Kategori: Uncategorised

…
Asså … mäh .. asså
typ ba! … *smack – tugg- smack”Jag fattar vääärkligen hur tufft
bönderna hadere på meddeltiden asså typ… ja e helt slut
efter nåra dar på kolonilotten ju !

Bra att jämföra

Ja .. nä …det var mest bara lite driv med mig själv,
även om jag faktiskt är rätt slut i kroppen. Nu var det ju
iofs inte bara pga att sätta nå frön i backen. Utan en
hel del mer därtill, men ändå rätt förspänt jämfört med bönder före
1900-talet. Jag har näringsrik kost, och min överlevnad hänger inte på min
eventuella ”skörd”. Det var inte ovanligt att hälften av barnen inte
nådde vuxen ålder förr i Sverige. Sjukdomar oftast, men även svält,
beroende på hur långt tillbaka vi går i tiden.

Vad som betyder nåt

Men det är nyttigt att sätta saker i perspektiv, och se hur andra haft det, har det.
Det är nyttigt att då se vad som faktiskt är bra i mitt och ditt liv nu.
Det innebär absolut inte att vi inte har rätt att påpeka saker som är mindre bra,
saker som skulle kunna förändras om vi ville.. och om vi inte vore så
jävla fixerade vid att vid dödsfall vinna tävlingen om mest pengar
på bankkontot och finast gravsten !

Pytte-pytte-småskaligt

Vad ger det mig att odla pytte-småskaligt på en liten lott ?
Vad har det gett mer än dagliga lektioner i att ignorera ultralokalt
illasinnat skvaller ? Vad har det gett mer än en något lätt bruten halvsekel
gammal kropp om kvällen? Jag vet inte om det ger mig så mycket ekonomiskt.
Börjar raskt närma mig tre-siffriga utlägg, fiberdukar, frön, utsäden, jord, och
F-n o hans moster. Och jag har inte räknat på det där riktigt, och det beror väl lite på
hur skörden blir också, lite får jag väl igen av det jag lagt ut.
Och då finns det ändå gemensamma verktyg att använda, så
jag behöver inte köpa sånt.

Sammanfattande

Men det mest sammanfattande, sammansatta ordet hur odling
berikar mig, är: Harmoni, med jorden och livet. Att vara med på när
liv skapas från ett lite, litet frö, till en växt, som sedan
utgör grunden för det vi äter. Det ÄR verkligen att leva.

Experter i alla delar av livet

”Experter” som vet bäst, finns överallt i livet, på arbetsplatser,
i föreningar, i släkten, kolonilotterna, och inte minst i kommentarsfält
på Facebook, och i anslutning till tidningsartiklar på DN, Expressen, Aftonbladet
med flera. Jädrar anååååda, vad folk vet mycket om Corona och hur
rätt eller fel tex Anders Tegnell har i Sveriges strategi. Folk ser att vi har högre dödstal
än i övriga nordiska länder, och drar slutsatsen att HAN gjorde fel.
Ja men de är tammefan makalöst hur totalt obildade och självutnämnt rättfärdiga
folk är … jävla NÖTTER !

Grön novis

Men tillbaka till det jordnära: Med odling på kolonilotter är det som
med vad forskningen säger. Det finns lika många tvärsäkra åsikter som det
finns forskare och kolonilottsodlare. Och kommer man – ursäkta ordvitsen – som
helt grön novis, så är man ett tacksamt objekt att ”tala om hur det ska vara”
Jag har tex enligt några satt och sått alldeles för tidigt, ”det komme inte bli nå pärer,
de komme inte gro, de komme fryse för däg” ”Dä ä fö kållt i jorla”
Men några erfarna., har ,i likhet med mig, redan satt potatisen. Så en sak kan jag
va säker på att jag kommer få höra ett skadeglatt : ”va var det jag sa !” om det på
något sätt inte blir så riklig skörd. Eller om jag lyckas: ”Ja de går ju,
men det är inte rätt”

…
Det kostar på att stå upp mot ignorans
dumhet, faktaresistens och hat. Det nöter ner mig
emellanåt, och jag blir trött i min själ, ledsen i mitt hjärta.
Så få människor klarar av att tänka själva, egna tankar,
dra slutsatser, så få tänker längre än dit näsan räcker, så få tänker
längre än till bankkontot.

Jag antar att jag längtar efter lite sans, lite trygghet,
lite hjälp i kampen mot all egoism och vinsttänkande.
Jag antar att jag längtar efter lugn och harmoni,
sunt förnuft. Som om de vore på WNFs utrotningshorade-lista.
Det är så sällsynt … jag känner mig ensam. Inte ensam
som i singel och romanstörstande. Men som i kärlek och
omtankes-törstande. Jag är trött på den här världen.
Inte som i att jag vill lämna den, men som i att jag vill leva i harmoni,
den tid jag har kvar, och jag vill ha några med mig i kampen mot det onda,
själviska, hänsynslösa. Inte så som att människor omkring mig
är onda, men så som att väldigt många låter ondskan frodas,
genom att inte säga något, göra något, genom att inte tänka själva
och protestera. Genom att leva på ett sätt att man bidrar till
världens förfall, och människans färd mot omänskligt beteende.

Ondska är inget nytt, grymheter, svält, slaveri, människohandel,
mord, folkmord, har funnits så länge människan varit människa.
Det som skiljer är omfattningen av det hela, globaliseringen, och den ökande
takten av det omöjliga tillväxt-levernet, det som skiljer är farten, stressen.
Jag antar att det är därför jag längtar så till jord och smuts på fingrarna,
iom kolonilotten jag nu har.
Vill vara jordnära, göra jordnära saker som har nån mening.
att odla har en direkt mening, känns meningsfullt på ett direkt sätt.
Precis som att motionera, hjälpa behövande, leva mer klimatsmart,
leva mindre kommersiellt… jag antar att jag är trött på hela cirkusen.
Känner mig inte hemma i jobba-tills-du-dör-köp-slit-och-släng-världen
vi alla lever i och alla dyrkar, och ingen ifrågasätter.
allt för lite glimmande guld.

Jag känner mig ensam på det viset, att ingen verkar bry sig längre.
Bry sig om moder jord, om andra människor, knappt om
sitt eget liv och sin egen hälsa, bara man dör ekonomiskt rik.
Jag antar att jag inte förstår den världen jag lever i,
och att den har svårt att förstå mig. Kastlös, paria, förrädare,
främling ….

Sen bor ensamheten naturligtvis djupt i mig sen förut.
Och den kommer jag få leva med, och den kan jag leva med.
Men jag antar att jag skulle vilja att fler brydde sig
om något som var värt något mer än pengar.
att fler tänkte egna tankar, kände egna känslor,
och bara levde…

…
53 år av lurendrejerier har jag upplevt
Och Tage Danielsson har lärt mig att vara skeptisk och
ständigt tvivlande ?. ”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”
Det började redan när jag ploppade ut, så skrek jag inte som andra
bebisar, när nån sa ”det här är din mamma”
yeah sure – källa på det tack !! sa jag

En svensk man ??
Stig Helmer Olsson i Sällskapsresan ?
Tomas tvivlaren som löser korsord i Hemmets journal ?

Viss erfarenhet av det ena men inte det andra

Att vara man …. att vara manlig, ja men vad f-n innebär det ?
Att vara man är inte helt enkelt, att vara manlig, har jag ingen aning
om vad det innebär. Och egentligen är kvinnlighet, (ett iofs inte lika
omdebatterat ämne) men även definitionen av detta lagt i ett lika stort
dunkel av dimma.
Jag har absolut ingen erfarenhet av att vara kvinna. Men ganska
många års erfarenhet av att vara man, eller ska jag säga försöka
vara man.

Stereotyper – såna vi kan prata högt om, och den anda sorten

Nog kan jag med lätthet räkna upp en hel hög stereotyper över
machomanliga sätt och hållningar. Och alla skrattar vi åt hur
korkat det är, även männen, för det är ”manligt”. Snusen som hänger
ut och blottas, brätte och spänna sig, se oberörd ut oavsett,
lyfta tungt, inte visa känslor, köra omkring med släpvagn även
om det inte finns något ärende med den etc etc etc …

Hyckleri och gömslen

Det är dock inte lika lätt att fritt uttrycka sig om kvinnliga stereotyper,
och det beror inte på att de inte finns, utan på att det är relativt
mycket tabu att uttrycka sig om dem.

Föreställ e denna friska, roliga kvinnas ord, uttalade av en man,
OM kvinnor: https://youtu.be/M3rd_j6eCBw?t=47
Jag menar hon är jätterolig, jag skrattade mycket. Hon har helt klart
fantastiska stå-upp-komedi-talanger.
Och under en akt av stå-upp-komedi, är detta klockrent.
Men nu var det i en debatt, en tänkt seriös debatt, och frågan kvarstår,
vad hade hänt om denna friska, roliga kvinnas ord, uttalade av en man,
OM kvinnor. Hade Malena Ivarsson och Amelia Adamo, skrattat och
applåderat då ?

Vad som retar mig mest i allt detta
är inte att vi skiljer oss biologisk åt, eller för den delen att vi skiljer
oss åt lite i gångstil, och klädsel, etc. Det som retar mig mest är hyckleriet
och dubbelmoralen, och att gömma sig bakom könsrollerna.
Och att vilja ha kakan kvar, och äta den. Och det destruktiva
i att vi alla ljuger för oss själva när vi gömmer oss, ljuger för andra,
och SKAPAR helt onödiga konfrontationer. Det finns alldeles tillräckligt
av sådana ändå utan att behöva skapa fler.

Filmisk ”propaganda” tex

Jag slötittade på en slags könsrollsrelaterad komedi härom dagen,
med Anne Hathaway och Robert De Niro, för jag ville se nånting
lättsmält, slippa engagera mig för en stund. Men inser efter ett tag,
att även om filmen har några komiska poänger, så är det när
man slappnar av och slutar tänka som man är mest mottaglig,
mest sårbar för information. Speciellt om informationen är
återkommande i film efter film. Det skulle kunna liknas vid reklam.
Och reklam är inget annat än en form av propaganda. Dvs Syftet är
således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta
i saklighet är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.

Tröttsam analytiker

Vissa tycker kanske att det är fel att överanalysera en vanlig
Hollywoodkomedi ? Njä… det är även en del av en massiv
propaganda om tex våra könsroller och vårt kapitalistiska
leverne. Kvinnans rätt att göra karriär. Karriär vilket är
den ”odiskutabla” normen för det västerländska samhället

Jag ser framför mig hur invändningar mot mitt resonemang skulle
kunna uppstå… typ:

– ”Ja men det är ju bara en vanlig komedi, underhållning,
du förstorar upp det Tomas”

Uppförstorat som i överdrivet, eller uppförstorat som i granskande

Njaä… jag förstorar upp det som finns, men inte alltid syns,
för att det är tänkt att finnas utan att synas.. som reklam.
Jag förstorar upp det som faktiskt är en realitet, men ingen
vill prata om, med sociala munkavlar på. för att påpeka ens
det minsta lilla kritisk hållning till något som skulle
kunna inkludera kvinnligt ansvar, eller antyda
att det inte bara är män det är fel på… och DET är INTE OKEJ Svenne !!
Men jag förstorar inte upp problematiken, till osanna proportioner,
det finns andra som gör detta ”bättre”

Billiga poänger på inbyggda tabun

I denna filmen ”The intern” bara man bytte roller på traditionella
roller för man och kvinna, eller påstådda roller. Och som jag upplever det
i ett tafatt försök att locka fram skratt på ett billigt vis i att göra det oväntade,
trots att det gjorts på film tusentals gånger förut. Lite i kategorin att det är
tokroligt att en biffig man klär sig i kvinnokläder. Men ganska slätstruket
om en ung kvinna klär sig i kostym och slips. Varför är det så ?
Betänk då att mycket av det vi skrattar åt i livet är tabun,
det förbjudna.

Robert Deniros rollfigur är troligtvis lätt för
många kvinnor att förälska sig i, och tänkt
att unga män ska se upp till. Trygg, erfaren självuppoffrande
gentleman, uppmuntrar kvinnors känslor, men visar inga själv.

Hitte-på-sagor som mall för våra könsroller

En man ska enligt den 70-årige Heman-praktikanten, alltid
ha en näsduk i fickan. Och den är till för när kvinnor bryter
ihop, inte för honom själv. En sann riddare i modern riddarrustning
i Kapitalismens peak… en kostym och slips. Gång på gång, och han
bara står där och tar emot., och tar emot, och kvinnorna som älskar
romantiska komedier, som för övrigt nästa alltid är uppbyggda med dessa
katastrofala synsätt på män. … dessa kvinnor suckar och lipar
vid filmduken, och tänker, ”EN SÅN MAN VILL JAG HA – ”HONOM SKA VI HAAAA”
Och lägger sig att drömma om prinsen på den vita springaren, och om ridderlighet.

En ridderlighet som i själva verket är ett fundament för all könsrelaterad
ojämställdhet som existerar än idag. Åt båda hållen !!!!
Gång på gång, står han där och bekräftar henne, den framgångsrika
affärskvinnan, som rätt att bryta ihop, vara stark, vara nedlåtande,
bli crazy, göra misstag som sårar, gå omkring
och vara Barbie-snygg, utan att någon ska uppskatta henne för det ytliga.
Byt ut objektet/subjektet för dessa rättigheter, byt henne mot
honom ! hur funkar det med mansrollen, även feminister
stöttar och uppmuntrar ?
Vi har sagor, hittepå-sagor, som mall för våra könsroller,
fundera ett tag på det ni Cissi Wallin och Malou von Sivers !

Kladd som kladd ? – Nej inte nu längre!

Den kvinnliga massösen som kladdar, smeker på erogena zoner på internen
utan att fråga innan. Och eftersom han är man ska han bara gilla läget,
och det gör De Niro’s rollfigur, för det är manligt att göra.
Vi ser alltså på en Hollywood film en kvinna göra närmanden
med sexuell underton. Och vi vet idag att detta från en man kan
resultera i fängelse, förlorad anställning och mediedrev.
allt till följ av snedvridna könsroller, men inte åt det håll som
vi blir matade att tro. Utan så att män blir de utsatta.
Ooops nu svor jag i kyrkan, och halva Metro-generationen kissade
i spetstrosan som de initialt hade på sig för att attrahera män.

Otrohet är en manlig företeelse ? – No not so much !

I filmen är Karriärkvinnans man otrogen, och framställs givetvis
i mindre smickrande sken. För när karriärkvinnan försummar sin
man pga av karriär, är skuldbördan den otrognes. Men när Karriär-
mannens kvinna är otrogen, ligger fokus ofta på att han försummar
sitt äktenskap, vilket till någon mån berättigar i fall kvinnan
i det fallet skulle vara otrogen. Det är bar det att kvinnor anses inte själva
ansvariga för SIN otrohet. Dt är ganska lika procentuellt, vilket verkar logiskt
utifrån att det är nästan lika många män som kvinnor i världen,
och män måste ha nån att vara otrogen med, om de ska vara otrogna

Ett exempel Hegge fö fan

Det sättet att tänka förtydligas i nästan alla Malou von Sivers
program och teman… så gott som ALLA, hennes teman och vinklingar.
Härom dagen handlade det om snarkning. Ungefär så här läte det när
hon påannonserade temat snarkning:
”Att man snarkar själv kan ju vara besvärligt, inte minst om man är
kvinna eller om man har en manlig partner som snarkar så att man
inte kan sova”

Dvs vad som än sker och hur det än sker är mannen orsaken, och
kvinnan offret. Så är det ju inte i verkligheten. Och alla kvinnor tycker
inte detta. Men alldeles för många hyllar ändå på nåt sätt i smyg dessa budskap,
eller åtminstone accepterar dem o låter dem hållas.

Vet ni … personligen är jag inte så fokuserad på att vara manlig.
Jag ÄR man, det är ingen tvekan om, men jag fokuserar på att vara
människa först… människa… mänsklig…. sann tvivlande,
omtänksam och gränssättande människa !
Och vet ni … jag börjar se mig själv som en förebild !

…och den 9 Juni kommer jag få HJ i brevlåda,
och jsg ska bresa manligt med benen, när jag läser
recept och löser tant-korsord !

…
En härlig doft av svarta-bönor-prupp,
lägger sig som en osynlig dimma i rummet.
En av fördelarna med att bo själv, det är liksom
bara att släppa lös. Ja släpper lös gör för övrigt en av
grannarna under, fast inte doftmässigt utan med ljud
klockan 23.05. Falsettläten och exalterade skrik återkommande som från djurriket
och djungeln. Jag hoppas innerligt att det är exalterade läten
till följd av TV-spel eller nåt…innerligt. NEJ jag överdriver faktiskt inte.
Jag skulle kunna precisera ljudet mer, men avstår utifrån
det att det inte gagnar någon.

Kroppen är lite bröten, det är underbart. Jag har skruvat taknocksplåt,
och skottat 10 skottkärror grus. Ja har byggt pallkragar,
och krattat jord. Och igår körde jag igenom kroppen på Hågesta-öns
ute-gym, med stockar o sånt.


Det ser inte så märkvärdigt ut, men mesta jobbet gjorde jag inte här idag
utan borta vid verktygsboden. Dock såg det ungefär ut så här innan,
minus pallkragen:


Och grannen odlar tydligen gräs:


Jag är lite orolig dock att det blir platt fall i min odlingsdebut.
Jag är ju som sagt var ganska novis. Helt nybörjare. Så NÅGOT
borde väl ändå misslyckas ? Men något kanske lyckas oxå.


Min taktik var att slarv-bygga, en egen pallkrage. Såga snett och vint,
och låta det sticka ut här och där. Så ingen tror att jag är duktigt
på sånt. På så sätt kanske jag kan ägna mig åt min odling lite ist för att enkom
hjälpa andra. Har ju varit lite så tidigare i livet.

Osså lite lösbrädor tills vidare så det ser ännu värre ut.
Jag har lag ner mina första frön i ett sönderklippt mjölkpaket.
Det var Mynta, om det inte växer, så köper jag väl färdig,
och planterar, det ska ju sprida sig bra. Så bra att jag sätter dem i en kruka.
För att inte för evigt bli benämnd som Mynta-marodören o koloniområdet.

I morrn blir det potatis och lökinköp för odling.
På Öseråsen. Nä nu orkar jag inte berätta mer för er.
skriv nånting själva nån gång oxå !!!

PS höll ju på att glömma min första skörd oxå:
Gräslök, sen förra ”Jordbrukaren”


ja och en vacker bild:



Ja ja och svartvinbärsbuskarna då:


Men nu ere sluuuut

…
När något dör, föds något annat.
Jag kan just ha funnit min livslust, i jordiga
fingrar, och konsten att odla. Jag är nästan lika ”grön”
på området som en oskalad gurka. Men jag är kär
i odling, fast jag inte ens börjat. Jag har redan skördat min första skörd,
trots att jag inte ens börjat så…. så var det ned det.
Förra ägaren av lotten hade gräslök där, och den tittade upp
mitt under det 4e snöfallet för dagen. Och jag och kompis smakade
och log.

Vad som dog ? – jo min mobiltelefon. Funderar på en stillsam begravning
på återvinningsstationen, så den får vara med likasinnade.

Jag är som sagt ganska okunnig på odling, för-sådd, vad som måste va i växthus,
etc etc etc. Min mormor och morfar var ju fantastiska odlare. Men jag var för
ung för att saker skulle fastna, bara barnet. Vi hjälpte naturligtvis att rensa ogräs,
och vattna, även Ale pärern. Vi fick tom små hembygda ”växthus” vid
sommarstugan i Stordegersjön, av några bräder, nån nefälld barkad björk som
taknock, och om det kan ha varit byggplast vi la över nocken.
Funderar på att göra en sån mini-variant till några köldkänsliga kryddor,
som basilika. Tänk att få ha egen basilika ? Ja men fattar ni inte vad
lyxigt det skulle vara ?`Ja fick beröm av fd, fd, fd, fd, fd kärmor, när jag drog
mig till minnes att morötter ville ha lite sandigare jord. Fd fd fd fd fd kärmor
har imponerande odlingskunskaper, och delar generöst med sig.

Är jord, det element som saknats mig ?
Vatten rinner utanför fönstret i Ångermanälven,
luft får jag i lungorna under långa promenader, samt genom att jag
genom KBTn lärt mig djupandas. Eld … jag gör någon brasa då och då på
ved jag staplat i källaren….och nu JORD – I LOVE IT !

att se det växa från frö, till planta, till skörd.
Kan det finnas någonting mera meningsfullt ?
Ja det kan det väl, men detta måste ligga bland de högsta.
Det ger mening till livet. Man förstår och respekterar maten
och processen. Jag har verkligen längtat efter detta… inser jag.

Så klart att vi västmänniskor tappar meningen med livet,
då vi inte får vara med i livet.. odling, grodd, växtlighet,
respekt för det som växer, för naturen,. insikt om att det blir
giftfritt. Så klart att vi blir deprimerade när vi jagar pengar hela
livet, som inte är värda nånting … inget verkligt iaf. Digitala siffror
som vi kallar pengar, och ju högre summa, desto mer vill vi ha.
Så klart att vi inte är lyckliga då !

Men livet… livet vinter, vår, sommar och skörd !
Jag är glad.. märks det !??
Livet får mening när man är jordnära, nära jorden,
och ser sina plantor växa.

Och jag har inte ens börjat ännu !

…
Covid19-dans

Jag tänkte till att börja med bjuda eventuella bloggläsare
på några ändrade vanor, iom covid 19. Några nojor,
några kloka val, och några påtvingade. Asså vi får ju inte
dansa längre på offentlig dans, den är påtvingad. Men jag är
både tillräckligt uppskrämd, och har tillräckligt med kunskap om
hur ett fåtal människor beter sig, som gör att jag ändå inte skulle
gått på dans just nu. De tjejer (för det är ca 100 % tjejer.. ja eller
tanter oxå då som jag dansar med) … de tjejer som går på dans snoriga
och hostiga, och mitt under dansen meddelar att de hade feber dan innan,
men att det ju va såååå roligt att dansa, att de mååååste fara på dans.

”Bagarsnor”, eller kundsnor ?

Och långt innan Covid 19 har jag upphört köpa opaketerat bröd i
matvarubutikerna, eftersom vissa har fått för sig att det är okej
att med otvättade snoriga fingrar, klämma på bröden för att se om de är färska,
och sedan lägga tillbaks dem, och klaga på butiken som har icke färskt bröd.
– Ja INTE BLEV DET BÄTTRE NU ÄRTHJÄÄÄÄÄÄRNA !!!!
Det är samma elände med salladsbarer på butiker.

Covid-nojor

Mina förändringar som vandrar mellan klokhet till noja är:
– Tvättar händerna oftare. ALLTID när jag går ut, för andras skull.
och när jag kommer hem, så jag inte tar i allt möjligt, med .. ja ni förstår.
– Duschar 2 ggr om dagen ist för en gång
– Tvättar kläder oftare – löjligt ofta faktisk. Fråga Åsa !
– kramar inte äldre, äldre tanter på stan, som förut var fallet
– Tar inte i hand vid hälsning eller efter boulmatch
– Spelar inte boule med äldre, äldre
– Motionerar betyyydligt mer med promenader
– Corona-handlar åt äldre, äldre
– Har förbjudit mig att träna musik med Åsa och Per-Åke (Kanske svårast)
– Sitter hemma och suckar och har tråkigt, när benen inte orkar promenera mera

Lite grann är som förr, men ändå inte

Men jag har inte helt slutat träffa folk, jag är – peppar peppar – ännu frisk.
Och jag rör mig relativt fritt. Jag har tom med varit på fik på stan flera ggr.
Det är nämligen säkrare än att gå upp i min egen trappuppgång
eller för den delen gå på Coop och handla. Jag har nästan var gång varit
ensam på caféet, eller max 5 personer.

Non thinking generation

Apropå Coop – För helvete gubbar !!??
Delar av den äldre, äldre generationen …STORA delar av den äldre,
äldre generationen gifta par, så är det frun som gör inköpen. Nu ska ni för all
del inte vara säkra på att detta är något ojämställt, nedlåtande tvång,
från gubbarnas sida. Det mest troliga är att frun inte tillåter
att gubben står för inköpsvalen, eftersom hon i sitt sinne ”vet bäst”
Har ni sett fokuset i både kroppshållning och blick hos de äldre,
äldre fruarna, när de navigerar målmedvetet mellan extrapris och
utgångsdatum ? Och inte blygs över att kritisera priser och sortiment.
Det senare har de gemensamt med äldre, äldre gubbar, i de fall
de blir tvungna att handla själv. Änklingar, skilsmässor o dylikt.

Men låt oss för ett ögonblick acceptera den fördelningen inom
äktenskapet, och tycka att det har vi inte med att göra, vi andra
i våran generation som är duktigare på att betala på restaurang
än att laga egen mat. Om vi utgår från att .. det är okej.

VARFÖR I H-VETE SKA DE DÅ SLÄPA MED SIG GUBBEN IN I BUTIIIKEN DÅ ????

Vakta bilen !

Ja men ställ för h-vete gubben utanför att vakta bilen, DET är
gubbar bra på.Och DET är INTE en generationsgrej. Den är direkt
könsrelaterad från den dagen de fyllt körkort, och har faktisk,
praktiskt taget nästan inga undantag !
Men har ni inte tänkt på kroppsspråket, ansiktsuttrycket på en man
runt omkring hans bil. För det ÄR hans bil, även om frun deläger
den eller äger den helt.

En omöjlig uppgift att beskriva, men gör mitt bästa

Jag måste försöka mig på att beskriva bilden med ord. För ingen
fotograf i världen, kan fånga den inbillade manlighet som
gubben/mannen med sin allra sista gnutta energi försöker förmedla
med kropp och blick… runtomkring ”sin” bil. När han glider in på
parkeringsplatsen, gör han det som den enda i hela världen som
vet hur man parkerar en bil. Och ännu bättre om det är en fickparkering,
ja men herre guuuuud va duktig han är då !!!! Sen börjar det, det varar
inte under lång tid. Vi får ta det i slow motion:

Manlig dominans och revirpink

Först åker dörren upp, den slängs gärna upp. Och alla små moment
i den manliga dominansen kring ”sin” bil, är av stark nonchalant karaktär.
Det nästan syns enkom på dörren att det är gjort med manlig
nonchalans. Bilen är givetvis nypolerad, och nyvaxad. Och nu
sticker huvudet upp, nonchalant så klart, vrider lite lätt på huvudet
åt olika håll, med en hotfull blick. Blicken betyder både: kom inte nära
”MIN” bil, och: ”KOLLA IN MIN FINA BIL, ÄR NI INTE AVUNDSJUKA NU?”
Armarna bär på en osynlig Tjock-TV. Slänger försiktigt igen bildörren,
så det bara klickar istället för smäller. Eftersom han är den enda i hela
universum, som vet att man behandlar sin bil med dylik ömhet.

Instinkten att skydda bilen, är starkare än att skydda sin fru. Allt går
som i slow motion, som in en påkostad reklamfilm för Ford. Slänger
några hotfulla blickar ill omkring sig, innan han så klart oerhört
nonchalant, bakom ryggen låser sin bil med fjärr-nyckeln. Likt ett
tennisproffs som under match stilar genom att slå bollen och racketen
mellan sina egna ben. Sen börjar proceduren om när han kommer
tillbaka till bilen… ”SIN” bil !
ALDRIG har jag sett det beteendet hos en kvinna !

Tillbaks till butiken, och äldre, äldres könssegregering vid inhandling.

Ja men snälla, snälla inhandlings-matriarker. Lämna åtminstone gubben
precis utanför kassan. På en stol. För försök inte inbilla MIG att gubben får
göra som han vill i detta. Det är NI som bestämmer detta, och det vet både
ni, jag och gubbarna. Sätt dem på en stol UTANFÖR, vid kassorna så
hans enorma styrka och manlighet kommer väl till gagn, och bär påsar
på ett sätt ingen kvinna skulle klarat av (i hans värld)
Ni förstår vi män, känner oss inte som människor om vi inte får bära
tunga saker åt er kvinnor. Efter det får ni bestämma vad ni vill i ett
förhållande. Bara vi män får bära tunga saker åt er, och ni kan låtsas
som ni inte klarar av det tunga.Ja och så klart att gubben nonchalant,
och revir-inpinkat öppna bildörren med fjärrnyckel till ”hans” bil.
Sen är det klarrrt !

Amen kom igen nu !!

Ni behöver inte släpa in honom i butiken, han är vilse där, speciellt
som ni inte tillåter honom bestämma någonting, inte ens när ni ”rådfrågar”
honom. amen kom igen nu, ni vet att det är sant, eller delvis sant.
Under dessa omständigheter som NU råder, så lägger gubbfan händerna
på ryggen, fullkomligt vilsen, och spatserar planlöst omkring,
medan ni planerar, klämmer, känner, jämför, letar jämförelsepriser
etc etc. Och han är då I VÄÄÄÄGEN !

Bland annat för mig, som lever i ett så ojämställt hushåll att jag gör precis ALLT !
jo jag är singel, du gissade rätt ! Idag sprang samma gubbe in i mig tre ggr,
bakifrån, med händerna på ryggen – 3 GÅÅÅNGER !
luftventil-visslande förstrött, i ett desperat försök att verka viktig, eller
åtminstone inte ivägen för frun. HAN ÄR I VÄGEN FÖR ANDRA, Lämna
honom vid bilen eller kassan. Det är inte bra för honom och hans manlighet
att släpas in i butiken, utan att ha nåt att säga till om.

Underhålling bättre än någon

Slutligen fullkomligt älskar jag den nya plastpåseskatten
TACK Miljöpartiet !! Vilken fantastisk underhållning det är för
mig som fattigt socialfall, med koll på mina utgifter, att se människor
krevera, explodera, och implodera av ilska och ifrågasättande, när de
handlat för nån tusenlapp, och får reda på att en plastpåse nu kostar 7 kronor.
Jag döööör av skratt. Jag kan sitta i timmar o titta på, innan personalen kör
ut mig, för att de imploderande kunderna blir hotfulla.
Innan matvaru-butiks-besöket, är det inte otroligt att de varit på
systemet och köpt ”smultronlemonad” för tresiffriga belopp, som den
värsta A-lagare bara skulle kunna drömma om att ha råd med i sina
våtaste Vino-Tinto-drömmar.

Men ”SJU KROOONOR FÖR EN PLASTPÅSE ….. VA I HELVEEEETE”

Själv, efter en timmes underhållning utanför kassorna, tar jag med
mig min återanvändningsbara kasse som jag tagit med mig hemifrån,
och går hemåt med ett leende på läpparna, efter att ha gett 20 kronor
till tiggaren utanför entrén, vilket retar vissa ännu mer.

Varför är du så rädd ?

Nej, nej, det är inte alltid fel att va rädd !!!
Men … vad är du rädd för ? Jag menar på riktigt !
Vad är du rädd för på riktigt ? Vad är det värsta som kan hända ?
Och varför är det det värsta som kan hända ?

Svar eller FÖRsvar

Vi har nog många väl inövade svar på frågan vad vi är rädda för,
svar som kanske är mer FÖRsvar, än svar. Många gånger kan en enkel
följdfråga avslöja mer än vi vill eller orkar. Vi kanske tycker att det har inte
folk med att göra. Följdfrågan till det blir – varför ?
Det är en bra följdfråga till påstådda rädslor .. eller inbillade rädslor.
Eg är rädsla och inbillning, synonymer på ett vis.

Rädd att dö, rädd att leva ?

Rädd för att dö – är en vanlig rädsla. Jag ställer mig frågan – varför ?
Och kommer fram till att jag isf är mer rädd för att inte ha levt,
utan att älskat och blivit älskad. Rädd för att älska ? Rädd för att bli älskad ?
Ja så är det för mig. Men inte bara för rädslan att förlora den kärleken
man eventuellt har. Inte för mig iaf. Rädslan att förlora fotfästet,
förlora kontrollen, förlora mig själv delvis.

Vad vi har, och vad vi inte har

Jag är inte direkt paniskt rädd för att dö, men det skulle kunna komma
att förändras om min dödsbädd kommer innan livet börjat. Jag
är inte rädd för att dö…. jag är rädd för att leva…. på ett sätt.
Men på ett sätt lever jag ju … och lever bra. Det kommer alltid
finnas saker som saknas i våra liv. Konsten är att inte bara fokusera
på det vi INTE har, för att kunna få det. Men även att kunna fokusera på det vi
har, för att ens kunna njuta av det vi har.

Självförtroende eller självkänsla

Jag har kommit långt… jag har överlevt mycket. Jag har lärt mycket,
men jag är inte utan rädslor, jag är inte utan lagrad ilska. Jag har bara
lärt mig hantera dem. Och det är faktiskt av godo. Det har hjälpt mig.
Medan mitt självförtroende ofta är högt, är min egentliga självkänsla,
längst inuti inte alls stark. Den går inte att öva upp på samma sätt som
självförtroendet, som ofta är prestationsbaserat och/eller går att peppa fram.
Den dåliga självkänslan har levt med mig som ett självförakt, ända sedan
mina första år, och stärkts, ända tills nyligt när jag fått några verktyg
att kunna förbättra det lite, lite grann. Men den var inte min från början.
Den placerades på mig, när jag var utan rustning. Och jag är inte ensam,
jag är absolut inte ensam. Den hårdaste karriärkvinna, och den tuffaste
macho-slagskämpe, kan bära samma självbild. Vissa blir kanske
bara bättre på att ljuga för sig själv och andra. Jag har ingen
talang för detta.

Inget hastverk, för de som går ut i livet nakna, utan hud.

Däremot tror jag att det går att påverka självkänslan i positiv riktning.
Men inte alltid totalförändra den… inte för alla… inte helt. Självkänslan…
hur du verkligen ser på dig själv…. vad du är värd, om du själv
känner att du är värdefull. Inte ”tycker” att du är värdefull, utan känner det.
Det är inget hastverk…. speciellt inte för människor som under hela den
period de blivit till som personer, när deras/våran identitet skapades,
blivit intalad motsatsen, minut för minut, timme efter timme,
dag efter dag, år efter år… tills du är vuxen och förväntas bete dig vuxet
klara dig själv, vara ekonomiskt oberoende, kunna arbeta …
och kunna älska och bli älskad. Känna tillit. När dessa begrepp för dig
bara är ord utan känslomässig förankring. Ord utan praktisk
upplevelse och/eller tillämpning eller tro på dem.

Vad är vi rädda för ?

Många säger att det är slöseri på energi att vara rädda,
att de därför väljer bort det. Men att SÄGA att man inte är rädd,
är inte nödvändigtvis detsamma som att inte vara rädd. Det kan till och
med innebära att rädslor gror i förnekande av dem.

Ibland blir vissa saker bättre på ett annat språk:

Love terrifies me,
not because I can lose what I have
but because I lose my self/Tomas Lundin

Kapitalismens bensin och motor

Samtidigt så lever vi alla i en värld vars själva motor är
just rädslor. Det kapitalistiska samhället, som inte bara
invaderat och infekterat världen, utan även infekterat språket.
Precis som segraren i ett krig ges utrymme att skriva historieböckerna,
helt utan granskning eller samvete.

Så vi fortsätter nästan allihopa att leva i rädsla, den rädsla som göder
kapitalister, genom illusionen att vi kan köpa oss lycka. Genom
illusionen att vi kan köpa oss trygghet och hälsa.
Oftast blir det intränade reklam-indoktrinerade svaret på vad vi
vi längtar efter, saker, pengar och kostsamma extraordinära ”upplevelser”

Längtan till vad ?

Men längtan till vad ??
ställ den frågan på djupet, och fråga till du känner … inte tänker svaret
då kommer väldigt få svar vara pengar status eller dyra bostäder.
Vissa blir kanske bara bättre på att ljuga för sig själv och andra. Jag har ingen
talang för detta.

Igår hade jag tvättstuga. Jag byggde en hylla av spill-material.
Jag Corona-handlade åt två personer. Och jag var helt slut på kvällen.
Men jag längtade inte efter mer pengar. Jag längtade inte efter
en miljonvilla. Jag längtade efter det som skrämmer mig mest.

Love terrifies me,
not because I can lose what I have
but because I lose my self/Tomas Lundin

Så visst är jag rädd, ibland… men för vad ?

…
..och fluffiga jävla moln

Så kom det ändå en ny dag, med blå himmel,
och fluffiga jävla stackmoln. De är väl bäst att hä sig ut i
sol-eländet då, så alla j-a positivister kan stänga igen
välling-gluggen o tro att de förändrat världen, med
”fånga dagen” och ”styrkekramar” tills, man spricker
av självgodhet, eller mottagarna av positivismen imploderar
av positiv cynism, och naivitet.

En ding ding ding värld

Världen har nog alltid varit spritt språngande galen,
men inget hindrar den uppenbarligen från att ständigt
överträffa sig själv i stupiditet. … gång på gång, på gång.
På lokalt plan, regionalt plan, nationellt och globalt.

Att bli förbannad på Trump är för lätt

Att hitta nåt Trump-galet är för lätt, som att stjäla godis från barn,
eller sparka in bollen i öppet mål, slå in öppna dörrar. Men ett bra tips
för den som inte vill/vågar ta ställning för något i vardagen, i Sverige,
som kan stöta sig med någon. För i Sverige hatar vi alla Trump !
Riskfritt !

Cirkus-Cat fight på löpsedlarna

Men vad sägs om följetongen mellan Anna Book och Pernilla Wahlgren,
en medial, cirkus-cat-fight om rynkor och ”snyggfilter” ? Pernilla som en
gång i tiden blev tillfrågad om vad hon tyckte om att gå med i EURO-valutan,
och svarade på snobbig fejkad Djursholms-snobb-dialekt: ”Ja men det tycker
jag vore jättebra för då behöver man inte växla pengar när man shoppar
i Euroopa”. Wahlgrens värld … jo jävlar ja ! Och Bianca … nä jag orkar inte ens !!!

Kaxigt dryper de fram på gågatan

På det lokala planet är det fortfarande mest fascinerande hur tjänstemän
inom kommunen, tror sig kommit upp sig så i smöret att de tillhör
ett elitskikt. 500 liter dryg ’Nivea’ eller ’Yes’, skulle stå sig platt när en handfull
beslutsfattare, kaxigt dryper fram på gågatan, som ”de tuffa grabbarna”
i 70-tals-barmprogrammet ”Benny”. Igår kom en sån där ”viktig” person… för att
inte säga ”över-viktig” person, och klev före i kön på matvarubutik.
J-a låtsas-Trump !

Sprätthök ! Tofsmes !

Detta måste ju vara medias största guldålder, om man räknar valuta
i meningslös skvaller, kändisbråk, och hemska, nu-går-jorden-under-nyheter.
Sen hur de kapitaliserar på eländet, är jag inte expert på i detalj.
Och den stundande ekonomiska krisen ????? Tro inte för ett ögonblick
på styrkan i ordvalen från det de förmögna så missvisande döpt till
”näringslivet” ! Aldrig har man väl hört maken till obscen fräckhet,
som när den oreglerade kapitalismens främste företrädare Ulf
Kristersson går ut och tigger DONATIONER från stat till även de
snuskigast förmögna storföretagen och dess giriga isterbukar.
Dvs samma parti som genom åren alltid hävdat att staten inte ska
lägga sig i handel. Och samma sprätthök som stod och pläderade
för indragna sjukpenningar för cancersjuka. nedrans Tofsmes !

Ekonomisk kris??? så i h-vete heller – inte för de som skriker mest

Inte fan råder det nån ekonomisk kris hos dessa herrar och damer.
De eldar bara upp väljarna att tro det, så det går att politiskt motivera
miljard-donationer, som slutligen, efter några mellanled hamnar i
egen ficka. De byter helt sonika bara produkter tjänster och marknad,
och tjänar än en gång miljarder på människors rädslor. Och media går
i bräschen, med skräckscenarion av ekonomi och virusdöden.
Detta kära medborgare är ingen ekonomisk kris
för storföretag och hänsynslösa kapitalister , det är en guldålder
för dem. Nu får de dessutom kosing från staten.
Hundratalsmiljarder, som inte synts till när glesbygd utarmats på
arbetskraft, kapital och naturtillgångar av storstadsregionerna.
”näää det finns inga peeeeengar till sånt”
Jag implodeeeeeeerar snart, förbannade mördarsniglar!!!!

Som om detta räckte ??
Jag kill-gissar att 50 % av allt det som skrivs i media just nu handlar
om skrämselpropaganda kring Covid 19. Och Folkhälsomyndigheten
och Anders Tegnell håller jag för helt oskyldiga till detta.
Men inte Media !

Och inte är ledand, hyperkränkta kändisfeminister
som Cissi Wallin och Malou von j-a Sivers nåra mediala duvungar. Mitt under det att det
dör gamlingar i första hand som flugor, så fortsätter hennes feministshow
på mornarna klösa vassa kattklor i ögonen på den ”vidrige svenske mannen”
Samt missar inte en enda chans att vända vilket ämne som helst
till att kvinnor och flickor på något märkligt vis alltid är offren
i det svenska samhället. om när hon tar upp unga
pojkars svårigheter i skolan, använder denna varelse, nedsättande ord
som ”strulkillarna”, och hyllar och lyfter flickors flit. Något som givetvis
hade tolkats precis tvärtom, om det varit flickor som haft svårare i skolan
över lag.

Och Cissi Wallin .. äh ja orkar inte.. läs själva om ni orkar:

https://www.expressen.se/kronikorer/cissi-wallin/feminism-ar-inte-en-faddergala-for-alla/

https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-antligen-har-jag-fattat-vad-feminism-ar/

PS rubriken, är bra ett citat från en vän som sa att hon var just arg, arg, arg, arg… när hon var riktigt arg.
Och är man det fyra gånger i samma mening, då förstår ni hur arg man är 🙂

…
En färgsprakande solnedgång avslutar den
fjärde maj tjugohundratjugo. Miljoner gånger har
den lagt sig bakom horisonten, bara för att nästa dag,
outtröttligt skina på oss än en dag.

Jag undrar hur den orkar. Jag är långt ifrån
otröttlig, jag är med all säkerhet inte oändlig.
De påstår att inte heller solen är det, men jag vet inte ja,
och vad spelar det för roll ?

Allt är bra, nästan allt är bra, men inuti mig ropar
en längtan uti i evigheten, uti rymden, förbi solen
och alla stjärnor på den stundande natthimlen.
En melankoli, som är en viktig del av mig, lika viktig som ’isbrytaren’ Tomas
som pratar glatt med vänner så väl som främlingar, som bryr sig
mest om de försvarslösa, de utstötta och de tysta
med stora dolda hjärtan av guld.

Mina ögon fuktas, för jag känner sorg och saknad.
För att jag stundvis känner mig ensam i den här världen,
för att jag inte förstår mig på så många människor.
Mitt bröst trycks ihop av sorg över förluster som aldrig
kan förändras, människor som för alltid är borta, tider som för alltid
är borta… utom i mitt minne. Utom i mitt bröst, utom i min ögonvrå.

Muntra för allt i världen inte upp mig, älska mig istället.
Eller tillbringa en stund tillsammans. Tyck inte synd om mig.
Det är helt i sin ordning, man får vara ledsen, jag lovar !
Du får också vara ledsen, jag lovar. Allt annat är en lögn,
än att människor blir ledsna ibland.

Barn gör mig både glad, lycklig och i samma stund
djupt ledsen. Ledsen över att jag inte fick vara barn,
ledsen över att jag inte fick vara far. Vänner som har familj,
skickar bilder på när de läser godnattsaga, snörper i mitt
fadershjärta, det som aldrig fick börja slå. Ingenting annat
i detta liv gör mig avundsjuk… ingenting ! Men det att ha en liten
kopia komma med en bok och be en läsa dem till sömns,
och pussa dem godnatt på pannan, och lämna lyset på,
och lämna dörren på glänt. Höra deras små fötter trampa in
till sina föräldrar, lägga sig mellan mig och deras mor.
Ingenting annat, inga slantar, inga jobb, inga saker,
inga upplevelser… bara det gör mig lite avundsjuk…
… faktiskt. Njut medan ni har detta kära vänner,
ni förstår inte hur rika ni är.

Nu skymmer det, stearinljusen i fönstren är tända.
I morgon kommer med all säkerhet solen än en gång
titta upp över jordens kant, och skina på världen.
Så ämnar även jag försöka göra.. en dag till,
och en dag till…och … och