Kategori: styrdans

…
Jag undrar hur många kalorier man bränner på 3½ timmes effektivt styrdansande ?

Igår var jag på dans igen, bland hunk-lunkande hunkar, dansgudinnor, uppbjudnings-hökar. Bland självlysande danssjälar, ofrivilliga panelhönor, dansande ”dörrvakter” och Pattern-dansörer.

Denna gång till Jannez, på Ånäsparken i Kovland/Sundsvall.
Och jag ljög för en vän innan dansen. Jag lockade henne att komma med motiveringen att jag troligtvis är lättare att få tag på uppjudningsmässigt på Ånäsparken i Kovland, än andra dansställen. Så blev det inte, så var det inte igår. Så jag blev en lögnhals igår

Uppenbarligen pågick det ett krig på dansgolvet som jag som manlig dansgud inte uppfattade från samma perspektiv, som kvinnliga danserskor och dansgudinnor. Några ur mitt dansharem … beklagade sig över att många kvinnor var som hökar med klor, för att hinna bjuda upp den de ville. (Uppbjudnings-hökar). Och när jag tänker efter, så var det ju iofs inte helt ovanligt ett kraftigt överskott på dansanta damer, och ett underskott av dansanta herrar. Så … jag vet inte, det kanske är enda sättet, att vässa sina uppbjudnings-klor ?

Hjäääääälp !

Asså grabbar, nu får ni ta o kamma er, skärp till er för h-vete. Det finns ju massor av danshungriga dansgudinnor ute på danslogarna. Då kan ni inte sitta o försoffa er till TV-spel, eller va f-n det är som hindrar er från att ut och styra Quinns. Man får ju liksom kramas jättemycket. Jag har hört talas om dem som får göra mer än kramas till och med …. ja fika o sånt då rå. Nä nu behöver jag/vi hjälp grabbar, vi måste ta vara på våra dansgudinnor, och de som aspirerar på att bli det. Vi kan inte ha dem ute efter panelen, eller genom mansunderskott förvandla dem till Uppbjudnings-hökar. Det är ju faktiskt ert fel att de förvandlas till det 🙂

Uppbjudningstekniker och nobbningstekniker

Jag har ju skojat till om både dansstilar och uppbjudningstekniker genom mitt bloggande. Om tex ”armlåsningen bakifrån” som uppbjudningsteknik. I styrdansvärlden är det ju lite tabu att nobba folk… åtminstone gör jag det näst intill aldrig. Men då har jag både kommit på mig själv, och andra när jag är på väg att bjuda upp, eller dom är på väg mot mig, hur många undviker att bli uppbjuden av någon man då inte vill dansa med för tillfället eller alls.

För på många sätt bjuder du inte bara upp genom att yttra orden ”ska vi dansa ?”. Det är ju kroppsspråk och blickar, och tjuv o rackarspel inblandat även i den ädla konsten att bjuda upp, och därmed även att nobba på ett diskret sätt, utan att verbalt behöva nobba. Tex så har jag några av mina favoritdanserskor som jag bara behöver lite lätt kaxigt nicka till med huvudet så de ser, så kommer de som ett skott.

Många som jag vet gillar att dansa med mig tar jag bara tag i handen och drar ut på dansgolvet. Nu kanske det händer att jag misstar mig på någon enstaka person… men som efter ett par danssnurrar inser att de gjort ett bra val. ( ja men va då ”skryt” …änte sant då?)

Men sen finns ju även ett alternativ till, och det gäller då främst obeprövade danskvinnor för min del. Och det är att tydligt gå fram emot dem, möta blicken och sträcka ut en hand, ja o kanske till och med yttra de klassiska orden: ”ska vi dansa?”
På så sätt ger jag dem chansen att undvika min blick, eller snabbt bjuda upp nån annan, eller ännu mer drastiska metoder.

”Den förvirrade vettskrämda kaninen”

”Den förvirrade vettskrämda kaninen”… är en …åtminstone av kvinnor beprövad nobbnings-teknik. Har ni nånsin kört bil när en hare eller vildkanin kommer upp på vägen och istället för att illa kvickt hä sig av vägen förvirrat och hypersnabbt springa zick-zack på vägen ? Lite så är den nobbnings-tekninken, Kvinnan kan (då mot bättre vetande) vrida huvudet nervöst åt höger och vänster, trippa oroligt på tå fram och tillbaks och försvinna uti periferin.

Givetvis är det utifrån okunskap om de isf beter sig på det viset mot mig eftersom jag är en dansgud helt enkelt ( ja men va då ”skryt” …änte sant då?)

Den enträgne vinner

Det finns en lite gubbe i rutig skjorta, som på ett sätt jag måste imponeras av. Han må väl inte vara nån mästardansare, och ej heller nån muskulös slim ung hunk. Men han ÄR enträgen. Nobb efter nobb tycks inte nedslå denne gamle man. Han fortsätter enträget bjuda upp trots bakslag efter bakslag. Men så fick dansa med vacker kvinna tvärrandig kjol och askungeskor oxå. En kvinna som jag själv gärna styrt runt… men fegade ur på att bjuda upp. Sen att hon kanske varit mer nöjd med dans medc mig är en helt annan sak. ( ja men va då ”skryt” …änte sant då?)

Som vanligt skämde Carola bort oss med gott fika. Och nu sa hon att hon inte skulle hinna med att baka tills ikväll. Och vid ett svagt ogenomtänkt ögonblick erbjöd jag mig att fixa med bakning. Carolas bärkaka ger högt ställda förväntningar. Men va f-n de e väl bara att pröva …. misslyckas jag så slipper jag väl baka framöver.

Jag vet inte hur många det var där igår, men dansgolvet överfullt, dansverandan överfull, och ändå stod det folk, mest kvinnor efter väggarna. Jag tror lätt det var över 400 jallafall… undrar vad danskungen Egon tror om det

…
Oj oj oj …. hur kul får man ha på dans egentligen ?
Igår kände jag att jag nog nära på nådde gränsen, trots att jag gjorde illa nå’t i foten 4-5 danser från slutet. Får väl se om det lägger sig snabbt eller om det blir en längre skadehistoria .

Man skulle lätt kunna ta åt sig äran själv, över att så många bjuder upp mig hela tiden. Och även om ens egen dansförmåga har en del med det att göra, så är förtjänsten till stor del även ”Blå Tunikans” (Monica) och Åsa’s, som genom sitt ”djungeltrummesystem” till sina vänner över vilka de tycker dansar bra. Och definitivt mina Sollefteåtjejejer till ressällskap, som både bidrar till topphumör genom trevligt sällskap under bilresan, och levererar toppkvalitetsdanser till mig. Vilket i sin tur ger ringar på vattnet. Och inte att förglömma, kladdkaka och kaffe.

363dn skvallrade egon om, per mobilsvar. dvs antalet inlösta dansare (dansnördar):)
I princip varenda dans var magisk. Och för att detta skall kunna bli så krävs ju naturligtvis bra musik. Och det stod Jannez för. Om det finns åsikter om kvalitetsminskning sedan utbytta bandmedlemmar, tänker då inte jag fortsättningsvis bidra till att påstå sådant. De levererade kanonmusik från början till slut. Right up there in the top , med Highlights, Voyage, och Blender…

Jag fick inte så mycket tid över till danskarraktärbedömning igår kväll, utöver att det kan vara ödesdigert för buggande tjejer, om deras buggpartner slungar iväg dem utan koll på vart de slungar, som till ex om de slungas mot min fot och mitt ben. Killen som slungade iväg henne så hon stöp i golvet blängde förebrående på mig. trots att min fot var i princip still då det hände.

Tjejer/damer kommer fram till mig och säger att de länge försökt få dansa med mig. Vissa att de dansat med mig förut. Och jag med mitt teflonminne, ler och ser tacksam ut när jag i vissa få fall inte minns deras ansikten. Nå … för större delen av tiden under dans med tjejer, så är man ju kind mot kind, och ser inte ansiktet.

Blixtar och dunder, magiska under

Plötsligt en dag har det hänt, åh… vilken tur
(Du är en lyckofigur)

299:- och jag hittade mina magiska dansskor. Glatt yta att glida omkring på med mina foxtrot-snurrar, men ändå inte stumma. Jag blev nästan inte ens trött ikväll. Tänk om jag hunnit dricka vatten mellan danserna oxå.
Jag köpte mig lite hopp av Urban Rudolfsson idag också. Ja, jo jag kompletterade upp mitt hjärta och mitt kors på halsbandet, med et ankare. Och det funkade skorna hopp-ade fram, så lätta var de.

Dansstilar var det ja. Jag har ju varit flitig med att driva lättsamt med olika stilar, men även med mig själv på det stora hela. Men har saknat en humoristisk beskrivning av min egen dansstil, eftersom jag aldrig ser mig själv dansa. Och jag dansar iofs med rätt utfläkta ben, och oerhört varierande skulle jag tro. Så jag frågade min vän, vars dansstil jag döpt till ”aristokraten” om han skulle kunna benämna min dansstil. Det tog 2 sekunder innan han kläckte ur sig:

– Gräddvispen !!!!

Den känns som jag kan leva med
Är man ”dansgud” med magiska skor, kan man bjuda på mycket. Spec som jag dessutom är något så ovanligt som dryg och ödmjuk på samma gång.
I kväll stötte jag på en av de märkligaste dansstilar jag sett, där killen såg ut att gå på styltor, fast han var kortare än mig. Bredbent, stelt, och i entakt. Alltså fick han heta styltmannen.
Är killen en stor bredryggad herre som en lagårdsvägg, och utan diskussion väger en bra bit över hundra. Och dessutom dansar med nån slags vaggande sidledesvariant av ”hunklunken” jag då täcker man lätt upp minst halva dansgolvet när jag försöker på olika sätta snirkla mig förbi på dansgolvet. Ja då blir dansstilen och personligheten:
”Den dansande väggen”

När jag dansade på Bergsåker, hade rätt många posörer löst in sig. Posörer är de som inte dansglädjen i sig är nog för, utan de behöver kontinuerlig visuell bekräftelse av de stackare som inte dansar för tillfället.
Unga tjejer som dansar förbi och jagar ”likes” i form av gillande blickar.
Men som normalt sett inte tillhör ens ”dansharem”

En oerhört vacker människa, kom i mina armar under den dans de numera kallar sista dansen, men vet är den näst sista eftersom alla band numer ska stampas och klappas in till en extralåt.

Kung Midas, Lejonsson .. is the man… allt han rör blir till guld, dansguld

…
Igår tog jag mig nästan vatten över huvudet, när jag direkt efter intensiv Hälsinglandsresa satte mig i Carolas dansbuss, på färd mot Bergsåker och dans till Voyage. Jag var nämligen ganska trött… och vatten över huvudet hade många igår.
Pärern borde väl fått så re räck en stund nu kan jag tänka.

Men det blev naturligtvis riktigt roligt. Mycket tack vare Carola. Hon hade blåbärskaka och kaffe med sig, och var trevligt sällskap på väg ner, och vi fick till ett par fantastiska danser trots ett alldeles för strävt dansgolv. På vägen hem var jag själv ett rätt mediokert, påvert sällskap, då jag trots ansträngning inte lyckades hålla huvvet upprätt många minuter. … stackars Carola 😉

Jag tänkte att nu kom jag på ett ställe där jag inte känner nån utöver Carola. Så jag förvarnade henne att jag kanske skulle komma att ”hänga på henne” rätt mycket under kvällen. Men se vad fel jag fick 🙂
Så fort jag kommit upp på dansgolvet och syntes, så löste det sig med danstillfällen, och C fick en normaldos av Dansgudsdanser.

Jo men där fanns ett antal dansälvor, som förgyllde kvällen, en vacker nätt teckentolk tex. Men även lilla blonda dansgudinnan, som nog inte förstår att hon är just en dansgudinna. och många fler. Men som jag sa… det var strävt golv, delvis pga att folk kom in från regnblöt asfalt, in på dansgolvet med blöta skor. Så vid ett tillfälle provade jag att ta av min mina orangea Converse. Det skulle jag inte gjort. En ung herre med röd tröja prickade 2 gånger mitt begynnande nageltrång. En gång så precist att jag hoppade av dansbanan på en fot. Man skulle kunna säga att han liksom trampade på en öm tå.

För några dansvänner blev danskvällen på det stora hela mindre rolig pga av diabetesincident. Men vår vän Bugg-prinsen kom på fötter till slut vilket gladde mig väldigt.

…
”Skdl, lbhj 480v ee”…….

…skulle nog danskungen Egon Edmark skickat som mobil summering, förkortning över danskvällen på Gussjönoret till Sannex. Lösningen till ”rebusen/förkortningen kommer i slutet av blogginlägget.

Carola, som numer i just danssammanhang, skulle kunna kallas flitiga biet, stod för fordonet i form av dansbussen. Jörgen höll i sig med näbbar och klor. Sissela en återvändare till dansvärlden skrattade åt mina skämt, sådana personer har alltid ett plus hos mig. Gunilla höll låda… (stark tjej det där) Eva Vör-man dansa med med hann inte med… jag får ju aldrig va i fred 😉 Eva skrev under på att det var lbhj.
Osså var det lilla … nä stora jag var det nog.

Återigen får man kopp kaffe av trevlig Lejonsson-personal.
Torsdagen när Blender gästade Gussjönoret, så slogs ”personbästa” för Lejonsson sen de tog över. En fantastisk kväll detta. Och nu när Sannex kom, överträffades även detta rekord. Detta medförde ju rimligtvis i sin tur att det blir något trängre, bökigare och stökigare. Men detta till trots så blev det ett Skdl enligt mitt sätt att se det. … ähh jag håller er inte på halster längre. Skdl på Egon-språk betyder: ”super-kanon-dans-läge” och Lbhj = ”lätta buffelhjordar” dvs lite buffligt och ruffigt.

Man skulle kunna tänka sig att energin skulle börja ta slut på en som snart är ett halvt sekel gammal, när man dansat torsdag fredag nonstop, och därefter promenerat 4 mil i Stockholm, plus alla syn och hörselintryck, samt konspirationer som uppstått. Men det är en tuff gubbe … akta er ni… kan jag o ja. Så givetvis kör man högsta växeln i dans även till Sannex på Gussjö. Annars har jag ju kunnat stanna hemma.

Vissa danser när jag för, och någon liten dansälva följer lätt som en lärkfjäder, kan nästintill liknas med poesi. Fysisk poesi. Så och denna kväll, ett flertal danser. Det är dock inte alltid lätt att läsa poesi när en störningar i form av buller uppstår. Ej heller att dansa poetiskt i lätta buffelhjordar… men några gånger lyckades jag/vi.
Än idag kan jag bli fascinerad över andras vett och etikett på dansgolvet.
Alla är olika vana dansare, och jag är inte den typ av människa som dömer folk utifrån kompetens, oavsett vad det gäller, så även i dans. Men när kunskapen finnes, och vett och etikett brister kan det hända att svaga tendenser till irritation uppstår i min självlysande danssjäl.

Som tex när dansgolvet är smockfullt och vissa buggare ”kastar iväg” tjejen likt Baloo gör med King Loui i Djungelboken, och tjej hamnar i skallen på min danspartner. Då kan fula ord försöka ta sig ut genom min i övrigt såpatvättade mun. Lika så …oavsett kompetens, så är det förbryllande när tung hane/promenaddansare med vidöppna ögon dansar emot en, och rätt in i mig och min partner, utan att visa minsta antydning till att undvika krock… och sedan till råga på allt se förnärmad ut över att jag haft oförskämdheten att vara krockkudde åt honom.

Nåja … det är bra på ett vis att det är lite buffligt, då det innebär klirr i kassan för arrangör, vilket ökar troligheten för fortsatta danstillställningar… vilket i sin tur gör att jag och övriga dansnördar har en arena/ett forum för vår danssjuka.

Det var så många fantastiska danser i onsdags, att det tar för lång tid att räkna upp dem alla. Men minst 5 av dansälvorna, gjorde tillsammans med mig danspoesi denna kväll. Mitt i buffelhjorden.

Och i vanlig ordning när jag dansar, så eggar jag tjejer till att sätta ’pp håre !

…
Jaha och hur summerar man dessa två danskvällar bäst ?
Jo som rubriken lyder ”Lycklig, lycklig”
Det går inte att leva utan dans, har jag nog lite oförsiktigt sagt nån gång.
Eller jo det går…. men det är inte så lätt att vara lycklig utan dans.

Tack !

Och jag vill rikta ett stoooort tack till dansarrangörerna runtom i Sverige, men framförallt i Norrland, och i synnerhet Lejonsson , Lina & co….och de som arrangerade gårdagen i klassiska Ärstaparken. Ni gör mig lycklig. Ni och alla dansgudinnor som stigit ned på jorden en stund för att leva loppan till livlig, passionerad, skojfrisk, fartig, medryckande dansmusik så som Jannez och Blender levererade dessa två danser…. Men glömde jag inte ett band ? Jo medvetet för att jag ville recensera dem separat: Holmsten trio med Angelica !

Går det att jämföra ?

Givetvis kan man inte jämföra dem med Jannez och Blender. Eller, varför inte ? Låtom oss jämföra. Vad skiljer egentligen ? Professionalism ? Hmm, nja jag v et inte ja. Angelica sjunger precis lika proffsigt som de stora sångarna och sångerskorna, och musiker som Stefan Bonér är ju musikaliskt flawless. Jag gissar att det handlar om ljudanläggning, och att Holmsten trio lirar helt live, vilket nästan inga andra dansband gör längre. Skulle varit intressant att satt Holmstens trio bakom Jannez utrustning.
Och ingen dansbandssångerska är lika medryckande och publikfriande som Angelica, inte ens Erica i Drifters som är en korsning med ett Duracellbatteri, och dansbandssångerska. Igår for hon uti publiken Angelica och rockade lös medan hon sjöng.

1:a dansen

Men nog om musiken nu. Vad hände?
I Förrgår for mot Gussjönoret, styrdansbilen, eller the dancemobile som vi nog trots all måste döpa ihärdiga och fantastiskt duktiga och trevliga danstjejen Carolas bil till. Under färd på dans brukar jag vara en som håller låda och låter med jämna mellanrum, men insåg tidigt att denna gång fanns inte inte utrymme nog på dansbands-surr-frekvensen, jag var överröstad och utklassad i surr

Så jag lutade omväxlande huvudet åt höger, vänster framåt och bakåt, utifrån vart bilen svängde, och tittade in i huvudet för uppladdning, meditation för dans.
När vi kommer fram står Lina och ler som en liten sol, och bjuder på kaffe. Och redan där har ju förutsättningarna för en bra danskväll rasat i höjden.
Och när man ser ut över vattnet på vackra Gussjönoret, så vet man vad meningen med livet är.

Liten pojke med hatt och röd fluga satt på scenkanten, och gav mig inte en min, när jag dansade förbi och gjorde tummen upp för hatten. Jätteung danstjej med hårknut buggade lös under kvällen, men leendet spar hon uppenbarligen yill andra sammanhang. :). En ung blond tjej, 20-30, som normalt sett brukar personifiera ordet ”leende” var där denna kväll. Men jag dansade förbi henne några ggr, både på dansgolvet, och när hon satt. Och hon log inte stort längre. Om man döper folk som indiannamn, efter utseende och karaktär, skulle hon få hette ”Blonda, stora leendet”. Så det var bekymmersamt ett tag där. Jag misstänkte ju att även om jag är ett gla-piller som är jäkligt bra på o dansa, så är jag 48 år och buggar inte, så var jag osäker på om jag kunde bidragit med att få upp leendet igen. Men till slut så kände jag liksom i ögonvrån, att lokalen lystes upp igen. Det var Blonda, stora leendet” som log igen under en bugg. Puhh va skönt, allt återställt.

Rödhårig, alert ung danstjej haltade av golvet efter stämpling på foten, men tror att hon kom igen. En ung kort tjej som för kvällen hade byxor i svart spandex, gjorde antydan med blicken till att bjuda upp. Och jag högg som en kobra. Även hon går omkring och ler hela tiden. Jag ska återkomma till det där hörrni varför de ler, så många av danstjejerna. Men det var rent utan fröjdefullt lyriskt att få dansa med henne …oj oj oj oj. Jag och kuuuulande, teckentolkande gla-piller hade poetiskt dansupplevelse, men såg inte av varann under resten av kvällen.

Lejonsson själv var uppenbart glad och lättad över uppslutningen, publikrekord sedan han tog över Gussjönoret.

En mycket glad dansgud for hem med ett stort leende på läpparna

Dans 2

Denna dag åkte jag inte styrdansbilen, utan med två trevliga grannar. Dansgolvet var tomt och öde när Holmsten trio tutade igång sina attiraljer. Men efter långvarig erfarenhet vet jag att man inte ska kasta dansskorna i sjön efter första kvarten. Några promenaddansare hade redan anlänt, men även mer varierande, följsamma dansälvor fanns på plats. och en bdel har ju missuppfattat det här med att komma sent att det skulle vara fint i danssammanhang. Nej det är bara i den uppblåsta societeten man har sådana konstiga måttstockar. I styrdansvärlden, handlar sen ankomst enkom om missade danstillfällen. Nåja … de som trodde sig vara fint folk drällde ju in eftersom, vilket jag trots allt är glad och tacksam för. För det blev en av de bästa danskvällarna jag upplevt på länge. Både mitt gamla från tidigare år, och mitt nya ”dansharem” 😉 hade ju dykt upp denna kväll. Detta plus ett lätt överskott på dansgudinnor gjorde att det nästan blev slagsmål om mig. Sånt är nästan lika bra för självkänsla, självförtroende som dansen i sig. Men bara nästan.

En av mina danstjejer dansade under kvällen med lång herre som såg ut som tagen från Karl-Bertil Jonssons julafton, med gammaldags skor och högvattensbyxor. Bara sånt är ju värt att le åt 🙂
Det var alldeles för många danser igår för att kunna benämna var och en för sig. 3 timmar utan paus dansade jag innan jag lyckades smita ut för att fika. En tjej kastade sig fram efter mig vid uppbjudning, så hon höll på att fara in i väggen. Som bäst blev jag uppbjuden av tre stycken samtidigt, och dessutom, samtidigt, kom min vän Göran och kramade om mig. Om det var av sympati eller bara ren vänskapskärlek, har jag inte utrönt ännu.

Nä nu tror jag att jag måste förbereda mig för att göra nya människor lyckliga idag… so see ya on the next dance !

Ps … om ni inte visste det, så blir själen självlysande av dans.

…
Ja men sjuttsingen, o tusanimej, vilken tur jag har ibland.
Under färden mot Gräsmyr i Västerbotten, ser vi genom sidorutorna det vackra Ångermanland när solen vilar sig mot några moln, och spegelblank sjö. Vägen är lång och hemkomsten blir sen. Men med underbar människa bakom ratten och härliga passagerare i bilen, går tiden fort, och milen bara försvinner bakom en. Och jag tänker att det är gott att leva.

Hemma, komplimanger

Jag känner mig mer hemma bland dessa vänner, och mina övriga goda, varma vänner, än jag nånsin gjort i min omedelbara familj. Jag tror jag är omtyckt… inte bara accepterad, utan omtyckt.

På tal om ”omtyckt” – innan jag fortsätter med rapporteringen från dans i Gräsmyr. Att få komplimanger, eller ”monklipanger” som min vän ”Sura Melon” brukar säga, så har jag på sistone fått många hjärtevärmande sådan, fyndiga, glädjande och lustiga. Härom dagen, efter utlagd sångtext och amatörinspelning, fick jag läsa/höra av ungsint, vacker vän;

”Mr Tomas fick mig att sitta o gråta på sängkanten i morse pga denna. Så
fint!!!! Vilken konstnär han är!!! Författare, dansare och musiker
– men framförallt en fantastisk människa. Hatten av!

Den ”monklipangen” duger väl, hörrni ?

Och efter kort rapport via Facebook Messenger, fick jag av annan dansvän läsa/höra, när vi avslutade sejouren:

”heja heja :)) fina människa!! Du ä som ett littet glapiller på nå vis!”

Jag vet inte just nu vad som sätter ett större leende på mina läppar, än att få bli kallad glapiller

Danspoesi

Det ska möjligtvis vara glädjen att ”flyta fram på dansgolvet” som nåt slags dansväsen, med en följsam kvinna i min famn, som lekamen-inspirerad poesi utan ord, till tonerna av fyllig proffsig dansbandsmusik. I vanlig ordning hade ”Gräsmyrtjejen” tillika dansbandsförmedlerskan Åsa gjort reklam för mig, utöver de dansanta dansälvorna från Sollefteå, så nya dansbekantskaper dök upp och förgyllde tillvaron. Och Åsa själv dansade följsamt, musikaliskt och med känsla. Synd att Blåblommiga Tunikan inte kunde komma bara.

Jag tyckte dock synd om en tjej, jag var på väg att bjuda upp, men som reste
sig och gick innan jag hann fram. Vare sig hon gjorde det för att hon
inte var sugen på att dansa med mig, eller att hon inte såg att det
vandrade en livs levande, ”ödmjuk” dansgud, mot henne, så måste ju
tillstås att det var olyckligt för hennes danslycka denna kväll.

Magen fick sitt

Men i pausen hade Sollefteåtjejerna dukat fram, Sallad, med skruvade makaroner, Mozzarella, tomater, och massa gott i. Kaffe, kladdkaka och Jordgubbar.
Får man ha det så här bra ? Ja det får man nog, utifrån de mindre bra-iga stunderna i backspegeln, och de kommande motigheterna, så är det bara att slicka i sig av godsaker, upplevelser och mänsklig värme.

Mamma Mu övervann sin bekvämlighet och for långväga på dans, och tuffade till sig i uppbjudningsmodet. Och med sig hade hon två dansanta Ådalsjänter.
03.30 rullade the dance-mobil, in på Sollefteås tomma gator. Och ut ur den steg en kroppsligt tillfälligt bruten man, men med självlysande själ, från all dans, alla komplimanger och fikamys.

…
Livet som sker

Tandvärk dränerade tjockleken på plånboken rätt radikalt för ett litet tag sen. Jag blev knockad men inte golvad, även om jag personligen aldrig upplevt värre smärta. Skrivaren har så slutligen torkat ihop för gott. Tråkigt med världsligt, även om jag är i stort behov av den, det finns värre saker.

Man knallar vidare efter bästa förmåga. och tror på att det kommer nya underbara stunder i livet, och det gör det allt som oftast, så länge man är någorlunda frisk, och fortsätter sätta ena foten framför den andra.

Igår till exempel, agerade jag åter med allra största gärna privatchaufför åt 83-årig moster, när hon blivit bjuden till sin dotter i Ö-vik. En dotter som hunnit bli mormor i sin tur. Så där var 4 generationer representerade.
Jag tänkte att även om det är min moster som är huvudattraktionen för dem vi besöker, så ska jag gilla läget och ha en bra stund, ja menar bara en sån sak som att det alltid blir mat på dessa resor gör ju att det blir värt alltihop. Och även om moster är huvudattraktionen, så är alla där Väldigt, väldigt trevliga och fina människor, min kusin, med barn, och barnbarn med ingifta släktingar.

Idoldyrkan med mig som objekt

Men det jag inte förberett mig på var näst-minstingen Elina som är fyra, och enligt egen utsago ”ska fylla 5”. De har båda två varit ganska reserverade i mitt sällskap. Och jag fick veta av Mamman och pappan att hon faktiskt är väldigt reserverad mot de flesta, väldigt sparsmakad i vilka hon väljer in som favvisar. Men av någon outgrundlig anledning så valde Elina mig som favorit denna dag, och förföljde mig varthän jag gick, klättrade på mig, pratade med mig, lekte med mig, även om jag helst ville sova en liten kvart för o orka köra hem. Det gjorde hon till en lek, och väckte mig gång på gång genom att tokskrattande trycka sin tumme mot mitt öra, och säga att det ”ringde i telefonen” och jag muttrade med skoj-butter röst”:

– ”Men vem är det nuuuu då, jag måste ju sova”

Och hon tokskrattade, och detta upprepades åtminstone 100 gånger denna eftermiddag. Och jag gick definitivt miste om min middagslur, vilket gjorde att ögonen på undertecknad privatchaufför under hemresan gick i kors, och jag fick stanna en gång för o piggna till. Man har blivit nån’s idol, om så för en eftermiddag, då ska man känna sig nöjd med det. Även om det finns risk för spridning av förkylningsbaciller från små barn, och tre viktiga sånguppdrag stundar under sommaren.

Snabba ryck och snabbdusch

5 minuter hade jag nu på mig, sedan jag parkerat mosters bil i garaget att göra mig redo för dans. 5 minuter för dusch och snabbrakning. Sen bar en bil iväg mot fantastiskt vackra Hällesjö, med Sveriges minsta dansloge, till Voyage.
Bilen var fylld av människor jag tycker mycket om, och då blir alltid helhetsupplevelsen riktigt bra. Tyvärr för arrangören var det enkom 150 inlösta, men paradoxalt nog innebär detta ju bättre dansutrymme för de dansande eftersom golvet är så litet. Ett för övrigt väldigt lätt-dansat golv.

En av medpassagerarna i bilen, god vän bjöd mig på inträdet, då hon under den korta tid vi känt varann som danskompisar, upplevt att jag själv är en generös person. och hon visste om mina utgifter efter tandvärken. VILKA vänner man har hörrni… fantastiskt tycker jag. Och varför ska man inte ta emot såna fina gester ?
Dessutom dansar hon otroligt bra….. vilka vänner man har hörrni.

Glömmer nästan bort att dansa

Voyagesångerskan Livs sång knottrar huden och ger mysrysningar, nästan i den utsträckningen att man glömmer dansa. Och killen vid Keeborden har oxå skitbra röst. Låtvalen blir jag glad av, Journey’s ”Anyway you want it”, och Pinks ”Just give me a reason” gör mig dansglad ända in i benmärgen. Många fina danser ikväll med kända och okända. Men det gladde även mitt hjärta att se dansbandsarrangören Lejonsson själv vara ute, och göra det han tycker bäst om, men sällan har tid till. Och Lina fick sin danslust åtgärdad på Ölands dansgala om jag fattade saken rätt.

Ett telefonsamtal om avslut

Precis när dansen börjar får jag telefonsamtal, som jag känner att jag måste ringa tillbaks för o se vad det är om. Min äldre bror som jag inte har någon som helst kontakt med ringer. Och sist han ringde, hade far dött, jag misstänkte att det var något i den stilen. En för mig främmande människa men bekant röst, min äldre bror säger då på telefon att vår mor har gått bort. Detta sker samtidigt som Liv börjar förgylla sin omgivning med gudabenådad röst. Vad gör man ? Hur reagerar man ?

Hade nu min mor och jag stått varandra nära, kanske mitt agerande och min reaktion blivit annorlunda. Jag blir givetvis tagen av beskedet, och förstämd. Och många tankar far igenom huvudet… alla av dem mänskliga misstänker jag.
Men börjar jag gråta ? … Nej jag gör inte det. Jag har gråtit till och från halva mitt liv över saknaden av den relationen, och utifrån den i mitt tycke totala avsaknad av moderskänslor hon så ofta visade upp. Så med all uppbringad respekt i världen för min nu bortgångna mor, så kom det ändå inga tårar.

Och nu befann jag mig 10 mil ini den Jämtländska skogen, där myggen fått välbehövligt mattillskott för en kväll. Så jag sätter på mitt happy-face och gör något bra av situationen. Åt det som skett finns inget att göra ikväll.

Är jag då helt kall som människa som skriver om så positiva saker dagen efter beskedet om min mammas bortgång …? Nej … dels så valde jag att uppleva det som faktiskt är gott trots det tragiska i en för mig ganska främmande människas tragiska bortgång. … och dels så har jag redan sedan länge gråtit färdigt över förlusten av min mor.

Hoppas du finner frid dit du kommer mor !

…
Vettiga norrlänningar ?

Ingen fullt ut vettig människa åker ca 40 mil, tur och retur för en danskväll ?
Denna väl mer tur än retur om jag säger så. Jo fast norrlänningar med dans i blodet kan få för sig såna här idéer, och komma hem 03.30, somna 04.00, och ändå efteråt säga att man haft kul, och att det var värt det. Sen har vi ju danskungen Egon Edmark 74 bast som far långt längre sträckor än så… men så är han kung oxå.

Det var säkert 20 år sedan jag var på Gräsmyrs dansloge sist, då vi utgick från nattlogi i Umeå. Och ikväll hade jag nog gott mod och självförtroende när vi anlände. Men när dansen började var jag lite fundersam. Tre tjejer jag kände, och som jag säkert skulle kunna tänkas dansa ett par danser med. Men sen då ?
Nej ….. jag fick inte vacklande självförtroende över mina dansfärdigheter. Men nu skulle jag till större delen bjuda upp NYA danserskor… och vart börjar jag ?

Givetvis tar jag gärna danser med duktiga, snälla, fina C, som jag åkte med i början. Och tillika jätteduktiga danserskorna E och A från Sollefteå. På så sätt kommer man upp på golvet och visar att man finns. Och kanske en eller annan uppfattar att här finns det krut i benen, och smidiga dansfötter, i slitna dyngiga Adidasskor.

I valet och kvalet

Men vem välja, vem välja ??
Hmm, hon där med page-frisyren och svartvit klänning ?
Nja … jo hon dansar bra, men säger hon ”ja” ?
Oj .. där var en goding som fötterna slirar graciöst på dansgolvet för, men ser hon inte lite avvaktande ut ? Jag funderar vidare: Undvik …åtminstone till en början att bjuda upp allt för ungt. Undvik att enbart använda raggar-ögonen när du bjuder upp, leta inte bara efter vackra ” fodral”. Undvik näsan-i-vädret-tjejerna osv … men hur identifierar jag dem ? … det är ju bara nya ansikten ! (och dansben)

Jag tänker för mig själv att det gör ingenting om jag får sitta större delen av kvällen, nu när jag bryter nya dansmarker. Jag tar till det gamla tankeknepet att om jag får 4-5 bra danser så är jag förnöjd, och resten får bli en bonus.

Kunde gått illa för Kai T 🙂

Innan dansen börjar, möter Sollefteåtjejerna en kille, stor som ett hus, bredaxlad, Van-Diesel-frisyr och guldtand. Som säger åt C att man ska resa sig upp så man kan kramas. Av rena respekten flög C upp på benen och gjorde som han sa. Dessvärre fick jag för mig att jag skulle vara rolig oxå. Jag kände ju inte denna långe, snubbe med breda axlar och hård image. Men jag flög upp från sittande position jag oxå… och öppnade kram-famnen:

– Ja ha när du säger att det ska kramas så….

Där hade ju den kvällen kunnat sluta med en rak höger, och ett par glasögon tillhörande mig, i tusen bitar. Det kändes som jag lika gärna kunde fått en fet smäll. Ibland kan spontanitet vara livsfarlig. Men det visade sig vara en schysst kille, så han kramades tillbaka, om än en så kallad mans-kram. För att alla ska vara på det klara över att ”vi är inte sånna” … och ingen rak höger i Kai-Tomas ansikte.

All vår början bliver ….. L-L-Lätt ?

Efter några danser med de graciösa Sollefteåtöserna, tänkte jag när mina dansbruds-scanner-ögon inte funkar som dom ska, att jag sätter väl mig då och ler, njuter av musik, och kollar in roliga dansstilar och folk…. Och 3 bra danser var redan kirrade, så enkom 2 till behövde uppnås för att komma upp till mitt eget lagda mål för en bra danskväll. Och det måste jag väl fixa ?

Då kommer en blond trevlig tjej, fram och bjuder upp. Presenterar sig som Åsa, och sa att vi dansat förra året på Gussjö. Ja vem är jag att protestera, det visade sig vara ett klipp, på flera plan. Hon dansade mycket bra, var trevlig och öppen. Men mervärdet i denna danstjej återkommer jag till strax. Nu var det jallafall 4 bra danser inhåvade…. 4 done, one to go…

Highlights var som alltid fulla av energi, scennärvaro, och framför allt ser ut att ha roligt på scenen, vilket smittar av sig till dansmänniskorna på golvet. Ska jag bjuda upp godingen som sitter där 10 meter ifrån mig ?… njä… ooops där tvekade jag en tiondel för länge, nu blev hon Shanghaiad av kort dansant tunnhårig danskille i orange tröja … Men halllåååå … det är ju min tröjfärg !!!!

Ringar på vattnet – ryktet går

Sätter ner gumpen igen på Gräsmyrs Panelhönebräder, och tänker försöker gilla läget. Det går riktigt bra. Jag mår riktigt bra. Faktiskt … går ingen nöd på mig. Då kommer en söt tjej i blåblommig tunika tror jag det var, fram. ler och sträcker ut handen och säger att hon fått tipset/ordern att dansa med mig, utförlig beskrivning på hur jag ser ut och vart jag satt osv … av ?… ….just det Åsa

Det visar sig vara ännu en kanonduktig danserska. Hur jag än styrde, vände och vred så följde hon med. Det blev nog sammanlagt 5 danser med henne under kvällen. Under en av danserna med blåblommiga tunikan, smilade hon upp sig när två mycket unga killar , med keps, hängbrallor och tonårsfinnar, ställde sig vid ingången. Hon sa:

– Undrar om det där är killarna som har EPA-traktorn nere vid parkering?

När jag sedan några danser senare än en gång dansade med Åsa så log jag och tackade henne för ”reklamen”… var på hon först såg oförstående ut, tills tioöringen trillade ner, och hon brast ut i skratt, och sa:

– Ja jag har tipsat en tjej till om dig, men hon har inte fått tag på dig än

Men det här var ju kanooooon…. att tjejerna sprider reklam över mina slitna Adidas, ja eller åtminstone vad fötterna och benen i dem kan åstadkomma på ett dansgolv.

Katschinggggg!!!!

Katschinggggg!!!! … nu nådde jag kvoten !!!! Fem bra danser resten är
bonus tänkte jag. Och det blev många, många fler bra danser under
kvällen. Men givetvis inte som på hemmaplan. Här fick man ju chansen att
sitta nån enstaka dans,,, för att det var bortaplan. Men som C sade på
vägen hem:

– Jag men det blir ju likadant här på Gräsmyr om du kommer hit några gånger till

Nä häpp …. nu vågar vi lite mer då

Nä nu jäklar … nu hamnade hon mitt framför mig, hon som blev Shanghaiad nyss… som jag var lite tveksam till om hon skulle säga ”ja”. Jag sträckte fram handen… och hon sträckte fram sin och sa ”hej” med ett förvånat uttryck i ansiktet, ungefär som om vi bara skulle hälsat på varann som främlingar och gått vidare åt varsitt håll. Jag måste väl förtydliga mig då tänkte jag, fast vi står på ett dansgolv, och det man gör där är att dansa:

– Ska vi dansa ?

Då ser hon fortfarande tveksam ut. Och säger nåt i stil med:

– Eh ..ok jo det kan vi göra (med ett underförstått ”kan vi VÄL göra” i tonfallet)

Nå ja … vi sätter igång, och hon var duktig… vacker OCH dansant, smidig som en räv, följsam, men inte den sprudlande, sprättande danstypen. Det funkar för mig tyckte jag. Och efteren stund faller hennes kropp tätare intill min, och en hand åker upp i min svettiga nacke , ungefär som ett tecken på att jag blivit ”godkänd” .. ja meer än godkänd. Efter första deldansen säger hon med ett leende:

– Ja ni ”söderifrån” ÄR bättre på att dansa… killarna här är oftast stela.

Under en av de danser jag hade ynnesten att få vila lite, så kom EPA-traktorkillarna och satte sig bredvid mig, en kraftigt förfriskad, vilket märktes både på sättet och spritångorna. Men när Highlights då lirade ”Kung i baren” av Uggla, så var den mest överförfriskade unge herrn med på noterna, och sjöng… nja eller mer skrek ut orden ”kung kung kung i baren” och mumlade under resten av refrängen. Men jag sjöng med honom och gjorde high five innan nästa Gräsmyrsbrutta högg mig för dans.

På vägen hem höll jag mitt löfte att prata så C höll sig vaken. Tack C för att du tog med mig !

…
Höga förväntning = besvikelse ?

Jo ofta kan det vara så,
men Gussjunoret, Highlights, Voyage, Lejonsson och Lina och ett gäng Superdanstjejer… innebar lyckorus. Om du frågar mitt sinne och mitt hjärta.
Frågar du min kropp, så här dagen efter, så funderar den nog:
– ”va fan håller du på med gubbe”!

Det är tex inte ofta en snygg dansant tjej betalar en 140 kronor för en dans.
Men på Gussjönoret skedde det.

Jag blev erbjuden att åka med tre kanonfina tant… eh tjejer hette det ju ja… som skulle utgå från Sandslån. Min inbyggda Skalman-mat-och-sovlocka” med inbyggt varningssystem för försenade Qvinntimmer, ringde alarmerande vid erbjudandet.
Lite drygt två timmar efter att Liv i Voyage sjungit sina första vackra toner på Gussjönoret…. ser jag sällskapet jag skulle åkt med trippa ned för backen.

Arvtagaren till styrdanskaraktären ”Matadoren” var där och ”hypnotiserade” kvinnor med tangoförförisk blick, och enligt mig, lätt överdrivet självförtroende kring danskunskaperna. Vet han förresten inte att det är 74-årige Egon som är danskungen ? (Mannen i vit långärmad tröja)

”Dansmaffiaskaket”, som dansföreteelse uppenbarade sig oxå denna kväll. Ett dansmove som dess bättre är på utdöende. Där de dansande lixom stannar upp lutar tjejen som drar upp benet erotiskt längs skakarens kropp, och sedan skakar de orytmiskt på Parkinsonsvis på överkroppen, och tror sig gjort någonting som har med dans att göra, och tror sig befäst tronen på dansgolvet genom detta märkliga styrdansmove.

En Bäver av hankön uppenbarade sig även på dansgolvet denna oförglömliga kväll. Ja det så faktiskt ut så, utifrån texturen på handduken ihopviken på längden fastsatt i ryggslutet på nåt vis. Men det är klart att det ska finnas bävrar i sådan fin miljö

Jag har ju genom åren på detta vis genom idogt bloggande på ett vis kartlagt styrdansandets ”regler” och dess karaktär. Beskrivit dansstilar och karaktärer, hur uppbjudningsproceduren går till osv osv.
Drivit både med andra (anonymt) … och med mig själv (mindre anonymt)
Ibland händer det ju att två tjejer bjuder upp en samtidigt, och man får för ett ögonblick känna sig rätt populär.

Igår fick jag uppleva ett nytt uppbjudningsknep, från en glad dansant tjej … ja en av dem som jag berättade kom ”lite” sent. När jag var på väg att bjuda upp jätteduktiga, fina, snälla Johanna, så tog jag lixom ansats att sträcka ut handen/armen för att grabba tag i henne. (Dvs inte fråga verbalt, så gör man ofta när man har självförtroende som jag har, och när man känner henne väl)
Men då … bakifrån kom en arm och en hand och liksom låste min dansuppbjudningsrörelse, trots att Johanna var fysiskt närmare än hon som kom bakifrån. Så den uppbjudningstekniken är härmed döpt till: ”Armlåsningen”

Det var absolut tillräckligt med dansfolk för att ha en riktigt kul danskväll.
Men kanske inte idealt för Lejonsson och Lina som behöver kosing för o betala banden. Jag brukar ge nån lite nästan betydelselös dricks då och då för att bidra. Men igår slog jag personligt rekord tror jag. 180 kr inträde, jag betalde 200. Normalt fikar jag för 60 kr, igår för 95 kr, och 5 kr i dricks. Sen på vägen ut så köpte jag fika för 30 kr, men betalde 40. Ja ni förstår ju att jag måste lugna mig lite i min iver att hjälpa till 🙂

Men o andra sidan betade en av tjejerna i vår bil, min del av bensinkostnaden.
Och jag fick 140 kronor för en dans… eller om det var en återbetalning av en skuld. Jag minns inte så noga. Men hon vägrade tyvärr när jag bad henne, demonstrativt lägga pengarna i m in byxficka inför övrig danspublik så det skulle se ut som en natura-betalning. Det var för övrigt samma tjej som vid uppbjudning och öronbedövande hög dansmusik, för några år sedan tog upp en snodd och sa:

– Jag ska bara sätta upp håret

varpå jag replikerade:

– ”Va saru, ska ru sätta på mig ?”

Varpå hon svarade med all oönskvärdlig tydlighet, vänligt men bestämt, och med tydligt klingande konsonanter och vokaler för att inga ytterligare missförstånd skulle uppstå:

– ”NEJ det ska jag inte !”

Refrängen

Jo osså blev jag erbjuden att ta återresan med de tre fina brudarna som kom 2 timmar sent till dansen. Men då ringde skalmanklockan igen. Osså hade jag glömt kyskhetsbältet hemma…