Kategori: Inte så dumt

…
Många eller få, spelar ingen roll.
Släkt, vän eller bekant är för mig egalt
Musiken får gå i dur eller moll,
Om ingen vet, så det prästen valt.

Ingen som inte vill,
Alla som någon gång tyckt om
Alla som den gången vill,
Om du kände mig, kom

En gitarr till en hemlös
Kontanter till en eller flera tiggare
Mina dansskor till nån dansös
Mina filtar till en uteliggare

Min bas till loppis när det är över
Min andra gitarr till en ensam flykting
Mina ord till vem som än behöver
Mitt hjärta till dem det slog kring

Men först …livet !

…
Jag sitter här med ännu en Derbyförlust,
och känner att det gör faktiskt ingenting,
det är faktiskt en fis i världsrymden att det lag
man hejar på förlorar i fotboll.
Och att våren tvekar är inget nytt,
det är också en fis i rymden. Ett i-landsproblem

Så sent som för två år sedan bara,
fans inget ljus, fanns ingen värme
och ensamheten var förödande.
Nu finner jag stunder av lycka när
lilla Aria 1 år gammal, med två tänder
skrattar, ler, klappar händerna och dansar
till kurdisk och svensk musik på Lilla Caféet.

Nu finner jag frid i att diska varje morgon,
mala och koka gott morgonkaffe.
Nu finner jag mig i att ha tråkigt en stund,
och tänker att det går bra det också.

Korta, lyckliga stunder, blandat med bekymmer och
även tristess… det är livet.

Det vackra, sköra, spröda livet vi alla tar för givet.
Den rikedom vi har utanför våra fönster i naturen
och luften, och vattnet. Vi hyllar den i dikter och musik,
men skäller tex ut Miljöpartiet som vore de terrorister,
för att de vill höja bensinskatt.

Det sköra vackra livet, ser jag i de glada Syrisk-svenska barn,
och andra nationaliteter, som istället för att dö i gasattacker,
eller bli utan ben av minor, nu istället leker och skrattar i
stadsparken. Och då känner jag en stund av lycka,
och är mycket, mycket lycklig att de kommit hit till Sverige
…Mycket, mycket lycklig.

Jag blir så varm i hjärtat av de skratt
jag hör när de bekymmersfritt gungar i lekparken, springer
och leker kull i lekparken. Och förstår inte ett ögonblick de
som vill stänga Europas och Sveriges gränser… jag kan inte för
min värld förstå detta, då jag ser dem leka i parken.
Då får de prata pengar och politik hur mycket de vill,
jag fattar det bara inte.

Det sköra, värdefulla livet,
som 3 män och 1 kvinna varje dag,
i Sverige väljer bort. Det är tyst om det
större delen av året, och det kommer bli tyst
igen om någon vecka bara.

Nu i efterhand, tävlar kändisar,
och människoflocken om att vara post-empatiska
till Tim Bergling, som få brydde sig om innan han
tog sitt liv. Men som miljoner ”älskade” och hyllade som Avicii.
Några passar tom med på i tidens anda att skuldbelägga
manlighet och män för Tims val, för att vi är känslokalla.
Och det förstår jag bara inte, jag kan för min värld inte
förstå hur man kan vara så cynisk och fördomsfull,
så enögd och kärlekslös, att man några dagar efter en
ung mans självmord gör feministiska propaganda av det.
…jag fattar det bara inte, då får det prata kvinnolöner,
rumpa-klappningar och politik hur mycket de vill, jag fattar det bara inte
…kommer aldrig att fatta

Stunder av lycka när två, ibland tom tre dansgudinnor
bjuder upp mig samtidigt, och jag känner spår av
att vara lite eftertraktad. Stunder av lycka när dansen
flyter samman med tonerna i melankolisk dansbandsmusik,
när kropparnas och själarnas kommunikation, för en stund
är rent poetisk.

…Jag dansar, jag lever ….nu !

Den mest undersköna av alla dansmiljöer,
är fortfarande Gussjönoret, där har jag upplevt några av
mitt livs mest harmoniska stunder.
Det är i samspel med den natur
som det ”hemska miljöpartiet” vill skydda, och den
Lejonska dansorganisation som är byggd på, kunskap
och ren kärlek till dans och människor, som magin uppstår.

Det är fortfarande Gussjönoret, trots att taket rasade
in på logen i vintern som var. Men möjligheten finns nu
att göra den platsen ännu vackrare, med en dansaltan
mot vattnet likt den på Kåvlands dansbana.
Och det är i skenet av det som jag som ändå tillhör
den av svenska medborgare sämst bemedlade,
tänker skänka minst 200 kronor till återuppbyggnaden.

Är inte sommardansernas Mecka värt att skänka
EN extra dansbiljett (200 kronor)?
Om 500 personer gör det, så blir det 100.000 kronor,
EN enda extra inträdesbiljett ?

…Jag dansar, jag lever ….nu !

Fram till sommarens danser får jag glädja mig
åt dans på Ramviks folkets park, och lilla ettåriga
Aria som dansar, klappar händer och ler
på Lilla caféet i Sollefteå.
Och de små barnen som leker och skrattar i vår stadspark,
långt bort från Erdogans, Trumps, Putins och Assads
mördande av barn.

…
Midnatt ….. Augusti….
Stjärnorna har återvänt till Ådalen,
Och Karlavagnen vakar över Pettersborgsnipan
i Sollefteå ….. Nipornas stad

När man är uppväxt i Storstockholm,
så kan man lätt få lappsjuka om man hamnar för
långt från civilisationen, under för lång tid.
Men ändå har jag alltid haft dragning till det tysta det lugna,
det naturliga, det O-urbaniserade, sedan all tid i Stor-Degersjön,
i morfarns sommarstuga.
Jag skulle känt mig oerhört mörkrädd och isolerad,
åtminstone en tid, om jag var fast, ensam på landet,
utan kommunikation, utan tv, utan internet.

Men med en cykel, med fiffiga transportlösningar,
kort avstånd till andra sidan vattnet, så kan man förflytta sig
till ”vildmarken” utan att lämna sta’n, på 10 minuter.
Det är oslagbart praktiskt och fridfullt.
Och ändå se mitt hem på andra sidan älven.

Brasan tar sig direkt,
Med ved jag högg för 5 år sedan i Boteå,
hemma hos kära moster, och kära bortgångne morbror.
Kanske ser han mig nu, och muser kanske, tänker att
det var nog inte så dumt att ha ett vedförråd för flera år framöver,
trots att det fanns gott om belackare i ämnet.
Till vänster i bild nedan, är mini-yxan min vän G
förärade mig i försenad 50-årspåresent

Vald ensamhet, är inte ensamhet, det är kvalitetstid.
Det var tal om boule-träning inför seriespel i Skellefteå
till helgen som kommer. Men dagen flöt i väg, och inget
besked kom. Så då meddelade jag vänligt med glad smiley,
att jag väntar bara till 18.30, sen hitt ja på nå anne.
Då hade jag ju ändå levt i ovisshet större delen av dagen.
Ibland är det bättre med ett ”nej” som besked, än ett ”kanske”
som gör en ofri.

En mal fladdrar iväg i ljuset från brasan.
Ibland gör sig stadsbruset påmint i fjärran,
men inte störande, bara som trygghetsförsäkring
om att civilisationen är nära till. Fiskar vakar i skymningen
i den spegelblanka Ångermanälven.
Jag stirrar hypnotiskt in i eldens dansande lågor,
Och kan inte komma på så många saker som är mer helande
än det. annat än porlande vatten, eller att odla i jorden,
eller kanske just titta på stjärnorna en stjärnklar natt.

Jag tog medvetet denna gång, ingenting med att grilla.
Bara presso-kaffe i termos, mörk choklad till,
och vatten att dricka. Varma kläder är oxå bra.
Men till sist så falnar glöden vid midnatt.
Släcker elden med älv-vatten ..

…tar en dusch …och nu blir det bingen

g’natt !

…
Empatifilter av ! – Kaffe med Jordgubbar, check !

Vet ni kära läsare,
”glad och och skämtsam”,
är inte nödvändigtvis
detsamma som respektfull och trevlig !

Normalt sett brukar jag vara försiktig,
för att inte trampa på någon i onödan
Men då ibland, så som nu, så tror jag att jag skiter
i empatifiltret, och resonerar öppet, givetvis då utan namn.
jag fixar lite kaffe här hemma, medan jag bloggar:

Igår i tävlingssammanhang, i boule, mötte Nipstadens Boule,
en klubb från distriktet, i sk vänskaplig anda, många trevliga
kustbor. Sallad, kaffe och bakverk i pausen,
glatt och uppsluppet ska det va !
Och uppsluppet var det.

En herre dock, ”klubbens underhållare” som någon fin liten
gullig tant, i en allt för skönmålande,
och ej med sanningen helt överensstämmande beskrivning
kallade honom, den herren hade en svår åkomma av
att ta onödigt mycket plats, för många gånger per minut.

Regler….. (Åh herregud en sån tråkmåns som ska följa regler,
kanske nån tänker då, i synnerhet ”Klubbens Underhållare)
….finns ofta av en anledning.
Delvis för att alla ska ha samma förutsättningar att vinna,
och därmed har regler även en samvaro-främjande funktion,
om alla följer dem något så när.

Ord-vitsaren kontra mobbar-humoristen !

Den jobbige ordvitsaren, som kommer med ett skämt för
mycket. Guilty as charged ! sån kan jag mycket väl
uppfattas som. Och så får det väl va då, om nån blir
irriterad över ”dåliga” oförargliga ”kväljande” O-elaka
ordvitsar.

Humor ÄR olika, men mycket kallas även medvetet och
beräknande för ”humor” fast agendan, målet med ”humorn”
är att vinna personliga fördelar, eller helt enkelt komma
undan med att mobba människor och skylla på ”överkänslighet”
hos den som är måltavlan, när deras plan uppdagats.

Vinna-egen-fördel-humoristen

Den påstått ”mysige” underhållaren från kusten,
är definitivt ingen mobbar-humorist, utan mer en
vinna-fördelar-och-påverka-andra-negativt-humorist.
En jargong, som helt enkelt gett honom spelmässiga
fördelar, och dessutom, den för honom trevliga upplevelsen
att bli kallad för det positiva epitet ”underhållare” av söta små
godhjärtade tanter i klubben.

Ända tills en annan ”skämtare” (undertecknad) kommer
och ska förstöra den ”goda stämningen” genom att prata
om regler och sportsligt uppförande.
Eller på ren svenska, sunt förnuft !
Så här lät ”underhållaren” i 5 timmar:

– ”HO HO HO han kommer aldrig att träffa”
– ”ja våran är närmast de syyyns ju HÖ HÖ HÖ”
(sen var den inte närmast, trots att det ”syntes”)
– ”våran kula leder HÖ HÖ HÖ HÖ” (och han sitter 10 meter ifrån)
– HÖ-HÖ-HÖ knuffa fram våran kula”
– HO-HO-HÖ-HÖ, nu blir han nervös ! HI-HI-HÖ-HÖ

(bilden och personerna på den, är inte direkt relaterad till blogginläggets innehåll)

Det var i första matchen vi mötte denne ”mysige” kille/gube,
med markerat utputande mallig bröstkorg, tillika mage.
Med konstant överlägset flin, ständigt sökande bekräftelse
på sin ”rolighet och mysighet”. Och ständigt pratande och HÖ-HÖ-ande
i uppenbart syfte att störa motståndarna och påverka spelet.

Vi förlorade den matchen med 12-13, delvis pga av nån
taktikmiss från vår sida. Delvis på att vi lät oss påverkas
av Herr ”HÖ-HÖ”. Och att vi vid ett tillfälle var ”snäll”
och lät det bero att de inte följde regelboken,
och vi ”lät dem kasta om ett klot som eg enligt reglerna
var förbrukat från deras sida.
Men framför allt för att de lade in ett klot mer, närmast lillen,
jämfört med oss.

(bilden och personerna på den, är inte direkt relaterad till blogginläggets innehåll)

Jag framhärdade tålmodigt ”Underhållningen” runt om oss,
i parti och minut, för den allmänna trevnadens skull, och
tanken att jag inte ville visa mig störd av hans målmedvetna
beteende. ”Äntligen fri från ”underhållaren” från kusten
tänkte jag, när matchen var slut. Men ack kära och icke
förälskade läsare vad jag bedrog mig. I den sista matchen
av 5, så fortsatte ”underhållningen” Från en bänk utanför
den match som jag spelade mot mycket trevliga medspelare
och motståndare. Nu HÖ-HÖ-ade han fram sina klubbmedlemmar,
genom att ha för avsikt att åter påverka oss Nipstadare med

– ”HÖ-HÖ, han kommer att missa”.
– Vår kula är ju närmast , de syns ju HÖ-HÖ,
(Och återigen så var ”deras” kula inte närmast enl måttbandet,
fastän det syntes)

Råttet Mågat

Då blev Råttet Mågat för den i övrigt genomsnälle Kai Tomas, och jag vände mig mot herr HÖ-HÖ och fräste irriterat till:

– Du behöver inte alls bry dig om den här matchen,
vi kan helt själva avgöra vilka klot som är närmast.

Då gick han instinktivt till försvar som HÖ-HÖar
och även mobbar-humorister gör när nån till slut
lessnar på deras beteende

– ”Nu behöver du ju inte bli sur bara för att du förlorar”.

Jag lade då till att:

– jag kan förlora 5 matcher i rad utan att bli sur,
det här handlar mer om hur man beter sig på en boulebana

Den matchen pågick fortfarande och var inte förlorad, även om det var hans mål med att lägga sig i och ”skämta”

Totalt vann vårat Nipstaden med 20-5 i matcher,
men det ska ju vara trevligt att spela oxå,
och då måste man sätta HÖ-HÖ-ar på plats,
vare sig man vinner med 20-5, eller förlorar med 5-20.
Den sista matchen var jag ingen mysig, uppsluppen
boulspelare, utan en lätt vresig surgubbe.
Medan den ”mysige”
vinna-fördelar-och-påverka-andra-negativt-humoristen
fortfarande HÖ-HÖ-ade extra intensivt, medan han
berättade om hur grinig och dålig förlorare jag var.
Man ska inte alltid vara så j-a mysig tror jag ändå !

Nä färdig-gnällt för nu.
Unna er nu en kaffe med jordgubbar och mörk choklad,
och fräs åt nån ”HÖ-HÖ” eller mobbar-humorist om det behövs

…
Nu är det tok-fint ute i världen utanför fönstret,
och jag ska ut i vädret alldeles strax, eller lite senare.
för jag är oxå tok-trött, och inte ens den kopp med presso, Arvid Nordqvist
jag dricker nu kan fixa det.
Det lär nog bli en liten lunch-tupp-lur, en måndag i slutet av Maj.
I vackra Sollefteå.

Angående mina senaste dagars upprörda känslor orsakade av hänsynslösa, manipulativa människor i stadens omgivningar, så får jag väl trösta mig med att idioter finns överallt, och det kan jag inte förändra. De kommer alltid att finnas,
så det är bara att ta sig en kopp kaffe, chilla och skratta åt deras barnslighet och litenhet. Små, små människor, med stora, stora munnar.

Så nu är det tok-fint ute, då häller jag lite kaffe i kakhålet,
och chillar en stund.

Livet är alldeles för kort för att inte ta det lugnt ibland

…
Trist och tråkigt, lätta inre orosmoln på förmiddagen,
förvandlades på eftermiddagen
till strålande inre sol. Och likaså vädret.

Allt tack vare mänskliga möten, små runda klot, (boule)
gemenskap, en kopp Espresso Macchiato
och en leende liten brunögd flicka, på min gård.

Läser nu på eftermiddagen om en studie av psykologer vid University of California, UCLA, som hävdar att rika människor är själviska, oetiska och icke-empatiska.

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/01/28/forskare-rika-manniskor-ar-sjalviska-oetiska-och-icke-empatiska

Forskningen går säkert att ifrågasättas om man vill, det gör all forskning. Och jag misstänker att i första hand rika människor inte är främmande för att betala för forskning som motsäger detta. I mitt stilla sinne ligger det nog ändå rätt mycket i denna forskning, även om det mäter genomsnitt bland rika och mindre bemedlade, vilket innebär att det stämmer generellt stämmer, men inte är sant för varje enskild individ.

Det hör dock ganska ofta ihop. Många blir rika som en följd av oempatiskt, själviskt, oetiskt beteende. Och många som vet hur det är att ha det knapert, förstår med, och tänker med hjärtat, och investerar hellre i givmildhet än i kronor.
Det är nog mer vanligt bland välbeställda med uttryck som ”Hellre rik och frisk, än fattig och sjuk”. I min värld är talesättet en cynisk människosyn, som är till för att försvara, rättfärdiga för sig själva, oetiskt och egoistiskt beteende.

Och de bemedlade odlar gärna myter som: ”Alla vinner på inkomstskillnader”

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/17/ojamn-inkomstfordelning-dalig-ekonomin

Det är givetvis en konstruktion, som återigen är till för att försvara, rättfärdiga för sig själva, oetiskt och egoistiskt beteende. Det är snarare så att när klyftorna inte är så stora, som samhällsekonomin gynnas.
Många, inte alla, men många av de som har det gott ställt brukar kalla oetiskt beteende, att tjäna pengar genom andras sårbarhet, genom andra gruppers utsatthet för ”smarthet”. Att utnyttja system och svagheter i lagar, anses också ”smart” snarare än omoraliskt el oetiskt.

Själv är jag definitivt inte ”fattig”, trots att jag tillhör de minst bemedlade bland svenska medborgare. Härom dagen såg jag en halv timmes program om bostadslösa i Venezuela, Caracas, för att överleva jagade sopbilen för att äta rester från restauranger och pizzerior. Och sedan åt sopåkarna också från soporna. Så då tänker jag att även en månad då jag i princip ätit omelett och havregrynsgröt sista veckan…. så är det svårt att klaga över ”fattigdom”

Om man emellanåt resonerar med sådan självdistans kring sin relativa ”rikedom”, pga av att vara född i et rikt land som Sverige, så är det inte helt ovanligt bland högerdebattörer och högerpolitiker att dra fördel av det resonemanget och försämra för de som redan har det sämst i Sverige, men ur ett globalt perspektiv relativt bra ställt. Sällan har jag hört en högermänniska resonera hur bra de har det när de jämför med andra som har det sämre ekonomiskt och socialt. Däremot alldeles nyligt hörde jag Moderaternas Ulf Kristersson hävda att det var ren orättvisa att vissa fick betala mer än 50 % i skatt. Ja det är olika hörrni vart hjärtat på kroppen sitter.

Ingen uppskattar en måltid som den hungrige,
Ingen uppskattar ett leende som den kärlekstörstande

Så min dag tog sig rätt bra ändå, trots en halvtaskigt start på humöret, och trots att det ligger och pyr en begynnande huvudvärk nu på kvällningen.
Att spela boule med Ulla, Janne och Jonas, högklassigt spel och trevligt tugg (snack) höjde humöret och dagsformen. Och när sedan flickan från den nyinflyttade invandrarfamiljen log brett och sa hej… så kände jag mig rik, för ett ögonblick
Så vem är rikast ? Den vars hela värld för ett ögonblick lyses upp av ett leende från ett barn, eller den som när som helst kan köpa sig vad som helst, utom
vänskap och kärlek ?

…
Det finns vackra stunder i livet,
där jag ges tillfälle att förstå varför jag lever.
Jag letar inte längre meningen med livet,
jag vet vad meningen är.

Ett tag trodde jag det var dans,
för jag kände mig självlysande och rik.
Ett tag trodde jag det var musik,
eftersom musik kunde väcka de döda.

Ett tag trodde jag det var att träffa en kvinna,
som skulle hela mig, som skulle förstå mig,
som skulle älska mig.

Allt det kan vara underbart,
Allt detta är dyrbara kryddor i livets meny,
Dessa kan vara något av innehållet i den tomma påse vi kallar livet,
som är tom tills vi fyller den med något.

Men ingen mindfulness i världen,
inget ”självförverkligande”,
inga pengar i världen,
ingen karriär,
Ingen kvinna så underskön,
Ej heller den vackraste av livgivande musik,
kan mäta sig med mötet…..

….mötet mellan människor som bara finns i stunden.

Först mötte jag en vän till min morbror idag,
när han pratar, lyssnar jag med glädje,
Vi har aldrig, tror jag utbytt tjänster,
men det finns en respekt… ett möte.

Sedan möter jag en äldre sjuk man vars kropp inte hänger med,
vars tal är nästan borta, men vars hustru är i himlen.
Och jag brukar sätta mig en stund med honom på caféet,
på gågatan i Sollefteå.

Vi kommunicerar med penna och papper,
och jag gissar utifrån det och de hemspråksord,
som ännu finns kvar efter stroken som tog hans ord.
Långa stunder sitter vi bara tyst.

Efter en stunds ritande, tecken och utländska ord,
kommer vi fram till att han vill jag ska handla några saker åt honom.
Jag pyser iväg en stund, och lämnar min kasse hos honom.
Kommer tillbaka med önskade varor.
Vi sitter en stund till, tysta.
Tar sista slurken kaffe,
innan jag följer,håller upp porten,
till där han bor.

…och för en stund kände jag mig som en människa igen.

Det ovillkorliga mötet, där du syns,
där du är och därför finns
… DET är meningen med livet,
var än det uppstår, när än det uppstår.

väl mött !

…
Kanske 2017s hittills vackraste dagar,
Lör 10e och Sön 11e Mars, med vår-vintersol, och droppande tövatten från tak,
Igår blev det 11 km prom, och idag 5 km prom.