Kategori: Inte så dumt

…
Har beställt filmerna ”Solens rike”, ”Kungens tal”, och ”Boktjuven”
Inte de mest ”lättrodda” filmerna kan hända, men alla tre bär med sig en viktig ingrediens: kamp, hopp och ljus i slutet av tunneln.

Sen var det kul att Sverige vann damstafetten, även om media i vanlig ordning har sågnings-sågen beredd, tom för Den allra mest lysande svenska skidstjärnan, både detta VM, Charlotte Kalla, och nu även genom tiderna tillsammans med Gunde Svan.

Jag vet inte om det enkom beror på rubrikjakt, eller om journalisterna själva har tappat mer form än de svenska skidåkarna. För även om jag håller med om att Ebba Andersson (För övrigt från Sollefteå)….

….. gjorde en enastående insats som junior i en seniorstaffet. Taktiskt fulländat, bra kämpaglöd, stort laghjärta etc, så är det orättvist att höja henne över de andra, även om jag förstår att det lätt blir så hos gemene man, utifrån lågt ställda förväntningar på henne, och högt ställda på Kalla. Så om tv-tittare likt mig och mina grannar är lite lätt glorifierande med Ebba, är förståeligt, men jag förväntar mig mer av sportjournalister…och det kanske är naivt av mig. Media letar efter syndabockar, och nu hittade nästan en i vår bästa kvinnliga skidåkare genom tiderna.

Att tiderna på varv 3 och 4 är högre, beror fö på högre stigningar på banan.
I stafett vinner man och förlorar man som ett lag. Tjejerna själva har ju givetvis fattat detta…. men inte journalisterna. Och att Ebbas sträcka såg mer hjälte-aktig ut än övriga svenskors beror ju givetvis på att Laura Mononen gick in i den grymma stafett-väggen efter att försök följa övermäktigt norskt motstånd under Ebbas sträcka. Så som tex Anna Haag gjorde när Sverige vann OS-guld i stafett. Så kanske delvis Astrid Jakobsens styrka hjälpte Sverige till Silvermedalj,

… eller som det sägs i skidvärlden, ”stafett är straffet” och inom fotbollen, ”bollen är rund” eller inom speedway: ”wrrrroooooom”

Nu kritiseras Kalla för att hon gick ut för hårt, av ”djupt insatta experter”.
Men ingen kritiserade henne för det under OS i Sotji… när hon åkte ikapp 30 sek eller vad det nu var.

Lätt att va expert i efterhand, svårare att vinna guld och silver i skidor.

…
”Alltid något”

… sa den otillfredsställda medelålders kvinnan som trampade på en sop och fick skaftet mellan benen. (inte påhittat citat)

När det gäller optimism och lättsinne, ´har det väl varit bättre ställt för mig. Men på en punkt tillhör jag toppskiktet av optimism, och gilla-läget-läget.
Och det är vädret som fö är svenskarnas favorit-klago-ämne.
Jag är glad för att jag har förmågan att gilla i princip alla väder, eftersom jag ändå inte kan påverka det. När jag i större utsträckning lyckas överföra det tänket till övriga livet, omgivning och världen, så mår jag förmodligen påtagligt mycket bättre.

Så just nu snöar det lapphandskar, och det är vackert.
Om det så bara ligger ett dygn, så är det vackert ett dygn. Och när det tinar bort gläds jag åt värmen i luften.

Jobbar intensivt på acceptans och tolerans, vilket är en utmaning när man inte mår topp.

Allt det vackra som finns,
som skymningar i purpurrött,
när himlen bäddar för min ro.
Det finns där, även när allt känns jobbigt

All den mänsklighet och värme,
den finns där i världen,
även när jag inte ser den,
eller möts av den.

Gräddig broccolisoppa ger kärlek till själen,
en löptur eller promenad likaså.
En kram och ett vänligt leende,
ger kärlek till muskler och hud.
och tvärtom, de är ett.

Att bli sedd, om än för ett ögonblick,
glimrar starkare än diamanter.
Att få ge, ger mer till den som ger,
än till den som står bredvid och ser.

Ännu dansar jag ej, men jag sjunger,
Ännu älskar jag ej, men jag hoppas
Jag är starkare än jag förstått,
Jag är vackrare än jag förstått,
Det har landat i hjärnan,
men ej ännu nog mycket i hjärtat.

Allt det vackra i mig,
skall de som ser mig få se,
Allt det starka i mig,
skall de som inte tar få se,
de som inte far, få se,
de som inte drar få se.

Och allt det vackra av kärleken på jorden,
skall jag få,
skall jag nå,
det börjar nu.

…

Jag vet inte hur nyttigt det är, men gott o dyrt
Köper lokalt tillverkad honung från Undrom.
tar en tesked och doppar i burken, äter den med valnötter.
Onödigt gott

…
Blev äppelsylt på hembakt bröd och Oboy
nu på kvällen. Hoppas på nån fotboll på TV,
Sen kanske lite korsord, egen-fotzonterapi,
Osså somnar jag senare till värmeljus,
och lite tidig trösterik julmusik.

…
Tack pappa,
för din humor,
för att du ofta hjälpte mig
när jag var pank

Och tack för härliga stugminnen,
tack för musiken

…
Let it be, let it be, let it be.

Ett ganska bra råd ändå, från ”Mother Mary” (Beatles)
Det handlar om balans. Och när livet ställs på ända ordentligt av sorg, kris, trauma, så far du omkring som i ett höstlöv i tillvaron.

Just nu arbetar min hjärna mot min vilja, på en sak jag inte är glad över,
men som jag kan göra absolut ingenting åt.

Så jag tänker ”Let it be” istället… så gott det nu går.

Det verkar som om solen tittar fram mellan molnen en stund nu.
Kanske gör den det på flera plan snart.
Vem vet, snart kanske jag ler ända inifrån.

Jag ska nog ta lite laxsoppa ur frysen i em.
Sen får vi se vart dagen styr sin kos.

…
Ingenting är säkert …ingenting.

Det är väldigt lite man kan styra över i livet.
Det är bara de små sakerna man har inverkan på,
och det är väl ganska okej ?
Jag kan till och med känna en förtröstan i detta,
att jag kan släppa och acceptera i större utsträckning.
Lite mer av ”det blir som det blir” än tidigare.
Ju mer man försöker kontrollera tillvaron,
eller påverka sin omgivning,
desto mer har jag insett att man kan enkom misslyckas i detta.
Inte ens allt kring mig själv är möjligt att påverka, ändra.
Och faktiskt inte alls nödvändigt alla gånger.
En slags kapitulation. Och i vissa fall betyder kapitulation,
att freden kommer … att friden kommer.

Ofta när jag ser upp mot stjärnorna, finner tröst i min egen obetydlighet.
I det stora förunderliga universum, står jag och tittar ut i evigheten, och just då, är jag aldrig orolig, rastlös, bara förundrad och hel….i min litenhet.

Ingenting är säkert, ingenting

Löften betyder oftast egentligen ingenting.
Löften om vänskap, om kärlek
..är egentligen bara starka förhoppningar
om våra orealistiska drömmar, om hur karaktärsstarka vi vill vara,
om hur älskade vi vill vara, om orealistisk perfektion, om lyckan.
Vänner kommer, vänner går.
Några består… men det är inte helt säkert.

På ett sätt är vi alla ensamma, helt ensamma
Och på ett annat vis är vi egentligen aldrig helt ensamma.
Det finns alltid människor omkring.
Alltid ensam, aldrig ensam på samma gång.

Ibland ser jag mig och många med mig,
i spegeln och frågar vem är det ?
Speciellt under deppighet eller förändring.
Men svaret är alltid för min del,
lika enkelt som genialt
Jag är Tomas !
Mer komplicerat än så är det inte.

Framtiden är oviss, och det är delvis gott !