Kategori: styrdans

…
Gubben somnade på spikmattan mitt på da’n
för 3e dagen i rad, och vaknade utvilad
till ett strålande juniväder, när det var dags att åka
till Hanssons Loge och Jannez. Syrenerna och sommargrönskan,
i över 20 grader gjorde mig sommar-lycklig.

Chaufförskan var försenad och på högvarv.
2 damor till skulle fraktas till logen, och de var på
lika mycket högvarv som chaufförskan.
Jag fick inte en syl i vädret.
Och det var ju bra …. vädret asså.

Det är inte lätt att vara dansant, vacker,
dans-fox-gubbe på hemmaplan nu för tiden.
kvällen var varm, dans alstrar värme.
Och svetten rinner…. och ikväll fick jag det
påpekat två gånger, två danser på rad:

”vad du svettas”

ja ha tänkte jag … då går jag väl ut då,
så de får dansa med nån torris.
..om de hittar nå’n.
Sen tro jag man blir svettigare om man dansar hela tiden,
än om man inte gör det. Det är bara en teori jag har.

Men jag blev uppbjuden där ute oxå…
jag sa lite surt, på ett skämtsamt sätt
utan att vara otrevlig:

”Jaha om du vill dansa med en svettig gubbe”

Det ville Lotta.

Nä nu blir det pausa !
Man blir ju så svettig annars

…
Energin räcker bara tills den tar slut.
Engagemanget likaså.

Jag hade jättemycket danslust ett tag,
längtade efter sommardanser,
brann för Gussjö-Norets återuppbyggnad,
efter takraset i vintras. Jag brann för att få med
dansvänner på dans. Men det blir mest bara ”nej”
från alla jag frågar, och då blir det extra känsligt att
det inte ens annonserats på gemensamt forum
avfärd mot dans i norr, utan fick höra om det efteråt.

Dessa saker påverkade
min ovilja att dansa igår på Logen.
Tappade lusten… och känner tveksamhet till och med till
den för mig självskrivna Noret-galan i Ramvik på onsdag.
Jag lade, trots mycket begränsad personlig ekonomi,
tidigare in en hundring på swisch för Norets
återuppbyggnad. EN person gillade artikeln, noll
personer gillade inbetalningen, och noll personer visade
nåt tecken på att de betalat in nåt själva.
Det kan mycket väl hända att flera har för avsikt att göra det vid
nåt senare tillfälle, eller bara betalat anonymt.
Men noll är ändå ganska liten reaktion.

Jag hade jättemycket boulelust
ett tag, fixade bla mess-grupp för att ordna träning.
Men än så länge precis som förra året
lyser engagemanget för det i stora delar med sin frånvaro.
Till slut så hittar jag kanske annat att göra med min tid,

….skulle jag tro.

…
Med en lätt panikslagen förstagångsdanserska i baksätet,
far jag och Patrik mot Hanssons loge.
Med några grundläggande tips kastar hon sig …inte ….ut
i vimlet. Kan vara klokt, kan vara självuppfyllande profetia.
Men hon var Inga-lunda dålig på att dansa,
och jublade mitt under dansen med ett:

– ”YEEES!

…när hon fixade att dansa med ryggen mot färdriktningen.

… så henne nobbar ”Inga” danscharmörer, … får bli min inrådan.

För egen del var det fullt ös från första början, när jag dansar
med till synes outtömlig energi. Så var inte fallet dock.
Energin är numer, för en halv-sekel-gammal gubbe
i allra högsta grad ut-tömlig.
Och till det återkommer jag snart.

Alla stereotyper på dansgolvet, och stereo-typer i bandet,
lever ännu kvar, sedan en av mina första styrdans-blogg-inlägg.
Ett inlägg som hade glimten i ögat, och en stor dos sanningsenlighet,
om hur det förhåller sig inom danskulturen. länk

Hanssons loge ÄR Hanssons Loge,
en för mig klassiskt dansloge. Kanske på god andraplats
efter Gussjönoret. Ett bra dansgolv med trevlig omgivning,
och ofta gott om dansälvor.

Dä va a’Helen, det var a’Maria, det var a’Anette och det var a’Siw.
Dä va hon från Nolaskogs, de va hon som gladdes åt att dansa
vä mäg för att jag inte krocka på dansgolvet. Dä va hon som va född 1969,
men såg ut att va född 1980. Dä va a’Jo-hanna,
o dä va a’Hanne, a’ Christina, a’Elisabeth, och sist men inte minst,
om än inte våldsamt många cm över havet, a’ Gunilla.
O många fler underbara danser…

…men så va nä oxå hon som dansa åt alla håll samtidigt,
utom det håll jag försökte dansa åt. Och på nåt jäkla vis,
lyckades hon efter paus hitta mig igen.

Och när hon bjö upp,
ville jag egentligen inte ALLS.
Jag svarade tafatt ”va sa du ?” när hon sa ”får jag lov”
i hopp om nån slags mirakulös flykt, eller hopp
om att hon frågade vad klockan va.
Trots att jag vet mycket väl att det i princip
alltid är en enda fråga som ställs på ett dansgolv,
om än med olika sätt att säga det.

”FÅR JAG LOOV” ? svarade hon irriterat
på mitt uppenbart korkade: ”va sa du?”

Så det blev dans med damen,
… eller nja .. njä …hmm … njä, dans,
näe … inte dans. Snarare meningslös,
taktlös brottning. Får man skriva så här elakt ?
Jag vet inte faktiskt… jag gör det iaf.
En hjärtlös typ jag, för att vara så hjärtlig.

För här återkommer jag till min energi,
min egen lust och vilja. Det gick åt lika mycket
energi på en enda ”dans”att brottas med denna äldre dam,
som att flänga runt 20 danser, i lätta gasellskutt med
någon av dansälvorna. Och det här med att inte krocka med
andra par, med brotterskan i mina armar, var bara att glömma.
Det small från alla håll, i ryggen, på tårna, armarna, benen.
Och den fysiska smärtan är inget, mot skammen över att inte
kunna bidra till flytande danstrafik.

Så efter den dansen med damen som
envisas med att brottas med mig, orkade jag knappt dansa mer
under kvällen. Resten av danserna blev inte lika flygande
lätta och graciösa för mig,
jag fick ta fram tjurda, men dansglädjen dog av något !

Man behöver inte vara bäst, eller proffs för att fara på dans,
och jag nobbar nästan aldrig. Men jag tror jag önskar
att åtminstone några steg skulle vara i samma riktning som mina.

Så får jag lov ? … att nobba ?

Martinez då ?

Jo då de levererade. Men ger mig inga musikaliska rysningar
som Maria i Blender, Andreas Olsson i Sannex eller förre
Highlightssångaren Michael Mårtensson.
Men oerhört dansfunktionellt och för alla generationer,
och professionellt.

Vid fikapausen, fick de svenske danserskorna och dansarna
mig att känna mig riktigt internationell i mitt kö-beteende.
Det såg nämligen ut som en delning i kön,
med två olika servitriser, så jag frågade om det var så
att det var 2 olika köer, och fick positiv respons.
Var på jag meddelade det för några i den 100 personer
långa kön, att de kunde ta den andra kön. Men de bara tittade
på mig som jag vore från en annan planet.
Don’t mess with the svenska kö-systems-moralen !!!!

I vanlig ordning var påkarna på gubben Kai Tomas
så mjölksyre-stinna att när övrig
danspublik traditionsenligt ska stampa och klappa in ett extranummer,
så skrek jag från hjärta: NEEEEJ, JAG ORKAR INTE MEEEER

Det sista som skedde för mig på logen,
var att jag fick gå tillbaks in efter min grå jeansjacka
från 2011 inhandlad på rea för endast femtio kronor.
Och att a’Anette tackade artigt för dansen, hon inte fick
när ett lämmeltåg av svettiga dansare lämnar
Logen för denna gång.
Jag tackar tillbaks, artig som jag är!

väl mött igen,
då endast en dam riskerar nobb !
Lyckas jag inte med det slutar jag dansa,
och börjar med nån annan fysisk aktivitet,
men INTE brottning !!!!

…
För oinvigda dansare/läsare bör för metaforisk
läsförståelses skull nämnas att dansarrangören
som ofta hänvisas till i inlägget heter L-E jonsson: ”Lejonsson”

Urlakad

Jösses anamma så trött kroppen var,
när jag stapplade ur bilen ca 02.30 !
På nå’t sätt lyckades jag stappla in i rätt port
och rätt ytterdörr, hitta tandborsten och gnugga
den några drag, utan att somna med den i munnen.

Trött efter att under kvällen styrt runt ett st okänt kylskåp,
givetvis då till kvällens längsta låt.
Trött efter att i mina armar fört naturligt undersköna dansälvor,
och dansgudinnor, och kört slalom mellan 3-4 manliga
hundratiokilos bulldozers med trasigt roder.
Fascinerad av att som hastigast betraktat en liten skara fagra
porslinsdockor som var lite föör medvetna om sin
ytliga skönhet.
(Jag ger under danskvällen inte den senast nämnda
kategorin så hemskt mycket uppmärksamhet nu för tiden,
det har jag inte tid till)

… så lite tid, så mycket lagom mogna kvinnor …så lite ork.

Bilden nedan är Lars Erik Jonssons, som jag lånade i reklamsyfte,
å hans vägnar:

Den portade forne följeslagaren

”Dåligt samvete” en inre ”demon” vi alla under stundom
burit med oss,försökte tränga sig på när det stod
en lång rad uppklädda förväntansfulla damer, pga av den
för styrdans ”mycket ovanliga” företeelsen
kvinnligt överskott. Dåligt samvete försökte även
på andra vis,..men är portad hos mig! Schaaas !

När jag blundar, kan jag se dem dansa igen

Lika för stunden lycklig som jag blir när ja ser dansgolvet
fyllas av allehanda modeller, och dansstilar.
Fyllas av människor som gör sin grej för att glädjas,
sin grej för att bli sedd. Lika mycket kan jag känna saknad
av Dans-Egon, Mr styrdans, den graciöse seniorens
slowmotion-bugg. Och lika mycket kan jag drömma om att få
se lejonflockens ledarpar, lejonet och lejoninnan åter få göra det de
älskar, det de gör så bra: dansa !
En gång dansade jag med Lejoninnan i Hällesjö,
det var en följsam dans bland mygg och jämtar som var
värd att minnas.

Den dag Lejonen inför mina leende guldbruna ögon,
äntrar dansgolvet.
Då ska jag sätta mig ner och beskåda och unna !
ge rampljuset till Norrlands stora danssjäl:
Herr Lejon och fröken Lejoninna !

Flock-motion

Nåväl , jag är väl inget outtröttligt fantastiskt lejon
men jag och alla ni andra strävsamma dansvänner
är även vi en stor lejonpart av Norrlands danssjäl,
utan flock, heller ingen magisk dans !

Men jag måste börja gubb-jogga eller nåt hörrni !
Musklerna i denna gubbe tar slut en timme innan
slutsignal och för kroppen plågsamma extranummer.
Och när det är sånt underskott på dansanta män, så
blir det ju svårt att påkalla ”domaren” för byte som
i fotbollsmatcher. Det är bara att härda ut kramper
och dålig kommunikation mellan kroppsdelar och hjärna.

Det här går ju inte, nå’t måste göras.
Stackars Eva som jag dansade min
sista dans med, agerade i det närmaste stöttepelare.
Asså inte kylskåpsnivå, men att kalla det för spänst från
min sida sett, vore att ta i.
Och ändå är jag inte mer än ca ett halvt sekel gammal.
Och att dansa sparsamt för att orka hela kvällen,
det finns inte ! Varför dansa överhuvud taget om man inte få
lägga sitt allt i varje danssteg och varje danssnurr?

Att dansa ”sparsamt” är som att…

Att ”dansa sparsamt” är som att köpa och dricka billigt
Gevalia-kaffe istället för att som sig bör köpa hela bönor
av Zoega skånerost alt Arvid Nordqvist,
och mala och göra presso.
Att ”dansa sparsamt” är som att bli miljonär och spara
pengarna till en vacker gravsten, eller som att leva efter
de klassiska svenska Jante-ordspråken:
”Det är en dag i morgon också”, eller:
”Nä så roligt ska vi inte ha”
Varför ska vi inte det ?

Nä, jag bränner nog mitt krut på dansgolvet
så länge det räcker,och när det är slut får jag väl
spela bingo och mata svanarna. Alla utom Sean
Connery i James Bond, lever bara en gång.

Hoppet om ännu en sommar lever vidare !

När lejonet (Lars-Erik Jonsson)
under kvällen avbryter grandiosa Jannez,
äntrar scenen för att delge flocken att DET BLIR DANS
PÅ GUSSJÖNORET även i sommar, och att dansbanan
SKA BYGGAS UPP IGEN. Då får jag efter danspublikens
reaktioner flashbacks till den gamla underbara reklamen
för MER:

Om en hockeydomare varit på plats:

För min del erhöll denna danskväll i hockeyterminologi
även 3 st checking from behind (från 110-kios bulldozers)

2 bentacklingar (från snurrande buggare)
10 st lätta kroppstacklingar

1 armbågstackling i ryggen

1 st time out (fika-paus kl 23)

gjorde mig skyldig till oräkneliga ”fasthållningar” (man jett ju håll i kring dom)

Men jag ”scorade” inte ikväll……….heller !
…och därför blev det ej heller nå’n ”holding the stick”.. gud bevars
sån’t man bara inte gör ! …(offentligt)

…
Bollsta Bruk
Bandet lockade inte, Black Jack.
några återbud på danstjejer,
ganska seg i kroppen.

Men jag behövde komma ut lite,
det får bli som det blir, tänkte jag.
Och det blev som det blev faktiskt.
Nere vid garderoben hördes de spela nån låt,
som fick Flamingokvintetten att framstå
som hypermoderna. Och till en början
var det majoritet äldre dansare, tom
äldre än mig.

Men så får jag i trappen på väg upp till
dansgolvet syn på H, och springer fram
och hugger tag och släpar ut na på
dansgolvet… o sen är det dans precis
hela kvällen, till och med en dans under pausen
till inspelad pausmusik. Och det var gott om
dansutrymme mest hela kvällen, så jag fick ta ut
svängarna ordentligt.

Och jag klarar inte av att dansa på sparlåga,
det är full gas hela tiden. Egentligen orkar jag
inte dansa efter paus, men gör det ändå.
typ. Tack alla dansälvor.

…
I prickig 50-talsklänning steppar hon sidledes
å tillbaka, ett professionellt dansbandsleende har
applicerats på ansiktet innan första upptakten till första
låten slår sina fyra slag med trumpinnarna.
Musiken är klanderfri, bra låtval som gör att jag rycks med i
musiken som får mina dansben och fötter att vilja dansa.
Det är Martinez på Bollsta Bruk, och sångerskan Sandra Estberg.
Första timmen, pratar de flera gånger bort massa tid i nån
slags presentation av nya låtar på repertoaren, det går flera minuter
mellan låtarna och jag tänker blygt men otåligt:

”De är väl inget j-a seminarium, spela för h-vete !”

Det är inte fullt så fullt som arrangörerna säkert hoppas på,
och till en början, vid en första anblick på dansgolvet
blir jag lite orolig att jag dragit en nitlott
i danslotteriet, när det kommer till att få dansa mycket
och få dansa med damor jag gillar att dansa med.

Men jag tar mitt sargade Gösta-Gigolo-hjärta ut på dansgolvet,
and then I do my magic, och dansälvorna trillar in en efter en,
det malplacerade mellansnacket upphör från Sandra,
och jag kan med liten blink, och glimt säga åt kvinnan
som för stunden är i mina armar och social-pratar för mycket:

”Shut up and dance!!!”

Det leende som kommer på mina läppar är dock
inget professionellt dansleende, utan går inte att stoppa,
när jag mitt i foxen drar runt i några Hambo-snurrar.
Och kvinnor runt om dansbanan som längtansfullt,
främst tittar på mina fötter. Och mina skor är inte sååå vackra,
utan billiga lättviktsskor för tvåhundra kronor på Lidl.
Då tillåter jag mig att må bra över den uppmärksamheten,
när man får vara ”kung för en dag”

Men även om jag fajtas med motstridiga känslor inuti,
inte vågar tänka minsta lilla attraktion, inte vågar
ge mitt hjärta hopp bland alla dansänglar…
så ser jag till att skjuta allt sådant ur huvudet, och ur hjärtat,
och dansar med passion till musiken, och med kroppen,
men hjärtat slår bara varannan slag under danskvällar.

Sista timmen, när halvsekelgamla Gösta-Gigolo-ben
är fullständigt urlakade på energi, och går på reservtanken,
eller ”ångorna” som man säger. Nä då har de jävlar i mig inte
nå mellansnack mellan låtarna när gubb-skrället behöver andas.

Och ökade tempot till näst intill o-dansbart på de två näst sista
låtarna gjorde de oxå. Men det är mina halvsekelgamla påkar som
protesterar över att inte fått sitta en enda dans.
Det utsvultna egot suger i sig så gott det kan av att ha hittat
en plats i livet där man är något så när eftertraktad,
om än det månne vara för min kropp… min danskropp.

…
På väg

Något tätt packade rymdes 5 st förväntansfulla
dansare i Gunillas stora limousin …
ja .. eller lite mindre mellanstor personbil iaf.
Ganska gäspigt och segt i delar av baksätet,
även jag då. Glada över en fantastisk uppslutning
till Lejonssons fantastiska arrangemang,
huttrade vi oss fram till entrén, och sen var det bara
fullt ös hela kvällen i 5 timmar, vilken gudagåva
att få dansa sig mätt på kärlek.

Det hade gjort mig än gladare

För ett kort ögonblick höll jag på att bli än lyckligare
när jag i ögonvrån trodde mig se Egon Edmark, från Gafsele
med sina geniala slowbugg och sitt gemytliga sätt.
Men det var bara en blek yngre kopia av danskungen,
Allas vår danskung som åkte på en stroke för ett år sedan.

”var bandet bra”?

De flesta dansband är duktiga att spela,
och oftast är det bara huruvida låtvalen faller
en i smaken som avgör huruvida vi kallar dem för bra band
eller inte. Men Blender…. Maria i Blender. Hennes sång
ger mysrysningar upp efter ryggraden,
och gör dansupplevelsen näst intill religiös
i vissa ögonblick. När hon sjunger ”Minnen från lyckliga da’r”
är lyckan total för en liten, liten stund.
Jannes slut-balllad ”Här” med text av Ingela Pling,
var oxå en höjdare.

Självlysande kan man bli

Fortfarande gör dans väldigt många människor självlysande
av närhet, motion, socialt umgänge, tillhörighet,
och sist men inte minst ren dansglädje.

Sett med nya ögon

Men jag ser kanske något annorlunda nu på styrdans,
kanske för att jag ser annorlunda på mig själv,
för att jag blivit golvad i livet nån gång för mycket kanske ?
Och om än det var med lite glimt, självboost och
humor jag förut godtog epitetet ”dansgud”.
Så gör ett fall från hög höjd så mycket mer ont.
Nu var det inte alls dansen som orsakade mitt ”fall”,
men det var en sweet bubbla att gömma sig i.

Som älskar att dansa…igen

Jag är givetvis ingen Dansgud !
Jag är bara en man, förvisso en rätt fin man,
en gubbe, förvisso en rätt klok gubbe, som älskar att dansa,
och må hända enligt tillräckligt många är märkbart
duktig på det. Och delvis är jag bra på det för att jag älskar det,
och för att jag dansar till orden, dansar till trummorna,
dansar till sången, dansar till 4-basen.
För att jag kommunicerar när jag dansar, med danspartnern,
via kroppen, dansstegen, musiken takten och passionen,
och med själen. För att jag lever dans, när jag dansar.

Småler ändå över ….

Men jag småler fortfarande åt de olika skådespel som förekommer
på dansgolven, med för egen del lite ensamhetsbitter underton.
Jag ser numer ganska fort vilka danserskor jag förut
trodde var en vinst att få dansa med, men nu inser att de är
fagra skådespelerskor, med statusagenda, sexuell agenda,
ekonomisk agenda. Som vet att använda sitt överflödiga
självförtroende att få det de vill ha, vilket sällan är
fråga om danskvalitet. De är förvisso i minoritet,
men jag har lärt mig.

Jag bjuder ej längre upp dessa porslinsdockor
utan hjärta. Jag bjuder nu upp riktiga kvinnor
med omtanke och dansglädje. .. i den mån jag ser
bortom det ytligt uppenbara.

Jag småler även åt tuppbröstade hunk-lunkare
med oproportionerligt självförtroende.
Jag kan fortfarande även tillåta mig le något åt 120
kilos herr-bulldozers som aldrig haft ett roder på sitt ekipage.
Även dessa är gud ske pris ytterst sällsynta nu för tiden.
Desto vanligare då med yviga en-gång-om-året-buggare,
som inte har så stor koll på vart de skickar iväg sin partner

Snitslad bana

Men för det mesta snirklar jag mig likt en gammal skruttig gasell
igenom massorna av dansekipage med lätthet, utan att min
tillfälliga danspartner behöver ta smällar.
En el två ggr per kväll kan hända jag missar jag nån från
flanken, för att gud inte placerade ögon i nacken på mig
när mindre talangfulla och hänsynsfulla snubbar,
snubblar fram i tillvaron.

Men mest av allt …

Men mest av allt ler jag i rena glädjen över att dansa,
Och jag dansar med de som respekterar mig,
och de som jag tycker om att dansa med,
och har lagt det dåliga samvetet på hyllan för alltid.

Underkvällen gled för övrigt någon enstaka dansälvas hand
ned till undertecknads lite mer erogena områden,
#Nice
DN, AB och ETC !

Tack, tack och tack !

Tack till snubben som lämnade företräde vid en trång
dans-situation med en handgest. Vilket var första gången
under mina 30 år på dansgolvet.

Tack alla godhjärtade, följsamma dansälvor, som förgyllde
danskvällen och fick mig att känna mig lite extra speciell
för en stund. Och tack Carola och Gunilla
för er generositet och inkluderande.

Tack till Lars-Erik Jonsson och Lina med personal
för den Magi ni skapar !
vettefan hur ni gör… men magi är det !

..och tack för dansanta fötter !

…
Jaha ja ett halvt sekel gammal dansgubbe
for iväg på dans i Ramvik, med fantastiska Lejonsson
som dansarrangörer, Blender och Jannez som dansband.
Jag hade tom sett fram emot det, och känner mersmak
efteråt, det var längesedan. I might just be back !

Underbara uppbl… ja menar underbara Carola och Gunilla
var högst delaktig till en återuppstånden dansglädje,
en fd dansgud, numera en Gösta gigolo med på slutet av
danskvällen smärtande benmuskler.

För ovanlighetens skull var det ett överskott på tjejer/kvinnor,
på dansgolvet … så vi fick väl ligga i extra mycket, vi gubbar
som ändå räknas till någorlunda dansanta.

Jag är för trött för att skriva så mycket mer för tillfället,
kanske blir mer sen, eller inte.

…
Det mesta var avslaget ikväll.
Jag kompenserade att jag kom sent
med att gå ifrån lite tidigare.

Några gick av outgrundliga skäl ,
inte ifrån fikaborden, lite finare folk, kan jag tänka.
De förväntade sig kanske bli uppbjudna där uppe,
eller ville inte dansa.
Några duktiga danserskor var på plats,
några isprinsessor, en danssugen Sjödin.
Vi var några fler på dansgolvet,
än de var på scenen.

Snart är nog dansen i Sollefteå ett minne blott
skulle jag tro, precis som de affärslokaler som ratas
för Birsta och internet.
Jag vet inte…. jag känner inte längre för att åka 15-20 mil,
och komma hem mellan 03.00 – 04.00 på natten,
så länge det finns dans 5 minuter hemifrån.
Och när de nära danserna försvinner,
då hittar jag på nåt annat roligt att göra.
Varför åka över ån efter vatten ?

Den eminente dansarrangören Lejonsson,
tillika godhjärtade mannen Lars-Erik Jonsson,
har uttryckt full förståelse för när vi dansare
är lokalt lojala. Det hedrar honom.

Det enda som inte var i närheten av avslaget,
var Erika, sångerskan i Drifters.
Jag börjar bli mer och mer säker på att hon har ett
laddningsuttag nånstans på kroppen, och att orkestern
sätter henne på laddning på en stol, drar ur sladden och
sen är det 110% urladdning på scenen,
oavsett mängden inlösta.
hur professionellt är inte det då ?!
Duracell got nothing on her !

Klockan 24, mitt i dansbandsrefrängen,
började jag därför tänka på refrängen.

Jag vill passa på att tacka min polare Martin för
Buffé på Hallstaberget, efter musicerande,
och burit möbler åt dotra hanses. ”Söstra mi”

…
Jo Patrik frågade om jag skulle med på dans igen.
Jag hade inte tänkt det faktiskt.
Men jag tänkte att jag inte hade nåt bättre för mig.

Efter djupdykningen jag gjort under 1½ år,
så känns det inte verkligt nästan,
att jag skulle fara på dans.
Och 2 ggr dessutom.

I lördags var kul,
men jag kände inte sug efter mer efteråt.
Men idag… idag hörrni, så var det ett Lejonsson-arr.
Och Lejonsson och Lejoninnan gör magiska danskvällar.

Bara en så grej att efter lång frånvaro för mig,
så sticker ”Lejonet” ut huvud och lejonman och ger en välkomstkram
Det är inte ”bra affärer”, det är inte ”företagssmart”,
det är ren danskärlek.

När jag sedan pratar med vackra godhjärtade lejoninnan,
om hur magiskt jag tycker det var.
så svarar hon att de försöker leverera en känsla,
utöver allt det hårda arbete de lägger ner.

Ja Lejoninnan, och Lejonet …
den känslan ni levererar kallas kärlek,
tack för en underbar kväll

90 % riktigt bra danser i kväll,
1 % katastrofdans, (den sista dansen)
Och resten magiska, var av en av dessa outstanding

Styrdans – Lejonflocken levererar …. kärlek !