Kategori: Uncategorised

…
En liten, liten förvirrad fluga attraheras av ljuset från
dataskärmen, och flyger planlöst omkring mot den.
De söker ju sig oftast mot ljus, flugor och nattfjärilar o dylikt.
Dimman lägger sig lågt uppe på Gamla Trängen, och en viss svalka
infinner sig efter ett ändå rätt så blygsamt regn. Kvicksilvret som
inte längre är av kvicksilver har sjunkit ned till 14 grader.
Solen gick ned efter kl 23 ikväll…. och här sitter jag mitt i ljusa
sommarnatten och knappar ned sommar-ord, några dagar före
midsommarafton. Och nu när kl är 01.04, är det bara 1½ timme tills
solen går upp igen.

Allting är sig likt, och inget är som det varit. Två parallella sanningar,
och motsatser på samma gång, beroende på vad man funderar på.
Det blir tydligt för mig efter att på loppis köpt 3 st dagstidningar,
Aftonbladet, Expressen, och Dagens Nyheter från 1976. Det blir tydligt att
tiden stått stilla och samtidigt har mycket förändrats. TV 1 och TV 2,
är de enda kanaler som är på tablå längst bak i tidningen.
Söndag 20 juni 1976. så när som på två dagar, 44 år sedan:



Nyheterna, och rubrikerna, kring skandaler, politik, skiljer sig väl inte
nämnvärt i tidningarna. Eller jo… ja… då fanns det vänsterorienterade
dagstidningar också.

En viss typ av annonser, florerade ogenerat och fritt då, vilket är otänkbart nu.
Vi har höjt våran moraliska standard, när vi förbjöd sån’t här:


Sexannonser, bland dansannonser och äldre-arrangemang !
Nu gör vi inte sånt. Läsa om sex i dagstidningar ??? Nä fy vale,
det gör ju folk på internet !!!!

Sommar, höst, Vinter och vår är mina favoritårstider

Jag tycker iaf om årstiderna, växlingarna. varje årstid har sin egen tjusning
och sina egna nackdelar. I mitt sinne, brukar ändå sommaren börja i maj,
och sluta när September är slut. Tänk va bra ! En lite omställning i hjärnan,
så har jag 5 månader sommar, medan vissa, år efter år inte haft nån sommar
för att det inte var Mallorca-väder hemma i Kvissleby, eller Bromölla.

Nu sedan jag blivit ”Jordbrukare”, så har jag blivit mer medveten om vädret,
Jag behöver ju inte vattna om det ska regna. Och brist på ljus
och värme för grönsakerna påverkar ju skörden. Men likaväl, är
det precis ingenting jag kan göra åt vädret, så jag är i princip alltid
glad i alla vädersorter.

Vad tiden går fort hörrni….
Snart väntar bärtider… ja, jo det är nästan 2 månader till lingon,
Men före det kommer ju blåbär och hallon tex. Osså om jag sköter mig
och har lite tur, så kan jag skörda många grönsaker. Det är absolut ingen
garanti, Det finns väl en del insekter som gärna skulle
äta upp min skörd också. Men den kampen är inte helt avgjord än.
Jag ska giva er på moppo !!!! om ni tar mina grönsaker som jag kämpar så för.

Ja tiden går fort. Fler och fler som på något vis funnits i ens liv
försvinner ur ens liv, både genom ålderdom och död, men också av
tappade kontakter, geografi, och att man växt ifrån varann. Vissa blir det sådana
stora skillnader värdegrundsmässig att det är orimligt att ens försöka umgås,
ej heller önskvärt. Så är väl livet antar jag.

Nä nu är det bara 50 minuter tills solen går opp,
måste snarka lite i ljusa natten.
Men avslutningsvis, så var dessa några av de filmer som var dagsaktuella
då, den 20e Juni 1976:

…
Han lever i mig, han lever i dig – Jag lever i er, i dem….

Kompis Ewis, delade musikvideo, som med musik satte
igång ett redan gryende blogginlägg.
https://www.youtube.com/watch?v=FNSjgay9GYA

Har mer med vad jag erövrat att göra, än vad jag förlorat

En efter en vandrar de till de sälla jaktmarkerna, mina matriarker
och patriarker, än hur stora och små de varit i livet.
Jag borde kanske känna mig mer och mer ensam… och visst saknar jag dem,
stundvis, men känner mig mindre och mindre ensam. Men det har mer att
göra med vad jag vunnit, fortsatt in mitt liv, än vad jag förlorat. Det har mer
att göra med vad jag erövrat…. under livet… Krisen är all förändrings
bästa jordmån ! Utan mina kriser hade jag aldrig förändrats,
aldrig växt !

Nästan all gödning luktar bedrövligt, men jämarns vad det växer ur
det – som en lite jordbruksmetafor för kris och att växa.

Han lever i dig

”Han lever i mig” (He lives in you – Lejonkungen) Är en fantastisk sång
och i filmen berör den döden, och vad som händer efter livet. Berör våra
känslor kring förlusten av en när kär. Berör tankar och känslor om det
förgängliga i att allting som lever, en gång ska dö. Men det trösterika
i att de lever vidare genom oss, och sedan att vi lever vidare genom nästa
generation. För jag förstår nu att kroppen dör, men allt vi gjort och sagt,
har fastnat någonstans, hos någon, vare sig du har biologiska barn eller inte.
Oh allt jag lärt och hört och levt igenom, av mina matriarker och patriarker
lever nu genom mig.

Räddande änglar och små ynkliga rädda människor, i samma kroppar

Alla är vi någon gång någons räddande ängel i dess allra vackraste
uppenbarelse. Alla är vi nån gång små, sårbara och ynkliga, otillräckliga.
Vi är änglar när vi behöver vara det, och oftast utan att förstå
det när det sker. Men de som vi är änglar för förstår det, för resten av sina liv.
De som varit tillfälliga änglar (för det är det vi är) … för mig,
glömmer jag aldrig, aldrig, aldrig.

Så det bekymrar jag mig inte längre över

Så jag bekymrar mig inte över att inte få föra mitt arv vidare, över att
jag skulle varit betydelselös inför framtiden, inte få leva vidare genom
egna barn. För jag kommer leva vidare genom mina handlingar, mina ord,
och varje människa jag berört. Så och kommer du !
Varje varmt leende du gett till en främling eller vän, föder livskraft, föder liv,
kommer att eka för evigt, kommer leva för evigt, i sin egen energi.
Sådan är kärlek i sin renaste form, sådant är liv. Kärleken
och livet lever vidare, när människors jorde-tid är slut.

Så jag oroar mig inte över att mitt liv, när det en gång tar slut
skulle varit förgäves. Att jag inte skulle föra något vidare, enkom för
att jag inte har några egna biologiska barn. They live in me.…
they live in you – don’t worry !
Men för det kommer jag för evig sakna egna barn,
och en egen familj, både den jag skulle haft, och den jag kunde haft.
Det är parallellt, det motsäger inte nödvändigtvis varann.

Vill du bli respekterad av din avbild så får du….

”Hedra din moder och fader” Är ett a de budord jag, Tomas tvivlaren,
har haft svårast att förstå av budorden. Annars handlar de ganska mycket
om sunt förnuft om hur man beter sig. Jag bortsett från ”Du skall inga andra
gudar hava jämte mig” då… vilket luktar lite maktfullkomlighet i min
demokratiska röda dödsmördarkommunist-näsa.
Men för mig stämmer Björn Afzelius ord bättre. ”Om du vill bli respekterad
av din avbild, får du visa din avbild respekt”

Men jag har växt lite

Men för all del, jag har växt… jag hedrar min fader, och min moder,
hur stora och små än de varit i livet. Hur lite eller mycket de än förmådde
ge mig … när jag klev ut i livet.
Så för all del, hedra din fader och moder, trots brister, och pga av deras
stordåd.

Kris är bästa gödslet för att växa

Men hedra även hedra din medmänniska, hedra de utslitna, hedra de tysta
kämparna… hedra de som lever sitt liv fullt ut, in i det sista trots medicinska
besked om slutets analakande…
Minns de döda… de lever i dig, de lever i mig, Men hedra de levande i samhället
små hjältarna.

För det är ur kris vi växer, det är ur illaluktande gödsel växter får sin näring.
Det är ur svårmod som empati föds. Det är ut sorg och armod som generositet
föds och lever. Som en vän som sitter i rullstol sa, när han gav pengar till tiggare
och blev ifrågasatt över att just han som varit med om så mycket jobbigt
skulle behöva ge till tiggaren:

”Ja kanske just därför”!

…
Årets första sommardag

Sandaler och nytvättade kortbyxor, och jeansjacka
med kort midja är ”fin-klädseln” när jag ger mig ut i det som
jag personligen betraktar som den första sommardagen för i år.
Åtminstone vad gäller typ av värme, dofter och omgivning.
Häggen har blommat ut, och syrenerna är på gång att komma i full
blomning.

Den eviga sommaren…

Ett körsbärsträd är på försök nedgrävt i jorden, och vattnas rikligt
av vederbörande ”bonde”. Hade jag nu varit ett litet barn,
ni vet sådana där kortare versioner av gubbar och kärringar,
så hade jag insett att sommaren faktiskt är oändlig. Detta eftersom barn lever
i nuet, vilket de flesta av oss glömt, eller lyckas beklaga oss över triviala ting
som väder och förbud att grilla eller ha studentfest.

…och det eviga mörkret

Det finns ju ett naivt barn även i mig, som jag med åren kommit att bejaka
allt mer, så ja kan ju lura mig själv liiiite grann att sommaren är evig.
Åtminstone de ögonblick man ser sommaren i ögonen på de små
krabaterna i kortbyxor och snagg, eller sommarklänning, långt
hår och lugg. Innan vi åter träder in i gubben inom oss, som konstaterar torrt
att nu blir det snart mörkare igen. två parallella sanningar och upplevelser.

Glömska … eller ?

Med sommarens ankomst, är även alla tvåmeters avstånd bortglömda, samtidigt
som samma människor sedan går hem och beskyller regering och statsepidemiolog
Anders Tegnell, med stöd av Ebba Bush Thor, för att döda äldre med berått mod.
I klarhet efter klarhet har Kristdemokraternas kvinnliga ledare, som i praktik
och teori faktiskt tar avstånd från allt vad Jesus stod för och predikade….
… nu har hon glidit upp och är Jimmie Åkessons jämlike vad gäller
populism i dess värsta format ! Vilken jäkla soppa hörrni !

Och apropå soppa !

När jag sedan efter somriga upplevelser kommer hem,
tänkte jag lyxa till det med hemgjord nedfryst morotssoppa, med
rotselleri i. Sätter mig till ro framför datorn, för att äta som den moderna
homo… eh förlåt ….Hetro Sapiens gör, istället för matbordet.
Och fumlar till det med smörgåsen, tappar den, ska fånga upp den,
i den hastiga rörelsen, välter ut hela den starkt orangefärgade soppan över bänk,
dator, golv, nytvättade jeansshorts, linne, glasögon, högtalare, stol, stege till sängen
och troligtvis några platser till som jag kommer upptäcka den närmsta veckan.
Vilken jäkla soppa hörrni !
Men så har väl småbarnsfamiljer det hela tiden antar jag ?

Va falls ??

Va falls ?? … tänker ni att jag borde ätit vid matbordet som
”vanligt hyggligt folk”? Ja det hade jag väl kunnat, men då hade min vackra
linne-löpare för sjuhundra riksdaler troligtvis varit förstörd… den med motiv
dikesflora på. Den som jag fick i 50-årspresent.
So you tell me ….

Det blev två matskedar morotssoppa kvar i skålen, som
kom maggen till gagn. Helt mätt blev jag icke !


Jag har givetvis mer bitter-ljuva betraktelser, att reta den ”vanlige hederlige
medborgaren” som har 35.000 och uppåt i månadslön, exklusive förmåner med,
och hylla det enkla ädla och genuina. Men det spar jag till
ett annat inlägg. Eftersom jordbruket saknar mig, och den första sommardagen,
på den eviga sommaren fortgår där ute, trots spilld morotssoppa, och uppblötta
jeansshorts

…
Lite ögonen i kors just nu, men glädje när egensådda,
grejer tittar upp ut jordytan för första gången.
Två potatissorter, den ena Sparrispotatis, den andra Cherie,
tappade greppet om vilken som var vilken.

…

…
Och löken bara väx o väx

…
Växten nedan är från mycket duktig och god vän,
från inlandet, Paprika.

…
Min kryddbänk. De stora är köpta på kruka, Mynta, Timjan, Basilika,
Persilja. Det lilla i plastburken är sådd persilja, och resten rädisor.

…
Egensådda märgärtor på G

…
Just denna planta av grönkål kom samma vän med. Jag har fött upp
jättemånga broccoli och grönkål, men inte kommit så långt än
hoppas de blir stora.

…
Nästa också tillskott från vän.

…
Osså lite jordgubbar då

…
Jag älskar sommarregn, men under förutsättning att
jag som jag alltid plägat, har möjlighet att se det mot vattenytan
på en sjö eller en älv. Nu klockan 23, den 2a Juni, 2020,
så faller ett milt regn, och kyler ner den heta luften från
idag och igår.

Vattenytan prickas av de små dropparnas mjuka nedslag,
detta är mumma för växtligheten, detta är mumma för mig.
Jag älskar ett sommarregn. Det förflyttar mig alltid tillbaka till
Stordegersjön och Morfar Tures sommarstuga. Den han byggde 1969,
med hantlangning av min då 29-årige far Benny. Ingen elbelysning,
och inget rinnande vatten. Men en källvattenbrunn, klart fjäll-sjövatten,
knastrandet från öppenspisen, med galler och spisjonke.
Och vid behov gasollampa, eller fotogenlampa. Jag var lite rädd för
gasollampan och explosionsrisken.

Likväl som ja var rädd för ”kall-osen”
som kunde döda medan folk sov. Jag tror det var koldioxid, osynlig för
ögat. Morfar skämde upp oss, att det kunde bli så när man kom på våren
om muren till eldstaden var kall, och man stängde spjället. Så jag hade
ALLTID öppet spjäll. Vår och sommar…

Jag kunde sitta och stirra ut på sjön, när regnet föll, som vore jag
hypnotiserad, i trans. De gamla skolaffischerna för undervisning
om jordbruk och natur, hängde inramade, och knöliga av fuktskador.
En gammal, gammal karta över Stordegersjön, alldeles vid dörröppningen
till mormor och morfars lilla sov-kyffe. Det fanns tandkräm, men alternativet
att borsta tänderna med salt fanns också. Och det gjorde vi ibland. Det är ju
inte ologiskt, då det är bakteriedödande.

Väggarna omålade runda brädor. En gammal kökssoffa med låda
full av gamla dagstidningar och veckotidningar. Vad jag önskar jag kunde
öppnat dem nu, och läst som en tidsmaskin. Det var kallt att kliva upp
ur sängen mitt i ljusa sommarnatten och gå på dass.

Jag älskar ett sommarregn, för det svalkar. För det ger tid till eftertanke.
För att det sätter fart på växtlighet och gräs. Frukt, bär, och gröna grödor
i trädgårdslandet, hos nybliven ”jordbrukare”

Jag älskar ett sommarregn !

– Jag sjöng vid bondens knut: ”Nu är sommaren här!”
”Det är våren som är slut”, svarar bonden så tvär.
”Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!”
”Det är krig och politik som har fördärvat vår jord!” /Evert Taube



Ja så var den här, den vackra Juni,
som man blir så lätt brun-i
Snart följt av högsommar-Juli
som man kan bada, älska o ha kul-i
Och ljumma, skörderika augusti,
att känna sensommar, kärleksfull lust-i.
/(Kai Tomas Tvivlaren)



Sommaren bryr sig inte om omvärlden.
Fåglarne sjunger för full hals i skogsgläntan,
ovetandes om utplanande kurvor och politik.
Plantorna i trädgården, tittar blygt fram och växer
sig giftfritt upp till en ätlig, självproducerad växt.
Inget mindre än ett mirakel. ETT MIRAKEL !

Så nu är den här, med ultravioletta strålar i överdos,
med myggor, bin och fjärilar.
Sommaren, sommaren, sommaren !
Sommar med cyklande barn, glass, blommor,
blader och bär. Den är obönhörligen här nu, trots inställda
semestrar och stängda gränser, flygrestriktioner och
2 meters avstånd ! Den är här nu … DEN ÄR HÄR NU !
Sommaren.

Känn den, lukta den, smaka på den, andas sommaren,
nu när du har chansen att känna något, när du
inte i fyllan, och vit studentkeps, ramlar av lastbilsflak,
tack vare social distansering. Nu har ni chansen, när ni
inte flyr världens mest underbara sommar.. den svenska
sommaren.. för nåt semesterparadis för vara notoriskt otrogna
och skylla på spriten.

Ta chansen ! Sommaren är här,
om ni bara har sinnen öppna och tar in den.
Med regn, och sol och grödor.

Grattis Sverige !

…
Det var en gång en liten gube.
som tidigare var en mindre snube.
Han älskade att putta på sin boll.
Efter tiden fick han en annan roll.
bland gynnade förmånstagare och troll

Han påtade, grejade i skymundan,
på bekostnad av egna bangolfrundan.
Han målade, fejade, rensade och for,
På sätt och vis hade han ständig jour
Mycket mera än vad många tror.

Vackert fint, populärt och välskött,
Stundom trevligt och tacksamt bemött.
De ”frivilliga” göromålen ökade i antal
medan hjälpredorna minskade i antal.
Nils-Åke Nilsson blev hans förkortadde tilltal.

Åren gick och allt värre blev det
Nils-Åke gnodde på i all tysthet,
Allt fler blev de tungsamma kliven,
Nils-Åke blev oftast tagen för given,
det gick ’tav sig självt, när han var driven.

Den sortens åtaganden kallades nog ideell,
För detta får man ofta i lön en hel del skäll.
Det är ett sällsynt, ovanligt fenomen
att gratis verka för andra, och helt allen,
än mer i denna utdöende idrottsgren.

Men så en dag så fick Nils-Åke nog.
Han tog sin boll, sin klubba och drog.
Det blev så klart inte så populärt
för det kan väl inte vara för mycket begärt
att fortsätta slava för det andra förtärt ?

Ajöss och good bye, kära hatade holk,
I bägaren är det betydande mängder smolk
I båset står ej längre nån given ko,
under sådana omständigheter vill ingen bo
om det bara är en eller två som ska gno.

Nu har Nils-Åke allting troligtvis förstört,
allt gick ju så bra, men nu tycks det vara kört.
Men Nils-Åke är lyckligare, och namnet har han bytt.
Åt hela skiten har han kräkts, kast opp och spytt,
Och det sjunkande skeppet har han äntligen flytt !

..
Nu ä de på jäsken att
jag orkar hålle yge mine öpen.
De vill som fare igen.



Så här är det varje kväll nu mera.
Jag har slitit hund i jordbruket mitt.
Och är dyngtrött varje kväll.

Men det är ett gott liv för närvarande,
trots grannarna som låter som schimpanser
som spelar Donkey kong. Vette f-n vad de sysslar med.



Jag hinner knappt gå på stan och gå min meningslösa fönstershopping-
runda i tomma skyltfönster längre. Eller gå in och skämta med de stackare som
ännu härdar ut på den folk-dränerade gågatan.



Jag börjar på riktigt få en ökad respekt för liv och för mat, iom med
lottodlingen.- Ja bortsett från fågel-jä****ar som vill stjäla sådden.
eller som vän odlare skrev till mig: ”DÖD ÅR FÅGLARNA” efter att de rivit
upp hennes lökar, hon nyss sått. Maskarna vårdar jag iaf. De är mina medarbetare.
Likaså bin och humlor…. de är trädgårdsarbetare de med.



Jag höll på att dränka mina broccoli-småttingar, när strilen på vattenkannan
ramlade loss. Fick agera räddningsaktion för att dränera dem på vatten,
de är fortfarande i sönderklippta mjölkkartonger. Och Löken som kom upp innan nå’n
annan fått upp dem. Så jag blev inte förvarnad.
Hoppas inte fågeljä****arna kommer på hur de ska komma åt dem nu.
Eldat har vi gjort också, en lottägare och jag. Eller han eldade, och jag var
självutnämnd brandman och säkerhetsansvarig. Jag sa åt honom att börja i
den änden dit vinden blåser,så inte allt fattar eld direkt,
och jag sprutade vatten på buskar och gräs runtom, och eftersläckte
brasan sen.



Slocknade även på em, en stund. Trött gammal farbror.
Ja ha … roligare än så blev det inte.
Mitt huvud har redan sagt gonatt, nu är det bara spasmer i fingrarna som
knappar in de sista digitala bokstäverna i blogginlägget.
go natt !

…
Lite nu och då

Lite nu och då, ser jag saker som får mig att tro
igen, på livet, på människan. Och andra gånger är det tvärtom.
Man behöver inte lusläsa nyheter och se på TV under många
minuter för att bli helt desillusionerad. För själva affärsidén med
journalism, är att dåliga nyheter och skandaler, brutala hemskheter
…är bra nyheter… dvs lönsamma nyheter. Det tycks vara marknads-
liberalismens kärna.

Men det torde finnas lika mycket godhet, kärlek, omtanke
och harmoni i världen, parallellt med det vi matas med var dag.
Men det är inte ekonomiskt lönsamt.

En bättre värld ?

Ja visst har jag drömmar om det ibland, men det är nog ganska naivt.
Jag tror som John Lennon, att jag inte är ensam om det och att ju fler vi
är desto bättre. För naivitet är i detta fallet inte enkom negativt, det är själva
livselixiret för mänskligheten. För utan naivitet är vi dömda som art,
och vi kommer dö ut bittra och cyniska hela mänskligheten,
och förgöra oss själva och varandra..
Själva sinnebilden för naivitet är ett barn, en ungdom,
en ung vuxen, och det är deras förbaskade skyldighet att vara naiva,
drömma stort och ”omöjligt”. Om ingen gör det kommer inget förbättras.

Godhet som föds ur ondska

Livet är en ständig kamp, på olika nivåer. Onda handlingar har alltid bekämpats
av goda handlingar. Egoism har alltid fått en motståndare i givmildhet,
och omtänksamhet. Känslokalla människor har alltid vägts upp av empatiska.
Ur ondskan, lidandet föds godheten och empatin, förståelsen för
andra människor och deras lidande, och därav ger det ofta goda
osjälviska handlingar. Och ondska och själviskhet föds ofta ur bortskämdhet,
ekonomiskt överflöd, stora egendomar.

Godheten kommer aldrig att segra, men det kommer ej heller
ondskan, av just ovan nämnda balans och förhållande till varann.
Det är den eviga kampen och balansen… det är livet.

Katastrofen nåt de som trodde sig köpt sig osårbarhet

Nu när sjukdom och pandemier drabbar även de rika länderna, skriker sig
de bortskämda västmänniskorna hesa över ”katastrof” , skyller på allt
och alla utom sig själv och sitt eget leverne, helst andra länder, men
även på vår lugna sansade statsepidemiolog, som är nästan omänskligt
lugn och saklig.

Vänd dem inte ryggen

När samma antal människor dör i fattigare delar av världen,
då ”får de skylla sig själva” När barn drunknar i medelhavet pga stängda
gränser som vi stöttar för att vi ”inte har råd att ta emot fler” ”inte har plats
för fler flyktingar”… när det sker, vänder vi kallt ryggen åt de som behöver
fristad, och vår hjälp. Vilka är vi egentligen att vända dem ryggen ?
Vi är så rädda om våra saker och våra pengar att vi glömt vara människor,
vi är inte människor längre. Inte så som jag ser på att vara mänsklig iaf.
Jag skäms sällan eller aldrig över om människor jag känner
”gör bort sig i vardagen” ´Men jag skäms ibland över människan.
Den svenska, och västerländska människan.

Inte ens nu

Några enstaka hajar till nu när det dör 4000 människor ”i vårt eget land”
och inser att saker är värdelösa när allt kommer omkring,
när livet står på spel. Och vad värre är,
när vår medmänsklighet står på spel, vår rätt att kalla oss för människor.
Inte förrän vår egen farmor eller pappa dör i covid 19, reagerar några över
att det finns viktigare saker i livet än hög lön, och att äga saker,… många och
dyra saker. Men det mest tragiska är att de flesta verkar inte ens reagera nu,
när döden knackar hårdare på våra egna anhörigas dörrar.
Sjuksköterskor kräver högre löner. Vissa IVA-sköterskor vill ha 50.000 i månaden
för att jobba nu när de behövs som mest, annars tar de ett mer välavlönat jobb.
Vad har det blivit av oss ? På riktigt alltså !!
Men faktum kvarstår även om en majoritet av oss välbeställda svenskar
inte inser det ens nu, att det kommer tillfällen i livet, då saker och pengar
blir helt värdelösa, saknar betydelse. Och faktum är att på ett vis saknar
det i det stora sammanhanget ALLTID betydelse,
för vad som är viktigt på riktigt i livet !

”Men det bryr jag mig inte om”, sa Tom”

…
Lite kort bara…

Mår rätt bra faktiskt,
är lite trött i kroppen,
har använt den mer än vanligt.

Finns orosmoln, det gör det alltid för alla.
Solen skiner inte alltid, och tur är det,
för då dör vi alla ganska fort. There’s gotta
be a Little rain sometime.

Frön, och groddar väntar i jorden.
Och jag ser fram emot att
se dem titta upp.

Nä det får räcka så…
trött i ögat nu
gonatt