Kategori: Roliga funderingar

…En underbar liten munsträckare (leende)

En mycket trevlig och snäll person (X) som jag och min vän G känt ett längre tag nu.
X bor i vår stad, är alltid glad och trevlig, bor på gruppboende och vi träffar honom på stan ibland.

Till historien hör en liten grej som utspelade sig på en av stadens offentliga inrättningar, där X i sin glädje och eufori över att ha träffat en tjej, reste sig upp och sade:

– ”Hör upp allihopa, jag har något att berätta!…. jag har träffat en tjej ! ”
samtidigt som han log med hela ansiktet.

Allt detta visste jag inget om, när vi träffade X på stan härom dan, det fick jag berättat för mig efteråt. Han kommer emot oss och ler samtidigt som han är upprörd, över att han inte kunde hämta ut utskriven medicin på apoteket….

– ”varför då ?”
undrar jag och G

– ”Men jag är ju helt pank, barskrapad, har ju inga pengar”
säger X

– ”Ja men jag vet ju varför du inte har nå pengar” sade G
(som visste av när X berättat om sin nya kärlek)
….. ”du e ju black för att du skaffat tjej, de kostar ju hur mycket som helst att hålla dem tillfredsställda”

X log med hela ansiktet igen och höll med
Sen frågade G:

– ”Vad var det hon hette nu igen” ?

Då skiner X upp igen och yppar en smått klassisk kommentar som får mig att le hela dagen…

– ”Dåntja kom ihåg…. ja har ju så dåligt minne”

Tack X för din glada själ och ditt öppna sinne !

Kärleken är inte bara blind, den har tydligen Amnesi oxå

….
Ett lag i Hockey, är aldrig så sårbara som när de just gjort mål. En General i krig bör inte ta ut segern förrän han har fienden knäböja inför hans fötter osv….

När den sista minihelikoptern flög ut genom fönstret trodde jag att kriget var vunnet. Men det visade sig att jag bara vunnit slaget…. inte kriget.
Det måste ha varit en officer som flög ut genom fönstret, raka vägen till sopcentralen, där han hämtade förstärkning. För en timme senare var det lika många minihelikoptrar igen, om inte ännu fler.

Och nu gick dom inte på några enkla lockbeten som bananer.

Faktum är att några av de små krabaterna nu faktiskt gick till anfall, mot mitt ansikte… dvs själva operationscentralen. De försökte väl skrämmas eller slå ut den ”militära ledningen”

Nu var det tid att ändra taktik, och ta inga fångar !
Jag vrider om blomsprutan en aning till bredare stril, men mindre långsprutande…
lade ett dimmoln av såpavatten över fönstren och går efter och dräpte flugorna en efter en….

Plockar undan så jag hade rena ytor att jobba med, så deras kamouflage bland prylar och dylikt inte fungerar.
Dom må hända är många fler, och jäkligt svåra att fånga, men jag har två trumfkort kvar i rockärmen.

Mitt hemliga vapen är, ett för små minihelikoptrar, dödligt nät…..
För en vecka sedan upptäckte jag att jag fått en hyresgäst vid mina fönsterblommor…..

Så i utbyte mot att han äter bananflugor och annat ohyra, så får han logera i mina blommor.

Nu är det rätt mycket mat åt en enda spindel. Så jag får lita till andra militära strategier också.
Jag kommer att använda mig av röda arméns taktik mot tyskarna, den brända markens taktik, dvs sluta köpa bananer.
Och det är snart september också, och deras arméer är inte rustade för vinterkrig, så jag behöver bara sitta och vänta ut dem.
Såvida de små jävlarna inte får tag på vinterkläder.

Men blir det riktigt jävligt, så kommer jag vidta kemisk stridsförning i form av

Intet ont anande, svärmandes som små mikrohelikoptrar över
bananskalen, och ett tiotal sittandes …. Blev de anfallna från flanken av
såpavatten i hårt tryck…..minst 20 st blev omgående träffade, och tusentals ögon slocknade när soppåsen slöts
igen, och dubbelt upp av ännu en påse.

Endast ett 10 tal hann fly…..

Nu omgrupperar dom efter att ha flytt i vild panik.

Nu låg där på den blanka diskbänken, mat för flera kompanier, en stor, gul, fet banan…. med små svarta prickar på…
Men de få kvarvarande minihelikoptrarna var avvaktande in för skrovmålet….
Det var något skumt med det hela….
Som om det låg nå’t hot i luften…..

”Det är en fälla, det är en fälla” !!!! skrek generalflugan

Till slut blev frestelsen för stor för fyra av dom som landade på något som man med bananflugevokabulär skulle kunna kalla ”big meal”….

Farhågorna bekräftades omgående, när en ny vattenkanonstråle träffade dem och gjorde vingarna icke flygdugliga…. och då svartnade det för dem en efter en, när det eliminerades av ”vita lamm”

Nu var truppen splittrad och sårbar och plockades en efter en av fienden…
och slaget om lägenhet 517 var förlorat…. när den sista bananflugan flydde ut genom vädringsfönstret.

… han rapporterade ner till soptunnorna om massakern vid lägenhet 517

…
Med linnet på avigan, och kaffefläckar på mina shorts, så har man receptet för en bra dag…..

Ögonen går i kors nu när klockan är 23.30, och jag ganska nyligt åter lyckats hitta hem till min bostad utan hjälp. mellanlandade på djupökiosken för att stilla hungern med nödproviant (hamburgare)
Men det var mer dressing, senap och ketchup än kött, och pommesfritten ligger här bredvid och väntar på att bli avfall.
Då var det mer Tajmat med Thaimat, när jag åt mitt på dagen.

Fläckvis Sol, fläckvis kaffe

Eftersom solen envisades med att gå i moln så fort jag tog av mig linnet (Den blev väl generad)… så hamnade linnet till slut på avigan, vilket någon var så vänlig att upplysa mig om när jag gått med det så en halv dag.
Tidigare när vi fikade på Adams cafe, så erbjöd Jag och G oss att byta bord med ett sällskap på 4, …. och då for det kaffe på mina byxor … IGEN, 1 ½ vecka sedan på dans gjorde jag likadant, på samma byxor. De shortsen har blivit tvättade ofta nu på slutet… nu hänger de och dropptorkar i badrummet i hopp om att jag ska få spilla kaffe på dom igen i morgon på dans till Shake på Ärsta… om de klarar sig så länge från spill.

Bangolf är inget för veklingar

Det finns dom som påstår att Bangolf inte är någon fysisk sport, eller ens någon sport. Men hade de varit med igår och idag så hade de ändrat uppfattning.
Igår blev en kille så svårt skadad av bangolf, att jag med mina utomordentliga sjukvårdskunskaper (kan sätta på ett plåster)….inte klarade upp situationen.

Första ”offret”

En kille på 25 bast kom dit med en något yngre vacker Donna, men reslig sådan.
Efter sju spelade banor kommer Donnan galopperande i extremt högklackade skor, och guppande kroppsliga ytterligheter, och är väldigt upprörd när hon stammar fram att hon ”slagit ner honom med klubban”
Det lät ju brutalt…. men var en ren olyckshändelse försäkrade hon, och blev sedan bekräftad av en något omtöcknad ung kille.

Det blödde ymnigt om ena ögonbrynet, där det livfarliga redskapet ”minigolfklubban” hade träffat. Och jag hade inget att göra rent med.
Han var rätt omtöcknad, och mådde illa så jag såg att det var bäst att han kom på sjukhuset, men att han inte körde själv, kunde ju varit en lätt hjärnskakning.
Så två arbetskamrater kom ner på bangolfen och körde upp honom på sjukan.

Idag hjälpte Göran mig att dona lite i friggeboden på Golfen, samtidigt som jag hyrde ut klubbor, men G var bara där en kort stund, och jag for som en tätting de 70 metrarna mellan friggeboden och Golfstugan.

Tre små trallande jäntor

Jag pratar ofta och skämtar med kunderna, om tillfälle ges.
Så kom det tre små söta jäntor i 9-11 års ålder ungefär. Först kom 2 av dom, den tredje kom lite senare. när de 2 första kommit till bana 5.
Dom var lite svårflirtade till en början, när jag skojade med en av dom att jag skulle få köpa hennes lilla rosa handväska. Hon tittade med ett ansträngt leende på mig, och funderade nog om jag skojade eller inte, och om allt stod rätt till hos mig

Nästa smäll !

När jag kutat emellan friggebod och stuga 10-15 ggr så var det dags igen, Bangolfen hade än en gång vållat kroppsskador.
Den minsta av de tre tjejerna kom fram till mig och sade att hon ”råkat smälla Smilla i huvudet med klubban”
Då stod Smilla bara 10 meter ifrån mig, och höll händerna för ansiktet och grät.
Och jag lät nog som en ömkande gammalt pjoskig tant när jag gick mot henne och ojade mig och frågade hur det gick. Och när jag bad om att få se hur det såg ut, var jag rädd att det skulle tagit lika illa som på 25-åringen igår.
Men det var bara tårar och en begynnande blåning, och flickan mådde inte illa eller var yr.

Glöm apoteket i sådana olycksfall !

Nu när jag var säker på att hon inte fått nån hjärnskakning, och inte blödde, så förklarade jag för henne att det inte var någon fara, och att det kanske skulle kunna bli ett blåmärke, och vad ett blåmärke var för något.
Och av lång livserfarenhet vet jag att den bästa medicinen i ett sådant olycksfall, är en iskall läskburk med apelsinsmak. Så jag skänkte henne en som plåster på såren.
Först att lägga emot blånaden vid kindknotan, och sedan att dricka upp. Så jag kutade in i stugan (för 16:e gången på kort tid) som värsta Curlingföräldern, och hämtade kall läsk, och tryckte den sedan försiktigt mot kinden på lill-jäntan.
Först var det nog lite obehagligt. Men sedan när hon närmade sig mål…. så hade hon fortfarande burken mot kindknotan. Jag kollade på kinden, och blånaden var nästan borta, så jag undrade om hon inte skulle dricka upp den. Då svarade hon att det var rätt så skönt att fortsätta ha burken där, och att hon först skulle hem och stoppa den i kylen… nu var den ju inte kall längre

Spegelvänd addition

Sedan kunde de inte räkna ihop resultatet, så det gjorde mjäk-farbror Tomas med stort blödande hjärta.
Och jag förstår dem, det var inte så lätt förr både 5:or och sexor var spegelvända emellanåt. Samtidigt kläckte den minsta ur sig att hon som kom sent, och inte spelade de första 4 banorna (Smilla) … då hade de hittat på fyra siffror åt henne.
Tror det var 4,3,6, och 6 …. är de inte underbara de små liven
Sedan kutade de till en början avvaktande tre små trallande jäntorna vidare med tre stora glada munnar och en omskakad, ljummen apelsinläsk.

Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat på mig när barna gråter.
Jag konstaterar att jag är nog alldeles för blödig och snäll för att vara förälder

Knarkarungar

Och precis som jag tror att jag fått min dagliga dos av underbara roliga små halvfigurer, så cyklar en liten mörkhyad pojke i 8-9årsåldern förbi och sjunger glatt. – ”Jag ska börja ett nytt och bättre liv utan droger”

Han uppfattar att jag hörde det, och jag frågar om han haft personlig erfarenhet av knark.
Och han svarar snabbt, med glimten i ögat:

– Ja det är en jävligt tid när man ska sluta

Tack för idag …. hej svejs

….
Som den gode granne och memännisch ja ä, så hjålpte jag grannkäringa te å byte däcka…… te ajtomobilen hennes…

Nja …nåja, bil å bil…. hä va väl kanske å ta i….
ätte myttje gnuggning, och polerande, kônne man nätt opp uttyda att fordonet var av märket SAAB….
… märket sått alldeles strax till vänster om där veven sôtte, som man en gång ha veva igång fanstyge mä…..

Själv kalle na bil’n för ”Dinosaurie-Rex”

Troligtvis va’n tillvärke på 80-tale, na’n gang, men om é va Artonhunnra eller nittonhunnra-tale, framgick icke…..

Men ’n va myttje mer modärn, än förige skrothögen hon for omkring mä…en RemJohan…
…en DAF…. som numera står å roste opp på hemanet hennes….

”Det var en stenåldersbil som man var tvungen att choka gång på gång.”
”Den hade bara två lägen: framåt och bakåt, inga växlar. Och den gick
lika fort åt båda håll.” ”Motorn ylade extremt oskönt.”

Nåja Saaben hade na ärvt utå far sin,….numera en högt uppstigen kârl, som sitt oppe e’dänne å småfline ner åt oss från molna…..
De va en kluri gôbbe n’dänn Folke Eliasson. Yge ommaför stornäsa hanses, plire på’n i ett. O om vart anne komme nä na’n klurighet.
N’Folke mådde som bäst då han fick små-bäges mä folke (folket) litte….

Men n’Folke va kluri han på mange visa. En lite oppfinnarspilivink va’n oxå.
Dä va allri nanting som va omöjligt, hur än ommafallt, ohänt o bänt de va ….
…. så ”ordna’re sä alltid” enligt n’Folke Eliasson….

…O så va’nä.

De fick Jäg å jänta åt n’Folke … a’Anneli, erfara idag te måran, när vi skôll te o byte vinterdäcka.
Vinterdäcka som en gang ha vöri dôbben te….. och en gang besto av gummi, men numera va’nä hårdplast’n.
Ja vise na på hur man bytte däcka, mä domkraft’n o allt e’dänne…
Hur man jett ha en lang en hävarm o hjälpe sä mä, iställe för fäljkorse…
…o att man skulle dra åt om vart anne, så nä inte blev snett o vint….

Ja tänkte att en bonnkäring som a’Anneli, jett ju klare se sjålv utipåfallatt, hon blev ståenes mitt emellan sta’n o hemanet i obôgden…. så de va bätter om ja viste na på hur man gjorde, än om ja bare gjorde allt åt na….

Nåja det gick som smort o byte däcka, men hon va litte osäker på o fylle luft i däcka mä… så ja följde na opp ditt e dänne där ve bensin-ajtomats-station…..
… o lät na pröve sjålv…. för en lär’se ållri nåt genom o titte på o bolke ut yga….
En jett göre nä sjålv, eljest minns man inte…..

Till å börja me så tryckte na inte åt ventilen tillräckligt hårt, så luften for inte in i däcka, men efter lite jävlar anamma så gick de bra mä…..
Men då na kom te tredje däcket vart na bet….. De såg inte ut att va na’n plasthatt på ventil’n, o munstycke passa inte….
Så jag for dit mä hôvve mitt, för o se om jag kônne se va de va för fel….

Och då såg jag hur n’Folke satt där oppi himlapellen i flinte, o plire mä yga sine….

Där satt en cykelventilmojäng på ventilen, med gummiventil, iställe för själva ordinarie ventilhatten

….
Att Pissa, skita, fisa och snyta sig, är inte alltid så smärtfritt som man kan förställa sig….
…. och med åren är det väl sånt man blir bra på genom erfarenhet….
Jag är bara fundersam hur dessa saker löser sig till det bästa för er kvinnor…..
… ni har ju liksom ingen ”pip” där fram, och har helt andra sociala koder över vad som är tillåtet och ”fint” när det kommer till dessa ”skitsaker”

Då och nu – konsten att skita

Jag menar, när människan skapades oavsett darwinism eller Bibelns version, så var det ju mer eller mindre fritt att gå och kacka och pinka i princip på fläcken när du blev nödig….
Och mitt tips är nog att kvinnor inte var nå annorlunda än män på den punkten så långt tillbaka….

Skiter kvinnor ??

Men numera skiljer det sig så mycket i sociala koder, att många män har kommit att tro att kvinnor inte bajsar som oss män, eller fiser….
Hur vanligt är det att en kvinna fiser ??….. jag känner då bara till en kvinna som öppet fiser… men hon är från Junsele…. så det så !!
Hade det inte varit för henne så hade jag nog levt i villfarelsen att kvinnor varken fiser eller bajsar, utan skulle ha löst sina restprodukter i nåt slags internt förbränningssystem

För övrigt var jag ihop med en kvinna för några år sedan, som gjorde misstaget att låta mig ta hand om tvätten….. HENNES tvätt
… tro det eller ej, men det var en skitrand på hennes vita spetstrosor
… jag behöver väl inte säga att det förhållandet ”sprack” … *fniss*
(likväl som en av mina illusioner)

Nä nog skiter kvinnor alltid…. med några få undantag.
För ingen kan väl föreställa sig att den pimpinetta lillas prinsessan Madelaine kan frambringa nåt så arbetarklassmässigt som bajs ???

Skita på plats

Nu idag, i det som så missvisande kallas civilisation, där vi till att börja med har kläder på oss, som hindrar oss i utsöndringsproceduren ……
Och sedan är det ju inte direkt tillåtet att varken pinka eller skita överallt, och heller ej socialt accepterat….
Det kan ju ofta uppstå jobbiga situationer i civiliserade samhällen, när ingen Uttömningscentral (WC) finns tillgänglig inom rimligt avstånd för hur effektivt den nödige klarar av att hålla sina restprodukter kvar inom det egna kroppsliga systemet.

Efterdyningar

Tänk er att vara långt hemifrån, och därmed utan möjlighet att inom kort kunna fara hem och byta kläder, i fall det av någon anledning skulle behövas….
Och låt oss säga att ”en kompis till mig” har berättade om hur han ställde sig på en offentlig toalett, vid pissoaren och anletsdragen gick från hårt anspända, till en aura av fullkomlig frid… dvs han pinkade !

Som man hänger man ju ut attiraljerna, utan att behöva dra av sig pantalongerna helt. Problemet är bara att (berättade min kompis för mig)… då vilar ”pinkröret” på nederkant av gylfen, ….. och uppenbarligen hindrar att varenda droppe kommer ut… vilket kan få ödestigna konsekvenser, när de sista dropparna sipprar ut…. EFTER att man tagit på sig byxorna.

Skitnödig på guppig väg

Det kan oxå vara ytterst olämpligt att det börjar tokbubbla i magen, när man har 10 mil skog framför sig i resa på guppig väg, och inte har toapapper med sig i bilen….
Det fick ja…. eh min kompis erfara för 10 år sedan.
Varenda gupp fodrade enorma kraftansträngningar för att hålla tillbaka….
Kallsvettades och gjorde ont…
När ja… eh han kom fram till civiliserad miljö med vattenklosseter han han inte riktigt 100% sätta sig ner innan eruptionen satte i kraft, vilket medförde att vederbörande inte kom ut från toaletten de närmsta 20 minutrarna för återställning av den hygien och sanitet som rådde innan besöket.

… nä nog skitsnack för nu…. kanske kommer mer en annan gång…..
.. men nu måste jag kila innan det händer en olycka

<!–
WriteFlash('’);
//–>

…
NU är det tredje gången på kort tid som jag varit till Junsele….
Två ggr för att hämta träbänkar på ett snickeri, och nu tredje för att hjälpa grannen in med veden, grannen som har sitt föräldrahem där i knutarna….

Kontraster

Och nå må jag säga att det blir kontraster alltid. Jag har ju i en blogg nyligt berättat om hur jag som norrlänning uppfattar Stockholm och Stockholmarna…..
Om ruschen, tempot, ytligheten, det vackra folket, och problematiken med att äta och skita i en storstad.

Alla tre besöken i Junsele, gav positiva vibbar…. mestadels dvs.
det fi9nns en gemytlighet, ett lugn över Junsele och Junselebona ….
…. ingen ytlighet, ingen stress, klockan finns nog mest på armen som prydnad.
Ingen tillgjordhet i Junsele, inget skryt genom att visa upp hur mycket pengar man har…. superdyra bilar osv…
.. Vackra människor finns även i Junsele, men på ett annat vis än i Stockholm… en mer naturlig avspänd skönhet. Här är folk som dom är … rätt upp och ner.

Årets första besök i civilisationens vagga

När vi var och hämtade träbänkarna till bangolfen för nån månad sen, var vi in på ICA, och handlade lite att tugga på. Och vilken gemytlig butik det var, med trevlig, avstressad personal….. och lagom mycket att välja på, inte så mycket att man blir snurrig av vad man ska välja…. … helt underbart.

Bageriet, hade för tillfället bara fyra sorters fikabröd kvar när vi kom dit, och expediten lät lite skamsen över detta faktum. Men jag tyckte det bara var skönt, som kontrast. Så mycket lättare att välja blev det ju. Och det blev ju inte mindre gott det jag väl valde, för att det inte fanns 100 sorter till.

Väl på snickeriet den gången, arbetades det effektivt (tror jag)… men för den skull inte uppstressat….

Karln på macken

Sedan stannade vi till på macken för att tanka, och ta en kopp kaffe.
I kassan stod en … ja just det… avstressad expedit, en ung okonstlad blond tjej, och tog allt i sin ordning. trots att det stod 6 stycken i kön….
Jag och mina två bänkbärarkamrater, och tre ”infödingar” (Junselebor, med omnejd)…
”Infödingarna hade alla en färdigskivad limpa i handen, vi ”stadsbor” (Sollefteå) hade bulle och kaffe.

En äldre karl som stod i kön fascinerade mig lite utifrån detta med olikheter på stadsbor och Lantbor….
Han var stor som ett hus, med grånat hår. Stora dasslock till arbetarhänder, lätt fårat ansikte som väder, vind och ett antal år hade åstadkommit.
På fötteren hade han givetvis träskor av nån sort, det enda alternativet hade varit stövlern…. Gummistövlern det vill säga….
Rutig flanellskjorta och så kronan på verket för att bli sedd som en riktig’en Landsortskarl.. en Junselebo:

…. en reklamkeps/målarkeps på huvudet, för att inte myggen el knottern skall bitas i huvudsvålen.

I min fördomsprofil….till en början, så tänkte jag mig att detta var en enkel människa/herre, och lite grann fördomsfullt (ur en kaxig Stockholmare/Sollefteåbos ögon) …tänkte jag nog till en början att han var lite bonnig, omodern och oteknisk… och definitivt inte hade…..

… men precis när jag skulle tänka tanken att han inte hade kontokort, så öppnade han STORplånboken , där var en hel radda med kontokort, körkort för ABCDE, och dylikt…..
Och plötsligt slog det mig att denne man mycket väl kunde vara storskogsägare/markägare… och denna trakts storkapitalist…. med målarkepa på huvudsvålen….
För här skryts det inte om hur mycket pengar man har, genom klädsel och bil, som i ”Fjollträsk”… här ser nog en rik skogsägare ut likadan på ytan, som en liten torpare… skillnaden ligger i pondusen, samt syns mera väl när personen öppnar plånboken och avslöjar antalet kontokort….

På tal om kontokort

Kontokort förresten….
I Sollefteå har jag på sistone haft lite problem med att glömma ha kontanter i plånboken, eftersom även Sollefteå moderniserats något, och de flesta butiker tar kontokort…
….utom ett par tre stycken, som av praktiska själ, eller ekonomiska föredrar kontanter….

Så när jag for till ”Fjollträsk” (Stockholm) för två veckor sedan… så gjorde jag väl bort mig aningen inför min väldigt överseende storstadsvana kusin Jenny…. när jag mitt i stora staden på en sevenelevenbutik, av vana frågade om de tog kontokort.
… expediten tittade på mig som om jag vore från en annan planet, En mera relevant fråga från min sida, kanske hade varit: ”tar ni emot pengar/cash”??

Årets tredje resa till Junsele – hånfinande vedhög

Denna gång, igår, när jag åkte upp till Junsele med grannen Martin för att hjälpa med veden, så åkte jag bil med honom till Junsele. Lämnade av honom på Gunillagården…. (Han är inte inskriven där… inte än jallafall, utan jobbar som kock)
….tog själv bilen till föräldrahemmet åt Martins käring….

Det var bara jag där när jag kom dit… inge folk i granngården. Men ett tiotal kvigor stod där och lät med råmande och klockorna runt hasen. Nån rovfågel (tror jag) … svävade ovan och skrek alarmerande över att det kom nån främling, en alien till dennes jaktmarker och rede…..han/hon varit måttligt road över min närvaro…

Jahaja… nu var klockan 08.15 och där låg en vedhög på 10 kubik och hånflinade åt mig ock tycktes säga …

– ”haha, du har inte en chans att hinna kasta in mig i vedboden … din
….nollåttafjant”

Jag hade väl varit aningen kaxig när mina grannar menat på att de åstadkommit en STOR vedhög. 10 kubik sa dom att det var…. så jag kände aningen prestige rinna till, så att jag inte fick äta upp min kaxighet….. så det blev till att köra hårt tänkte jag. Jag attackerade högen från flanken, framifrån och från baksidan, och nu var det inte bara vedhögen som jobbade emot mig, utan även klockan… jädran i mig vilken fart den fick….

Ville nog hem samma dag, upptagen man

För även om det var vackert där ute i skogen, så hade jag en hel del att göra hemma i stan oxå. Så jag hade planerat att hinna med bussen som gick… som gick… ja när gick de nu igen från Junsele ?? .. vad var det Anneli sa nu igen ??… var det 14.30 .. eller 14.45 ??

Det blev en strid mot klockan … och en avvägning hur mycket gubbkroppen orkade med. 10 kubik…. det sa mig inget innan jag kom dit, hur mycket ved detta var… men EFTERÅT, hade jag en rätt bra aning. … blev rätt trött på baksida lår, av allt plockande från marken.

En knäppstare

Den proviant jag hade med mig var inhandlad av Martin och innehöll diverse som min magen inte var van vid. Och när man står ute i det fria, med inga människor omkring sig på mils avstånd,,…. bara kvigorna och den upprörda rovfågeln.
Ja då tror man ju att man kan släppa sig ogenerat, utan att nån ska ta illa upp.
I ögonvrån, mellan vedkastningen ser jag en fågel som trippade omkring ängslig på marken….. tror det var en stare av nåt slag.
Och precis som jag fick syn på denne släppte jag av en riktig brakskit i luften, som åska nästan….

… och staren stannade upp tvärt, satte näbben i vädret och titta förnärmat och snopet på mig, som om den tänkte: ”vilken ohyfsad varelse”

Nåja faktum var att jag faktisk hann med hela högen, och klockan var inte mer än 14.00, så jag packade ihop grejerna… nu var det bråttom, för att det inte skulle bli bråttomt…… när man väl landade i Junsele igen….

”Bussig” personal

Jag skulle lämna bilnyckeln till Martin på Gunillagården, så han hade bil (Martin skulle sova kvar ute i obygden)….så jag ringde honom mobilt och sa att jag var på väg. Martin satt i möte sa han, så när jag väl komme dit så sökte jag upp någon som såg lite klarare ut i huvudet än ”civilagenter” (senildementa)… och antog att detta skulle vara en personal på ålderdomshemmet….

(Hade med all säkerhet inte vågat mig på det
förtroendet för en främmande människa i Stockholm)

Knatade sedan in mot byn (100 meter)… såg en buss som stod där på vändplan….
Bussdörren stod öppen, och det strömmade radiomusik ut där, så jag knatade in i bussen för att försäkra mig om att det var rätt buss…
Där låg busschauffören och tog en lur in väntan på avfärd…. vaknade yrvaket till när jag klev på och störde hans sömn….
Och frågade honom om det var bussen till Sollefteå, och om den gick därifrån som den stod nu….

Jo det var ju så … och jag tänkte att jag låter den utslagne chauffören vila en stund, så han inte somnar vid ratten sedan…. pinnar iväg på den gemytliga ICA-butiken igen, för att få nå frukt och drickbart….

Men jag glömde ju återigen fråga om NÄR bussen gick, så jag tänkte att det vet dom säkert på ICA-butiken i en sån liten by….
Men kassörskan visste inte säkert…. det var ju nån gång vid halvtre – tretiden sa hon…
varpå jag yttrade mig på ett avspänt Junselevis, och log:

– Ja det var väl inte så noga, det går väl en ny buss …. i morron !!

…

Tänk på det här med fördomar. Om du kommer in på en affär hur du blir bemött.
Om det är professionell personal, så ska de bemöta alla likadant… som potentiella kunder. Så är det naturligtvis inta alls…..

Jag tror att många försäljare utvecklar en förmåga att lukta till sig vilka som har pengar….
Det syns på hållning, det syns på klädsel, och på pondus och agerande i affärslokalen.

Själv tillhör jag nog de ekonomiskt spetälska, ur en försäljares ögon sett.
Egentligen oavsett om jag har pengar el ej….
När jag köpte en TV för ett antal år här i Sollefteå, och skulle göra en avbetalning på 2 tillfällen….. så skrattade först bara expediten åt mig, och hade ett stöddigt sätt… utgick från att jag inte hade jobb/ekonomi…..
Den allmänt stöddige expediten förvandlades i ett nafs från stöddig till jätte trevlig och nästan lismande…… efter att ha kollat upp min inkomst via datorn….
Förnedrande ??… Ja det kan jag väl tillstå …. just då ville jag ha den TV:n … men har inte handlat nå större prylar av som sedan dess kan jag säga.

Och jag börjar fundera om de inte gett upp nu……försäljarna.
På samma sätt som Jehovas vittnen och mormonerna gett upp på mig…. insett att här finns inget att hämta.

Min nya definition på att tillhöra de fattiga med svenska mått mätt är….

.. när inte ens telefonförsäljarna ringer….
Och till och med de mest frenetiska, efterhängande, jobbiga, och påträngande försäljarna…. dvs dom som står ute på stan och säljer telefonabonnemang… när till och med dom släpper förbi en … då vet du