Kategori: Uncategorised

Jag har viss förståelse för att människor inte
riktigt orkar sätta sig in i omvärlden, politik.
Men är det inte dessvärre också så, att vi då godtyckligt
godtar en massa saker vi egentligen tycker väldigt illa om.
Eller gör vi det ? Tycker vi på riktigt illa om det som sker nu ?
Eller är det vi som skapar det som nu sker ?

Jag läser Alex Schulman om hur SD plötsligt blivit folkligt
genom Glenn Hyséns Twitter om ”bra med hårdare tag”
För jag funderar på riktigt vad som hänt med oss ?
Vilka har vi blivit med tiden ? Vad HAR vi egentligen för värderingar,
vad tycker vi är viktigt ?

A. Schulman provocerar många människor, med sitt sätt att angripa
politik och händelser med ironi, och humor, precis som, har jag förstått
även en annan Sche-ljuds-efternamns-komiker Henrik Schyffert.
Schyffert pga för höga kvantitet av underbältes-skämt. Och Schulman
på grund av en slags ironi, som inte alltid fångas av läsaren eller lyssnaren.
De fattar inte helt enkelt att han skämtar. Ett exempel är ju när han skrev
”äntligen” på Twitter, ang Notre Dames eldsvåda.

Efter att ha sett ”Min sanning” med Alex som gäst, blev det tydligt.
Och jag håller verkligen, verkligen med honom. Han drev egentligen
med att rika kändisar skyndade till med pengar och ”empati” för den
”gamla damen” (Notre dame), och beskrev sorg, …. SORG !!!??
över en byggnad i ett land där de på sin höjd varit och turistat nå’n gång,
på ett sätt som får ytliga samvetes-lättnads-välgörenhets-galor för världens
barn, att framstå som än mer känslokalla än de i verkligheten är, där de
sitter och applåderar till ANDRA rika artister, och humorister, i 10.000-
kronors-klänningar och kostymer, för världens svältande barn
Det är klart man kräks över det. Detta sker alltså samtidig som vi låter barn
drunkna i Medelhavet, utifrån VÅRA politiska ställningstaganden HÄR i Sverige.
Med stängda gränser, minskat flyktingmottagande.

Vad har hänt ? Vilka ÄR vi egentligen ?

Ett par ”herrar” vaggar självsäkert fram på gågatan i vår stad,
eller ska vi i ärlighetens namn kanske kalla det för ”by”
med tanke på avfolkningen de trycks vara så stolta över.
Fötterna utåt, och slänger extra demonstrativ med armarna,
på ett sätt som bara är överträffat av en drogmissbrukare på
dekis. Blickarna tittar rakt fram eller på varandra, inte på folket
på gatan. En gång, innan ”karriärsteget” som chefer för en döende kommun,
så hälsade de på, och pratade de även med mig. Men nu ser de varken
mig eller övriga medborgare, för näsan är för högt i vädret helt enkelt !
Dag efter dag på väg till lunch betald av skattebetalarna.
En aura av deras inbördes beundran, fräter på min näthinna när
jag ser de jäsa sig fram i tillvaron, och fnysa åt undersåtarna.

Posörer

I tidningen står en likaså en i etablissemanget, på kommunal nivå
upphöjd kvinna och poserar över något projekt, de haft lite
och ingenting att göra med, varken idémässigt eller utförandet av
det samma. Det förekommer även duktigt inom föreningsliv, att visa
upp saker, sig själv kan lätt bli viktigare än själva verksamheten.

Slottsherrar

Om historien nämner man ofta kungar, kardinaler, och dylika
som byggherrar, och även grundare av städer. I bästa fall, kan
man ha sagt att kung X ”lät bygga” det o det slottet. Men i själva verket har
de ingenting med bygget att göra . Så nej, Karl den XII byggde inga slott,
Och herrarna med den svängiga gångstilen, och kvinnan som poserar
i tidningen…. bygger heller inga slott. Möjligtvis luftslott.

Nej ni gillar inte hela inlägget… och jag vet varför

Jag kan tänka mig att inledningen på detta inlägg tilltalade även
feminister och arga Metoo-anhängare. Men sen inkluderar jag
även andra hälften av Sveriges/jordens befolkning i beteendet,
och då kanske det inte är lika kul att läsa längre. Det är ett märkligt
politiskt och journalistiskt landskap som härskar i Sverige 2019,
Anno Domini. Socialister har blivit ”liberaler”, Liberaler har blivit
konservativa, och konservativa har blivit ytterligare socialnationalistiska
Så det borde inte finnas utrymme för det nationalsocialistiska SD längre.
Men de är större än nånsin. 20 % i senaste undersökningen. Vänstern
har blivit Socialister, och feministerna har blivit borgerliga !

SD-sippan och skottpengar på män

I sociala medier, dominerar fortfarande den giftiga SD-sippan,
som inte trivs i dagsljus, och vattnas och göds av påhittade nyheter.
Det är fortfarande fri lejd att skjuta manligheten i sank, i de flesta
”vanliga” större medier. Det har liksom blivit lite ”fint” att trash-talka
män, i synnerhet svenska män, inom journalistiskt etablissemang.
Det kallas alltså jämställdhet när detta görs. EN del av den sk jämställdheten,
ska då vara att kvinnor i större utsträckning fått maktpositioner.
Själva är inte feministerna nöjda med 50 %, eller mer. Inom journalistiken,
så är feminismen och Metoo tabu att kritisera, de få män som fortfarande
finns kvar inom public service och tidningsdrakar, har dresserats att tycka illa
om mäns beteende, dvs sitt eget beteende.

Subtilt trash-talk

De stora fula anklagelserna, och desperata medierättegångarna
mot män har avtagit. Men det subtila marginaliserandet av män
fortlöper med oförtruten kraft, kontinuerligt i program som Malou
där allt och ingenting tas upp som kvinnoförtryck.
Nyligen stötte hon på patrull vilket satte henne i en obehaglig position,
när ett par där kvinnan mådde dåligt på arbetsplatsen slutat jobba,
och mannen stod för hela inkomsten, och kvinnan ägnade sig åt att
minska utgifterna. Mannen satte kontinuerligt in pengar till hennes
pension. Men vinklingen Malou gör, är ändå som alltid
att det är en kvinnofälla.
Mannen påpekade att det aldrig hade varit
ett problem om förhållandet varit det motsatta.
Men hon, Malou, ger sig inte, och ej heller den samlade pressen.
Budskapet fortsätter att pumpas ut.

Gemene man och kvinna

Och man vill ju inte tro att gemene kvinna, inte alls är så extremt
lagda att de ser allt i tillvaron som orättvist mot kvinnor,
och alla män som potentiella våldtäktsmän, med ett kollektivt ansvar
för enskilda brottslingars gärningar. Man vill ju inte tro det.
Men i reflektionen av nationalsocialismens ihärdiga propaganda,
och dess enorma politiska framgångar senaste tiden.
Där de har fått folk att tro att invandrare är sämre och mer
våldsamma människor.
Om man beaktar detta, och jämför med den enorma, och brutalt
ensidigt utformade propaganda som Metoo och Feminismen
idkat och ännu idkar, så står det klart att synen män i allmänhet
tar stryk….ordentligt stryk, och inte är i närheten av att stämma överens
med verkligheten. Precis som kampanjen och propagandan från
högern och extremhögern.

Varför ingen FI-boom ?

Men om SD nu har vuxit till Sveriges näst största parti, som följd
av smutskastningen och förvrängningen av invandrare,
varför har inte FI vuxit sig över 3 % ens då ? Om feminismen med Metoos
genomslagskraft och mediala rättegångar under flera år dominerat pressen
i flera år, och aldrig gett syre åt någon annan uppfattning. De andra uppfattningarna
har fått sparken från sina jobb, tappat sina familjer. Men varför bara 2-3 % på FI,
med den upplevda enorma konsensus kring feminism, och mäns vedervärdighet ?
Vid minsta knyst av kritik mot tillvägagångssättet Metoo och Feminismen använt sig
av, där man öppet proklamerat att det måste få bli ”några oskyldiga offer,” eftersom
det är en revolution, vid minsta knyst, har folk blivit stämplade som ”dinosaurier”
som försvarat förtryck, eller blivit sparkade som Virtanen, Bromè eller Heimersson.
Kära systrar, kära bröder …är det frihet ? är det jämställdhet ?

Unga arga lurade män, och utarbetade lurade kvinnor

Anledningen till att FI inte växt i svallvågorna av Metoo, är helt enkelt att Metoo,
och feminismens revolution, är en Blå revolution, inte en röd, inte en rosa.
En blå revolution, med borgerliga grundvärderingar om makt och
pengar åt de som redan har mer än de både förtjänar och kan göra av med.
Och det är vad den revolutionen vill ha… makt och pengar, inte jämställdhet.
dessvärre har inte de kvinnor som på riktigt är förtryckta,
på riktigt har sämre villkor förstått att dessa arga Blå feminister inte
bryr sig ett skit om dem. Likväl som den större delen av unga arga män,
en blandning av extremhöger
och fd arbetarklass, inte förstått att Åkesson och Jomshof, även dom
bara bryr sig om egen plånbok, men har enat dem med ett obefogat
och överdrivet hat mot andra kulturer och hudfärger.
Därför mina systrar, och bröder, växer varken den sanna jämställdheten,
ej heller solidariska partier som V och FI… thats why !

En o-filmisk struntman

Min kropp protesterar !
Jag är ännu ganska ung med nutidens
förlängda ungdom och medelålder mätt.
Men saker som jag gjorde för tio år sedan, gick mycket
lättare för tio år sedan. Det är naturligt. Jag bara konstaterar !
Men efter Nipleden, och dansmaraton, protesterar kroppen
genom seghet, korta muskler och stundvis molande värk.

Och det är livet… så är det för i princip alla

Titeln, är en travesti på orden film, och stuntman,
och just ”struntman” är ett ny-ord i det Lundinska
ordlexikonet/vokabulären, och syftar till att i större utsträckning
strunta i saker och vad folk tycker om en.
Ja alltså inte i allmänhet. Men de gånger det är befogat.
Jag har kommit fram till att en hissnande majoritet faktiskt struntar i mig
helt och hållet. Endast ett fåtal bryr sig nån gång då och då.
Och det är livet… så är det för i princip alla.

Njä… det finns spår av empati kvar i mig

Nej, jag bryr mig så klart om människor, det kan jag inte radera bort, det är
impregnerat, långt in i min själ, utifrån erfarenheter.
Men jag behöver inte vara Jesus för det. Ibland klarar man
inte alltid av allting, att vara god i varje moment, med varje människa.
Om någon ber mig visa hur ett A-moll ser ut på gitarren, så är det väldigt
lätt för mig att hjälpa med. Om någon ber mig hjälpa dem över gatan, eller hjälpa
upp när de ramlat, så är jag redan där innan de bett mig. Och jag är
för närvarande ganska stark i kropp, så sådant kan jag vid vissa
utvalda tillfällen hjälpa till med, för vissa utvalda människor.

Jag är ju som sagt ingen Jesus

Men jag kan inte vara överallt, jag kan inte lyfta 200 kilo,
jag kan inte fylla i myndighetsblanketter, eller vara barnvakt !
Men jag kan vara väldigt klok, barnvänlig och lekfarbror en kort stund,
utan personligt ansvar.
Jag kan klara tårar, och svårmod, jag ryggar inte för det. Men jag klarar
inte påträngande, krävande, frenetiskt kaos, oberäknelighet, under
nån längre period … från bekanta eller vänner. Så ibland räcker jag inte till,
och då får nån annan ta vid. Jag är ju som sagt ingen Jesus, inte ens i närheten
faktiskt. Men jag är ganska bra !….Faktiskt !

Allt är INTE möjligt

Jag tänker på livet, på framtiden. Vad jag vill, och längtar efter.
Vad som ter sig möjligt, med den kropp och den själ som jag
fått och format. Nej allt är inte möjligt, låt ingen lura i dig det !
Man kan komma långt, man kan komma längre. Men allt är faktiskt
inte möjligt för alla. Det är ljug helt enkelt !
Men det finns en del som ÄR möjligt. Och det går även att finna acceptans
i det som inte är uppnåeligt för just mig. Och med acceptans,
finns större möjlighet för harmoni ….och lycka, faktiskt !

Så att …

Så ja, jag har sagt nej till vissa förfrågningar om min obetalda hjälp,
jag har månat om mig själv och min själ, i några fall,
när någon bildligen skrikit efter min hjälp. För det stod över min
själsliga förmåga då. Eller som metafor till fysiken, det var att be mig lyfta
200 kg….

Det kanske finns nå’n som tycker jag är taskig nu då,
men det struntar jag i, för jag är en struntman !

Jag minns inte vilket reportage det var
jag såg detta i, kan ha varit SVT, i nån
dokumentär om USA, där två vuxna män med
olika hudfärg, hade något som skulle kunna misstagits
för en argumentation, diskussion, OM det varit alldeles
INNAN apstadiet, i mänsklighetens utveckling.

Det var direkt uppe i varandras ansikten och skrek i minst en halv
minut, om inte en hel minut.
– BLACK POOOWER !!!! varpå den ljusa utan att fundera, snabbt replikerade:
– WHITE POOOWER !!!! (Den mörka killen kom helt apropå bara att svara med:
– BLACK POOOWER !!!! Men den ljusa killen blev inte svarslös för det, utan skrek så saliven stänkte:
– WHITE POOOWER !!!! Nä nu måste jag komma upp med nåt dräpande svar, tänkte den mörka:
– BLACK POOOWER !!!! …..

Och så där höll det alltså på, mellan 30 sek och en minut. Varpå en kvinna,
som kände den ena av dem, uppmuntrande kom fram och berömde honom
för hans ”debattinsats”:
– ”Va bra att du står upp för de dina… bra gjort”

Riktigt där är inte den svenska debatten än,
men vi närmar oss

Det närmar sig midnatt.
Och jag lapar i mig glass, tröstätning.
Nej inget speciellt, fruktansvärt har hänt.
Och jag mår parallellt ganska bra jämförelsevis.
Om jag tänker hur det var för några år sedan bara,
så lever jag i himmelriket nu. Men om jag tänker på
vad jag innerst inne längtar efter, så blir substitutet för kvällen
glass, Rocky Road, choklad med Marshmallows i .

Det är jättegott, men jag får väl halsbränna i natt då,
som jag brukar få av sen okynnesätning.
Men visst är det längtan efter att ha känt mig älskad,
innan allt oundvikligen är över. Åtminstone en gång,
åtminstone ett tag !

Det bränner i mitt bröst. Och det är inte halsbrännan,
inte än. Det är en otröstlig längtan över att bli sedd,
längtad efter, förstådd….älskad ! Det bränner i mitt trassliga
stora mans-hjärta. Tänk vad trist om jag inte skulle bli älskad någon gång
innan min sista gryning. Tänk om hon finns, hon som skulle dyrka marken
jag går på, som får mig att bli mer än vad jag är,
som får mig att hitta hem. Tänk om hon finns och har valt fel, eller att
vi bara aldrig mötts…… vilket misstag det skulle vara av kärlekens
Gudar… vilket slöseri.

Nu är glassen slut !
Bara att vänta in halsbrännan då !

Här sitter jag, i godan ro och äter linssoppa,
och fralla med ost på, långt från smältande
polarisar, förvirrade presidenter, och Brasilianska
presidentens svedjebränder.

Livet har en långsam takt här i utkanten
av samhället, för en som inte passar in i
tillväxtapparatens uppenbart självklara plats
i människors liv. Idag har jag spelat lite minigolf,
där jag och L, kan tyckas tävlade om att slå snedast.
Gräset var vildvuxet, en utav oss satte sig på klipparen
och kortade av det lite grann, och precis när sista kvadraten var klippt
så gick drivningen och styrningen till klipparen sönder.

Det är inte så mycket som händer här, i staden som Fredrik Reinfeldt
6e april 2011 blev tvungen att stanna till i, och predikade följande:
– ”Varje samhälle måste själva uppmuntra till nyföretagande, annars kommer
det inga jobb”. Att alla pengar som genereras i Sollefteå och glesbygd, hamnar
i storstäder och södra Sverige, och därmed tar all ung arbetskraft och därmed
eventuellt ” nyföretagande”behagade inte herr Reinfeldt berätta om,
den gången……heller.

En polisbil gnisslade lite däck idag vid träng-schaktet, kanske jagandes
nån langare, eller bara lekte lite sladd.
Möjligtvis kan de även ha tvärvänt efter rapportering på polisradion om
Sollefteås ”stora” kriminalitetsproblem, cyklande på gågatan.
Det är inte så gott att veta.
Men alla vi onödiga och nödiga bänk-gubbar utanför Reinfeldts ”arbetslinje”
och numera även Lövens, ”arbetslinje, fick ju i alla fall något att skvallra om.
På bänken bredvid, sades det att de jagade gängkriminella invandrare,
ja ni vet såna som tvingar folk från Rumänien att tigga utanför Coop,
så att de som blir utnyttjade av dessa gängkriminella blir utskällda av kunder
som ”känner sig otrygga” när nån säger ”hej, hej”.

Lite kaffe på stan, sedan zick-zackade jag gåendes med min cykel, mellan bilar
en höghastighets-permobil, en tystgående fat-wheel-moppe, lastbilar, och lite
kanske nån enstaka taxi på gågatan !
Ja menar man vill ju inte riskera nåt genom att cykla där, nu när polisen
är ute och jagar kriminella. Annars kan jag vara lite småkriminell på det
viset faktiskt. De stoppade mig en gång på gågatan klockan 23 på kvällen,
på väg hem från Risön. Eller … ja de hade sett mig från andra sidan stan, och tog en
stor lov för att prata lite allvar med mig, så att jag inte hamnar i gäng-cykling
eller nåt grövre kriminalitet.

Apropå att hända saker i en liten stad. Jag kan för min värld inte klura ut
vem Sollefteå-företagaren i Sollefteå är som eventuellt ska varit inblandad
i fakturahärvan, åtalet mot Östersunds fotbollslags guru.
Och det är ändå märkligt med tanke på att det skvallras så mycket i en
så liten stad, att folk vet mer om mig, än jag själv har hört.
En gång kom min kusin, som var 4-barnsmor upp till mig några dagar,
och som tur var, fick jag veta via skvaller att jag var ihop med henne.
Det visste varken hon eller jag.

Men när jag till slut vinglat hem mellan alla fordon på gågatan,
Läser jag lite på nyheterna om den stora världen, utan för Sollefteå
där jag bor. Ännu lever den viktiga rörelsen som har som uppgift
att misskreditera män, och höja upp kvinnor.. ja i allmänhet.
Och media har en ledande roll i denna viktiga kamp. Nyligt rapporterades
om en ung 15-årig tjej som sägs ska ha försvunnit, och när hon hittats
ska en man ha blivit skäligen misstänkt för frihetsberövande och våldtäkt.
I samma artikel stod det att läsa att flickan var vid god hälsa.
Och nu har man således efter feta rubriker och ytterligare bevis på hur
hemska män är, kommit fram till att det inte fanns fog för anklagelserna
om våldtäkt.
” Gällande misstanken om våldtäkt är utredningsläget sådant att misstanken inte når upp till sannolika skäl”
” Efter förhör och andra utredningsåtgärder har brottsmisstanken om olaga frihetsberövande lagts ned då vad som förekommit inte är ett brott.”
Men skönt är ändå att rörelsen och dess exekutive propagandaorgan, media, än
en gång fått visa av vilken sort män i allmänhet äro av. Även om det inte verkar vara sant
det som skrev i första läget. Men som Sverigedemokraten sa:
”Ja skiter i att det är fejk det är för djävligt ändå”
Själv tänker jag att man skulle kunna vänta med rubrikerna tills man vet,
men jag kanske bara mansplainar nu, förlåt mig Metoo !

Nä det händer inte så mycket i ett någorlunda intelligent socialfalls liv,
här ute i obygden, bland alla lata pensionärer, och arbetsskygga sjuka
människor, som inte fattat vikten av att generera pengar till Reinfeldts
Stockholm, och X-fruns miljarder till nya Karolinska, som vi
med stor säkerhet aldrig kommer att få ta del av. Jag funderar på at ta fram
ett pussel, och stänga av hjärnan lite. Några dansälvor åker
på dansmaran ikväll. jag kanske, kanske åker i morgon,
om jag lyckas övertala mina trötta halvsekel-gamla ben.

Tusan … soppa kvar i skålen, och kall.
Nej den får inte förfaras, gapa stooort !