Kategori: Att resa sig upp

…
Små vardagliga livsval

Fem myror är mindre än fyra elefanter.
men fem myror är fler än fyra elefanter.
Mindre är mer – Less is more !
Nej, det är ingen språklektion, men likväl kan
det vara viktigt att väga ord, att väga val, vardagsval,
som i själva verket kan verka små, men likaväl…livsval.

Kvantitet eller kvalitet ?

Och vad är kvalitet ? Är det det dyraste ?
Ofta är det så, åtminstone när det kommer till prylar.
Men inte alltid ens där. En annan kvalitet utifrån min definition,
är betydligt viktigare, och billigare … i pengar räknat;
….livskvalitet !

Nu har vi säkerligen alla olika definition på vad livskvalitet innebär,
och vissa hävdar att allas är rätt just för dem. Nej, nej, nej,
det är jag som har rätt så klart ! 😉

Min grundtes

Min grundtes, är att mindre är mer, att hela vårt västerländska,
marknadsliberala (kapitalistiska) sätt att leva är att skjuta över målet.
Den verkliga livskvaliteten, mäter de flesta av oss i kronor, status
och saker, när de finns alldeles runt hörnet, och inuti oss själva.
Egentligen ganska okomplicerat dessutom.

Pussel för själ och kropp

Jag har lagt pussel länge nu, både pussel att lägga på ett bord,
och pussel för kropp och själ. Jag lägger dock inget livspussel
i den bemärkelse det används i dags dato i Sverige. Eftersom det
ordvalet bejakar ett bakvänt sätt att se på livet, arbete,
sysselsättningar, vila, stress. Men jag lägger pussel !

Jag har pusslat ihop min själ, år efter år, och jag har lagt bitar
för min kropp ska må bra. Och saken är den, att detta är samma
pussel. Själen sitter i varje liten del av kroppen
och kroppen bor i själen… det sitter ihop. Pusslet blir aldrig färdigt
så som ett bordspussel, och har inga ramar och kantbitar.
Det är små små bitar som faller på plats, efter små, små vardagsval.
Obetydliga i den fartblinde karriäristens ögon. Men grundläggande.

Ingen skitsak

Ett aktuellt ämne och relevant för mitt resonemang , och en riktig skitsak,
skulle man kunna säga är toalettpapper. Många voro de svenskar som
i panik bunkrade toalettpapper, som effekt av att medborgare i länder
som inte är självförsörjande på det, gjorde så. Svenskarne torde väl kunna
skita ohämmat i decennier nu efter det här. Och jag som inte bunkrade
toalettpapper, lär väl få leta mossa i skogen att torka rövven med ?

Om det inte vore för två pusselbitar, små, små detaljer att räkna med. Det ena
är att vi i Sverige med all skog och pappersproduktion faktiskt ÄR självförsörjande
på toapapper. Och det andra, som är den pusselbit, en av de små, små ynkliga
pusselbitar i kroppens och själens pussel. Att använda måttligt av det.
Om jag ser till mig själv, så slösade jag med det i onödan långt tillbaka.
Drog ut för långa remsor i förhållande till hur mycket jag behövde,
för varje given situation. Olika för om man snyter sig, använder
i samband med nr 1 el nr 2, eller kanske tar papper att ta ut diskhon
från matrester och morotsskal. Min poäng är att tänk om en bal
toapapper kostade 234 kronor istället för 78, som nu senast var fallet
på COOP när jag handlade ?? Dvs 3 ggr så mycket pengar. Skulle ni inte då
bli skogstokiga och klaga över priset ? Jag tror faktiskt det i mångas fall.
Men det är faktiskt just det som sker, om man använder 3 ggr mer
papper än man faktiskt behöver,. fast man gjort sig skyldig till det själv.

Mindre är mer – Less is more !

Applicerbart på nästan allt

Detta går ju att applicera på nästan allt vi förbrukar, och
införskaffar oss. Alltså heeelt i onödan. Min mormor och
morfar ansågs väl i allmänhet lite smått galna som tog in
regnvatten och spolade toaletten med. Själv har jag inte möjlighet
till detta som hyresgäst i lägenhet. Men är det inte än mer galet
att spola toaletten med dricksvatten ? För det är faktiskt vad som
sker i Sverige idag, nästintill undantagslöst.

Mindre är mer – Less is more !

Den pusselbiten, till min själ och kropp kallar jag för hållbarhetsbiten,
och har biverkningar på ekonomi och samvete… positiva biverkningar.

jag var ett vrak, en spillra för några år sedan. Några av er vet
säkert om att det var ganska o-bra. Men de flesta av er inte i närheten
om hur o-bra det var. It was bad, really bad. Sedan dess har jag lagt några bitar,
några viktiga bitar. alla får inte plats i just detta blogginlägg.
Men några. Jag berörde väl ämnet i förra inlägget oxå,
bla i jämförelsen från han som gick på pilgrimsfärd,
och fick helt nya perspektiv över vad som är viktigt.

Egentligen är många saker till välmående okomplicerade

.. men det är inte lönsamt ur ett kapitalistiskt hänseende.

Egentligen är många saker till välmående okomplicerade
… men om detta skulle spridas så finns inget behov för alla kurser saker
mediciner, yogor, resor etc etc. Och då … då finns inga pengar att tjäna.
Tänk om, tänk om lösningen på miljöförstöring och klimathot redan finns ????
Och den är teoretiskt sett oerhört lätt att genomföra ??
Tänk om vägen till inre lugn och harmoni, är simpel, och grundläggande,
och möjlig för alla och inte ens kostar pengar ? Eller inte alltid innebär 8
timmar om dagen på en arbetsplats ?
Tänk om det inte är socker, cigaretter och sprit som är bra för kroppen,
och vi blivit lurade att tro det genom nazistisk propaganda ?
Jo jag använde ordet nazistisk medvetet för att tydliggöra att reklam,
mördande reklam, ljuger för oss, vilseleder oss och därför är inget annat
än just propaganda. om än icke just nazistisk.

Det ÄR okomplicerat egentligen. Men vårt sätt att leva,
det kapitalistiska tillåter inte nöjda, friska, harmoniska människor,
för där finns inga pengar att tjäna. Överflöd av pengar som inte gör
någon människa lycklig och harmonisk, även om det tycks som
de flesta ännu utan tvekan ber till den ’guden”.

Harmonin och tryggheten i att klara sig på mindre,
Tillfredsställelsen i att vilja ha mindre
Harmonin och balansen i att….. jorden
och världen gagnas av att less is more – mindre är mer !

Pussel… själen… kroppen… maten… ekonomin… livet

…
Hej igen pappa !
Jag saknar dig fortfarande.
Jag kom att tänka på dig igen, när jag såg dokumentären
om Eric Clapton, på Viddla. Och jag än en gång hörde
”Tears in heaven”. Den låten jag skrev egen svensk text till,
och som jag spelade upp på din begravning:

Himlens tårar
Om jag var här hos dig – Där du är i himlen
Du är kvar hos mig – Fast du är i himlen
Du vilar ut, fått ro till slut
Men jag måste släppa dig
till din himmel.

Kan du nå min hand – om jag såg dig i himlen
I guds eget land – Om jag såg dig i himlen
Din själ består, när du nu går,
men jag måste låta dig gå
till din himmel

Tiden rinner fort, tiden läker sår
Allt du sagt och gjort, genom alla år
det består.

Kan du nå min hand – om jag såg dig i himlen
I guds eget land – Om jag såg dig i himlen
Din själ består, när du nu går,
men jag måste låta dig gå….
till din himmel.

Jag spelade den även på Mosters begravning,
Fanny sjöng, det tror jag du tycker om. Där uppe
bland Cumulusmolnen.

Våra dagar räknade?

Jag vet inte får ni info där uppe, från Chiefen,
om när människans dagar är räknade ?
Läser man tidningar, lyssnar på radio, eller ser på TV,
så tycks stunden vara inne för oss människor,
på jorden. Och jag vet inte om Chiefen har lessnat
på oss hur vi sköter om hans älskade moder jord,
så är då inte jag förvånad, eller ens kan klandra honom
för det.

Jag håller med honom i så fall. Och jag kan bara säga
so be it ! i så fall. Vi har fått några tusen chanser nu
mänskligheten, men ingen lär sig någonsin pappa.

Om det här går över inom 6 månader, är det glömt
på en vecka, och sen fortsätter den kapitalistiska
människan som hon alltid plägat.

Liknelse

I 30 år har vi tjatat om att hjälpas åt på bangolfen,
och fortfarande är det bara maten efter årsmötet som
en enda själ dyker upp till. Och då visar ”gratismaten” sig
vara viktigare än mötesfrågor, såna som klubbens fortsatta
existens. Men som tur var pappa, så fick jag veta av mötet att
om jag bara tänkte positivt, och hoppas att det 31a året blir det
som allt förändras, så kommer det gå bra. Så det är vad jag ska göra pappa.
Tänka positivt här hemma, på behörigt avstånd från
ideellt arbete… man ska inte gå emot årsmötets beslut.

Med upplevd kniv på strupen, pratar utsugarna om ”solidaritet”

Nu börjar elitisterna med skyhöga löner prata om ”solidaritet”
när de riskerar dö av influensa, eller få lite hosta. Jag skulle
inte förvånas heller om riskkapitalister, utsugare, moderater som
urholkat sjukförsäkringar för sjuka och mindre bemedlade,
ber en desperat bön på kvällskvisten, för att få skonas.
Jag munkräks när jag tänker på hur en stor del
av mänskligheten beter sig här nere på jorden pappa.

Folket som inte alltid fick bete sig hur illa som hellst

Folk som blev fly förbannade när de inte fick grilla under sommar
då Sverige brann. Folk som blir som tokiga över att behöva minska
sitt plastanvändande genom skatter på plastpåsar.
Folk som skulle behöva skämmas över sitt överflödsleverne
med flygresor över hela jorden, och en liten flicka
är som tagit upp kampen. Folk som gnäller sig röda i ansiktet
över att tvingas se människor i nöd, utanför våra matbutiker,
och slåss med näbbar o klor för att få betrakta de utsatta
som parasiter.

Fler chanser ? – Då måste Gud ha en ängels tålamod

Misstänker att en ganska ansenlig del av de hänsynslösa,
cyniska, välbeställda nu oxå är de som i samma anda bunkrar
varor utan hänsyn till andra. Inte alla men ansenlig del.
Så pappa, om Chiefen har lessnat på oss människor,
och att ge oss fler chanser, så har jag inget argument emot
kvar att plädera för människans nåd.
”Solidaritet” be de rika om nu !!?? – Munkräks !!!
Fy f-n !!!

Hur är det med Filadelfia-osten ? Är den fortfarande
himmelsk, som reklamen sa? Själv gjorde jag misslyckad
middag i kväll. Vet inte vems fel det var.
Hälsa alla där, som tyckt om mig !

…
Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare.

Punktera rädslor

I hela mitt liv var jag rädd för att bli övergiven,
rädd för att vara ensam, rädd för att bli ensam.
Jag förknippade det att tappa förståndet, att bli vänd ryggen,
att bli persona non grata, bli en som ingen tilltalar, som
ingen ser, ett vilset spöke. Och om det hände var ett öde värre
än döden…. i mina mörkaste rädslor.

Men inte längre !
Jag har konfronterat en hel del ”spöken” (rädslor),
och när man ser dem i ögat krymper de och försvinner.
När man synar deras bluff. För spöken är en bluff,
de finns inte, annat än i våra rädslor.

Vald ensamhet alltid

Vald ensamhet, kan vara underbar.
Det kan alla som sällan får en stund för sig själva vittna om.
Jag började där, att hitta små stunder av vald ensamhet,
trots att min stora rädsla var ensamhet..
Men nu… nu har jag även gjort om all ensamhet till vald,
ensamhet, även de gånger som livet bjuder på besvikelser,
bjuder på människor som inte står för vilka de är,
inte står för sina ord… och ändrar sig, lämnar, Människor som
parasiterar på min energi, inte står upp för mig som jag stod
upp för dem. Jag behöver dem inte… de behövde mig,
för att suga energi.

Ett lätt val, när man förstått och hittat trygghet nog

Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare. Om du står upp för vem du är, kan du förlora
en vän, många vänner till och med. Men om du inte gör det,
kan du förlora dig själv. Ett lätt val när man väl
förstår skillnaden, och hittar den inre trygghet som
behövs för beslutet. En trygghet som dock
kan vara både tuff och svår att hitta. Och man får
jobba för livet ut.

Dessa blogginlägg kostar

Jag betalar ett pris, när jag skriver dessa inlägg,
om orättvisor om lögner, när jag ifrågasätter saker
som även några vänner och bekanta tror på. Tror på tom när
deras argument tagit slut. Jag menar ingen enda människa
har exakt samma uppfattning om saker och ting.
Jag betalar ett pris när jag slåss mot Goliat, när jag synar drev,
rykten och rörelser. Några kanske väljer bort mig,
slutar höra av sig. Det är inte okej, det lämnar mig inte oberörd.
Men det priset för att inte stå upp för vem jag är,
är dyrare. Jag förlorade mig själv en gång för länge, länge sedan,
när mitt enda val var att låta dem ta mig !
Men inte längre !

Fortsatte även utan hopp

Det har funnits många, många dagar, under långa, långa tider,
då livet inte var det enkla valet för mig. Då jag inte hade något
att leva för, utöver hoppet. Men jag valde livet,
även när hoppet var borta, för en enda chans om att få uppleva
liv igen, uppleva en enda kort stund av lycka.
Jag valde livet, om och om igen, fast jag inte hade något
att hoppas på. För tänk om …. om det ändå fanns
en liten chans. Mattias, Roland, Matte, Kalle, Magnus,
Erling, Olle, Håkan, orkade inte välja livet.
Och jag förstår dem bättre än jag vill.

Synade livslögner

Jag har långt ifrån blivit munk, låååångt ifrån.
Men har tagit ett kliv åt det hållet. På flera sätt.
Jag har inte större inkomster nu, men jag har större marginal,
för jag lever närmare mina basala behov. Och har i någon utsträckning
sållat bort krimskrams, kapitalvaror och sånt som dagens omvärld gör
allt för att övertyga dig om att du måste ha. De ljuger, och jag har sett det.
Jag har ingen bil, och får då gratis motion, Jag lägger mindre pengar på
färdigmat och godis, och inget kött och har mindre magproblem,
mindre övervikt. Jag har färre saker, och behöver inte leta,
och våndas över att skaffa fler.
Färre behov är större frihet !

Brevet

Och till sist citerar jag gärna Marie Bergmans ”Brevet”:
Jag är inte rädd för, jag är inte rädd för,
jag är inte rädd för, att du inte ska tycka om mig,
och att jag inte duger till.

Priset för att stå upp för vem man är,
kan vara dyrt. Men priset för att inte göra det
är dyrare.

…
I grunden bottnar det mesta av
mitt skrivande engagemang, i avskyn mot mobbing
i alla format, avskyn för omskrivningar av sanningar,
för egen hämnd,avskyn av den stores förtryck av den lille.
Min avsky för baktalande, och avhumanisering i politiska
syften, min avsky för när känslor får styra juridiska mål, istället
för saklig rättsprocess utan mäktiga staters inblandning,
utan känsloyttringar och tredjehandsuppgifter som ”bevis”

Denna min grundhållning, är därför inte beroende av vem eller vilka
som har rätt i sak, när det gäller offentliga rättsmål,
så som det med Julian Assange ! Mina ifrågasättanden ligger främst
i hur man i det här fallet ser på bevis, hur man ändrar sig
efter ett tag, drar ut på rättsprocesser till synes medvetet, underkänner
initiala åklagar-förhör, utan att ta hänsyn till mänskliga rättigheter.

Och Julian Assange är en människa !

Jag tycker inte om honom, jag tycker inte illa om honom,
jag vet inte vad som hände i sovrummet, det vet ingen annan heller.
Jag känner honom helt enkelt inte.
Han kanske är ett geni, han kanske är en osympatisk människa.
Han kanske till och med utnyttjade sin kändisstatus för att få sex
med många olika kvinnor, vilket ofta indikeras.
Men det är inte det desamma som ett lagbrott. Man kan oxå
hävda att kvinnorna i fråga var ute efter sex med honom pga
av hans rockstjärnestatus vid tillfället.

Men han ÄR en människa, och torde därför ha rättigheter som
en sådan. Men de rättigheterna har han blivit förnekad.
Att bli rättvist behandlad av rättsväsende har han blivit förnekad.
Alltså rättsförfarandet, inte skuldfrågan. Det är två olika saker.
Två olika saker som tex Elisabeth Massi Fritz tydligen har väldigt
svårt att skilja på, så advokat hon är.

Nu är han efter 9 år juridiskt fri från anklagelser om våldtäkt i Sverige.
Många tycker att det är fel, eftersom de tror sig veta att han är en våldtäktsman,
fast inte ens nio år av försök har kunnat ta det ens till rättegång pga
av så lite bevisning. Så i praktiken kommer han alltid bära anklagelserna med sig,
och inte bli friad , ej heller dömd.

MEN han sitter fortfarande i fängelse, i Storbritannien för borgensbrott,
och man överväger huruvida man ska överlämna honom till USA,
där han riskerar 175 års fängelse straff. För vad ? Vad har han gjort som
kan motivera 175 års fängelse. Jo han avslöjade en avrättning
av civila Irakier via en videofilm som var hemlighållen.
Ur den aspekten borde han väl firas som hjälte ????
Men inte i vår samtid, inte i Sverige inte i USA, inte i England.
Inte ens i sitt hemland Australien, alla under bordet allierade
med den stora militärmakten USA. Ecuador gjorde en fin liten
deal när man erhöll ekonomiskt stöd av USA i utbyte mot att häva
asylen de gav honom, och hävda att han ”betett sig dåligt”som orsak.

Det är dessutom oerhört frapperande att höra amerikanska militärer,
politiker och advokater hänvisa till att Assange äventyrade
människors liv iom publicerandet av en video där just
den militären tar obeväpnade människors liv !

I praktiken har han redan varit frihetsberövad i 9 år.
Varför ? Och även om han inte utvisas till USA som begick krigsbrott
och avslöjades… så är han märkt för livet. All trovärdighet han
eventuellt har haft är utraderad. Vilket är minst lika viktigt för
USA som själva avskräckande, statuerande exemplet,
för att förhindra andra i framtiden att avslöja staters
avrättningar av civila medborgare. Detta är inget specifikt för USA.
Alla länder med maktanspråk, gör lika. Det är vår syn på
USA som skiljer sig från verkligheten. Troligtvis utifrån
en beroendeställning till det stora landet i väst.

Och bortom all politik, alla anklagelser, alla åsikter
alla ställningstaganden utan eller med grund….

… så glöms det gärna bort att det är en människa.
En bra eller dålig människa ? Ingen aning !
Men en människa… ett liv.

…
Vi är mitt i det mörkaste november,
min käraste moster har nyligen gått bort.
Dansen blev inställd för mig igen… ingen samåkning.
Det är en del saker som är tråkigt i omgivningen,
inte alla människor håller en bra beteendenivå.
Och så är det som sagt var ganska mörkt ute.
…men jag är den jag vill vara.

Jag står upp mot alla -ismer och -ister. Jag står upp
för minskade klyftor, solidaritet, empati, och därför är
antagonist till Sverigedemokrater, moderater, Kristdemokrater,
borgerliga feminister, Centerpartister, Liberaler, Socialdemokrater.
Och så känns det som sagt var ganska mörkt ute.
…men jag är den jag vill vara.

Jag lever som mitt hjärta talar, jag är inte rädd
att ensam stå upp för goda värderingar, inte ens när de
tidigare solidaritets- och jämställdhetskämparna har sålt sina
själar för egna karriärer, och för en handfull dollar.
Så det känns som sagt var ganska mörkt ute.
…men jag är den jag vill vara.

Jag har gjort ett stort jobb, för att vara den jag är,
Jag har rannsakad mig själv, förändrat vissa synsätt,
men egentligen bara blivit den jag hela tiden varit.
Jag gör fortfarande misstag, läser orienteringskartan fel
ibland, trampar snett ibland, som alla människor gör.
Men jag vet vart jag vill gå/springa !
Även när det är mörkt i november, och jag vet vem jag vill vara,
Jag är den jag vill vara.

Jag står på rätt sida om mobbarlinjen, den utsattes sida,
vare sig mobbaren är kvinna eller man, svensk eller kurd
vare sig den utsatte är kvinna eller man, svensk eller kurd.
Jag är ingen -ist, möjligtvis tr-ist, emellanåt,
men jag köper inte en vara för att försäljaren påstår
att den är bra, jag slår inte på anklagad individ,
för att någon kallar sig offer. Eftersom ibland är det
de som verkar vara offren, som förvandlats till mobbare,
till förtryckare, till lögnare, till egoister. Du är inte solidarisk för att
du kallar dig solidarisk. Du är solidarisk när du visar det i
handling och ord. Du är inte gärningsman för att du är man,
du är inte brottsling för att du har invandrarbakgrund, du är inte
rättfärdig eller offer per automatik, för att du är kvinna.
Det är mörkt där ute.
Men jag är den jag vill vara.

Du har förlorat din kompass, när du ljuger för att straffa
någon annan, när du överdriver för att straffa någon annan.
Du har tappat ditt hjärta när du vänder bort din blick från
de utsatta, när du staplar pengar och saker på hög.
Du har förlorat din väg, när du låter dig ledas av de som skriker högst,
du har förlorat din kompass om du gör onda handlingar i godhetens namn.
Du är ingen…. om du gömmer dig i en grupp som ger dig trygghet,
fast gruppen spottar på andra….ingen !
Du är ingen, om du inte står för vem du är !

Det är mörkt där ute.
Men jag är den jag vill vara.

Är du den du vill vara ?

…
Björk i Björk

Jag tycker om min helt unika konstruktion
av en björkstam, med hyllor av en tjockare björkstam.
Nu har jag fått den på plats. Och det glädjer mig.
Jag tycker om att spela musik ibland, i min ensamhet,
och tillsammans med spelkamrater.

Inte stark men lugn

Jag känner mig inte starkare än någonsin,
men jag känner mig mer i balans än någonsin.
Jag är väldigt till freds med det, trots
att jag kan puttas ur balansen … men så är det för alla.
alla vet bara inte om det. Men jag är i alla fall
glad över att det är ganska okej i det här ögonblicket,
i den här stunden i mitt liv.

Sak samma med saker

Jag tycker att jag blivit lyckligare av att
ha färre saker, men ändå kan unna mig något ibland, något
som kan ge en meningsfull sysselsättning,
en kreativ stund. För jag lever…… nu, inte med säkerhet imorgon,
Jag lever.

Smarta justeringar

Jag tycker om mina små justeringar hemma,
som gör att jag trivs, som passar mig. Smarta justeringar,
egna idéer, billiga idéer, som passar mig. Jag tycker om att
ha det jag behöver, och inget mer. Det tilltalar mig verkligen.

Giv oss idag vårt dagliga bröd

Jag tycker om att baka mitt eget bröd, att laga egna rätter,
Och det är trevligt att träffa vänner, bekanta och för den delen nya
människor ibland. Jag tycker om människor.
Jag tycker om mig själv.

Det lilla men storslagna

Det lilla livet, i den lilla tillvaron, där det enkla är det storslagna,
det är där jag hör hemma. Bland de enkla människorna, intelligenta
men enkla, bland de storhjärtade människorna. De är där jag känner
mig hemma. Hemma hos mig, det är där jag känner mig hemma.

Mina ord bär

Jag är stolt över min förmåga att uttrycka mig,
och ta ställning för det jag tror på,
även när de allt som oftast går obemärkt förbi,
till skillnad från hatisk, fördummande, inlägg,
som uppskattas mycket i cyberrymden.
men jag vet, jag vet trots det att det jag skriver är bra.
Likt jag vet att jag är en god danskavaljer.

Stjärnor i perspektiv

Jag blir glad, en stjärnklar natt, av att ta ett djupt
friskt andetag, och titta ut i oändligheten. När jag gör det,
så blir alla problem små, för ett ögonblick.
Och jag hör till …
Jag blir lika viktig och oviktig som alla andra,
inför de enkla, storslagna stjärnorna, som speglar nyfikenhet,
förundran, i var betraktares ögon, om man verkligen tittar.

Skruv, spik och verktyg för livet

Jag känner tillfredsställelse av att ha sorterat, och fått
ordning på verktyg, skruvar och dylikt. Allt i en ordning som
passar för mig. Jag är glad att jag hittat modet att stå upp för
mig själv, om någon försöker suga ur mig min glädje,
ta min energi, åka snålskjuts på min själ,
åka snålskjuts på min empati och mitt goda hjärta.
De kommer inte in, de kommer inte åt.

Att hjälpa är kärlek

Jag är fortfarande glad över att hjälpa,
det är bland det bästa jag vet. Nu hjälper jag de som
förstår att uppskatta det, som förstår att uppskatta mig.
Det ger mig energi att få hjälpa uppskattande människor.
Att hjälpa, är att älska, att hjälpa är kärlek,
att uppskatta hjälp, är kärlek.

Ingen, ingen äger mig, nånsin igen !
jag tycker ganska bra som den jag är nu,
Jag är rätt okej faktiskt. Det är rätt okej faktiskt,
i det lilla, i det enkla, storslagna !

…
Jag rymmer igen, jag flyr.
Bort från tristess och leda,
bort från allt som kan göra ont.
Jag dricker ett par öl för mycket,
jag tar en sil lite för ofta.
Jag röker för många cigaretter,
jag drar i den.
jag är på flykt igen.

Tusen gånger och mer,
har jag sagt ”aldrig mer”
bara för att redan nästa dag återigen
säga till mig själv, ”bara en”
Jag rymmer igen, jag flyr.
Gör nästan vad som helst,
för att slippa det som gör ont,
tar nästan vad som helst.

Jag skyller likt dig och dig, ibland på andra.
Jag skyller på yttre omständigheter,
för att slippa ändra mig,
för att kunna fortsätta fly,
även om det förgiftar mig
Jag är på rymmen igen,
flyr …bort från mig.

Efteråt kan man fundera ”varför”,
Skamset och lite äcklad städar man
lägenheten, lagar mat, eller bakar
för att kompensera det man gjort,
fast man sagt sig själv,
att man inte skulle göra det igen.
Tusen brutna löften.

Borstar av sig, tar en dusch,
sköljer av sig skammen,
och låtsas som ingenting,
efter att ha rymt igen, flytt från mig
och flytt bort från dig.
…bort från livet, som gör ont i bland,
outhärdligt ont intalar jag mig,
och tar en kaka till, nej hela lådan.

Jag springer så fort jag kan,
jag springer för livet,
med en skadskjuten kråka i famn
För mitt hopp är en skadskjuten kråka,
och jag är ett springande barn.

Jag flyr från kärlek,
jag flyr från risken att såras igen,
jag litar på ingen, jag är på rymmen igen,
Jag älskar ingen och alla,
och flyr från mig, och dig

När ska jag sluta springa ?
när ska jag stanna upp och se ?
När ska sista supen supas,
när ska sista draget dras,
när ska sista blosset tas ?
ingen vet.

”Det är bara att bestämma sig”,
säger de rättfärdiga hycklarna.
Kanske har de rätt, när de säger så,
medan de tar sig ”ett sista bloss”.

Nu ska jag också ta en sista,
…igen, och ut och fördöma syndarna,
bara för att inse att jag gjort det framför
spegeln. Men det är aldrig försent,
varje dag får jag en ny chans.

Så är det, hur än man försöker fly från det.

…
Så nu börjar mitt femte liv.
I fyra evigheter och några dagar har jag
levt i utkanten av mitt liv,
med längre mellanrum av ett anständigt liv.

För några höstar sedan rasade allt samman igen,
och tillvaron blev mindre och trängre,
tills jag bara låg i fosterställning och grät i
förtvivlan, medan ingen hörde på.
Nästan allt jag såg och hörde,
gjorde och inte gjorde, skapade panik.

Sakta, sakta började jag krypa försiktigt,
Halva släkten, och hälften av vännerna,
backade iväg in i ljusets trygghet.

Härom dagen fastnade mina ögon, öron
och mitthjärta vid tv-rutan när Ekaterina
Bobrova and Dmitri Soloviev, gjorde sitt
isdansnummer. Aldrig tidigare har ”dans”
och musik gripit mig så.
(bilden är en länk, klicka på bilden för att se))

När hon i början famlar efter honom, som en blind,
stöter till honom. Han far omkring runt henne,
hon kommer åt honom igen, ser honom inte inte …
och sedan inlevelsefull isdans i några minuter,
där det slutar med att nu han, istället försöker omfamna
henne, men inte ser henne. Allt detta till 2 cellos ”Oblivion”

Så nu börjar mitt femte liv, likt en klumpigt katt som har
nio liv, men aldrig landar på fötterna som andra katter.
Det var jag som famlade i blindo på isen,
och vände mig om desperat, vid minsta närhet,
och sög i mig det jag kom åt.
Det var jag som kramade om
…där bara luften fanns kvar.

Ekaterinas famlande i blindo
och två cellos, berörde mig djupt,
in i hjärtat, och fuktade mina kinder.

Jag har kommit upp från marken,
och kryper inte. Jag går upprätt
…om än aningen vingligt.
Men har inga planer på att flyga
kan jag meddela.

…
33 år av mitt liv som siffermässigt vuxen,
och vissa saker har tagit så lång, så lång tid.
För verktygslådan var tom där i Stockholm
när jag fyllde 18 år,… och stora hål i den.
Så stora hål i självkänslan, självförtroendet,
så vilsen då.

Allt det mitt hårt prövade hjärta och psyke
förstod redan för 30 år sedan, allt det visste jag,
men fick inte till det. Allt det här med ordning och reda,
städat i hemmet, ordnad ekonomi, att det är bra för en.
Idag har jag tex omstrukturerat i köket,
och under en längre tid i hela lägenheten.

Men utan det inre betyder dessa saker ingenting,
utan självkänslan, utan en känsla av att vilja sitt eget bästa,
en känsla av att åtminstone ha varit älskad,
ha varit efterlängtad.

Det är omöjligt att bygga hus, utan grund,
Det är omöjligt att låta sig bli älskad,
när man inte tror på det.

Skadliga mönster tar man sig inte ut ur,
genom att säga till sig själv att man kan ta sig ur dem.
Man tar sig bara ur dem när man verkligen VILL.
För det finns ”belöningar” i varje beroende, i varje sorts missbruk.
Och det finns en trygghet i varje enskilt helvete.

Jag tycker mig ha tagit några steg i rätt riktning på sistone,
som har förbättrat mitt liv, min självbild något.
Och det är en kamp delvis, varje dag, varje år.
Det kommer inte gratis…
…men vissa framsteg och förverkligande
av insikter jag burit på.

Och delvis fick jag en Gökboet-deja-vu-känsla,
när en vän valde att sluta sina dagar.
Då kände jag att jag tänker leva mina dagar,
lite som Indianhövdingen i Gökboet,
som krossade murarna
och sprang ut i friheten,
för sin väns skull.

…
Jag börjar förstå nu….
…och ändå förstår jag väldigt lite,
trots att jag förstår mer än många,
ang vissa saker.

Det var väl glasklart ?

De flesta skiter i mig,
de flesta skiter i dig,
gör vad de kan,
för att ta mens de kan.
oavsett vem som lider av det,
oavsett vem som får betala i svett,
blod och tårar,

Vi kan skrika oss hesa om ”rättvisa”,
och de kommer inte bry sig ett ögonblick,
och de kommer inte sky några medel.
De bryr sig inte om frihet,
de bryr sig inte om människor,
de bryr sig om bankkonton.

Jo då…. jag börjar förstå nu,
att många börjar förlora sin rätt
att kalla sig människa.

Jag blir trött på så många människor,
på cyniska egoister, inom kommun,
inom näringsliv, inom rikspolitik, inom EU, i USA
…ja hela ta-me-fan världen.

Småföretagare i denna stad som jobbar livet ur sig,
14 timmar om dan, betalar skatt, utan garanti om pension,
pga att de är nysvenskar
och om jag förstått det rätt blir överkörda under sommarens
mest lukrativa vecka, av säljare som inte betalar skatt,
för att kommunen står med armarna i kors och tummen
upp i rövven, och låter det ske illegal konkurrens.
om jag förstått det hela rätt.

Men det är klart vill man skynda på småstadsdöden,
så är detta ett bra tillvägagångssätt, detta i hand med den
infernaliskt korkade nedläggningen av ett fram tills nyligen,
fullt fungerande akutsjukhus.

Det är väl bara att gratulera korrumperade landstingspolitiker då,
och svågerpolitikens kommunledning och dess politiker.
Vi får väl se fram emot att krypa ner till Bollsta Bruks och Långseles
befolkningsmängd och affärsverksamhet och dess utvecklingskurva.

Pressen i maskopi med kommunledning,
slätar över nyheter om att kommunen
har i princip satt skeppet i sank,
borrat hål i botten, och kastat länspumparna över bord,
och flytt i första-klass-livbåtar.

Det är delvis även vårt eget fel…
för vi tittar förnöjt på, och
”är inte intresserade av politik”
eller än värre: ”bejakar” borgerlig och
socialdemokratisk politik

Jag tänker inte lämna skeppet ,
jag bor kvar ändå, jag flytt int,
’och mig tystar ni inte,
Jag kommer dö här i Ådalen
Och jag kommer leva här i Ådalen,

…era jävlar !