Kategori: Att resa sig upp

…
Tänk så enkelt det kan vara.

Jag har kommit långt, men har fortfarande rädslor,
som jag tillåter styra mitt liv. Jag säger inte detta,
i nedlåtande syfte mot mig själv,
som det vore ett misslyckande,
utan ser det som en möjlighet.

När jag mådde som sämst i vintras,
kunde jag knappt öppna ögonen,
höra musik, gå ut eller ens ligga still heller,
utan att känna rädsla, intryck som blev jobbiga.
Fanns nästan inga program på TV, eller radio,
jag klarade av att lyssna på, se på.
Bara instrumental musik funkade.

Jag har kommit långt sedan dess,
gjort många saker rätt. Jag har aldrig gett upp,
trots att jag föll tillbaka om och om igen.
Fortsatt gå, utan att eg känna hoppet och tron.

Jag har kommit långt sedan dess, och dramatiskt vidgat
min frihet att komma ut i livet, och våga vara ensam.
Men fortfarande finns vissa rädslor, vilka jag inte nämner här,
av integritetssjäl. Men mitt mål är att inom tid övervinna ALLA rädslor,
eller åtminstone hitta sätt att hantera dem så de inte hindrar mig.

Och allt jag egentligen saknade var en krokodil under sängen

Jo förstår ni, det är en vän till mig
som berättade om sin son när sonen var liten.
Och han var jätterädd för eventuella spöken under sängen.

Till slut kom sonen själv på hur han skulle lösa problemet
Han lade en leksakskrokodil under sängen,
eftersom spöken är rädda för krokodiler
(Detta är ju allmänt vedertaget och basal kunskap)

Och dessutom fick det ju inte plats några spöken under sängen,
eftersom platsen redan var upptagen av en krokodil.
Problem solved !

Nu kan vi alla le lite överseende åt barns enkla sätt att se på saker.
Men faktum är att det är vi som i detta fall borde lära av barnen, barnet.
Det handlar om att synliggöra rädslan, och avdramatisera den.

Så i morgon när jag vaknat ska jag gå och köpa mig en krokodil,
så inte mina ”spöken” får plats, där kommer det ju då vara en krokodil.

…
En dag skall du dansa igen
Luften ska nå ner till dina sorger
och liv skall nå ditt hjärta

En dag skall du se dig själv,
för den underbara människa du är
så som några redan vet

En dag skall du sjunga igen,
och dina toner blommar
och du kommer förstå… en dag

Jag ser dina steg, din kamp
för jag finns med dig hela tiden,
Du är på väg, du har det på känn

Du gör det redan så bra,
Du är redan så stark,
du har redan kommit så långt
Så fortsätt bara, fortsätt.

Det kommer du förstå….
Inga tårar kommer ha varit förgäves,
De kommer ha sköljt vägen till kärleken till dig själv,
och då, kommer du förstå, det andra redan sett
att du är älskad

….. en dag

…
Om man graderar stress från att känna lite lätt bråttom, utan egentliga fysiska eller psykiska symptom, till att få fysiskt ont i magen och panikångest, samt då rymma detta inom en skala 0-10, där Noll är total koll och lugn, och 10 är panikångest.

Ja, jag är ju aldrig på 0 nu senaste året, och sällan under 5. Men jag är inte så ofta på 10 heller längre. Däremot kan jag i vissa situationer plötsligt rusa upp till 9 i stresskalan, när jag känner krav, eller utsatthet.

Idag hände det.
Men jag åtgärdade roten till stressen, dvs ett krav som låg under överskådlig framtid med kontinuitet … jag sade helt enkelt ifrån mig det. Då var roten till stressen borta, men i kroppen fanns det kvar i magen. Skrev till en vän, och ringde kort till en annan o pratade av mig. Sprang en runda, fixade god broccolisoppa… och det mesta av stressen hade lagt sig.

Det behövs inte så mycket nät väl tryckkokaren har kokat över en gång. Tills dess att man får mer balans igen. Och det går inte tokfort de inte. Nä rå !

Men bra är att hitta sätt, verktyg att hantera, medan man bygger upp självkänsla (inte nödv självförtroende) och något så när inre harmoni. Och det har jag blivit något bättre på. Att sedan skita i vad andra tycker o tänker om en i sådana situationer, är iofs oxå på väg, men … svårare.

Broccolisoppa, hemgjord på Hildas Trädgårds uuuunderbara broccoli är i sig lugnande och goooott !!!! Att äta den i nyköpt vacker soppskål är oxå på pluskontot.

Naturen är gudomligt vacker så här års. Detta bara utanför mitt hus.

… som sagt var

…
Ingen luft är så klar och fri,
som när regnet fallit
efter kvav tung luft och värme.
Ingen luft går bättre att andas.

Ingen känsla är så fri
som för den som bett förlåtelse,
som den som fått förlåtelse,
för den som gett förlåtelse.

Andas den fria luften igen,
Känna solen igen, känna vinden
Känna livet komma åter.

…
Ut ur skalet formas en man,
som funnits där hela tiden.
Nu syns ljuset i din själ.
Nu kan du inte längre dölja
din briljans, ditt ljus, din storhet

Igenom skalet lyser kärleken
till livet, till nuet, till framtiden
Det mörka du trodde var du,
var på utsidan. Det ljusa du jagade,
fanns där hela tiden, inuti.
Du behövde bara hitta dit.

En efter en blir rädslorna till ånga,
som försvinner av värmen,
värmen från inuti.
En efter en ersätts de av änglastoff.

Sekund för sekund, meter för meter
Dag för dag, skratt för skratt
hittar jag hem till mig,
där jag funnits hela tiden,
Jag behövde bara se det,
se vem jag är,
en varm, god, fin man,
som nu omfamnar pojken
som inte såg sin storhet

Det kommer aldrig bli som förr, det kommer bara bli bättre (Laleh)

…
Nä de e f-n inte lätt alla gånger att ”resa sig upp”.
Man får försöka se till att falla på gräs, eller annat mjukt underlag, och från lite lägre höjd om möjligt.
Men ibland gör fallen väldigt ont ändå.
Och de kommer varje dag på ett vis.

Men jag fortsätter väl flyga som en dyngrak humla, som inte borde kunna flyga, men gör det ändå. Det blir inte graciöst som en glada, men flyger gör jag likt förbaskat, och störtar, och flyger igen osv

En god vän och granne gav mig en mycket genomtänkt och omtänksam present idag. Han fyller själv lika mycket som jag fast 3 dagar tidigare. En mycket godhjärtad man denne granne.

…
Försöker andas bort spänningarna i magen,
Det är inte så lätt alla gånger.
Men bara att fortsätta öva på andas,
vara i nuet,

Gammal beprövad, men ack så viktig.
Jag måste helt enkelt skita i alla belackare och förståsigpåare.
Jag lyssnar gärna på ödmjuka människor om deras berättelser,
tar till mig det som kan tänkas passa mig.
Men slutar lyssna på de som tror sig veta vads som är bäst för mig.

Jag behöver inte alls bry mig om vilken, vilka som misstycker pratar skit, eller tom ljuger. De betyder ingenting … de kan faktiskt dra dit pepparn växer.
Jag har inte tid med dem längre.

…
”Det finns redan där,
det är bara för dig att se det,
och du är på väg dit nu”

… sa en person till mig när jag sa att jag vill känna mig lyckad.
Jag är redan en lyckad person, jag behöver bara hjälp och tid att inse det.
Jag behöver inte jobba för att bli lyckad, det finns redan där,
Jag behöver bara lära mig se det.

Just nu känner jag mig väldigt ensam, utan min födelsefamilj,
bröder, far eller mor. Det är en svår bit att inte ha känt mig älskad av dem.
Mitt mål är att snart se mig i spegeln, och andas lugnt,
och se att jag är en vacker fin man,
som är värd att älskas,
vars kärlek är värdefull.

”Det finns redan där,
det är bara för dig att se det,
och du är på väg dit nu”

…
Lyssnar till ”Tankar i Havanna” av Björn Afzelius.
En fantastisk låt av en fantastisk artist.

Jag drömmer mig bort till Karibien, som jag troligt aldrig kommer besöka.
Jag drömmer om värmen. Från sol, och värmen mellan människor.
Jag har trots ”snubbeltrubbel” på vägen upp, balanserat upp yttre stressmoment, efter bästa förmåga. Mer kan jag inte begära, mer kan ingen begära.

I morgon är det Lördag, det är värmebölja i södra Sverige. Det gör inget att den håller sig där. Det är rätt skönt med 17-20 grader.

…
Det finns olika sätt att ”vila”
Ett sätt kan vara att springa och gå i naturen.