Kategori: Uncategorised

…
Jag och andra UFOn

Jag menar det är väl inte så att dagarna bara bombarderas
av möten och kommersiella ”upplevelser”. Men det är inget nytt
för N’Kai-Tooomas. Det är mer faktiskt att jag känner mig lite
mindre som ett UFO i den här världen, när övriga världen får
snosa lite på hur det är att vara socialfall. Helt plötsligt är folk
lite mindre fördömande mot en med långtidssjukskrivning,
av någon outgrundlig anledning.

Hårdvaluta

Jag propagerade i fjol, lite för att köpa hårdtvål, utifrån både
hushållsekonomiskt perspektiv, och miljösynpunkt. Att tvätta både
händer och kropp med. Och även håret, om håret är kort.
flytande tvål och dubbeldusch betalar du egentligen för att bära hem
vatten, till tiodubbla priset, och räcker en hundradel så länge.
Jag blev betraktad som om jag stormat in på FI:s årliga konvent och
skrikit att: ALLA KVINNOR SKA TILLBAKS TILL SPISEN OCH FÖDA BARN !!!!”

Men så verkar nånting ha hänt nu på vårvintern, som
har gjort massor av flytande-tvål-människor till hårdtvåls-människor !
Vad månne kan ha orsakat det ? För Barnängens hårdtvål tog slut före
toapapperet och spagettin på COOP Sollefteå. Då förstår ni !
Kan man kalla hårdtvålen för ”hårdvaluta” i dessa tider kanske ?

”Trasiga” idéer

Jag hade ju/har ju andra galna idéer också, som ansågs vara
mer eller mindre idioti-förklaring på. Som helt plötsligt nu i dessa
tider inte är så dumt ändå, har jag blivit informerad om. Den till ex
om att jag tar överblivet hetvatten från vattenkokaren och häller över
min Wetex-disktrasa som då blir bakteriefri… virusfri…
Jag tänker när man nu går runt och torkar handtag och liknande,
kan det ju vara idé att trasan är ren.

Född i fel tid… avlutar i rätt tid ?

Jag har länge faktiskt tänkt att huruvida man är framgångsrik i sin
samtid, har att göra med vilka egenskaper som den samtiden
premierar. Mina egenskaper, tycks inte helt ologiskt vara skapta för kris,
eller jordnära, långsiktigt, lokalt, empatiskt leverne. Jag känner mig
mest som ett UFO, när det kapitalistiska ekorrhjulet snurrar som fortast,
och alla samlar saker och pengar på hög, reser runt halva jordklotet för
avkoppling som finns allra troligast inom 100 meters avstånd.
Dvs när allt ”är som det ska vara”
Jag hade kanske vart en exemplarisk medborgare under bondesamhällets
tid… hôcken f-n vet ?

Till och med hatobjektet Löven

Jag som låååångt innan Corona, drastiskt minskat på slöseri av toapapper.
Är jag något så hemskt som ”normal” nu då helt plötsligt ? Nä Gu bevare mä
för nåt sånt ! Till och med Svetsaren som var hatad statsminister, blir plötsligt hyllad,
för egentligen samma framtoning som tidigare.

Lika jävlig mot alla

Nordic Green Energi, tyckte det var en bra idé att skicka runt
dörrförsäljare i tider karantän-uppmaningar. När jag öppnade dörren
stod en ung flicka där, som charmigt presenterade sig som ”Stina
från Nordic Green energy”. Men jag fick inte ihop det, för när
jag såg henne trodde jag att hon skulle öppna truten och be om att få
sälja kakor och tunnbröd till sin skolresa i nionde klass. Jag blev dock
räddad av min invanda rutin att slänga igen dörren mitt framför näsan
på alla jag inte känner som vill åt min plånbok.
Såväl påsk-kärringar som slav-bud till kapitalistiska lurendrejare.
Likt jag gör på telefon, om jag råkar svara.

Ella 3 år

Min dag blev ändå en lysande dag. Mycket för att jag av en händelse,
fick ett videosamtal, från Stockholm. Mycket osäker på om
jag skulle klara av sådana teknikaliteter, svarade jag dock, och såg nunan
på min vackra kusin Jenny. Vilket i sig gjorde mig jätteglad.
Men framför henne, bakom henne, på ena sida om henne,
på andra sidan om henne, långt bort och nära, for en 3-årig virvelvind
omkring och deltog i samtalet och levde glatt rövare genom samtalet.
Ella !
Jag kände mig för en stund som en lycklig stand-in-morfar.
En titel som smäller högre än ”President” eller ”VD”
Hon visade alla sina bilar, och pratade i mun på mamma,
och skulle till ballongparken sedan.

Så nu med ren diskbänk, nyskurat golv, nyduschad kropp rakade
kinder och barn-glädje-fylld själ, kanske jag sover gott i natt.

/lycklig stand-in-morfar

…

Morötter, potatis och palsternacka puttrar
i kastrullen, med olivolja, salt och peppar
och sedan kokande vatten. Det mest o-kulinariska
av alla o-kulinariska rätter, värms på ett o-kulinariskt
vis i mikrovågsugnen – fiskbullar i dillsås.

Värmeljus i vikingaskepps-ljusstaken, och även
taklyktan ovanför mitt, på AMU, 1989 , egentillverkade
furu-köksbord. Furu som är fruktansvärt omodernt och
icke stilfullt, har jag blivit varse av diverse vänner och
bekanta. Ingenting är rätt i mitt hem, för en som följer trender,
allt är rätt i mitt hem för en som skiter i trender. För Kai-Tomas
Lundin, årsmodell 1966.

En konstig, konstnärlig björkstam, med skivor av en jättegrov
björkstam, som är införlivade med den smala björkstammen,
utgör små hyllor. Helt galet och helt fel, men fantastiskt fint.
Speciellt när en takhög grönväxt står intill. Potentiell musik hänger
på väggarna i form av gitarrer. Och ett begagnat elpiano väntar
på att bli klinkat på.

Nu har rotsakerna puttrat färdigt. Jag serverar på en Berså-talrik,
häller upp ett glas alkoholfri Staropramen. Solen har gått ned,
men mörkret har ännu ej tagit staden. Jag tittar ut över älven,
och ser gatubelysningen spegla sig i det mörkt blå vattnet.

Husdrömmar Sicilien

Jag sträck-tittar på SVT play, ”Husdrömmar Sicilien”, fascineras av
Marie Olsson Nylander, som tillsammans med sin man Bill, tar sig
an ett enormt husprojekt. Från min synvinkel enorma pengar oxå.
Så det är overkligt för mig. Jag som chockeras av att en tapetrulle
idag kostar 500 kronor. Och tänker att jag kan leva och dö
med de tapeter jag har. Det är väl mer än 7 år sedan de lovade
att fixa till efter vattenskadan i badrummet, pga takläckage.
Jag har gett upp det där. Duschslangen, har munstycket lossnat på igen.
Men det är ingen mening att påpeka. Jag duschar utan munstycke. Och
det kostar hyresvärden mer pengar.

Energiknippe kaos

Marie fascinerade mig. Kommer från cancer som hon blev frisk ifrån,
men är världens energiknippe. Ett energiknippe kaos. Jag är allergisk
mot kaos. Jag klarar djup sorg förlust, dålig ekonomi, dåligt väder,
Jag har tom lärt mig hantera att människor lämnar mig.
Men inte kaos… kaos är skrämmande. Det kommer från barndomen, med
häftiga moderns vredesutbrott, som blixtar från klar himmel, hot
och skrik, galenskap, självmordshot…. kaos. Jag har än idag svårt att
hantera kaos.

Vandrande känselspröt

Från början av programserien, fångas jag av hennes energi, drömmar
visioner, som gränsar till naivitet. Helt orimliga drömmar, känner dom, han,
och även jag. Jag uppfattar henne som en vandrade känselspröt,
full av liv, stress, oro, skratt, kärlek, konstnärlighet, strul. och kaos.
Nämnde jag att jag än idag upplever kaos ohanterbart. ?

Liv

Men jag fortsätter titta, delvis för att jag älskar att se på hantverkare som
kan sina saker. Och gamla byggnader. Det blev lite för lite av det tycker jag.
Men jag tittar på alla 8 avsnitt. Och i det sista avsnittet, formas Maries
drömmar till verklighet. Hon inreder med målmedveten, kaosartad frenesi.
Och resultatet blir fantastiskt. Men det är inte resultatet jag bär med mig från
att ha sett programmet. Det är Marie Olsson Nylander. Det levande kaosartade
känselsprötet, som bara är …LIV. När hon mellan stress och oro, brister
ut i hjärtliga skratt, så känner jag vilken levande människa.
På ett sätt min motpol, jag som ägnat en hel livstid till att plocka ihop
mig efter att tidigt blivit präglad av kaos, osäkerhet, hot.

Ett annat sorts kaos

Jag är en bra människa, en bra man. Jag kan inte , bör inte, ska inte
vara ett vandrande kaos. Det är Marie bra på, i den allra mest
positiva bemärkelsen. Jag bär med mig mitt kaos från barndomen.
Det kan ingen positivitetskonsult i världen förändra. Men jag påverkats
lite av Maries hjärtliga kluckande skratt, och blir inte lika rädd för
kaoset inombords….eller utombords. Livet är ju trots allt …
delvis kaos.

Paradoxer

Och ingen har egentligen kontroll. Ju mer man släpper på kontrollen,
desto mer upplevelse av kontroll får man. Paradoxalt nog. Ju mer du försöker
FÅNGA lyckan, desto mer rinner den ur dina händer. Ju mer du försöker
göra någon till din, desto mer dör kärlek. ju mer du försöker köpa dig glädje,
desto fattigare blir du i din själ, än hur mycket pengar du har kvar.

Kärlek är kaos, lycka är flyktig, livet är kaos.
Inget är beständigt… Det lärde Maries hjärtliga skratt mig,
om mig själv.

…
Det snöar så vackert utomhus, med stora vita
lapphandskar. Och jag borde låtsas att det är december,
för i december är sådan snövit snö innerligt välkommen.
Äh va f-n, jag njuter av det vackra medan det är.
Den smälter ändå bort snart, och våren kommer inge
senare för det. Så här är det ju faktisk varje år, med
Aprilvädret, så varför irritera sig på det.

Det finns ju andra saker som vore mycket mer
irriterande om det skedde… att dö till exempel.
Jag känner inte alls för det faktiskt !
Det skulle störa mina planer å det väldigaste.

Riskgrupper hit, och Statsepidemiologer dit.
Ska vi vara ärliga, så vet vi inte ett skit om våra
förutsättningar att överleva, eller om det bara blir en skitförkylning.
INGENTING vet vi. Sannolikhet var det ja. Sannolikheten har inte
mycket att komma med om man är död.

– Ja hen dog ju faktiskt, trots att hen var ung
– Ja DET var inte speciellt sannolikt
– Näe … men hen är ganska död ändå faktiskt

Ja ja ja – jag tillhör det mjäkiga, hypokondriska spannet av
ynkliga människor som inte är så bekväm inför tanken att dö.
Än hur liten risken är. Jag tillhör inte de odödliga,
som viftar bort osannolikheten som en irriterande
sommarfluga vid sängdags. I’m so fucking sorry för det.

Men det förekommer en hel del hyckleri, och skitsnack
nu i ”pestens tid”. Tex det unisona omtankes-propagandan
för våra äldre. ”Det är för våra äldre, det är dem vi ska tänka på”
Jo jävlar ja…. Alla vi hypokondriker är väl i själva verket rädda för
att dö själva ? Nä häpp !!? inte det nä !

Rätta mig om jag har fel. Det var inte mycket satsningar
på de äldre innan det blev ”pestens tid”.
Vårt konsumtionsfixerade samhälle värderar inte
gamlingars livserfarenheter speciellt högt.
Sätter dem på sjukhem, i bästa fall. Kanske får tid att ringa till jul.

Men visst finns det alltid två sidor. Det finns faktiskt en hel del vänlighet
och omtanke från vissa, även nu. Allt är inte skit.
Men jag tycker fortfarande det vore oerhört dåligt
ur en högst personlig synvinkel, att dö … iaf redan nu !

…
Inbillad städnoja – Nä nu blommar det

Jag har just skurat golvet för andra dagen i rad.
Städnoja, virushysteri ? – Nej !
Man vill gärna sopa – dammsuga – och torka lite golv, efter
att ha drällt ut flera liter blomjord på golvet. Ja jag bytte jord
till mina gröna blomväxter, och alla ler de nu mot mig, utom
nån slags Palmväxt, som är 20 år gammal, som jorden inte räckte till,
som nu vänder bladen mot mig i ilska och blänger.

Man skulle ju kunna argumentera att det hade varit bättre
att hä gamm-jorla direkt i sopkärl. Jo men jag försökte,
jag lovar men svär inte, absolut inte. För de e så jävla fult
att svära.

Lite lätt påverkad blir man

Men visst påverkas jag av infodemin kring alla covidioter
som både sprider domedagsstämning, och de covidioter som
hänsynslöst inte bryr sig om att de smittar folk, genom vårdslöst
beteende. All min kritik till Svininfluensa-vaccinet, och
hanteringen av information och skuldbeläggning då,
kvarstår. Det är en annan situation, men frågan om
hur mycket annorlunda själva viruset är. Och om det är våran
reaktion som skiljer nu från då. Eller om det helt sonika
är så att detta virus inte har försmak för att
drabba fattiga delar av världen. Och helt utan att förstå
att den rika världen tyckte var för fina och ädla för
att drabbas av liknande.

Försiktig general

Men jag är lite försiktig ändå i det offentliga.
Men jag går fortfarande och fikar ibland på Café Petter
eller lilla caféet. Och är ofta ensam där. Jag gör vad jag kan för att
stötta lokala företag 🙂 . tvättar händerna nästan nitiskt
gör jag, och torkar handtag. Tar inte i hand, och kramas inte längre
till mästerkramerskans stora besvikelse.

Sysselsättning

Men nånting jett man ju sysselsätta sig med, när inga människor
syns, hörs och finns. Gömda i sina Covida bunkrar fulla med toapapper salt
och spagetti. Samt långtidsdaterad mjölk. Så jag planterade om blommorna.
och gjorde skott av gullrankan. Och erbjöd mig att handla åt pensionerade
grannarna Gunnar och Viola, då de var lite förkylda, och inte kände sig
särskild välkomna bland folk därav.

”Tänker positivt”

Jag får dessutom öva på passivitetsträning, genom att lära mig
ignorera när en majoritet av medlemmar passivt förlitar sig på
att det kommer ordna sig av sig självt i föreningen. Jag lär
mig att ”ta ett steg tillbaka ” och ”tänka positivt” allt kommer
ordna sig Tomas…. eller inte. Och det får gå de me.

Läsning av en riktig fysisk bok

Dessutom har jag köpt en bok. En bok med hårt omslag,
och massa tryckta bokstäver på papperssidor dessutom.
Och jag har tom börjat läsa den….. manuellt, på nåt vis.
”Berättelser från Stordegersjö”, heter den. För mig är det
oerhört intressant, då jag var där somrar och vintrar
i morfarns egenbyggda sommarstuga. Länk

Oönskad immunitet

Det finns en sak som det nya viruset inte biter på dock.
Och det är Metoo. Nästan inga andra nyheter når fram
genom det oigenomträngliga Covid19-tsunamin.
Men även i detta läge, så är det kris för kvinnojourer
att de måste hålla öppet, eftersom det tydligen är på det
viset att kvinnor råkar extra illa ut nu, av våld från män,
och hedersvåld o liknande. Givetvis presenteras inga belägg
för påståendena, men det här med bevis o sånt där är inte så viktigt
när man dömer män och manligheten.

Förtal ska man inte förtala ?!

Till och med ett ifrågasättande av ett dömande för ett fall
av grovt förtal mot känd svensk komiker, tränger igenom
den mediala covid19.tsunamin. Men sen är det Covid19
dygnet runt, på radio, i tidningar, på TV.
Påverkas man inte lite av det, gör man det bra.
Jag påverkas …lite.

Isbrytare

Promenader, blir det fler av för mig nu. Jag ler ofta avväpnade mot
kända och okända människor och säger ”hej”. annars tittar folk
misstänksamt på varandra och gör en inbromsing eller extra lov,
för att minimera risker… tror jag. Så jag går omkring och agerar isbrytare
i mitt lokala samhälle. Men kramas, gör jag INTE !

…
Varför värmer inte solen mitt hjärta,
när den värmer mitt ansikte ? Varför fyller
inte den annalkande våren mig med hopp,
när det är så det var tänkt ?

De kluckande vågor mot strand, som
ibland får mig att känna mening och liv,
kluckar med samma kärlek. Men varför
känner jag den inte?

Inte heller fåglar som sjunger om ljusare
tider kan övertyga mina tunga andetag.
Mina läppar och min röst är stark och
lättsam, men inte mina ögon, som jag döljer lite.

Min vagabondsjäl vill gå bort, långt bort.
Vill vända lite på huvudet för att se efter,
om någon följer efter…

…
Ett respektlöst leende socialfall som jag

Jag har gått omkring på stan och lett hela dagen idag.
Fascinerad och förundrad över världen.
Men även troligtvis pga av en mycket trevlig speldag med
spelkompisarna Per-Åke och Åsa. Eller som jag kallar dem
i kalendern som påminner om träningstillfällena: P-Åsa!
Åsa hade uttryckligen desinficerat sina ungar
i duschen, lagom till besök, vetandes att
ungar klättrar på vuxna, och gör lite andra
saker ur hygiensynpunkt,som vuxna förhoppningsvis
upphört med.

Desinficerade barn

Jag var iaf rörd av omtanken. För barn är fysiska, i lek
och även när vi tittade på Gråben och Hjulben,
lutade sig lille Valdemars huvud mot min axel,
och jag blev såååå rörd. Och så basillusk-säkert som
det bara går att vara, när det gäller barn.

Fulltankad av kärlek gick jag mot spökstadens tomma gator

Jo så när jag gick iväg på byn, var jag väl fulltankad
på livsbejakande musik, och barns oförställda kärlek
från gårdagen .
Jag ler åt folk på gatan, och de ler tillbaka, och går en extra
lov runt. Och då har jag ändå nyss duschat. Ganska folktomt
på stan och i affärer. Och på caféet, som var min destination,
var det ett äldre par, som satt på andra sidan salen, diagonalt sett.
Diagonalen är ju längre än rakt över rummet.

”Namaste på er gubbjävlar” 🙂

Jag beställer en kopp kaffe och en chokladboll, som troligtvis heter så
för att det innehåller choklad. Sen kommer två gubbar som brukar
komma, Vi försäkrar oss om att vi är symptomfria och vi surrar ett tag.
Mer än hälften av sedvanliga gubb-gäster har inte vågat sig ut.
Expediten vittnar om nedgång i antal besökare den senaste veckan.
Jag går därifrån, och möter känd långhårig gubbe
med hatt, jag bugar mig och säger – Namaste
istället för det traditionella ”SD-svenska” handslaget.

Spända möten

Vidare möter jag en vän, som hostar lite. Han försäkrar genast
att han är noga med att tvätta händer, och hostar sig exemplariskt
i armvecket. Instinktivt, håller även jag mig på drygt 2 meters avstånd.
T o m med JAG som är så jäkla klok och pragmatisk.
Jag möter en kvinna till entrén till Lidl, hon stannar 4 meter ifrån
mig och tittar förskräckt på mig, utan att det ens förekommer någon
minsta harkling.

Nästa tomma butik

Nästa butik, min butik, Konsum, är det några modiga själar
som vågat sig ut i pestens tid. Hyllorna är inte tomma. En ung
anställd tjej går rund och torkar ren grindar och handtag.
Vissa varor – likt toapapper o pasta – märks det att folk tror botar ”pesten”,
som eg bara är en influensa-liknande sjukdom, förvisso med dödsfall, med äldre och
redan sjuka. Men ännu ej bevisligen värre än den vanliga årliga influensan.

Blir mig svaret skyldig

När jag ändå väldigt lågmält undrar och konstaterar att inget har
presenterats som bevis för att det skulle vara den farsot som beskrivs
med 3e-världskrigsrubriker, och en oändlig uppsjö av artiklar och
program kring detta. Så blir ALLA mig svaret skyldig.
Inkluderat epidemiologer, forskare, journalister och politiker
Och vanliga är kommentarer som:

”Ja men det är nog ändå något som är värre med det
här viruset eftersom…..”

Även normalt sett sunt resonerande människor

Och det är till synes, enl min uppfattning högst resonabla
och sansade människor som säger. Men detta till trots,
låter det inte väldigt likt Sverigevännernas
”Ja skiter i att det är fejk det är för jävligt ändå”
ur aspekten att man slutat ifrågasätta, slutat tänka,
slutat lyssna till sitt eget förnuft ?

Är detta en reaktion på det informationssamhälle som fått propaganda
och falska-nyheter-viruset som både SD och Trump både använder sig
av och skyller på ? Är det därför paniken slår igenom så hårt,
trots att inga fakta ännu presenterats om att detta virus skulle vara
värre än vanlig influensa ?



Tänk va mycket människan skulle kunna ta lärdom
av den nyuppkomna globala situationen ändå.
Vad mycket som skulle gå att förbättra om bara vilja
funnits.

Jag känner mig inte färdig med detta inlägg., får se om jag återupptar det

…
Dagen för mig personligen, var ett lyft mot
för gårdagen. Främst var det nog musik med Åsa
som lyfte. Men även solskenspromenad med Lacken.
Jo … så har jag utan att förstått det skrivit musiken
till en Schottis. För Åsa sa att det var en schottis, och då är det
en schottis, så de så !! Pilutta !!!! 🙂

Först hette den ”projekt”, döptes om till en Schottis, när Åsa
sa att det var en schottis. Och eftersom det blev som så,
fick den till slut heta ”slump-schottis”. I mitt huvud lät
den först väldigt bra. När jag skrev ned den på noter i notprogram,
och spelade upp den digitalt, var jag nära att skrota den.

Men sen när den hamnade i Åsas hjärta, och fiol,
var det som att musiken kom till liv. Och nu blev den plötsligt
bra, även i mina öron.

…
Känner mig ledsen, och ensam.
Och funderar varför i hela friden jag
kom till världen.

En ung tjej med sina armar runt en ung kille,
när jag går promenad i mörkret. Och det gör ont,
igen, igen, och igen. Det slutar tydligen inte göra ont,
att aldrig blivit riktigt vald. Inte vald av sina föräldrar,
inte vald på gympan i lågstadiet, och inte vald
och efterlängtad i vuxenlivet, som den goda man jag försöker
inbilla mig att jag är.

Jag är inte rädd att dö ensam i min lägenhet, och ruttna utan
att nån vet om mig. Då är jag ju död, och känner ingenting.
Varken lycka eller sorg. Men jag kämpar för att finna någon
mening. Vad är det för mening om man inte känner sig saknad.
Jag vill hellre känna den känslan, än äga tjugofem miljoner kronor,
mycket, mycket hellre.

Jag sitter här vid min digitala substitut-vän, datorn och skriver
för en allt tunnare läsarskara. Och allt färre tycks kunna säga
och mena orden ”det var länge sen vi sågs”, eller ”det var länge sen vi
gjorde nåt kul, ”Jag tycker om dig” ”Jag har saknat dig”
Det är väl omodernt kanske, eller så är jag väl inte prioriterad.
Det finns väl roligare saker, troligtvis.

Varför i hela friden kom jag till världen då ?
Bortsett från att utnyttjas ? Men jag står iaf
inte på Lesbos och blir tilldelad flygblad om att inte vara
välkommen. Det finns de som har det värre.

Det var inte bättre förr för mig. Det är väl ”förr” som gjort mig så
pass dåligt utrustad och skör att jag sitter här och grinar framför
det sterila ljuset från en datorskärm.

Jag såg på ”Serengeti” på SVT ikväll.
Vackert, grymt, och meningsfullt.
Jag tycker om programmet.
Försöker hitta min plats i livet.

…
Nä nu ere nog f-n dags o stänga nyhetsflödet.
Medierna dränks av främlingsfientlighet,
Corona och Högerfeminism, med rättshaveri
som huvudmål. Nu ere nog tammefan dags o stänga
nyhetsflödet.

Jag brukar inte bli så påverkad av sportresultat,
men efter att Liverpool spelat bländande fotboll, mot
Atletico Madrid, som hade parkerat en buss framför eget mål,
och ändå lyckas Liverpool göra två mål, och hamna i förarsätet.
I det läget när Liverpool inte måste gör fler mål, och INTE är pressat
försvarsmässigt sparkar Liverpools reservmålvakt Adrian en boll rakt ut,
mitt i planen till Madrid- anfallare, och ställer sig sen så dåligt placerad i målet,
att man nästan får känslan av att han kunde vara köpt,
och missa med flit.

Nä jag brukar inte bli så här förbannad över sport, men tillsammans
med det sedvanliga sydländska filmandet, och maskandet,
nä det blir bara för mycket. Det här är fotboll när det är som tråkigast.

Det är en skitsak i sammanhanget, med fotboll.
Men just ikväll var jag inte större än att det gjorde mig
fly förbannad. Hur yttrade det sig då, utöver blogg-svordomar ?
Jo jag blev så arg att jag inte yppade ett knyst efteråt,
men gick till återvinning med plast och papper.
Och dessutom i RASK takt ! De ni !!!!
När får sådana vredesutbrott att jag går i rask takt,
och skriver ”fan” på bloggen, då får man akta sig.

Naturligtvis är det annat under ytan, många bäckar små,
som skapar disharmoni inuti, som gör att jag låter såna skitsaker
irritera mig. Små, små motgångar i kvantitet, och en galen värld
som jag inte lyckats ignorera tillräckligt bra.
Så nu ere nog för bövelen dags o stänga nyhetsflödet.

Och dör jag så dör jag. Jag orkar inte med mer eländes-spridning nu.
Till och med sporten domineras av ”mänsklighetens undergång”.
Eller som verkligheten ser ut, ett virus som skördar 1 % dödsfall mot
vanliga influensan gör varje år. Är den ofarlig ?
Nej ! Är medias, världens reaktion proportionerliga ?
Njaäää ….
Kan jag dö ? Yepp, det är fullt möjligt, men jag orkar inte läsa
om skiten överallt längre. Jag tänke att om jag ska dö, så
tänker jag i alla fall leva tills jag dör. Dvs inte våndas av
ångest av detta Corona, aggressiv feminism, galen Åkesson & co,
cynisk kapitalism.

Så nu ere nog för bövelen dags o stänga nyhetsflödet.

Le för helvete … Tomas Le !!!!!!