…..
Detta är en mycket begränsad månad för mig ekonomisk, för att uttrycka sig milt.
Pure premium
Känner mig ödmjuk inför livet, när jag sitter och äter min egenhändigt tillagade middag. Till maten dricker jag vatten upphällt i en enliters vattentillbringare.
Jag har tänt stearinljus, med punktbelysning runt ikring mig…..för att taklampans sken är för starkt,
Jag tänker till en början att det känns som en fattigdom att jag av ekonomiska själ måste dricka vatten till maten, istället för någon måltidsdryck, såsom; vin, öl, juice. läsk, mjölk osv.
Men sedan tänker efter, och det slår mig att jag dricker den ädlaste, för människan mest fundamentala drycken, och levnadsförutsättningarna för människan…och allt liv…. VATTEN !!
….Pure premium direkt ur vattenkranen till mitt hem, och förmodligen den mest hälsosamma av de drycker jag nyss räknade upp….och gott !
Egentligen är jag lite nedstämd över den förhoppningsvis högst tillfälligt skrala ekonomiska situation jag befinner mig i……
…men jag faller liksom inte igenom…inte än jallafall…
Lång process av mognad
Det är en lång process, bara att komma till startlinjen som jag nu gjort.
Startlinjen till att ens vara i närheten att tycka om mig själv i grunden så pass att jag anser mig vara värd det lilla jag nu uppnått för mig själv…..
Jag har levt som en missbrukare, vanvårdat min ekonomi, min hälsa, mina intressen….. vanvårdat min själ. Låtit andra trampa på mig för deras egna nöjes skull. Gjort allt för andra och gratis, inte satt värde på mina tjänster och mitt arbete.
…. varken i lön eller respekt.
Men det handlar om förutsättningar, om mognad utifrån det man givits och inte givits från starten.
Att förklara hur ens situation varit och är, kan lätt bli till självömkan och ursäkter till att göra nåt åt sin situation…… men så enkelt är inte livet som vissa vill göra gällande, med ta-dig-i-kragen-filosofin.
Att förklara hur ens situation varit och är, kan OXÅ ofta misstolkas som självömkan,l när det i själva verket är en grund för att ge sig själv den bekräftelse, och den insikt man behöver för att kunna gå vidare…
Sedan behövs en lång tid för helande, lärdomar, och insikter…. i princip är det en process som varar hela livet.
Åsnan som skakade av sig allt
En vän till mig berättade en anekdot om en åsna som föll i en brunn, och kom inte upp, och ingen lyckades hjälpa den stackars åsnan….. så en förbipasserande person som inte klarade att få upp åsnan beslöt sig istället för att spara åsnans lidande och begrava denne levande……
Så han började skotta i jord i brunnen, med spade, och för varje spadtag jord åsnan fick på sig ruskade den av sig jorden, och stampade med benen,ruskade av sig jorden, och stampade med benen,ruskade av sig jorden, och stampade med benen……… om och om igen, till slut så hade åsna och stampat så att den kom upp ur brunnen…..
Sensmoral skaka av dig och gå vidare.
Jo … jag tycker om berättelsen, och den har en poäng.
Men den är inte helt OK som en beskrivning av livet…..
För du kan inte gärna ruska av dig det du har i innanmätet…..
…om vi nu ska fortsätta med metaforer…..
Det som sker idag, ytliga och världsliga bekymmer, kan du göra som åsnan….
Men det du har med dig får du lov att ha med dig, och arbeta med, och i bästa fall förändra din syn på, och lära dig av….
Var sak har sin tid
Men det är mycket man inte vill se, inte orkar se, inuti sig själv….
….och ibland med all rätt faktiskt.
Vissa trauman är för stora att hantera direkt, skaka av sig och gå vidare,,,… vissa trauman blir med dig hela livet, fast du kan i vissa fall lära dig hantera dom….. och acceptera dom….
Men det är en mognad, en process….. och det kan vara mycket svårt att hantera det på egen hand i ett hyperspeedat marknadsekonomiskt informationssamhälle.
Detta kan jag utifrån egen erfarenhet och perspektiv, vittna om.
Alla dessa insikter, och en känslomässigt, analytiskt och empatiskt mycket utvecklad man…. men ändå som ett barn på vissa fundamentalt viktiga områden för överlevnad och välmående… …
… som dom jag nyss pratat om, att ta hand om mig själv, mat, ekonomi, respektera mig, tycka om mig, ge mig tid och ett egenvärde….
För att orka vara sjuk måste man vara frisk
Men samhället… dvs vi själva och det politiska och marknadsekonomiska system vi skapat, accepterat och röstat fram… omfamnat, mer eller mindre motvilligt ….
.. det samhället sätter ut stora svårigheter, bördor, last, skuld för oss som inte direkt infinner oss i massproduktionens led….som duktiga känslolösa producerande maskiner…..
För att orka vara sjuk måste man vara frisk !!…. så är det bara.
… tom anhöriga till sjuka människor har knäckts av bördan och oron det innebär att slåss och fäktas mot myndigheter och andra maktinstanser… för sin egen överlevnad, sin kan tyckas shjälvklara rätt till boende, mat och korrekt hjälp till självhjälp i sin sjukdom…. samt vård för de som inte kommer att kunna rehabiliteras…..
Om tom anhöriga knäcks av detta … hur ska man då kunna förvänta sig att den sjuke skall kunna bära bördan själv ??
Hade jag accepterat det samhället hade att erbjuda mig, hade jag med stor sannolikhet kunnat varit tablettnarkoman nu, levande känslolös zombie…. levande död….
Hade inte jag från någon slags självbevarelsedrift och urlevnadskraft mobilisera kraft att opponera mig mot det jag blev ”erbjuden” så hade jag kanske inte ens levt idag…..
Detta har en sjuk att beakta
Som sjukskriven idag, är du ofta misstrodd av myndigheter som försäkringskassa, arbetsförmedling och sociala myndigheter…
Ovanpå detta finns en utspridd misstänksamhet från en stor del av de som brukar kallas för vanligt hyggligt arbetande folk…. en misstro om sjuklighetsgraden på den sjuke….
Ovanpå detta lever du med en ekonomisk osäkerhet, huruvida du kommer att kunna betala räkningar, hyra, el osv osv…..
Hur skall denna oro bidra till den sjukes tillfrisknande undrar jag ?
….hur skall misstron från de som egentligen skulle finnas där och hjälpa den sjuke, hur skall den misstron från så stora delar av vårt nutida samhälle hjälpa den sjuke…. ??
Sedan så har den sjuke själva sjukdomen att slåss mot …..ovanpå detta.
De som är snabba att döma ut människor som simulanter och lata, för att de inte kan arbeta pga av sjukdom kanske skulle betänka detta innan man dömer någon nästa gång ……
Nog har alla svårigheter… men varför försvåra mer för de som har mest ?
Jag påstår inte att livet är lätt för någon, och alla har vi våra lass att bära, svårigheter att övervinna….
En flerbarnsmor har svårigheter jag inte kan föreställa mig….
En småföretagare likaså….
Men vad jag säger är att det är aningen besynnerligt att straffa sjuka för att de är sjuka….. att inte tillmötesgå med hjälp till självhjälp… att inte tillmötesgå med subventionerad friskvård typ simning och gym, att inte tillmötesgå med gratis utbildningar till sjuka och arbetslösa……
… dessa saker som faktiskt ganska vanligt förekommer hos anställda idag….
Olika former av ädelhet och egoism.… tro inte på lögnen
Det anses ädelt att inte tänka på sig själv……
Detta är en lögn….. förmodligen uppfunnen av dom som tjänar på att det finns självuppoffrande människor. Hela vårt globala marknadsekonomiska system bygger på detta tankesätt…. men allt är en lögn….
Jag är en missbrukare
Titta inte snett på din sjuke granne, se henne/honom rakt i ögonen, och
om du inte kan har möjlighet att hjälpa, så åtminstone…. låt bli att
stjälpa !
Jag är en missbrukare…. jag har missbrukat/misshandlat mig själv, och likt alla missbrukare, så är det en daglig kamp mot missbruket, och även om du slutat missbruka … förblir du missbrukare….. om än ”nykter” ….
… sådana kan vara jobbiga för mig att umgås med ibland.