Kategori: Betraktaren

…
Jag behöver framöver finna än mer mod, än jag redan funnit, jag behöver kunna möta döden med rak rygg, stolthet, rent samvete över att jag gjort allt som stått i min makt, att förhindra vad dom planerar för mänskligheten. Jag behöver fortfarande kunna betrakta mig som människa när jag dör eller blir dödad. Planerna är är i sin utformning så diaboliska att de flesta inte kan tro att det är vad som planeras, ens när mängder av bevis för det presenteras…. och om de flesta inte tar hotet på allvar, utan frivilligt stannar kvar i den stora illusionen, så kommer de flesta att rensas ut, det har redan påbörjats, utan att människor förstår att det sker. Och Jag kan bli en av dem.

Vi som överlever ett tag till, kommer att se ännu mörkare tider, och även om mänskliga värderingar till slut vinner, vilket andra än jag känner sig mer övertygade om, så kommer många förgås i striden för vad som är humant och mänskligt. Och jag måste ha en hållning av en omutbar viking, och hellre falla död ner i strid, än att kuvas för en livstid med följden av att ha svikit kommande generationer, som då blir dömda till en dystopi som får Orwells bok 1984 att verka rent human.

Idag har jag lyssnat till tre bra konversationer

1 https://www.youtube.com/watch?v=V3uE2tINbMQ

2 https://www.ukcolumn.org/video/big-pharma-versus-andrew-wakefield?fbclid=IwY2xjawOQgmlleHRuA2FlbQIxMABicmlkETBHeUdjdEx3YzltVDg4Mkhmc3J0YwZhcHBfaWQQMjIyMDM5MTc4ODIwMDg5MgABHqRRq0Yy0Tg5MRBXCtRw1QYwM2v8CDHVm9scPJkEFdf5sThzYz7rXhZ3N6Me_aem_r07j8BDjLFmtwlrIOsm2cw

3 https://www.youtube.com/live/v-37Vf0fJ5c

…
Har du någonsin upplevt att någonting som upplevs onormalt, klassas som normalt av majoriteten? Jag upplever det mer och mer, i allt större utsträckning, och kan räkna upp hundratals exempel, men ska så småningom ägna detta inlägg åt ETT specifikt beteende som nästan alla betecknar som normalt, TV-tittande. Jag har i många blogginlägg satt mina egna ord på just detta, men här när det kommer till grå bakgrund, är det en fri översättning av: Mass Idiocracy: How TV Programmed Society to Be Stupid.
Men först lite uppkomna funderingar under dagen

Att ”vakna upp” i brist på ett bättre ord, tillsvidare, gör att i nästan allting du ser, förstår du att det har varit en lögn eller haft ett annat syfte än utsagt. Att gå in på en matvarubutik och inse att det mesta är giftigt eller skräpmat, processad mat. Eller t ex Spel och dobbel, vaneberoende. Alla lagar vi följer, alla föreskrifter som är ”för vårt eget bästa” i själva verket är för någon annans bästa, och för att kontrollera oss, mindcontrol. Och sen alla människor som bara blir ett eko av maktens 180-gradiga inversion, diktat. Det finns massor av 180-gradiga omskrivningar för saker som egentligen är förgiftning. En sak är det som missvisande kallas för allergi och än mer missvisande för överkänslighet mot t ex en naturlig en vara, men förmodligen är en reaktion på gifter. Och är man inte överkänslig mot gifter, menar jag att det är nåt fel på en. Och dessa omskrivningar av ord, är i sig ett gift, som sträcker sig långt, långt bortom vad vi tidigare kunnat förstå, och det är minutiöst planerat av mörka krafter.

Och sedan hur lättduperade vi är! Tänker på det här ursäkten till människa som är bas över de europeiska bankerna, pratade om att hon hade goda nyheter, när hon sedan öppnade käften, kom det bara ut saker som var omdöpta i fint presentpapper, men själva verket verktyg, till total diktatur . Små små byggstenar övertid, som är likt hullingar på, så det att det inte går att riva deras totalitära byggnad på sedvanligt sätt som historien var. En del av detta giftiga språket och allt duperande att nästan allting är inverserat i 180° från vad man säger från maktens sida. En del av detta giftiga språk gör att människor inte förstår när någon vars språk inte är lika förgiftat eller rättare sagt där man har tagit sig tid att syna språket. Och även kulturella handlingar som speglar vårt beteende. Ett beteende som vi inte längre ifrågasätter hur långt det har gått ifrån vår ursprungliga natur, och dessutom förgiftar vilka vi ursprungligen är och har varit.

Och som egen introduktion till den fritt översatta videon, kan jag nämna likheten, metaforiskt till hur skräckfilmen Poltergeist, där en flicka, Carol Ann, sugs in i TVn…. till onda andar. Men det funkar bara om du sett filmen, OCH sedan reflekterar över sagda ord om tv-tittande.

Mass Idiocracy: How TV Programmed Society to Be Stupid

Noam Chomsky: ”medias jobb är att distrahera människor från vad som verkligen händer”

Det var ett experiment som ingen skrev under på, men alla deltog. Det började stillsamt utan laboratorier eller vetenskapsmän i vita rockar. Inga provrör. Bara en glödande låda i centrum av alla vardagsrum. Den frågade inte om tillstånd, den behövde inte det, men kom i förklädnad av bekvämlighet. Du tänkte kanske att du slappnade av efter arbetet, du tänkte att det var ofarligt. Och du trodde att det var ditt eget val. Men medan du tittade, så var det något som tittade tillbaka, inte genom kamera, men genom neuroner. Genom vilket sätt din uppmärksamhet togs tillvara. På det sättet du reagerade känslomässigt. På det vis som din tystnad tog över. Tv-apparaten studerade inte dina ögon, den studerade ditt sinne. Varje skratt, varje spänningsmoment, utforskade dig som tittare. Och testade hur din hjärna reagerade på ljus, färg, rytm, ljud. Den lärde sig fortare än du förstod. Och när det väl förstod hur den skulle få det fortsätta titta, så stannar det inte där. Den började omprogrammera dig.

För tv:n var aldrig tillverkad för att återspegla verkligheten., Det är en illusion. Dess Sanna syfte var att konstruera en version av verkligheten, som du frivilligt skulle kliva in i. En digital dröm som kändes mer sammanhängande, mer dramatisk och mer trösterik än världen utanför. Makten kallade det för framgång, företag kallade det för en uppfinning. Men filosofer som Schopenhauer, skulle kalla det för någonting helt annat. En frivillig hypnos, massbedövning, utklädd till underhållning. I årtionden, fortlöpte experimentet oavbrutet. Generation efter generation stirrade in i samma strålningsrektangel., I tron att det var ofarligt. I tron att det var kultur, i tron att det var frihet. Men tänk om frihet på den första illusionen den tog från dig. Eftersom varje gång du slog igång tv:n så hände något diffust, undermedvetet. Din hjärnaktivitet avstannade. Den Prefrontala cortex, delen av hjärnan som analyserar, bedömer sakers natur, blir som hjärndimma, som ett ljus försvinner ur sikt i en storm

Kritiskt tänkande blir upplöst av ett störningsljud i bakgrunden. Och det är då som programmeringen börjar. Du trodde säkert att du valde vad du tittade på, men det verkliga valet gjordes långt före tryckte på knappen till tv:n. Nätverket visste redan vad som skulle få oss att känna oss trygga, splittra oss, distrahera oss. De producerar inte tv-program, de producerade sinnestillstånd.

Nyheterna, underhållningsprogrammen och reality shows, varje bit var en del av samma osynliga script, manus. Man tränade befolkningen att tänka mindre och känna me, att reagera fortare och ifrågasätta mindre ofta. En värld av tv-tittare invaggade i trygghet, genom skratt, kuvade av upprepning. Och här kommer en grymma ironin, det fungerar så bra att när någon försöker avslöja det, börjar tittarna själva, försvara systemet. De skrattar hånfullt åt kritiker, de hånade de som paranoida, de sa ”det är bara underhållning”. Man förstod inte att den repliken var skapad för dem. Eftersom den absolut mest effektiva sortens kontroll, är den som du älskar. Experimentet lyckades inte genom tvång, men genom att man tyckte om det. Den gav inte order att lyda, den lärde dig att älska din fångenskap. Och när skenet från skärmen fyllde rummet, så dog någonting grundläggande mänskligt inom dig. Glöden som en gång i tiden gjorde att människor sökte sanningen, utforskade, ifrågasatte, gjorde motstånd, det ersattes av flimret av pixlar som gav sken av att vara livet. Det handlade inte enbart om teknologi, det var arkitekturen av en ny medvetenhet och innan vi ens uppfattat och förstått vad den gjorde med oss, så var vi redan en del av den.

För att förstå hur televisionen erövrade det mänskliga sinnet, behöver du förstå vad som händer i det ögonblick du sätter igång den. Det känns till en början som inget märkvärdigt, bara ljus, rörelse, färg. Men inom kort, övergår din hjärna till en annan frekvens. Alphavågor, samma rytm som produceras i ett transtillstånd, mellan vakenhet och sömn. Det är då som du blir sårbar. Det kritiska tänkande, som vaktar dörren till din medvetenhet, kliver åt sidan. Ditt Prefrontala Cortexs glöd, sätet för bedömning av sakers natur och analys och tvivel, falnar. Och det tomma utrymmet som uppstår, tränger nu bilder in utan motstånd, inga filter, inget ifrågasättande.

Skärmen behöver inte övertala dig, den behöver bara få dig att fortsätta vara avslappnad. Och när du väl är passiv och avslappnad, kommer du att tro på i stort sett allting du ser och hör. Du har säkert hört folk säga ”jag blir inte påverkad av tv.” Det är precis vad varje försökskanin i ett psykologiskt experiment hävdar. Men neurovetenskap tar ingen hänsyn till din åsikt, den mäter dina neuroner. Och dina neuroner säger någonting annat. Din kropp är fortfarande kvar i rummet, men din uppmärksamhet, den allra mest värdefulla resurs, är någon helt annanstans. Medvetet fångad, fängslad. Producenter och annonsörer, lärde sig för länge sedan att man inte vinner någons uppmärksamhet. Det är någonting du planerar.

De upptäckte vad som kvarhåller din hjärna i trans. Snabba klipp, känslosam musik, förutsägbar konflikt. De lär sig hur länge kameran bör fokusera på ett ansikte, innan det blir överväldigande. Hur lång en scen ska vara för att inte tappa din nyfikenhet inför nästa scen. De vet hur man ge ditt nervsystem mikro-doser av spänning kontra avslappning tills du förväxlar engagemang med meningsfullhet. Det kallas programmering av en anledning. För att det programmerar. Medan du tror att handlingen utspelas, är det vad som verkligen sker, att din hjärna anpassas till passivitet. Dina neuroner lär dig att bekvämlighet är bättre än ansträngning. Den lär att passivt mottagande är lättare än att ifrågasätta. Den lär att det är tryggare att reagera än att reflektera. Det är så man får tillgång till våra sinnen. Inte igenom tvång, men genom att trötta ut, inte med argument utan med upprepande. Din hjärna som är utmattad av komplexitet lär sig att föredra det okomplicerade. Den lär sig att acceptera den världen som den presenteras, inte som den är i verkligheten. Och när den preferensen är på plats, behövs inte ens skärmen för att fortsätta programmera dig. Programmeringen fortsätter inom dig. Du bär med dig den överallt, genom dina vanor, genom dina konversationer och dina önskemål. Du har börjat prata dess språk, utan att ens förstå att du har lärt dig språket. Televisionens verkliga triumf var inte antalet timmar som människor tittade, det var ditt ögonblick människorna börja tänka i programmeringens mönster. Snabb uppmärksamhet, omedelbara åsikter och oändlig distrahering.
Ett sinne fångat av televisionen, återfås, inte helt lätt. Eftersom det som trängde in i sinnet från skärmen, underhöll dig inte enkom, det omprogrammerade dig. Och för varje gång du skrattade, grät, skrek åt en strålande rektangeln, så tränade du omedvetet ditt eget nervsystem att behöva det som den gav dig. Det var på detta sätt som ditt sinne blev tillfångataget och de allra flesta aldrig någonsin lärde sig öppna det igen.

När de väl har trängt in i det tomma utrymmet, behövs det fyllas med någonting. Och det är då som betingning börjar. Tv:n övertalar inte din hjärna, den omdefinierar hur du upplever världen, tills du inte längre kan skilja på vad du ser och vad du tror på. Den argumenterar inte den repeterar. Och repetition upplevs till slut som sanning. Varje tv-program, varje nyhetsinslag, varje reklam avsnitt, fungerar som en tegelsten i samma osynliga byggnadsstruktur. Du upplever att du väljer mellan genrer, drama, komedi, nyheter, sport. Men det enda du väljer är vilken korridor i samma labyrint, som du går igenom för tillfället.

Betingning sker genom tre huvudmekanismer:
Först ersättande av verkliga erfarenheter, med mediala upplevelser. Du har slutat leva själv och istället tittar på hur andras liv levs. Istället för att uppleva världen genom dina sinnen, upplever du det genom linsen av en kamera. Istället för att utforska så observerar du. Spänningen, rädslan, empatin, allt är en simulation. Och ändå reagerar din kropp som om det vore verklighet. Du har plötsligt skapat ett behov av känslomässiga upplevelser, utan konsekvens. Till slut känns verkligheten tråkig och meningslös jämfört med vad tv:n ger dig.

För det andra, normalisering av beteende. Det du ser upprepande på tv blir det du accepterar. Ju mer ett beteende visas och delas via skärmen, desto mindre chockerande känns det, ju mer det är förpackat i humor och glamour, desto fortare uppfattas det som normalt. Tv:n behöver inte ditt tillstånd, den får till slut dig att känna det du ser som familjärt, och det blir detsamma som acceptans.

Och för det tredje krympandet av den mentala horisonten
Tv:n definierar gränserna för vad som är ens tänkbart. Koncept som aldrig uppstår på skärmen, försvinner helt enkelt från kollektiv medvetenhet. Om någonting inte finns på tv, så börjar det sakta upphöra existera i din mentala värld., vad du kan föreställa dig. Det du överhuvudtaget kan föreställa dig, blir begränsat inom programmeringen. Du börjar tänka enbart med koncepten som du erhållit från tv. Som en konstnär som glömt bort att det finns andra färger än de som han har på sin palett. Det är så en civilisation blir manipulerad. Inte genom censur, men genom mättnad, inte genom att dölja information, men genom att överösa dig med trivialiteter tills du inte längre kan urskilja vad som betyder någonting. Varje gång du ser en tragedi mellan reklamavbrotten, följs din empati av distraktion. Det nervsystem lär sig är att det som är obekvämt måste bli avbrutet, att varje spänning förtjänar ett avbrott. Du blir betingad att hoppa över djup, och istället jaga nästa stimuli. Televisionen har fulländat konsten att blanda sanning med illusion. Den ger dig tillräckligt med verklighet för att uppleva att du är informerad och tillräckligt med fiction för att få dig att fortsätta vara foglig. Tillräckligt med rädsla för att få dig att fortsätta vara orolig och tillräckligt med skratt för att få det att glömma varför du var rädd till att börja med. Du börjar märka ett mönster. Skärmen reflekterar inte din verklighet ditt liv den ersätter det den talar om för dig vad som är viktigt vad som är önskvärt vad som är farligt. Den definierar hjältar och skurkar för dig så att du slipper definiera det själv. Och den allra mest effektiva delen av den här struktureringen är att den får dig att älska ditt deltagande. Du kallar det att du har möjligheten att välja. Men dessa val var planerade långt innan du började titta.
tusentals program, ett budskap: tänk inte för länge, känn inte för mycket och stäng aldrig av tv:n.

Betingning är inte alltid synbar. Ibland är det bara den tysta rösten inom dig som viskar, fortsätt titta, missa inte vad som är på väg att hända i nästa sekund.
Den rösten är inte din, det är Ekot av ett system som förstår ditt sinne bättre än du gör själv. Det tar bara sex månader för transformationen att börja. Du upplever fortfarande att du bara tittar på tv, men tv:n tittar nu på dig, granskar dig. Den studerar ditt beteende den förutspår dina reaktioner. Och sakta men säkert börjar den forma dig, inte till en som tänker själv, men till en som konsumerar. Ditt fokus försämras. det känslomässiga omfång krymper. Reflexer blir skarpare för Stimuli. Men din kapacitet att hålla kvar en tanke kollapsar. Du kan titta på tv, men inte läsa böcker, reagera men inte resonera, känna vrede men inte mening. Det är då den funktionella idioten har uppstått. Han är inte dum i huvudet i en traditionell mening. Han kan använda teknologi, betala räkningar, följa instruktioner han kan till och med verka informerad. Men allt han tror sig veta, var någon annans tankar. Hans åsikter är ekon av ett manus skriver av någon annan. När han blir ifrågasatt tänker han inte han reciterar. Och när du poängterar detta, blir arg för du attackerar inte hans logik, du hotar hela hans identitet. Han försvarar sina fångvaktare, kallar sitt fängelse för bekvämlighet. Och hånar dem som försöker fly det fängelset. Du har sett det förut, människor som tillbringat timmar framför skärmar, memorera slogans, försvarar storföretag, som om de vore deras Stam och familj. De bär deras åsikter som uniformer och inser inte att de var massproducerade.

Den funktionella idioten är den perfekta medborgaren för ett totalitärt kontrollerat samhälle. Han lider utan att känna sig förtryckt, han konsumerar utan att känna sig tom. Han röstar vid val utan att förstå varför ingenting förändras. Han misstar känslor för övertygelse, och exponering för kunskap. Distrahering för vila. Men är tillräckligt intelligent för att utföra uppgifter. Men för styrd för att ifrågasätta systemet som definierar uppgifterna. Han uppfattar sig som fri. För att tv:n gav honom illusionen av att kunna välja kanal A eller kanal B, blå, logo eller röd logo. Två sidor av samma narrativ och oavsett vilken sida han väljer vinner systemet. (precis som banken alltid vinner på casinon) Eftersom han fortfarande spelar med i spelet.

Om är uppmärksam, så finns han överallt. Han skrollar oavbrutet genom rubriker utan djup. Han använder slagord. Han växlar mellan vrede och apati. Han behöver konstant distraktion för tystnaden är outhärdligt. Skrämmande tystnad betyder att han måste konfrontera sina egna tankar och hans tankar är inte längre helt och hållet hans egna. Den funktionella idioten är inte medveten om att han är omprogrammerad., Det är det som gör programmeringen perfekt. Han är inte ett offer för censur. Han är produkten av att blivit dränkt av stimuli och information, och den tystar inte sanningen, den dränker den. Varje gång han slår igång tv:n, förstärker den väggarna i hans mentala fängelse. Varje gång han hånar kritiskt tänkande, blir han mer och mer fånge. Systemet behöver inte längre vakter, fångarna vaktar själva fängelset, och försvarar det. Det är inte menat som en förolämpning det är en diagnos. För om du länge har blivit utsatt för samma programmering och samma narrativ, samma stimuli så lever stora delar av dig själv inom den fångcellen. Det är inte en fråga om du blivit påverkad, det är en fråga om hur mycket av ditt sinne, av dig själv som fortfarande tillhör dig.

Tv:ns effektivaste vapen var aldrig information, det var känslor. Eftersom känslor övertrumfar logik känslor de behöver inte bevis. Det kräver reaktion. Och när du väl reagerar så är du redan en del av narrativet. Du förstår, logik splittrar människor, medan känslor enar dem under illusionen, och illusionen är lättare att kontrollera än sanningen. Varje berättelse på televisionen följer samma emotionella formula. En hjälte att beundra, en skurk att förakta, en konflikt att fly. Du behöver inte tänka. Du behöver bara känna. Din hjärna var Instinktivt och ursprungligen utvecklad för att reagera på enkla mönster av hot eller belöning.

Televisionen lär sig att utnyttja det systemet, likt ett instrument. Lite skratt där lite tårar precis innan reklamavbrottet. Du kallar det för handling. De kallar det för betingning. För berättelsen i sig är inte det som betyder något, det är den emotionella strukturen som byggs inom dig. Du lär dig vad du ska vara rädd för, vad du ska önska, vad du ska hata vad du ska beundra. Och efter år av repetition börjar dessa mönster bli din emotionella karta för verkligheten. Om du tittar på våld varenda kväll, lär sig ditt nervsystem att världen är farlig, även om verkligheten är en annan. När du ser hur vissa grupperingar alltid blir porträtterade på samma vis lär sig ditt undermedvetna fördomar, utan att ens måste ha hört ordet. När många teman/ämnen aldrig visas på tv:n, försvinner de, inte från tv:n men från din kognitiva värld. Det är på detta vis som verkligheten blir redigerad. Inte genom lögner men genom undergivenhet. Inte genom tvång men genom fokus.

Tv:n behöver inte skapa fakta, den skapar ramar, och inom dessa ramar blir dina känslomässiga reaktioner förutsägbara. Förutsägbara reaktioner betyder förutsägbart beteende och förutsägbart beteende betyder kontroll. Du föreställer dig att du är informerad för att du tittar på nyheter, men vad du egentligen konsumerar, är en sekvens av emotionella nycklar, ilska, rädsla, lättnad, distrahering. Varje bit omprogrammerar ditt nervsystem till en kontrollerad oro, lagom mycket för att hålla dig på spänn., Aldrig tillräckligt mycket för att få dig att agera. Det är inte information det är emotionell koreografi. Det är därför propaganda inte längre låter som propaganda det känns som underhållning, det känns som att höra till, det känns som sanningen. För när miljoner människor delar samma känsla vid samma tillfälle, blir känslan i sig själv som ett bevis.

Du tänker att eftersom alla känner detta måste det vara verkligt. Thats The Matrix of emotion. En självförstärkande illusion där gemensamma känslor, byter ut fakta. Bonhofer sa en gång att idioti är ett större hot gentemot godhet än illvilja. Han hade rätt. Du måste inte göra människor ondskefulla, för att kontrollera dem, du behöver bara få dem att bli känslomässigt förutsägbara, och det finns inget bättre verktyg än den glödande lådan som får dem att skratta, gråta på uppmaning.

Skärmen lär sig kontrollera, inte först och främst dina tankar, utan kemin bakom dem. Den erövrade inte din logik, den koloniserade ditt limbiska system. det är därför så många så passionerat försvarar illusionen, de försvarar inte budskapet, de försvarar känslan som de fick av den. Känslan av bekvämlighet, att höra till, trygghet, att ifrågasätta mediet, känns som att förlora en del av dem själva, och kanske är det den ultimata tragedin. Televisionen programmerade inte bara sinnet och hjärnan, den omprogrammerade även hjärtat. Beroendebeteende kommer inte alltid i form av en kollaps, ibland ser det ut som rutin. Som bekvämlighet som bara ett avsnitt till. Det är så televisionen kontrollerar. Inte genom rädsla, men genom nöje. varje bild, varje ljud varje tvist, varje handling, levererar en mikroskopisk puls av dopamin. Din hjärna lyser upp för ett ögonblick och sen när glöden försvinner bort, kräver den en ny gnista. Du intalar dig själv att du slappnar av, men i sanning så ger du bara näring till en neurokemisk cykel, som är skapad för att hålla dig fortsatt hungrig. Vilja ha mer

Tv-programmen är gjorda som spelautomater, konstant stimulering, oförutsägbar belöning, en Cliffhanger, ett skratt, en skandal, ett avslöjande. Var och en av dem ger en droppe av tillfredsställelse. Och varje droppe får en att känna att nästa droppe är nödvändig. Det är på det viset underhållning blir bedävande, sövande som narkos. Det dövar dig inte med tystnad. Det dövar dig med ljud. Hjärnan blir van med det oändliga surrande, det fladdrande ljuset och de snabba emotionella belöningarna. Till slut känns stillhet outhärdligt. Lugn känns som tillbakagång. Du har blivit lär att tristess är ett problem som måste lösas, istället för plats och tid för tankar. Och då fyller du varje lugn stund med stimuli, en show, en video, scroll, ett feed, vad som helst utom tystnad. För att tystnad avslöjar hur tom det har blivit inuti. Det vaneberoende sinnet är inte lättjefullt, det är rastlöst och behöver nästa injektion av nånting nytt. Även när de nya inte bidrar med någonting av värde. Det är därför långa texter känns svåra. Därför djupa konversationer känns utmattande
det är därför reflektion känns obekvämt,. Din hjärna som är styrd av tv:n, förväntar sig nu att världen ska vara lika händelserik som tv-programmen. Den vill ha meningsfullhet utan tålamod, belöningar utan kamp, insikt utan reflektion, och det är precis vad systemet ger dig. Oändliga fragment, små fragment av fejkad meningsfullhet. En konstant strömma av stimulation. Som förhindrar något som helst djup att uppstå. För att ett distraherat sinne kan bli underhållet i evighet, men det kan inte vakna upp igen. Konsekvenserna går långt bortom vanor, När din hjärna, förväntar sig konstant belöning omprogrammerar den sig att avvisa ansträngning. Uppgifter som kräver fokus, som läsa som, att lära sig, som att skapa, känns smärtsamt långtråkigt. Den ger dig inte floder av dopamin, de kräver närvaro. Och närvaro är nu för tiden den mest sällsynta av mänskliga egenskaper. En Era av förlorad närvaro.

Vi lider inte av brist på information. Vi lider av frånvaro av stillhet. Vi har misstaget effektivitet med framgång, och stimulation med liv. Vi konsumerar oändligt mycket, men skapar ingenting. Vi scrollar för att nå kunskap, men införlivar den aldrig. Vi känner oss mätta, samtidigt som vi svälter. 50 år av programmering har åstadkommit vad forna tyrannier, aldrig mäktade. En civilisation som kapitulerade sin medvetenhet, frivilligt. Inga fångvakter, inga kedjor, inga hot. Bara det dova surrandet av konstant underhållning. Och paradoxalt nog, ju mer stimulation vi konsumerar, desto mer tomma känner vi oss. För att meningsfullhet kommer inte från konsumtion, det kommer från uppmärksamhet. Och vår uppmärksamhet har stulits från oss.

Tv:n formade inte bara hur vi ser vår värld, det omprogrammerade vad vi förväntade oss från den – speed,, nöje, flykt, beroendemönster förklätt som modernt leverne, eran av beroende hjärnor behöver inga fängelser, den behöver skärmar. För att när dina tankar är kontinuerligt upptagna, har din själ aldrig tid för att revoltera. Experimentet var aldrig menat att vara dolt. Det pågick helt öppet. Timme efter timme efter dag, årtionde efter årtionde. Och du tittade på TV eftersom alla andra gjorde det. Ingen insåg att skärmen inte var till för att visa sanningen om världen, det var för att ersätta världen.

Du trodde dig konsumera innehållet av programmen, men innehållet konsumerade dig. Det formade hur du tänker, och hur du känner. Texturen av din tystnad, den behövde inte ljuga för dig. Den behövde bara definiera vad som var synligt och inom den ramen byggde du din sanning. Resultatet blev inte en generation av dårar. Det blev en generation av fragmenterade sinnen. Människor som vet allting i små bitar men inte förstår någonting i sin helhet. Experimentet lyckades eftersom ingen förstod att det pågick. Du kan inte revoltera mot hypnos, om du misstar det för att vara nöje. Du kan inte fly ett fängelse om du har blivit lär att älska cellväggarna. Men en paradox de inte förväntat sig, medvetenhet bryter hypnosen. I ditt ögonblick du se mekanismen bakom, börjar den förlora sin makt. I det ögonblick du ifrågasätter bruset, börjar tystnad, kännas som frihet igen. När du slutar kräva stimulation börjar du sträva efter meningsfullhet.

Omprogrammering kräver inte exil från teknologin, det kräver medvetenhet vid användandet. Det betyder att du måste betrakta betraktaren, observera dina egna reflektioner, fråga dig varför det här triggar mig. Varför behöver jag den här distraktionen? Vad undviker jag när jag slår igång tv:n. Varje fråga är en nyckel. Varje paus är motstånd. Varje moment av genuin medvetenhet är att revoltera.

Målet var aldrig att krossa människors intelligens, bara att splittra folk för att få dig att glömma att medvetenhet är den enda makten de inte kan automatisera. Så vägen ut är inte vrede, det är att komma ihåg. Att komma ihåg att tystnad inte är tomhet, det är klarhet. Att tristess inte är lidande, det är utrymme för att tänka egna tankar. Att sanning är inte vad som underhåller dig, det är vad som oroar dig. Du behöver inte krossa systemet, du behöver bara sluta mata det med din tid, din vrede, din uppmärksamhet. För uppmärksamhet är medvetenhetens valuta. Och den som kontrollerar den, kontrollerar världen. Titta igen på dumburken som strålar i ditt ansikte. Den finns fortfarande och väntar. Men den här gången ser du den för vad den är. Inte en fiende, inte en gud men en spegel och spegeln har bara makten om du glömmer att du är den som tittar. Experimentet du inte gick med på upphör i det ögonblick du bestämmer dig för att vakna upp. Frågan är inte huruvida du har blivit programmerad, frågan är, vad tänker du göra med den kunskapen du fått. För varje gång en människa väljer medvetenhet över distraktion, förlorar systemet en lydig undersåte, och vi vinner ett vittne.

Torsdag 20 november klockan 19:09

Förvirrad, kluven, vilsen, splittrad, villrådig, och tungt sinne, små deppigt och uppgivet. Vet varken ut eller in längre. Orkeslös. What’s the points? Why try?

Personlig hälsa, omvärlden, intellektuell ensamhet, kärleksmässig ensamhet, lögner överallt. Vad ska man tro? Och vem och vad kan man lita på? Ens om någon säkert faktiskt vill väl, så betyder det bara att de vill väl, inte nödvändigt att de har rätt. men alltför många vill inte ens väl…. Längre

Jag har kämpat länge och väl, ofta helt ensam. Eller kanske rättare sagt oftast helt ensam faktiskt. Jag är vilse, trött och vet som sagt vad varken ut eller in på många punkter i livet och i världen. Vet inte vilken väg/stig jag ska gå längre. Vet inte om jag måste gå ”offroad” med allt vad det innebär i svår framkomlighet, och utan en aning om vart man är på väg. Rent metaforiskt alltså. Då kan man hitta nya vägar, stigar, men också gå vilse helt.

Och när jag får ”punktering” så som nu, när jag sjunker ihop, får jag tankar som att han får väl ta mig då liemannen, vet inte om jag orkar slåss längre, kämpa längre. Nej jag tänker inte ge mig till honom, men han får väl ta mig då? Vet knappt vad jag vill längre, jag vet vad jag en gång har velat. Men nu, vilse, desillusionerad. Vem fan skulle sakna en – när båset är tomt? Får leta saker att längta efter. Folk har inte tid för varandra länge jag kollar telefonlistan, och funderar över om någon där skulle bli glad om jag ringde, eller om de kanske t.o.m. skulle ringa själv någon gång. Och varje gång får jag svårt att hitta någon.

– ”inte bra”
…….säger Mohammed, och skakar på huvudet när jag sa att jag inte har någon kontakt med mina bröder och att mina föräldrar är döda.
– Måsta gifta sig!
….brukar han också säga. Han kanske har rätt rent mänskligt att vi mår bättre av om vi är i en familj och någon att älska och bli älskad av. Med vem ska jag älska? Och vem ska älska mig? Vi män är ju toxiska? Enligt dagens kvinnor? Och jag har varken status eller pengar. Och sen slår vi tydligen kvinnor också och förtrycker dem på allehanda vis, sägs det. Jag känner inte igen varken mig själv eller någon annan man jag känner i detta. Men så är det, så sägs det. Och sen har jag levt ensam så länge att det är frågan om jag kan nåt annat?

Så, nej Mohammed, du vet nog inte vad du pratar om!
Men å andra sidan, det gör nog inte jag heller, längre

Pacifism ? – Att döda eller dö, det är frågan, när saker och ting ställs på sin spets. Är pacifism en fråga om feghet eller hög moral? Löser våld problem? Om du står med en pistol mot tinningen och har valet att döda din potentiella mördare, är pacifism ett svar då? Krig är mord och inget annat, men att döda någon eller något för egen överlevnad, kanske bara är nödvändigt.? Åtminstone i naturen? Tillhör vi den?

Under all min nyfikenhet och inlärning och av programmering, stöter man ständigt på saker man inte hört talas om, som är av vikt om man vill förstå vad som sker med världen nu. Hur den håller på att förvandlas till en oåterkallelig diktatur med slavar som inte kommer att kunna göra sig fria för att de förstår inte att de är fångar. Med nästa generation som då aldrig kommer att ha ett begrepp om frihet.

The Fabian, Society, är ett sådant som skall läggas till, till upptäckter kring lögner om vaccin och virus, lögner om klimat, lögner om orsaker till krig, lögner om agendan med BankID, och digitalt, globaltid och centralbanksvaluta – som ger makten total makt över vad du får inhandla, var du får vistas och röra dig. Låter det mysigt? – Ingen fara sov på du käre systemkramare.

Sedan en tid har jag kommit fram till att höger och vänster i politiken, demokrater eller republikaner, är bara en illusion, ett skådespel med samma utkomst, oavsett vem du röstar på. Och hur premiärministrar och statsministrar och presidenter, när de under hela sin mandatperiod arbetat emot folket, och blivit impopulära, så presenteras en ny kandidat, en huvudkandidat som ska verka vara motsatsen. I själva verket är det samma krafter som tillsatt den förra presidenten, statsministern, premiärminister, som nu står bakom det nya alternativet. På så sätt vinner de alltid.

Väldigt tydligt är det i det brittiska valet, denna Nigel Farage har framställts och framställer sig själv som räddningen för England, men i själva verket bara tar över stafettpinnen. Detta vet de som avgår, detta vet Nigel Farage, men hur många väljare vet detta? – Och hur många väljare vet om att våra svenska ministrar är med i WEF och Bilderbergsgruppen, eller vad dessa organisationer står för? Om jag vore engelsman, skulle Andrew Bridgen vara det enda möjliga alternativet. För han inser och säger att det inte går att förändra det sjuka politiska systemet inifrån det sjuka politiska systemet, det behöver göras om. Utöver detta kan han i detaljredogöra för vad som sker och vilken vision hoppas på.

Men, the Fabian, Society, är en organisation som bildades 1884, vilket dessutom påstås vara anledningen till att George Orwell, beslöt att ge sin bok titel 1984, det vill säga 100 år av dystopiskt, socialistiskt, enpartistat, styre med mind control, och Gaslighting. The Fabian, Society, med medlemmar som Tony, Blair, Kier Starmer och Justin Trudeau, har som mål att införa den typen av socialism som Sovjetunionen och Kina hade/har, men i skymundan, under radarn. Deras egen symbol är en varg i fårakläder, det säger ju en del. Fabian kommer från en romersk härförare och diktator vid namn Quintus Fabius Maximus, var taktik var att retirera, på slagfältet om och om igen för att sedan när anfallaren tröttats ut slå till. Detta the Fabian, Society, går hand i hand med World ekonomisk forums taktik, som inte handlar om demokrati på något sätt där man pratar om att penetrera politiska organ med sina Young Globe, Leader, istället för att ha blivit valda. Och ”You will own nothing and be happy”

Och för varje sak, jag lär mig för varje sak jag upptäcker, blir jag mer och mer ensam intellektuellt. Att förstå saker, som ingen annan vill förstå är att vara ensam. Det är inte så att de inte kan förstå, ur denna aspekten är inte jag mer intellektuell än genomsnittet skulle jag tro. Men det är min vilja att söka sanningen och ifrågasätta makten som gör mig intellektuell, inte en samling hjärnceller som är unika. Det är den orubbliga strävan att få tänka och yttra sig fritt, som gör mig mer intellektuell och klok än genomsnittet, inte att göra ett intelligenstest och mäta IQ.

Så visst är det svårt, att ens närmaste vänner, samt lite mer ytligt bekanta som man ändå umgås ofta med, konstant på olika sätt, undviker att ifrågasätta någonting som helst, undviker att svara på frågor de få gånger man ger en inkörsport. Blicken faller bort, när man pratar om vaccinskador. Och man tittar på en som man vore från en annan planet, när man säger att USA har över 750 militärbaser i världen, utspritt i 80 länder, samt att NATO och EU, lovade Gorbatjov, vid Sovjetunionens upplösning, att inte utvidga NATO eller EU österut, vilket man brutit om och om igen från västvärldens sida. Och från mina medmänniskor, mina vänner, och de ytligt bekanta får jag höra att det är Vladimir Putin, som är den aggressiva, att det är han som är hotet. Västvärlden, med EU i spetsen gör allt för att starta ett storkrig, och det är omöjligt att ens nämna för alla mina kära normies som ingenting vill veta.

Det spelar i princip ingen roll från vilken ände man försöker att öppna upp sinnen som får dem att ifrågasätta saker, så vill man inte, oavsett vad konsekvenserna blir. Det gör mig så klart ännu mera ensam, långt mer ensam än jag kände mig under den påhittade och skapade pandemin, med de påhittade testerna, och den påhittade statistiken och de giftiga vaccinerna med Gen-modifikation, mRNA och alla som blivit sjuka och dött av det.

På vilket sätt dystopin utvecklar sig, på vilket sätt världskrisen kommer drabba oss människor, vakna som sovande, beror på många aspekter. Och kan inte i detalj förutspås. Beror bland annat på desperationen hos den globala makten. Får man inte igenom sin dystopi med digital ID, som kan styra våra liv i detalj, och som är ämnade för det, är sista utvägen för total makt och ytterligare maktkoncentration, ett storkrig, ett världskrig. Det ger dessa galningar, enligt dem själva, mandat att även på papperet upphäva alla demokratiska institut och ambitioner. I verkligheten har demokratin varit död i västvärlden en längre tid. Men det är först nu som vi ser effekterna av den döden.

…
Jag har sett många filmer, och genom åren, använt citat och metaforer, för att förstå min omvärld och mig själv. Några av dem är Clint Eastwoods Unforgiven, Nyckeln till frihet med Morgan, Freeman, The Bucket list med samme Morgan Freeman och Jack Nicholson. Filmen Lion, Om den indiska pojken som försvann och återfanns, Och så klart Sagan om ringen trilogin. Men sällan eller aldrig har jag sett något som Munken och geväret.

I inledningen av filmen vandrar en ung munk, till synes obekymrat med en mindre tunna på sin högra axel genom ett sagolikt vackert bergslandskap med fält av violetta blommor, och Himalayas toppar runtomkring. Genialiteten och enkelheten i beskrivande av folkets behov och naturnära leverne, är mycket svårslagen.

Handlingen? – ja, det finns ju en story line, från början till slut. Och det bygger på att den av folket älskade kungen valt att abdikera för att ge landet, demokrati, tilläggas bör kanske: västerländsk, demokrati. Och hur myndigheter nu ska lära folket att rösta i val. Och i detta filmberättande uppstår mycken humor med a dead serious tone. Samt den genomgående tråden att en äldre munk när han får höra detta, ber om att få ett gevär eller två, för nu måste det ställas tillrätta saker och ting.

Jag vet inte om jag har skrattat så mycket någonsin till en film, framför allt inte till renodlade komedier. Och samtidigt på ett annat lager, massor av geniala frågeställningar genom hela filmen, berörande familj, och det som vi kallar för ”demokrati”, traditioner, lycka,. Om västerlänningen som kommer dit, med sin tro på den allsmäktige dollarn. Men finner att den är ingenting värd, hos dom som värderar livet, och lyckan. Han hamnar bland annat i en situation där en affär skall göras, och det inte prutas på västerländskt vis, utan tvärtom, han tvingas betala mindre än vad han bjudit.

Det är svårt att göra en recension på filmen som gör den rättvisa, eftersom den är rakt igenom genialisk, och tar upp så många lager, så många dimensioner på livet, och det system som vi lever i här i västvärlden. Och att varje detalj och skådespelarinsats skulle vara värda att nämna i recensionen, och jag kan ju inte gärna berätta hela filmen för er. Den kritiken eller vad man ska kalla det för, det upplysandet, görs utan att säga ett enda ont ord om västerlandet. Är inte det briljans så säg?

Ytterligare ett sorts betyg för filmen är M:s kommentar efter filmen, när jag säger att det är bland det bästa jag sett i filmväg:

– ”Jag ser det på dig, det är bara lyser i ögonen på dig”

…
Ännu är jag här,
du kanske inte kan se mig?
Men ännu är jag här!

Ännu har jag inte gett upp på människor, ännu har jag inte gett upp på mänskligheten, fast det ibland känns nära till. Men den stund jag ger upp på mänskligheten, överger jag mig själv.

Ännu sjunger jag sånger om frihet,
du kanske inte kan höra dem,
men ännu sjungs det sånger om frihet.

Natten är mörk nu, världen är mörk nu, och människan är vilse i det mörkret. Människan gick vilse i sitt paradis. Och själv känner jag mig ensam, väldigt ensam. Att prata med människor som inte vill höra, att rädda människor som inte vill bli räddade , att berätta det som ingen vill höra. Och själv känner jag mig väldigt ensam.

Att längta tillbaka till en trygg illusion är lockande, men inte alls vad jag egentligen vill och behöver. Månen försöker lysa upp i mörkret, men artificiella spår av moln, gör allt för att dölja sanningen för oss, för dig och för mig. Än är jag här, än har jag inte gett upp. Än har jag inte gett efter för deras giftiga ord och giftiga injektioner

Ännu är jag här,
du kanske inte kan se mig?
Men ännu är jag här!

The Downbringing of humanity

1 In the downbringing of humanity The Globalists created Sheeple on the face of the earth.
2 Now their thoughts was formless and empty, darkness filled their empty minds
3 And Globalists said, “Let there be Wool,” and there was wool
4 The globalist tyrants saw that the Sheeple was dumb and they separated the Sheeple from the free thinking people.
5 Globalists called them Human desposable mindless slaves
6 And Globalists said, “Let there be devidance between them to keep them devided and in constant conflict And there was war

etc etc

The 10 remandments

1 – Thou shall have no other Gods but us !
We – the global elite – ARE the Science, the undeniable truth and nothing else may be explored – We are da’shit sort of speak! – in the name of the Science the gun and the woolly goat !

2 – Thou shall not Think !!!, thou shall obey !

3 – Thou shall not investigate or question our version of ”science” ever, or well call you a rightwing extremist, so that everybody hates you and may kill you

4 – Thou shall commit slow suicide by willingly get poisonous, liquid metal injections, and we will call that slow death: Long covid, or long stupid

5 – Thou shall always belive all our lies, which we call the truth, and thou shall for fucks sake never read books, we call them disinformation and hate speach

6 – Thou shall dishonor humanity and all humane behaviour – and worship LBTQ, non binary things and other wierd stuff that contradicts human reproduction!

7 – Thou shall shut the fuck up! – or we’ll take away your fiat money, after we have enforced global Digital ID and Central Bank Digital Currency on you – and then what ???? – fuckhead!!

8 – Thou shall not feel!!! ... other than maybe fear of thinking your own thoughts

9 – Thou shall rat on your free thinking neighbour, family member and in short anybody who opposes us in the technocratic transhumanistic, dystopic sect

10 – Thou SHALL be killed, Slowly or DIE SUDDENLY ! Yippie ki-yay motherfucker ” Som John Mclane sa i Die hard… och översattes i någon av översättningarna till: ”Tjosan din jävel”!

…
Menar madam misantrop, maktens megafon….. människors mötesrätt måste minskas maximalt, medan myndigheters maktmissbruk mångdubblas? – Makalöst , motbjudande!!!

Medborgarna misstänker modfällt marxistisk militant monopolkapitalism, medan masspropaganda medför maktlöshet mot medellösa medborgare.

Medicinska massexperiment med meningslösa masker. mikrosubstanser medför människooffer, miljoner Myocarditis-fall. Militanta myndighetsmandat, medveten missväxt, meteorologisk manipulation mörklägger morgondagen! Marknadsekonomin, maskopi med Marxism, medellivslängden minskar, mödrars missfall maxas. Modesta män modifieras medicinskt, minskar mans-fertiliteten, Män marginaliseras med moralkakor, mörkertalet märkbart!

Meningsmotståndare munkavlas, motståndskraften minskar. Manodepressiv machiavellism, masochistiska maskätna ministrar missgynnar mänskligheten.

Många män minns melankoliskt mademoisellers mysiga medgivande, madonnors medgörliga mamelucker. Manslukerskors magdans med magnifik massage. Men … män masturberar måttfullt, mestadels monotont. modest. Misstrodda med mördad moral, med Mot-stånd.

Möjligheter måste mogna, motståndsrörelsen motiveras. Mänsklighetens mentalitet metodiskt mönstras. Mörkerseendet muntert maximeras, medan meningsfulla meningsutbyten massproduceras medialt. Medikamenter måste magpumpas, minskas, människo-mat måste manifesteras.

I Robot

Jag har sedan länge gjort många metaforer och liknelser och fått insikter från citat från böcker och filmer. Jag har också med fasa sett hur folk umgås mer med tv-apparaterna, mobilerna och datorerna än med riktiga människor. Där jag anser att tv:n på många sätt är den farligaste, i form av passivitet. Jag har vid flera tillfällen målat upp bilden som jag ser när jag är ute och promenerar i mörkret och tittar in i hus hur livlösa ansikten strålas av strålningen från tv-skärmen. Mobilen är farligast utifrån att den alltid bärs med oss, som en nikotin-snus under läppen, ger ifrån sig strålning, OCH slukar vår uppmärksamhet från allt som är omkring oss. Sinnet är aldrig ledigt. Tom när den inte används aktivt, är ditt sinne ständigt på jour, alltid nåbar, alltid uppkopplad.

När jag tidigare har sett på filmen I Robot, med Will Smith, har jag väl inte hittat så många analoger, metaforer, liknelser. Men nu när jag tittar på den igen, i en annan tidsera, och med nya erfarenheter om hur världen fungerar, och i filmen har det gått så långt att människor använder robotarna som sällskap, har dem som vänner, ser på tv med dem, så inser jag att de är vår tids motsvarigheter för mobiltelefoner och tv-apparater, Siri som umgänge, och säger det man vill ha reda eller höra, på med en mjuk kvinnlig röst Och att människorna litar mer på dem än människor både i filmen och i verkligheten. Jag har många bekanta som uttryckligen uttrycker att det är tröstande att höra Siris röst och tom säger godnatt till den artificiella rösten, får ett godnatt tillbaka. Ännu fler är det som vittnar om både radio och TV som ett sällskap, utan att tyckas kunna reflekterar över det onaturliga i detta. Och nästan ingen jag känner förnekar att de tror att de aldrig skulle kunna vara utan,

Ja, och så håller på att glömma det viktigaste, att tv-apparaterna håller människorna i en slags passiv sleep mode, med hjälp av underhållning och förströelse, och sedan när det blir skarpt läge, när de som har makten bestämmer sig för att göra en påverkansoperation, är tilliten total till tv-apparaterna till ”robotarna”, ”, (TV – radio, vilka matat in propaganda i åratal) ungefär som hypnotiserade, människor, som väntar på ett nyckel ord, en signal som aktiverar hypnotisörens order. Och att då i det läget förslagsvis, VIA ”robotarna” (TV Radio) basunerar ut att ni måste stanna inomhus, och lyssna på radio och TV) utifrån ett farligt ”virus” som när först en gång i tiden proklamerades att det fanns, fast ingen sett det, och sedermera aldrig bevisats vetenskapligt att det kan överföra smitta … plötsligt används det på global order som en ursäkt för att hålla människor inlåsta …

Kommer också att tänka på händelsen efter Magnus Uggla-konserten, oavsett vad orsaken var, så blev det en verklig händelse, chockerande, som förde dystopin in i mitt hjärta och själ, och förmörkade allting. Innan det hade det legat utanför min kropp. Nå, självklart är det så att det alltid funnits människor som svimmat, innan massvaccineringen påbörjades. Till exempel blodtrycksfall, eller till exempel epilepsi, kanske diabetes? Men, antalet fall är människor faller ihop och dör ökar drastiskt, sedan massvaccineringen har börjat. Antalet fall med hjärtproblem och hjärtflimmer hjärtattacker, har ökat sedan massvaccineringen har börjat. Turbo cancer fanns inte förut, dvs cancer som accelererar i fart.. Räcker det som bevis för att vaccinet skulle orsaka eller kraftigt bidra till dessa ökningar? Nej kanske inte, men om inte det räcker som bevis, så räcker det som bevis att ingen vill undersöka saken vetenskapligt ingen vill prata om det. Ingen vill ens höra talas om det skulle kunna bero på att kanske halva jordens befolkning har blivit besprutad injicerade med gifter. Men ingen ifrågasätter. Det för mig är bevis!

Fler liknelser från filmen de elektriska centralstyrda bilarna, styrda från en datacentral blir avstängda när den ondskefulla planen ska genomföras, endast bensinmotorer fungerar då. Bensinmotorer, är ett hot mot diktaturen, ett hot mot totalkontroll. Och i vår verkligt overkliga värld har sedan länge ett krig pågått mot bensinmotorn med hypotesen om ett förestående klimathot. Börjar det väcka tankar? Kontanter, likaså är ett hot mot total övervakning och total kontroll. Kontanter håller på att fasas ut och är tänkt att ersättas av digital centralbank valuta kopplat till globalt digitalt ID. Och går det igenom kan man från globalt centraliserad styrning, typ som Kina eller Sovjetunionen, fast mer totalt totalitärt, helt enkel stänga ditt konto/(krediter) om du inte gjort som de sagt, tagit vaccin, ätit deras insekter, slutat odla eget etc etc

I filmen är det mekaniska robotar som kan blint lyda order utifrån programmering. I våran värld i verkligheten är det människor som är programmerade, och kan lyda blind, när rätt kontrollord/nyckelord sägs, och hypnosen verkställs, och kontroll ordet är FEAR. När den aktiviteten sätts igång i filmen, meddelar robotarna att alla har fått order om att stanna inomhus. Känns det igen från nära nutid? typ Pandemi eller nåt?

När Spoon (Will Smith) sedan kommer på att det är själva huvuddatorn som har tolkat om de tre robotlagarna som är inprogrammerade för att aldrig kunna skada människor, i filmen alltså och kommit fram till att lagen om att skydda människor har omtolkas till att människan är ett hot mot sig själv, och därför måste vissa människor offras, och vissa friheter tas ifrån människorna. I filmen påstår huvuddatorn att människan inte kan ges ansvaret för sin egen säkerhet.

Känns DET igen, från WHO, EU, WEF, ? – Inte ? Då ser du uteslutande på Main Stream media o lyssnar på radio.

På slutet när uppfinnaren av både robottekniken, som dog i ”självmord” och uppfinnaren av den enskilda robot som var programmerad att stoppa galenskapen – när de stoppat det, och den fullföljt sitt syfte:

Sonny Robot – ”nu när jag har fullföljt mitt syfte, vet jag inte vad jag ska göra”
Spoon – Jag antar att du måste hitta din egen väg precis som resten av oss det är vad innebär att vara fri!

”That is the right question detective”

Hjärtskärande – men vi kan inte vänta på er som inte vill leva

Talar, men ingen hör
Ropar, skriker, men ingen hör.
Människor går förbi, utan att se någon annan,
människor stoppar proppar i sina öron,
och lever genom sina skärmar.

När de kommer hem till sin cell,
ser man dem från mörkret in i deras hem,
hypnotiseras av ett ljus som fladdrar och flimrar,
och deras blickar är döda, i deras likbleka ansikten.
Likadant i nästan alla hem, i alla celler.

En gång för länge sedan, tvingades en liten pojke att lämna den här världen för att ingen kunde se honom, inte ens hans föräldrar såg honom. Han vände sig om för att se om någon skulle stoppa honom. Men ingen var där. Bakom sig lämnade han känslor, sorg, vrede, förtvivlan, och så klart glädjen, det vill säga hela sig själv, för att leva i exil. Bakom sig lämnade han sin fästning, sin kropp, som sedan blev en cell, en fångcell. I nästan ett helt liv, försökte pojken komma tillbaka till livet. Letade efter varje liten strimma sol, som kunde ge honom kraft att återvända. Efter nästan ett helt liv i exil, närmade han sig igen livet. Starkare än någonsin, klokare än någonsin, modigare än någonsin, hittade han den som hela tiden var den som skulle finna honom. Samma person som lämnade honom, vilket är en och samma person. Pojken hette Tomas, mannen heter Tomas.

Och när pojken som blev man, i slutet av livet, äntligen skulle bli fri, återvände han till en värld där, ingen säger vad de tycker, där, ingen känner något utan tillåtelse. En värld där andra talar om för dem vad de får tänka. Mannen Tomas, återvände till en värld, där sanning är tabu, där vetenskap inte får ifrågasättas, en värld där 2+2 =5, en värld där storebror ser dig, som Orwell varnade oss inför, men som snarare blev en instruktionsbok för våra politiker… instruktionsboken hette 1984, men kom att bli sann 2025

En värld där, inga frågor, besvaras av de omkring dig, av dina närmaste, en värld där inga diskussioner som inte är tillåtna får ske. En värld där människor censurerar sig själva, och litar på människor de aldrig sett. En värld där det är normalt att spruta in gifter i kroppen intravenöst, och inte heller det får ifrågasättas. En värld där män inte längre är män, och kvinnor inte längre är kvinnor, och den som säger något annat hatar. Och i vissa länder riskerar fängelsestraff, för att de tänker att män är män och kvinnor är kvinnor.

Föreställ er att ha levt i exil från sig själv i hela sitt liv, och återvända till den världen. Och fundera över hur man då skall överleva i själ och hjärta? – Hur man ska finna ljuset, hur finna hopp? Upplevelsen är så lik, avsnittet ur boken Watership Down om vildkaninerna, som flyr ett fält som blir upplöjt och förstör deras hem. När de sedan kommer till en koloni av tamkaniner, som accepterat att det då och då i utbyte mot mat, försvinner någon ur kolonin. Alla vet att det är så, men det är förbjudet att tala om det. Här i den här världen, är det likadant. Det finns massor av saker som är livsavgörande för vår framtid, som en absolut majoritet, reagerar likadant som kolonin med tama kaniner, som om ni inte förstod det, var till för att slaktas.

Kriget som pågår mot mänskligheten, har pågått länge, men har intensifierats sedan i mars 2020, och håller fortfarande på att intensifieras. Kriget är ett sorts flerfrontskrig, ett sorts informations-proxykrig, men inte om landyta och resurser, utan snarare ett krig mot våra själar, och våra kroppar. Och just nu förlorar vi kriget, för att de flesta inte vill prata, inte ställa frågor, inte ifrågasätta, trots att mänskligheten sakta dör

Här i min cell, kan jag inte göra annat än att skriva om det, jag kan läsa böcker, jag kan spela och lyssna på musik, men ingenting jag gör tycks nå mina medmänniskor. Man kan väl säga att jag är van att vara ensam, redan från den förra fångenskapen, som kom sig av att jag flydde mig själv, genom det trauma som upprepades om och om igen i tidiga år. Men det är en annan sorts ensamhet, detta som uppstår nu. På något sätt är det lite grann som skillnaden mellan en naturlig ensamhet att bo ute i en stuga i skogen, eller vara ensam bland 2 miljoner människor i Stockholm. Jag väljer skogen om jag kan.

Vi som kallas för diverse olika namn, som är tänkta vara nedlåtande och karaktärsmördande, likt konspirationsteoretiker, likt ”vetenskapsförnekare, klimatförnekare, Putinkramare, Granny-killers, foliehattar…. VI är soldater, utan gevär, utan bomber, och utan stridsvagnar. Vi är soldater, och striden utspelar sig här och nu, i ett universum av falsk information. De som borde ifrågasättas har massornas förtroendet, och de vi borde följa, som riskerar allt de har, inklusive sina liv, förföljs, fängslas, tystas och dödas. Och inte heller det ser massorna, för de har pluggar i öronen, och sitter framför en skärm om kvällarna och tar in ”oberoende fakta” från de som ljuger, mördar, förgiftar, censurerar….

Återigen, trots att jag funnit mig själv, trots att jag funnit den lilla pojken, Tomas, och tagit hand om honom. Trots att den lilla pojken Tomas har funnit den vuxna, och tyr sig till honom, återigen så finner jag mig sökandes efter den lilla solstråle ljus, som kan få mig att känna hopp. Ingen som inte vill, kommer att vakna, innan det är försent. För många är det redan försent, deras själar kommer aldrig vilja återvända till livet. De har blivit bekväma i sin fångenskap. De har kommit att älska sina celler, och sina fångvaktare, de söker bekvämlighet framför frihet. De vill hellre bli styrda, än att välja. De är förlorade, och hur det än smärtar mig som människa, måste vi kanske till sist acceptera deras val, och slåss för dem som vill leva, leva som riktiga människor.

Likt i en naturfilm jag en gång såg, där människor hade lagt ut förgiftat kött för att döda lejon, som man var rädd skulle hota deras boskap. En av lejonungarna åt av köttet, och dog inte men blev förlamad och kunde inte röra sig. Lejoninnan stannade i flera dagar hos ungen. Men sedan för att de andra ungarna skulle överleva blev hon tvungen att lämna den förgiftade ungen att dö, medan den förgiftade ungen såg sin mamma, lämna honom.