Kategori: styrdans

…
Min moster säger alltid, när hon får liten bebis i famnen,
på äldre dagar, att fast det känns ovant, så

”armarna minns”

Så var det för mig när det gäller dans.
Benen, kroppen mindes… leendet mindes.
För egen del kändes det som det var igår,
och jag tror dans-gudinnorna kände detsamma
Och konditionen höll mycket bra hela kvällen.

Tidigare idag gjorde jag ett inköp.
jag köpte min livs första rakapparat.
Har alltid kört med hyvel tidigare.
Och testade köra lite i nian, det mesta gick bort.
Det var ju iofs en billig apparat.

Och eftersom svettlukt sätter sig i hårväxt under armarna,
så ville jag prova hur min livs första rakapparat fungerar.
Den måste ju vara mildare mot armhålorna än hyvlar,
tänkte Kai-Tomas. Men Kai-Tomas hade fel.
Stora röda svidande rosor under armarna,
med deo som gjorde att det sved ännu värre.

Och när jag gick och frågade en jag blivit tipsad om att hon
kunde tänkas ha nån salva, så satt hon tillsammans med två
andra tjejer, och tre killar.
Och ni skulle sett ansiktsuttrycket på killarna när jag berättade
att jag rakat mig under armarna. Hela deras machoimage blev
hotad av situationen, de tittade på mig med avsmak ”En karl
som rakat sig under armarna !!??” ”Han har säkert på sig
regnbågskalsonger också” ”var på er vakt grabbar”
De lyckades lätta o¨på den för dem jobbiga situationen,
och drog nåt ”manligt” skämt om silvertejp under armarna.

Det är fascinerande det här med ”manlighet”.
Även ikväll fanns det några som hade dröp av tillfogat
testosteron, och arrogans.
Såna som inte behöver kunna dansa för att få dansa.
Såna som inte behöver kunna dansa för att få det de
kommit dit för egentligen, och som får det de kommit dit för,
egentligen.

”Hunk-lunken” som dansstil är fortfarande i bruk,
fick jag bevittna. Sen tycker jag det var lite spännande att Spock” från startrek hade lämnat Enterprice och farit på dans i Långsele

Eller åtminstone var där en look-a-like… nä det var nog Spock. Jag stannade dock inte tills han blev upp-beamad till moderskeppet

Spensalva (Helosan) blev en mjuk och fin avslutning på en perfekt
comeback. Jag tror dessutom att jag mognat lite sen sist,
bryr mig mindre om världsliga ytliga ting, eller vad andra tycker.
Jag påminde mig själv om att ha roligt och le, och ha det bra,
inte ta ansvar för om andra blir besvikna över att inte ha blivit
uppbjudna. Inte bry mig om ifall nån enstaka tror sig vara förmer
än mig. Och inte bry mig om ifall nån markerar ”hit-men-inte-längre”
trots att jag inte är intresserad av något annat än dans för tillfället.
Jag har mognat något lite till.

Mycket var precis som när jag senast dansade.
Överrepresentation av tjejer, och blickar som följde mina fötter.
Kvinnors lite dans-drömskt…mäns lite surt avundsjukt
Hade Bara Egon från Gafsele varit där oxå,
så hade jag varit rakt igenom nöjd.
Saknar Egon !

…
Jag har just dragit ner persiennerna,
och sagt godnatt till min paradisliknande vy.
Jag kan se paradiset vi lever i, alla kan inte se.
Jag är glad över mitt nyslipade, och nylackade,
egenhändigt tillverkade köksbord, som jag knappt använder.
Jag äter oftast vid Datorn/TVn…
men det är vackert, det är mitt, och jag har gjort det.

Jag är glad över solen som skiner över Sollefteå,
och regnet som faller och ger oss liv. Jag är glad över
att jag visar mig själv mer respekt sedan flera månader,
gradvis mer och mer. Jag är glad över ny bär-frys, över ren diskbänk.
Nya vattenblandare i badrummet.

Just nu, medan jag skriver, spelas slumpmässigt, ”Härligt”
med Perikles, och det snörper lite i hjärtat av saknad av dansen.
Jag är inte där än, jag längtar tillbaka.
Mörka sommarkvällar och dansglädjen
efter att ha bränt ut den sista kilojoulen energi
ur min dansande kropp.

Jag saknar kärleken, den kärleken som fanns i mitt bröst,
den vänskapliga kärleken, den tillitsfulla kärleken.
Kärleken från ett barns uppriktiga skratt. Att känna kärleken
från vänner som bryr sig om mig.
Världen förändrades inte över en natt.
Mina vänner försvann inte, den kärleken försvann inte.
Jag brast bara inuti.

Men något brast i mitt hjärta, och behöver tid att läka.
Jag hoppas att den sortens kärlek fortfarande finns kvar där,
den dagen när mitt hjärta börjar läka, och tilliten växer.
Jag hoppas att dansen fortfarande finns där,
dansmobilen, dansgudinnor, Lejon och Lejoninnor
(Lejonsson) Att dansa är att leva, men utan att hjärtat ler
blir dansen statisk och teknisk, det ska bara vara ren lycka.

…
Sitter här och väntar på att gå ner till tvättstugan.
Jag har just ätit, kokta rödbetor, fisk, pärer. och lök.
Gjort nå ärenden på stan oxå. Med andra ord varit rätt duktig under rådande omständigheter.

Ute tinar det rejält, men dröjer väl ett tag innan snön försvinner helt.
Inte helt stökigt här hemma, men inte direkt städat heller.
Jag känner mig ledsen över att jag inte förmår göra det jag tyckt varit roligast, dansa, och spela musik för människor.
De flesta av mina vänner är dessutom dansare, vilket faktiskt svider lite extra, när jag inte kan vara med i den underbara gemenskap jag var med i under sommarn.

Jo det gör ont. Det vill jag lova.
Så mycket som fattas mig nu, bara det att känna glädje, för mig själv och tillsammans med vänner. Varför är det så här ? Bara att kunna se fram emot något, och veta att då, åtminstone den stunden kommer jag må bra, vore nåt jag skulle ge bort en gitarr för. (största värde jag har att ge)

Jag är så sorgsen över hur vissa nära, mycket nära behandlade mig, sånt går inte över med påklistrad positivitet, de som inte förstår det kan dra åt skogen.
För nu sitter jag och ska försöka torka kinderna och hä mig ner till tvättstugan… jag vill känna glädje och hopp….snart, mycket snart.

…
Men Halleluja hörni, jag tror jag är religiös!!
Och religionen heter styrdans.

Igår på da’n, var det gränspuck på att åka på yran i Östersund. Hade pannknack och var rätt lealös. Men jag tänkte att de är ju kropp-och-knoppstatusen på em som gäller. Och den förbättrades fundamentalt till det bättre.

Nya dansmarker igen

Som vanligt tänkte jag mig att det är på helt nya dansmarker, och att jag får ställa in mig på att sitta och kika och må bra så, om danserna inte faller över mig. Jag var helt inställd på det faktiskt. ”4 bra danser, som ribba för att vara nöjd. det blev 4 st i vila istället. OCH jag hann till vattenhålet 2 ggr denna kväll, dit där de andra ” ”dansdjuren” (Dansälvorna, gasellerna, promenad-zombisarna och dansbufflarna) dricker sitt vatten och hämtar ork…. Hurrraaaa !

Och en anledning till att det inte blir så FÅ folk jag dansar med på nyvunna dansmarker, torde ju vara att ”dansdjuren”, så som mitt ”dansharem” 😉 … gasellerna, älvorna och gudinnorna tydligen har stora dansrevir, vandrar runt i Norrland längre och ihärdigare än Renar till vinter och sommarbete…. vad de är graciösa och ihärdiga uthålliga, våra norrländska dansälvor.

Plåster på såren ?

Tyvärr hade inte alla fyra resande samma toppenkväll, det var beklagligt. Men mitt i allt elände för den lätt molokna dansälvan, så fick hon faktiskt 3 danser med en dansgud 😉 O de e inte fy skam de hörrni. Reje, Chauffören, charmören och äkta hälften till den för kvällen så beklagligt ej närvarande dansälvan Carola, var jallafall på hugget. Och sällskapet i bil och på dansgolvet var oklanderligt och roligt. Tack för fika förresten.

Och i hörnen stod….

Jag dansade leende förbi en del iskallt, ytligt vackra isprinsessor, med tomma jaktlystna blickar, och hakan i vädret, där de stod och väntade på bekräftelse över sin skönhet och en chans att få nobba nå mindre ”nobel”. Jag valde och valdes istället av vackra, mjuka, varma dansgudinnor, och älvor. Jag och den för stunden i mina armar gled smidigt förbi de värsta av buffelhjordar och promenad-dans-zombisar ute på dansslätten. Nån enstaka smäll var oundviklig, men jag såg till att min rygg fick ta den istället för min partners skalle. Så gör dansgentlemän ! 🙂

Ingen karriär som spanare

De generösa medresenärerna gjorde ett försök till att samla ihop oss fyra som åkte tillsammans. Jag blev skickad som spejare, spanare för att spana rätt på chauffören som var den ende som saknades i kvällens Sollefteåflock. Jag gick till och med upp på ”balkongen” (en slags teaterlokal det där)
Jag hade ett signalement att gå efter: EN BLÅ RUTIG SKJORTA !!!

Männ hörji, de va som o leta efter en slipsbeklädd välkammad yngre herre på börsen i New York. Det var HUNDRATALS rutiga bomullsskjortor nere på dansslätten. Men va f-n…. har hälften av alla oss män samma kläduppköpare.
Var är fantasin ????? Jag gick helt enkelt bet, misslyckades i mitt uppdrag som spanare. Men jag fick smaka lite fika ändå.

Ren omtanke

Som bekant för många av mina bloggläsare, så har jag intagit en med glimten i ögat något självsäker hållning till mina dansfärdigheter. Detta i kombination med satt jag kan tycka det är roligt att provocera jantelagsreligionen, gör att jag säkerligen kan framstå som ett drygt och malligt inslag i dansvärlden … men det bjuder jag på. Ja e inte så j-a framgångsrik i övriga livet … så det kan ju jantelagsutövarna gotta sig åt då… när jag skrävlar och skryter.

Men jag vill ändå i skrift återge en liten sån konversation som uppstod på resan till dansen. Där vi pratade om det här med den så vanliga överrepresentationen av tjejer på dansgolvet. Jag intar ju ofta, återigen, med glimten i ögart en hållning som går ut på att det är så synd om mig som aldrig får vara i fred på dansgolvet 😉 Och när då tjejerna i baksätet sa att de ville se mer av manligt överskott på dansgolvet, så vände sig Reje till mig och sa:

– Nä det får gääärna va överskott på tjejer för min del, eller hur Tomas?

– Nja (sa ja, lite kärvt och skoj-buttert) det får gärna va kille-överskott så jag får vila nån gång jag oxå

Var på en av damerna i baksätet sa nåt i stil med:

– Ja och det är väl därför du far på dans efter dans för att du ”tycker det är så tråkigt”

Jag flinade upp mig efter att ha fått samtalet dit jag ville och kontrade med:

– Nja det är faktiskt av ren omtanke jag far på dans !!

Blyga jag

Ibland, beroende på dansstegens poesi, feromoner i luften, hudens tysta beröringsspråk, musikens tajming och passion, så kan rent magiska danser uppstå, ja rent ”trolska” …ja tom ”penn-trolska” Så skedde i kväll. När omgivningen försvinner, och det trots trängsel och överbefolkning på dansgolvet blir ensamma på dansgolvet…
På sista dansen blev jag en sån där blundande mysgubbe som jag svurit så mycket över förut….skillnaden: jag krockar inte !

Det kanske inte någon tror på, men i vissa sammanhang är jag blyg så nord-ini-H-vete. Jag tror dock trots allt inte jag åker till Yran på Lördagen. Jag tror mina dansben vill dit, och tom mitt hjärta, fast det är stumt och blygt men inte dövt. Men plånboken vill inte, den snackar nåt om en kommande rotfyllningsräkning hos tandläkaren… och inte ens rot-bidrag får man.

De musikaliska spår banden lirade som gladde mest var: Highway to hell, Härligt, fredag i blodet.

Nä nu ska jag gå över och sparka liv i Moster, ….”bråka” lite me na och munhugges 🙂 ha nä gott nu !

…
Jag har varit utomlands idag, utan långa väntetider för resan o så.
Jag vandrade bland folkvimlet, möttes av en drös ”svenska turister”. Men även av Thailändskor, kineser, kurder och Etiopier. Helt fantastiskt, allt detta på min gata i stan. Fikade på Lilla caféet, och fick riktigt espresso. Sedan vandrar jag vidare mot Persien, eller Iran som det heter nu. Och får mitt hår klippt där på Klipp day. En ung kille som klipper väldigt bra, och trots att han har fulländade svenskkunskaper så snackar han inte ihjäl en… faktum är att han inte snackar alls. Han klipper noggrant och koncentrerat.

Jo idag var jag verkligen utomlands. Medan jag väntade tillsammans med 3 andra medelålders herrar, stod dörren till klipperiet lite på glänt. Bilarna tutade friskt och otåligt utanför, precis som om man vore i Rom. Samtidigt strömmade musik ur radion på frisersalongen, och en annan musik från gatan utanför, egentligen från Elon.
Det stod Palmer vid skyltfönstret, förvisso fejkpalmer, men ändå. och frisören själv var från Iran. Min moster ska åka utomlands nu i oktober, till Spanien. Jag förstår inte varför, vi har ju allt här, i vårt vackra Sollefteå, och detta i allra mest positiva bemärkelse.

Med nystädad lägenhet, nyduschad, nyklippt, och nyrakad, så åker jag på styrdans på klassiska Bollstabruk. Jag fick offra Rumänsk folkmusik för dansen. Och även om jag gillar folkmusik, så älskar jag dans. Och jag hade en fantastisk danskväll. En faaaantastisk kväll för kallvattendansare. Dvs oss som inte tankat västen full med bag-in-box eller öl. Det var gott om utrymme på dansgolvet och i princip BARA kanondanser. Tyvärr, paradoxalt nog innebär detta att det är gott om utrymme på dansgolvet, att det är för lite folk för arrangören. Men ändå … det var bara en toppenkväll. Hallon/chokladkaka och kaffe i pausen var underbart gott oxå.

Jag somnar lycklig ikväll. … ensam, men lycklig !
Och jag fattar ingenting om nånting förövrigt.

…
Det är stjärnklart, när jag vandrar hem en kvart tidigare från dansen.
Jag blir alltid lika förundrad, när jag ställer mig mitt in natten och tittar mot stjärnorna. Jag finner ett lugn i mig när jag tittar upp mot dem. Hade jag inte riskerat att bli arresterad för förargelseväckande beteende, hade jag nu inatt, lagt mig på rygg, och tittat i timmar på stjärnorna. Fast jag kanske hade velat haft en filt, då jag nyss varit förkyld. Det är något helande för mig, som att bli en del av evigheten för en stund. Orubbliga, kan tyckas, har de sin plats på himlavalvet, när så mycket annat tycks så osäkert och föränderligt.

Jag var slut i kroppen, och tänkte att ”sista dansen” inte är nån magisk dans för Amorösa förhoppningar. Så jag lyssnade på kroppen som skrek: ”gå heeeem Gamm-gubbe”

Erika i Drifters levererade som vanligt på scenen, dansbandsvärldens egen Duracellkanin. Många favoritdanserskor till mig var på plats, så jag var danslycklig, även ikväll. Jag köpte fika för 130 kronor då jag haft turen att komma över fribiljett. Dansgolvet dominerades av ”promenaddansare” med zombieblick på den manlige styrande danskavaljeren, när de med vidöppna dansade rätt in i en, inklämd mellan tre promenad-dansar- par.

Nästa dans är till Highlights på Bollsta, nästa helg tror jag. Då ökar jag danspassionen ytterligare några procent. Och uthålligheten förbättras ytterligare 30 minuter. Och benen sprattlar än mer högfrekvent.

Nu säger jag gonatt till stjärnorna

…
Jo nog kändes golvet på Hanssons lite halt till en början, och jag sa kaxigt att det bara var bra, för jag ville ha golvet halt. Men detta var nåt i hästväg, eller hjortväg kanske, Bambi på hal is ….. de första danserna

Men jag tänkte att det bara var att gilla läget, anpassa dansen efter underlaget.
Och antingen lyckades jag med detta, eller så blev golvet bättre eftersom.

Just nu är jag lycklig, lycklig, lycklig !
Jag fick dansa med många fler kanondanser än de jag nämner här, Jag fick dansa med liten rosenknopp, fick dans med följsam lejoninna, med favorit-ko. Jag fick dansa med smidiga, smäckra Lugnviksbor, med Flitiga dansbiet, med duktiga dance socialtjejer, med 2 vackra Pernillor, med liten skogsmulle…..Lycklig, lycklig, lycklig. Och med Bambi, som tidigare gått under benämningen: ”Solblomma”

Bambi sa till mig efter 2 danser nåt i stl med:

– ”Den var banne mig mest sensuella dansen jag dansat på flera år… Jag fick liksom bilder medan vi dansade om att glida fram på en is, bara vi två, som svävande…

Ganska nyligt har jag skrivit om uppbjudningstekniker och nobbningstekninker. Men det finns ju oxå olika sätt att försöka bli uppbjuden på, utan att bjuda upp har jag märkt. Man kan lägga ett ”uppbjudnings-bete” Och jag prövade ett för mig nyuppfunnet uppbjudnings-agn ikväll. Jag lade handen på höften och bildar en ögla av armen och ser efter om det nappar, dvs nån som krokar tag i ”öglan. Det gjorde det idag, det var Bambi som högg.

Tack Lejonet, lejoninnan och alla i ”Lejonflocken” för kanon-arrangemang IGEN

…
Jag är nästan utan ord … nej det är jag ju givetvis inte, jag har massor av ord.

Efter många regnskurar på vägen neröver mot Gussjö så spricker himlen plötsligt upp och blir näst intill klarblå. Det var nästan magiskt. Och det var inte det enda som var magiskt denna kväll. Så många magiska danser, så mycket kvinnor och så lite tid.

Jag är säker på att den mycket unga sångaren i Umbrella inte alls vill få den här jämförelsen, men det vore nästan tjänstefel som humoristisk bloggare att inte påpeka hans slående likhet med Amy Diamond.

Men har var ju oerhört charmig på scen, bra kontakt med publik o så. Och faktum är att någonstans fanns där en riktigt lovande sångröst. Idag sprack den tyvärr för hans del några gånger. Men han/de är förlåtna. Han kan ju inte ha kommit ut ur målbrottet riktigt än. Och ur danssynpunkt va de kanonbra.

Mannerz däremot….. var man ju lite orolig för hur det skulle låta, eftersom jag aldrig hört talas om dem. Men så här i efterhand hade jag INGEN SOM HELST ANLEDNING till oro. De kommer i mitt sinne segla direkt upp till den absoluta dansbandstoppen, om de inte faktiskt redan ÄR där … när jag tänker efter. http://www.mannerz.se/

Jag såg Lejonnsson stod ett tag och såg nästan bekymrad ut när Mannerz nyss kommit upp på scenen. Men nu förstår jag, så här i efterhand att det var Lejonets professionella ”beundrarlook” För han blev så paff och överraskad, öste beröm över dem på scen till den milda grad att han glömde av att nämna Umbrella. Men visst …denna kväll var Mannerz en riktigt trevlig överraskning så jag förstår Lejonet.

En av alla fantastiska danser var en vacker kvinna med trådsmal midja, som bjöd upp, och jag tillbaka. Jag skyddade typ hennes huvud från smällar, när det blir trångt. Och då blir det ju över kontakt mellan hand och huvud. Och i ärlighetens namn kan det vara lite mysigt, om man inte är för pryd. Och hon kanske, kanske, kanske tyckte det oxå…och satte upp sin hand mot min svett-ned-dränkta nacke. En hand som lika kvickt for därifrån. Hon glömde i dansivern av sig än en gång, och reaktionen blev den samma, men danserna var nog både hon och jag lika nöjd med.

Magisk väderförändring till det bättre, Magisk ny musik från scenen, och som sagt en hel hög magiska dansprinsessor, dansälvor och dansgudinnor. Jag tyckte på nåt sätt att jag hade det oförskämt bra. Och njöt oerhört intensivt, trots att mitt goda hjärta näst intill alltid har dåligt samvete för de jag inte hinner dansa med, av dem som gillar att dansa med mig och jag i min tur oxå tycker om. Magin fortsatte faktiskt, det stoppade inte med underbara Linas leende bemötande med en kopp gratiskaffe innan start. Det stoppade inte med magisk väderförändring, med underbar fräsch dansmusik, och dansgudinnor. Utan nu tände Lejonsson eld på stället igen. Ja inte brände ned, utan tände brasor, marschaller, eldar och dessutom blåa el-slingor. Och nu tror man nånstans att det måste ebbas ut … magin över denna underbara kväll, men ….

… på väg hem så lyser en nästan full måne, lite naggad i kanten, upp ett himlavalv där stjärnorna majestätiskt blinkar mot oss, ljusår därifrån. Och till råga på allt så fick vi som ännu höll ögonlocken öppna på hemfärden bevittna ett sprakande vackert NORRSKEN.

Trots att Lejonet förtjänade lite mer klirr i kassan en sån magisk kväll, får vi nog ändå tillstå att solen sken på Lejoninnan, och Lejonet ikväll arrangörsmässigt. Och att Lejoninnan och Lejonet sken tillbaka mot oss dansare … Det var liiiite synd om alla dansare som inte fick uppleva detta arrangemang – tack för denna underbara Gussjö-säsong !

När jag kom hem luktade tröjan som en kombi av 30 parfymer från varje kvinna jag dansat med, och ett antal olika dofter av färsk svett…. och sämre dofter måste jag säga att jag upplevt.

…. i styrdans igen

Bestämde mig inte för att fara på Hällesjö och Blender förrän i morse. Men oj vilket bra beslut. I fredags var jag så slut och less… så jag funderade ett tag på att skippa dans några månader. Men danskungen fick mig på andra tankar.

Det gladde mig innerligt att se Lejonsson och Lina på dans igen. Det är omöjligt att inte tycka mycket om dessa två dans-ikoner. Jag fick dessutom äran att dansa med Lejoninnan vilket gladde mitt hjärta och mina dansben extra. Lejonsson själv fick ”åthutning” av mig när han glömde att dansa och ha roligt hela tiden i första halvlek… men ha skärpte till sig när jag sa åt honom att ”ha roligt för h-vete” Jag tror för övrigt att jag måste göra en blåbärspaj åt dem.

Dansgolvet på Hällesjö är ju för övrigt fortfarande i minsta laget. Nu var det dryga 200 inlösta 235 tror jag danskungen Egon sa. Och visst fanns det en och annan blundande ”mysgubbe”, och några dansande zombies, bufflar och bulldozers. Men på det stora hela gick det rätt bra med tanke på hur litet golvet är. Med Zombies menar jag äldre eller yngre herrar, som med en skräckslagen stirrande blick dansar in i en om och om igen med öppna ögon, som om de vore radiostyrda.

En av alla de tjusiga donnor som jag dansade med ikväll, funderade nog hur jag var funtad. Och det kan man ju faktiskt med all rätt fundera över. Det var så här att jag efter en av två danser sa att jag hade spanat rätt, när jag gissade att hon var duktig att dansa. Och jag sa att kvinnor ofta tittade på fötterna på män som dansar för att spana in deras dansduglighet, och att jag lärt mig av dem. Då tittade hon lite suspekt på mig o sa…

– Men du tittar väl inte på fötterna när du dansar ?

– Nej det blir ju lite svårt så vida inte du har fötter som pekar bakåt.

Och det var kanske tur då att jag behöll nästa ”förtydligande” över vad jag menade, för mig själv. För när jag kollar in kvinnors fotarbete så tittar jag på hur smidig och lätt de följer. Men mitt ordval var nära att bli:

– ”Jag kollar om kvinnorna är lätt på foten”

Men som tur var så svalde jag den ”grodan”

När man dansar bland så mycket folk på så trångt dansgolv, så tycker jag vi borde lära oss av skidåkarna. Ja men har ni inte sett hur de lägger handen på staven i utförsbackar för att inte åka in i framförvarande skidåkare ?
Nej inga stavar på dansgolvet !!!
Men jag brukar, när någon kommer med ryggen mot enn sätta handen på deras rygg, så de känner av att de ska ”stoppa” där. Zombies, bulldozers och myzgubbar tror jag inte reflekterar över det som ett varningstecken i vänskaplig anda, utan som ett hot och ett hinder, och trycker med all kraft ifrån sig allt som är inom deras armlängd…. som tur är har de ofta korta armar 🙂

En kvinna jag dansade med hade haft otur med danspartners några danspartner i rad, och dansade en med mig, då hon mellan danserna sa:

– Tack, det behövde jag

Då flinade jag upp mig, och sade i all ödmjukhet:

– jag brukar tänka att jag är som en liten present på dansgolvet, för de som bjuder upp mig

En tjej/kvinna bjöd upp mig, och efter en dans smickrade hon till sig en till direkt på, vilket jag ibland gör iofs, men försöker att finnas tillgänglig …
Hon sade att jag var kvällens bästa dans för henne…

Dansprinsessan från Helgum bjöd till fantastisk dans oxå, likaså IB från Jämtland, Eva, Bettan, Hanne mfl mfl

…
Slut som artist