Kategori: styrdans

…
När danskungen Egon Edmark 70+, från Gafsele/Åsele ber om ressällskap, viker man inte ned sig. Tack vare affischuppsättning å Hällesjös räkning, i Sollefteå, hade vi förvärvat varsin fribiljett till danslogesässongens sista dans på Hällesjö.

Det har funnits tillfallen på Hällesjö, då man tyckt att det varit snudd på omöjligt att utföra någon som helst dans på det extremt lilla dansgolvet…. men en sån här gång längtar man tillbaka till de gångerna.

Man längtar efter dryga näsan i vädrettjejer, man längtar efter låtsaskungar som glider omkring och tror de kan dansa, man längtar efter panelhönor, alfahonor som inte vill dansa med en pga social status, man längtar till ”isprinsessor och alfahannar.
Det är nästa så man längtar till 130 kilos bulldozers, efter en sådan här danskväll.

– Kom tillbaka Lilla Fridolf Travolta, Bohan Johan, Matadoren,allt är förlåtet.

i 28 år har jag dansat, och aldrig varit med om maken till dåliga kunskaper i dans, aldrig varit med om maken till många fotstämplingar, trampade hälsenor, armbågar i ryggen, och i skallen. Det var som om du föreställer dig en blandning mellan firmafest för 60-åringar, med fri tillgång till Bag in box-viner, och en klassfest för 11-åringar, där deltagarna i omogen barnslig stil demonstrativt och destruktivt dansar yvigt och okontrollerat.

Hamburgaren var danskvällens bästa upplevelse

Nu skulle man kunna tro att efter en sådan sågning av klientelet på dansgolvet, jag skulle åkt därifrån missmodig och humörsmässigt negativt påverkad. Men så var det inte riktigt. Jag konstaterade krasst hur det var ur danssynpunkt, inte hur jag mådde. Hällesjö ligger vackert, och även om bilfärden är 20 mil tur och retur, så är det en vacker resa.

Jag gick lite tidigare till fikapausen för kvällen. Satt och såg ut över sjön i månskenet, knott och myggfritt inomhus, med fönster mot sjön. Och kroppen var nöjd när jag kom hem, så att sömn infann sig snart.

..
Detta var en sådan här förunderlig danskväll, där det på förhand inte fanns några större förutsättningar för bra danskväll, vad mig anbelangar. Jag var rastlös, och trött, lätt moloken, dåligt med pengar, danslusten naggad i kanten… you name it.

Även idag är jag rastlös, lätt oharmonisk och trött. Men danskvällen blev helt underbar. Hade roligt med nästan alla jag dansade med. Men extra roliga danser var det med Marie och Maria. Jag kände mig busig på dansplanet, gjorde extrasteg, lurades, och snurrade friskt. Orken borde inte har räckt, men det gjorde den….

Jag har i tidigare dansbloggsinlägg ganska träffsäkert och humoristisk beskrivit hur det går till i dansvärden. Bjudit på mig själv, och varit lite lätt humoristiskt elak med vissa kategorier. Igår fick jag syn på en herre som med stor säkerhet såg sig som en förförare, en danshjälte. Även om det inte var just dansen som imponerade. Lite don Juan-utseende, fast han hade börjat växa igenom håret. Och på Sundsvalskt, eller Örsköldsvikst sätt gnussade han med en hypnotisk blick sin kvinnliga danspartner, medan deras svettiga pannor nötte på varann från vänster till höger, och från höger till vänster.

Det var bara det att denna herres förföriskhet aningen förbleknade av det faktum att han blev fullkomligt vindögd när han tittade på sin danspartner.

Här i livet har vi alla stunder då vi glänser, stunder vi falnar, stunder av stolthet, ja ibland tom skam över hur små vi kan vara. Och visst finns det gott om män som överglänser mig som kvinnojägare, som överglänser mig i självförtroende, som överglänser mig i inkomst och status. Men jag har mina stunder då de faktiskt hamnar i skuggan, dessa pompösa, uppblåsta låtsaskungar. Och på dansgolvet händer det faktiskt ibland. Och ibland händer det när det kommer till generositet och medmänsklighet.

Givetvis är det ingenting en så tuff, snygg och framgångsrik kille som dessa låtsaskungar skulle erkänna för sig själv, än mindre för någon annan. Men det skiner igenom, när de anstränger sig extra mycket i hånfullhet, överlägsna hånleenden, och nedlåtande blickar, som den erfarne kan spåra ett uns av väl dold avundsjuka. Och där dansar jag omkring i full dansglädje utan baktanke på att se duktig ut, eller överglänsa någon annan, men det är dansglädjen som gör skillnaden och får de ”glamorösa” Alfahannarna att se ut som inövade och stela… inget annat.

Dessutom satte det griller i huvudet på tjejerna som normalt sett bara dansar med de ”snygga” tuffa, låtsaskungarna, när jag svischar förbi med nöjd och dansglad kvinnlig partner. Det kan tom gå så långt att de bryter barriären och bjuder upp en socialt sett och statusmässigt mindre framgångsrik man som jag….

Givetvis är det som med askungen, att när danskvällen är över, så är låtsaskungarna mer framgångsrik och mer lyckade kvinnojägare än jag, och magin är över. Och Gösta gigolo valsar ensam hemåt i natten… men vet ni vad. Det är rätt OK ändå.

….
Hur sammanfatta denna dag då, innan yga mine gå i kors ?

Till en början måste jag säga att jag är riktigt nöjd med min energibudget idag, dvs kroppsenergiförbrukning, intag av vätska, föda samt utsättande av min kropp för värme.
Vätskeersättning, vatten, smothies, salt kall mat, 3 st svalkande bad under dagen, varav två under danskvällen. 2 st duschningar, fötterna i svalt vatten under eftermiddagen. Jag hade full energi under danskvällen, på en av årets varmaste dagar.
MVG på ”energibudgeten” för min kropp idag 😉

Dans vid Gussjönoret till Sannex. 32 grader varmt när vi far iväg. 317 inlösta, och en magisk sommarkväll i annalkande. På förmiddagen, innan både dans och första badet, ber jag att få tvätta ett par shorts hos moster, att ha på vid dansen. Och för att inte tvätta en tom maskin, så ber hon mig ta med lite mer tvätt, sagt och gjort. Behöver jag säga att tvätten torkade fort på hennes balkong ?

Planen var att mellanlanda på Långsele camping för ett första bad. Och planen gick i lås. Bara det att jag hade tagit med, Solglasögon, 3 par badshorts, extra kalsonger, extra strumpor, dansskor, handduk, danslinnen, ja tom badfilt… men tror ni jag kom ihåg de nytvättade shortsen ?

Normalt tillhör inte Sannex som band ett favoritband till mig. Men sångaren var så himla snäll med ett gäng unga tjejer som satt mestadels vid scenen, 9-12 år gamla skulle jag tro. Han satte sig på scenkanten med dem, medan han sjöng, och de måste ju ha älskat honom. Snacka om att han han värvat framtida styrdansare, väckt intresset, bra jobbat!

Det var ca 40 st som hoppade i spat i pausen. Det låg högar av kläder lite varstans, några hoppade direkt i, med danskläderna. Och lite halvmörkt ute var det, och jag som har lite halvtaskig syn utan glasögon, hade nog med lite otur kunnat lämnar badplatsen som ligger alldeles intill logen, med mamelucker och kortklänning på mig. Då har jag ju fått lägga om hela andra halvan av danskvällen till att följa istället för att föra …. sicken tur jag hade.

nä nu kommer jag inte längre, yga gå i kors nu natt natt Norrland !

..
Dans på Hanssons loge igår, och det såg ut som tillställningen skulle bli ”ökenråtta” till en början. Lite folk när vi kom, och rätt mycket dansande ”återvändsgränder”. Det är min benämning på de kvinnliga potentiella danspartners som ensidigt, eller ömsesidigt blivit en tyst överenskommelse om att inte bjuda upp varann, av olika anledningar. Ibland kan det röra sig om rent missförstånd, och ingen av de inblandade vågar ta steget.

Inte ens danskungen Egon från Gafsele72 år gammal, var där och glänste med sitt ännu så länge okrönta huvud. Men musiken var det som höll humöret uppe, King Edwards spelar rolig och annorlunda musik, jämfört med stofilband som Matz Blads, eller ryktesmässigt hypermoderna inneband som Zlips. Efter hand dök oxå Danskungen Egon 72 år upp, och snodde alla unga tjejer 😉

Till paus, visade det sig att jag hade gjort en bedrift, då Mamma Mu, som jag dansade med sista dansen innan paus, påpekade att jag hade gylfen öppen. Det troligaste är då att jag dansat, blivit uppbjuden och bjudit upp med gylfen öppen, och inte knappt suttit en dans. Men å andra sidan står sig den prestationen slätt gentemot Maritas, som dansade och blev uppbjuden i Junsele, med kjolen delvis innanför trosorna.

Lite andra funderingar kring ungas mode

Killar i tonåren har ju numera toppluvor på sig mitt i sommaren, för det är tufft, och byxor som hänger de facto nedanför skinkorna, och det är oxå tufft ,… tror jag, på nå vis. Ju slummigare, ju tuffare på killarna. Jag menar…. hur sitter de uppe, jeansen ? Tjejer tycks det vara det omvända för. Massor av tid och pengar läggs ned på utseende. De unga vältränade kropparna vissas upp med så mycket former och hud som möjligt, tvärtemot killarna alltså. Det är mascara, eyeliner, fondation, lösögonfransar, etc etc. Och Tjej-jeans är så slimmade att de skulle kunna jämföras med vakuumförpackningar.

Ja men tänk er när man klipper upp ett kaffepaket, som är vakuumförpackat. Då låter det ju ”klipp” …..”psccchhhh” när vakuumet upphävs. Jag undrar om det är samma när tjejer mellan 15-30 tar av sig jeansen på kvällen, när de öppnar knappen och blixtlåset.
Låter det ”knäpp” Ritsch” och ”Pssscccchhhh” då ? Och är killjeansen jeans som är ärvda av tjejer där vakuumet pyyyyst ut, och blivit slött, slappt och likgiltigt ?

…
Ja danssommaren har äntligen börjat. Och trots en liten kortvarig svacka, orkes-och- humörsmässigt under andra halvan av ett danstillfälle, då jag kände mig som den enda kvarvarande singeln i världen, så är sommaren ingen sommar utan sommardanser. Livet inget liv utan dans… och musik då förståss. Nu när dippen är över, och formkurvan åter pekar uppåt, och det återigen finns en acceptans för att vara ”den enda kvarvarande singeln i världen” 🙂 … så ser jag återigen fram emot kommande sommardanser.

Tex så jämförde en av mina duktigaste danspartners att dansa med mig ”kunde jämföras med meditation” och nåt mer hon sa som jag glömde i skuggan av det betyget. Kanske att det bara ”var att flyta med” eller nåt sånt. Så det måste ju hamna på pluskontot även för världens sista singel. Och helt logisk satte jag mig ju och surade och tyckte synd om mig själv, några danser efter det… eller.. ja .. jag är ju också mänsklig. Jag lade mig i bilen och sov sista timmen den dansen, kanske var det därför jag fick plutläpp, för att jag var övertrött.

Med detta i bagaget var jag lätt tveksam till dans på logen, två dagar senare. Men med vetskapen om att när förväntningarna är låga, kan de bästa av danskvällar inträffa, även om man går hem som singel även denna kväll. Ja, ja jag tjatar om det detta blogginlägg, så jag får det ur systemet och kan gå vidare. Och denna danskväll på logen blev ett framfall.. eller nä det var nåt annat, det blev ett fall framåt. Inte kväll att skriva prosa om, och sväva på moln i en månad efteråt, men väl en kväll att glädjas åt, och se me framförsikt på nästa dans… kanske till ”King Edwards” redan på Lördag. Ett band vars namn ljuger om vilken musik de spelar. En rätt modern, och frisk musik som bryter mot dansbandsklyschorna med fyr-bas och sentimentala ”jag-ångrar-mig-och-älskar-dig-för-alltid-lova-att-aldrig-lämna-mig-texter”.

Sist. även om jag var tvungen att nypa 2 personer i häcken, och tigga och be om ett besvarande av mitt beteende, så kom den äntligen, det sexuella trakasseriet jag längtat så efter i form av ett nyp i häcken, så jag hoppade till, tack E !

…..

Vårkänslor på ålderns höst

Det spritter i benen på gubben när det blir vår, och första logdansen äger rum. Men nu för tiden räcker inte bensprattlet lika länge under danskvällen. Nånstans halvvägs mellan paus och sista dansen var det slut på extravaganta sidostepp och exotiska rullningar på mina höfter som i det läget skulle kunna misstas för stelopererade.
Det handlar från den stunden och framåt om att försöka fly dansgolvet för en vilostund, och microåterhämtning. Men det gick inge vidare med flykten…. fick ju inte va i fred en stund på dansgolvet, så är det ju när man är dansant och trevligt, charmig… och … wait for it… wait for it: söööööt.

Men sedan när kvinnorna eggat upp sig färdigt och sista dansen tonat ut, DÅ …jädrar skingras dom som som en gnuflock jagad av hyenor och ”Jellon” på samma gång. Men det är klart… man kan väl inte riskera sin sociala status genom att idka älskog med samhällets ekonomiska bottenskrap kan jag tänka.

Min rygg, och övriga lemmar var näst intill obrukbara, bortsett från en lem, som säkert hade kunnat skakas liv i om tillfälle getts. Jag hade pincett och sockerbit redo för att locka ut den från sitt gömställe. Och sker detta kan den förvandlas till ett regelrätt monster. Det har hänt att jag måste sätta mig ned pga blodtapp från hjärna vid sådana tillfällen.

Överraskande modernt och ålderssänkning

Elizas överraskade positivt både vad gäller repertoaren som blivit avdammad, från att ha varit i Bert Idoffs-stuk, till ett nästan modernt band, men bara nästan, och vad gäller medelåldern på danspubliken. Man behövde inte följa med uppbjuden tant och parkera rollatorn strax efter uppbjudning, ej heller plocka upp tappade löständer samt handväska. Faktum var att det var en hel del tanter i min egen ålder, snygga och virila… eh tror jag. Fanns tom en del ögongodis för gubbsjukan inom mig, men tanterna i min ålder vann kampen om min dansanta lekamen denna kväll, ja och några få i 21-30.

Karaktärer

Två stycken tjejer hade rymt från dagis denna kväll (12 år gamla, sa en tant i min ålder)och hamnade på Hanssons loge, hoppandes hand i hand slalom mellan dansande par under hela kvällen. Ett gäng sura gubbar i den övre medelåldern, med armarna i kors, agerade panelhönor (tuppar) då de äldre tanterna lyste med sin frånvaro. Kanske de var på pickalurven efter för mycket lådvin under matstaffetten.

Matadoren/Salamandern som hypnotiserar sina dansoffer i något som liknar ADHD- Quick step lyste med sin frånvaro. Men han hade en stand in denna kväll, om än betydligt mer dansant, så var förförelse och påklistrat dollargrin prioriterat före dans. Jag misstänker att nån enstaka av mina danstanter följer med honom hem nån enstaka gång…vilket är förbryllande, då jag tagit mina danstanter för att vara inkleckella (intellektuella).

Sparbössan spräckt, matsäck gör mig mätt

Mitt ekonomiska läge, föranledde medtagande av eget fika, som jag allena inmundigade, förgäves väntande på sällskap… vilken sort som helst. Dock gick ju inte fikat av för hackor, Nyfångad/rökt abborre på hårt krav-tunnbröd… ja osså Trocadero… i brist på kaffe.

När kvällen var slut och jag haltade iväg till Stinas bil, var jag glad att jag antog erbjudandet av skjuts, istället för att ta cykeln som 18-åringen i mig föreslog. Det hade 100-åringen i mig fått lida för.

Dagen efter, kvällen före

Dagen efter är en dansnykterist som jag inte bakfull i huvudet, med kroppen känns så lite grann. Det en timme innan den kom igång igen. Ner på Bangolfen för klubbtävling med endast 3 deltagare, utan ett enda träningsslag. Det kunde ju bara bli förlust tänkte jag efter att ligga 5-6 slag efter övriga redan efter 3 banor.
Men på nåt j-a vis gick jag i mål som etta i detta storskaliga startfält… men jag var för trött för att dryga mig mot förlorarna.

Gräset nere på Bangolfen, hade växt sig långt trots att det klipptes av undertecknad för 2 veckor sedan, och först tänkte jag att ”nån annan skulle kanske klippa istället för mig (ha ha ha ha ha) men sedan sluta jag att skoja med mig själv och tog fram åkgräsklipparn. Naturligtvis klatrade både gräsklippare och grästrimmern…. så jag var klar 4½ timme senare.

Men så hemskt synd om mig idag var det inte ändå. Då 82-årig Moster bjöd på Pärern, röbetern, moröttern, palsternacka och biff.

Ska försöka lura iväg min kropp på dans nästa vecka också…. vi får väl se, den brukar glömma stelheten rätt fort. Och lem nummer 5 lär ju inte behöva överanstränga sig då heller, och kondomkontot ligger på noll. Det är inte ens budgeterat för det…. ingen mening, de hinner ju torka ihop innan eventuell användning. Men vad gör det ? Jag ser mig i spegeln och ger mig själv en blink, och känner mig uppskattad till tusen.

Auf wienerschnitzel !

…
Denna gång bör ja’ faktiskt BÖRJA med att rosa kvällens 3 dansband.

Martinez har lyft flera snäpp, och var mycket bra, sen de bytte sångerska, inte nödvändigtvis för att sångerskan är bättre, hon är lika bra, utan för att de fått bättre stuns i låtarna, bättre repertoar.

Blender är alltid Blender, som nån sa. Men skulle de tappa sångerskan Maria och basisten den unga spinkiga, så är det nog lika stort avbräck som för Jannez som tappade sin Trummis o sångare.

Och så Voyage…. VIIIILKET BAND ! Må hända att hon dansbandsångesarkan, Liv inte är så engagerad i ögonkontakter med publiken som Erica i Drifters tex. Men ALLT är ursäktat när denna tjej tar ton. De höga tonerna är fantastiska, mellanregistret lika så, men det låga registret är vad som gör henne unik bland sångerskorna nu, och inlevelsen. Musiken, låtvalen är otvivelaktigt det bästa som presteras i dansbandsvärlden just nu, slutar ni så ska jag dansa med sorgeband dansen efteråt. Musiken får en att le med hela kroppen….. och gör det omöjligt att inte vilja dansa.

I princip alla muskler i min kropp som KAN vara stela och ömma, ÄR stela och ömma. Det finns bara ett ställe som inte är stelt idag, dagen efter. Min känsla för taktfullhet och stil förbjuder mig att nämna vilket ställe det är.

Denna kväll anlände vi efter en del påtryckningar och gnäll från min sida sett, bara 30 minuter efter det började. Trevliga tjejer i bilen. bakom ratten Marie, soim körde ganska lagligt, och höll sig på vägen, engagerade oss andra i plånboksjakt i bilen, bjöd på Mariannegodis. Vad jag inte för min värld kan förstå dock, är hur M kunde betygsätta danskvällen till 3 av 10, när hon fick dansa 3-4 danser med mig, och fika med densamme….. 2 ggr

Camilla, en ny trevlig bekantskap, satt i baksätet med Maries äldsta dotter Emma.
Emma är inte ute så ofta på dans, men gjorde mycket bra ifrån sig. Lätt att kasta omkring på dansgolvet. När man dansar med Emma så kan man dra armen två varv runt midjan, dels pga mitt eget släktskap med orangutanger, och dels för att det inte kan ha varit mat i den magen den senaste veckan 🙂 Camilla mycket trevlig danstjej, och duktig.

Kroppen, orken och tiden räckte dock inte till ikväll som det verkar. Tjejorna ville jag skulle dansa mer med dom, och vara kvar längre… det tackar jag och mitt ego ödmjukast för. Sinnet är förvisso allt som oftast bara en 8-årings, men kroppen fyller 47 på måndag. Igår efter dansen kändes den som 87.

Tackar även ödmjukast för de sexuella trakasserier jag hade äran att erhålla, flera nyp i baken, 10 stycken tror jag faktisk, ett par bett i halsen, En puss på kinden och lite danshångel.

Alkoholfritt denna kväll, gillas oxå…. det minskar företeelserna lätta buffelhjordar, mysgubbar och bulldozers på dansgolvet.

…
Jag går fortfarande omkring lite i lyckorus, efter dans på Hanssons loge i Lördags.
Trots att jag 2 gånger sedan dess, blivit riktigt j-a arg och irriterad.
Båda gångerna på folk som inte gör nånting i föreningslivet själva, men gnäller på de som gör mest… och dessutom gnällde de för att de som gör mest var ”lata”
Då brann det för Lundin !

Lördagens dans till Blender var svårslaget… kanske den roligaste danskvällen nånsin. Definitivt den roligaste i år, och då har jag ändå haft minst 4 riktigt bra på Gussjönoret.

Endorfiner, Energier och att synas

På lördag morgon gjorde det så ont i ryggslutet att jag haltade fram. Då trodde jag inte på dans. Till slut bestämde jag mig för att testa, det går ju alltid att sätta sig om det blir omöjligt. På nåt sätt var energierna rätt denna dag, och eventuella irritationsmoment bara ignorerades. Tex så tappade jag ett av mina favoritlinnen, med klubbmärket på mitt favoritlag, när jag steg in i Annes och Kristers bil, uppe vid Konsum Extra. Detta upptäckte jag först när vi var framme. Men min reaktion då va… ”äh de gör inget jag har många tröjor och linnen, och den kanske ligger kvar när vi åker hem”

Jag högg första bästa danstjej när jag kom in på golvet, hon det unga dansmiraklet från Helgum… ja om jag nu blivit rätt underrättad om det. Och vilken första dans sen då … helt fenomenal på att följa…. När man dansar med henne blir två kroppar som en, på ett sätt som får bra sex att blekna. Sedan dansa jag med morsan hennes, med fantastiska Sara och Linda-Marie, med superduktiga, följsamma ”Mamma Mu”, och dansgudinnorna Veronica, René, Helena, Maria, Pernilla, Anne, Lotta, Annette, Förskolelärarinnan, den lilla mörka med kittliga frisyren, hon från Gussjönoret, och många många fler…. inte en enda ”kylskåpsdans” den kvällen.

Och faktum var att just pga att jag inte fick tillfälle att sitta över en enda dans denna kväll gjorde nog att det onda försvann. Dansrörelserna var bra rörelser, och endorfinerna som frigörs vid dans var nog helande…

Blender då ?

Ja tydligen var kapellmästaren tillika trummisen hemma för att han blivit far. Detta gratulerar vi till. Men faktum är att det inte märktes …inte på annat vis än att de spelade några låtar fler gånger istället. Han som spelade bas klev in på trummor, och basen sköttes nog av synten. Vilken röst hon har Maria….

Trots den långvariga lycka jag känner efter dansen…. så går ögonen i kors nu. Natti natti !

Jo och ps … jag hittade linnet där den tappades

….
Hur ska man sammanfatta en sådan kväll ….
En sådan dag ?

I morse när jag klev upp kunde jag inte förstå hur det skulle gå till att dansa på kvällen. När jag var över till Moster Maggan för melodikryss, så högg det i ryggslutet så att jag skrek …. kan ha varit lingonplockningen i går. Men eftersom det gjorde som ondast precis när jag suttit ner, drog jag slutsatsen att det kan gå vägen. Och jag promenerade omkring hemma hos Maggan runt vardagsrummet, hallen och i köket som en osalig ande.
Och det hjälpte faktiskt… det blev bättre.

Gick ärende åt Maggan på stan, och tog med en burk Lingonsylt åt Benny Fotograf.
När vi surrade kring detta tackade han artigt för sylten, och sa att han visst kunde köpt sylt om det behövts, men att det var lite roligt med hemlagad.
Sen vinglade jag iväg på stan lite, och iväg hem. Då ringde Benny efter ett tag och sa med entusiasm och högröstat:

– Helveeete va go lingonsylten va Tomas, jag har aldrig ätit så god lingonsylt nån gång.
glöm det där jag sa om köpt sylt… det går inte att jämföra…. fan jag kommer ju äta
direkt ur burken nu ha ha ha

Det blev en liten prom med Göran oxå, det är man inte bortskämd med nu för tiden,… roligt jallafall. Vi tog en Pizza på Citypizzerian oxå….

Vad gäller danskvällen så har jag bara en sak att säga TACK alla underbara danstjejer !
Känner mig lycklig i kväll när jag går och lägger mig … ensam.

Lider dock med Mu som inte hade nån bra kväll, och stackars Ewis som fick vända hem igen pga hälsan som svajar.

….
05.14 pip

Hemkommen efter dans på Gussjönoret och nedsövd vid 01.30, och nu klarvaken … en stund. Både lycklig och lite halvt om halvt down, på samma gång.
Så mycket fantastiska kvinnor, tjejer, … och danser, men ändå kände jag mig ensam och utanför ikväll. Ingen som kuuuulade mitt namn, och ingen som var min.

Dock dansade jag fantastiska danser, med fantastiska kvinnor, vackra, mjuka sprudlande lyckliga i min famn under dansen. Hon dansmiraklet från helgum (tror jag) som bara dansat i ett år, men kört om de flesta i följsamhet. Hon från Långsele med långt krusigt hår, som alltid är bra danser. Och hon som var så vacker i blå klänning som jag inte vågade bjuda upp, men bjöd upp ändå till slut, med hästsvans och ett glatt face…
Massor av nya bekantskaper och dansanta kvinnor som bjöd upp mig…. trots att jag inte var riktigt på hugget… det enda som högg hos mig var min rygg.

Så det var inte brist på dansanta damer direkt, och inte brist på uppbjudningar. Lite gjorde ryggen att jag undvek att bjuda upp ibland….
Men jag kände mig lite ensam och desillusionerad ändå … märkligt…. eller inte.

Ikväll bestod studerandet och betraktandet av människor och dansstilar och beteenden av tre personer som var minnesvärda. Den unga killen i jeansväst som var minutiöst noggrann och våldsamt upptagen av sin bakåtkammade frisyr, satt och speglade sig hela kvällen för att få alla hårstrån på plats. Och den lilla korta unga tjejen som var som en duracellkanin på dansgolvet som det spratt i bena för och sprudlade energi ända ut i pippilotterna. Ja och så Hon…… hon i blå klänning som jag tittade trånande efter, som jag inte vågade bjuda upp… tills jag plötsligt vågade det jag egentligen inte vågade. Henne kunde inte inte blickarna slita sig ifrån så lättvindigt.

Nya Zlips tycker jag ur en danssynpunkt är klasser bättre än gamla, mest beroende på mer dansvänliga låtar, men även en duktig ny sångare

Som vanligt var Gussjönoret magiskt vackert i kväll var månen full. Mörkret lystes upp av marschaller och brinnande vedklabbar nere vid sjön. Och jag gick ensam ner till sjön efter att ha bjudit ressällskapet på fika, och beskådade från bryggan hur det spegelblanka vattnet reflekterade eldarna och människorna vid stranden. Eftersom jag inte hade kamera med mig, och batteriet i mobilen inte var tillräckligt med stret i för bildtagning, så erbjöd jag mig ta kort på dem på stranden med deras… de blev kanonfina….

Men det är lite av den molokna känslan oxå… att vara betraktaren, och inte den som stod på stranden och höll hand med någon jag älskar, och dito. Alltid den hjälpsamme trevlige, generöse och alltid den som går hem ensam… been there done that.

05.48 pip over and out