Kategori: Inte så dumt

…
Det var höst 2008 och de nya minigolfbanorna kom i sektioner med långtradare
strax före byggmästaren Conny Walllin. Och ett arbetsprojekt för klubbens medlemmar började, men kanske mest för Conny och mig. Den som var sagt att jag personligen skulle lägga ner, blev 4-dubblad.

Men jag trivdes väldigt bra med Conny, vi funkade bra ihop.
Många skratt och en lättsam person denne Conny.
När sedan vi kunde inviga banorna på våren därpå, var jag väldigt stolt och glad.
Sedan dess har Sollefteå Bangolf kunnat stoltsera med en av Sveriges snyggaste filt-anläggningar för bangolf.

…
Jag minns med glädje hur jag satt i fören
på Morfars egenhändigt gjorda roddbåt,
med aktersnurra. Jag var inlindad i en grå-grön anorak,
som luktade blandat skog och sjö.

Vågorna slog mot fören, medan morfar log tryggt
med högerhanden på handtaget till utombordaren.
Om solen sken, vinden blåste eller himlen öppnade
sig med regn ute på Stordegersjön, spelade ingen roll.
För Morfar log med hela själen när han var på sjön.

Än idag finns inget mer lugnande ljud än vågor som skvalpar,
regn som snattrar på plåttak, och lukten av bensin.
Morfar hade alltid nån reklamkepa på huvudet,
En mycket sliten skinnjacka, och gummistövlar,
när vi var på sjön.

…
Vicken berg-och-dal-bana livet är ibland.
Men jag föredrar ändå svängningar som sagt, mot för ett rakt streck.
Svängningar = liv… tänker jag.

Ibland får jag lust att skriva en bok om alla funderingar, insikter framsteg som jag gör nu. Livet tycks många gånger vara ett enda stort Try-and-error. Dvd försök och misslyckas, tills man lyckas. Men än så länge känner jag att det inte är läge för bok, om det nånsin blir läge för det Har inte harmonin än, drivkraften och tålamodet. Och jag aspirerar inte heller på att ha några heltäckande svar och lösningar.
Än så länge är det try-and-error, samt ”heurekas” som känns som ”aha-upplevelser”. Och jag är bra på att driva kortare resonemang i bloggformat. Det är bra nog det ! Eller hur ! ?

Jag skrev nyligt skämtsamt om att ha kommit ut som Hemmets Journal-lösare, dvs korsord, och att jag köpte tidningen helt öppet nu, trots att den har tant-stämpel. Och jag jämförde med tonårs-skammen över att köpa tex Lektyr.
Men ibland blir det ringar på vattnet, och det ena leder till det andra.
När jag ögnade igenom delar av det som inte var korsord, så hittade jag en reklam om en ”hälsoprodukt” som hette Melissa. Tanten som tog detta preparat blev ju naturligtvis på alla sätt och vis en lyckligare person, och all var frid och fröjd, så som det är i barnsagor och reklam.

Nu är ju jag sunt skeptisk till ALLA produkter som görs reklam för, där någon står bakom och tjänar pengar på människor. Speciellt om produkten riktar sig till människor i nöd av något slag så som denna gör, eller om reklamen riktar in sig på våran empati och medmänskliga hjärtan, och sitter och tjänar miljoner på lågt bemedlade människors empatiska känslor.

Men nu såg jag att Citronmeliss skulle vara lugnande vid tex sömnsvårigheter. Och ja … som te, enbart örten, är jag villig att prova. Inte produkten som reklamers för.
Om det nu inte funkar som allenarådande problemlösning för en individ, så kan den eventuellt innehålla några vitaminer och mineraler som i sig är på pluskontot. Dvs citronmeliss asså… inte Melissa.

Men medan jag googlade på detta, fann jag info om hur man kan massera sig själv i nacken, öronsnibbar, och käkar. Och samtidigt tillåta sig Gäspa !!
Kommer det inte av sig själv, är det lätt att gäspa när man ser nån annan gäspa.
(under förutsättning att man har behovet då kanske)
På så sätt fick jag den djupandning som kan vara så svår när man är spänd. Och syre till, lungorna kroppen, blodet, och sen till hjärnan… inte helt oviktigt.

Gäsp-bilds-länk

Igår var jag , till synes utan anledning vresig, och grinig, när jag var o spelade boule. Men …inge mer me de. Man får vara det… har jag kommit på.
Och vem kan göra nåt åt det ? Är man det , så är man det

Gäsp på er hörrni

…
Ja här sitter jag och pruttar, bland sniglar och krokodiler efter intagen god broccolisoppa.…

Nej jag har inte rökt på, Krokodilen är symbol för att hantera och eliminera onödiga rädslor, som jag skrev om i ett nyligt blogginlägg. … snigeln är min måttstock och symbol för att ta det lugnt, och inte ha så bråttom, när man ”bygger hus” (bygger självkänsla)… eller egentligen öht i livet som sådant.

Apropå snigelfart

Apropå snigelfart. Jag skrev som sagt nyligt att det finns nånting bra med att det går sakta i återhämtning/rehabilitering/ Livet… för då hinner man med själv oxå.
Och jag kommer osökt att tänka på min käre far, som hade sina starka ljuspunkter. En av dem var hans inställning till trafiken, och då i synnerhet Stockholmstrafiken.
Nu var ju far iofs yrkeschaufför under större delen av sitt liv, vilket kan förklara en stor del av sin sunda inställning till fart och rättigheter i trafiken. Men en hel del förklaras av den person Lars Benny Lundin var.

Pappa tog det alltid med ro i trafiken, oavsett om de tutade och hytte med näven åt honom, när han körde exakt efter hastighetsbegränsningarna och betraktades av den stressade hyperaktiva Stockholmaren som bromsklots och irritationsmoment. Nä då om de tutade ilsket o hytte med näven, tutade pappa tillbaks, vinkade och skrattade ”he,he” och körde vidare i samma tempo.

Pruttig körning

Vid ett tillfälle på väg hem efter att ha varit på bio med min far och min kusin Jenny, så påpekade Jenny för Benny:

– ”Va pruttigt du kör Benny”

– Ja har vi bråttom då ?

– Nää iofs inte

– nä då så

”Rätt” vägval

Och när han körde buss, ja eller för den delen fanns det alltid ”experter” hade ”snabbare vägval” än far:

– Varför kör du den här vägen, den där vägen är ju mycket snabbare >!!!!

– ”Den vägen hittar jag” sa pappa, sen var det slut på den diskussionen.

”och det stod på gra…..”

Och ofta pratas det ju trafik, och nästan alltid tycks folk själva ha rätt, och de andra fel, i sitt trafikbeteende. Själv bytte jag en gång fil, till vänsterfil för en avfart till vänster i Flemingsberg. Och jag höll Benny-tempo på hastigheten, dvs enligt hastighetsbegränsningen. Nu hör ju till saken att vänsterfilen normalt också enl praxis är omkörningsfilen på flerfilig väg. Just då kom ung mörk tjej Stockholms-brat, pratandes i mobiltelefon och icke uppmärksam på övrig trafik. och skulle köra om mig eftersom jag körde enligt hastighetsbegränsningen.

Hon fick ju panikbromsa när jag i påbjuden hastighet tog vänster körfält för avfart, och blev tokförbannad och blängde och skrek i sin lilla bratsomobil.

Min nådig fars kommentar till alla som alltid vet bäst i trafiken var:

”Och det stod på gravstenen ”JAG HADE RÄTT”

Användningsområden

Och apropå fars snigelfart i trafiken, och rättighetssynpunkter, … att jag har möjlighet att överföra det tankesättet på livet i övrigt oxå. Bättre att köra sakta och komma fram, än fort och ner i diket. Gäller både bilkörning och livet.
Jag har tex en period irriterat mig nåt fruktansvärt på extremfeninister i blogginlägg efter blogginlägg. Extremfeminister som består av en promille av befolkningen, även om de får långt större medialt utrymme. Men jag kan sitta o skriva 1000 inlägg till om det ämnet, och det enda som händer är att jag får högt blodtryck, stress… ”Det stod på gra….”

Så jag lugnar mig med det ett tag. Skriver lite mindre om sånt som upprör mig, som jag inte kan påverka.

Ytterligare en metafor, med tempot i Stockholmstrafiken, och livet som sådant skulle kunna vara:

I Stockholmstrafiken ska man förvisso ha ett lugnt temp, så man hinner se medtrafikanter (inte mot-tarfikanter) … så man hinner välja vilken väg man vill ta, så man inte har så bråttom att man krockar el kör i diket. MEN … man bör även i Stockholmstrafiken vara ganska bestämd. man får inte tveka och fega för mycket, för då kan det beteendet lika väl skapa krock, som det aggressiva körsättet. Plus att man kan faktiskt bli stående där, och inte komma nån vart. Och ha dessutom ha en hel karavan högtrafik-ilskna Stockholms-karriärister tutandes i häcken på dig. Men då är det bara att låta dem tuta, säga ”he he”, tänka ”sklit på re” le och ta nya tag i trafiken. Lugnt men bestämt.

Jag funderar om det inte är lite så i livet oxå. Ta de så lugnt att jag hinner se valmöjligheter, göra val, undvika krockar. Men oxå så tydlig och bestämd att jag inte blir stillastående eller orsakar ”trafikkaos” genom tveksamt beteende

Uppdatering 2.1

Jag har varit på KBT idag. Det medför vissa insikter, plus att det fungerar som ett bekräftande bollplank över de geniala drag jag själv kommer på. Jag har bestämt mig för att se det (KBT) som en mjukvaru-uppdatering av Kai Tomas. Dvs samma braiga Kai Tomas, men med uppdaterade förbättrade mjukvarefunktioner (hjärna, själ, och känslor, och att rätt o slätt ha skoj)
KBT, mjukvara, uppdatering Kai tomas 2.1

Hårdvara ??.. hmm ja det är väl kroppen, gott, nyttigt käk, motion och vila

En mjukvaru-uppdatering skulle kunna vara att människor som ger mig ”the evil eye” eller snackar med för stora ord om mig, i det de vet alldeles för lite om…
… att jag helt enkelt tänker :

”Men vem fan e du då ??
(vem fan e du att döma mig)

…
”Sometimes you gotta look great, to recognize that you are great!”

Det är sant, för alla.
Visst är det så att ibland klär man sig lite mindre uppseendeväckande, när man helst inte vill väcka uppmärksamhet. Jag undrar om det handlar om att man inte vill få uppmärksamhet för ”ytliga” ting som kläder eller utseende, när allt man egentligen vill är att bli sedd för den man är, eller om man känner sig vissen.

….när man vill bli erkänd för ens godhet, ens styrkor, ens storhet, och förlåten och älskad för ens brister och litenhet.

Men ibland kan det vara bra, nån gång ibland, att klä sig så snyggt som man förtjänar, och visa sig själv hur fantastisk jag är, kanske speciellt när man inte känner sig speciellt fantastisk.
Det gäller nog alla.

…
Jag tror jag håller på att bli tant!
O de e fanimej inte dåligt.

Och nej det har inget med sexualitet eller könsidentitet i fel kropp och sådant, att göra. Det handlar om att när man bor själv, har singelekonomi, och socialfalls-ekonomi 🙂 …. så får man bannemej lov att göra saker själv. Och eftersom jag inte har råd med bil och fyrhjuling och skoter att stoppa huvudet ner i motorhuven och bli manligt oljig, frusta och skratta manligt så gomspalten synliggörs. Så är det nog inte så dumt att måna om ekonomi och hälsa, i kööööket.

Kalla det skryt om ni vill, när jag lägger ut bilder på allt jag gjort, det Psfffff-ar jag åt (fnyser). Jag är stolt, och det är jag stolt över att jag vågar vara.

Nåja nog om skrytet, här kommer lite mallighet istället:

Så här god ”frukost” kunde jag äta nu idag, tack vare idogt bakande och diskande.
Men det började ju bildmässigt med:

Så här såg det ju ut på diskbänken i natt, när datasupporten var avklarad (gud välsigne min datasupport Ulf.P) …. och tvångsbrödet var klart kl 01.30. Men det går som sagt v ar inte att börja diska mitt i natten. Så nu på morgonen:

Där med duken på bunken står morgonens bakprojekt, Havre svällt i mjölk under natten, och för bakning behövs ren diskbänk… voila !

Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle kunna bli deg av den sörja jag rörde ihop i går kväll. Men mycket knådande, så

nästa steg, här ska grisas ner

Inte illa … både apa häst och …..

…
Egentligen borde man ju sova nu, klockan halv två på natten.
Men vad gör man när man får datasupport till ett program som man använder väldigt mycket, bildprogrammet ? Jo man tackar och tar emot. Och Kompiiisen som supportar fixade det, fjärrstyrde min dator från Björksjön, via eltrådar och datakablar till server i Tyskland, och till Sollefteå och Kai Tomas Dator.
Vi är nästan som bröd-er

Det är svindlande. Men eftersom jag vet att kompisen är kunnig och/men grundlig. Tänkte jag att jag sätter telefon på högtalare, och kommer när han ropar och vill nåt. Medan dess så bakar jag tre ”Tvångsbröd”. Och att dessa nu kallnar, är anledningen att jag inte kan lägga mig än. De ska in i 3 -liters fryspåsar o in i frysen… men då måste de vara svala.
Eftersom det går att göra så mycket via dator och internet, som att med tillåtelse låta en annan person föra muspekaren på min dator och klicka och ha sig. Så tänkte jag att det på nåt sätt borde gå att skicka lite nybakat bröd via datorn.

Men det finns vissa begränsningar, däremot går det att skicka fil (-er)

Vet ni förresten att det går att plocka bär på gågatan i Sollefteå ?
Jodå… Och de är färdigrensade och paketerade.
Jag fuskade lite i Lingonstarten. Köpte 2 kg lingon, och 2kg blåbär.
De åkte direkt i syltpannan
”Va ? .. men varför i hela friden har han ställt dem upp-och-ner ?”
Jo för jag har hört att då får man vakuum i syltburken, och mögel skapas med syre som hjälp. Och jag har ju tagit kraftigt reducerat med socker i min sylt jämfört med org recept.

Och då kan man lyxa till det med egen blåbärssylt, till mannagrynsgröt, och pannkakor.

Eftersom jag är kvällsaktiv, får jag vänta med disk till dagen efter. Det slamrar så in i h-vete annars.

Härom dagen hittade jag en sån här i mitt städskåp. Jag googlade (tihi) och kollade vad man kunde göra med sån. Och utöver att den sa ”Pssssffff” och kunde släta ut dukar, så kunde den bränna underarmar oxå.

Nä nu orkar jag inte … nu måste brödet i påsar, bära eller brista, gonatt !

…
Livet är en skola, och vi är alla elever, tills det är dags för ”skolavslutning” En del slutar skolan tidigt, en del har ”skolavslutning” vid åttioårsåldern eller uppåt. En del lär sig aldrig sina ”läxor” en del sover på ”lektionen”.
Eller lite av alla varianter kanske. Dock sällar jag mig inte till gruppen som på sociala medier definierar sig som ha gått ”livets hårda skola” då det allt för ofta (fördom från mig) används för att förhöja sig själv genom att se ner på andra. Inte alltid, men allt för ofta.

Många saker har jag lärt mig i livet, nödvändiga och onödiga. En del saker lär jag mig först nu vid 50. Och en del har jag ännu kvar att lära. Den som tror sig vara färdiglärd, kan således inget nytt lära. Tråkigt för denne !
Små, små detaljer. Små lärdomar, egna lösningar, rutiner, kan tillsammans förbättra helheten, har jag upptäckt på gamla dar. Jag kommer då och då plåga de stackars läsare som ännu ids läsa denna alltigenom uppstudsiga, egensinniga, generösa blogg, med sådant som kan uppfattas som självglorifierande, typ: ”va duktig han tycker han är då”

Jag har till ex under vinterns plattfall, till ex lärt mig vikten av att i alla fall bädda sängen, de dagar man är så i skosulorna att man inte ens tar sig ut, och knappt upp ur sängen. Då har man i alla fall ”stigit upp” och det känns något mindre uppgivet. Det handlar om att ge sig små signaler av självrespekt och nån form av bry-sig-över-huvud-taget-känsla. Nu när jag mår betydligt bättre men långt ifrån bäst, fungerar sängbäddnings-taktiken som så. Att jag kan låta sängen vara obäddad alla de dagar som jag inte blir försoffad i den. Men blir det en trög göra-lös-dag, så försöker jag se till att den bäddas. Detta är bara som jag tänker, inte rätt eller fel.

Självrespekt/egen vilja, är nyckelord för mig, för att jag ska må bra/bättre. Och den kan ta sig i uttryck både genom att jag känner efter hur jag mår, och är i det en stund. Dvs ärlighet. Eller att jag sätter gränser gentemot andra, dvs lyssnar till vad jag verkligen vill. Det är positiv egoism, som inte drabbar någon annan, om de inte väljer att skylla över sina känslor, krav etc på nån annan. Jag har gjort det själv, så jag vet. Och gör det tyvärr i likhet med de flesta åtminstone nån gång ibland.
Men det är även vart man strävar som definierar vem man är, inte enkom resultat.
Så tänker jag lite grann, kanske lite rätt, kanske lite fel, de e som man vill ta det.

2-5 minuters-regeln är också en sak jag kan använda mig av då det passar som ett hjälpmedel för att må bättre. Dvs att saker som tar så kort tid, strävar jag efter att göra på en gång. Återigen, ett hjälpmedel som är till FÖR mig, inte nåt att följa slaviskt, som sätter krav och stress och måsten på en. Så tänker jag om det som sagt. Jag blandar ut dubbeldusch med vatten för att inte massa gel ska rinna ur händerna i avloppet utan att egentligen användas. Jag använder hårdtvål på kroppen, så jag spar onödigt slöseri med pengar, eftersom mina inkomster är små. Det gör att jag mår bättre i längden, iom att jag frigör lite pengar till annat. Alla små detaljer i vardagen har betydelse tänker jag.

Nå …är jag nu duktig och klok, med alla insikter ?
Är jag snäll som kör och hämtar vän i K-fors på tågstation ?

Nja … Ja och Nej, på alla tre !

Jag gillar inte att bli kallad snäll ur utnyttjandeperspektiv, då det kommer från andra, då det uttrycket kan användas, och har använts för egen vinning. Det hindrar inte egentligen att jag faktiskt ÄR snäll…

…ibland

En vän till mig gillar inte att bli kallad för duktig, eller höra att hen varit duktig då hen presterat något. Och även om jag inte reagerar lika starkt på ordet duktig, som ordet snäll, så har det liknande egenskaper och användningsområden. Det kan användas både som att ur ett uppifrån-perspektiv titta ner lite grann, men även att man säger att nån är duktig, för att antingen slippa göra det själv, eller att man helt sonika är i stånd att be om hjälp. Och ibland, av vissa personer rent utnyttjandesyfte. Det är alltid i sin ordning att någon gång be om hjälp, men bättre att göra det rakt och inte använda smicker och bakdörrar och dylikt.

Det handlar således lite om vad man har för avsikter när man kallar nån för snäll eller duktig. De kan därför användas och tolkas positivt. Men passa er, det är väldigt lätt och mänskligt att trilla dit på att använda ord ur ett syfte att få nånting tillbaks. Det gäller nog de flesta.

…
Dagen började som vanligt trögt, och inspirationslöst, och som vanligt jobbade jag mig in i dagen. Fick kliva upp redan kl 8 för att få tvätten gjord. Dvs 2 timmar mindre sömn än normalt. G som jobbar på Kopra, trodde inte sina ögon när jag likt ett likblekt spöke vinglade in på Kopra för att köpa tvättmedel. Men jag tog igen det omgående med att sova nån timme direkt efter tvätten. Skrubbade rent köket nån timme oxå.

Sedan fick jag sms om att klubbmästerskapen skulle spelas idag, dvs ingen större framförhållning, men okej då, tänkte jag, det är svårt att få till att ”alla fyra” kommer på en gång som var tänkt idag. Nu kom det tre stycken, en fick väl förhinder.
Men nu kommer jag till det som ”inte var så dumt” Jag vann faktiskt klubbmästerskapen. Måhända trist att det inte är fler som ställer upp o tävlar, men det var nog mest SPELET jag var nöjd med. 36, 35, 28, 28 (127). Hade jag spelat 40 i snitt och vunnit, hade jag nog inte lagt ut det på bloggen, men 31,75 behöver jag inte skämmas för. Och det små-regnade de två sista varven, men ändå rätt varm ute. 20 grader när vi började, 15 sista varvet.

Mäh… då kan väl inte gnällgubben Tomas oja sig över att han hamnar i en för bra klass, om han går två 28:or efter varann. Nä faktiskt inte. Men gnällgubben Tomas kan fortfarande tycka att handikappsystemet kan vara missvisande, och behöva förändras, även om gnällgubben gick två bra varv nu. Jag kom ju faktisk trea från slutet, och Lacken kom tvåa, och Ingvar Trea ! Nu firar jag med värmeljus och glädjande melankolisk finsk popmusik.

…
Numer tar jag av ekonomiska och miljömässiga skäl, inte överdrivet mycket hushålls eller toalettpapper vid användning av detsamma.