Kategori: styrdans

…
Det är som att komma till en oas efter mil av öken. Nu består ju
förvisso vår Norrländska ”öken” av milsvida skog, och det är ju långt
ifrån öken. Men understundom lite enahanda att beskåda under vissa
körsträckor, när skogen omringar en efter vägen.

Men när man
anländer till Gussjönoret är det som ett litet paradis som uppenbarar
sig på vänster sida vägen. En liten sjö, där faluröda logens baksida
uppenbarar sig alldeles till stranden. Och att få dansa alldeles intill
sjön, med den utsikten, kan inte annat än resultera i salighet.

Osäkert

Nu
var det inte alls säkert att jag skulle komma iväg på dans denna kväll.
Ty min gode vän Egon hade fått höftont, och var lite i skoskaften, och
kunde inte åka. Många av de nära vännerna, med lokal anslutning, har i
princip gett upp detta med dans. Och dansvänner på andra orter måste ta
omvägar för att ta upp mig, vilket kanske inte så ofta fungerar för dem.
Så jag lade ut en ”blänkare” på ”Fejsbook” som jag skulle vilja gå ur,
men finner allt för många praktikaliteter med för att göra slag i sak.

Lade
ut lite beten här och där, och till slut nappade Maria från ”Langsel”
och erbjöd samåkning. För övrigt en mycket ”inklecklell” tjej, och en
dansare av högsta klass. Och aningen knäpp humor i likhet med mig. Tack
för övrigt till Peter H och Eva som även de erbjöd skjuts, efter det att
det löst sig med Maria. Nåja, efter fontänpumpsärenden nere på
bangolfen, hann jag precis in i duschen och efter det få i mig tre st
stekta fläskkotletter, och halvspringa upp till Konsumparkeringen.

Ännu mera plus

Och
om jag tyckte jag kommit till paradiset naturmässigt, så blev jag ju
inte direkt deprimerad av att det var ett kraftigt överskott på
kvinnfolke, både yngre och medelålders, men inte så många i
Rullatorkategorin. Det var synd. Jag tycker det är bättre om alla kategorier finns representerade.

Dansade
bla med ALN, EE, AP, ME, BMC, Linda-Marie, och Sara….och många fler duktiga,
mysiga och trevliga tjejer. Bla en med prickig röd 50-talsklänning som
nåde till naveln på mig, och vars arm knappt nådde till the lovehandels,
men som var fantastiskt duktig att dansa.

”lätta brisar”

De senaste dagarna
har jag faktiskt för ovanlighetens skull yttrat lätta”klagomål” över
vädret, i egenskap av engagerad i bangolfklubbens intresse, och
sönderblåsta parasoll. Det tillhör definitivt inte vanligheterna att jag
beklagar mig över väder. Men se denna danskväll kom även den annars så
irriterande blåsten väl till hands. Ty när man dansade förbi ett öppet
fönster på logen, som vetter mot sjön, var det som om någon slagit på en
jättelik svalkande fläkt, som både blåste bort eventuella mygg, och
torkade svalt, som en hårfön svetten från nacken och pannan. Jag liksom
stannade till i dansen, just vid det fönstret varje varv, och dansade på
stället. Ikväll bjöd endast 1 svettfobiker upp mig… det är oftast
kvinnor som inte är bekant med det faktum att kroppslig ansträngning i
kombination med stor folkmassa på litet utrymme, tenderar utmynna i
transpiration… inget att bry sig om. Hon var dessutom kvällens enda
mediokra dans.

Önskar dock på ett vis, att danskvällen varit
längre, så jag hann med fler tjejer/danser. Några vågade jag inte bjuda
upp, några brydde jag mig inte om efter att ha lagt dem på
”snobblistan”… och ett 10-15 tal hann väl inte med mig.

Vem vet nästa dans kanske det blir KO-dans

ca 50 inlösta på Forsmonöjet

Jag började styrdansa för 25 år sedan, och blev förälskad i dansen
direkt. Många av mina vänner har jag fått via dansen. Man får motion,
musikupplevelse, socialt umgänge, och närhet i samma ….

Ända sedan jag flyttade till Sollefteå har jag hört så mycket gnäll om hur tråkigt det är här, och hur dött det är här, och vad lite det händer här, och ”jag drar ifrån den här jävla hålan.” Naturligtvis inte av alla… men från tillräckligt många…..

Men VARFÖR är det nu ”dött” och ”tråkigt” och ”händer ingenting” om det nu är så ?
det är egentligen ganska lätt att förklara. Tillgång och efterfrågan. Går man inte på de danser som bjuds så har inte arrangörerna råd att ta hit band, då blir det dött och tråkigt. Ungefär som en närbutik på liten ort… om folk inte handlar där, vad händer med butiken då ?

När jag började var det smockat med folk på danserna, Bollsta folkets hus hade 2 fyllda dansgolv. Dansen blommade. Vad har hänt ? Ingen ska inbilla mig att folk inte har råd om de hade råd då. Har inte tid ?… njä köper inte riktigt det heller. Ids inte ? … Nu börjar det brännas tror jag, men säker är jag inte.

Sen tror jag att Neg-snack om olika band inte hjälper, eller ställen. Problemet med neg-snacket är att det baseras på rykten, och omdömen om banden blandas ihop med hur kul den ryktesspridande haft… och det i sin tur har väldigt lite att göra med hur bra bandet är…

Ikväll spelade King Edwards…. Jag tror vissa dizzar dem på fel grund pga namnet, att de tror att det är ett renodlat mogenband. Men det är helt fel… det finns vissa mogna låtar, men det mesta är inte renodlat moget. Och de är fantastiskt bra. Men folket uteblev…

Till en början satt jag och surade över det låga intresset, surade över att folk satt utanför i bilarna och avvaktade hur mycket eller vilken publik som gick in…
Själv löste jag in mig på vinst och förlust. Och ja jag erkänner … jag vart sur, och tänkte själv åka hem tom. Men jag gick o tog en fika så vakterna får lön, och sedan tänkte jag att jag ville inte vara så taskig mot King Edwards som spelade såååå bra. Och efter paus försvann hälften av den lilla del som kom …

JA MEN VA FAAAN ?????

Jag vet inte hur folk tänker. Lika är det med Beslut både från konsumenter som väljer Birsta istället för Sollefteå. Kommun som har för avsikt och verkar lyckas med att avfolka centrala stan och gågatan från butiker och kunder genom placering av badhus och intentioner att göra köpcentrum på I21 området. Alldeles nyligt har Sollefteå Camping röstats fram som landets 3e bästa. Man har det av många anledningar, restaurang, service, sysselsättningar…. men även närhet, gångavstånd till stan och matbutiker, etc. Nu flyttar den sista (?) matbutiken snart, och det påverkar småbutikerna negativt, och fler får stänga för att de redan går på knäna ekonomiskt….. och det påverkar i sin tur campingen negativt,. Hur tänkte man där ?

Nä rå folk gör vad dom vill med sin tid och sina pengar, men då bör man kanske vara lite tyst om hur lite det händer, vilken jävla håla och hur dött det är sen

Själv älskar jag ”den här jävla hålan” och gör vad JAG kan genom att gå på dans och handla 95 % i Sollefteå… men ingen kan tvinga någon, och vill man lura sig själv att det är billigare i Birsta (Bensin) och roligare danser i Sundsvall eller Övik… så får man väl göra det …

Men som sagt …. man kanske bör hålla igen med negativa omdömen om stan, om man själv bidrar till eventuell nedgång

Efter att ha suttit som passagerare i en SAAB med stressad chaufför med
för lite försiktighet och för mycket chansningar i rondellerna på Birsta
i Torsdags, så var jag mer glad än vanligt att åka med överförsiktige,
103 % laglige Egon Edmark, den enda mannen i Sverige som aldrig kört för
fort.

Barfota, utan strumpor och skor, med kortbyxor och jeansskjorta anlände jag till underbart vackra Gussjönoret, tillsammans med dansgurun Egon från Gafsele.
Det såg ut att bli en bra kväll, då kvinnorna vid parkeringen smålog mot mig, istället för gapskrattade åt mig. Det är sådana där små detaljer som förhöjer stämningen och förutsättningarna. plus att parkeringsplatsen inte såg öde ut, utan fylldes med bilar i en jämn ström.

En trevande början, och ren tjurighet

Alldeles nära danslogen 30 meter ner vid sjön låg två flottar med somrigt skrattande dansfolk. Voyage hade redan börjat spela första låten och jag kände mig lycklig i hela min allergidrabbade kropp, när stunsig dansbandsmusik blandades med lugna smetiga ballader där texten lovade evig kärlek och trohet. Och det är ju tur, för det är just endast i dansbandsballader som detta tycks vara möjligt. Redan i första dansen kändes det trögt i benen, och det blev
aldrig riktigt lätt under kvällen, men det hindrade mig ju inte från att ge
järnet till den milda grad att det vart jobbigt att ta sig upp för backen till
parkeringen för egen maskin vid dansens slut.

Att vara duktigt dansare

Matadoren var i vanlig ordning på plats för att studsa
omkring i lagom taktlöshet och hypnotisera sina dansoffer. Även denna till åren
komna dansfarbror hade lagt sig till med en företeelse som egentligen inte
skvallrar om danskapacitet. Men de som använder sig av denna anser sig själva
tillhöra danseliten. Nästan enkom för att de vid närgången dirtydancing-stil
lutar tjejen bakåt medan hon sätter upp benet på hans midja och ruskar på
överkroppen utan att det för den skull stämmer överens med takten i musiken på
något sätt, och förväntar sig att omgivningen skall b li imponerade.

Imponerad blir jag förvisso ! … av ett stort antal dansörer och dansöser, både buggare och foxare. Jag kan bli otroligt fascinerad och glad av astt se på en del unga par och några äldre … i min ålder. Det finns många som är nästan lika duktiga som jag ….

Och framförallt buggare som är duktiga och har dansglädje, kan jag sitta och betrakta och beundra… dock fnyser jag med lite humor något och påtvingade Parkinsons-skakningar med bensax.

Den mycket smidigt dansanta, omåttligt söta och tuffa
19-åringen från Helgum, som far på all dans ofta allena, missade ej heller denna dans. Denna kväll
tycktes hon ha hittat rätt med en kille som hon dansade större delen av kvällen
med, vilket gladde mitt hjärta, och gav mig stor förståelse för att hon ägnade
sina uppbjudingar till honom, och andra dansanta ungdomar.Någon annan danskväll då ungdomarna lyser med sin frånvaro kan jag ställa upp med min eminenta danslekamen igen… om tillfälle uppstår 😉

Basillskräck ?

Gussjönoret har inte bemödat sig att skaffa dit vattenklosett. Iofs kan man tycka det är lite charmigt och lantligt med utedass och pissränna men … njä… ja jag vet inte… inte på dans kanske. Och framför allt inte med tanke på kommande episod: Jag anlände till pissrännan och längst till höger stod en ung herre och försökte uträtta sina trängande behov…

Eftersom jag INNAN jag uträttade mina behov, tvättade mig i ansiktet vid handfatet och sedan ställde mig så långt ifrån den kissande ynglingen som möjligt, så hade ju han redan stått en stund när jag kom dit. Allt jag såg av honom var ett par vita Lacoste-skor. Och de stod kvar när jag var på väg därifrån.

Då råkade jag på väg därifrån lyfta blicken och se något jag önskar jag undsluppit. Karlen stod inte och skakade av sitt avfallsrör som vanligt folk, utan på nåt vämjeligt sätt stod och ”kramade ur eländet” med sina bara händer. Något som liknar det män och unga pojkar gör i all hemlighet när bristen på fortplantningstillfällen blivit allt för frusterande. JA visserligen såg jag när jag gick därifrån att han åtminstone tvättade sina händer… men tänk om han missat nån liten del …

Speciellt som jag efter toalettbesöket vandrade upp till cafeterian för att fylla på vatten ur en vattenbehållare avsedd för törstiga dansgäster, och fick se samma vita Lacoste-skor stå bredvid, och nyligt satt sina fingrar på knappen som tappar vatten…. Jag hällde genast ut innehållet i muggen, och och köpte en coca-cola på burk, trots allt onyttigt denna innehåller.

Yngling med blonda lockar

Uppe vid cafeterian satt en Blond pojkaktig yngling med
Björn-Gustavsson-dy-lockar, och lyssnade fascinerat när jag och den lyckliga kvinna,
som lyckats roffa åt sig flest danser av mig denna kväll…… satt och gick igenom
sommarens alla danser på min kalender. Han log och undrade om vi verkligen
skulle fara på alla dessa danser. Trots att det inte var så, lät jag honom tro
det.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med danskvällen då Linda-Marie kuuulade mitt namn från trappen på logen: ”Kai Toooomaaaas” för dans när
jag var nere vid sjön och stirrade på sjön i jakt på syre och svettreducering…

… när en omtyckt ”ko” försynt undrade om hon fick bjuda upp en gång till, en gång till, en gång till etc ..

… när hamburgare med pulvermos, kryddat med klacksaft från fotkliande av en servitris satt som en smäck

… när jag undslapp ofrivilligt inmundigande av flänsost vid vattenpåfyllning.

…när det var smått otroliga 512 inlösta, vilket är positivt överraskande numer

Det enda som var lite synd var att man under kvällen inte fick nå erbjudande om hångel i buskarna … men , men sånt är livet

(Bilderna är från Gussjönoret, men inte från detta tillfälle)

..
Kvarkan slog till hårt i det Lundinska hemmet. Men efter 6 veckors isolering/husarrest/ karantän kom jag mig ut på dansgolvet igen. Undrar om jag inte fick en släng av mul och klövsjukan oxå, eftersom jag umgås med Kor.

Bandet som spelade, Voyage är de starkast lysande stjärnorna på en ganska trött stjärnhimmel. Allt för många dansband i stil med Streaplers, Lasse Stefans, Zlips lever på övertid, men folk följer dom i blindo. Johans och Livs Röster sammansmälter underbart i stämsång. Livs soloröst är stark och engagerande. Låtvalen varierande och medryckande….. och jag känner mig sugen på att fara på dom fler gånger denna sommar…..

Jag vet inte hur jag tänkte när jag utifrån fåfänga och experimentlusta tar på mig min orange-svarta Dobsomjackan, samtidigt som jag planerade att sitta och vila på många av de snabba låtarna. Jag planerade sporadisk vila pga att jag varit hostande, kräkande soffpotatis under !½ månad. Den jackan är ju i princip självlysande, och extremt svårt att gömma sig i på en liten sommarloge. Jag tycker den är grymt snygg eller ”helt sjukt snygg” som ungdommarna under 45 uttrycker sig. Men blev lite nedtagen på jorden av en tjej som har likadan på sig när hon städar. En annan undrade om jag blivit vägarbetare… men dom e nog bara avis ?!

Som vanligt var det överskott på tjejer/damor. Och man kanske lätt skulle kunna tro att jag, en karl i mina bästa år, ur en egoistisk synvinkel hoppar jämfota över det. Men så är icke fallet. Om det skulle vara lika många män som kvinnor skulle jag inte behöva ampes så över de kvinnor som inte vågar bjuda upp, eller blir uppbjudningslata.

Jag blev kär i nästan alla kvinnorna jag dansade med och några till, och ändå inte… inte alls kär, ingenting. Ty det måste ju vara två.

Men ett tag kände jag mig som en prins när jag gasellade fram över det blankpolerade trägolvet, till Voyages trollbindande dansmusik. Jag kände mig förmodligen mer som en prins än den pengastinne Chris som fick sin egensinniga bortskämda bussfilskörande prinsessa.
Under en dans kände jag det som varenda vacker kvinna tittade långt efter mina danssteg, och även min rumpa kändes det som. Nu var förvisso dansgolvet fritt från alfahannar som med sin självsäkerhet och tjocka plånbok stjäl uppmärksamheten från mina Gösta-Gigolofötter. Och förvisso var det överskott på damor… men ändå. Jag kände mig för ett ögonblick som en prins med alla blickar på mig. Och oavsett hur mycket, eller hur litet inbillning det var… så kändes det gott mitt i allt dåligt samvete.

Det fanns många fina damor denna kväll…. men jag tänker oftast inte mer på det, när danskvällen är över tas prinstiteln ifrån mig, och jag är åter enkom en omtänksam, rolig, godhjärtad, musikalisk låtsasluffare.

…
Fötterna, benen och ryggen värker. Och för att va på den säkra sidan tränade jag styrketräning för överkroppen härom dan, så det värker lite där oxå.
Jag han inte med alla jag skulle dansa med den här kvällen heller, och har dåligt samvete över det.

Jannez utan sångaren Kjelle, är inte samma band längre, basisterna har bytts 2 ggr…. och det har funkat. Men detta var inte samma musikaliska hit.
Jag dansade alla danserna, utom den jag kanske helst hade dansat… den sista.

Nu känner jag mig rätt nöjd på dans känns det som, men det kan ju förändras. …kanske. Åsså är jag rätt trött på att vara singel, samtidigt går det mer och mer åt att jag inte tror på kärlek, och helt enkelt inte jagar, och tror inte på kärleken längre. 🙁

Inte ens att vara ”dansgud” muntrar upp

Jag säger som Drängen Alfred, i Emil i Lönneberga sa till Lina om giftermålet:

”Ja tror vi tar o skiter i alltihop”

För den som inte förstår terminologin kring dansbandsrapporterandet, föreslås att man läser ursprungsinlägget om ”styrdans” under samma kategorirubrik ”styrdans” till höger. En del av detta inlägg bygger på terminologi därifrån.
…..

Ett hat-kärleksförhållande till dansbandsmusik

Till underbart melankoliska toner, enformig 4-bas, fåniga dansbandsleenden, till ännu fånigare dansbandstexter, om hur kärleken skall vara för evigt i ena låten, till att ”livet tar slut” när kärestan lämnar honom, i nästa låt.

Stereotyperna radar upp sig efter hand, på klassiska parkaden i Härnösand. Först på plats, är som vanligt dansvärldens hyperaktiva entusiaster. Dessa som allt som oftast tillhört ”dansmaffian”, en slags dansens societetsrörelse som startat upp på internet, där de inblandade ringer runt varann innan dans för att det med säkerhet skall finnas nån ”societetsdansare” där… eller flera.

Stilig dansgud

Sedan ramlar de in eftersom. Dansmusiken tränger in i hjärtat på ett från barndomen indoktrinerad dansbandsoffer, då far spelade i ett dansband. Det är alltid en god idé att komma upp på dansgolvet direkt, och visa upp dig. Och om du är en ”stilig dansgud” som jag tydligen är 🙂 (fick jag veta härom dagen)… så gör ju dansandet reklam för sig själv så att säga.

Nu var ju detta bortaplan, och jag har tidigare sagt att förhållandena förändras drastiskt på bortaplan, och att man får jobba betydligt hårdare för att visa upp sig och få mycket danser. Och det kan ju förvisso till en del stämma.

Men jag har ju blivit uppgraderad till en ”stilig dansgud” :)….

Dansguden blev sliten

…..så denna kvällen, med 6 timmar dans, hade jag de närmsta fyra timmarna svårt att få sitta (jag är ju gammal och trött nu). Sen pga för gummig sula, och för mycket intensivt Gösta Gigolo-snurrningar, gav vänster ”snurr-knä” med sig, och den gamle stilige ”dansguden” blev mänsklig för en stund. Blev nödgad att vila några låtar genom att fly till fikarummet, och byta skor och tröja.

Inga tvättäkta alfahannar på plats

Under kvällen dök det faktiskt inte upp någon riktig ”alfahanne”, det dök upp några Alfa-´wannabees. Dvs såna som tror de är alfahannar, eller anstränger sig för att framstå som sådana. Och helt utan framgång blev han inte den snaggade, manligt hjulbente, gänglige smilfinken, som ägnade ca 80 % av sin energi till att flina manligt och hånfullt, där han satt vid panelhönornas stolsrad, och bresa så mycket det gick med långskankern(panelhönorna måste blivit utfodrade. För de var nämligen inte där denna kväll)

Nä för han lyckades charma en lite äldre MYCKET tjusig dam, ja hon var JÄÄÄTTEGAMMAL … typ … ja va ska vi gissa, i min ålder 😉
Och jag hade ju givetvis trott att hon föll pladask för mig, Gösta Gigolo, dansgolvets John Travolta, och skulle komma och bjuda upp mig tillbaks efter en till synes perfekt dans. Men hon gick med hjulaktiga ben och mullig tant-rumpa förbi mig, och bjöd upp plast-alfahannen, och såg lycklig ut, och han flinade hysteriskt spänt för att se manlig ut.

Förhävelse?

Nu kanske den ovana danserskan/läsaren tror att jag förhäver mig när jag frotterar mig med epitetet ”stilig dansgud” …. men till att börja med så, har jag ärligen erhållit det epitetet av en danserska från skogen. Och därmed tillåter jag mig frossa i komplimangen och suga in allt jag förmår.

Men man skall inte förväxla ”stilig dansgud”, med epitetet ”alfahanne” Jag är lååångt ifrån alfahanne, och längtar inte nämnvärt efter att vara det. I alfahannebegreppet, som fö finns mer utförligt förklarat i inlägget ”styrdans”, så innefattar det en överlägsen självklar hunk-faktor, en ”trygg” självsäker man, där ”tryggheten” jäser över en aning, ja.. njä… riktigt mycket faktiskt. Och att vara ”alfahanne innebär att man alltid får ”ligga” … OAVSETT DANSKAPACITET !
Själv är jag kanske en uppvärmare, åt alfahannarnas offer ?!

Kanske energin tog slut även hos låtsasalfahannen ?

Nåja om nu wannabe-alfahannen, med lång-skankern, och bresande benen, fick rumla runt i höet, med den gamla tanten i min ålder, hon med rultig tant-häck, och cellulitlår…. så hoppas jag att han får hö i hals… eller jag menar, väl unt. Så som han bröstade upp sig och pustade och frustade. Och la ner så mycket energi på alfahannelooken. Jag log jallafall hela kvällen åt hans ansträngningar. Och även om han på sin höjd är en låtsasalalfa, så måste detta ha tärt på hans krafter så till den grad att tanten med gumpen riskerade bli aningen besviken på låtsas-alfans prestationer.

Dansmaffian

… som jag tidigare nämnt, är den del av dansarna som åtminstone SJÄLVA anser sig vara proffsdansare, och i vissa fall inte gärna dansar med icke ”maffiosos”. I bästa fall kan en vanlig dödlig stilig dödlig dansgud, under nåder och att betraktas som en stor ära för dansguden, bli uppbjuden och få dansa med en ”maffioso”.
Vanliga dödliga dansare och ”dansgudar” förväntas givetvis skrävla och skryta om det faktum att man fått den stora äran att dansa med en ur dansmaffian. Gör man inte det, så sprids den informationen i ”maffian”, och framtida danser med dans-sociteten kan bli lätt räknade.

Larz Kristerz

…. var ett av dansbanden på platz. Att under några som helst omständigheter uttala sig det minsta positivt om detta band, innebär till en början utfrysning från dansmaffian, av de som är medlemmar där, och dom jobbar säkert på ett sätt att utesluta dem officiellt ur ”maffian 😉
Det är helt enkelt inte hippt och inne, räknas inte som modernt band, och kör inte tillräckligt många sista-låten-på-discot-tryckar-låtar-för-dirty-foxande-dans-maffiosos, för att att kunna gillas av dessa. Jag menar sjunger man en låt om en nyköpt traktor ”Zetorn” (som jag, dansguden, älskar), så är det tönt-stämpeln PÅ, direkt på bandet.

Blender däremot, som oxå spelade, är ett riktigt maffioso-band. Martinez vet jag inte, jag hörde inte de närvarande dansmaffians dansare klaga på dem, men o andra sidan berodde det väl på att de var upptagna med att se ner på Larz Kristerz.

Nu gillade ju JAG att dansa till alla tre dessa banden, någon enstaka låt var dåligt danstempo på, men det kan man väl leva med. Jag har bara så roligt åt att så många fullt vuxna människor inte lyckats släppa det här med identifiera sig själv med inne-band, vad som är hippt och inne. Jag minns ju redan som 6:e-klassare hur det var gruppindelningar på vilken musik man ”skulle gilla då” Killarna gillade KISS, för att klassens alfapojke gillade dem, och tjejerna gillade ABBA…..
Själv gillade jag The Boppers och var ett hopplöst fall för grupptryck redan då.

…..
Om ett mått på hur roligt man haft på styrdans, skulle vara hur ont man har i kroppen efteråt, så var det länge sen jag hade så roligt.
Det var fullt med 120-kilos ostyrbara ”bulldozers”, alltför många ”vattenbufflar”… och en hel del ”mysgubbar”

* Dom 120 kilos bulldozrarna är lätta att dribbla bort, ty de kan endast dansa framåt, och om du står i vägen blir du ”bulldozrad”

*Vattenbufflarna” är inte heller några lättviktare, men betydligt mer oberäkneliga, speciellt när de lämnat sitt ”vattenhål”… ni vet där det på dans finns vatten/alkohol.
I riktigt all´varliga situationer kan det bli nåt liknande som de i vilda Western kallade för ”stampede”…. när korna skenade åt olika håll, och sprang ihjäl varann i värsta fall.

* Mysgubbarna är inte heller att leka med, när de dansar åt alla riktningar och håll, och trots att de är den som skall styra/föra i dansen, så har de så mysigt med sin tant att de blundar

Det är mycket att hålla reda på när man är på styrdans.
I kväll hade Hullsta Gård dessutom fått besök av ett antal ”Isprinsessor”… NEJ, det är inte isadanserskor eller konståkningstjejer, i styrdansvokabulären.
Det är i danssammanhang kvinnor som är bildligt talat gjorda av porslin, ömtåliga, spröda, vackra kvinnor, som under inga omständigheter ägnar sig åt ”dirty dancing” eller som det kallas i styrdansvärlden: ”dirty fox”…
Att bjuda upp är inte heller något hon gärna ägnar sig åt, och om hon gör det är det med stor omsorg. Dock har jag ingen generell fördom om vad i kriterierna består för att få dansa med dessa.

Jo ! … jag har vid tidigare tillfällen dansat med samtliga av dessa isprinsessor som kom ikväll, men jag bjöd upp, och det var nära på samma kalla, strikta dans man ser på filmer som utspelar sig på 1700-talet
Och visst kan man säkert hävda att jag är bitter och sur över att dessa inte smälter som is om våren i mina armar under en eldig fox….

Men det är inte jag som står halva kvällen efter väggen och har tråkigt, det är isprinsessorna….. Jag dansade ju som ni minns, så att jag fick ont överallt…..
… ja ja ja …lite är säkert ålderstecken, jag börjar närma mig 28 snart..
Men jag spar inget krut under en danskväll heller, och just denna kvällen hann jag inte sitta många sekunder…..

Under 25 år av styrdansande har jag inte ramlat under dans, men ikväll var det dags, jag och mina orangea converse for rätt ner i golvet, tillsammans med en oskyldig kobent dam….. efter att jag fått en främmande fot på den fot som jag lade hela balansen på…

Det gick för snabbt för att se om det var en ”vattenbuffel” eller en ”mysgubbe” som orsakat det hela…. liten chans att det vara en koskenkorvatant fanns också….
… men denna kväll var det ”stampede”….
Någon isprinsessa var det då inte som fällde mig, de stod och gjorde allt för att se kalla, vackra och oåtkomliga ut efter väggen….

En armbåge eller nåt annat hårt slog mot bröstkorgen, och ömmar lätt nu. Fötterna är hel slut, benen vek sig nästan på väg hem, höfterna hade sagt upp sig och lämnat in avskedsansökan, som jag inte beviljade , ryggen var stel och ond efter att ha dansat med några småkvinnor….

…. med andra ord satan i gatan va roligt det var !!!

…. givetvis fanns där en hel höööög med tjejer/kvinnor som var fantastiska dansöser.

…….
Jag är sååå glad

Det blir jag oftast av att ha dansat.
Ikväll var jag otrooooligt nära att få mig ett nyp…. ,

På slutet blev jag uppbjuden av 2 tjejer samtidigt, Och jag tog den som var först.
Precis då i det ögonblicket sa hon:

– ”Jag ska bara sätta på’re”

Och fröken fru i detta fall, är väldigt tjusig, så jag hann förvisso inte bli alldeles till mig i brallan på den korta stunden, men hjärtat stannade till lite grann.
Jag ville ju försäkra mig om hur det låg till med den saken Så jag upprepade det hon sa:

– ”Jasså du ska bara sätta på mig ?”

– ”Nej det ska jag inte göra”….

Sen tittar jag på henne och ser att hon håller på att sätta upp håre
Vad säger mig denna Freudianska felhörning

– ”Jag ska bara sätta på re”

– ”Jag ska bara sätta upp håre”

…..
Stockholms pratkvarn

Jag och J.A, drar iväg och mellanlandar nere på Risön, för att hämta upp en Stockholms pratkvarn i kubik. Det blir dubbelt för mig, då jag både gillar att höra den dialekt jag vuxit upp med, men emellanåt önskade att kakhålet täpptes igen av en kaka då och då….. jag hade inga kakor med mig, så jag försökte på norrländskt vis ”tiga ihjäl” honom. Det gick nog ”så där” kan man säga.

Väl framme gav jag honom möjligheten att inte hänga efter mig hela kvällen, genom att uppmana honom att hugga för sig. Jag tror han var nöjd med kvällen ändå…. Jag hade bara inte lust att snacka bangolf en kväll, när charmanta kvinnor slåss om att kasta sig i mina armar…. Det är ju nämligen så det är … tills dansen är slut. Då är man lika populär som en parkeringsvakt i Stockholm ungefär.
Ja ni vet … kosing, jobb o de där köret…

Gratis biljett

Nämnas skall oxå att en generös ko, (”Mamma Mu”) gav mig en fribiljett, vilket tacksamt mottogs, och uppskattades av undertecknad ”Gösta gigolo”.

Sista logdansen för i sommar, och Blender står för musiken, och det är bra musik, även om repertoaren var något knapp, så de fick börja om en halvtimme innan slutet. Dock nådde de inte upp till Voyage höjder. Jag högg en söt tant i klänning med detsamma, jobbar på banken, utifall man skulle behöva likvider nån gång, så kan det vara bra att ligga bra till där …Kanske den gladaste tanten av dem alla…. det smittar, så passa er för henne, ni som månar om surmunnen.

Kungen av dansgolvet, och gubbig dans-stalking

Min vän, Mannen, myten, legenden Egon, 70 höstar, kungen av dansgolvet, är där och äger. Även min vän Aristokraten, och 150 kilos Silverhannen utan kontrollerad färdriktning, Mysande gubbar som blundar, fast de är de som skall föra, gör sitt bästa för att dansa in i en….
Ibland bli man dock rädd o andras vägnar, då en 65-årig gubbe, kommer dansande mot en, med ÖPPNA ögon, dansar nästan in i oss. Jag skyndar steppande, graciöst därifrån med foxande lätta fötter, EN gång, TVÅ gånger, och TRE gånger, gång på gång med uppspärrade förskräckta ögon, styr gubben rakt in i det ekipage som jag och en smidig, vacker kvinna utgör. Jag undkommer genom att gena över till andra sidan av dansgolvet. Man lär sig snabbt vilka ekipage man skall undvika…. de som inte har nån ”styrman”

Kvinnor, kvinnor, och lite mer kvinnor

Dansade med ko i söt klänning, en ”vampis” (vampyr) i tjusig rocka-billy-utstyrsel, hon med vita jeansen som var hur duktig som helst att dansa. Med a’Maria, a’Annika, A’Eva, och vackra fotograftjejen, fantastiska dansaren Helena från Lugnvik, och hon den lättdansade rödhåriga vars namn jag inte hört än…
Dansade med 30-årig ”Mimmi Pigg” oxå … och många fler

Det var full upp hela kvällen, och det tackar jag för. Dagen hade bestått av en komprimerad långvarig minigolftävling, och mycket näringsfattig knapphändig kost, i form av korv och mackor, vilket inte är idealt … och att det då serveras just korv och mackor på dansen späder inte direkt på näringstillförseln…. det höll kvällen ut, men dagen efter gick det inte många knop.

10 små neger… eh öh f’låt …wienerbrödspojkar

5 var vi som till en början visade intresse för dans på en av Sveriges vackraste danslogar, och 3 av oss kom iväg…. det var damerna som inte pallade trycket i vanlig ordning. …..

Kung Egon och hans lärjungar

Men det var tur att vi tre som åkte, inte bangade… jag menar för damernas skull.
Jag måste dock tillstå, att även om J.A är en duktig dansare, och trevlig kille, och Jag själv känner mig som guds gåva till dansen, och förbud på att äta socker pga min söthet…… så måste jag erkänna att kungen var Egon 70 bast…..

Han har som värst dansat 125 ggr på ett år, och nästan knäckte Norrlandsfoxaren, som då var tvungen att bräcka Egon !….. Och han dansar förbi med unga godingar ständigt….

Hon som log så vackert att jag inte vågade bju upp na

Det ä Egon som tar hand om 25-åringarna … Och igår dansade han med den enda tjej jag inte vågade bjuda upp, en tjej med ett av världens mest smittsamma leenden…. Hon ler liksom med hela själen och kroppen, och i likhet med Helen Sjöholm, som oxå har en helt fantastisk personligt vacker sned ojämn tandrad, så förkroppsligar hon total skönhet.

Hon hade fö sin Alfahanne med sig…. och att det var mest dans med honom för henne kanske bidrog till min feghet…. Men Alfahannen som förvisso var en helt OK buggare, spanade in min dansteknik under stundom…
Vem vet … han kanske tror att jag är en Alfahanne…. jag som bara är Guds gåva till dansen

Oooopss !

Och på tal om 25-åringar … så var dom där igår kväll, Mor och dotter, där modern för ett antal år sedan beklagade sig inför en av mina vänner över att:

– ”Han dansar ju bara med 25-åringar”

varpå nån vecka senare så dansade Hennes 14-åriga dotter och jag förbi henne, efter att dottern bjudit upp mig. …. så ni ser jag dansar inte alls bara med 25-åringar….

Själa-ro !

I pausen satte jag mig nere vid sjön i pausen, med ryggen åt alla ragg,
och tunnbrödsmörgås i handen, och en negerb… jag menar ”Wiienerbread”….och lyssnade till vågskvalpet mot stranden, och fann ro ….. utan åror.
Nu är bilden tagen för nåt år sedan, för så här mörkt blir det inte om kvällarna nu, men det är trots allt Gussjönoret

Som vanligt är det fantastiskt roligt att studera människor, dansstilar och beteenden när man är på dans. Och har man inte läst min begynnande blogg som heter just ”styrdans” under kategorin ”styrdans” så kan det rekomenderas innan man fortsätter här ….

… eller efter om man vill

Coolaste killen !

En jätte söt halvblyg liten kille i 8-9 årsåldern fick mig att le gott under en låt då jag missade hon som ler med hela själen….
Där i hörnet av logen med den glittrade sjön som bakgrund, dansade han bugg, med en dam som jag misstänkte var hans mor.
Pojken ler stort när jag ger tummen upp åt honom, för hans bugg, och säger att han är 100 ggr bättre än mig på att bugga….
Samtidigt buggar en kille förbi som tror att han är en Alfahanne, (Läs i blogginlägget ”styrdans” vad en alfahanne är) ……… men på sin höjd är en överförfriskad wannabe-Alfa…. och wannabe-Alfan rycker tag i pojkens arma och gör något som skall likna en buggrörelse… men inte riktigt är det…
varpå pojken artig men besvärat ler och ruskar på huvet (det skulle jag oxå gjort om jag var han)

…Förbi dansar balla mohikanen, och förväntar sig säkert beundran, och
har han tur kanske han kan tolka mitt skratt som sådant, fast det mer är att jag
är road över hans ansträngningar att se ball ut 😉

Sedan piper kvinnan som buggade med lillpojken, iväg, och jag snackade lite med honom….

Jag – ”var det nån du kände det där ? ”(och log barnvänligt)

Pojken lutar sig mot mig för att göra sig hörd, rycker på axlarna och slår ut med händerna och ser besvärad ut och säger:
– ”näe så där gör han varje gång nästan som han dansar förbi …”

Jag skrattar …. och fortsätter att kolla in dansgolvet, och sen frågar jag bara för konversationens skull, plus att han såg så vilsen ut, men glad:

Jag -”Var det din mamma du buggade med nyss ?”

Pojken – ”Ja… mm… jo jag tror det var det ”

Det är underbart med kids eller hur ?
…………………………………………..

Det va mest nya bekantskaper denna gång, så jag tänkte att jag får väl ligga i från början…. då brukar det lösa sig på slutet… och så blev det. När damorna ser vem som är ”Gösta Gigolo” så blir man uppbjuden med en frenetisk frekvens…

Karraktärer

Jag blev tvungen att le inombords när en kopia av Sollefteås mest kände A-lagare och missbrukare dök upp på dansgolvet, med slitet hår i hästsvans bleka buskiga ögonbryn, kvällens blekaste och magraste ben, som satt på en överkropp som nog en gång i tiden varit kraftig och ett härjat ansikte, klädd i rosa shorts och knallblå t-sirt, blåa strumpor och svarta myggjagare….. samma klädsel som han jag antar var tonårsgrabben hanses.

Likaledes log jag när en man med insjunket ansikte, lång gänglig kropp och svart hår, som förmodligen försökt fixa frisyren på tomteverkstan på julafton, men fastnade i det här läget:
Han såg ut som en blandning av Yrvaken Torsten Flink med håret åt
alla håll,Nedknarkad Nick Nolte i ett desperat försök att se ungdomlig ut….

Kvällen består ju nu mera mestadels av bra danser tycker jag, fast någon enstaka sticker ut till det sämre och till det bättre…
Igår den enda halvdåliga en dam som var betydligt äldre än jag, och hade den exklusiva parfymen ”Eax de koskenkorva” som munspray… (finns att köpa i varje stad på parfymaffären med grön skylt och lila påsar)

Oooops ….igen !

Och den bästa var förmodligen hon den korta blonda kvinnan med Stockholmsdialekt, och varma beröringsgoa healinghänder varav den högra hela tiden sökte sig ner på mig rumpa… innan den (handen) blev blyg för nån sekund och åkte upp till skulderblad… för att sedan lite diskret igen vandra nedåt skinkorna igen…..

Jag ger kvällen en stark 4:a av fem möjliga