Kategori: Roliga funderingar

…
– Nä men tjeeena
– Happ, har du semester ?
– Njä …. två veckor kvar !
– På semestern ?
– Nä tills jag får semester !
– Ja men om vi kunde få nå sommar nån gång !
– ähh vi ska fara iväg på semestern, hemester ”
– Men reseförbudet då ? De e ju för jävligt att vi inte får resa hur vi vill ens
– Ja o den där jäkla Tegnell asså … det är ju hans fel att så många dör !

Det är samma sommar-fraser varje år, men lite Corona-kryddat i år.
Folk är förutsägbara. Och det mesta går i det personliga pronomenet:
”JAG”… som vanligt.

Svenskar vill ha:

* högre lön,
* lägre skatt,
* lägre priser
* Mer ledighet
* Längre semester och flashigare
* Dyrare bil

…och alla svenskar ska/vill ha detta.
Med den matematik jag lärde mig i skolan,
går ekvationen inte ihop…. men va fan vet jag !?

och Ingen verkar någonsin nöjd med sin lön eller sitt liv.

…

Dum i huvudet då och då

Det händer troligtvis ganska ofta att jag är det,
…åtminstone om man får tro de som är ännu
mer korkade än jag.

Nu sitter jag här och bloggar, med långfingervalsen, inte pekfinger-
valsen som är brukligt. Pga av kraftigt överansträngd högerhand, som
nu är bandagerad, för att inte belasta det överansträngda.
och NEJ, jag har inte använt högerhanden till sysselsättning som
nästan alla gör, men ingen kan nämna att de gör. Det är nämligen fult
att göra det alla gör. Jag kan dessutom, för eventuella lustigkurrar,
föra det i bevis rent teoretiskt, ty det oftast
är över på ett par sekunder, om man ens hittar åt den, och mot
förmodan skulle lyckas väcka liv i den. Så det är för kort tid för att
orsaka överansträngning. Nä det är trädgårdsarbete huvudsakligen,
som orsakat detta.

Men tillbaka till hur dum i huvudet jag är då !

Diskuterade lite olika ting och företeelser med fyllig medelålders/äldre
herre idag. Bland annat trafik, parkeringsförbud och överträdelser.
Det började med att en ungdom med påkostad motivlackering ställde sig
på handikapp-plats. Sen var vi inne på ett ämne som den bastante herren ansåg
vara hans domäner. Och en identitets-diskussion uppstod,
ungefär som identitetspolitik. ”jag är gammal, därför vill jag ha mer till pensionärerna”
”Jag är kvinna, därför vill jag att kvinnor ska få makten” ”Jag är svensk, därför tycker
jag att alla svenskar ska ha mer rättigheter än utlänningar och flyktingar”
eller: ”jag är sjuksköterska, och vi är viktigare än andra yrken, därför ska vi ha 45.000
i månadslön”

”Bilist ja visst”

Och den extremt viktige herrn i fråga, man skull nästan kunna hävda
över-viktige herrn i frågan, var således huvudsakligen en bilist, till identiteten
och därför var bilisterna de som var moraliskt överlägsna annat avskräde,
så som gångtrafikanter, och än värre: cyklister !

Ironi som självbevarelsedrift

Asså, min kusin MTL har ju försökt förklara för mig (med ironisk ton),
att jag inte kan gå in i diskussioner med fakta och saklighet. Utan måste
basera mina utlåtanden på känslor och skvaller. För att vara övertydlig
då, för de som inte snappar upp ironin, så tycker han i detta fall tvärtemot
vad ha skriver, min gode kusin. Det kallas ironi, och är en svår balansgång
att bemästra.

Men det finns gränser

Och visst fattar jag vad han menar. Man ska inte lägga energi på idioter.
Och oftast låter jag folk hållas. Men det finns gränser för hur mycket falsarier
och idioti jag kan sitta och passivt strömma in i min hjärna via
öron och trumhinnor, utan att kliva upp och gå därifrån,
eller bemöta det.

Jag hade gett mig in i en diskussion där inte fakta och och förnuft var
av någon större vikt, utan mera att hävda att man har rätt, utan att behöva
förklara varför man har rätt. I det här fallet visste han uppenbarligen mer
om trafikfrågor än korkade jag, för att han kört 500-600 mil varje år.
Och jag min nöt, orkade inte höra på… utan ifrågasatte vissa påståenden….
… flera påståenden faktiskt. Jag vet inte hur jag tänkte där riktigt?
”Ifrågasätta påståenden från en bilist” ???

”Asså det är ju fel att hålla hastighetsbegränsningarna”

Hastighetsbegränsningar Stockholm, var ett av ämnena som kom upp, när jag
berättade om min salig far, som var en av de få som körde enligt
hastighetsbegränsningarna i den stora staden. Pappa vinkade glatt åt alla som
tutade på honom i ilska över att han körde efter hastighetsbegränsningarna,
och skrattade , obekymrat till över de som ser honom som en mottrafikant.
”Identitets-bilisten” menar att man hindrar trafiken, om man kör efter
hastighetsbegränsningarna. Och jag min kork, kom med nåt så dumt som att
hastighetsbegränsningarna finns av en anledning. Han hävdade att polisen inte tar hastighets-
förbrytare i Stockholm, för att det skulle ”hindra trafikflödet”. Jag har ju svårt att föreställa mig
det. Jag bemöttes av ett sorts Bilist-sofistikerat ”ja men ändå”… i formatet:

”ja men va fan då kan man ju sätta 50 som hastighetsbegränsning hela vägen ner till
Stockholm då”

Men vaaarför gav jag mig in i ….

Vid det här laget börjar jag ångra mig att jag inte reste mig och gick direkt
när jag märkte vartåt det bar. Men jag får väl försöka avluta det på nåt värdigt
sätt…. Hur jag än vände på det, och vilka snustorra resonemang jag än vältrade mig
med, så var jag vid det här läget troligtvis redan dum i huvudet, som inte fattade att
bilister, som han, som kör 500-600 mil både vet bättre och är moraliskt överlägsna
andra trafikanter.

”jäkla cyklister – De bryr sig inte om nån annan, inte gångtrafikanter heller”

För det var ytterligare en sak som retade honom. Hur illa cyklister och
gångtrafikanter betedde sig, vid övergångsställen. Och vi var tydligen oense om
trafik på gågator. Det var ett otyg att cyklister cyklade på gågatan,
enligt identitetsbilisten, men inget större problem att fordon, lastbilar och bilar
körde och backade på platser avsedda för gångtrafikanter, med barn, och
långsamma pensionärer. Jag hävdade att jag blivit stoppad på cykel kl
23.00 i Sollefteå med NOLL personer på gågatan. Samt att det finns exempel på
människor som blivit överkörda, och dödade av backande lastbil. Hans
oöverträffade svar på den problematiken var: ”Ja men det är ju tillåtet”

Jag försökte med: – ”Det borde det inte vara, med tanke på att lastbilar på
gågatan bevisligen dödat människor, med Cyklister på sin höjd irriterat eller
skadat med lindriga skador”. Gick inte hem kan jag tillägga:

”Eget ansvar” … så länge det inte är mitt”

Han kontrade med att det ju var upp till gångtrafikanter i form av äldre,
med dålig syn, dålig reaktionsförmåga och sämre hörsel, att se upp för
lastbilar som backar ihjäl människor på gågatan. Ja … givetvis
gällde ju det ansvaret för små barn på gågatan likaväl.

Jag försökte hävda att det finns idioter överallt, att det inte var bundet till
hur man färdades i trafiken.
På samma sätt som jag förgäves försöker förklara för ”Svärjevänner”
att om 8 invandrare av 10.000 möjliga begår gruppvåldtäkt
så gör inte alla det. Tvärtom faktiskt , en förkrossande majoritet gör
det INTE. Gick inte hem hos bilisten.

Avslutningsvis då

Alla trafikanter har i huvudsak skyldigheter, och få rättigheter.
Jag kan tex notera att vissa enstaka bilister, troligtvis just
identitets-bilister, blir irriterade som tusan, om de måste stanna vid ett
övergångställe och släppa förbi gångtrafikant. Och markerar detta sedan
genom att varva upp motorn så högt det går, och helst bränna lite däckgummi,
när de startar igen efter stoppet som orsakats av ”omoralisk korkad
gångtrafikant”. Detta förnekades å det bestämdaste av bilisten, för
han ”hade kört bil i hela sitt liv, och aldrig märkt av nåt sånt
beteende från nån bilist”. Näe herr identitets-bilist, man måste kliva ur
bilen för att upptäcka detta. Och visst jag är med på att det faktiskt finns
idioter bland cyklister och gångare, det var ju det jag hävdat hela tiden.
Och det är samma vad gäller med nationaliteter, religioner, hudfärg,
kultur… finns idioter över allt, och bra människor.
men förklara det du för en Sverigedemokrat !

Förklarar åtminstone delvis visa saker….

Mycket förklaras när man sätter liknande beteende i sin helhet
i ”världens bästa land”: Sväärje” … svenskarna kan mycket väl vara
världens mest bortskämda folk.
Vilket kan delvis förklara varför så många hävdar sina RÄTTIGHETER,
istället för sin ”SKYLDIGHETER”, när fler dör i Sverige än i grannländerna
i Coronavirusets härjningar. Jag menar det kan väl inte vara MITT ansvar
hur JAG beter mig, det måste ju vara regeringens och i synnerhet Anders Tegnells,
även om de är du och jag som inte bryr sig, utan skiter i alla förmaningar,
som andra folk tydligen varit bättre på.
”Eget ansvar”… pffft ,… vad hittar de på näst ?
Att man måste visa hänsyn i trafiken ??? Och påstår att bilar är
hårdare än barn ???

”vart är vi på vääääääg” ?

…och då undrar man lite HUR de ska identifiera råttorna ?

…
12 burriga minusgrader… brrr
Det har sina fördelar att bo i Ångermanland

….och nackdelar.

Jag flyttade till Sollefteå vintern 86-87, och gick inom de första veckorna här min första promenad med Morbror Rolf, i 39 minusgrader från Nipstan till Krokvägen.
Flyttar man inte söderut direkt efter det, … ja då blir man nog kvar. Nu har ju jag mina rötter här i Ådalen, så det spelar väl in också.

Jag har emellertid efterhand upptäckt att jag ganska ofta finner hitflyttade Stockholmare som på något vis, aningen mer coola, harmoniska,… och mindre skvallriga, än många småstadsbor, och landsortsbor. det är ingen slump tror jag, de som valt bort Stockholmsstressen har gjort det av en anledning (Det finns iofs ALLTID, undantag)

Detta är upptakten på denna lätt fördomsfulla och högst ovetenskapliga spaning. Men kan hända med uns av sanning att finna. Och glimten i ögat.
Observera att detta främst gäller de Stockholmare som valt att lämna Stockholm, inte de jetsetare till karriärmänniskor som inte känner till att alla deras pengar produceras av norrländsk arbetskraft och norrländska naturtillgångar.

Och sen beror det på vad man lägger in i ordet ”skvaller”
Den typ av skvaller som är av godartad karaktär, är som en inföding med rätt hävdade, kittet som håller samhället samman. Det ”skvaller” som gör att vi bryr oss om varandra, att vi inte blir helt bortglömda och ensamma, vilket är betydligt lättare att bli i storstad utan ”skvaller”. Eller om vi kanske ska kalla det ”sammanflätande, inkluderande nyfikenhet och intressevisande”

Tyvärr så är den elakartade typen av skvaller oxå vanligare förekommande i små orter, den som kanske ist för skvaller borde heta ”förtal” och inte har för avsikt att ens beröra sanningen om skvallerobjektet, utan snarare är själva avsikten att sänka objektet, ofta utifrån att den som förtalar känt någon form av avog till denne. Man vill hämnas helt enkelt.

Den andra riktningen av den inhemska folkvandringen, är ju då norrlänningar, Sollefteåbor som flyttar till Stockholm. Många gånger känner dessa vid flytten söderut, förakt mot den ort de växt upp i, utöver nödvändigheten att få tag på ett jobb och en försörjning, vilket pga förd urbaninserings- och kapitalistisk politik, är lättare att komma över i Stockholm. ”Den här jävla hålan” och ”Det hände ju inget här” säger de sittandes med armarna i kors. Om någon av dessa skulle lyckas karriärmässigt och ekonomisk i Stockholm, blir de dessutom snobbigare och drygare än vilken infödd silverskeds-Östermalmstant som helst. Men annars är det norrländsk arbetskraft som finansierar Stockholms urbana jetsetliv. Några av dem har glömt sin Ångermanländska dialekt på två veckor, när de ringer hem till mor och far, och inte förstår vad de säger längre, samt har tappat bort vokalen ”ä” ur sin vokabulär. ”Se reven vi vegen” (två veckor).

Em bekant till mig som är av de enligt mig sympatiska harmoniska Stockholmare som flyttat till Sollefteå, berättade om att när han bodde i Solna och skulle flytta därifrån, erbjöd en ung Sollefteåbo den lägenheten, så dög det inte, för denna småstads ville bo i Gamla Stan.
(!!!!????) … apropå …..

Sen att Kindberg Batra en gång yttrat att ”Stockholmare är smartare än lantisar”
bevisar ju åtminstone just i det fallet, att så inte var fallet.

Men jag känner oxå gott om trygga Ångermanlänningar, fina goda människor, som faktiskt aldrig förtalar, men ”sammanflätar, inkluderar, är nyfikna och visar intresse” Som vid motvilligt besök i storstaden sätter sig och ler åt storstadsborna när de skyndar fort till tunnelbanan, fast det går ett nytt om tre minuter om de missar tåget.

För att fika med en kompis i Stockholm, så behövs inbjudningskort och kalenderanteckning. Här står kaffepannan på ständigt, och fikat är inte längre än 5 minuter bort. På landsbygden långt utanför Sollefteå, tar det minst tre generationer innan inflyttad Stockholmare, upphör kallas för Stockholmaren… typ som invandrare många ggr förblir invandrare i vissa svenskars ögon, i flera generationer.

…
Egentligen är jag väl inte på-moln-änglalikt-obekymrat på skojhumör idag.
Har haft migrän, och mått lite halvtaskigt
Men man kan ju bli… och det här är ju lite kul… egentligen !

I Tonåren var väl ALLTING typ pinsamt. I synnerhet föräldrar för de flesta.
Men Lektyr och FIB aktuellt var heller inget man gick och viftade öppet med som tonåring eller ung vuxen. En Aftonbladet, som aldrig lästes den dagen, blev alltid ett sidoinköp….

Nja det är väl fortfarande mycket hysch hysch och skamkänslor kring dessa ämnen, oavsett ålder.

Nu har dock ett nytt pinsamt ämne uppstått.
Kära moster har ju flyttat till Domsjö, närmare dottern, på gott och ont.
Och därmed har ju tillgången till mina favoritkorsord försvunnit eftersom hon likt mormor, prenumererade på Hemmets Journal

Så nu har jag efter korsords-abstinensbesvär börjat inhandla HJ.

Jag har ”kommit ut” som Hemmetsjournal-läsare… eller eg lösare.
Och försöker nån antyda nåt, så kan jag ju alltid hävda att jag ”läser bara HJ för de intressanta reportagen” .. eller nä..jo hur blir det nu ???

…
Ekologiska lingon, finns tydligen att köpa på affären

Fast jag undrar om inte de lingon jag själv plockar från lingonriset, i skogen, i skogsgläntan , kanske rakt av kan vara ekologiska också ?

…
Varför i hela friden lägger jag upp bild på 4 st triviala köksredskap ?
Jo för trots att jag inser det tokiga i vårt materiella, ohållbara leverne, så är jag ju på sätt och vis en materialist. Ja för jag har ju prylar, och vissa prylar kan skänka nån slags glädje, trots att det bara är saker, köpta av pengar.

Så dessa förhållandevis billiga, kanske för många, självklara hushållsartiklar, skänkte mig tillfällig materialistisk tillfredsställelse, på ett sätt som dessa prylar definitivt inte kan göra för en rik, … nä och troligtvis inte för en låginkomsttagare till arbetare heller. Senast idag beklagade sig en man som jobbar på Gerdins över en lön på 15.000 netto. Så olika utgångspunkter kan vara.

Men för mig skänkte de lite inköpseufori, samt att jag kommer kunna glädjas åt användandet av de samma, eftersom de underlättar min vardag. Riktig lyxig känns hushållsvågen, som gick på strax över hundringen.
Det egentliga ärendet på skattkistan, där dessa varor blev inköpta, var att införskaffa en huvudmassage-spindel….

Men tyckte att effekten ur massage-synpunkt, var för mesig för 59 kronor. Givetvis håller inte produktförsäljaren med, eftersom de tjänar pengar på den. Men det är märkligt hur svårt det är att bryta egna jante-mönster. När jag går in i butiken och frågar om denna produkt, och butiksägaren visar mig på den, så känner jag ett slags köptvång. Jag har ju absolut ingen skyldighet att köpa varan jag tittade på. Och jag behöver inte heller förklara varför jag väljer att inte köpa varan. Men ändå så säger jag:

– ”Njä jag ångrar mig på den där huvudmassage-spindeln, för det var för mycket pengar, och jag är i slutet av pengarna, men början av månaden”

Men varför ???

Jag har lika bra kunnat sagt som det var, eller inte sagt nåt alls

Nåja, det blev ju bra det där ändå. Nyttosaker som gjorde ”materialisten” i mig lycklig, samtidigt som dessa saker i längden underlättar för ett mera idogt och ekonomiskt köksarbete här hemma.

Från huvudmassage-spindel till husflugor på fönstret. De kan ju fara omkring som värsta husflugan, på fönstret, och man kan förbanna deras stupiditet att de inte flyger ut när fönstret är öppet. Men istället, på inrådan av hur en vän gjorde när en fågel förirrade sig in i huset, så drog jag igen persiennerna, och gläntade på fönstret. Ty husflugor, getingar och fåglar förstår inte vad glas är, men de söker sig till ljuset. På så sätt hittar de ut. Och jag slipper jaga fluga, slipper bli insekts-dräpare i onödan, och slipper få kladdig fönsterruta av krossad fluga. Win-win-win situation.

Sen funderar jag kring genetisk evolution, vilket kan ta i bästa fall, några generationer, för vissa djurarter och smärre förändringar, men i andra fall flera miljoner år. Men när det gäller människans arslen, tycks det ha gått riktigt fort.Arslena måste ha krymp på vår generation, om man tittar på storleken på offentliga toalettsitsar. För när man ska sätta sig på en offentlig toalett och göra bägge behoven i tur och ordning, är risken att antingen Petter-Niklas nuddar eventuellt ohygienisk taolettkant, eller att man flyttar bak, och själv efterlämnar ett basjspår på toaringen. Och då är det inget hästorgan jag går o bär på, och ej heller kan titulera mig som ”praktarsel”.

Inget av alternativen är hur som helst speciellt trevligt eller hygieniskt.
Men va fan… de skiter väl dom i

Stockholmaren i mig minns:

Klia hundkojan = spela gitarr
Lira trynorgel = spela munspel
Treskorgel = Dragspel
En sån där dra-fram-å-tebaka-trumpet = Trombon
Ha så jälla ont i påååken = Har så ont i benet (manligt ben)
Schysta spirer = snygga ben (tjejer)
Brassa nagg = laga mat
Ont i kistan = ont i magen
Här haru våfflan = Det tar vi hand på
Hörde re va en såsig fajt = (När en Stockholmare recenserar en tråkig fotbollsmatch)
Hu mycke gäspa skorpan ? = Hur mycket är klockan ?
A fan vicken jälla pannknack = Jag har ont i huvudet
Lirar taskigt med = stämmer inte
Veck i kapsylen = dum i huvet
Droppa hannverran = tappat handväskan
Barre = hemma
splitta en bulle = dela på en taxi
Slang me halka o svengdurrar = korv med senap o bröd

Sen har vi den klassiska ramsan:

Akta’re så’ru’nte få’n tjottablängare mellan lysmaskarna
så gaddarna spelar piano i halsgropen
o få åka plingplongtaxi till plåsterhuset

(Vet inte hur mycket Stockholmsslanf denna eg är, men rolig jallafall)

…
Utanför fönstret hör jag äntligen barnskratt igen när två svenska
jäntor, med Afrikanskt ursprung, i vackert afro-flätat hår, och mörk hy skrattar
intensivt, när de leker vid rutschbanan nedanför. Jag känner mig tvungen
att öppna fönstret, och supa in ljudet som Åkesson tycker klingar illa,
och surtanter på Djupön mår illa av, medan jag blommar inuti när jag
hör barnen leka och skratta.

Vilseleder min avundsjuka för mig själv

Och istället för att grotta ner mig i självömkan över att jag inte får dansa med Jeanette, Carola, Tunikan, Pia, Åsa, fröken Blom o alla dom andra dansgudinnorna på dansmaran i helgen, så dra jag upp smilbanden i väntan på tillfriskning. Och gör det genom att berätta lite om en supertant med skön style, medan solen går ned i väster, och lyser på några utdragna moln underifrån med guldkanter.

Resa till Kosterö och sin dotter

Nu i Augusti, skjutsade jag gammal uråldrig tant, dvs min moster Maggan, till tågstationen i Kramfors för vidare färd mot Kosterö, där hennes 60-åriga dotter Karin bor, och verkar. Så sent som i vintras låg tant och balanserade mellan sankte per och Djupön, då hon fick ett bråck på aorta, och var 20-30 minuter från att knacka på porten till St Per. Denna tant, hade förvisso blivit insläppt per omgående, ty hon har redan änglavingar, som bara godhjärtade ser. Men efter en blåljusfärd till Sundsvall, 5 timmars operation, och månader av tålmodig egenhändig rehabilitering, så är supertanten med i matchen igen, … och sooom hon är med.

Bad i kosterfjorden

När hon var På koster fick jag berättat för mig, badade hon i kosterfjorden, 83 år gammal, och simmade mot land tills knäna skrapade i botten, bland brännmaneter och tång. Sista biten till min kusin är det flak-moppe som gäller. Och där satt 83-årig tant med handväska, och röd liten resväska medan min kusin Karin gäääsa på för fullt ös.
Det var på det hela stora en trevlig upplevelse för tant.

Den fantastiska hemfärden

Och när det sedan bar av hemåt igen. Först med röd liten resväska på flakmoppe. Sedan båt över fjärden till Strömstad. Något försenad inser Karin att de är, och trampar plattan i mattan så diskret hon bara kunde för att inte skrämma gammal tant.

– ”Kör du om igen ” ?

… var det grövsta ifrågasättandet hon fick som chaufför.

När de väl kommer fram till Landvetter inser Karin att tanten bara har ett bokningsbesked, och måste ha biljett, vilket inte tant trodde man behövde. Så Karin pratade med biljettförsäljningen, som först trilskades och tyckte att Min super-moster skulle måsta vänta till nästa flyg

– ”Kommer inte på fråga, tanten ska med på det här flyget” !!!

Röt Karin

Bestämd dotter får vilja igenom

Till slut blev det som lätt uppretad Karin ville. Men nu var ju tiden lite knapp. Och dessutom blev tant Maggan tvungen att ta av sig skorna för koll vid nåt tillfälle. Jag vet inte om de var orolig för kemisk stridsföring i form av tå-bira. Men tant utsöndrar överhuvud taget inga sådana odörer. Det är ju en proper fin dam det där ser ni.
Däremot skulle hon till en början inte få ha med sig sina stickor, eftersom de räknas som vapen. Ja jag ser ju framför mig hur uråldrig 83-årig korsordslösande, syltkokande, brödbakande tant jagar runt på flygplatsen i ultrarapid och hotar folk med sticknålar i en snigels fart.

Bråttom, bråttom

Nu försökte Karin, dottern tuta i supertanten att det var lite bråttom till gaten och flygplanet. Så en ung flygvärdinna kutade iväg med mosters lilla röda resväska. Men moster lunkade oberört på i samma takt som innan och efter.

Själv, medan allt detta skedde förberedde jag mig på att med mosters egen bil, i egenskap av ”privatchaufför” köra till Midlanda och hämta tillbaka tant. Under tiden hon varit borta har hon med jämna mellanrum skickat sms om att jag (En snart 50-årig händig, halv-huslig man) äter middag ordentligt.

Midlanda och hjälpsam flypersonal

Jag kommer fram till Midlanda, och är jättestolt över att jag klarar av den högteknologiska prestationen att parkera bilen, på parkeringsplats med bom, och kortautomat, som betalas när man åker ut därifrån. Tidsmässigt kommer jag alldeles lämpligt, eftersom jag ser taxichaufförerna ställt sig vid utgången med diverse societetsnamn på sina whiteboard-skyltar.

Sakta kommer de en efter en, jag förväntar mig att min Moster ska komma bland de sista. Och det stämde. Till slut kommer en rar liten tant släpandes på en röd liten resväska i hand ut genom dörrarna. Omgärdad av en flygkapten, och en vacker ung flygvärdinna i högklackat, som båda två ser helt förstörda ut i anletsdragen. De hade nämligen båda två försökt få hjälpa den gamla damen med resväskan. Men moster hade helt utan vidare tanke på det hela vänligt avvisat hjälpen med orden

– ”Tack det går bra”

Och släpat ner resväskan ner för trapporna, så den slamrade rätt bra.

– Jaha och här kommer en tant assisterad av flygpersonal ser jag

sa jag lite hurtigt och tog väskan av henne, eftersom jag utgick från att de hjälpt henne hela vägen från flyget

– Nej hon vill inte ha nån hjälp

sa mannen olyckligt. över att inte ha fått hjälpa min moster.

Sedan sa jag till maggan som tyckte att det inte var nån big deal, att även om du KLARAR av att dra väskan själv ner för trappor kan du väl som 83-årig tant unna dig lyxen att låta nån ta väskan åt dig.

– Ja … men det gick ju bra,

sa hon helt oberörd. Och sedan berättade hon om flakmoppar och brännmaneter medan jag agerade ”privatchaufför” mellan Midlanda och Sollefteå.

Nu i Oktober drar min moster och hennes lika gamla själsliga syster från Östhammar till Spanien, trots ålderskrämpor och sjukdomar… you just gotta love them don’t ya ?

…
Min morfar var en klurig gubbe. När han var ung, var det helt andra premisser för att få mat på bordet, och pengar till hushållet. Så vid ett tillfälle råkade en älg springa i vägen för morfars gevärskula. Och det var ju tur det, för då slapp de vara hungriga. Men den älgen var ju olovligt skjuten, så morfar gömde den så gott han kunde i verktygsboden.

Och morfarn var lite ängslig att nån skulle få reda på att han hade älg i verktygsboden, så han slipade yxor, han slipade sågtänder, knivar och liar och allt som kunde tänkas slipas.

Men det var oherrarns myche onga på gårn, från hela grannskapet, minst 15 st. Och onga är ju av naturen nyfiken av sig. Och Pelle Olsson stack in huvve i boa mens morfarn slipade för fullt och frågade:

– Vad gör du farbror Ture ?

Morfarn, med gravallvarligt ansikte, och busglittrande ögon, som var hans humoristiska signum, svarade

– Här ska knivar slipas och halsar skäras

varpå alla onga försvann utom min moster (hans dotter)

Min mormor träffade fru Olsson hos handlarn dan därpå, och fru Olsson frågade förskräckt till min mormor:

– vad var det med Ture igår ? Pelle kom hem igår, skrikandes ”Farbror Ture ha vörte tokit, han ska skära halsen av oss allihop”

Men mormor fann sig och slätade över köttgömmehistorien med att hävda att morfarn (Farbror Ture) var orolig att när det var så mycke barn ikring, och han höll på med knivar att de skulle göra illa sig.

Nu är det nog preskriberat dock 😉

Den andra roliga

Nu i sommar har jag lovat mina goda vänner och goda grannar Anneli och Martin att vattna deras fiskar, och mata deras blommor, eller om det var tvärtom ? 😉
Och det under en månads tid. Och då har jag skrivit in i kalendern på mob, så jag ej ska glömma det, så fiskarna torkar ut, och blommorna svälter.

Men så såg jag i kalendern att det var ett sexdagars glapp i vattningsschemat, om jag inte gick ner denna kväll. Så jag gick dit, vred om nyckeln i dörren och såg att posten inte låg vid brevnedkastet …och Martin sitter i kalsonger på sängkanten, och Anneli nedbäddad.

Vi skojade om att de var på väg att göra syskon åt Louise…. och jag erbjöd mig o krypa ner la mä dom 😉

Men jag gick snällt hem och borstade tanden, bloggade och nu ska jag ”titta in i huvvet”

gonatt !