Tomt och skönt, nu när ingen gillar mig


Sjumilakliv mot ”rätt sorts förbud av yttranden”

Nu när Åkesson tagit sjumilakliv mot statsministerposten
blir det allt vanligare, och mer rumsrent
att även i publika, traditionella medier uttrycka traditionellt
Sverigedemokratiska villfarelser.
Läste nyss, än en gång, skall tilläggas, om att en demokrati måste
respektera väljarnas vilja, om det skall vara en värdig demokrati.
Det syftade till att det ”fria ordet” i dags dato skulle vara hotat främst
för att sverigedemokratiska värderingar inte får en syl i vädret.

Ingenting kan väl vara mer verklighetsfrånvänt


Ingenting kan väl vara mer verklighetsfrånvänt än att påstå att
främlingsfientliga krafter, ”invandrings-politiks-kritiska” inte får
medialt utrymme. Det är enkom Metoo och den nya borgerliga
feminismen, som kan mäta sig i oproportionerligt mycket medieutrymme
i förhållande till politiska sympatisörer.

Demokratins inbyggda svaghet

Men om vi återgår till Sverigedemokraternas yttrandefrihetskrav.
Så läste jag en läsares kommentar på DN, som sammanfattar problematiken
med Sverigedemokraternas syn på yttrandefrihet och demokrati,
med tanke på allt ”icke svenskt” och all yttrandefrihet de faktiskt vill förbjuda:

– ”Demokrati har den inbyggda svagheten att den kan avskaffa sig själv”

Om man inte får säga att man vill begränsa yttrandefrihet….

För om vi förenklar det i överkant, för att tydliggöra problematiken
med deras resonemang. Så menar man att alltså att om största partiet,
eller för den delen näst största, tredje största, eller fjärde största partiet,
som Sverigedemokraterna tidigare var, när de menade att de var
”folkets röst”, … att om de vill avskaffa yttrandefrihet efter sina
nationalistiska mallar, så är det demokratiskt. Men om man kritiserar
dessa avskaffande av yttrandefriheten, så är det ett hot mot
yttrandefriheten ?

Skandalproduktion utan motstycke

Jag menar det har från Sverigedemokratiska politiker förekommit
önskan om k-pistsalvor mot flyktingar, mordhot mot partikamrater,
järnrör, sexuella trakasserier, förbud mot att
hissa pride-flaggor vid kommunhuset Sölvesborg. Och inget av detta
tycks avskräcka väljarna. När Sverigedemokraterna kommit till makten
i en del kommuner haglar symbolpolitiska förbud och även andra allvarligare
förbud som tiggeriförbud, böneförbud, förbud mot halalslaktat kött,
förbud mot böneutrop, förbud mot böcker på annat språk än svenska,
förbud mot slöja och förbud mot utmanande konst.

Enkom Svärjevännen, struntar i moral ?

Det finns inget annat parti vars väljare skiter i personlig moral hos sina valda
politiker, struntar i vad som är sant, eller inte sant. Eller för den delen växer,
ju fler skandaler som avslöjas, inom Sverigedemokratin. INGET !

För nåt år sedan var det tydligen bråk här i lilla Sollefteå,
där skjutvapen hade fyrats av offentligt. Det var upplagt för att
hälla några kubik vatten till på främlingsfientliga kvarnen. Men till mångas
förtret kanske man då kan gissa, så var det en svensk som avfyrat vapnet.
Men då blir det väl svårt att åtminstone i det här fallet åberopa invandrares
våldsbenägenhet ? Nejdå kära läsare, den återkommande kommentaren
bland Sverigevännerna, som påstår sig ”våga säga sanningen”, var att:
”ja men svensken blev ju provocerad”

Vänster som blivit höger, fast ändå är vänster, fast röstar höger

Jag har även talat med bekanta som i grunden anser sig vara vänster,
men pga ”fokus på de här frågorna kring straffrabatter, hårdare tag mot brottslingar
och frågor om invandring, nu övergivit dessa värderingar, eller rättare sagt
prioriterat högerfrågor, och extremhögerfrågor.
Jag erkänner, det går bortom mitt förstånd hur de resonerar.
Den enda slutsatsen min resonerande hjärna kan komma fram till,.
är att det handlar om blint hat, som anledning till att
ingen information når varken deras hjärnor eller hjärtan.
Nä jag förstår det inte….

Lika omtyckt som innan

Jag har ju, som kvarvarande bloggläsare sett, för närvarande valt att
inte länka till mina inlägg. Orsaken var att jag hamnade i samma
fälla som de flesta FB-användare gör, att man sitter och väntar på
positiva reaktioner och tummar. Man letar bekräftelse. Jag kan tänka mig
satt få erkänner det… men all forskning visar att det är
så Sociala medier och all reklam fungerar. Så nu är jag inte omtyckt av någon
längre…. och ändå är jag minst lika omtyckt som förut.
Det är tomt och skönt samtidigt. Som att rökaren som slutat röka
saknar att ha nåt i handen, men mår bättre av att inte dra in gift
i lungorna. Men jag fattar, få orkar, vågar eller vill sticka ut näsan
och tycka till om något, om man inte får vara anonym.


En extremists leverne och tankar


Extremist ? Javisst !

Jag har börjat förstå att jag nog är nå’n form
av extremist ändå. Om jag söker efter ordet på synonymer,
så finner jag:

”ytterlighetsman, ultra, person med extrema åsikter, fanatiker, svärmare, radikal”

Men ord är flyktiga, förändrar betydelse utifrån den stora massans
användning, och betyder faktiskt olika saker i olika läger.
i olika verkligheter…. För att kunna bedöma vad som är extremen
måste man också kunna ”fastställa” vad som är ”normen”
för sin samtid och sin geografiska placering. Och med tanke på det 2/3-samhälle
vårt svenska välstånd skapat för 2/3 av befolkningen, så blir
överklass-värderingar normen, och solidaritet extremen.

Den duktige, normala, lyckade Hanne Kjöller triumferar

Det blir väldigt tydligt för mig när jag läser Hanne Kjöllers
nedlåtande raljerande på ledarplats
i en tidning som jag åtminstone tidigare förknippat med saklighet och mindre av skvaller och dumheter… DN.
Det blir tydligt att både hon och jag lever i verkligheten.
Men hon lever i en väldigt snäv verklighet, och dessvärre
med väldigt lite kunskap om andras verkligheter. Alternativet
vore att hon vet hur det ligger till, men arbetar hårt på
att medvetet vilseledda läsare om hur det egentligen ligger
till i den värld hon föraktfullt ser ner på med varje ord
i artikeln, den värld som har lägre utbildning, lägre inkomster,
och i de flesta artiklar Hanne skriver om har sig själva att skylla
för eventuella hälsoproblem, levnadsstandard och nu även livslängd.
Senast var det ensamheten som var självvald enligt Hanne.

Som en parentes, kan jag inte undgå att undra över om Hanne räknas
till Patriarkatet, av de som tror på dess existens.

Ja … hur tänkte jag nu ????? Tur att jag är i minoritet

Men fortsättningsvis då…. utifrån dessa kriterier torde jag nog vara
en tvättäkta extremist, som synar mediala drev och påstådda sanningar från Östermalm och Djursholm. Som var Hannes egna referenser för överklassen.
Jag torde vara extremist, eftersom jag blir stortokig invärtes när
man börjat tillverka lamparmaturer som inte går att byta glödlampa på,
vilket resulterar i att när lampan är slut, så måste du kassera hela armaturen.
Lika är det med ”moderna” ”SMART”-PHONES… där tillverkarna har
kommit på att det går att tjäna mer pengar, om det inte går att byta ut ett
dåligt batteri, så när batteriet pajar, är det tänkt att man ska köpa ny telefon för mellan 5.000 – 10.000.

Den förhatliga skatten som är så bra att få del av, men så tråkig att betala


Tillvägagångssätt som uppmuntras av den politiska
inriktning hanne Kjöller står för. Och med tanke på att jag i ett rikt
land som Sverige tillhör minoriteten, så är det min kritik som är
extremistisk, inte de som lagrar förmögenheter utomlands för att slippa bidra med skatt själv.
Skatter som för övrigt lade grunden för deras egen förmögenhet genom
vård, utbildning mm.

Är det månne ännu ett självskrivet. obestridbart privilegium för höginkomsttagare, rätten att leva längre och hälsosammare ?

Hennes ledare handlar dock om att hon är väldigt upprörd över
publicerad forskning kring sambanden mellan hälsa, livslängd, utbildning
och inkomster
. Där hon menar på att pengar inte alls har med hälsan
och livslängden att göra. Forskningen är alltså fel… (hmm undra vem som
kontinuerligt brukar hävda detta ?)

Det är dock inte konstigt att individer (de gillar ju att bli kallad för det,
istället för epitet som människor och solidaritet) … som HK kontinuerligt
sprider denna nidbild om deras egen överlägsenhet, och den enligt dem själva
rättvisa belöningen i form av mera pengar, som kan ge dem bättre hälsa, mera saker, större ekonomisk frihet… så de kan köpa sig lycka. Så är det tänkt.
För att allt det här ska fungera, så måste man likt HK här gör, VÄRDERA människor olika utifrån social status, vilket hon ofta förknippar med intelligens.
Det är egentligen samma grundsyn på människor som Nazismen har och hade.
Med den skillnaden att HK och hennes politiska anhang inte per definition
har något emot att muslimer, Afrikaner, Afghaner är några av de utvalda rika.
De skiter i hudfärg…. bara de har kapitalism som religion.

Jag har dessutom utökat mitt extremistiska leverne, med att börja plocka
upp flaskor och skräp som kastats vind för våg ute i naturen,
och minimera mina utgifter och mina utsläpp !
Fullständigt vedervärdigt ur marknadssynpunkt
Och värre kommer det bli… se upp !

Ensamhet


Obarmhärtig barmhärtighet

Tiden är barmhärtig, när den gör slut
på obarmhärtigt lidande. Lika brutal är den,
när den tar unga människor ur tiden,
innan de hunnit börja leva ens.
Det finns enastående människor, som klarar av de
grymmaste av öden, och ändå ser tiden an med tillförsikt.
Där ljuset lyser starkt inifrån.

Vad är skillnaden ?

Är då inte människor som inte kan se ljuset lika fantastiska ?
De vars axlar är tyngda av livets ok, och inte finner kraften
att lyfta humöret, gå vidare, se framåt ?
Jag är inte så säker på att deras prestation är sämre.
Om man ser till förutsättningarna, kanske de är starkare tom.
Vad är det som får de starkaste att framstå som fantastiska,
och de deprimerade som viljelösa och självförvållande
tragiska gestalter i skuggan ? Vad är skillnaden ?

Man bör kanske akta sig


Jag tycker mycket väl man kan hylla och se upp till olika
människors hjältemod och urkraft, men att man bör akta sig för att
jämföra deras styrka och mod med andra… med sig själv.
För vad vet vi egentligen om varandra ?
Med tanke på hur lite vi vet om oss själva.

Paradoxen av ensamhet

Jag känner mig inte lika ensam som jag en gång gjort.
Paradoxalt nog har det skett samtidigt som jag rent fysiskt tillbringar
mer tid ensam, och är mer bekväm i ensamheten. Kanske
som resultat av att jag slutat fly från den, kanske som resultat av
att jag inte längre låter någon ta min tid, genom att vänta på
att de ska höra av sig ? Men visst …jag är fortfarande människa,
och jag känner av ensamhet ibland också.

Men vad är det ?

Men vad är det egentligen ? Ensamhet ?!
Idag är det åter stigmatiserat att vara ensam, känna sig ensam.
I dagstidningar kan man läsa om och ”ta reda på” om du riskerar
räknas som ensam. Nyligt så skrev även det en borgerlig ledare på
ett väldigt nedlåtande sätt, om hur mäns ensamhet var farlig.
Och då främst för kvinnor, var budskapet. Kvinnors ensamhet
däremot räknas som ”starka kvinnor”
Men vad är ensamhet ? Rent fysiskt är det inte svårt att förklara.
Eller om du bor ensam, det går också att tydliggöra.

När vi väl pratar

Men bevisligen kan många människor känna sig oerhört ensamma
I FÖRHÅLLANDEN, eller i stora grupper. När kvinnor känner sig ensamma
i förhållanden, har jag fått lära mig att det är männens fel, för att de inte kan prata om känslor. Jag vet ju att det inte är på det viset. Jag vet ju att kvinnor
och män är lika mycket värda, har brister och styrkor,
och att ingen egentligen är ansvarig för någon annans känslor.
Men det är omöjligt att prata om nu för tiden. Speciellt svårt,
paradoxalt nog, är det nu för tiden att bli hörd på det området
om du är man, och pratar om saker.

Det ensamma folket


Men vi svenskar är nog på många sätt ett ensamt folk.
Det blir tydligt när våra kära invandrare kommer hit, ofta tätt sammansvetsade familjer, med många familjemedlemmar. Däremot skulle jag säga att
jag inte märker någon stillnad när människor behöver praktisk hjälp.
Det känns ganska lika mellan svenskar och de nysvenskar jag känner.
Vi svenskar vill ganska ofta slå oss på bröstet över vårt sätt
att leva och vara, och fördömer vissa utländska traditioner
eller kultur…. men vi är rätt så ensamma. Saken är den dock, att andra
nationaliteter på vissa plan inte skiljer sig på just den punkten. De anser
även de, ofta att deras kultur är bättre, och slår sig för bröstet,
och tycker mycket är dåligt med Sverige och svenskar.

Nysvenskar och svenskar

Nyligt läste jag om att våld i nära relationer skulle ha ökat iom
flyktingströmmen i vår kommun. Dvs en sak som skulle kunna
användas av bruna politiska riktningar mot invandrare.
Nu vet jag varken om det skulle vara sant eller inte. Men det är klart
att bor man ensam, är det väl mindre risk att man råkar i bråk
med sig själv, och misshandlar sig själv.

Men jag vet inte ja, hur fantastiskt det är med en kultur
där 40 % av hushållen är ensamhushåll, där det som upprör
mest är bensinpriset och vargar, där främlingsfientlighet
återigen blivit poppis !

Jag kommer nog aldrig att förstå


Kanske är det så för varje generation,
att tiden springer ifrån oss, och vi blir hopplöst
omodern och fastnar i det förflutna ?
Men samtidigt … är det alltid dåligt att
stanna upp i ”utvecklingen” ?

Jag tänker att ”utveckling” inte alltid är det samma som
”förbättring” … att det till och med allt mer sällan är det !
Men jag börjar känna mig som från en annan tid, ja till och
med som från en annan planet till och från.

Jag kan inte riktigt finna mig i slit-och-släng-världen.
Jag har svårt att acceptera hur det blir norm att vilseleda kunderna,
med storleken på förpackningar, låg kvalitet på varan, falsk
varudeklaration, och mördande försäljningsmetoder som får ordet
”trevlig” att devalveras snabbare än den svenska kronan.

Allt oftare upplever jag mig vilseledd av försäljare, som jag tycker går
längre och längre ifrån vanligt hyfs, och sund moral. Allt ska säljas,
och fort ska det gå. Idag skulle jag köpa en bordslampa som enligt
prissättningen skulle kosta 75 kronor. När expediten slog ut det vid
kassan sa han:
– Det blir 250 kronor då tack !
Dvs han sa det inte innan han slagit in det på kassa-apparaten.
Nu var det inte mitt problem att han blev tvungen att ta bort
inslaget. Ja sa, att det inte blev nån affär. Om nu detta vore ett
undantag, så skulle jag inte säga något. Men det är oftare nåt liknande,
än att man går hem nöjd med bemötandet och inköpet.

Förr var jag 98 %-are av inhandling i på nära håll.
Efter många sorger och besvikelser kommer jag i allt större
utsträckning använda mig av internetinköp. Har internetleverantörer
större moral än lokala handlare ? Nej givetvis inte,
men då kan man i lugn och ro efterforska och undersöka varans
kvalitet och funktioner och jämföra , utan att bli attackerad av en
försäljare vars enda kunskap är att kränga varor, kvalitet som skitvaror.

Jag har hört en hel del affärsidkare gnälla högljutt över
kunders ”otrohet” mot internet. Och även om det inte är helt falskt,
så är det lika sant att lokala handlare visar ”otrohet” mot sina kunder,
och därför till en del själva orsakat flykten till internet

Våldet, brotten, de onda och de goda


Hur många gillar våld i samhället, räck upp handen !
Det blev inte så många va ?

Så långt är nog typ 99,99% överens, men sen slår reptilhjärna
till för ganska många, när man ska prata om åtgärder.
Iaf om man ska prata om åtgärder som leder till långsiktigt
förbättring. Det finns redan saker som går att göra
för långsiktigt förbättring, minskat våld, minskade utsläpp,
förbättrat klimat., färre krig … de finns redan !
Men nästan ingen vill göra någonting som inkluderar eget ansvar
för eget leverne, egna politiska åsikter, egna handlingar och
icke-handlingar.

Man funderar lite över vad gemene man tror att våld och brottslighet
beror på, och vad det uppkommer ifrån ? Det skiljer nog en hel del iaf från fall
till fall. Gängbrottslighet, svartsjukemord, förskingring i samhällets toppskikt,
hatbrott, etc etc. Orsakerna varierar. Men i grund och botten är
inte den arge svensken speciellt intresserad över orsaker och verkan,
förebyggande åtgärder eller för den delen den kanske allra viktigaste orsaken:
Hur den globala rättvisan ser ut i fördelning av resurser, utnyttjande av arbetskraft,
hur inom Sveriges gränser fördelningen ser ut.

Den arge svenske har mer eller mindre svalt det blå-bruna blockets
cyniska budskap om pengar och poliser som lösning på det mesta.
Det förvånar dock inte. Det borde inte förvåna någon
att moderater står för detta. Det borde inte förvåna någon enda svensk
att dessa budskap sammanfaller med Sverigedemokraternas människosyn.
Däremot borde det förvåna folk att Kristdemokraterna, fortfarande av
någon underlig anledning ännu har mage att referera till självaste jesus
i sitt partinamn, med tanke på att de inte skiljer sig från varken Mammons
företrädare, eller populister med nationalistisk främlingsfientlighet
överst på agendan.

Den arge svenske är övertygad om att den arge svensken tillhör de
goda i världen, eftersom man inte är ute och eldar bilar i Rinkeby,
eller stjäl saker i Lagos för sin egen överlevnad. Den arge svenske vill bygga murar
runtom sig själv för att skydda sig mot dessa ”ondskans element”
Men den arge svensken är inte längre så arg över att hens skattepengar försvinner
utomlands, via vinstdrivande vårdbolag, som låter de äldre ligga och få liggsår,
och utstå blöjor under längre perioder. Den arge svensken tror inte på
det globala sambandet där 8 män äger hälften av jordens tillgångar,
och inte förlorat en minuts sömn över hur de kom över dessa tillgångar
varken ur miljösynpunkt, eller ur utnyttjande av billig arbetskraft.
Den arge svensken är upprörd över 30 öre mer i bensinpris,
och är upprörd när folk med utländsk bakgrund våldtar och begår
brott, men tycks vara okej så länge brottslingen är svensk.

Och ni förstår, det är därför lögnen om hur det ser ut i samhället och
världen blir så viktig för dessa högerkrafter. För tänk om det inte är på
det viset att ickesvenskar är sämre människor överlag, än svenskar.
Tänk om det är på det viset att även svenskar begår brott ?
Tänk om de måste omdefiniera kriteriet för att kalla sig svensk.
Tänk om orsakerna till våldet inte alls har med Islam eller hudfärg
att göra ? Tänk om det inte räcker att skrika på fler poliser ?
Tänk om de gängkriminella bara värvar nya unga brottslingar för varje
tonåring vi låser in på lång tid, att umgås med fullblodiga
mördare och kriminella ? Tänk om lösningen innebär att vi måste tänka om
över hur vi lever nationellt och globalt ?
Tänk om vi bara är ”de goda”., pga av vårt ekonomiska överflöd ?
Och inte för att vi har svenska ättlingar ett par generationer tillbaka ?

Frågan är alltså om vi föds onda ?
Eller om nåt händer på vägen?

Höst för moder jord, tröst i mina ord


Fallande löv, kortare dagar,
krigande män, hårdare lagar
Ilsknare kvinnor, mindre av kärlek
Ensammare svenskar, föräldrar som svek

Gränser som bryts, Kurder som dör,
Kalifatet föds, igen där utanför
Mörkare dagar, vitare makt
Stöveltramp, som ökar i takt

Kallare luft, kallare ord
Våldtäkt på våldtäkt, på moder jord
Skyndar mot stupet, med rasande fart
Skapelsens krona, en destruktiv art

Leva för att jobba, tills du faller död
Kyrkor ekar tomma, kyrkklockan ljöd
Babels torn rasar alltid ner
för människan som alltid ska ha mer

Viker mig ej, inför hopplöshet
Skyndar ej fram i fartblindhet
blir måttlighetens soldat
dåren som värnar klimat

Som lever varje sekund
inför ragnaröks stund
Till sista mitt andetag
kämpar jag var dag

”E ju inte mitt problem”


Det flesta människors värderingar idag
tycks vara baserat på rubrikcitatet.
Egentligen har nog inte det förändrats radikalt sedan
mänsklighetens gryning, men vissa viktiga detaljer HAR
förändrats, och får konsekvenser som vi INTE behövde
konfrontera förr.

Egoism, föds oftast ur ekonomiskt välstånd,
och osjälviska handlingar föds oftast ur nöd
och empati. Vilket förklarar en del kring de Svenska
värderingarna anno 2019. Att se på programserien om Hjärnan
med Anders Hansen, tar upp det faktum att vår hjärnas reaktioner
är anpassade för ett liv för tusentals år sedan, för att överleva.
Tex så kunde det vara livsfarligt att bli ensam, ur en överlevnadssynpunkt,
varav människan räds ensamhet.

Innan ”civilisationen”, och framförallt innan globaliseringen,
så var det just den mänskliga förmågan att samarbeta i samband
med att anpassa sig för nya situationer, som gjorde henne
framgångsrik art på jorden. Men iom ökat välstånd, tappar vi kanske
med rask fart den förmåga som gjorde oss framgångsrika som art:
samarbete och empati…

Och de krafter som faktiskt via demokratiska val Tyskland på 30-talet
sedermera utvecklades till diktatur och massutrotning,
dessa krafter har åter blivit populära i Sverige och Europa,
och man tror inte det är sant… men det är det tydligen.

”Och det är väl inte ditt problem”?

En underbart fantastisk grå vanlig dag


”Har inte du skaffat nån tjej än då Ludde”?

Nä jag har ju inte det, hoppas det är okej ?
Nä det var en kompis kommentar, en som jag inte träffar så ofta,
och det var helt hundra, bara välmening i frågan.
Han önskade mig nog lyckan som han känner., på nåt vis,
plus att ha nåt att säga. Men det är okej… helt okej faktiskt.

Jag har nog svårt att hitta tilliten som behövs,
mina erfarenheter i livet är orsaken. Men det
är helt okej faktiskt.

Och alla frågor reklamsnuttarna inleds med
på tv, som ska få mig att känna mig
missnöjd och misslyckad, svarar jag helt enkelt ”nej”
till…. jag har inte allt, och jag behöver inte allt,
och det är helt okej faktiskt.

Jag har haft en alldeles underbart grå vanlig vardag
idag, fast det är söndag, och jag önskar mig inget mer.
Jag, M och J har skruvat och grävt lite i vänskaplig anda,
utan eget gagn… och det är helt okej faktiskt

Ekon från förr – ”Jag älskar dig pappa !”


Den 11:e Juli 1999, var jag ännu ganska ung,
och slogs ännu med dåligt självförtroende,
och ingen som helst självkänsla. En stark vilja att vilja
leva och ha ett värde, vara älskad och efterlängtad kämpade
en till synes omöjlig kamp emot det svarta hålet inuti, som för
andra gången höll på att äta upp mig inifrån.

Jag var 32 år

Internet fanns för visso,
men var okänt för många, mig inkluderat.
Och jag tror det var i de faggorna jag hade åkt på min
andra riktigt, riktigt stora livskris.
Jag var 32 år då nyheten kom att Lasse Lindroth omkommit
i en bilolycka. Det finns bara tre personer till, vars död, rubbat
mina grundvalar. Tage Danielsson,(13:e oktober 1985) Olof Palme,
(28 februari 1986) och min far, Lars Benny Lundin
(sista veckan i Juli 2007)

Trodde de hade lyckats

Lasse Lindroth var vid dödsolyckan 26 år gammal,
och jag var övertygad om att det var extrem-högerkrafter,
som mixtrat med bromsarna på hans bil. att de till slut
tog honom, efter år av dödshot. Idag fredag den 11 september
hör vi ekon från förr, i dokumentären om Lasse på SVT.
Den typ av skattefinansierad television som Moderater
föraktar och har lagt förslag om att lägga ned.
Må de aldrig lyckas. Jag trodde nazisterna hade lyckats ta
död på honom, det visade sig att jag hade fel.
Men de lyckades aldrig kuva honom… ALDRIG !

Och Lasses ord, ekar ännu, och ska eka länge framöver:


”Det finns ju ändå de här extremistgrupperna, både bland
skinheads och invandrare, som sammandrabbar. Men de är
bara farliga för en liten del av allmänheten. Så dom farliga är
smygrasisterna som röstar in Ny demokrati och Sverigedemokraterna
i kommuner runt om i landet, som kan påverka i stort”


”Sanningen är väl den att om vi inte går tillbaks till tankar om
solidaritet, tankar om kärlek till varandra, så får vi fan vänja oss vid att
folk skjuter varann i huvet på Stureplan”


Kaxig komiker, och en röst för solidaritet

Då kände vi honom främst som kaxig komiker, som sa det
som inte fick sägas. Med ekon från förr i SVT:s ”Allt för ett skratt”
får vi känna opinionsbildaren Lasse Lindroth, människan,
och filosofen…. en av den tidens viktigaste röster. Dessa tre röster
hade vår främlingsfientliga, manshatande samtid behövt, Lasse Lindroths,
Tage Danielssons och Olof Palmes röster…. i en tid då sanning föraktas,
och fascistiska stövlar åter marscherar i takt, valda av folket,
vårt folk, här och nu…idag !

Jag älskar dig pappa

Och den fjärde rösten, min fars röst,
hade behövts för att backa upp mig … som ensam röst, backa upp mig,
ha min rygg…oavsett ! Och jag hade kunnat säga orden som min kusin
Tommy fick läsa på ett födelsedagspaket: ”jag älskar dig pappa”
Ord som jag aldrig kommer få höra, och kanske är min
enda kvarvarande stora sorg. Som jag kommer att ha med
mig till mitt sista andetag.

”Nä men din pappa kom inte på min pappas födelsedagskalas” – Trumps triumf


(inlägg ej klart än)
Alla !

Att det bor ett barn i oss alla… ALLA, är för mig rätt så
uppenbart. Jag har ibland fått ta emot kritik för att älta saker
när jag tagit upp sådana saker. Hos vissa tar barnet mer plats dock i vuxen
ålder än andra. Det som några har tagit sig rätten att kalla för
ältande, utan att känna till i princip någonting om vederbörande,
var i själva verket, att ta hand om ett o-omhändertaget barn.

Än idag, fast i mindre utsträckning

Än idag, fast i mycket, mycket mindre utsträckning, kan det lilla
tjuriga o-omhändertagna barnet, reagera i min vuxna kropp,
och mitt vuxna intellekt. Det är mänskligt dessutom, och det finns
orsaker till det mesta. Orsak är dock inte detsamma som
berättigande till vilket beteende som helst.

Kan ni föreställa jättebebisen Kai-Tomas ?

Kan ni föreställa er 183 cm lång, 89 kilo tung Kai Tomas lägga armarna
i kors, lägga sig på golvet på Konsum, och skrika:
”Då skvallrar jag till mamma” eller ”Ett, två tre, då-e-inte-ja-me”
Det vore väl rätt så omoget ändå. Och det vet ju jag om, när
det inre barnet skriker efter uppmärksamhet. Så det gör jag ju inte,
det skulle inte få några bra följder, tänker jag.

Däremot de som ännu är barn, även kroppsligt och åldersmässigt


Det lilla barnet dock, för de som fortfarande är barn till kroppen,
och åldern, de kan med olika framgång använda sig av sådana metoder,
det ingår troligtvis som en del av utvecklingen mot vuxen ålder.
Att både bli sedd i sin frustration, samt att
man i såna lägen får lära sig gränser. Tex att man INTE får godis
om man lägger sig ner på golvet på Konsum, och skriker och
sparkar med benen ! Men gränser fungerar inte utan kärlek,
och kärlek fungerar inte utan gränser.

Ju mer förnekelse, desto större vuxenbarnet

Jag tänker att ju mindre uppmärksamhet, närhet, gränser med
konsekvens, uppmuntran… eller föräldranärhet helt enkelt, man fått
som barn, desto större plats tar barnet inom en i den vuxna kroppen.
Visst är det så ? Jag tror det blir svårt att förneka för någon enda
vuxen person, utom då möjligtvis någon vuxen person vars inre barn är så stort
att den tror sig vara undantaget, och bildligen läger sig på golvet och sparkar
med benen och säger: JAG ÄÄÄÄÄR VUXNARE ÄN DIG, SLUTA ÄÄÄÄLTAAA !!!!!