Kategori: Uncategorised

…
Nu, den senaste tiden, ligger precis all medial fokus på
Ukraina och Rysslands invasion av landet. Som sig bör ?
Det finns väl knappast en enda svensk som inte är överens
om Putins skuld, och Ukrainas oskuld. Inkluderat mig själv,
om frågan ställs på det viset: Har Ryssland rätt att invadera
Ukraina?

Hemskt och fruktansvärt med krig?
Ja det tycker svensken. Mest för att det innebär höjda
bensinpriser så klart. Och inte för att barn dör av bomber och
missiler. Även om svensken så klart tycker att det är lite värre att
vita européer dör, än Afrikanska barn i Malaria eller folkmord.
Och nu har Åkesson vaknat till liv igen lagom till valet
och trumfar över regeringen och all annan opposition i
utlovade bensinskattesänkningar. Naturligtvis utan en tanke
på vilka konsekvenser detta kan tänkas få. Och plötsligt ramlade
klimatfrågan ner från klimatångest till fullständigt oviktig.

Dock tycks fortfarande vår ”fina svenska ungdom” fortfarande ha råd
att vara ute dygnet runt och sladda med sina EPA-traktorer, trots
att bensinpriset är så högt. Höll än en gång på att bli påsladdad
av vår fina svenska ungdom, under promenad igår kväll.

Nu har vi övergått från det fullkomligt logiska i att att hamstra
toapapper under pandemi, till att köpa spritkök och uppvevningsbara
radioapparater. Och överflödiga munskydd efter den så kallade pandemin,
skänks nu ”solidariskt” till Ukraina. Även om jag inte riktigt förstått hur det
ska skydda mot bomber och kulsprutor.

Nu drunknar alla övriga tänkbara nyheter i skuggan av bolag som har
affärer med Ryssland, vilket borde varit klart för varenda svensk sedan
länge. Och dubbelmoralen slår nya rekord i vårt fina svenska samhälle.
Och gladast av alla är nog räven, som visan skaldas. Eller ska
jag översätta till att gladast är nog Folkhälsomyndigheten,
och hela samlade svensk media, regering samt all politisk opposition
över att behöva konfronteras med hur de unisont gått med på att inte
granska makten, samt tysta ALL vetenskap som motsäger massvaccinering.

Detta är ett välsignat krig för dem, som tar bort fokus från
de brott mot mänskliga rättigheter som begicks under den
påstådda pandemin, där det skrämmande nog visade sig hur fort det
gick att åter igen avhumanisera en grupp människor,
denna gång de ovaccinerade. Nu kan vi förfasas över en gemensam fiende
i Ryssland och Putin, och tanken är att vi ska glömma alla brott mot demokratin,
den fria journalistiken, brott mot en bevisbaserad vetenskap som bygger på
frågeställningar som brukligt, och inte på gissningar och antaganden som
nu blev fallet.

Lyssnade på Per Shapiro Folkets radio, ang rättsfallet Julian Assange.Och inser
att Ryssland och dess press, är långt ifrån ensamma om att förvanska sanningen
och sprida falsk propaganda. Och än tydligare blev det under
vaccinerings-masspropagandan. När inga andra åsikter tilläts.
Och nästan en hel värld köpte denna tystnad.

Fallet Cissi Wallin och Fredrik Virtanen är ännu ett fall där rutten journalistik
och beröringsskräck, gått hårt åt en individ, trots att inga som helst bevis
funnits för de anklagelser Cissi fört fram i både sociala medier och sedan
skrev bok om. Nu blev hon friad för anklagelsen om förtal. Om inte det är
förtal att förstöra en människas liv och arbetsinkomster utan bevis för det
påstådda. Ja då undrar jag vad förtal är?

Och vem minns Navalnyj nu, som är fängslad, troligtvis för livet?
Och vem fan bryr sig, när bensinpriserna är så höga att folk inte har råd
att åka till jobbet, men på något vis EPA-raggarna ändå får råd att busköra
dygnet runt?

Vilka är dömda skurkar och/eller hyllade hjältar i en sådan värld?
En av mina hjältar kämpar iaf nu för sin hälsa. Och henne
hyllar iaf jag.

…
Seg i kolan ännu. Kroppen något bättre än knoppen.
Gör mig lite kaffe, maler den finare än jag brukar, och
ser vart det tar vägen smakmässigt. Grädde i kaffet så klart.
På caféet har jag tillfälligt slutat med mjölk, eftersom kaffet
som står på värmning är nog pissljummet som det är.
Och min hals vill för närvarande ha slemlösande hett kaffe.

Jag tror ju fortfarande att frisk luft och måttlig kroppsrörelse
ändå är bättre än att ligga inne i dammig luft och rossla, i tron
att jag blir sjuk om jag går ut. Ju längre tiden går, desto o-klokare
känner jag mig, trots att vissa vänner ofta anklagar mig för att vara klok,
det är ju inte klokt.

Kokat risgrynsgröt, på 1 liter mjölk, som skulle räcka i 2-3 dagar.
Den tog slut samma eftermiddag som jag kokade den. jag skyller
på underskott i kroppen efter mul och klövsjukan jag fick för 2 veckor,
sedan, så när som på några timmar. Måste väl ändå, trots att jag känner
mig så seg i kolan, och humörsmässigt förlamad, har hämtat mig
någorlunda jämfört med andra. Jag gick ju ändå 12km igår, om än
i tre omgångar och halva tempot mot brukligt. I mitt sinne var jag på väg
upp på Hallstaberget igår kväll. men lyssnade på kroppen. Den har fan lite
väl mycket att säga till om för tillfället.

Kaffet hjälper lite mot tröttheten, inbillar jag mig.
Och inbillar jag mig det så hjälper det ju lite. HETT… bra !

Nu har jag monterat upp växtbelysningen äntligen. Så nu kommer en period
där jag får ha lite kallt i lägenheten, med ständigt öppet vädringsfönster,
så inte plantorna drar iväg ovch blir rangliga monster utan frukt på.
Min kära plant-tant är väldans okry. Kan inget annat göra än skicka hjärtan
och be till högre makter. Kanske är det min tanke som hjälper, mer
än några högre makter. Vad vet jag`? Ingenting nästan,
när allt kommer omkring.

Jag har fortfarande ledsenhet och besvikelse i mitt bröst.
Jag har ännu inte lyckats låtsas bort det, genom att låtsas
att det inte hänt det som hänt, och att folk inte sagt det dom
faktiskt sagt. ”Skit i dom” brukar vara ett vanligt råd. Men hur många
kan man skita i, och hur länge ? utan att bli oerhört straffad
själsligt själv ?

Men o andra sidan, så suger jag på att låtsas. Vad göra ?

I morrn jordar jag nog ner mitt golv, mina fingrar och mitt köksbord.
Kanske något lite grönt skott kan glädja mig, när de tittar upp om nån vecka.
Och kanske inte huvudet längre då känns som gräddkola. Vi få se.
Idag hamnade jag i en situation som krävde att jag låtsades som inget hänt. Utåt sett
en succé. Inåt sett inte lika övertygande. Nä men le på då Tomas,
o se hur det funkar i längden!

Håkan H och Stefan F, är iaf tillbaka på caféet, efter självvald isolering
på grund av covidrädsla. Jag och Björn försökte med gemensamma ansträngningar
leta bland Läkemedelsverkets statistik för misstänkta dödsfall relaterade till
vaccinering. Från början i den sk pandemin, prydligt uppspaltat i tabell,
även om de aldrig någonsin kommer erkänna samband. Nu undangömt så inte den
mest vane medborgaren har en chans att hitta det. Tack gode gud för detta öppna
samhället och tilliten till staten. Ja … just.. det var ironi.

Nä nu orkar jag inte gnälla för er längre.
Ni får väl för fan hitta på eget gnäll!

…
Så långt in i själen, djupt förtvivlat ledsen.
Det finns gränser, även för de starkaste av starka.
Det finns många som skulle vilja tro att flunsan
har brutit ned min kropp. Men det är ingenting
mot vad de som satt press på, hotat,
skuldbelagt har gjort med mig, och tusentals andra.

Vissa av oss, kanske det rinner av lättvindigt,
även när en majoritet av befolkningen, antingen beter
sig som folkmobbing, eller tyst och medgivande låter
det ske. Hur resonerar man med sig själv, när man bevittnar
mobbing, utan att ingripa, eller ens stötta mobbingoffren efteråt,
i fall modet för ingripande inte infinner sig?

När jag blev sjuk den 4e mars, var min själ redan körd
i botten. Och tilliten till människor likaså. Chockad över
hur människor betett sig. Och fortfarande beter sig,
när man försöker rädda ansiktet genom att oförtrutet
officiellt försöka försvara både massmobbing,
och undanhållande av forskningsresultat och statistik
som inte stämde med vad man gick ut med.

Jag är fortfarande i chock, jag är fortfarande nedbruten,
och flunsan står bara för en liten,. liten bit av det.
Det vet jag när jag gråter oförtrutet varje dag nu

Nästan mer än jag orkade bära … nästan.

Förlåt mig, för att inte empatin infinner sig hos mig
över bensin och dieselpriser….

…
Frisk luft, ner i mina lungor.
Efterdyningarna av min lilla period av ”mul och klövsjuka”,
har burit med sig lite irriterande slem, som behövt harklas upp
med jämna mellanrum. Jag har funnit att jag är en mycket
klok man. Och hanteringen av mitt gubb-slem, är inget undantag. Då
jag tänkt att det är bättre att få komma ut och ha kroppen upprätt, samt
inandas frisk luft, än att ligga inne i unken sjuk luft, och rossla.
Det är så tydligt att det försvann direkt när jag gått ut. Vilket många
varnat mig för att göra. Vi ska helst stänga in oss, ha munskydd,
spruta in gen-terapeutiska vätskor i blodet, samt stänga ner världen.

Det där med att stänga ner helt hyllades stort av vaccinisterna. Man till
och med uttryckte lite hemlig beundran för den hårdnackade diktaturen
Kinas sätt att hantera covid, när man spikade igen lägenheter. Nu kommer
bakslaget för Kina, när det ökar kraftigt med smitta. Men bra var det !
Tycker ni nog lite i smyg ändå va ?

Efterdebatten lyser med sin frånvaro, och ur en medial synvinkel
kom nästan Ukraina.-kriget som en frälsning, för att gå in i nästa
cyklop-fas rent medialt, totalt utan nyanser, samt slippa bli granskade
för sin roll i hur journalistiken kollapsade helt under covid.

….
Det är ju allmänt känt att män lider svårare
av förkylningar och influensa, i genomsnitt, än kvinnor.
Även om vissa kvinnor vill hävda att män är jättebebisar,
när det kommer till smärta. Det är således helt fel.
Vi är jättebebisar när det kommer till våra statusprylar.
Vilket föranleder mig att tro att jag själv är en typisk hen!

Bevislänk

Att påpeka vad kvinnor generellt är jättebebisar över,
gör sig icke så nära inpå Metoo, och internationella kvinnodagen.
Förresten, det gör sig aldrig. Men jag ska samla mod framöver, och skriva om det
på min blogg. För om jag gör det på forum, klassas det troligtvis som kvinnohat,
i en värld som upprör sig över att herr går man är en herr.

På första dagen började det som rastlöshet i muskler. Och övergick sedan
i en smärta/muskelvärk, som åtminstone jag upplevde lite värre än outhärdlig.
och blev lite värre andra dagen. Tredje dagen var den bara outhärdlig. Minuterna
var 10-20 ggr längre än vanligt. Jag lovar. Och jag förstår inte hur ett
virus kan ställa om tiden i världen, men det gjorde den.

Min enda hållpunkt de tre första dagarna var längtan till att få ta nästa
värktablett. Var 5e – 6e timme. Jag t o m ringde 1177 vid två tillfällen
för rådgivning. Första gången svarade en äldre, som var lugn och metodisk,
och lindrade min oro. Hon t om sa att det var bara att ringa igen om jag var orolig.
Det gjorde jag 36 timmar senare, när det inte verkade va nån ände på värken.
Det skulle jag inte gjort, enligt den som svarade nu. En något yngre
och mer empatilös kvinna, som troligtvis sett på reklamen för Echinagard som
instruktionsvideo för hur hon skulle bemöta jättebebisar till män på telefon.

Hon hänvisade till packsedeln på Alvedonförpackningen, och bad irriterad om
mitt personnummer innan hon la på.

Två st änglar provianterade åt mig under tiden jag var död… nästan död.
Carola och Åsa. Den mesta av tiden gick åt till att fokusera hårt på nånting,
i total tystnad och utan rörliga bilder, för att lura smärtan. Det gick så där.
Jag vann iaf stirrnings-tävlingen mot väggen,. vid kortsidan av min säng.
Det är ett brännmärkte i tapeten, där jag låg och stirrade bort smärta

Och så sedan på 4e dagen började livet sakta återvända, Fortfarande med
lite kvardröjande värk. Men ingen feber.

Korta promenader i lusfart, på 400 – 500 meter, på 4e, 5e o 6e dagen.
Omkörd a´v rullator-tanter som log överseende.
De två senaste dagarna, fast föda igen, och t o m en kopp kaffe,
för första gången på nästan en vecka. Det går sakta framåt.

Och nyckelordet är väl ändå att det ska gå sakta
en så här gång. Som Carola sa. ”Det är inte så svårt att gå fort,
det är mycket svårare att gå sakta”

Klok tjej det där

Nu är det 6e dagen, och det verkar som jag överlever.
PS, jag läste packsedeln på Alvedonförpackningen,
det hjälpte inte alls mot smärtan

…
Det slår mig nu när jag inpå 4e influensa-
dygnet med värk och feber-yra.
Hur jag inte klarar av att sortera bort skräpinformation i detta hälsotillståndet.
Det slår mig att det mesta omkring en, dagligen handlar om att sovra bort
skräpinformation. Och hur mycket det måste tära på våra sinnen att ständigt
vara på vår vakt.

Och då kanske en del tycker det vore skönt att ha tron, att kunna lita på
”vetenskapen” ”staten” och ”myndigheter” som ”vill vårt bästa”
Nä jag föreslår inte att de per någon religiös definition
skulle vara ondsinta. Men ej heller att de inte är skrupelfria
eller i första hand tjänar sina egna intressen, för det gör de också.

Jag har stängt ner mer eller mindre nyheter, reklam, och alla yttre intryck under
flunsan. Inte ens skridskosändningen på tv 10 kunde de låta vara skridsko utan
la på nån j-a epilepsi trum-slinga som blev för jobbig, intrycksmässigt. Och att se
på reklamkanal var bara att ´”fet-glömma” som förra generationens ungdomar
skulle sagt Normalt sett sorterar en hjärna bort sånt.

Men hur mycket energi dagligen, går åt till den här skiten att sortera bort
digitala tjuvar (försäljare) sortera ut vem som går att lita på ?
Jag tror det sliter ut oss, utan att vi är riktigt medvetna om det
Den är överväldigande, ovch gör att mycket energi går
förlorad, som skulle kunna användas i humant
och medmänskligt syfte.

Nä nu blev jag slutkörd igen … måste gå o vila igen, och stänger av alla ljud
och ljusintryck en stund igen.
Det kanske man borde göra oftare när man är frisk också?

…
Vårvintern är vacker.
Den har börjat skvallra om våren
med dess första bladknoppar. Och Solen
lovar ängsligt att det ska bli sommar.

Världen är vacker ibland.
Men världen är inte den samma längre.
Den går inte längre att förstå, med en hjärna
kopplad till hjärtat. Och jag känner inte längre
människorna i den?

Många människor jag känt, är inte de som de såg
ut att vara. Inte de som de utgav sig för att vara.
När jag äntligen blev vän med mig själv, och kom att
bli vän och välkomna ensamheten som kommer
med att leva och bo ensam. Då kommer som ett virus,
värre än ett virus och drabbar människors hjärtan
och sinnen, som skapar en global, omänsklig
ensamhet, jag aldrig skådat tidigare.

Vem är en vän i den här världen?
Där jag inte längre känner människorna
i min omgivning. Vad är en vän?

Jag har till slut i någon mån lärt mig tycka om mig själv.
Jag har så¨smått börjat förstå mig själv, och respektera
och acceptera mig själv. Samtidig blir jag mer
och mer oförstående för allt fler människor som jag känner.
Allt svårare att förstå vad vänskap är. Det är uppenbart inte vad
jag trodde det var, Rädslan förvandlade många människor till
oigenkännlighet.

…
Tittade på animerade filmen ”Dumma mig” igår,
och blev barnsligt förtjust. Skrattade högt för mig själv
här hemma i min dödsmördarkommunistiska, konspirationsteoretiska
högerextrema, foliehatts-lägenhet. Gullighetsfaktorn, är hög på filmen.
Och bra för vuxna och barn. Eller Kung Fu Panda som jag
såg för ett tag sedan, och ”inre friiiid inre friiiid inre friiiid”
(Ni får titta själva för att fatta)

Ett gott skratt förlänger käften
Men när jag skrattade, insåg jag att det var skönt
och befriande efter två år av hypotetiskt vandrande
i dödens dal, och ”massutrotning” av folket på jorden,
som inflensan orsakade, vilket förvisso resulterade i ca 200.000.000
FLER människor på klotet. Men ÄNDÅÅÅÅ !!!!
En fullkomlig katastrof för mänsklighetens
fortlevnad faktiskt, det är snart slut på oss – snyft !

Avlösning
Men nu har jag/vi fått en ny kris på halsen, precis lagom efter
att jorden gick under av en förkylning. Nu invaderar Putin Ukraina!
Hur kan han göra det undrar ni ? Ja det undrar jag oxå,
när han inte vågar lämna sitt palats för rädsla av att dö i covid.
Och även om han vågat, så vågar han ju inte ta till vapen själv
mot det folk han ger order om att döda och förtrycka. Och sen
är han ju bara EN enda person. Varför går ryska folket, eller ens ryska armén
med på detta ?

Jag har en liten konspirationsteori
Jag har en teori, vilket troligtvis är att betrakta som
konspirationsteori, eftersom jag ju även ifrågasatte massvaccinering för
den rika delen av världen, men inte den fattiga. Och min lilla konspirationsteori,
handlar om INFORMATION. Och om ord som är användbara för fd människor som
Putin: ”Sanning, Pravda, Fakta, Forskare, Vetenskap och solidaritet”
Det har svenska folket lärt mig under de senaste två åren,
att man inte ska ifrågasätta auktoriteter. Pravda!!
Jag som i min enfald trodde man skulle ifrågasätta fakta.
Men det visade sig att man bara ska vara på sin vakt
på när det är fakta som gynnar Putin. Inte när det är fakta som gynnar
massvaccinering. Nja, ”nu är det här ju krångliga saker för gemene man
va såatte eh,” Men om ni bara lyssnar på Marcus Oscarssons ”analyser”,
så får ni den enda svenska sanningen, utan att behöva varken tänka själva eller
ha en egen värdering. Jag menar, så att ni förstår hur ni ska tycka och tänka
Pravda!

Ääääntligen rätt sorts invandrare!!!!
– Hur som helst – ”Äntligen en blå-gul flagga att sympatisera med!!!
De har dessutom samma hudfärg som oss, tillber
inte Allah, och pratar inte arabiska eller nå’t djungelspråk”’
Facebook är full av blå-gula ”solidariskt inflikade flaggor
i profilbilden, precis som när vi sympatiserade, och hade empati för oss själva
när en man med ursprung inte så långt ifrån Ukraina för övrigt,
körde lastbil på gågatan i Stockholm.
Nä men man kanske skulle ta en snabbkurs i det ryska språket?
Njet – Путинская правда побеждает в итоге (Putinskaya pravda
pobezhdayet v itoge)*

En ”SANN” undersökning
För det har visat sig i någon undersökning här i Sverige, som ju måste
vara sann, för den är inte ryska pravda, som betyder sanning, men bara
talar osanning…
… den undersökningen sa att hälften av SD-främlingsfientliga väljare
var FÖR att ta emot Ukrainska flyktingar. Och över 70 % av svenskarna.
Samt att Magdalena Andersson som är lite sen i trenderna
fortfarande tror att folket är emot invandring. Svenska folket älskar invandring.
Om de är lite mer lika oss, typ som Ukrainare, eller eg helst Amerikanare
och engelsmän, tyskar och holländare. Ja och om de har ett jobb med sig i
resväskan när de kommer hit så klart – Viktiga grejer det här Magda !

Och språket – det svenska språket är jätteviktigt att kunna, om
man inte är amerikan så klart. Då blir vi svenskar nästan lite smickrade
över att få använda våra fantastiska språkkunskaper i engelska,
om vi får säga det själva.

Succé
”Pravda” förresten… det betyder ”sanning” på ryska.
Jag vet inte hur väl Putins internet-armé har lyckats infiltrera
våra kommentarsfält i sociala medier. Men när jag reflekterar över
ordet ”sanning” hur det ordet och ”fakta”, och ”forskning” samt
hör ordet ”Pravda”, vilket är Rysslands officiella nyhetsbyrå,
så får jag under och efter Covid känslan att det blivit en succé för
Rysslands barbacka-cowboy.

Unga konspirationsteoretiska ryssar
Enligt unga ryssar, så är den äldre halvan av befolkningen i Ryssland
övertygade om att det är Ryssland som blivit attackerat.
För det är vad som funnits att läsa på Putins media i tv och tidningar.
De unga ser inte på tv. De söker information brett och vitt,
och är tvivlande som jag (konspirationsteoretiker)
De är ute och demonstrerar, och fängslas.
Det är väldigt ”fängslande” ändå hur det är möjligt att med ord,
manipulera större delen av ett lands befolkning, med budskapet om
den enda sanningen. PRAVDA!!!
Få se nu… det påminner mig om … nä.. nä vi bor ju i Sverige,
här kan man liiiita på myndigheter när de döljer sanningen!

Nja … hur det är med allt det där, så tror jag att det är bra med lite
”konspirationsteorier” som utmanar ”sanningen” Pravda!!
Den enda sanningen, som ser olika ut för varje makthavare som vill
att vi inte ska tänka själva… i väst som i öst.
Och hur som helst är det skönt att skratta ibland.
Sen vore det kul att få träffa nån människa framöver,
har tröttnat på hubbotar.

*1 – ”Putins sanning segrar till slut”

Alla dessa människor…

Alla människor som vandrar omkring i tillvaron,
eller rullar omkring i densamma, i bilar.
Och jag som betraktar dem, från
mitt utanförskap. Alla är så upptagna med sitt,
alla är så viktiga, alla har så förbannat rätt.

Så trött på alla lögner omkring en dagligen.
Tjuvar i slips, och gamar som vill åt ditt hjärta,
och din själ. Så trött på de levande döda.
Och mobil-banditer som ska lura dig,
fullt lagligt.

Alla dessa människor som jag betraktar,
som tror de är fria, men är fångar, och är själva
sin egen fångvaktare. Alla ensamma människor,
alla tomma blickar. Alla drogade vanliga hederliga
människor.

Alla dessa människor, alla dessa får.
Som tror de är så rika när de har pengar och
saker, men istället äger sakerna dem.

Alla dessa soldater, alla dessa får,
som följer en diktator. Alla dessa ledare,
som inte leder utan går vilse,
och tar med fåren dit de går.

Hon som gått in i dimman, och inte hittar ut,
vars blick har falnat. Och han som haltar fram
i livet, med krigsskador i kropp och själ.
Osså han som var dag gör allt för öl och sprit,
och hon vars föräldrar aldrig fanns, och nu är
aningen vilse, i en galen värld.

Osså han som skodde sig och såg ner
på de misslyckade, som nu är en misslyckad man själv,
enligt hans egen definition på vad misslyckat är.
Och så hon som var så vacker ung och smal,
och hånade andra i skolan, som nu är överviktig
och tunnhårig. Blicken skäms, och kaxigheten
är sedan länge borta.

… alla dessa människor

…
Gjorde risgrynsgröt sent igår kväll,
för att jag var tvungen att ta rätt på mjölken.
idag har jag ätit 2 portioner redan. Har inte orkat baka bröd på
över två månader. Lägenheten, eller rättare sagt
ordningen i densamma är som alltid inställt
på ”Sedan”. Nu när jag fått till hyllorna jag ska för-så frön på,
så är massa andra saker flyttade på, och i vägen, och ska åtgärdas sedan,
när jag får ork. Så har det väl alltid i någon mån varit för mig.
Jag tror det kallas att leva?!
Jag lär väl få på-knackning av polisen i år igen,
när odlingslamporna syns ut mot Ingrid Thulins stig,
och oroliga grannar funderar om jag odlar Cannabis.

Rådjuren har betat av de sista grönkålen
jag medvetet lämnade i höstas. Snart kan de finna föda i skogen.
Jag delade med mig, av det jag hade överflöd av på
min odling. Både till människor och djur. Men jag försvarade mig mot skadeinsekter,
genom att plocka bort dessa för hand, och brutalt ta dem av daga.
Annars hade det inte funnits varken överflöd att dela med mig utav,
eller kanske inte ens till mina egna frysboxar. Och jag hade inte kunnat dela med mig.
Men även insekter, larver, sniglar fick sitt. De som överlevde.
I naturen är det samma som människa till människa.
Om inte JAG sätter en gräns, gör ingen annan det heller.
Gränslöshet är inget paradis.

Där i det lilla mikrokosmos som utgör min kolonilott, sover
fortfarande marken djupfryst, för att snart vakna till liv när solen värmer bort all
tjäle och snö. I något större perspektiv, utanför myllan på min lott,
rullar livet på i smått, med mat, promenader, inköp, fika.
På ”Västerbron” töade det kraftigt i sol och plusgrader. Och bilisterna hade
bråttom som vanligt, och 9 av 10 skvätte ner mig som gick på trottoaren.
Är det nånstans månne den fördelningen vi har kommit att landa i
vad gäller omtanke i övrigt i samhället och världen?
Eller har det alltid varit så ? Och jag varit mer naiv?

Det hade varit synd, att inte ta vara på solskenet dock, så det blev iaf
5 km, broarna runt. Fikade hos bekymrad Café-ägare, och lånade ut mina öron
till hans bekymmer. Gick in på en teknik-varuaffär på byn, där
försäljare och ägare med väloljad tunga var i full färd med att lura brallorna
av äldre kund. En väns vän, stannade till under promenaden och pratade.
Jag med solsken i hjärtat, pratade om hur vi svenskar, den här årstiden
skulle kunna misstas för att vara Inka-indianer, som dyrkar solen som gud.
Och hur det lätt skulle kunna te sig så för invandrare som kommer från
året-runt-sol. Dennes reaktion, när jag ur en humoristisk
reflektion,nämnde flyktingar, var att beklaga sig över personrån, och brottslighet.
Vi tänkte lite olika där.

En kvinna stod upp efter en snödriva och soldyrkade. Efter 5 vintrar i Sverige
”Konverterar” många afrikaner till soldyrkandet. Och apropå ”solsken”
Så träffade jag solstrålen Barbro, som inte föddes blind, men nu är helt blind.
Arm i arm med sin granne Brita, tillika ”adopterade” syster. Ett solsken-samtal.
Hon kände igen rösten på mig, fast det var minst 10 år sedan. Och kom ihåg
när jag var hem till henne och Kalle, och jag ritade teckningar med hennes barn.
God Bless U Barbro.

Lika mycket som Barbro fortfarande sken, lika hjärtekrossande var det
att se en bekant fin människa vanka fram och åter på byn,
6 steg åt höger, sex åt vänster, om och om och om igen.
Blicken var slocknad, huvudet böjt…
Jag har sett det förut, hos andra. Och jag har varit i samma mörker själv.
Med den skillnaden att jag aldrig tog emot de kemikalier som
tar bort allt liv, när de påstås jämna ut dalarna. De tar bort topparna oxå, de
ta bort allt, de tar bort liv. Helst av allt hade jag velat hålla i kring henne.
Men jag sökte istället upp hennes flackande blick, och log så varmt
jag kunde, med så mycket värme jag kunde frambringa i min röst,
när jag sa hallå hallå, med lite dur i stämman.
Innan hon fortsatte vandra fram och åter. Mitt hjärta krasades lite,
över att jag inte kunde göra mer för henne, där och då.

Motstod ett okynnesinköp på Bodéns handelsträdgård, där de har för ovana
att köpa in vackra prydnadsföremål, Denna gång en handtillverkad
modell av en cykel, i rosa, ovch med snurrbara hjul, och en fin cykelkorg.
Tittade på ett gasolkök för tusen pengar på jaktbutiken,
och kom fram till ett NEJ. Men solen fortsätter att skina ute,
vilket nästan kan te sin hånfullt för den med slocknad blick
och böjt huvud. Hur kan den skina, när mörkret ter sig så totalt?
Men det finns en väg ut kära du. Den är inte kort och lättsam,
och det finns ingen skyltning dit, men den finns!