Kategori: Uncategorised

…
När jag var liten var jag en liten ben-get,
mager och tanig. Jag var sjuk rätt ofta, vill jag
minnas. Det var väl dåligt med näringsrik mat hemma.
Och dåligt med gemensamma måltider. Det var vid närmare eftertanke
aldrig gemensamma måltider. Nä jag klagar inte! Jag berättar bara som det var.
Och jag har något jag vill komma fram till så småningom.

Och kramar fans inte heller, och ingen av mina föräldrar sa någonsin att de
älskade mig, ja utom pappa vid ett tillfälle, i vuxen ålder, när han var
rejält onykter, så pass att s:et i ”älskar” blev ett Sche-ljud.
Men de e lugnt ! Det var som det var, och de förmådde inte mer än
de förmådde. Men det är även det, min berättelse. Jag kan inte gärna hitta
på något annat, för att slippa bli kallad för offerkofta. Det var
på det viset, helt enkelt.

Det sociala och själsliga, var oerhört fattigt under hela barndomen,
tonåren, och tidig vuxen ålder. Men när vi kom till mormor och morfar,
fick vi hälsokost min storebror och jag. Och hela spektrumet faktiskt.
Så där råkade jag få i mig näring i kroppen.

Det har tagit hela livet att lappa ihop den här ben-geten till kropp,
och trasdocka till själ. Och om jag får säga det själv, har jag gjort det
jäkligt bra. Ett smärre mirakel faktiskt. Och till 99 % är det min
egen förtjänst, för det är jag som gjort valen, det är jag som gjort jobbet.
Jag hade kanske inte klarat det utan den lilla procent som kom från andra
människor. Men till 99 % är det jag som gjort det.

Men det har varit ett rent helvete stora delar av vuxenlivet, när jag
blivit tvungen att lappa ihop mig, när jag inte hade gränser inåt.
Det är för tragiskt att berätta om nu, och fyller ingen funktion.
Däremot ATT det var så, och HUR jag tog mig igenom,
fyller en funktion att berätta! För det har format mig till den jag är,
det har gett mig mina livsverktyg för överlevnad, och det har i varje litet
ögonblick i mitt liv,. tvingat mig att välja min egen väg. Jag ärvde inte, lärde
mig intet matnyttigt från mina föräldrar när det gäller att tycka om mig själv,
ta hand om mig själv, klara mig själv. Nä men det var bara så!

Men nu börjar jag få ihop det lite grann, vem jag är, vad jag står för,
vart mina gränser går, och ALLT har jag fått lära mig den hårda vägen
genom misslyckande, utanförskap, tårar. Jag har till ex lärt mig till slut,
att om inte JAG sätter gränser för vad andra får göra med mig, mot mig,
så gör INGEN det. Och det är ett faktum i livet. För alla.
alla kanske inte ser det på det viset. För vissa fick med sig gränser för
sig själv naturligt. Men det är ändå sant, även för dem.

När det var som värst för själ och psyke, när det var på bristningsgränsen
för vad en människa orkar med. Och det var det vid flera tillfällen,
och under längre perioder. Då blev jag erbjuden psykofarmaka.
Kemikalier som påverkar ens hjärna. Ska ta bort botten på de djupa dykningarna.
Problemet var bara att det tog bort topparna också. Så både EKG och EEG i
praktiken blev ett rakt streck, om ni förstår symboliken i det? Man blir en robot.
Jag stred med näbbar och klor, en fullkomlig trasa, ett vrak, för jag fattade
att det inte var för min skull jag skulle ta den medicinen. Det var för omgivningens skull,
Samhällets skull, vännernas skull, och ”familjens” skull. För att dom skulle bli trygga.
Priset ? – Min personlighet, om jag hade fortsatt. Jag åkte direkt ner i källaren
måendemässigt av dem, och slutade omgående. Annars kanske jag inte funnits idag.
Möjligtvis kroppen, som planlöst vandrat omkring som en Zombie.

Det var OERHÖRT STARKT av mig att ta det beslutet, och avgörande för min
framtid, och min själ. Och det beslutet fick jag inget stöd för, det var helt och
hållet mitt. Och jag är stolt över det. Trots att vägen var väldigt
lång och ensam, från det beslutet,. till där jag är idag. Men det var rätt.
Ibland har det känts så jobbigt att jag varit rädd att förlora förståndet,
det kallas även för ångest.

Men här, börjar nånting forma mig, i min fasta övertygelse om vad som behövs
för att hela en människa, att bli människa igen, att hitta harmoni och hälsa i den
mån det går. Allt analyserande, tänkande, kännande, all logik jag var tvungen
att finna, på egen hand, Mormors hälsokost, giftfri, hemodlade grönsaker,
minimalt med socker. Inga kemikalier i min kropp som ska göra mig till Zombie
känslomässigt,inga tillsatser i maten, så långt det är möjligt. Det skulle ta ända till i fjol
innan kosten och motionen föll helt på plats. Och till för några år sedan innan nycklarna
till min själ, hittades.

Jag tog alldeles nyss en Smoothie med havtorn, havre, vatten och Kefir. Jag gör
på andra bär också. jag går ofta omkring och suger på en bit ingefära. Det vita
sockret är borta ur mitt liv. Det röda köttet likaså. Jag odlar för närvarande egna
grönsaker, lagar till och fryser in. Jag ägnar mycket tid åt motion, promenader,
löpning, styrketräning och cykling. Trädgårdsarbetet ger väldigt med motion och
styrka. Jag äter mycket fiberrik spannmål, bakar eget bröd ofta, och på så sätt minskar
på tillsatser och gifter. Jag har ibland stunder då jag stretchar varenda muskel i kroppen,
gör en akupressur och lägger mig på spikmatta.
Jag äter nästan inga mediciner, undantaget en Alvedon i månaden i genomsnitt,
när jag inte kommer till ro och får sova tillräckligt. För sömn och vila är lika viktigt som
mat och motion. Får man inte sova, är det i längden svårt att vara harmoniskt och frisk.
Omöjligt faktiskt.

Mitt livs erfarenheter, komprimerat sammanfattat ovan, har lärt mig att go back to basic.
Vad är vi skapta för att göra med våra kroppar, vad är de skapta för att få i sig för föda?
Kroppen och själen behöver motstånd för att bli starka, inte gifter och stillasittande,
bilåkande. Det är logiskt. Det är bara att se hur vi är skapta, vare sig det är en skäggig
farbror som skapt oss och satt ned oss i Lustgården, eller om Darwins teori
är mer sann.

Varken någon Gud eller den evolutionära utvecklingen,
har vaccin med i ekvationen.

Jag var ofta sjuk när jag var liten. Jag tog flera sprutor när jag var liten.
Och jag var inte rädd för sticket varken då eller nu.
Nu har jag under de tre senaste åren varit friskare i kropp och själ än nånsin.
Och även om det aldrig finns några garantier för någon
enda människa att överleva och förbli frisk. Jag kan dö imorgon med lite otur,
Men detta till trots så tänker jag att jag nog gör
nånting rätt nu iaf!

Bygg en stark individ, lev med naturen, av naturen,
inte mot naturen. Lev ditt liv och sedan dö, för att åter bli jord.
Vaccin och läkemedel i de mängder de nu finns, gynnar bara
bankkontona för vissa. Inte hälsan för de många.
Det är logiskt ! Om läkemedelsföretagen skulle göra
oss friska, skulle de gå i konkurs. Vetenskap ?
Hmm… nåja… all vetenskap, är inte bra vetenskap. all
forskning är inte den allenarådande sanningen.

It’s all ’bout the money It’s all ’bout the dum dum da da dum dum

…
Ibland kanske det är lätt, speciellt i tider som dessa
att måla allt tillvaron och framtiden i svart. Orden
man använder, och tankarna som snurrar, för att försöka ta sig
vidare. Det bör man akta sig för. Det bör jag akta mig för.
För om man drunknar i mörker, blir man blind, och blir alla blinda,
kommer människan inte klara sig.

Men lika viktigt är det att inte vända mörkret ryggen
Lika viktigt är det att inte måla vit kamouflage-färg
på det som är mörkt, och låtsas som det inte finns. För mörker
och ondska växer och får näring om det kan växa i lönndom,
oattackerat. För då ser vi lika lite som om vi vore blinda,
och då har ljuset inte en chans. Och att vara blind, är även att inte
tillåta debatt och olika val.

Det enda sättet är att sprida ljus. Och det enda sättet att sprida
ljus, är att vara ljus, i sina handlingar. Att tänka positivt kan både
vara att vara ljus, men även att måla vit ytfernissa på ett växande mörker.
Det kan kännas svårt att sprida ljus, när attacker på din person, attacker
på det fria tänkandet, attacker på riktig solidaritet, med ordet solidaritet
som vapen. Det kan kännas svårt att vara ljuset då. Det kan svara svårt att
vara generös när de flesta runt om dig tar all kraft av dig,
när de marginaliserar, när de vill straffa dig, när de anklagar dig,
när det begränsar din frihet, och säger upp sin bekantskap.

Det kan vara svårt när människor i panik blir så rädda att de överger vänner,
sin egen frihet, sitt eget kritiska tänkande, av rädslan för att dö, eller en än
värre rädsla: Den att bli utesluten ur flocken. För vi ÄR flockdjur, och
alla våra gener och all vår instinkt, djupt invävt i vår art, säger oss att vi inte
överlever om vi utesluts ur flocken. För det var den absoluta sanningen för
människan en gång. Då överlevde vi bokstavligen inte utan flocken.
Vi förlorade flockens skydd, vi förlorade den kraft flock-jakten gav oss mat,
och vi förlorade den gemenskapskänsla som flockdjur ofta dör utan,
rent själsligt.

Och hjärnan, är i princip densamma hos människor då som nu. Behoven är i
princip de samma då som nu. Vi agerade av rädsla. Och denna rädsla har
vaccinationskampanjen skapat och utnyttjat, och gjort väldigt, väldigt
många näst intill oigenkännliga som människor betraktat , från vilka de
var innan vaccinet kom. Inte innan pandemin kom, utan innan vaccinet kom.
Det är vaccinet som har splittrat flocken, och rädslan som fått vaccinerade
att vilja stöta ut ovaccinerade ut ur flocken.

Jag kan oxå bli en ytlig liten fegis, vid tillfällen i livet. Det har hänt att jag skämts
över att jag inte varit starkare för andra. Det har hänt att jag skämts över att jag
inte varit stark nog att vara den klippa som vissa behövt. jag har varit liten,
Jag är liten ibland inuti, och jag kommer vara det framöver oxå. MEN!
Jag ger inte efter för den litenheten, den rädslan. Jag sparkar inte ut flockmedlemmar
pga min rädsla. kanske jag inte alltid kan vara ledarvargen i flocken.
Men jag stöter inte ut flockmedlemmar utifrån min egen litenhet.
Jag har set mycket rädsla under vaccin-året. Jag har sett många som tagit avstånd
från andra. Många som beskyllt andra för hemskheter på ett vis man aldrig tidigare
gjort. Och nu till och med mot vänner.

Såna här stunder funderar man över livet. Ja det gör väl de flesta
i nån form, någon gång. Varför går man omkring här på jorden ?
Vad är meningen med allt? Och om inte om hade varit, så hade jag vart lycklig?
Men så tänker jag: vad skulle till för att jag skulle bli lycklig ?
Hur många lyckliga människor finns det i verkligheten ? En del skulle nog hävda
att de är lyckliga. Och kanske det åtminstone skulle vara delvis sant. Men ingen
är lycklig jämt.Bara bubbelfolket tror det.

”Livet är som en påse, tomt och innehållslöst, tills man fyller det med något”
sa Hasse Alfredsson. Och hans parhäst Tage Danielsson sade: utan tvivel är man
inte riktigt klok”. Med dessa två insikter och klokheter löser man inte allt,
men man kommer en bra bit på väg. Och på väg … är väl förresten vad det är att
leva.

Alla som nu, låt oss säga varit lite mindre mild och lite mindre snäll och
förstående mot mig under vaccin-året, kanske i någon form ångrar det,
eller så inte alls. De som fortsätter försöka göra påtryckningar på mina
personliga medicinska val, eller skuldbelägga mig för andras död.
Av dessa har ingen nånting i mitt framtida liv att göra. Och förväntar man sig
jag inte ska va ledsen eller arg över att ha blivit kastad åt lejonen,
så har de fel på alla sätt. För det vore ett svek mot vilken vänskap som helst,
att inte tala om hur man känner eller hur man mår. ÄVEN om man skulle göra
det av rädsla för att förlora den vännen man är uppriktig mot. Om dennes handlingar
sårat eller skadat.

Då har den både rätt att veta det, och skyldighet att höra det. Sen vilket
val denne gör, är upp till honom/henne. Vill man lägga ytterligare skuld, ja då är det
goodbye så klart. Vill man försöka lyssna, och berätta om sina känslor, skapar det
möjligheter. Även om känslor inte för den skull nödvändigtvis urskuldar vilken handling
som helst, eller vilka ord som helst. Och vill man ta emot min ursäkt om jag gjort dem
illa, eller jag erhåller deras ursäkt, över att de gjort mig illa. Ja då finns ALLA möjligheter.

Även om jag troligtvis är rädd att förlora vänner, så får det aldrig igen bli till vilket pris
som helst. Den enda person jag aldrig igen får överge,
är mig själv!

…
Snön faller ymnigt till marken,
och fyller på det redan vita vinterlandskapet.
Det kan komma väl till pass när den milda, vackra vårvintern
ska komma. Då vi Ångermanlänningar ska ut på frusna
snörika myrar på skidor. Eller som de ny-rika, eller som de själva
ser sig som ”arbetarklassen”, tar sina avgasiga skotrar, och far ut
till en sjö och grillar och njuter av den avgasfria naturen.
Eftersom det är så skönt att komma ut o röra på sig lite.

Temperaturskillnader
Det var minus 23 grader för ett dygn sedan, nu är det snöblandat regn,
eller regnblandad snö. Två söta invandrarflickor bygger snögubbar på vår gård.
Och min vana trogen skiner mitt ansikte upp när jag ser barnen leka, och
berömmer dem för sina fina gubbar.
– Tack så mycket
sa den äldsta flickan artigt, och väluppfostrat.

Tant staten
Idag hade tant staten sagt åt oss att vi till slut får må bra och sluta oroa oss,
nu var det äntligen över. Det var det inte igår. Igår var det allvarligt läge trots
minskade dödsfall, och att influensan nu mer var att beakta som mindre
farlig. Men IDAG! Idag sa tant staten, med förnamn Magda-Lena-Andersson-Hallengren
att NU,nu kunde vi börja leva nästan som vanligt, nästan alla iaf.
Ja bortsett från en liten Post-corona-linjal-smäll på fingrarna för de
olydiga ovaccinerade, som inte hade sanningen*
Ja fast inte riktigt än iofs, för det är först på måndag eller onsdag som viruset
fått veta att det är mindre farligt.

”Vuxna ovaccinerade rekommenderas att vidta särskilda försiktighetsåtgärder,
som att undvika trängsel och stora folksamlingar inomhus”

Inte riktigt lika fria, men nästan!
Den här gången, i det här läget i det som förhoppningsvis är början till slutet av
den globala härdsmältan, … den här gången undvek man i ”uppmaningarna” att
tala om för vems skull, och av vilken orsak de ovaccinerade, inte ska känna sig
riktigt lika fria som de vaccinerade. I höstas var det främst för att skydda de som
var skyddade genom vaccin. Senare på vintern, när Omikron kom, och vände
uppochned på de hårda restriktionernas herravälde och vaccinismens hårda
ordalag mot de som inte hade sanningen*, Senare var det för vår egen skull.
Och nu hjälper det inte alls, men det är ändå jävligt bra!

Luften utan restriktioner att andas
Det var som om luften idag var klarare att andas. Och bröstet fylldes äntligen med
restriktionsfri luft. Mina armar svingade en bit längre ut, när jag gick förbi en kvinna
med munskydd/mask, OCH visir, som blängde surt på mig. Hon hade väl som många
andra surnat till ordentligt nu när restriktionerna försvinner, och även ovaccinerade,
som inte har sanningen, får leva som vanligt…. ja nästan som vanligt iaf.
Det är troligtvis djupt orättvist skulle jag tro.

Förlägen
Rooney kommer med en gratis kaffe och en gratis macka åt mig och B på
Gubbhörnan/fyndhörnan/antivaxhörnan, på stans bästa café. Mackan ges
bort av hjärtlighet, samt att det var gårdagens macka. Jag blir nästan förlägen
över generositeten. Och funderar på att lägga nån sedel på disken när han inte ser på.
Han måste ju leva han oxå. Stina kommer in, och hälsas välkommen, och orden är
lättare idag, än igår. Allas ord, tycks lättare. Och ändå har egentligen ingenting
drastiskt hänt sen igår. Orden flödar över hela caféet,

Nu ska vi leva med varandra igen
Nu ska vi alltså leva med varandra igen, de som hade sanningen och vi som inte
hade sanningen. Nu ska vi glömma och leva vidare? De som har
sanningen* och vi som inte har sanningen. Nu saka vi som inte har sanningen,
glömma att vi blev kallade antivaxare, samhällsfara, foliehatt och högerextremist,
som indirekt genom att vi inte hade sanningen, är medskyldiga till massor av dödsfall.
Nu ska vi återställa vårt förtroende till tant staten, med förnamn Magda-Lena-
Andersson-Hallengren. Så nu distraheras vi via profeterna/journalisterna, genom
läpparnas bekännelser men fortfarande bergfast vidhåller att de som hade sanningen,
är bättre medborgare än oss som påstås inte ha sanningen.

Hur ska vi läka?
Armageddon inträffade aldrig riktigt. Tanken är att vi ska tacka frälsaren Pfizer för det
och tant staten, med förnamn Magda-Lena-Andersson-Hallengren!
För egen del hade jag högt förtroende både för stat och myndigheter innan
sanningen* kom till världen. För har ni tänkt på att uppdelningen av samhället,
hetsen inte kom med covid. Anklagande mot grannar och vänner kom inte med
covid. Det kom med vaccinet. Hur ska vi nu läka som människor?
Hur ska vi läka som samhälle? Hur ska vi kunna börja lita på de som förkastat oss,
smutskastat oss som inte hade sanningen*? Hur ska vi kunna börja umgås med de
som inte villa veta av oss som var ovaccinerade, även sen vi visste med säkerhet att
ovaccinerade inte smittade mer än vaccinerade?
Vem måste vara ”the bigger man” för att det ska ske?

Hur ?
Hur ska de som varit panikslagna våga leva igen ? Hur ska de som låst in sig
själva börja umgås igen ? Hur ska e närma sig de som de anklagat och hetsat
mot det sista året ? Ska vi välkomna ett sånt närmande `? Så klart! jag ska det.
Men tilliten till de som skadat mig, och alla ovaccinerade och fryst mig och dessa
ute, är inte vad den var! Och därför är inte relationen heller precis vad den en
gång var. Och det får man nog acceptera!

En kamp som är värd svetten
Nå ja. Jag får rödbetssoppa i eftermiddag. Den som jag i höstas gjorde storkok,
och frös in. tillsammans med andra soppor, med grönsaker från
mina egna lotter. jag saknar det lite, att påta i jorden. Se det växa,
få belöning för mödan. Och så vackert de blir. Det är en kamp oxå,
det går inte av sig självt, men är värt det flera ggr om.

Och precis som med min kropp, förblir min odling OBESPRUTAD!

Asterisk
PS. Asterisken* vid ”sanningen”, kräver en förklaring. Det är inspirerat från
Bo R Holmbergs genomcharmiga bok om sin uppväxt vid Loön, i
Ådalen. Och under sin uppväxt, fanns hela tiden ”sanningen” närvarande.
Det var så man kallade sig om man var ett vittne. närmare bestämt
Jehovas vittne. Och folk och fä delades av dem själva upp i de som hade
sanningen (Jehovas vittne) och de som inte hade det. Och hur det förberedde sig för
Harmageddon, och de som tillhörde de som efter Harmageddon skulle styra från
himmelen. hur de uteslöt de som inte var värdiga, ur rörelsen, och hur folk
lämnade och kom tillbaka till ”sanningen.

Vilket påminner mig kraftigt och världen 2021 – 2022.
Och där är ”sanningen” vaccinismen!
Och harmageddon tycks ändå inte inträffat.

…
Jag vaknade upp en morgon, och det kändes märkligt på något vis,
kändes som jag hade drömt en mardröm. Äh nåja, en mardröm
är ju ändå bara en mardröm, man får väl skaka av sig den liksom.
Det finns ju inga spöken och mördare under sängen.
Så jag kliver lite lätt groggy upp, och gör mitt kaffe o min gröt,
och läser i tidningen att världen ska gå under. Det låter ju
högst allvarligt tycker jag. Jo nu har den kommit, sjukdomen
som ska slå ut mänskligheten, folk dör som flugor står det.
Och det är konsensus att det är Kinas fel. Det ska – visar det sig –
två år senare komma att förändras, skuldbördan alltså. Bland annat pga
att diktaturen Kina är värd för Vinter-OS kan hända?
Det får vi inte missa!

Medmänskligheten inspirerade
Fantastiska bilder av människor som sitter i karantän i sina lägenheter går
ut på balkongen och sjunger och spelar för sina grannar och ger dem hopp
och medmänsklighet. Vad fint tänker jag, att sådana här situationer
tar fram det bästa hos folk. Jag tittar om och om igen på det fina som utspelar
sig, och får höra vacker musik. Myndighetspersoner går ut och lugnar,
och säger att de allra flesta kommer troligtvis inte känna av den nya
influensan. Över 90 %. Och de flesta dör inte, men i störst utsträckning äldre.

Då låste regeringen in Orvar! – ”Det kändes iaf så !”
Då beslutar sig tex Sveriges regering för att rekommendera folk över 70 att
stanna hemma. Ja rekommenderade, inte tvingade, alltså ingen påtryckning.
På byn sade 70-åringarna bittert ”Ja ha nu vill de låsa in oss också”
Jag tyckte mig ändå hört att det då vid det tillfället handlade om rekommendationer
i syfte att skydda de som blev sjukaste. Men alltså, frivilligt, så långt jag förstod.
Men jätteproppen Orvar blev inte glad. Iofs, när var jätteproppen Orvar nöjd med
något? Ja men som situationen var, inspirerad av all medmänsklighet från Italienska
balkonger, samt min medfödda defekt att utan egen vinning vilja hjälpa andra människor,
så erbjöd jag grannar närmare 80 år att handla åt dem under några månader, för att de
inte skulle utsättas mer än nödvändigt. Det kändes rätt då, tänkte jag.

Sen blev det, vad man valde att kalla för ”klarspråk”
Man visade i media upp ett par som gick omkring och hostade hemma
för att visa att det är som en influensa brukar vara. Dvs avdramatiserar.
Vår då älskade och hatade statsepidemiolog pratade i sommarprat
om att hela världen hade gått och blivit galen. Efter det såg vi mindre av
statsepidemiologen i rutan, och istället kom en kvinna som sades tala klarspråk.
Statsepidemiologen sade nämligen vid det tillfället ingenting som han inte med
säkerhet visste, vilket retade många människor och många Orvar. Och med
”klarspråk” menade man nog att det var viktigt att ta detta på allvar. Och det i
sin tur, med facit i hand innebar att förstärka bilden av risker att dö och bli
svårt sjuk. Hemska grafer, med branta kurvor, och starka dödliga färger,
var tydligen tydligt. Armageddon var nära nu, det stod alldeles klart nu,
när de börjat tala mer tydligt.

Jag var inte så sugen på att slicka toalettringar
Vid den här initiala perioden av pandemin, för det var en pandemi hade WHO bestämt,
eftersom man nyligt ändrat själva definitionen på vad en pandemi är, så att det krävs
mindre för att det ska betraktas som en pandemi. Vi den här perioden var
befolkningen uppdelade i, å ena sidan de odödliga, som reste land och rike runt
och slickade på toalettringar och hade spott-tävlingar i fjällen och å andra sidan
de fjantar som var försiktiga och hänsynsfulla, och gjorde vissa uppoffringar på
myndigheternas uppmaning. Jag tillhörde den senare nämnda gruppen, fjantarna.
Delvis för att spott-tävlingar och toalett-rings-slickning inte var sysselsättningar jag
fann särskilt nödvändiga eller speciellt stimulerande. Crazy me!

Lite uppoffringar måste man väl ändå göra
Jag avstod vid den här tidpunkten, även från att utöva min favoritsysselsättning
av respekt för Orvar o gänget, som annars skulle bli väldigt isolerad. Eftersom jag som
55-åring inte hade lika stor risk att bli sjuk som Orvar och hans fruar.
Jag tyckte då att det var en rimlig uppoffring. Det tyckte mina jämnåriga
föreningsmedlemmar oxå. Fantastiskt var det att känna sig nöjd
med sig själv, att få ge Orvar och hans fruar den gåvan. De sade sig
vara tacksamma. Tiden gick iaf, och det blev restriktioner, som är steget
mer allvarlig Pekfingervisning från myndigheter. Man skulle hålla avstånd.
Japp, Jag som en superkramare av tex gamla tanter, och min goda vän, mäster-
kramerskan Åsa, kände att den uppoffringen får jag faktiskt OCKSÅ lov att göra.
Vi hjälps väl åt och tar hand om varandra tänkte jag då… vid den tiden.
Crazy me!

Jo men mina drömmar
Förresten, de där nattliga mardrömmarna, jag lite o-omtänksamt
rubbade er läsares livs-bubblor med i början av texten, de har jag ju faktiskt
haft länge, sedan Jätteproppen Orvar var i 20-årsåldern. Jag vet ju inte… inte
ska jag komma här o komma, och tro att jag överhuvudtaget har rätt att …
… nä men iaf, jag tror det var för att jag blev lämnad mycket som liten.

(Vänta jag måste bara ta på mig offerkoftan som P.Hirdling en gång stickade åt mig)

Eller lämnad o lämnad. Det var väl mer att … ja menar de måste ju vara närvarande
ofta för att kunna lämna ofta. men troligtvis hittar ju jag bara på det i mina
mardrömmar genom hela livet. Man ska inte glömma att anledningen att min mor
lämnade mig ofta, var för att min far lämnade henne. Och han lämnade henne för att
hon hade sagt att han skulle lämna henne. Och att alla män faktiskt är svin.
Sa mamma!
Men hur som helst, att bli övergiven och lämnad eller utesluten
är väl ingenting någon är så förtjust i. Men alla drömmer kanske inte mardrömmar
om det upp i 50-årsåldern. Men har väl lite betydelse för slutdelen av min saga.

Situationen var allvarlig, ytterst allvarlig
Tiden gick, och situationen tärde oerhört på vissa delar av befolkningen.
De som för någon sommar sedan inte fick grilla pga brandrisk, och höll på att gå
upp i limningen för det, fick nu plötsligt inte resa utomlands eller till fjällen.
Situationen var allvarlig, högst allvarlig sa Orvar och hans avkommor.
Något måste göras ! Räddningen måste komma snart. För även bensinpriset är så
högt,att man bara har råd att fylla tanken varje kväll till sina EPA-raggande döttrar
o söner,så att pappa o mamma faktiskt inte har råd att åka till jobbet, efter att ha
varit till fjälls och utomlands. . Situationen var som sagt var allvarlig. Ytterst allvarlig.
Frälsare efterlyses !!!

2000 år
Men Jesus har vi ju väntat på i över tvåtusen år nu! Och nu var det bråttom, så att folk
får grilla o åka till fjälls igen. Nja, nu sa ju inte Orvars vuxna bortskämda barn att det
var det viktiga. Utan man värnade om Orvar, DET var det viktiga. Det hade iofs inte
varit viktigt 30-40 år innan den kommande armageddon kom 2019. Men NU var det
viktigt-. Orvars barn sa att det var de äldre, äldre man värnade om. Och varför skulle
vi misstro det, när de aldrig värnat om dem förr?

Men några självutnämnda frälsare tog uppgiften på allvar” De hette inte Jesus eller
Mohammed, men väl Pfizer, Moderna och AstraZeneca. hurra världen och Orvar
skulle räddas,snart var vi trygga.

Befrielsen ska komma, frälsaren ska komma, befrielsen var här
Halleluja ära vare Bill Gates och experten (vaccinförsäljaren) Matti Sällberg!
Profeterna basunerade ut budskapet i alla medier. Räddningen är här
Man hade i ren medmänsklighet och Glory halleluja snabbat på processen
på ett tidigare aldrig använt vaccin.

Frälsaren var alltså inte Jesus, Utan Pfizer och Moderna. Jag måste tillstå att det är
bra betalt att vara frälsare Anno 2022. Jag läste i Svenska dagbladet att vaccinet
inbringar 10.000 kronor i sekunden. Men att misstro frälsaren pga av den
ersättningen, är kära medborgare inget annat än kätteri och hädelse
mot frälsaren. Det största miraklet i modern-a tid. Att motsäga sig låter sig icke göras!!
ICKET !!

Miss i yrkesval ?
Men tusan va många kapitalister som nu ångrar sitt val att tjäna pengar på att dra
in äldre människors kaffestund och tid med personal, när de kunnat arbeta som
jordens frälsare för 10.000 kronor i sekunden. Och jämförelsevis, verkar statusen
på frälsarjobbet ha blivit något bättre sen Judas erhölls 30 silverpenningar
för att förråda frälsaren. Eller så har det bara varit en sjujävla inflation.

Hur som helst har han den förre frälsaren frälst världen sedan dess, trots att det
inte märkts så mycket i människors beteende. Men NUUU nu blir det frälsning,
Halleluja!!

Puuuuh
Och nu kommer säkert belöningen för mig för att jag gjort uppoffringar som
inte ens krävdes av mig, tänkte jag. Nu kommer belöning i form av erkännande
och frihet och tacksamhet. Men så var det ju det här med Jonas Jonassons
94 åriga mor, som jag nästan tog död på enligt Jonas Jonasson. Pga av att jag som
vänsterpartistisk högerextrem. konspirationsteoretisk foliehatt, hade dödat henne
om jag fått min vilja igenom. Puuuhh det var nära ögat för mig! jag menar det är väl
livstids fängelse för mord. Och om jag hade hindrat henne från att leva, dö så tidigt i
sitt liv, ja då hade jag förtjänat ett livstids straff – Minst!

Vad jag gjort?? jo det ska jag tala om – syndernas bekännelse!
Va?… vad den viljan jag som vänsterpartistisk högerextrem, konspirationsteoretisk
foliehatt bestod av ? Jo så här i efterhand skäms jag nästan lite över att erkänna det.
Det var frivillig vaccination, och att man inte skulle förfölja medborgare som valt att
inte ta vaccin. Och såna extrema åsikter som att hålla en debatt kring vaccinets
effektivitet och risker mellan vetenskapsmän och forskare. Jag förstår ju nu,
när Omikrion på egen hand skapar bred immunitet, att det var att häda, skymfa
frälsaren Pfizer och Modern-a. Förlåt mig Jes… eh.. uh Pfizer !

Belöningen, prisa Gud här kommer ….
Men nu började belöningen och tacksamheten rulla in på löpande band för det
jag i mitt konstiga lilla huvud trodde var av godo, i början av influensan.
jag fick belöning att inte få spela boule med de vaccinerade, de frälsta, för jag
var ofrälst. att vara ofrälst smittar dock inte. Inte mer än att vara frälst iaf. Om man
får lita på missionärerna …eh jag menar forskarna och vetenskapsmännen. Och det
trodde ju jag att jag skulle lita på dem. jag blir förvirrad. Det är nog för att jag inte
blivit frälst. De frälsta är trygga.

Förlåt mig herre
Nåja hmm , vart var jag ? Jo belöning var det ja.
Jag var ju så klart som ofrälst, inte bara ansvarig för att utsatt Jonasssons mor
för risken att dö, utan indirekt eller direkt ansvarig för att vården
inte haft tillräckligt med personal de senaste 30-40 åren
Tur är ändå att mitt i allt detta vårdbristen går Svenonius Stockholmska landstingsregion
med 1.800.000.000 i vinst. Men det är iaf mitt fel. Sorry frälsaren. jag förstår om det
ser illa ut för mig när jag kommer till St Per. Men jag är ju trots allt en
vänsterpartistisk högerextrem, konspirationsteoretisk foliehatt!

Så vad kan ni vänta er av mig? jag och mina medbrottslingar är minst ansvariga
för närmare 16.000 svenska liv!
Och svenska liv har jag förstått av SD och Metoo är viktigare än andra liv.
Jag är redo att skotta kol i Guds källarutrymme för
mina dödssynder: Empati, demokrati, yttrandefrihet, och hjälpsamhet.
Herre förlåt mig!… jag menar så klart Pfizer.. förlåt Pfizer!
Det var nära satt vi dog ut, och om Jonas Jonassons 94-åriga mor förvägrats fler
barnafödslar så vet man inte vart det slutat för mänskligheten!!!

Jo apropå mina mardrömmar hörrni….

..
Tar tag i praktiska göromål.
Göromål som är det jag kan påverka, som är nödvändigt
för min totala hälsa. Så som att sköta om min kropp, och min
själv, inte låta mig golvas och bli uträknad. När ringdomaren börjar
räkna till tio, kravlar jag mig upp redan vid ett och två.

Markerat vart jag står, talat om hur jag känner,
och undviker i något större utsträckning folk och situationer
som drar ner mig. Betalar mina räkningar i tid, slarvar inte med mat
och tandhygien till följd av att jag gått ner för räkning.
Upp på hästen så fort som möjligt, så ingen
rädsla och tvekan uppstår.

Med detta sagt, är det ändå inte helt lätt nu.
Groggy efter tusen små-jabbar och en rejäl
uppercut, rallarsving. Köpte en bok om lokalt
leverne vid Nyland på 40 o 50-talet. Godis
och balsam för hjärna och själ. ”Köste va de köste vill”
som Emils pappa sa, när han bjöd på karameller på marknaden
för att trösta sin pojk. För egen del blev det 199 kr för boken.

Vaknade i natt med mardrömmar om att bli bortvald,
oönskad, och utesluten. Hjärtat galopperade. Satte igång musik för
att inte återinträda i samma mardröm, när jag somnade om.
Sov oroligt. Somnade om, vaknade halv tio.
Hjärnan och hjärtat i kaos. Beslutar mig för att först o främst
skingra tankar, genom att gå på café.

Nu blir det disk och bäddning,
sedan läsa nyköpt bok. Till slut landar jag väl på fötterna igen.

…
Jag vet uppriktigt sagt inte hur mycket mer jag tål,
hur länge jag klarar detta? Jag vet faktiskt inte. Jag är stark
och har mycket erfarenhet, men jag är bara människa,
och människor behöver människor. Människor behöver medmänskliga
människor, kan någon berätta för mig om mänsklighet,
för det var ett tag sedan jag såg någon.
Och det är i medmänsklighetens och solidaritetens namn, nu för tiden ,
de värsta handlingar och ställningstaganden tas.

– ”det trodde jag inte om dig Tomas, den såg jag inte komma”
läste jag tidigt i höstas från en barndomsvän. Det gällde att jag valde bort vaccinet

– ”Varför tar du inte bara sprutan/ -orna” med ett anklagande, förvånat röstläge,
har jag hört från minst 10 vänner och bekanta

– ”Ja men nu är ju vi dubbel-vaccinerade, nu skiter vi i de ovaccinerade o
drar ihop ett gäng och dansar”, sa en fd dansvän, när jag stod 10 meter ifrån och hörde,
fast han inte visste om det.

En annan vän avbröt telefonsamtalet utan att säga ”hejdå” mitt under
något känsligt jag höll på att berätta, och sade sedan ”ja det blev så”
Nej, det ”blev” inte så.

Och nu har det kommit till min kännedom att bouleföreningen , som jag spelat i under
närmare 25 års tid, ovch är en av de medlemmar som varit med längst, och har många
ideella arbetstimmar i. Där jag har ett gäng vänner och många bekanta, officiellt har
beslutat att jag inte får spela boule där inomhus, för att jag är obesprutad. Därifrån
kom oxå ett
– ”ja det blev så”

En äldre man, som var tveksam till om han skulle vaccinera sig i höstas
blev utskälld vid ett flertal tillfällen, av de som är så ”solidariska”.
Han slutade komma ut o fika o träffa folk för han blev så deprimerad!
Jag har ringt honom ett par gånger under vintern. Så som jag även
ringt några äldre boule-vänner, tagit med ut på
promenad för att bryta deras isolering, hjälpt några äldre boule-vänner
med handling under pandemin. Dessa har inte hört av sig sen dess. Och tycks vara till
freds med att jag inte får spela boule nu.

En kvinna här i stan vågar inte berätta att hon är ovaccinerad,
så att arbetsgivaren och kunder hör.

En annan har inte vågat gå ut på 2 år, och isolerat sig trots 3 sprutor,
som sägs ska skydda mot svår sjukdom, Detta till följd av
skrämselpropagandan.

En sedan länge god vän fick ett smärre utbrott på mig via telefon för
några veckor sedan, för att jag ens tvivlade på vaccineringskampanjens nytta.
För ett år sedan var det han som lugnt talade om för mig att trodde att han
redan haft covid 19, och att det inte var så farligt. Det var han som då förklarade
det sunda att virus muterar sig med tiden till att bli snällare och mer smittsamt.
Nu vågar han sig inte ut förrän han fått sin tredje spruta, och han ringer inte längre
fast jag ringt honom.

Människor, eller fd människor, som dagligen är ute på internet och önskar livet ur
ovaccinerade, föreslår att de inte ska få vård, Journalister som föreslår att de
som inte vaccinerat sig ska få betala sin egen begravning.(Alex Schulman)
journalister som öppet förespråkar diktatur (Åsa Linderborg)
Och ett stort flöde från de solidariska, där de skadeglatt visar upp bilder på
”antivaxare” som dött i covid, och menar att ”så går det, när man är foliehatt”
Dvs alla som inte tagit vaccin. Då glömmer de gärna medvetet att vaccinerade
dör oxå. Men det är oxå tydligen de ovaccinerades fel.
Och ännu mer gärna glömmer de att de allra flesta vaccinerade eller ovaccinerade
DÖR INTE!

Får jag fråga er läsare om ni tycker det här vaccin-beteendet verkar sunt?
Jag vet inte om jag längre är nån större supporter av solidaritet,
om det här är vad det innebär.

För det här började när vaccinet kom, inte när covid
kom till världen!

————- –

För länge sedan, när två främlingar hotade mig med stryk,
helt oprovocerat, klev min vän Patrik emellan dem och mig.
Patrik var mindre än dem, men med svarta ögon sa han bara
– Honom rör du inte

Och han upprepade det några gånger.

Min vän C som stoppade mig i parken, och släppte inte förbi mig
när jag grät hejdlöst offentligt, utan fångade upp mig och höll om mig
en stund.

Jag är inte bortskämd med människor som verkligen stått upp för mig.
Tillfällena går att räkna på ena handens fingrar. Och mina föräldrar eller
bröder, ingår inte bland dem.
Att stå upp för någon, är för mig att finnas där,
när du behöver dem som mest.

Jag minns er som gjort det – för alltid.

…
Solen strålar ute, jag beslutar mig för att gå en lite längre promenad,
Från Djupön, upp mot Vemyra, ner mot Österspannsjön, Nylandsån,
Tjäll, Västnyland, Bruket och tillbaks till Djupön. Det är ungefär 2, 1 mil.
Nån stans vid västra delen av Österspannsjön möter jag 88-årige Aron Näsström,
som ska rasta sin hund där.

Jag gör som jag oftast brukar, trots att det inte är sed och tradition att prata
med främlingar, jag hejar på honom, och säger nåt om det fantastiska vädret,
och samtalet är igång. Vi pratar om sjön, hans sommarstuga, hans jobb,
hans cancersjuka hustru, och om promenader. Flera gånger frågar
han efter mitt namn, som han inte uppfattade direkt. Jag sa tänk på Bibel,
och Tomas tvivlaren, så¨kommer du ihåg. Han kontrade med Aron med staven,
ur Moseboken.

Fåglar sjunger, i vintersolen, som om de hade hopp om våren,
allt annat är stilla omkring mig. Kommer till en hästhage där 4 hästar ställer sig och
tittar på mig medan jag pratar med dem. Varken de, fåglarna eller Aron nämner
något om att jag inte borde få vård, eller att jag borde betala min egen begravning,
eller att jag ska uteslutas från delar av samhället. Jag är fri för en stund,
jag kan andas, frisk luft, i friska lungor. De har märkligt nog aldrig varit så friska,
peppar peppar ta i trä…. som de tre senaste åren.

En av alla tusentals reklamannonser, ger rådet att få upp pulsen
minst trettio minuter om dagen. Inga problem tänker jag
Jag går väl ut och står upp för att jag är ovaccinerad,
och tar konsekvenserna av det. På så sätt får jag upp pulsen på de jag
pratar med. Jag gör således en hälsoinsats. Min puls går också
upp betänkligt, när jag bemöter dem med FHMs statistik,
deras egna fall på eget grepp, och de´ras blinda tro.

Jag tittar igen på världskartan som visar vart det dött flest människor
i världen, och ser att det är i de länder som är förespråkar solidaritet,
genom att ta mer doser vaccin än de har folk, och lämna de fattiga utan.
Och jag är inte skadeglad över det faktum att de fattiga som inte fick
något vaccin, klarar sig bättre… men nånstans är det väl
att falla på eget grepp.

Jag orkar knappt tänka längre, min hjärna håller på att implodera
över hur världen har blivit på sista tiden, hur människorna har blivit.
Under 2 års tid försvarar jag verbalt vår demokrati och vår
yttrandefrihet, medan ni tittar på, och stöttar totalitära medel.
Till och med när det lättar, kastas det ut hundratals skrämselartiklar
skuldbeläggande och fortsätta massvaccineringen,
som med all tydlighet är ett misslyckande på alla möjliga plan,
utom ett. De misslyckades vara transparenta, misslyckades
dra ner smittan, misslyckades ena folket som splittrats ännu mer,
misslyckas tala sanning om fördelningen svårt sjuka och döda,
mellan vaccinerade o ovaccinerade…

… men lyckades stoppa miljarders miljarder i fickorna på de som redan
äger världen, och dess kommunikationskanaler media.
Jag orkar inte med er nu… Jag orkar inte med er skuldbeläggning,
er blinda tro, era hatiska inlägg och personangrepp, orkar inte med
er strävan mot ett totalitärt samhälle, den blinda religionen,
vaccinismen, som inte tillåter någon debatt,
inga frågeställningar ….

Ni orkar inte ens ta del av när bluffen avslöjas. Och med bluffen menar
jag inte Covid 19, utan presentationen av densamma. Lögnerna för att
tvinga på folket vaccinering…

.. jag orkar inte med er”!

Jag går ut och andas frisk luft igen, med friska lungor,
denna gång i sagolikt vackert snöfall. Det snöar lapphandskar,
och jag sopar bort en deci snö framför porten.
Och andas igen!

Ni är också välkomna till livet när ni är redo!

…
Men de vette fan hörrni?
Kan det verkligen stämma? Då skulle vi ju ha ramlat
av jorden när den är uppochner!? Det är ju fullt logisk.
Prova att ställa er med huvudet nedåt på ett flygplan
som är högt uppe i skyn så ska ni få se vad som händer!

Där alla fakta finns, hos alla de som vet
Men vetenskapen har ju sagt att den är rund?
Det är ju ”obestridlig fakta” faktiskt! Det fick jag lära mig
nyss på ett kommentarsfält i cyberrymden, där all fakta finns.
Och de som tagit vaccin, är de som besitter dessa obestridliga
kunskaper, för att vetenskapen har sagt så. Det är obestridligt!

Hundratusentals Kennethar
– ”Jorden är rund” svarade en Kenneth, när jag tyckte det
vore klokt att ha vetenskapliga bevis för vaccinets påstådda
verkan och ofarlighet. Ja men det är väl ett rimligt svar på den frågan?
Jag tror det var samma Kenneth som tröttnade på mina ständiga
frågeställningar och sa:
– ”Sluta diskutera och ta sprutan !”
Ja det var på den tiden Kenneth fortfarande hävdade att det var EN spruta
det var frågan om. Det intressanta är att det finns hundratusentals Kennethar
i Sverige, om inte miljoner? Det vill säga medborgare med samma finslipade
argumentation. Det är svårt att veta hur många, eftersom myndigheterna inte för någon
form av ”Kenneth-statistik”. Utan på uppmaning av Vår kära minister Lena Hallengren,
är fullt upptagna med att ”kartlägga vilka som inte är
vaccinerade var bor dom, vad gör dom, hur gamla är dom”

Obestridlig vetenskap faktiskt!
Nu sa ju vetenskapen iofs en gång i tiden att jorden faktiskt
var platt! Och sedan man förstod att den var rund, bedyrade den
samlade vetenskapen, majoriteten av dem, att solen och de andra
planeterna cirkulerade runt jorden. Det var obestridlig vetenskap,
som majoriteten av vetenskapen skrev under på. Alla som
inte trodde på det var med stor sannolikhet foliehattar. För det finns ingenting
som tyder på att de INTE var foliehattar. Och att detta är samma sak som vetenskapliga
bevis har jag lärt mig under den tid som världen stannade, men ändå fortsatte…
Ja världen fortsatte alltså på ren trots mot myndigheters och regeringars vilja
obestridliga vaccinföretag.. f’låt, jag menar obestridlig vetenskap, och opartisk media
som på ett solidariskt vis bara berättar sanningen.

Det syns ju på skallarna! – Det är väl vetenskapligt bevisat en gång i tiden ?
Jag vill minnas att vetenskapen även försökte bevisa med mätningar
av skallen, vilka ”raser som var överlägsna och underlägsna. Eller egentligen
vill jag inte minnas det. men jag har lovat alla offer från förintelsen
att komma ihåg det, så inte historien upprepar sig. Och det har visat sig
i nutid att det är jätteviktigt, om man ser förtecknen.

Den som kunde plocka ner månen ändå
… så vi kunde se om amerikanska flaggan är kvar
Det pratas även mycket om månlandningen nu för tiden. Det är främst folk som
inte har foliehattar på sig som pratar om det. Och utan foliehatt blir man om man
tagit vaccin mot Covid. Annars har man foliehatt på sig. Det är allmän vetenskap
i vår samtid, det vet alla, och det är sannolikt att det är så
eftersom det inte går att bevisa att det inte är så, även om själva folien inte syns,
men ändåååå!
Med det menar de att vi som inte valt att ta vaccin, inte tror att människan
landat på månen. Man behöver så klart inte bevisa att det är på det viset att vi
som inte tagit vaccin även tror att månlandningen är en bluff. För det går inte
att bevisa att vi inte tror det.

Jag tycker vi ska införa DDT igen!
DDT ansågs när det kom som ett mirakelmedel för att behandla sängkläder,
och hindra mal från att äta upp våra kläder.
Ja men tycker ni inte det låter toppen hörrni. Den samlade vetenskapen
sa att det var ofarligt. Du vill väl inte vara en foliehatt och riskera att bli
utesluten ur den stora majoriteten och obestridliga vetenskapen??
Så kan jag börja sälja DDT nu till alla som tycker att man faktiskt inte borde
ifrågasätta vetenskapen? Jag kan komma hem till er och bestryka era kläder med DDT.
Vill ni inte ? .. va ? Är ni foliehattar ?? Osolidariska mot alla som kommer få massa mal
som äter upp alla sina textilier ? Egoister !!!!

Åke funderar och dikterar sanningen
Det har jag också lärt mig av Åke Törnqvist i cyberrymden, att majoriteten har rätt,
även om man iofs inte kan bevisa heller det, att man är i majoritet, men ändå.
Och är man emot majoriteten, är man också en foliehatt, som ska nekas vård,
begravning, och få böter. Så här resonerar Åke när jag funderar varför han
kallar alla som sakligt ställer frågor är ”foliehattar”/Antivaxare och vad han
menar är en foliehatt/antivaxare:

– ”Tomas Om man följer sin egen övertygelse eller någon enskild auktoritet
eller grupp snarare än det som det finns goda skäl att tro utifrån den stora
majoriteten av vetenskapssamhället. Finns det ingen stor majoritet så finns
det inte. Men vad gäller covid så finns det det. Väljer man ändå att inte
vaccinera sig och att tala mot det så är man helt klart en antivaxxer”

Så då vet vi iaf Åkes beskrivning av vad det innebär, tack Åke!

Jonas 94 årige mors framtid står på spel !!!
Och är man en sån där oförbätterlig antivaxare ´bör man så klart skuldbeläggas
över Jonas Jonassons nästan döda mamma! För om de som inte tillhör den
påstådda majoriteten fått bestämma, hade hans 94-årige mor troligtvis varit död nu.
Det är obestridlig vetenskap, för det är sannolikt, och majoriteten tycker det
… tror vi. Länk

Jonas passar även på att att Heja på Österrike i sitt beslut att införa vaccintvång.
Det verkar toppen ju! Ska bli intressant att följa hur de ska följa upp vaccintvånget, nu
när influensan på egen hand avtar. Heja Österrike” Tycker Jonas. Och han tillhör
ju de som per automatik har rätt, eftersom han tror på vetenskapen som fixat DDT,
mätte skallar, byggde atombomber, etc etc… Att ifrågasätta honom, skulle ju inte
bara döda hans 94-åige mor som nu kan se fram emot ett långt och lyckligt liv, för
att lille Erik 13 år tar vaccin. Det skulle ju även sätta en foliehatt på mitt huvud.
Det vågar jag inte riskera!!! Skulle Erik få narkolepsi, kan Erik trösta sig med att nyttan
är större än skadan

Nä men skämt o sido, så klart att jorden inte är platt,
för då borde ju nån ha kommit till kanten och rapporterat om det…

…. så vida de inte ramlat ut över kanten förståss

Är du som jag mer än lovligt Pandemitrött?
Trött på restriktioner, trött på det eviga tjafset
om vaccin eller inte vaccin? – Så klart du är.
Och då finns ingen anledning att läsa ytterligare en
text ? – Nä du orkar inte?

Och egentligen orkar jag inte skriva en till. Egentligen längtar
jag bara efter att få vara ifred och odla mina växter, och baka mitt bröd,
träffa mina vänner, utan munkavel, utan 2 meters avstånd, och utan
att bli behandlad som jag vore en högerextremist, enkom
utifrån ett personligt medicinskt val.

Problemet är att jag inte lämnas ifred, problemet är att mitt beslut inte
respekteras, problemet är att jag inte respekteras. Och problemet är att en oroande
stor mängd människor, inkluderat en del vänner och bekanta, är redo att sälja ut
demokrati, yttrandefrihet i ett nafs. Man kallar det för ”solidaritet”.
Därför skriver jag ett till, och ett till, och ett till, fast jag egentligen inte orkar.
Tills jag erhållit samma respekt och frihet som denna grupp nu
enkom anser sig själva ha rätt till.


Om jag inte skriver… vet jag inte om jag vill leva i den värld som
nu håller på att skapas. Om ni inte lyssnar, läser. tänker,
om ni inte värderar den så dyrköpta demokratin. Vad
ska jag då ta mig till ?

Men vad gör man, när allt fler tycker vaccintvång
verkar vara en bra idé ? Det känns overkligt, som en vaken mardröm.
Hur bemöter man att folk tycker det ärv samma sak som att ha en
lag om hjälmtvång ? Hur bemöter man de som i vaccinets namn, hyllar
det kinesiska systemet som effektivt. Svenska medborgare från alla politiska
tillhörigheter. Det är som en mardröm håller på att bli verklighet.
Inga argument biter på någon, allt vi lärt oss av världskrig och diktaturer
är som bortblåst. Som en skräckfilm där hjärnor över alla led,
i alla samhällsklasser blivit hypnotiserade att sluta tänka, sluta ifrågasätta,
där man gladeligen säljer både sin själ ovch sin frihet, och sin
demokrati, som vi så naivt tog för givet.

Hur kom vi dithän, att iom myndigheterna bara gav ordern, skulle folk börja
ange ovaccinerade, överlämna till polisen. För vem ska annars upprätthålla
och lagföra de som inte fogar sig för ett vaccintvång? Är detta verkligen
så genomtänkt av de som hyllar Österrike och Kina, Och Lena Hallengrens
uppmaning om att söka upp de ovaccinerade. ”vilka är dom, vart finns dom,
vad gör dom”.

Om jag inte skriver, om jag inte står upp mot denna galenskap, kommer
jag falla ihop som ett korthus, in i mörkret.




Det enda jag inte begriper mig på, är att låta sig bli älskad….

…
Hur har jag förändrats?
Har jag förändrats? Hur har världen förändrats?
Har den förändrats ? Människorna omkring mig?
Vännerna ? Släkten? Ovännerna ?
Stora frågor ? Nja inte nödvändigtvis. Så vida man inte
förväntar sig enkla, otvetydiga svar.

Otvetydiga svar, kan vara farliga, oerhört farliga.
Speciellt när man hävdar att de gäller för alla, och alla ska foga
sig efter samma livsfilosofi.

Men visst har jag förändrats genom livet. Och kriser
har som de alltid gör för de flesta, förändrat mig mest.
Inre och yttre. Men inre kan förändra en i än
större utsträckning. yttre krisen kan förvisso
förändra ens syn på omvärlden. Och det har det gjort,
vid några avgörande tillfällen. Så som det senaste året,
och krisen kring den påstådda pandemin, tillit till
politiker, media, forskare, bekanta, vänner.

Innan Covid, var jag en tvivlare. Nu är det det enda jag med säkerhet
är övertygad om, det livsnödvändiga tvivlandet. Jag har gått efter
Taget Danielssons devis:”utan tvivel är man inte riktigt klok”
Men jag aktar mig just av den anledningen noga med att upphöja
Tage Danielsson till en guds-gestalt. Tage var en människa. En osedvanligt
klok sådan., med stort hjärta och mycket humor. Men blott
en människa. Det har vi gemensamt den gode Tage och jag.
Han var en tvivlare, och blott en människa.

Men samtidigt som jag har förändrats, så har vissa egenskaper,
och mitt själva väsen förblivit detsamma. Jag har på senare år kommit
att se det som om jag inte förändrar mig, genom att ändra på mig.
Men snarare karvar fram den Tomas jag egentligen innerst inne är och vill vara,
och i någon mening alltid har varit. Som en skulptur ur ett grovt trästycke av
ädlaste trä.

Jag har blivit en tryggare, starkare människa. Klokheten har
jag haft länge, men nu vågat börja lita på den, vågat börja lita på mig själv.
Och det var nog tur att jag hunnit så pass långt med mig själv, nu när
stora delar av omvärlden fullständigt tappade fotfästet,
annars vette tusan…..