Kategori: styrdans

…
Kollade metet, men lämnade kastspöet hemma

Har man som jag, gått ut och offentligt gnällt
och gnytt om samåkningsfunktionaliteten till styrdans,
så få man ta tillfället i akt när tillfälle ges.
Men kroppen kändes bara funktionell, och inte
helt laddad med dansenergi. Jag vet redan innan att
denna typen av dansresor som är 36 mil tur och retur,
tär på min dygnsrytm och ork. Men vad gör man som sagt
när tillfälle ges ?

Förutsättningar för dans igår

Huvet (lusten och längtan) var snäppet under den
fysiska laddningen. Och då får det bli som det blir.
Utöver det, så ser jag på dans, vänskap, kärlek, attraktion
på en gamm-gubbes vis numera. Mera moget, mera desillusionerat
och lite cyniskt trött. Eller som jag skulle vilja beskriva det;
mycket mer klarsynt, med röntgen-glasögon.
Jaha nu gick alla snusktanter och snuskgubbar igång och tänkte
att jag skulle se inunder kläderna och vara sexistisk och
ytlig ? Nää…. nästa styrka på röntgen-glasögonen är de som ser förbi
det ytliga klädseln, förbi kroppsformer och smink, och ser in i själen,
men fortfarande tar hänsyn till dansteknik, och dansmässig
konstnärlighet.

Inte hos optikern

Jorå … den röntgensynen går inte att beställa hos optikern,
utan kräver träning. Det jag tror mig behärska bättre än förut
är alltså att inte falla för yta och spelat självförtroende,
när jag bjuder upp. När jag var yngre jagade jag skönhet, OCH
dansanta tjejer. Lät hormonerna styra. Det blev fel ur flera aspekter för
egen del. Dels utifrån vad jag på riktigt ville, och vad som faktiskt
var möjligt med mitt utseende, mitt självförtroende, min sociala status,
och min börs. Jag fiskade alltså bäcköring, med abborrspö, och
glömde betet, som metafor till dansvärldens raggningsmetoder.

Dåtidens styrdansanalys

Jag skrev en gång för länge sedan en humoristisk analys
om styrdansvärlden, ur min dåvarande vy. Då var den nog
rätt träffsäker och flera kände igen sig bland Alfahanar,
Alfa-wannabes,130-kilos bulldozrar, boan Johan, panelhönor,
osv. Nu har både jag förändrats som dansare och människa,
och dansvärlden har förändrats, för att människor har förändrats,
för att värderingar har förändrats. Och värderingar = människosyn,
och värderingar = politik.

Ooooorkar inte …att

Men för att återknyta till gårdagens dans på Gräsmyrs loge,
uti stora världen, på BORTAPLAN, där det krävs mera aktiv
uppbjudning för att få många bra danser.
18 långa mil från där jag bor, så föll det sig så att mitt huvud
tänkte att jag oooorkar inte hålla på att leta danspartners ikväll,
oooorkar inte välja ut vilka som ser dansanta ut, vilka jag finner
attraktiva, vilka som kan tänkas finna mig attraktiv, vilka som
ser ut som snälla kvinnor, vilka som kommer sätta handen på mitt bröst
och skapa en halvmeters avstånd mellan oss och låta mig veta.
”HIT MEN INTE LÄNGRE”. Vilka, som det första det gör, är
att verbalt försäkra sig om att med mina förutsättningar
är det ingen mening att jag, min gamla gädda (dvs jag själv),
fiskar bäcköring(dvs hon själv). Och jag som bara tänkte dansa,
men nu övertydligt fått markerat för mig vad som gäller.

Så kvällens ”taktik” blev

Så jag bjöd helt enkelt inte upp någon
utöver de jag redan kände, och sprang på. Och min trötta
allergichockade kropp, var med på det upplägget direkt !
”Jipppiee !!!! … siiiittaaaa ned” sa kroppen om det upplägget.
Jag var vid ganska gott humör, gladdes åt musiken av Mannerz,
njöt av att titta på duktiga buggare, när jag satte mig i den lite
lugnare delen av logen.
Jag dansade med de som bjöd upp mig, det var mina
reskompisar, plus nån enstaka till bekant, och ytterligare ca
5-6 okända danserskor. Så jag satt en stor del av kvällen,
och min kropp var jättenöjd med det. Och experimentet var i full
gång, och är bara möjligt för att det är ”bortaplan” Dvs jag känner
inte så många.

Som utgångspunkt för analysen … tro mig om ni vill

Jag vill bara säga det, som utgångspunkt, att jag faktiskt
ÄR riktigt duktig på att dansa…. RIKTIGT duktig !
Det är inte skryt, utan fakta, och har betydelse för fortsatt
analys av dansexperimentet utan uppbjudningar på
bortaplan. Ni/läsarna av bloggen, får helt enkelt ta mig på
mitt ord där… eller syna min eventuella självförtroendebluff
på dansgolvet. Och varför jag helt osvenskt hävdar
min duktighet, är för att det tidigare har brukat resultera i
uppbjudningar från främmande kvinnor som sett mig dansa,
både vackra, och mindre vackra, dansanta och mindre dansanta.
Dock INTE uppbjudningar från Alfahonan i lokalen, dans-posörer
eller utsmyckade utseende-posörer.

Det nya i dansvärlden… det nya i samhället

Och här… här kommer vi till något jag tycker har förändrats
drastiskt i dansvärlden, på dansgolvet sedan Styrdansbloggen
för 11 år sedan. POSÖRERNA har inte bara blivit fler, de
är snart i majoritet på dansgolvet. Det finns olika grad och olika
typer av posering på ett dansgolv. Man ger budskap genom blick,
kroppshållning, klädsel… och hur högt man kan hålla näsan
i vädret. Ett av budskapen vissa vill sända ut skulle kunna vara:

”Jag har inte slitit på gym, köpt smink och kläder för
tusentals kronor för att hamna i säng ned en dansant
mediokert snygg låginkomsttagare”.
”Cause i’m worth it” … typ

Vill så de skäms, men näms inte

Jag VET att jag är en duktig styrdansare.
Och jag vet att det finns en del av de som poserar sig
fram i danskvällen. Den del som inte enkom är ute efter att
hitta en partner som har status och pengar, utan
även vill dansa med en duktig kavaljer. De vill egentligen
dansa med mig, men det skulle inte falla dem in att bjuda
upp mig… men kaaaanske om jag bjöd upp dem, så det fick
välja och kanske visa med kroppsspråket att
”okej då … du fååår väl dansa med vackra mig då”

Nix säger jag,not to night, inte i kväll, mo more. inte längre !

Riktiga människor, riktiga kvinnor

Jag dansar helst med riktiga människor, riktiga kvinnor,
Väldigt gärna duktiga dansare naturligtvis, och det gör
faktiskt heller inget om någon av dem skulle falla sig vara
vackra i mina ögon… det är helt okej. Men riktiga människor,
riktiga kvinnor ! Så jag bjuder inte upp posörer längre.
Och igår innebar det, på bortaplan färre danser. Och min slitna kropp
jublade över det, och mitt självförtroende som dansare vacklade
inte en millimeter. Mitt självförtroende som attraktiv man förändrades
inte till det sämre, utan låg kvar nere på existensminimum-nivån
eftersom pengar är mer attraktivt än någonsin förr i Sverige,
samt att mag-tvättbrädan är gömd under vetebulle-vadd !

Fri

Jag är fri nu ! … Freedom at last !
Jag tänker att det finns paralleller med kärleks-attraktionsmarknaden
o ena sidan. Och å andra sidan pengar och ägande. Jag har på senare tid
tex bloggat om att ju färre saker jag har, desto lyckligare blir jag.
För att jag tar bort BEHOVET, av att ha mer, hela tiden mer.
Och ändå inte veta vart jag har det, eller någonsin kunna hinna
få glädje av alltihop. Alla behov är således inte basala för en människas
lycka och harmoni. Många, för att inte säga de flesta, är skapade av först
och främst marknaden.
Och liknelsen med attraktionsmarknaden, är att om jag inte behöver
posörerna, med 1000-tals kronor av smink och kläder, som ändå
med allra största sannolikhet är ute efter nåt annan än mig,
och inte i första hand är där för att dansa bra danser….
…om jag ändå inte behöver dem för mitt välbefinnande,
om jag inte fiska bäck-öring i gäddviken, med flöte utan
status och rikedom som agn. Då är jag fri !

Det som blev, blev bra, men mest satt jag

De danser jag dansade under kvällen var några riktigt bra
konstnärliga, danser med flyt och dansleenden
(ej att förväxla med posör-leenden) Berit och jag fick till två
fullträffar, både utifrån vilka låtar som spelades just då, vilket
utrymme vi hittade att svänga runt på, samt det dansanta
samspelet och orken för stunden. Utöver dessa ett antal till
kanondanser. Men mest satt jag… för att kolla hur posörerna som
egentlige ville dansa med en duktig dansare betedde sig.

Elake Tomas

Det blev även ett ”kvällens kylskåp” igår, vilket kan tyckas vara
en elak anmärkning. Men jag är egentligen inte så
snäll som folk säger. Hur som helst var hon förmodligen den
enda jag INTE hade hjärta att lämna på dansgolvet. Då hon samlat
mod till sig att bjuda upp en person hon trodde var snäll.
För hon stod större delen av kvällen i ett hörn.
Och led inte likt posörerna av ett överflöd av självförtroende.
Det gjorde ont i hela kroppen och ryggen att försöka
få något som liknade en rytm, ett flow i de två danserna med henne,
och det gjorde ont i kroppen resten av kvällen. Men jag hade inte
hjärta att nobba, eller gå ifrån på golvet mitt under dans

Sccchhh !!!! säg inget att jag var så snäll,
sprid att jag är en elak posör ! För ”Alfahanne”,
är det ingen som kommer gå på.

…
Allting rätt

Det känns som Lejonet (Dansarrangör Lejonsson, L-E-Jonsson)
än en gång gjort allting rätt,
känns som inget i övrigt fanns att önska från
arrangörerna. Man känner sig alltid välkommen.
Och Trätojordsbacken i Hammarstrand på midsommardagen
fanns det lite godis för alla i godispåsen så att säga.
The Boppers + ett coverband, Manners, och Martinez.
Go-fika och alkohol… eh öhhm .. just.
De e barra Go-bubbar o Mys-tjejer i Lejonflocken.
Och ”Mufasa” själv, Lars-Erik, lejonet, har troligtvis
det största danshjärtat norr om Dalälven,
och kanske längre bort än så.

Men ….

En gammal före detta dansgud, kände ändå ingen danslädje,
och det kan bero på att han är ”före detta”, samt en del andra detaljer.
Jag var för övrigt aldrig någon dansgud i bemärkelsen duktig
på att dansa eller vacker, utöver det vanliga. Jag var ”dansgud” för
att jag älskade dans utöver det vanliga, och utöver rätt så
hyfsat bra dansteknik, så glödde själen, och dans-auran lyste
…. och jag jag fick epitetet dansgud, av diverse dansälvor,
dansgudinnor.

…men det saknas något nu

Det saknas absolut ingenting från Lejonet eller lejonflocken,
eller deras arrangemang, det är i det närmaste fulländat.
Så det är väl någonting i den forna dansguden, eller
saknad av delar av dansharemet, eller en saknad Egon Edmark.
Eller är det för att dansbanden som öser på med sequencer,
självspelande instrument, och förprogrammerade dansshower
utan ögonkontakt med publiken, utan livekänsla, men musikaliskt
perfekt… men perfekt är livlöst. Inte som när Drifters Erika står på scen,
eller när Angelica med Holmstens trio kör helt live,
med en äkta levande musik. Något som tyvärr dock inte
belönades av danspubliken i köpta biljetter.

Några av er som saknas

Jag vet inte men något saknas, något saknas.
Kanske saknas ”flitiga biets” (Carolas) leende, omtanke
och danser. Kanske saknas min Sancho Panza Göran på
dansgolvet. Eller Lilia med orangea klänningen, Maria från Kramfors,
Linda-Maries (Lima’s) kulningar vid uppbjudning på Gussjönoret:
– ”Kai-Tooooomas, Kai-Toooomas”.
Eller ytterligare ett tjugotal dansälvor som övergett dansgolvet,
och utan dem, är ”dansguden”, bara en skugga av sitt forna
dans-jag. En högst ordinär dansare, utan smäckfullt kreditkort,
hög månadslön, eller hunk-skimmer, och utan penisförlängare (dyr bil)
att ta sig till danserna med.

Dans-golvs-navigering

Jag hade för kvällen, ansträngt mig och kom ihåg att ta med kontanter,
om inte annat som protest mot det kontantfria samhället.
Och där samstämmer Lejonet och fd dansgudens värderingar.
I förutsättningslös optimism, bjöd jag upp, och svängde runt
mina lurviga slitna gamla gubb-ben, i sökandet efter dansglorian,
att få en självlysande själ av dansen, som på flitiga biets tid.
Men orken tog eftersom slut, lusten att bjuda upp avtog, av inte helt
uppenbara anledningar. Kanske bristande kondition, kanske pga av ökande alkoholkrockar på dansgolvet som får den mest väl-navigerande
dansgud att fara som en vante mellan tyngre ölhävande party-dansare,
som inte hade den minsta avsikt att undvika krockar. Kanske var det
för att spriten föranledde icke dansanta, ointressanta kvinnor av
en annan åldersgrupp att känna det som de dansar gudomligt,
tillsammans med en fd dansgud. Medan den fd dansguden bara
kände sig ännu mer före detta efter den typen av uppbjudningar.

Alla utom Ior

Det såg ut att vara en kanon-kväll för näst intill alla inlösta,
de med ölburkar i hand vinglandes på Trätojordsbackens sluttningar
i hopp om att hitta någon att träta med. Fyllesnack, och kängor,
stortrivdes. De som druckit sig vackra och dansanta av sprit,
( i sina egna sinnen) stortrivdes. Ragg-brudar och ragg-killar stortrivdes.
Medelålders män och kvinnor som retro-diggade ett 40 år gammalt
band som redan när de började var retro, de stortrivdes.
Unga och gamla som sjöng till 80-tals hits sjungna
av ett svenskt motsvarighet till village people trivdes.
Alla … stortrivdes utom en gammal förlegad ”dansgud”
som letade efter dans-auran som en gång gjorde honom
så självlysande, att han frågade ”flitiga biet”:
– Carola … får man ha så här roligt
var på hon skrattade och sa, ”jaaaa det får man Tomas”

Trots ett fläckfritt arrangemang – kanske dags att avrunda

Det är märkligt, med tanke på att jag menar att Lejonet
inte kunde gjort bättre ifrån sig arrangörsmässigt.
Det kanske bara är så att dansguden är passé och får
ägna sig åt göromål som passar gamla fd dansgudar.
Kanske bara får sluta gnälla och hitta på nåt annat
kul istället. Det som en gång var, kanske förblir
historia. För vad utöver fulländat arrangemang ska lejonet
hitta på för att tillfredsställa gamla trötta dansgudar ?

Inträdet var ingenting att orda om, fullkomligt skäligt
pris, men …. för egen del, under existensminimum,
enligt pressens klagoartiklar, kanske jag får lägga
pengarna på mat istället,. och kaffe.

…
(För de som inte förstår nånting av förkortningen i titeln,
kommer förklaring sen. För er som är bekant med Egon Edmarks
Styrdans-förkortningar, får ni gissa kombinationen)

När jag kollar bloggkategorin ”Styrdans” till höger
bland kategorilänkarna, så förstår jag att jag har
haft en hel del kul på dansgolvet under åren.
Jag funderar på att göra en bok med dessa
blogginlägg som grund, så som jag gjorde med andra
blogginlägg, i två olika begränsade upplagor utan någon
som helst vinst.

Lejonkungen håller hov

Igår var det dags igen, för dans med ”Lejonflocken”
(L-E Jonnson, Lejonsson). Lejonet själv fick omgående
en björnkram av en glasögonorm (mig), då han gör ett
jättejobb för dansen i länet, och troligtvis ligger på gränsen till
utbrändhet ganska ofta, om jag skulle gissa, eller utgå från mig själv.
Och frågan är vad som skulle hända med dansen utan lejonet,
och flocken (medarbetarna). Kan hända att det blir socialdans till
Spotify-listor då, och då skulle dansen nog vara helt död för mig.
cause: ”It’s a living thing”
Och då kanske det skulle vara kul att slå upp en fysisk bok,
en sån där som inte är online eller digital, och bläddra och le åt
”Lejon-safarin”, Egon-resor och dansgudinnor på, ålderns höst.

Dans utan sans

Nu gick ju första halvlek av danz till Jannez på Ramviks Folkets hus,
som en dans igår. Jag brukar starta med ett tempo och
intensitet i dansen på ca 110% av min kapacitet, och öka successivt.
Vilket efter paus kan resultera i att dansenergin från mig
kan glida ner till 60-70 %. Och ibland under nån dans mer på 4 %
varpå jag gömmer mig från ev uppbjudning, för egen överlevnad.
För det är ett vackert men hårt liv på ”Lejonsavannen” (dansgolvet)
Det finns dock de som vet att jag gömmer mig, och vart.
Så ”upp o hoppa igen, vila får du göra tids nog”.
Men jag tror ändå att jag är lite mer ”all in” i varje dans,
än majoriteten gör, och att det kräver sin energi.
Och så är jag gammal med liten kakmage.

Sååå bra är du inte på att dansa !!!

Men det händer mycket som kan betraktas genom humor.
Jag minns en gång för några år sedan, då jag fick anledning
att fundera över om min dansförmåga som iofs ändå får
mycket beröm och uppskattning av relativt många dansälvor,
ändå kanske den gången övervärderades en aning.

För redan under den första av två danser, började danspartnern
ge i från sig underliga, odefinierbara gutturala läten, som jag
till en början inte kunde placera. Men sen… det låter ju som i
sängkammaren ju !! och det var inte snarkningar.
Nä .. nä du Käre Kai Tomas, såååå bra är du inte på att dansa.
Du är bra … men inte riktigt så bra. Intalade jag mig själv.
Men om inte … vad är det då ?
Har hon ont ??? … verkar dumt att fråga !
Men till slut tror jag att jag fattade… hon sjöng,
jag tror hon sjöng faktiskt.

Från Jura-perioden

Då och då inser jag att åldern gör sig påmind.
Utöver att jag var morgon haltar vingligt in på toaletten,
går in i dörrkarmen pga grums i ögonen, för att pressa ut
några droppar förbi prostatan, så handlar det om att hänga
med i svängarna. Och på själva dansgolvet gör jag nog det,
men bredvid ? Lejonkungen vrålade åt mig… nej det gjorde
han inte. Han bad mig med mild Mufasa-röst, att kolla
om det fanns några Trocacero kvar uppe.

– Aha Trocadero menar du, jag kollar !

Jag såg att Lejonkungen såg förbryllad ut,
när jag vände och gick upp för trapporna för att bistå.
Väl på övervåningen framförde jag begäran:

– Lejonet ville ha ner fler Trocadero till entrén, eller som
han sa Trocacero… han skojade väl !

– Nej sa den unga trevliga trådsmala medlemmen av lejonflocken
Det heter så… lightversionen av Trocadero… heter Trocazero.

Och DÅ ramlade polletten ned, och jag, insåg att jag var från
Jura-perioden , när jag gick ner igen och meddelade läget.

Ja jo, ja just det ja.
Förkortningarna undra ni över ?
På den tiden när den egentligen enda danskungen som
funnits i våra trakter Egon Edmark, var i farten. Över 70 år
gammal, och dansade över 100 dagar om året, ett år 127 ggr.
På den tiden brukade han roa sig med att skicka kryptiska små
meddelande via sms, till de dansvänner som INTE var där
för kvällen. Och han hade jätteroligt åt när folk inte fattade.

Egon är fortfarande med oss, men har fått retirera från jaktmarkerna
(Dansvärlden) pga av hälsoskäl. Den mannen kan inte ha en enda
ovän i hela världen. Snällare människa blir svårt att hitta.
Alla tycker om Egon ! Själv är jag en rätt så O-snäll människa
i jämförelse med Egon, och har definitivt människor som ogillar mig,
en hel hög troligtvis. Egon har fortfarande en egen Facebook-grupp
med följare som gillar att dansa med honom, slå det ni om ni kan !
Han hjälpte ofta Lejonkungen, Lars-Erik med
att stå i garderoben. Och vi samåkte många gånger han och jag till
dans om Sollefteå låg mellan Gafsele och
resmålet.

Förkortningarna började han ”snickra” på redan i huvudet under dansen,
redan vid paus gissade han på antalet inlösta på dansen.
Och vid dansens slut så kollade han alltid försynt med arrangören
om rätt siffra. Så det är siffran i förkortningsversionen. och v:et vid
siffran betyder ”visitors”, vilket han flinade glatt åt första gången
jag inte förstod det. SKDL, var hans lägesrapport och betydde:
Super-kanon-dans-läge !

Igår kväll var det således 333 inlösta enligt Lejonkungen själv.
rfh = Ramviks folkets hus.
tl är i detta fall då underskrivet av Tomas Lundin, På Egons
sms stod givetvis ee. Egon Edmark.
Och jag tog mig friheten att i detta fall på den dans jag igår var på,
kreditera arrangören med ett: ld = Lejondans.

Hoppas jag skulle få godkänt av Egon.

…
Många gånger är ju de danser
då man har inga förväntningar alls,
de danser som blir bäst. Jag har just
övervunnit den grymma sjukdom,
som kallas ”manlig förkylning” Och när
som förste hen, från vår bil klev in i
danslokalen på anrika Bollsta Bruks Folkets hus,
och tittar mig omkring så känns medelåldern betydligt
högre än hur jag känner mig- känner mig INNAN dans !
Och utöver de två dansälvor jag har åkt med dit,
så ser jag inga ur mitt dans-harem.

Sätter mig och surrar med Anders – the king of bugg – Sedin
och slafsar i mig en kaloririk mastig chokladmuffins,
och en kopp kaffe som skummade bubbligt,
som hade de blandat med diskmedel för att för-diska,
och spara tid.

Men en efter en trillar de in, nya och gamla dansälvor
ut haremet. Helena, Helen, Eva-Linda, Siv och alla jag inte
har ett namn på. Och ett par helt nya bekantskaper.
Jag bjöd upp två eller tre för mig helt nya, och två eller tre
helt nya bjöd upp mig. Ofta gör jag det första dansen.

Nu när jag kliver upp på söndag morgon,
så känns de äldsta där på dansen riktigt unga faktiskt,
när jag med trött lätt kutig rygg, och dimmiga ögon letar
och letar efter vart badrummet kan finnas i min 35-kvadratiga
etta med kokvrå som jag bott i under 30 år. Ben, höfter, rygg,
fötter, underarmar gnisslar som en dörr från ett urgammalt
härbre, med rostiga gångjärn. Som vanligt är även något dement
den första halvtimmen på morgonen.Men ännu har jag lyckats
undvika att hälla o-malda kaffebönor direkt i koppen,
eller hälla ut det färdigkokta kaffet i slasken.

Den absolut roligaste dansberättelsen från igår, måste jag tyvärr
censurera, eftersom jag absolut inte vill att någon ska ta illa
upp, av mina bloggiga tokerier. Om jag hade skrivit om
det, hade det naturligtvis varit med glimt, och själv-ironi.
Men många av de roliga skeendena censurerar jag trots allt
bort…. kan tycka det är lite synd oxå.
Men samtidigt är det väl sunt att jag kan hägde mä…
och tänker på andra !

Vad tycker ni 5 om den humoristiska berättelsen jag berättade
för er muntligt, faller den under censur, eller är jag för snäll ?
Tänk er att det var er det handlat om, hade ni tagit illa
upp att läsa om det, även om namn inte lämnats ut
eller för den delen något som avslöjar vem det är ?

Det ÄR ju iofs inte elakt menat … och det är ett iakttagande med
humoristisk vinkling, men …..

Nåja … trött som en gnu i vanlig ordning,
var jag ändå väldigt nöjd med kvällen.
Och jag tror att jag förbrände bägge chokladmuffinsarna.
Nu blir det ”teaterpromenad med en annan gubbe med G.

…
Snö som pudrar Ådalen vit

Jag läser om snökaos,
och jag hör: ”vilket väder hörrni”
lite varstans. Men det betyder ju egentligen:
”hej, jag vill prata med dig, men har inget
att prata om som inte riskerar skapa konflikt”

Men för mig är pudersnön som kommit decimeter-vis,
inget oväder, ingen plåga. För mig är den obeskrivligt
vacker och oskuldsfullt vit, innan dagen efter sand och
salt förstörts vackra vita gårdar och vägar.
För min inre ser jag landskapet i Mumintrollets Julkalender
1973, och hör Tove Jansson underbara finlandssvenska
brytning, som jag än idag får rysningar av att höra på.

På mitt fönsterbleck ligger små drivor av pudersnö,
under fågelmataren full med blåmesar och talgoxar.
Och det är åtta grader kallt.

I min koja

Jag äter mormors havrekex, fast det är jag själv som bakat
dem, och behöver inte äta dem med andakt, jag får ”trotsigt”
ta hur många jag vill. Och det gör jag. Mina skafferier är
fulla av nyttiga godsaker, och jag har någon krona över.
Jag lägger tillbaks den fina, dyra bordlöparen med mönstret
dikesflora på mitt egensnickrade köksbord, efter att gästen
tackat för sig. Gröt och hemlagad soppa,, hembakade
grahamsbullar bjöds det på innan jag åter fick min koja
för mig själv.

Men igår….

Men igår, ekiperades det, ondulerades det friskt,
parfymerades, och putsades i kanten för att visa upp
sig från bästa sidan. Det var dans på Brännö brygga,
Nej, nej, nej, nej men väl dansmara i Härnösand, till
Blender, Perikles och Highlights i Lejonkungens
regi. Och alla voro de vackrast i salen, om du
tittar från rätt håll, och på rätt attribut.
Och alla ville de bli sedda, förda men inte för… förda.

Kväll efter kväll

Några står, kväll efter kväll, och hoppas på att bli
uppbjudna. Jag tänker på hon med blont krusat hår,
och hennes mörka väninna, som ser så längtande ut,
och gjort allt de kan för att vara vackra nog.
Och jag ser hon med den vackra Kleopatra-näsan,
och frisyren som ser ut att vara gjord i västanvind,
och hon ser alltid så varmt på den hon dansar med.

Snön ven och yrde utomhus, och inne virvlade kjolar
och klänningar. Några kråmade sig inför de som stod bredvid
och visade upp sig som i Orrspelets högtid. Andra på dansgolvet
stod nästan still och stirrade varann stint i ögonen…. som bara
de var där. Som förande, men ej för…förande danskavaljer, gällde
för mig att upptäcka dessa farthinder i tid, för inga koner var
uppsatta i syfte att varna. Några balgäster var höga, några var låga,
det varierade mellan 1,50 uppåt.

Men alla voro de vackra i aftonen

Men alla voro de vackra i aftonen, när hon äntligen skulle bli
sedd. För hon hade framhävt alla sina vackraste drag, sina
slanka ben, sitt söta ansikte, sina fylliga läppar och sin
utputande byst. Och pojkarna de gamla, bröstat upp sig, pumpat
biceps, satt på sig sin machomask, somliga med hatt på sned,
somliga med tatueringar, och synliga muskler utifall det fanns att
visa upp. Och alla voro de vackrast ikväll.
Och en gjorde faktiskt både och typ….

Kroppen pratar…

Musklerna värkte för mig, framåt 11-snåret, då jag dansat
nonstop, i nära på 4 timmar. Hon hade rätt Sollefteås Skogsmulle,
tomta, och teater-premiärlejon… kroppen pratar med oss,
och vi måste lyssna till kroppen. Min sa ”Aj, aj, aj vad det,….”

….men alla lyssnar inte

Min chaufför har svårt att lyssna på sin kropp.
Jag erbjöd mig att ta över ratten om han var trött.
Han VAR trött, men ville inte byta.
Man kan säga att hela vägen på ett oregelbundet sätt utnyttjades
i hela sin bredd, även motsatt körriktning. Och vid ett tillfälle
så var det nog min stämma som i stegrande volym ljöd:

– rondell, rondell, RONDELL, RONDEEEELL !!!

… som hindrade oss från att hamna på förstasidan i Tidningen
Ångermanland på måndag morgon.
På något vis så hade jag under natten ljud som kraftigt påminde
om sågverken från för, där man ”drog stockar” och redan hårt
medtagen efter flitigt utnyttjad danskropp under kvällen,
och gräsligt trött för att natten höll på att bli till dag, s
å blev det att få 2 – 3 timmars sömn, innan Elvis had left the building.
Nu kommer det ta ca en vecka innan Kai Tomas inre klocka
stämmer något så när överens med övriga Sveriges tidszon.

…
Nä men jo … jag hade nog
tok-skojigt i kväll… jo det var nog så.
Det är bara att erkänna.

Men vart ifrån fick jag orken?
Jag dansade i princip hela kvällen,
lyckades rymma från dansgolvet nån enstaka dans
och 10 minuter fika. Annars FEM timmar dans !!!
De e ju helt sjuuukt som de säger numera.

Och då hade jag ändå storbakat två sorters matbröd
dubbel sats, precis innan avresa för dans.
Och räknat med att jag skulle få en timme vila innan vi for,
det var en missräkning. Jag och sex st damor i bilen.
Damorna skötte snacket på nedresan till Ramvik.
Jag tittade in i huvvet en stund, och lät kvinnsen tysta mun.

Jag tycker styrdansen har förändrats sedan jag för ett antal år sedan
skrev ett kåseriartat inlägg om styrdansens förutsättningar,
som många då tyckte var spot on.
Eller så har JAG förändrats.

Naturligtvis finns inte alla karaktärer jag då skrev om kvar.
Men jag ser inte längre till alfahanarna och alfahonorna.
Men DET kan ha att göra med att jag har förändrats,
hur jag ser på mig själv, och därmed hur jag ser på omgivningen.
Jag kanske inte uppfattar samma typer på samma sätt.
JAG är däremot inte på något vis någon form av alfahanne.
Inte på en fläck. ”Dansgud” … eller ”danskung” är väl isf
närmare tillhands, även om det med svenska mått mätt
är alldeles otillåtet självförhärligande.

Vi är nog fler ”vattendrickare” på dansgolvet nu för tiden,
och överlag lite färre inlösta. Ganska lite bag-in-box-dansare
med tafisiga händer. Och definitivt färre 55-åriga dansbufflar
som plöjer undan allt i sin väg.

Blender och Jannez levererade, klanderfritt,
alla utom en var riktigt bra danser, och ett par tre st
var … ja ,… gudomliga.
Men nu är krutet bränt,
och Lundin måste sovva kudden.

G’natt !

…

….allt som jag upplever och tänker på just nu.

Jag har så mycket som jag ser det,
tänkvärda tankar som
bara vill ut i etern. Kring dans, kring musik,
kring brand, politik, om män och om kvinnor,
om fördomar och hat, om flyttar, om väder
och hat mot miljövänner. Om sommarbad
och vattenslöseri, boule och golf.

Pricken över i:et

Jag har ju varit på dans nu på Gräsmyr, på Gussjö,
och på Hanssons loge. Och jag har haft roligt,
väldigt roligt stundtals.
Men inte sådär lyriskt hänförd som jag kunnat bli
förut om åren. Just på dansgolvet, precis i danstillfället
så ÄR jag så glad att kunna dansa, få dansa.
Men pricken över i:et lixom uteblir.
Det här dansleendet som varar i veckor,
som gör en självlysande, och blir galen i dans o
vill ut igen, och igen, och igen. Det infinner sig inte riktigt

Det kan delvis vara värmen och orken.
När jag blir trött …helt urlakad på energi,
blir det väl lite mindre kul, kan jag tänka.

Kanske hjärtat behöver vara med

Kanske är det att jag för närvarande stängt av hjärterummet,
och tron på kärlek, som tar bort pricken över i:et ?
För dans är väl kanske oxå sensuellt, erotiskt …och ..typ
kärlek ? Kanske det bara blir teknik och dans-clowneri
om detta utlämnas ?

För jag tror inte ens att uppbjudning från en savannens
drottning, som jag väl i smyg förut gått och hoppats på,
hade gjort annat än kortvarig, glädjefylld
danspoesi, och dansvärme.

Det är nåt annat … det är
tron… det är hoppet… det är kanske tro på romans,
som saknas. …. eller så är det tok-värme-klimatet,
som fuckar upp hjärnan.

Vackra Gussjö väger upp allt, utom i:et

Nåja, …men ändå. Det är ändå så pass vackert att dansa
längs efter vattnet på en norrländsk dansloge vid Gussjö,
att man kan leva med den uteblivna pricken över i:et.
Och man får leva med, och acceptera nån kylskåps-dans
per kväll, bara inte kylskåpet brottas med en.


”får jag lov…att nobba”

Jag skrev ju tidigare, nyligt ett inlägg om
”får jag lov…att nobba” efter att återkommande
ha blivit uppbjuden av taktlös kvinna, som gjort
mig totalt fysiskt orkeslös att styra runt.
Jag har ännu inte ställts inför den för mig
svåra uppgiften att nobba henne, och vet ej om jag
klarar av det …. jag är ju så förbenat snäll jag.
onödigt snäll många gånger, skulle jag vilja hävda.

men hon har dykt upp på danser efter det att
jag stillsamt via min blogg undrade om
man har rätt att nobba en som absolut inte fungerar att
dansa med.

Malplacerad applicering av dansproviant

Och nu senast, på Gussjönoret, i strålande sol,
hade jag med mig ryggsäck in till danssalongen.
Med diverse proviant i form av extrakläder, handduk,
och viktigast av allt; egenhändigt, hemkokt vätskeersättning,
så jag inte skulle torka ut, invändigt i hettan.
Denna ryggsäck placerade jag, tyckte jag,
väldigt lägligt och strategiskt under en bänk ut mot
den öppna sidan, mot sjön.

Och under ett par danser så styrde jag dansen så att
jag kunde fylla på vätskedepåerna för en halvsekelgammal
dans-gubbe, med förstärkning för knäet.
Det blev liksom mitt vattenhål. Men efter bara några danser,
blev min till synes briljanta vatten-balans-plan, tillintetgjord,
då jag upptäcker att min ryggsäck med ork-uppehållande
vätskeersättning i, har blivit ”belägrad”

av …?

Gissa vem ?

Och där satt hon sen, när hon satt !

En ny taktik att hitta offer vid vattenhålet,
det är ju som tillbaka till savannen.
Fast det är inte Lejoninnor jag oroas över,
tvärtom

…
En gång i tiden så var den stående frågan på ett dansgolv:
”får jag lov?”

Byttes senare ut eftersom till ett mer informellt:
”ska vi dansa?”

Och till det kunde då följa ett avsnoppande ”näää”,
eller ”jag har ont i foten” (som sedan ibland gick över
när en alfahanne sedan nästa dans bjuder upp.
Så det är inte bara Ronaldo, Suarez och Neimar som filmar
för att vinna fördelar)

Sofistikerad nobb av sofistikerad snobb

Men nu har några av damorna kommit på ett lite mer
sofistikerat sätt att be oönskade mindre vackra,
mindre ekonomiskt framgångsrika herrar,
att dra åt skogen.
Så när jag nu frågar ”ska vi dansa”
eller kommer rakt framifrån och sträcker ut
’min dansanta famn, kan man faktiskt ibland
mötas av svaret:

”Nä jag är redan bokad”

Så kära vänner, glöm ”ska vi dansa”
eller ”får jag lov”…
nu bör du fråga… är du bokad?

Männ änte könschtit ?

Men det konstiga är att det även kommit från tjejer
som tycker om att dansa med mig, tom älskar det.
Men nu blir det lite svårt att förstå…
hjälp mig någon… att förstå ?
Tror de att det gynnar dem att bli uppbjuden igen ?
Jag har både i dans och utanför dansen, slutat ägna mig
åt att söka upp folk som inte respekterar mig.
Och jag förväntar mig att de som upplever att jag inte
respekterar dem, eller ger dem den tid de önskar,
att göra samma med mig.

Mig icke alfahanne

Eftersom jag inte alls är någon alfahanne ,
varken på dansgolvet eller utanför,
så bjuder för övrigt aldrig alfahonor upp mig.
Detta trots att jag av en del anses vara en
klassdansare, och kontinuerligt faktiskt visar
upp mina danskunskaper… på dansgolvet.
Vissa har tom kallat mig dansgud,
vilket iofs är smickrande.

Faktum är att alfahonorna tittar inte ens åt mig.
Och det kan jag helt klart leva med.
Men visst är det ändå fascinerande.

Känns igen på långt håll

Under 30 år av styrdans har jag dock med stor
precision lärt mig med en enda blick vilka de är.
Igår på Gräsmyrs loge knallade in en dam
med skinnbrallor och begynnande tant-rumpa.
Men skinnbrallorna och hennes kaxiga självupptagna
anletsuttryck fullkomligt skrek att hon åtminstone
i egna ögon var en alfahona.
Men jag fann henne inte alls attraktiv,
kanske just därför.

För det är mycket det som det handlar om,
I mina ögon är du aldrig alfahona om du är en empatiskt,
snäll, trevlig, hjälpsam människa… inte ens om du har
gott självförtroende. För gott självförtroende
och självupptagenhet är oftast varandras motpoler.

Däremot ….

Däremot, eftersom jag inte är så hänsynslös,
att jag lättvindigt nobbar någon som bjuder upp,
så söker ju, utöver min stora klan av underbara trevliga
dansgudinnor, även alltid damer som inte kan dansa upp mig.
De som normalt inte är snyggast och populärast på
dansgolvet…. Alltid ! De vågar ju naturligtvis inte bjuda
upp alfahannar.
Men han som har snäll-stämpel i pannan, luktar fattiglapp,
och ett i bästa fall, högst alldagligt utseende, honom
kastar de sig över.

Det blev tre – fyra såna igår,
med följd att man blir pådansad, stämplad, trampad på
tårna och tacklad. … av tex icke danskunniga alfahannar
som buggar och visar upp sig med sina alfahonor, och tittar
förnärmat och nedlåtande på mig och mitt kylskåp,
när de kastat in alfahonan i ryggen på mig.
Det blir ofta ryggen eftersom jag är så korkad att jag
försöker skydda min danspartner från smällar.
Vilket ju iofs blir svårare om hon inte går att styra.

”Vad gör de på min parnings-dans-area” ?

Alfahannen ser ut att fundera över hur jag kunde vara så
fräck att befinna mig på den fläck av dansgolvet där har gör
sin parningsdans, visar upp sina stolta påfågelfjädrar
samt alla dyra attiraljer som skvallrar om att han har det
gott ställt ekonomiskt och kan ge alfahonan
vad hon pekar på i juvelerarbutiken.

”Men ja ä inte bitter”
Nä de e jag faktiskt inte. I mina sämsta stunder
av trötthet och eländes-peak, kan jag tillfälligt irritera
mig på människors självupptagenhet.
Men i övrigt kan de som är självupptagna faktiskt
dra åt helvete !…utan musik !
här slickas inga Alfa-rövar inte


Ibland funderar jag dock

jag har ju länge levt efter policyn att hoppas på 4 bra danser
på en kväll och sedan vara nöjd, och på så sätt aldrig bli
besviken på en danskväll. Kanske jag ska korrigera det till
att dansa 4 danser som jag vill dansa, och sedan sätta mig
och se ut att vara ”bokad”

Men mycket var mer än bra

Mina två medresenärer Carola och Eva
bjöd på 5 jättebra danser, likaså bra danser med
Åsa, Lotta, Ewis och ett gäng till med dansälvor.
Eva stod för fordon och bjöd på kaffebönor,
Carola hade med sig go-fika.
Då kan man inte klaga ändå.

En kvinna som berömde mig för att jag
rakat kinderna så man inte rev sönder hennes
mjuka kvinnohud under danserna, dansade dessutom
lika bra som jag. Just då den dansen var det när dans
är som bäst.

Vi träffade lite kossor o kalvar på vägen hem,
vid Sid’nsjö, närmare bestämt i Å. Och dimman dansade
vackert i sommarnatten, över Ångermanländsk
skog och sjö.

…
Inte heller ikväll,
brydde jag mig om att bjuda upp
tjejer/kvinnor som verkar vara lite märkvärdiga.
Det finns alltid nån eller några varje danskväll.
Och om jag bjuder upp någon ny, bjuder jag hellre
upp någon med vänligt leende som möter blicken,
som är vacker inifrån lixom.

Och jag står så gärna nån dans nu för tiden
för den delen, då jag får chans både till kort paus,
och se sådana graciösa dansare bugga, som hon
med hästsvans och i rött ikväll, som visade sig
vara tävlings-buggare…. och dessutom trevlig.

Lite nageltrång och Ischiaskänningar, är inget att
klaga på. Gubben fyller ju 52 i höst.
Och knäet var bra ikväll. Och jag lyckades smita från
dansgolvet 2 gånger till och med.

Kanske finns det nå’n som tycker att jag
verkar vara lite märkvärdig… vem vet ?
Jag bjöd en jämttjej på kaffe i pausen,
då hon inte hade kontanter,
och hade rest dit själv.

Där var oxå en hög små töser i flätor som var jättesöta
när de lyckligt dansade runt med varann i nåt som
liknade bugg

Det var en 8½ av 10 möjliga i betyg på hur
kul kvällen var… o det är inte dåligt

Dans är återigen …livet
Det är kärlek, det är glädje, närhet, motion,
socialt …och kroppslig poesi i sina bästa stunder

…
Det händer att livet är underbart ibland.
Vissa perioder händer det oftare än andra perioder,
för det har ju tidigare hänt, att det var allt utom just underbart.

Men just nu är det en period av att det är ganska fint
att leva, tillräckligt ofta, i lagom doser.
Och lever jag den, och ägnar inte så mycket
energi på vad som kan tänkas komma.

När jag får tillfälle att, med människor jag respekterar och tycker om,
fara till Sveriges vackrast belägna dansloge, Gussjönoret,
och med Sveriges bästa Lejonflock som arrangörer.
Då är det gott att leva,....då är det gott att leva.

Då, just då, finns det inte mycket som kan dämpa
den annars så tillfälliga lyckan…..
….inga näsan-i-vädret-danserskor,
Inga o-dansanta buffliga dansbufflar.
Inga glada-i-hatten-midsommar-fulla partydansare som
tar upp 4 gånger så mycket dansyta per danspar,
och ”råkar spilla ut öl” på dansgolvet,
kan få bort det fåniga dans-smilet i en dansvirtuos ansikte.

Visst krymper det möjligheterna för yviga Lundin-dans-snurrar,
i dans-extas… men Gussjönorets skönhet, lejonflockens värme,
och en fager mö i min danspoetiska famn,
väger upp det.

Och mitt ansikte lyser upp extra mycket,
när en pappa till en liten flicka med öronskydd,
dansar runt med henne i sin famn, och hon lägger
sina små handflator på pappas kinder och hon skrattar och ler.

Nu har jag köpt en grej som ska stödja vänster knä
till nästa dans, då det blir tunga vridmoment.
Hoppas det ska fungera bra

Och vackra Angelica var där, hade inte dansat på många år,
Men jag kände mig nog lite extra fåfängt stolt över att hon
ville dansa med mig. Och hon med den vackra Kleopatra-näsan,
som var en fullträff i danspoesi. Det går att räkna upp otaliga
bra danser från denna Junikväll, vid en mellansvensk
liten sjö vid solnedgången. På väg hem hann vi uppleva
soluppgången i öster.