Kategori: Uncategorised

…
Att skämta om det ingen skrattar åt

Det borde finnas massor av material för satir på feminism,
och Metoo. Jag hittar mycket roligt satir mot främlingsfientlighet,
och lite av varje kring andra partier. Inte så mycket om kapitalism,
och ingenting värt att kalla satir, kring feminism, eller Metoo.

Varför är det så ?

Det kan vara värt att fundera på det en stund, varför det är så?
Det paradoxala är att SD som är väldigt tacksamma att driva med
när de konstant gör bort sig, är att de har skapat
inflation i uttrycket ”politiskt korrekt”. De har använt det in absurdum,
mot allt och alla som på något vis kritiserat dem, eller ens
haft en annan åsikt… lite som Donald Trump…. lite som…
den svenska feminismen, och Metoo. Men nästan inte en satirisk rad eller bild
om feminism. Det enda som finns är hjärndöda plumpa, hatiska
inlägg från främlingsfientliga och fascistiska strömningar,
gentemot alla som inte tycker som de, men mest mot S och feminism.

Varför finns det så lite satir om Metoo, och om feminism ?

Man kan på olika sätt göra vissa ord oanvändbara, genom att använda dem
i fel sammanhang i enorm kvantitet, så som propagandaliknande former.
Så¨det blir omöjligt för andra att använda ursprungsbetydelsen.
Den svenska flaggan till ex är kidnappad av fascister och främlingsfientliga.
Tar jag som svensk på mig en tröja med svenska flaggan,förknippas jag lätt
med fascism, och Sverigedemokrater. Men om fler nysvenskar och mörkhyade
tar på sig sådana plagg, så kan vi ta tillbaka den till folket, det svenska folket,
som inkluderar nysvenskar, invandrare, och alla svenska medborgare.
För de främlingsfientliga vill inte bli förknippade med det de hatar,
och då kommer de nödgas ta till den symbol som bättre beskriver
deras åsikter. I rött, svart och vitt.

Att stå upp mot desinformation

På samma vis är det i större utsträckning kvinnors kritik, gentemot
fördomarna, generaliseringarna, och öppna hatet mot män, som får nån
slags tyngd i debatten. Men där återkommer ännu en likhet mellan
de främlingsfientliga, och den frenetiska feministiska rörelsen.
Då blir många kvinnor kallade förrädare, likt svenskar
som jag som kritiserar hatet mot invandrare och invandring.

Och om ni inte känner igen er i detta. Så är det inte konstigt.
För de allra flesta . (Återigen) ÄR INTE hatiska mot män, hatiska mot
invandrare, … och tro det eller ej, inte heller hatiska mot kvinnor.
Men tystna, passivt medhåll, passivt stöd ger dem mandat.
VI är medskyldiga om vi passivt stödjer detta hat.

Politiskt korrekthet och uttrycket Politiskt korrekthets svaghet

PK är ett typexempel där de främlingsfientliga använt det medvetet felaktigt
mot ALLT som inte stämmer med deras åsikt. PK har kommit att förknippas
med ”Godhetsknarkare” och en ironisk hånfull aura kring ordföljden
”de rätta värdegrunderna”. Och på så sätt dödat ALL debatt.
Jag är tex helt övertygad om att de som ironiserar över att vänstern
anser sig ha de rätta värdegrunderna, anser att DE SJÄLVA
har de rätta värdegrunderna.

Apropå Pandemier

Främlingsfientligheten, rasismen, populismen, nazismen,
fascismen, har blivit vår tids farligaste pandemi. Det viruset
grupperar om, ändrar angreppsmetoder, ändra utseende,
konstant, som ett muterande virus. Men även när satiren är klockren
mot dessa krafter, så är de immuna mot det. Ingenting,
inga resonemang biter, mot ”ja men även om det är fake news,
så är det för jävligt iaf” Det går inte att resonera med idioti.
Och teflonhjärnor, som inget fastnar på. De är epidemins
allvarliga symptom. Men själva sjukdomen kallas girighet,
globalisering, kapitalism, marknadsliberalism,
privatiseringar av gemensamma tillgångar.

Självkritik och två tankar samtidigt

En absolut majoritet av svenska folket tycks inte kunna hålla två
tankar i huvudet, tänka själva, ifrågasätta, ta till sig av kritik,
resonera kring politik, se liknande mönster i eget beteende.
Näst intill alla feminister är starkt kritiska till SD, och nästan alla SD
är starkt kritiska till feminism. Och ändå är metoderna så lika på
många plan. Och fördomarna, och generaliseringarna och självrättfärdigande
av metoder de kritisera andra för, men gör själva.
En majoritet klarar inte av att tänka själva, vad gäller värderingar,
politiska riktningar, eller för den del eget beteende i förhållande till detta.

Politisk korrekthet, alternativt PK, är en nedsättande beteckning på en inställning där man är överdrivet noggrann med att följa rådande politiska värderingar och att följa den dominerande trenden i samhällsdebatten.

Knivigt

Det blir knivigt när SD växt så starkt att de själva blivit Politiskt korrekta
utifrån den beskrivningen av uttrycket. Men än knivigare blir det när SDs
misshandling av språket och uttrycket, skapar fritt spelrum för
Metoo och feminismen, som ofta beskrivs som deras fiende nr 1.
Och vise versa. Så i detta försvinner det faktum att även feminismen
och Metoo är politiskt korrekthet, likväl som främlingsfientlighet och fascism.

….överdrivet noggrann med att följa rådande politiska värderingar och att följa den dominerande trenden i samhällsdebatten.

SD, sociala medier – Feminismen, resten av medierna

Men om sociala medier domineras och ”ägs” (ungdomsspråk) av SD och deras
sympatisörer, så ägs de stora medierna av feminismen och metoo.
Vilket gör det väldigt svårt att ens försöka kritisera, eller göra
politisk satir av. Det har alltså blivit en helig ko, det finns
väldigt lite utrymme att kritisera Metoo och feminism, för denna
kritik kvävs nästan precis på samma vis som kritik mot fascismen.
Grupperingar, stigmatisering, kollektiv skuldbeläggning,
skapa rädsla hos kritikerna, och bestraffa kritikerna genom avsked
(Staffan Heimersson)

En farlig acceptans

Du blir troligtvis inte fängslad om du skämtar om feminism, (ännu)
eller metoo, men utan större åthävor eller dåligt samvete,
har rörelsen sett till att få sparka de som inte
accepterar deras metoder. Därför ser vi väldigt
lite satir kring feminism och Metoo.

Avskaffandet av rättsväsendet är påbörjat

Woody Allen är en kontroversiell regissör, som notera, anklagas
för sexuella övergrepp mot sin styvdotter. Och till följd av detta,
så förvägras han nu av bokförlag efter bokförlag, ge ut sin
självbiografi. Återigen, Woody är anklagad men inte dömd för
detta. Men Metoo har sett till att det faktiskt inte räcker
med att inte bevisas skyldig. Man har infört en praxis av att
den anklagade måste bevisa sin oskuld. Och kanske inte ens då
går han fri från anklagelser, och övertygelse i folks sinnen
om att vara skyldig.

Om han nu vore skyldig, så bör det redas ut EXAKT till vad han är skyldig,
och bevisa detta bortom allt rimligt tvivel, och sedan isf
straffa enligt BEFINTLIGA lagar, och inte efter godtyckliga
rättsnormer skapade i media utifrån hämndbehov.

Hämnd och hat, och girighet och makt bland medborgarna

Det mest frapperande, och frustrerande för en tänkande människa,
vilket jag inberäknar mig själv som. Är att det inte enkom
är sverigedemokraternas väljarskara som nöjer sig
med propaganda, anser att de har rätt även om de inte kan
argumentera för sin åsikt. Dvs slutat tänka helt och hållet
och drivs av hämnd och hat, och girighet och makt.
Alltså väljarna, och medborgarna oxå, inte bara makthavarna.
Det skrämmer mig ner än Coronavirus, invandring
ekonomisk tillbakagång eller ens Mia Skäringers hyllade
mans-förnedrings-show.

”Men Tomas – du får ju inte säga emot när vi hatar, det skapar ju dålig stämning”

H.H drog härom dagen igång en massa förnedrande uttryck om
Stefan Löven och ”sossesvin” ang yttrandefrihet. Och när jag nämnde att
många Moderate helt vill avskaffa folkets media public service,
och att SD vill censurera detsamma….

så sa H.H. ”Nu ska vi inte skapa dålig stämning genom att prata politik”

Och jag möter ständigt samma sak, oavsett om jag kritiserar
feminism, främlingsfientlighet, girighet…. så
säger man att man har rätt, men inte kan förklara hur.
Eller ”jag tycker i alla fall så” ”jag håller inte med” men vill inte
förklara varför. Det är inte alls långt från SD-retoriken.

– ”Ja men det är för jävligt i alla fall”

Jag är en naiv drömmare – But I hope some day you’ll join us.

Vill jag mer jämställdhet i världen ? – JA !
Är det möjligt ? – NEJ !
Varför är det inte möjligt ? – Därför att nästan ingen vill ha
riktig jämställdhet – nästan alla vill ha MER till sig själv!
Och nästan ingen är redo att uppoffra något för målet.
Inkluderat feminister och sk ”socialister”
Men i synnerhet konservativa kapitalister,
nationalister och liberaler.

Brist på självkänsla

Är det brist på identitet, frustration över situation som gör extremisten,
Dålig självkänsla… och brist på acceptans ?

Eftertänksamhetens kranka blekhet…. kommer att komma.
Men den kommer alltid när skadan är skedd. Priset för fördomar och hat,
på 30 – 40 – talet, kostade mer än 50.000.000 människor livet.
Och såren har inte läkt än, utan ärvs av generationer.
Då ingen längre skrattar.

…
Tomas Medlaren

Jag minns hur medlande jag var redan i mellanstadiet.
När det grupperades mellan ABBA och KISS valde jag the
Boppers. När en schism i klassen uppstod på en klassresa
till Finland, över att en grupp umgicks med nån utanför klassen,
som de mötte på båten. Då sprang jag emellan och medlade.
Jag har ända sedan barnsben totalvägrat att bli placerad i grupper,
mobba ut, exkludera, bygga murar, ….

Tomas Isbrytaren

Ja har av naturliga själ blivit någon form av Isbrytare, utifrån
vad jag upplevt själv och tycker är rätt och riktigt. Så som när
jag stod upp mot gruppmobbing av en oerhört jobbig och märklig
typ, som jag inte alls ville umgås med. Men det gjorde det inte rätt
att mobba honom, eller ljuga om honom. Jag kan säga emot bekanta
som yttrar omänskliga saker, oempatiska, rasistiska eller korkade.
Och ändå fortsätta bemöta dem, möta dem, prata med dem, utan att frysa ut,
mobba, hitta på lögner om dem. Och låta deras uttalande
synliggöras genom att lugnt ifrågasätta, återupprepa det de sa,
med ett frågetecken efter.

Tomas gör inte som man ska

Jag gör saker man inte ska. Jag pratar med främmande människor
offentligt. Är vänlig mot tiggare, och lyssnar på flyktingar. Jag gör
saker man inte ska göra. Jag opponerar mig mot den vedertagna hets
mot män som uppstått, som egentligen inte har ett jota att göra med
jämställdhet. Jag skapar inte många vänner på det viset. Åtminstone
inte den typen av vänner som sluter sig samman och exkluderar
andra.

Tomas mittemellan

Det kan va ensamt att stå mittemellan, speciellt när
det anses att jag står extremt långt åt vänster. Men för en rasist
eller kapitalism, så är ofta empati och hållbarhet, extremistiska
tankegångar. Och flygblad mot flyktingar, och fattigas lidande pga
av vår rikedom… det normala. Så det spelar väl in vad man lägger
i orden normal och extrem så klart.

Kvinnlig TV

Läste idag en krönika av Emma Bouvin i DN.
en krönika som i mycket är välskriven, och inte alls nedlåtande
mot män generellt. Inte heller galet subjektiv, uteslutande
eller hätskt inhuman. En riktigt bra skrivelse i stort.
Jag slog även på tvn på förmiddagen där det på SVT satt 4 kvinnor,
med feministisk essens, och diskuterade olika ämnen, klagade mat
och hade det väl allmänt mysigt mot betalning av tv-kanalen.
Och det är tydligen en återkommande grupp av kvinnor.
För 10 år sedan hade jag inte ens höjt på ögonbrynen åt att det bara
var kvinnor. Och slog över till Malou, och samma sak där. Enkom kvinnor.
Ja men Fine, okej, gött mos ! De flesta män tittar väl kanske inte på
programmet morgonsoffan ändå, utan är fullt upptagna med att gå omkring
och vara manliga, så som de förväntas av dem, även av feministiska kvinnor.
så då är det väl logiskt med 100 % kvinnliga programledare ?

Manlig TV

Men ponera då att det finns en tydlig övervikt av manliga tittare
som tittar på mäns fotboll, och tycker DET är trevligt. Skulle man
då kunna tänka sig att det är okej med manliga kommentatorer där då?
Nej, nej, nej… ”vilken gubbröra, gubbar som ska ta plats överallt”
”kvinnor kan” ”ojämställt” Metoo” !!!!!

Ett feministiskt kvinnofientligt parti ?

Man kan ju tex uppröras över det mesta SD hittar på, och ändå räknas
till de lite mer sanningsenliga och empatiska medborgarna i Sverige.
Men när Mattias Karlsson skapar en främlingsfientlig tankesmedja
för Sverigedemokraterna. Ja då läser jag i stora tidningar att det hemska
med det är att det är gubbar, gubbar, gubbar och vita gubbar dessutom.
Det är alltså så att det är orättvist mot kvinnor att de inte får vara med i en
främlingsfientlig, konservativ, kvinnofientlig rörelse ?
Då får väl de som vill det skapa en feministiskt kvinnofientlig rörelse då.

Gamla vita gubbar – välj bort dem då !

I demokraternas val över presidentämne. Smits det in i varje rubrik,
att det är gamla, vita män/gubbar kvar bland de som i praktiken kan
vinna. Inte ett ord nästan om vilken sakpolitik som ska föras av vem. varken
från svenska journalister, Amerikanska kandidater eller Amerikanska
väljare. Det hemska består tydligen i att det är gamla vita män. Och ändå har kvinnor
rösträtt i både USA och Sverige, och har haft ett bra tag. Hur blev det så.
Ingår kvinnorna som röstar i USA i ”patriarkatet”? Jag förstår inte ?

Med tanke på det – Det är just det som skapar ojämställdhet

Och utifrån ljuset att den mediala konsensus som tycks råda kring
att byta ut patriarkatet, mot ett matriarkat. I ljuset av alla oskyldiga
män som fick sina liv förstörda pga rykten istället för vad det gjort
eller inte gjort. I ljuset av att det verbalt sett blivit fria skottpengar
på mannen överlag. Och det faktum att de feministiska krafterna
i än större utsträckning än innan Metoo, lagt beslag på monopolet över
att vara offer, att visa känslor, och att vara rättfärdiga.
Och det monopolet som de flesta feminister hävdar rätten till,
och även en del icke feministiska kvinnor ställer upp på, och feministiska män,
är paradoxalt nog, själva grundbränslet för all
ojämlikhet som uppstår i samhället.

I ljuset sav detta, så blir Emma Bouvins text om att inte bli vald
av den tuffa hockeykillen i barndomen, något helt annat
än en berättelse om hur det är att växa upp med något de flesta
barn, gör eller utsätts för, även killar som utsätts. Emmas berättelse som
i grunden är en väldigt öppen och ärlig berättelse, och egentligen inte alls
utstuderat feministiskt eller hätsk mot män.

…
”Så gör man bara inte” – Tomas Tvivlarens moralpredikan

”Så gör man bara inte” ….
Sa en bekant nyligen när vi pratade om människors
olika beteenden. Och jag kände bara TACK som återinförde
moralismen i klarspråk, till mitt språkliga medvetande.

”gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad”
…känner jag är en rätt okej devis. Som godhetsknarkande,
självgod moralist, miljömupp, dödsmördarkommunist och
inte minst nåt så hemskt som förespråkare av lite vanlig mänsklig
solidaritet, sunt förnuft och empati. Kort sagt ganska extremistisk.

Moralismen som straff över välmående.

Det har helt säkert funnits tider, då det funnits anledning
att protestera mot moralism, så som Kyrkans moralpredikningar
kring sex före äktenskapet, och allmän skuldbeläggning över
sin egen sexuella drift. Och det galna i att straffa njutning,
som något syndfullt.

MEN ! men där är vi inte i dags dato
I Sverige. Snarare har det väl slagit över åt andra hållet skulle
jag vilja påstå. Det tycks vara enkom eget välmående, på bekostnad
av andra människors välmående som är normen.
Några exempel på förvrängningar av goda avsikter som egentligen
bara utkräver vanlig hyfs och sunt förnuft.

Delar av Opinionen

Om man ska tro stora delar av opinionen, så tillhör tex rökarna
en av det svenska samhällets mest förtryckta grupper, ja näst efter
de som tvingas visuellt bevittna fattigdom utanför matvarubutiken då.
Allt eftersom olika platsrelaterade rökningsförbud, så bolmar det upp irriterade
och rasande insändare och ledare kring de förtryckta rökarna.
Bland annat raljeras det kring detta i Hanna Hellqvists Kulturkrönika.
i DN.
Länk

Hanna är en mycket duktig skribent, behärskar språket, och skriver
otvunget, med ett träffsäkert språk. Ändå är artikeln ett enda långt
försvarstal över rättigheten att få fortsätta sprida moln av
tjära, nikotin och andra trevliga komponenter till andra människors
vitala andningsorgan, lungorna.

Konsten att vilseleda läsaren bort från skribentens egna skam

Hanna hävdar ju att hon fattar att man inte andas rök i ansiktet
på ett nyfött barn. Men att hon inte förstår varför hon inte ska få röka
på en folktom uteservering. Om dessa två exempel på något vis hade
återspeglat en något så när rätt bild av verkligheten, hade givetvis inga
krav på rökförbud på offentliga platser genomförts. Det säger sig själv
Hanna !

Vi är alla knarkare… av olika saker, handlar om hänsyn

Innan rökförbud hade vissa människor inte valmöjligheten
att sitta på en sådan uteservering. En rökare kan välja att sitta där
utan att röka. Men en rökare är likt nästan hela Sveriges
befolkning mer eller mindre en form beroende missbrukare.
Det finns matmissbruk, jobbmissbruk, självsvält, spelberoende,
knarkare, alkoholister, sexmissbrukare, Godis, socker etc etc.
De flesta missbrukar något eller har missbruksproblematik ,
i någon mån. Även jag !

Det sitter faktiskt inga i fängelse för att de rökt, eller glömde att säga chokladboll

Men rökare med Hannas synsätt tänker inte
ett steg till, i sitt resonemang. Lite likt de kränkta människor
som blivit gråhåriga av ilska över att inte få kalla chokladboll för
något som inte beskriver själva bakverkets innehåll så bra.
Det sitter inga människor i fängelse i Sverige idag, inte ens Sverigevänner
till följd av att de inte använde ord som vi godhetsknarkande, självgoda,
moralister använder.

Men dessa kan oftast inte skilja på när människor kritiserar deras
uttryck, och när de är förbjudna att säga det.
Och rökare är inte förbjudna att röka !!!
De är bara ”förbjudna” att tvinga på andra rök på offentlig plats.
Vi skulle kunna kalla det för påtvingad hänsyn, i brist på egen sådan.

”Friska luften”

Hanna: ”När rökförbudet infördes på uteserveringar förra året
tänkte jag att nu har det väl ändå gått för långt, ska rökare bannlysas
från friska luften?”
När jag Läser det från Hanna undrar jag om hon inte går för långt
när hon kallar en rökares omedelbara omgivning för ”friska luften”
För … så gör man bara inte ! (pekfinger)
Om man vill kan man välja att i o m denna text, skulle hävda,
att jag är emot rökare, och rökning över lag.
eller vill hindra folk från att röka, men då har man inte läst vad jag skrivit,
och då är man inte sanningen trogen. Och inlägget handlar inte i huvudsak
om rökning eller rökare. Det handlar mer om kränkthet, offerkoftor
och ”så gör man bara inte”… rent allmänt.

Det här inlägget skulle kunna bli 300-sidig bok,
i ämnet hänsyn och moralism, för rökförbudet och reaktionerna
på det är bara ett av 100-tals ex.

Att inte urinera på människor – moralism ?

Återigen, så sent som idag upprördes en i omgivningen
över tiggare, och utmålade dem i det närmast till djävulens
avkomma. Och avrundade med att påstå att hen ”fick lust att
urinera på dem där de sitter, och ”stör hen”. Jag återupprepade
bara vad hen sa, som motfråga, varpå det följde ett antal minuters
monolog över hur dessa tiggare var, vilka brottslingar och gangsters
de egentligen är. hur de lurar hen, stör hen enkom genom
sin blotta existens. När hen kände sig berättigad att urinera på dessa
människor svarade jag med: Så gör man bara inte !
vilket per automatik, troligtvis gör mig till självgod moralist ?

Minsta gemensamma ansträngning – största personliga egenintresse

I hela samhället upplever jag att samma typ av egenintressen prioriteras
före mänskligt beteende och omtanke. Den utdöende ideella, tidigare
ganska så typiskt svenska verksamheten, har ersatts av egenintressen
före gemensamma verksamheter och obetalt arbete.
”Arbeta utan att utnyttja andras svaghet ??? vafalls !!! Har jag närt en kommunist
vid min barm ??”

Förening efter förening läggs ner, då allt fler uppdrag och uppgifter
läggs på allt färre. Ofta en per förening, ibland några fler. Och till slut så
slutar eldsjälen, utbränd och icke hyllad. Tackbreven uteblir,
och föreningar med god ekonomi, är en oemotståndlig guldgruva
för småpåvar, och de medlemmar som knappt lagt i ett kaffefilter i
bryggaren under 10 års tid. Föreningar med dålig ekonomi,
och mycket slit kvar, har de flytt som skeppsråttor vid första bästa
väderrapport om kuling. Det är nästan som att åberopa humanism
på Moderaternas årliga konvent…. massorna skingras av rädsla att
bli smittade.

…men mat är ju gott !

Ideella arbetsdagar, lyckas näst intill ofelbart infalla på dagar då
kaffe-filterpersonerna jobbar extra, med avlönade arbeten, har
semester och är bortrest. Eller är sjuka. Tur är dock att näst intill alla
tillfrisknar, är lediga och tillgängliga när föreningen bjuder på mat.

Vad var det han sa nu igen: ”Så gör man bara inte !”

Jag misstänker att

Jag misstänker starkt att jag är en sån här självgod
moralist. Ofta plockar jag tex upp en krossad flaska el dylikt
per promenad, och är därmed blott genom min handling
moralistisk och självgod gentemot de som kastar flaska som
barn och hundar kan skära upp sina fossingar på.

Enkom genom mitt blotta agerande att lägga en tjuga i koppen
vid Konsum, förvandlas jag i antimoralisterna till en självgod
moralist och låt mig tillägga, om det inte framgår.
Det är negativt… jag är inte bra som gör så mot antimoralisterna.

Synade i sömmarna

Men om man synar de som inte gillar självgodhet och moralister
lite närmre… så blir det ju tydligt att de själva moraliserar över att jag
lägger en tjuga i koppen, plockar upp krossat glas, tar stor ideell börda
i föreningar, inte röker eller dricker och är så oförskämd att jag i
hög utsträckning äter nyttig, närodlad giftfri mat,
och ratar – hur var det nu Hannas vän i artikeln uttryckte sig – ”Vegetarianers
kroppar är för fina för att fläckas av sånt skräp som djurlik”

Är inte moralistkritikerna också moralister ?
De har ju en uppenbar åsikt om hur andra ska bete sig ?!
Men det är bara när det är goda avsikter för majoriteten
det pratas om moralism.

”Nä men jag gör det iallafall, och blir sur om ni moraliserar över mig”

Hanna skriver även; ”Och, med risk för att göra er (oss självgoda moralister, förmodligen)
.. dummare än vad ni är, jag VET att det är farligt att röka. Jag vet det”.
Ja Hanna men det är inte bara farligt för dig att du röker. Utan
även på offentliga platser, för de som står runt om dig, i ”friska luften”.

Hanna Hellqvist…. Jag vet att det är farligt att köra bil alldeles för fort,
och göra dumma omkörningar… Och eftersom det inte bara drabbar mig
om en olycka sker, så avstår jag helst från det, självgod som jag är.
Och eftersom inte alla bilister tänker så, så finns det lagar emot
fortkörning och mot vårdslöshet i trafiken. Det kan jag tycka är bra Hanna !

…
En sorg gästar mitt hjärta i kväll.
Den knackar inte på och ber om att få komma in,
men jag välkomnar den som gäst, kom in en stund,
och berätta …om sorgen.

Fast det är en illusion, en metafor. Sorgen lämnar oss
aldrig, den är en del av livet, en del av de vi är,
precis som lyckan inte kan fångas, kan sorgen inte tyglas.
Om vi inte får vara ledsna och arga, när vi är ledsna och arga,
så finns vi inte.

Sorgen är som den lägsta punkten på en EKG-kurva,
det är från den livet tar sats och finner glädje.
Och från sin topp-position, måste kurvan går
ner igen en liten stund. Och så måste det fortsätta.
Sorgen finns inte utan lyckan och lyckan finns inte utan sorg.
Utan dem, vore livet ett rakt sträck, och vore vi döda,
levande döda.

Så kom in en stund och bekräfta vad jag känner,
bekräfta vem jag delvis är, och jag skall sedan hålla
upp dörren när du går.

Sorgen säger mig att jag ikväll känner sorg över förlorade vänner,
och saknad av släkt och familj jag aldrig haft. Den säger mig att
min livs kärlek, är den jag aldrig fick.
men den säger mig också att jag sörjer över människan,
som gått så vilse, och förlorat sin mänsklighet.

Den säger mig att jag är trött och sliten av att om och om
igen möta människors ständiga mål att roffa åt sig för egen del,
på andras bekostnad. Att jag blir sorgsen av att se människor
håna utsatta människor, och utnyttja snälla människor.
Jag blir ledsen av att så många människor utnyttjar mig,
vid varje givet tillfälle. Och utnyttjar vem som än månne låta sig
utnyttjas, utifrån grundtanken att den utnyttjade vill tro gott om
andra människor. Det gör mig oerhört sorgsen, och trött.

Fatigue, trötthet, sorgsenhet ….
Människan som art kommer nog aldrig utvecklas som människor,
i mänsklighet, empati, solidaritet. Allt bara återupprepar sig,
hatet, fördomarna, girigheten, som på ett eller annat sätt
resulterar i mord, brott, krig, misär. Ingenting i dagens utveckling
tyder på att människan som ras betraktat, nånsin kommer utvecklas
på det området. Och det gör mig också sorgsen.

Däremot kommer nog aldrig kampen mot girighet att upphöra,
så länge girigheten existerar. Ej heller kampen mot allt det andra som
gör mig sorgsen i världen. Och jag är inte ensam, och kommer aldrig vara
ensam i den kampen, så länge det finns girighet och misär.

Så ikväll fick jag besök av sorgen, metaforiskt.
Och nu när jag skrivit om den, gett den utrymme,
så lämnar den mig igen. Tills nästa gång det behövs
balans och sanning mot mig själv. Hade jag motat den vid
dörren, hade den aldrig gett mig någon ro. Den hade knackat och
levt om oavbrutet då.

Men nu fick den sagt, det den behövde säga,
och jag känner mig lite mer hel än innan.
Så om lyckan knackar på, så finns det nu plats hos
mig, för sorgen fick säga sitt.

…
En kvinna, en man…

Vi är nog rätt vilsna, både kvinnor och män,
i vår identitet, vår uppgift i livet, meningen med livet.
Vi behöver inte varandra längre, kvinnor och män.

Jag är mindre vilsen

Jag är mindre vilsen i min egen identitet än någonsin.
Jag är en man, och jag känner mig som en man. Men
stora delar av omvärlden tycks leva i stor förvirring
kring könsrollerna. Jag kan känna mig vilsen och malplacerad
i den här världen, i det här samhället, men inte i min identitet,
inte i mitt liv. Jag känner mig till och med mer accepterande
över min livs-lott, socialt, familjemässigt, inkomstmässigt.
Men det är inte min identitet… det är min situation.

Trolleri

Jag vet ju att det fortfarande finns massor av svenskar
som lever i par, har familj och barn. Och för mig kan det te sig
som trolleri… de är magiker. Speciellt om de
har intakta förhållanden genom livet, ända tills åtminstone barnen
flyttar hemifrån. Er har jag inget att lära om samvaro, samliv,
kompromissande … ni är gudalika i mina ögon. Eftersom
jag kommer från en exceptionellt dysfunktionell familj.
Men de flesta familjer är inte längre kärnfamiljer. Folk byter partners
ofta, och barnen har minst två tre olika familj-konstellationer.

Venus och Mars glidit ifrån varann

Män och kvinnor sägs ska vara från Mars och Venus, men har planeterna
bildligt talat glidit än längre ifrån varann. Vi behöver inte varann.
Välfärdens och rikedomens förbannelse. Med ensamheten som pris,
med kvinnohat, manshat …. och ungar spridda för vinden.

En Skugge av sitt förflutna

Offentligt och medialt ser jag en oerhörd bitterhet hos vissa
kvinnor/feminister. Jag ser hämndbegäret fullkomligt eruptera
ut, rad för rad i tidningsartiklar och andra forum.
Linda Skugges bitterhet mot män till exempel, är uppenbar,
där hon i artikel efter artikel förklarar hur onödiga män är i hennes liv.
Bitterhet, och skriftlig hämnd i etablerad media.

Och hon är långt ifrån ensam. Män då ? Bittra ?
Säkerligen så, och hur det förhåller sig i fördelning av bitterhet
mellan män och kvinnor, har jag ingen aning. Men det skiljer sig markant
i medialt utrymme, språkbruk offentligt, från bittra kvinnor.
Det är ett faktum.
Feminister tillåts i princip uttrycka sig precis hur
hatiskt som helst utan konsekvenser. Offentliga män blir anmälda även om
de inte gör det, och blir av med jobbet enkom på basis av icke bevisade
anklagelser.


Var kommer allt detta hat ifrån då ?

Var kommer allt detta hat ifrån då ?
Varför hatar vissa män kvinnor ? Och varför hatar vissa kvinnor män,
och varför är ETT av dessa hat accepterat ?
Vad är det att vara man ? Vad är manligt ?
Och vad är det att vara kvinna ? Vad anser vi vara kvinnligt ?
Vad är biologiskt betingat, och vad är
mönster, könsroller ? Vad är bra och konstruktiva skillnader,
och vad är destruktivt i dessa roller? hur mycket spelar vi med ?
Och hur mycket dubbelmoral kring dessa könsroller
har både män och kvinnor och feminister ?
Hur mycket av rollerna är biologi ?

Djuret i människan är bara bioliogi

Människan kommer ju faktisk från djurriket,
Inte från en blixt från klar himmel, eller
tillverkat av ett revben. Och vi är fortfarande biologiska
varelser, som har fortplantningsdrifter, även om vi föredrar
att tala om kärlek och förälskelse. Vi styrs fortfarande av våra
hormoner. Och allt inom oss är tillverkat för att överleva som art,
att föra vidare sina egna gener. Det är biologin i det hela.
Och redan där efter apstadiet, så hade vi roller, precis som djuren.

Parningsdans

naturprogram visar hur paradisfågelns hanne buffrar upp sig
i en dans för att visa honan hur stark och frisk han är, så hon ska
välja honom. Ofta blir det nit. Och hanen får träna hårdare.
Det finns andra arter där hanen ser ut att tvinga sig på honan.
Det finns arter av djur där honan äter upp hanen efter parning
(Black widow) och honan är avsevärt större.

Profeterna predikar om männens betydelselöshet

Men vi behöver inte varandra längre för att överleva. Men är
fångar under våra hormoner och drifter, både kvinnor och män.
Med insrinkter som inte funkar i civilisationen. Där fysisk styrka
hos mannen inte försäkrar barnens säkerhet och överlevnad.
Och en tryggad framtid. Men istället pengar…. Men nu är vi ”jämställda”
ekonomiskt. kvinnor och män är oberoende av varandra ekonomiskt.
Men samma hormoner, som de från apstadiet bubblar i våra kroppar.
Vi är vilsna, förvirrade, både män och kvinnor… i v åra könsroller.
Linda Skugge och kompani, är profeterna som bär fram just det budskapet
”livet är för kort för att vänta på nån man”

Även jag är påverkad av hormoner, men inte mormoner

Även i mitt blod, i mig sprätter hormoner, gener och biologi omkring
Biologin i mig vill ha sex, vi är sexuella varelser, för artens överlevnads skull
Och min avsaknad av barn, skär ännu djupt i mitt hjärta.
Men jag har funnit acceptans. Jag är ingen alfahanne, varken
ur stöddighetssynpunkt eller ekonomiskt och socialt. Och det är okej.
Jag är inte bitter över det. Men jag bär en sorg jag får leva med.
Och kan leva med. Men ill skillnad från Skugge, Skäringer, Wallin m fl.,,
så anser jag inte att det är kvinnors fel, så som de tycks anse att män är
roten till allt ont i världen, och till deras personliga tragedier.

Skillnad på kollektiv och individuellt ansvar

Det finns enskilda individer, som på ett tidigt stadium, orsakat stor skada
i min utveckling… men det är enkom dessa individers ansvar.
Inte kvinnors … inte mäns ansvar. Och livet nu, mitt liv är mitt ansvar,
med de förutsättningar jag givits. Och sorgen är min,
och glädjen är min.

Lever vi … eller är vi vid liv ?

Men vi behöver inte varann.
Kvinnor behöver inte män, och det basuneras ibland ut
triumferande av vissa offentliga feminister. Det är en seger för dem,
i deras värld, i deras sinnen. I mitt sinne är det
tragiskt, kargt, cyniskt, kärlekslöst, materiellt, kapitalistiskt,
men framförallt att lura sig själv… att hävda det
Leve vi… eller är vi vid liv ?

Omöligt blogg-uppdrag

Att beskriva könsrollerna i sin helhet är ett alldeles för stort projekt
i bloggformat. Det är olika i olika kulturer dessutom. Och könsrollerna
är inte definitiva, och allenarådande. Men det jag kan tycka är att
det finns en hel del dubbelmoral kring könskrigarnas påståenden om
destruktiv manlighet, och om gudomlig kvinnlighet. Men vänta nu !!!
Ingen har väl påstått att kvinnan är felfri, att kvinnlighet är normen ?

Inte uttalat … men troligtvis outtalat, indirekt. Åtminstone medialt,
åtminstone offentligt. För det är inte ens på tal om att ifrågasätta kvinnorollen,
medan det idag är självklart, medialt att ifrågasätta mansrollen. Och inte bara rollen
utan män över lag. Så nog har jag en poäng där.

Vad jag menar med dubbelmoral i könsrollsfrågan

Och vad jag menar med dubbelmoral, är det faktum att de största,
mest aggressiva mansrollskritiker, på gränsen till bitterkvinnor,
faktiskt i allra högsta grad samtidigt, likt män
stärker dessa könsroller i sitt beteende. Motsägelsefullt ja !

En liten spaning, utan vetenskaplig grund jag funderat kring
är tex vad som är tjejfilmer i den aspekten att mest tjejer ser dem.
Filmer som Titanic, där Leonardo Dicaprio offrar sitt liv för att
hon ska överleva, och stora delar den kvinnliga publiken
kommer ut ur biografen, med en snudd på rekligiös blick,
och skyndar sig rekommendera den för andra tjejer.
Lika så A star is born, där huvudrollsinnehaverskan
lever vidarel, slår igenom, och han fastnar i alkoholism,
tar livet av sig genom hängning, för att inte vara i hennes väg.
Samma hänförda blickar.
Sångtexter som ”I’ll die for you” är oftast män som sjunger
och kvinnor som faller för.

Varför ?

Om jag möter kärleken, vill jag leva för henne !
…inte dö ! … det är ju korkat !

Könsroller … förvirring… vi behöver inte varann,
längtan om att kärleken är så stark att han ger upp livet för henne ?
Nonsens … nedärvda ideal från Feodal-tiden, med ridderlighet,
där kvinnorna är att betrakta som försvarslösa offer…
… och det lever många kvar i … kvinnor och män…
… och feminister.

”Kvinnor och barn till livbåtarna !!!!”

…
Vi blir fler och fler som får nog.
Av vaddå undrar du ? Av det mesta, av allt,
av tempot, av hatet, av identitet-rörelser,
av alla ismer, grupperingar, samtidens totala
fixering vid egendomar, pengar, könstillhörighet,
etnicitet, etc etc etc….

Vi blir fler som närmar oss att bara vilja leva
och låta leva, som inte tävlar om att dö rikast,
eller tävlar om att överdriva och ljuga mest om det
som ligger i vägen för egenintressen…

Vi är fler och fler som är trötta på skiten nu,
när Media inte bryr sig så mycket om
va de publicerar, så länge det säljeer och ger dem
pengar och faktisk politisk makt..

… vi är många som är trötta på skiten nu,
och vill minska på inköp, och hinna leva under
själva livet. Vi är fler och fler som vill överlämna
en beboelig värld till våra barn. Men våra
röster är inte kommersiella, så ingen vill egentligen
publicera våra tankar, om de inte går att avfärda som
klimatterrorism eller Stalinmarxism. För det
är så solidaritet och planetvård ’belönas’.

Det är Too Much… för j-a mycket….
Jag vill bara tända en brasa, och titta in
i dess dansande lågor, låta mig hypmotiseras
av den likt en Zigenerskas förföriska rörelser
likt sagans tecknade Esmeralda i Ringaren av Notre Dame.

Jag vill bara se växter och grönsaker gro, och växa
upp för mina ögon, utan gödsel, utan gift, växa i
det tempo det vill, och gräva med mina bara händer i den
bruna jorden, och högakta daggmaskarnas ovärderliga, oförtrutna
arbete med naturlig kompostering.

Jag vill bara andas luften ner i mina lungor,
skratta med en vän, höra violinens strängar
vibrera klagande uti sommarnatten, till
dragspel och logdans.

Jag vill bara att du ler mot mig som
om jag vore allt du drömt om, och allt du
nånsin behövt för att innan du
lämnar paradiset, kunna säga att du
en gång älskade en man.

Jag vill bara yra runt i en styrdans,
där ben, fötter, höfter yr rynt
i ren danspoesi, rörelseenergi som
får de mest talangfulla poeter att rodna av
avund…

Jag vill bara ….

…
Ett svårstoppat virus ?

Det har spritts ett virus hos svenskarne de senaste
decennierna, mot vilket inget vaccin ännu har hittats.
Det finns de som tror att det måste få
verka ut helt och drabba mänskligheten.
För drabbar oss, det gör det, och människooffer
skördas….

Epidemi ?

Man skulle, om man ville, i vanlig ordning
kunna skylla på andra över rådande epidemi,
vilket faktiskt oxå är en del av viruset, att skylla på andra.
Att prata om personligt ansvar, utan att ta något sådant själv.
Man skulle kunna skylla på politikerna, vilka givetvis har ett stort
ansvar för samhällsbygget, lagar och förordningar.
Men vilka har valt dessa politiker då ? Och hur många av medborgarna
vet vad de röstar på ?

Så kom det uppifrån och ner, eller nerifrån och upp ?

Så frågan är om viruset har spritt sig FRÅN inhumana politiska rörelser
så som den ekonomiskt segregerande borgerligheten, som bäddat för i
sin tur det inhumana, främlingsfientliga SD,
och inhumana, ojämställda rörelser som feminismen och metoo.
Eller om det skapats sådan inhumana politiska verktyg underifrån,
av människor som dig och mig ?

Är det ansvar ? Ansvar för vad ? Ansvar för vem ?

För det pratas om ”ansvar” på hög politisk nivå, och på hög
företagsnivå. Det pratas om att de måste ha höga löner, för
att de har ansvar. Ändå verkar det oerhört ovanligt att dessa
tar sitt ansvar. Om de gör el, får de höga avgångsvederlag i flera
år, och inte allt för sällan alldeles strax ett annat högt betalt jobb,
kanske ännu mer. Är det ansvar ? Ansvar för vad ? Ansvar för vem ?

En teori om hur det börjar

Det här cyniska sättet att se på människor, började nån stans öka
utifrån ekonomiskt välstånd. Och ekonomiskt välstånd ökade många ,
många medborgares vilja att skydda egendom, öka förmögenhet,
bygga murar runt sina små samhällen, runt sina ’herrgårdar’ och ’slott’.
Så kanske pga av att vi värderar våra liv i pengar och egendom,
så har vi skapat den grogrund för att se ner på de som inte lyckas, som
människor som får skylla sig själva. För ”Jag lyckades ju minsann, och
det beror ju på att jag tog mitt ansvar”
Ansvar för vad ? ansvar för vem ?

Det enda vaccinet ingen vill ta

Det enda vaccin jag kan se mot detta virus,
är att värdera människor högre, än pengar och egendom.
Men smittan är så spridd, ända ner i de rödaste
gräsrötter, att även de flesta av oss, suktar efter rikedom,
efter egendom, före medmänsklighet. Och vårat hopp om rikedom
satsas det miljarder på i casinoreklam, på tvingade postkodlotterier,
bingolotto etc… På så sätt upphör vi kräva ett mer jämställt
samhälle, ett mer homogent samhälle. Ett samhälle som bevisligen
skulle minska incitament för stölder, minska incitament för att
bli våldsamma, minska incitament för att hata din nästa, utifrån kön,
eller religion, eller hudfärg.

Viruset tränger in….

Viruset tränger in, ända längst in i vår medmänsklighet,
fräter på vår empati. Viruset har i ord och handling
färgat hur vi behandlar vänner, bekanta, nära och kära.
När vi börjar prata om ”eget ansvar” inför människor vi tycker om,
istället för viljan att finnas för varandra. När vi pratar om
att ”Du väljer själv hur du mår” i dekalpositivismens ytliga
era. Viruset tränger långt in i oss,
inte bara långt in i samhället, utan långt in i våra hjärtan,
våra relationer… vår mänsklighet.

Inte så svårt egentligen

Det är egentligen inte så svårt att vara en vän… det är bara att
tänka ett steg längre än egen vilja i varje moment,
ett steg längre än egen egendom varje dag,
ett steg längre än egen plånbok, i våra liv.
Svårare är det inte !
det är en prioritering, människor före pengar,
kraftigt förenklat. Jag skulle kunna avsluta
med ett dekalpositivistiskt uttryck som skulle passa här, men avstår,
för då blir jag en del av viruset.

…
Något gör ont i mitt hjärta.
Som förklädda vassa pilar utifrån,
stör de rytmen i mina hjärteslag,
får det att blöda.

Ett trött hjärta

Det är ett trött hjärta, ett gott hjärta,
som inte förstår sin samtid, ett ensamt hjärta,
bland många digitala vänner,… i cyberrymden.

Jorden vi ärvde, Jorden vi fördärvade

Luften vibrerar av lögner, och ni och vi,
på bekostnad av syre, och oss och flertalet.
Etern, internet är förgiftat, och paradiset
var aldrig i guds rike efter döden. Paradiset var
jorden vi ärvde, och helvetet blev jorden
vi förstörde.

Kampen

Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.
Jag blir sorgsen var dag jag öppnar ögonen,
för att jag inte är värd någonting, bara för
att jag är man, för att jag inte förvärvsarbetar.
Jag står upp för mig, jag står upp för
män, jag står upp för kvinnor, jag slåss mot orättvisor.
Men jag är ingenting värd. I den kampen slåss jag
ganska ensam. Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa,
för det goda, för de utsatta… ingen bryr sig längre.

Nålar från mina systrar

När lögnerna, överdrifterna om invandring växte, och växte,
stod jag med fötterna djupt förankrad i den humanistiska
myllan, med mina bröder och systrar från vänster.
Tills jag plötsligt kände små osynliga, vassa nålar tränga
in i hjärtat … från arga systrar. De var arga på män.
Jag är en man. Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.

När sista glöden falnar

Och när folk från forna vänstern, försvarar uttalandet att ”svenska
män har som jultradition att slå och förnedra kvinnor”.
Så dör någonting i mitt hjärta. Som rollkaraktären William Wallace
är han blivit förråd av skotten, Robert de Bruce, och all kraft
allt han trott på bara rinner ur honom i såret av ett svärd.
Likt Hasse Alfredsson, när hans bäste vän dog i cancer,
och en stor del av honom själv försvann, med Tage.
Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.

Forna, fallna hjältar

Men forna, fallna hjältar som Hasse och Tage, som Astrid Lindgren,
som fortfarande hade ett hjärta, sunt förnuft. Medmänsklighet
utanför Sjöbo och Jimmie Åkessons midsommardans
och ne**bollar.

Av alla människor ….

Av alla offentliga människor som levt under min tid i Sverige,
saknar jag Astrid Lindgren och Tage Danielsson allra, allra mest.
Deras sort finns inte mer, ingen orkar, vågar kan, eller framförallt
vill inte längre strida för sanningen, för de utsatta, för riktig
jämlikhet, för både män, kvinnor, svenskar och andra.
Det enda som tas strid för nu är lögner, hat
och en tjockare plånbok. Och de flesta jag känner
tycker att det är fel, men vill inte heller strida,
inte heller göra sin röst hörd… i utbyte av nåt Rut-bidrag,
nåt jobbskatteavdrag, och eliminerande av tiggeri från våra
gator.

Dog av förstorat hjärta

Jag saknar Tage och Astrid, jag har inte er storhet,
men mitt hjärta blöder likt edra hjärtan rött blod, och inte blått.
Och ingen, ingen hör ett socialfall i rännstenen ryta.
Det får mig att fundera om du Tage, trots allt
inte dog av cancer, utan av förstorat hjärta.
Varför tog de dig ifrån oss, vi behöver dig
och sådana som du. Vi liknar vilsna lamm,
i den kapitalistiska apokalypsen.

Något gör ont i mitt hjärta.
Ibland vill jag bara för evigt sluta kämpa.
Men det får jag inte …. för om …

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, sa Jonatan.

…
Jag är rätt nöjd med många saker med mig
själv för närvarande faktiskt. Det innebär ju iofs inte
per automatik att jag alltid är jätteglad eller
totalt i harmoni.

Men jag är nöjd med hur jag kommit att baka 95 % av
allt mitt matbröd själv. Tillaga den mesta av maten själv.
Undvika allt fler för mig onödiga inköp.
Men även hur jag står upp för mig själv på många olika sätt.
Även de gånger som det innebär att människor försvinner ur
mitt liv. Det är ju inte så kul alla gånger. Men om priset
blir för högt, om priset blir att andra tar mer energi än
de ger, att de parasiterar på min välvilja. Då är valet
lätt, om än inte roligt.

Och att jag minskat på vissa ”beroenden” och helt övergivit
andra beroenden. Jag tar kort och gott hand om mig bättre nu.
Men det är inte alltid lätt för den skull.

…
Kanske nästa liv….

Så gott man kan ?

Inte alla, men de flesta gör nog så gott de
kan utifrån de kort som givits dem. Några få
sitter med trumf på hand, och några av dessa
missbrukar dem, livet igenom.

Jag trodde först det var en attraktiv egenskap

Man kan säga mycket om mig, både bra och dåligt.
Men jag gör aldrig medvetet illa någon, inte medvetet.
Man skulle kunna tro att det är värt någonting i den här världen.
Kanske till och med att det skulle kunna tänkas vara attraktivt,
om du är en kvinna, som söker en man. Men … nej…
det är nog inte så….ändå. Jag vet allt om kärlek,
men ingenting om kärleken.

Jag vilar i den tanken

Kanske nästa liv…. får jag uppleva kärlek.
Om jag tror på ett nästa liv ? Ja varför inte ?
Eller tror o tror… jag vilar i den tanken.
Ett annat ord för det är ”drömmer”

Den delen av livet

Från en film, var det en som sa: ” vi har kommit till den delen
av livet, när saker och människor börjar tas ifrån oss,
istället för att ges till oss”. Jag är inte gammal, och med lite tur
får jag säkert uppleva fler lyckliga stunder. Men jag börjar också
känna lite åt det hållet. Bara det att eftersom jag saknat det
kanske mest grundläggande, en familj som barn,
och en egen familj som vuxen, så ekar det citatet mer tomt för mig.
Man kan inte ta ifrån mig något jag inte har, något jag aldrig haft.

Jag tänkte mig en kvinna

Livet gjorde mig sådan, att jag nog inte är någon family man,
trots att det kanske var vad jag allra helst önskade mig i livet.
Jag tänkte mig en kvinna se långt efter mig när jag går, och kramar mig,
som hon aldrig ville släppa mig igen.
Men som alltid släpper mig, och låter mig flyga, och gör mig
lite starkare än utan henne, och gör mig till en lite bättre människa,
än innan jag träffade henne. Och jag för henne.

Samma saga om och om igen

Jag tänkte mig en liten dotter, med en sagobok i handen.
Som kom och tog tag i min stora seniga hand och bad mig läsa för henne.
Samma saga om och om igen. En som kom och grät över att hennes
kamrater sagt något dumt, och jag fick äran att trösta, och pussa
bort hennes tårar. Sådana var mina drömmar.

Ge dem mina vingar

Och att få sparka boll med min lille son, hjälpa honom att lära sig knyta
sin första rosett på skorna, tillrättavisa dem om de gjort nåt elakt,
lära dem gränser i livet. Lära dem sin styrka, ge dem en egen trygghet,
och egna vingar, för att sedan förnöjt se dem flyga iväg, medan jag går
in i evigheten, och fått min enda stora önskan uppfylld.

Sådana var mina drömmar. Naivt kanske, utifrån att jag aldrig haft en
familj, och kanske är rädd för vad det krävs av mig. Som jag tror
att jag inte har att ge, eftersom jag inget fått. Naivt kanske för att jag inte föddes
med den typen av charm, som fångar den typen av kvinna.
Naivt för att framför allt detta kommer …pengar… arbete.

Kanske nästa liv …