Kategori: Jordbrukaren och omvärlden

…
Solen gick just ned, och klockan är snart halv elva
på kvällen. Jag har påtat lite i jorden idag, sått några frön,
och planterat några plant. Livet är dock skört i alla dess
former, växter som djur som människor. Varje gång jag lämnar
”lantbruket” så vet jag att det inte är säkert att det får vara ifred,
och skulle kunna ha blivit saboterat dagen efter. Men jag tänker att det kanske
är samma att ha en bil i garaget i ett hyreshusområde, eller att ha villa
och resa bort ett tag.

Förlorad skörd ledde inte till svält
I fjol förlorade jag halva skörden pga en trasig frys, det var lite trist
minst sagt, men jag kan ju inte ge mig till att äta otjänlig föda,
bara för att jag lagt ner tid på den. Jag tror inte jag tog det så hårt då.
Tog nysa tag, och lärdom. Låter lite väl präktigt, men ibland
är jag ganska bra på att lämna världsliga saker bakom mig, när saker
går sönder eller försvinner. Jag har nånstans fått för mig
att det inte är viktigast med ting.

Människor
Människor….. ja människor är människor, och är mänskliga,
och faktiskt omänskliga ibland. Jag har lärt mig om mig själv att
jag från den närmaste icke funktionella familjen ärvt ett svart-vitt
seende på människor. Där jag höjt några till skyarna i mitt sinne och i
det närmaste änglaförklarat dem. Och att människor som
varit dumma på olika vis, inte alltid är det, och inte bara är det.
Jag har fått tänka om där, nu i mitt vuxnare vuxna liv.

Stigit i graderna
Det i samband med andra insikter och hårt arbete med
egenvården av min själ, har gjort att jag dessutom stigit i graderna
inför mig själv, och insett att jag är viktigare än jag trott, både för mig
själv och andra. Och att det inte avgörs av hur många Facebookvänner man har,
eller hur många som gillar ens inlägg. Snarare tvärtom skulle jag vilja säga.
Så egentligen är jag lika mycket värd nu som då.
Men respekten för mig själv, har gett mig större respekt från andra,
på bekostnad av låtsasvänskaper och parasiter.

Gör som jag vill
Jag gör lite mer som jag vill nu. Jag visar fortfarande en stor respekt
till mina medmänniskor, så länge de respekterar mig och andra människor.
Jag gör som jag vill vad gäller mitt liv mina val, och det är ofta ganska kloka
val har jag upptäckt. Jag är en ganska klok en jag.
Och jag kan vara en ganska generös en oxå, fastslår jag.

Men jag är människa
Men jag är människa, och jag är mänsklig. Jag känner !
Den tidigare avgrundsdjupa sorgen från barndom och mitt unga
vuxna liv har avtagit en del. Men jag är ju människa, och kan känna sorg
om folk försöker utnyttja en, ignorerar en eller bara försöker köra
över en. Jag står numera upp för mig själv i dylika situationer.
Men jag lämnas inte alltid oberörd, efter jag stått upp för mig.

Starkare än jag förstått – men ändå skör och känslig
Ibland tror jag att jag är starkare än de flesta i min vänskapskrets,
jag kanske på många plan är modigare än mer-delen av bekanta
och vänner. Jag tror jag är rakare än många, och tydligare.
Och jag vågar stå för åsikter och värderingar, i större utsträckning
än många. Jag är glad att jag är stark, modig, tydlig, generös,
och står upp för värderingar, även när majoriteten blir mer än lovligt
korkade. Men jag är också glad för att jag är känslig. Motsatsen
till känslig är uppenbart: okänslig ! Inget att föredra tycker jag.

Mänsklig
Men ibland, trots att jag ständigt intalar mig att man
inte ska ha så stora förväntningar på tillvaron och vänner,
så händer det att jag känner mig besviken, även på de vänner
jag änglaförklarat. Och DET är ju inte alls konstigt att de är just dem jag
ibland kan känna mig besviken på, eftersom jag haft/har så höga tankar
om dem. De blir mänskliga helt plötsligt, och den inbillade trygghet jag byggt
upp i mitt sinne i den vänskapen, punkteras en aning.
Och jag blir mänsklig, jag hade förväntningar, fast jag inte tycker jag borde,
för jag är människa, för jag är mänsklig.

Men för tillfället är jag less på energitjuvar, och väljer i större
utsträckning bort dem, och trivs oftare bättre och bättre för mig själv.
Promenader, lott-eri (Odla på lotterna, små konstprojekt, en kopp
kaffe…. inte så stora krav på så sätt… och därmed lite lyckligare …
…på så sätt.

Och snart är det midsommar, nu är vi mellan hägg och syren,
och jag älskar det.

…
Jag har haft, både cancer, HIV,
och en rad andra dödliga sjukdomar i mitt liv.
Lyckligtvis botades jag från dem genom att jag egentligen inte
hade dem , annat än i mitt huvud. Fast HIV i huvudet är
inte heller hälsosamt. JA, jag har drag av hypokondri….
kallar mig själv, rakryggat för amatör-hypokondriker.

Varför i hela friden tar jag upp det nu då ?
För att jag tror att jag fått Covid 19 ??? Nä faktiskt inte.
Jag kan omöjligt haft det …. ännu. Nä men ju när jag handlade
en glasburk på COOP idag, så upptäckte jag en stooor skärva
var borta och stora sprickor i glaset, när jag skulle diska den.

Och den ekonomiska förlusten skiter jag eg i. De flesta skulle nog gått och bytt,
och beklagat den ekonomiska förlusten på ca 25 kr.
Men jag har svårt för sånt, tom när jag har rätten på min sida.
Nä för mig ligger besväret i vart den försvunna glasskärvan är,
då den inte var i påsen, inte i diskbaljan, eller nån av diskade köksredskap.
Jag kan mycket väl ha köpt den i det skicket utan att reflektera över det,
då jag min tok ofta förutsätter att varorna jag köper ska vara
hela. Så nu är den hypokondriska ådran i mig att jag via livsmedel ska få i mig
glas i halsen, och … ja ”få AIDS i huvet”. Nå väl … det är inte omöjligt.
Att få glas i halsen … och jag för min del, tror att det är O-bra !

Kolonilotten börjar bli stygg nu. Inte enkom vackert frodig, med perfekt
gröna blad. Hälften av löken tagen, då stjälkarna hade lagt sig. Och jag har
klippt blasten på hälften av pärerna, för jag vill inte de ska bli fööör stora.
Och nu kan jag låta dem ligga i jorden ett tag, eftersom jag inte har någon
bra förvaring för dem …ännu. Kanske min bekantskapskrets har jättemånga
kylskåp, men på marknadsekonomiskt vis håller det för sig själv,
i hopp om att jag ska ge bort ännu mer pärer. NÄ… det är slut me det:
Har redan gett bort ett par kilo.

Det blåser upp till storm ute, och mörka hotfulla moln närmar sig från väster,
bortanför kraftverket. Fast enligt yr.no, skulle det mest regna
i Åsele, norr om oss. Har plockat blåbär och hallon idag. Har inte hunnit rensa det,
det står i kylen… den proppfulla kylen, där även skördad broccoli, blomkål,
rödbetor, palsternacka, purjolök, gul lök, och röd lök, ligger
och väntar på att tas om hand. Broccolin, mest akut
ska ta det i morrn fm. Blev inte av i kväll,
pga av jakten på den försvunna glas-skärvan

Grannarna har fest igen … tyvärr.
Ett gäng unga killar brukar använda lägenheten under mig
till partyn, högljudda, tom i vanlig samtalston.
Jag börjar bli gammal … när man reagerar på dylikt.
MEN .. jag klagar INTE på dem. Skriver sura lappar och ringer
hyresvärden !!! Jag klagar inte till hyresvärden nånsin.
Som följd får de klagande hyresgästerna åtgärdat både det ena
och det andra.

Medan jag fortfarande har flagande tak och väggfärg
sen det läkte in smältvatten från yttertaket, för 7 år sedan. Och jag duschar fortfarande
med en slang utan dusch-munstycke, för den lossnade kontinuerligt,
pga billigt inköp av hyresvärden. Men jag hatar att tjata
…och jag hatar att reklamera. En del verkar snarare tvärtom, gå i gång
när de får chansen att göra det.

Nä nu jett jag lägga mig o sova,
så jag orkar förvälla Broccoli i morgon

…
Belöningen i att hålla efter

3 kålmaskar blev dagens skörd i stora kåltältet,
efter att jag stått dubbelvikt och letat mask, och mördat
dem , krossande mot kålbladen de snikade av.
Dödade på sin favoritföda. Det totala massmordet är nog uppe
i 23 kålmaskar nu. Men det minskar i antal, ju bättre jag håller
efter det hela. Precis som antalet covid-fall om folk sköter sig.

Tegnell och jag

Anders Tegnell har nu gått på semester, och tillbringar enligt egen
utsagor tiden med samma sak som jag, trädgårdsarbete.
Jag har svårt att hålla mig borta nästan. Och även om det är roligt att
träffa andra odlare/lottägare, så är det mer terapeutiskt att påta i jorden
helt allena. Timmarna bara rinner iväg, och välmående är belöningen.
Detta trots trött rygg, en överansträngd högerhand och tumme.
Det har blivit betydligt bättre de två senaste dagarna, med handen.
Och ryggen var bara trött, inte ond.

Nästa fas, som går in i föregående fas, och nästa

Nu kommer nästa fas av odlandet, som måste övergå till
och smälta ihop med fasen av sådd,, odling och skötsel….
… nämligen skörda… eftersom,, och njuta och ta rätt på allt jag odlar.
Och det är inte ”bara” det heller. Både kunskapsmässigt och tidsmässigt.
För under stundom har det varit Havregröt till frukost, och en burk Makrill
till middag sent på kvällen, när göromålen varit som flest.

Leva för och av och med odlingen

Men nu börjar det så smått landa hos mig att jag inte
bara ska leva för odlingen, utan att jag även ska leva med odlingen,
och delvis AV odlingen. Börja ta mig tid att inkludera grödorna i riktiga
måltider. Jag har vattnat, rensat ogräs och mask, jag har grävt, grävt och grävt.
Snickrat, målat, gjort eget gödsel, gödslat, luckrat, burit jordsäckar,
inhandlat frän och utsäde, några plant. Inhandlat nät, byglar.
Samlat gräs, klippt gräs för att ge näring åt odlingen.

grovjobbet gjort

Nu när grovjobbet är gjort, och underhållet tar vid lägger jag fokus på
att lära mig skörda rätt, och använda skörden rätt. Inkludera det i fantastiska
maträtter. Ännu ett nybörjar-område. Men det första nybörjarområdet, har
hittills gått skapligt ju. Mestadels stavas de flit, och stora öron och ögon
som tar till sig information… och stor mun som frågar.

Underbara ungar

På väg ner till lotten, träffar jag alltid alla Djupövägens härliga lekande barn.
Fulla av skratt och livfullhet, och lek. Jag tackar Gudarna för den rikedom
de ger detta område. Annars hade det bara varit massa sura gamla gubbar som jag,
eller gnälliga kärringar. Många av dem känner igen mig, då jag nästan alltid skiner
upp när jag ser deras afro-flätor, deras korta pojksnagg, och säger med hela mitt hjärta
”Heeeej” … Nu säger de av hela SITT hjärta ”Heeeeej” till mig.
Jag är så glad att det bor så många invandare här, annars hade det varit tomt på ungar.
Och ” Om inga ungar funnes så slutar ja'”… skaldade den svenskaste av svenska vissångare,
Holländaren Cornelis Vreeswijk !

Färsk och torkad timjan – hur ska man kunna deppa då?

Så idag har jag haft egen färsk timjan i köpt ärtsoppa. Den vegetariska köpta
ärtsoppan är i sanning rätt trist utan fläsk,. Och bör piffas upp.
Lök är mycket bra. Men idag blev det timjan och persilja från egen trädgård.
Hur lyxigt känns inte det då. Lika lyxigt som rabarberkrämen,
med rabarber från egen rabarberplanta, till frukost i morse.
Övrig Timjan som jag tog, test-torkade jag i ugn på 50 gr med
öppen ugnslucka.

Hjääääälp!!!!

Ett träbord, blev tillfälligt vindskydd till gängliga oskyddade ärtor i
stormliknande förhållanden. Ärtplantor brukar ju liksom gripa tag i sin
omgivning och klättra, om möjlighet skapas. Och jag hade skapat möjlighet,
med pinnar o snören att klättra på. Men nu blev det nästan som i en fabel,
tydligt hur ärtstjälken med sina sista pustande krafter höll fast vid trådar
som blåste omkring betänkligt. Det var som de skrek på hjälp när
jag gick förbi, och de höll fast för glatta livet. ”hjjjjäääälp oooss…
vi blåser bort”

Talande morötter och ogräs

Och vem hörsammar inte ett gäng ärtstjälkar i nöd, i storm ?
Liknande fabel-association, med stänk av humor, fick jag här om dagen
när grannen satt bredvid mig när jag gallrade morötter. Och de växte tätt,
och nära inpå ogräs, varav av några var lika de unga morötterna till
utseendet. Åtminstone för den ovane. Och jag sa högt: ”är du ogräs eller morot”???

– Och jag personifierade dem, so fabler ”Jag är moroooot, jag är moroooot
ryck inte upp mig” från både morötter och ogräs.

Uppryckt från rötterna – I know te feeling, only too well

Apropå att rycka upp. Så ryckte jag av misstag upp en ärt-stjälk,
när jag skulle grabba tag i ogräs. De skrek ju inte 🙂
Och igen, så gjorde jag ljudligt, lite humor
av det hela, och gav röst åt den, som protesterade högljutt
över både att ha blivit uppdragen från rötterna, och dessutom
tagen för ogräs … förnärmat. Bäddade omgående ned rötterna i jord
och vattnade rikligt och hoppades den skull vilja leva.

Bladen slokade ganska omgående.
Men jag har bett om förlåtelse, och dessutom gett den vindskydd.
Så jag undrar om den inte börjar återhämta sig lite men den är rätt
sur på mig. Dt blir väl sura ärtor i den om den överlever kanske ?

Förebyggande lättja

Ja luckrade upp jord och alade faktiskt löken. Dvs såg till att den
fick mer jord omkring sig då den växt i svagt utförslut, och vattnet
drivit bort lite jord. Jag tror de ska gilla det. Grönkålen och broccolin
har fått nässelgödning, så de borde väl växa då tycker jag, så det inte blir förgäves.
Tycker om att använda jordluckring som ogräsbekämpning.
Dvs luckra joden omkring grödorna INNAN ogräset en hinner rota sig.
Jag finner att det blir mindre jobb så.

O nu ere gonatt för låtsasbonden,
måste väl ner och vända på vindskyddet imorrn…
eh jag menar bordet

…
Gäst hos verkligheten – Tillfälligt tillbaka från jordbruket.

Medan plantorna dricker regnvatten på lotten…. så funderar
jag över ord som ”frihet”, ”arbete” ”lycka”.
Och hur mycket dolt förtryck som gömts i de orden, hur långt
ifrån oss själva vi landat när vi tanklöst repeterar orden
i meningar som maktens män och kvinnor skapat för egen
ekonomisk vinning. Jag ifrågasätter starkt vår samtida syn
på dessa ord, och vad de egentligen borde betyda för var och en,
om var och en kom sig själva så nära, att de ärligt kunde besvara
frågan, åtminstone inför sig själva.

Diktatur och despotism smyger sig på oss, utan att vi förstår det,
utan att vi förstår att vi själva också göder dessa krafter.
Det är VI som ger dem makt, antingen genom passivitet eller genom
att rösta på starka män/kvinnor, som hoppar över demokratiska
processer, tar till krafttag, förenklar världsbilden, samhällens
självklara ständiga problematik. Och eller genom att inte skaffa oss
nödvändig kunskap i livsviktiga frågor, politiska, kapitalism, klimatmål,
miljö, bara likgiltigt se på. Det är VI, du och jag som ger dem makt.

Det är VI, du och jag som ger dem makt, genom vår blinda konsumtion,
och de kickar de ger oss, likt heroinsprutor och alkohol,
låter vi oss drogas av konsumtionskulturen
och pengar som enda källa till lycka !
”Religion är folkets Opium”(”das Opium des Volks”)
påstås Marx ha sagt, några åt efter det att Erik Gustaf Geijer
skrev om religion som ett ”opiat, som ingives hopen såsom
bedövningsmedel”.

Idag är teknik, ekonomiskt rikedom, konsumtion
folkets opiat… folkets knark, som tröstar oss inför den meningslöshet
vårt levnadssätt skapar. Till skillnad från, och i likhet med religionen som
tröstade mot fattigdom och förtryck. Bekvämligheten gör oss sjuka i fetma,
diabetes och andra följdsjukdomar som kommer av obegränsad
konsumtion, och kapitalism.

Det märkliga och paradoxala … är att det är själva förtryckarna,
kyrkan och kapitalisterna… som folket söker tröst hos !
Svaret på varför, är att DET ger kyrkan och kapitalisterna makt !

Samhällen kommer alltid ha problem, det finns inga perfekta system,
det finns däremot perfekta avsikter. Och vi måste alltid se komplexiteten
i alla samhällsproblem, och konsekvenserna av ökade klyftor, syndanockspolitik,
”tillväxt” och andra ogräs för ett demokratiskt samhälle. Gör vi inte det,
tar vi obemärkta steg mot despotism och diktatur.

Och nu tror ni kanske att jag tänker på politiker i första hand,
när jag pratar om maktens män och kvinnor ? Visst är de fortfarande
en del av maktstrukturen, men knappast mäktigast, åtminstone inte i
demokratier och semidemokratier som Sverige och USA.
Men media och globala företag som Google och Facebook,
har i slutänden långt större makt än de flesta politiker.
Men vissa politiker… högerplitiker är de som med er, väljarnas hjälp,
ger media och miljardärer den makten… ba’ s’att ni vet !

Än idag lever en majoritet av oss västmänniskor kvar i illusionen av
att kapitalism är detsamma som frihet, och att socialism är detsamma
som ofrihet. Näst intill ingen tycks ha förmågan att förstå att despotism,
makt, diktatur inte enkom kan klä sig i statligt format, utan definitivt
lika mycket i privat företagande och Globalisering, om inte mer. eftersom
dessa krafter har global makt, till skillnad från en statsdiktator eller president
eller statsminister. .