Kategori: Djupt rött hjärta

….
Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Då

Jag låg nedbäddat i stora randiga påslakan, med beigefärgade filtar.
Strålkastarljuset från bilar lyste upp den kala vita väggen, och skapade figurer som fick mig att gömma mig under täcket.
Jag var rädd för hajar den natten, på övervåningen i ett trähus i Kramfors i början av 70-talet.
På vägen hem söderut, räknade jag bilar av olika färger…..
I regnet, och ljuset av neon, närmade vi oss vardagen och tomheten, gråten och ingentinget, grälen och spriten.
Nu var jag tillbaka bland betong och gröna dalar i en Stockholmsförort söder om sta’n.
Morfars trygghet var borta, och nu satt mor och drack vin, sprit och öl och önskade livet ur sig i en blommig soffa,

Hon var borta på morgonen igen, ….. och kom hem sent som vanligt.
Jag gick till farmor för att få nån mat, …. och det fick jag, men gick därifrån när farmor och farfar somnat i rus….. och glömt att jag var där.

Nu

Efter år av ångest, ensamma kvällar och förtvivlan…. efter tusen ensamma mil, och utan ljus i horisonten, hittade jag hem….
Nu tittar jag ut i mörkret, kraftverket och ny-bron lyser upp i natten, med enstaka bilstrålkastare lång borta.
Mörkret omhuldar och skyddar…. söver.
Men jag får inte bli för bekväm i mörkret, bara stanna en stund…
Jag är ensam, men känner mig inte lika ensam längre…
inte hela tiden i alla fall…
Jag är min egen vän i större utsträckning än förut, och jag accepterar och tycker om mig i större utsträckning än då….
Men jag har slagits för varje uns av självkänsla och självförtroende, och slåss än….

Idag gläds jag åt fika med nån vän, … jag gläds åt de gånger jag får arbeta med kropp, och mina egenskaper och göromål uppskattas.
Idag uppskattar jag alla väder… och älskar landskapet jag bor i….
Jag finner harmoni i tystnaden, och dansen gör mig lycklig och vältränad.

Sen

… vet jag ingenting av, och bekymrar mig inte alltför mycket om det just nu, bekymrat mig har jag gjort tillräckligt…

Möjligtvis då att jag lägger in lite längtan till kärlek, än hur desillusionerad jag är kring detta…..

Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

….
En dag blir jag återkallad.
Då upphör mina andetag …. kanske inte inte min kärlek.

Imorgon vet jag inget om….ingenting alls.
Men idag lever jag som om det vore min sista…..
Jag kom till en värld av ingenting… fullt av tomhet.
Då när jag kom till världen….gråt och förtvivlan omkring mig… dödslängtan omkring mig, hot och höga röster,…. och sedan tystnad….. lång tystnad.

Plötsligt var hon borta… hade hon sprungit sin väg för gott ?
Hade hon fått som hon ville ? …. var hon borta för alltid ?
tystnad….. mörker, väntan….. för rädd för att gråta.

Långa vintergator i mörkret. I min egen värld…
Jag undrar vart ni var då ?

En smekning på kinden gav mig liv igen…..
En blick av omtanke….. Ett livgivande finger …..

En planta växte ur asfalten.
….. blev omplanterad.

Frågan är ……när min sol går ner, om det funnits kärlek, om jag var älskad ?
… svaret … svaret…. svävar omkring i en sommarvind

…
Jag önskar …. jag längtar

….. det är väl människans natur antar jag.
Just nu regnar det ute, det passar mig bra just nu….
Jag lagar fortfarande min mat själv….motionerar lite mindre än jag brukar.

Det känns tomt ändå…..
Jag är 45 nu… och mycket bättre än så här lär jag knappast bli….

Själv tycker jag att jag gjort en enastående prestation, bara i att överleva, och inte gå under i det helvete jag levde i….
… inte alla tycker det, … många har klara och tydliga uppfattningar om mig, utan att ens ha pratat med mig….

Själv …. hjälper jag många vänner så fort jag kan, med det jag kan, det ger mig tillfredsställelse och mening…. annars vore jag inget i ett samhälle som endast ser de som producerar……
Många vänner ger oxå tillbaks, när man behöver det… vissa inte.

Men vad de flesta människor inte längre kan ge är …. tid ….

När jag var ett barn, så var jag ett sådant barn med stora tomma frågande ögon…
Ett sådant barn, som om jag ser något barn idag …. så går jag sönder inombords av empati och maktlöshet….
Det var tomt, fyllt av ångest, skräck och rädsla…… men mestadels bara tomt.
Det barnet bär jag med mig…. alla bär vi med oss våra barn, bara med olika historia

Med ett tomt hjärta ser jag saker inte alla ser……
…. som dom inte vet om att dom har….

Mitt hjärta svälter…..

Samtidigt tror jag att kärlek är en växande kraft, att man inte behöver varit fulltankad med den från födseln för att kunna älska…
Däremot är man utan tvekan tryggare under de förutsättningarna….

…. just nu regnar det ute, det passar mig bra

Jag tittar ut över vattnet som återspeglar ljusen från kraftverket, och belysningen från bron. Det virvlar och flyter fram i tysthet, medan stadens sömn endast störs av basdunket från någon fest.
En bil far förbi på bron, och strålkastarljuset försvinner snart i fjärran.

Här sitter jag ensam och har just unnat mig en smothie, och har stannat upp mitt snurrande i den eviga cirkeln.
Cirkeln av rutiner, måsten och skådespel inför varann. Och jag blir sorgsen över hur vårt land, Sverige har förvandlats från folkhemmet, där alla bidrog och hjälptes åt, till ett hyperventilerande elitistiskt slicka-uppåt-sparka-nedåt-samhälle.

En del människor ser på mig med förakt, som nånting katten släpat in.
En del vandrar förbi utan att möta blickar, med en högdragen haka, och ett hånflin på läpparna, som ska visa omgivningen att de är så mycket bättre än mig.
Var och varannan människa har antingen en apotekskasse, med piller att döva sina symptom, och mildra smärtor, och dämpa känslor…… andra bär på en lila systemkasse, för sina problem…..

Några går förbi som zombies, utan liv i blicken, …. dom har ätit, hör och häpna, ”lyckopiller” ! Dessa människor anses mer föraktansvärda än mig till och med.
”Dom kan väl ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb”
Människor som inte längre har någon gnista i ögonen, hänger med axlarna, och hasar sig fram genom tillvaron, utan att känna, utan att gråta, utan att skratta……utan att leva…..
”Dom kan väl ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb”

Statsministern var i staden på sin ”Eriksgata” och åt en middag på Appelbergs. Det var en snabbvisit, där han, ledaren för arbetslinjen, konstaterade att det inte var regeringens sak att skaffa jobb åt staden med högst ungdomsarbetslöshet.
Men han fick ju middag jallafall, statsministern… undrar om han betald den själv ?

Själv är jag ömsom arg, ömsom uppgiven. Både över vart Sverige tar vägen, ….och över min egen ”theres-a-whole-in-the-bucket-situation…… och över kärlek.

Jag tänker att det är bra meningslöst alltihop utan kärlek. Jag såg en kyss på en film igår, en passionerad kyss av förälskelse. Och det brann till i mitt bröst.
Kommer jag uppleva det igen ?… och om inte …. vad är det då för mening med allt.
Ingen har tid för varann längre, ingen har tid att leva.

Jag tittar ut igen, och det har blivit ännu mörkare ute…..
jag ser en stjärna….och längtar dit….

….
Outcast….. I am where the eye does not see….

Jag kan inte göra mer än jag gör…..
Allt jag förväntas göra ska vara gratis, tas för givet….utan lön, utan värde….
Jag har tröttnat.

Vänner som flyttar ……parar ihop sig, och har sparsamt med tid.
Tid har jag….. det är allt jag har….. men ingenting att göra av all den tiden.

….och jag är less på hela skiten.

Kunskap har jag… talang har jag, men är en trasdocka….. ingenting värd…in the eyes of the world….

…..
Idag stod det i tidningen om Högerpolitiker som suttit i en nämnd…
”Regeringens råd för statligt ägande ”De hade ett möte under ett helt år, och tjänade på det mellan 100.000 – 220.000 kronor var…..’

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8591250.ab

Jag blir trött…

Detta pågår NU….. NI MÅSTE ÖPPNA ÖGONEN !!!
De sjuka, och arbetslösa kan inte avsätta denna regering, vi är för få och för svaga, och utan makt att påverka….. kan tex inte använda strejk som maktmedel
…och ingen efterfrågar oss..

Det är arbetarklassen… ni som är landets ryggrad måste återta er rättmätiga ställning !… det är ni som har kraften !… det är ni som har makten att avsätta dem…..

Fall efter fall efter fall uppdagas i pressen, där sjuka blir utan ersättning, misstänkliggörs och trycks ned…. det ska dras in på dessa……vad ska pengarna användas till ???…. jo sådant som jag nämnt ovan, där politiker och mäktiga män och kvinnor… roffar åt sig i skuggan av hysterin kring SD….

SD är ett skitparti !…. men de är inte de som är det stora hotet för Sverige, svenskarna och de svaga i samhället…. det är alliansen !!!
Om vi hade skapat oss ett humanare samhälle, hade inte SD tillåtits ställa svaga grupper mot varann, som nu görs… Svenska sjuka och pensionärer ställs mot utsatta flyktingar, som torterats och jagats i sina hemländer….medan Reinfeldt och co hovar in miljon på miljon i egen ficka, och låter oss andra slåss om brödsmulorna…..

Hur kunde det bli så här…?

Är en hundralapp mer i plånboken viktigare än din sjuka mor, och din döende morfar ??…. för om vi hårddrar det, så är det precis vad som sker nu….

Jag är trött….

Arbetarklassen var en gång i tiden allierad med de svaga i samhället… arbetarklassen VAR en gång i tiden de svaga i samhället….

Det kommer inte sluta förrän ”Prins John” (Reinfeldt och co) har snikat åt sig miljarder på folkets bekostnad… raserat alla trygghetssystem och återinfört det gamla klassamhället från 1800-talet igen…. där arbetaren ska stå med mössan i hand….

Om ni skrattar åt den jämförelsen…. så betänk vilka nästa grupp moderaterna kommer attackera… och betänk vilka han kommer att ge sig på NÄR det blir riktigt dåliga tider ??…… och de kommer de tiderna märk mina ord ….

… om vi då vid det tillfället gett bort allt det socialisterna kämpade till sig under 1900-talet…. så kommer eliten sitta på feta bankkonton igen..

Res er arbetarklass….. kom ihåg erat ursprung, kom ihåg ert arv och era medmänniskor..
De kommer aldrig flytta på sig självmant…… vi måste flytta på dem

…..
Efter alla framsteg…..så finner jag mig själv falla igen…och igen och igen
Jag reser mig …. och faller igen, och reser mig……

Jag blir så trött….. så innerligt trött….
Så som han skrek… demonstranten på Kairos gator…. ”Jag vill vara värd något”
Mitt värde sätter jag ofta i att få hjälpa till med det jag kan, vara nyttig för andra… i ett sammanhang…. vara värdefull för någon…. för några ….

Och ofta är min fysiska hälsa en förutsättning, för det mesta jag hjälper folk med….
Så när som nu…. när min rygg fick sig en knäck… och jag inte vet hur allvarligt det är på lång sikt….. så faller humöret….. Och med det oxå förmågan att tänka positivt, tänka bra tankar o mig själv, och se till att jag mår bra…..

Så bräckligt är min självkänsla… mitt självförtroende…..

Kärlek ….. ja det vore nåt det…. Stolthet… ja det vore nåt det….

Men kärlek …. Jag vet inte jag….. vad är det egentligen ??
….och är det bara starka människor som kan älska ??….och vem ’är egentligen stark….. Den som aldrig faller … eller den som reser sig om och om igen ?

”Du kan inte älska någon annan, om du inte älskar dig själv”….
I beg to differ…. jag tillåter mig själv tvivla på detta….
Ställ er själva frågan hur många som kan ställa sig upp rakryggat och säga att de ”älskar sig själv”….. ??

Då blir det inte många kvar som kan älska ….och ändå älskar vi …. ja eller ”ni” kanske jag ska säga ……
But how sweet wouldn’t it be …..

…..
En fantastisk dag ! ……och ett rent helvete…..

För mig har det varit en bra dag ur många aspekter, ätit mig mätt…. och gjort lite nytta…..
Men samtidigt är jag less på hela skiten….
Less på det furiöst hänsynslösa, människoförnedrande, destruktiva kapitalistiska system vi lever i ………
Jag är less på att läsa om rika människor som blivit rika för att de utnyttjar fattiga.
Det senaste som kommit till min kännedom är att rika kvinnor i väst köper tjänsten att någon fattig kvinna skall bära deras barn pga att de inte kan få själva…. barn har blivit en import, en industri…..
Baern stjäls och säljs som varor …..så fruktansvärt ovärdigt och omänskligt….
Det behöver absolut inte vara något fel med adoption, många gånger är det en hjälp…. men det är den cyniska människohandeln jag blir arg över.

…..och ingen av oss reagerar !…. inte tillräckligt !

Jag är så fruktansvärt less på människans enögdhet, människans ignorans mot den planet som föder oss, gett oss liv, och ännu ger oss liv…..
Människan har utrotat mer arter och ekosystem än något annat….
I Sverige hatar man vargen, och ljuger om dess hemskhet…. för att få skuta av hela stammen…… fast Vargen inte dödat EN ENDA MÄNNISKA i Sverige under modern tid….

Gång på gång ser vi hur människan leker GUD, och det kommer aldrig att sluta väl… vi ser redan nu konsekvenserna i svårartade epidemier, muterade virus, resistenta bakterier som följd av människans ignorans och brist på respekt för naturens lagar.
Västmänniskan vräker i sig gifter, röker, dricker, knarkar, äter socker mer än mat, rör sig inte utan åker bil överallt, och spyr därmed även ut än mer gifter,,……

…. och sedan står vi förvånade över de sjukdomar som drabbar oss som cancer, hjärtsjukdomar, muskelsjukdomar, ADHD, Psykiska åkommor, och hundratals nya sjukdomar…..

…. och litar till att mediciner skall rädda oss, så att vi kan fortsätta på invant spår, att förgifta, leva felaktigt och ohälsosamt…. mm mm

Likaväl blir jag less på politiker….. och i synnerhet blåa politiker och blåröda (S)
….. som roffar åt sig skiter i den lilla människan, den sjuka människan, den svaga människan….. som går i storkapitalisternas ledband, och köper sig makt via lobbying och hemliga bidragsgivare till sitt politiska parti…..

Och jag blir less på de politiska lögnerna som smutskastar det nu snart ENDA parti som fortfarande står på den lilla människans sida …. vänsterpartiet.
Jag blir less på desinformationen och lögnerna från M, om att de skulle vara emot utanförskapet, när de spär på det… blir less på deras förvrängningar och stölder av ord…. förgiftar språket gör dom….

Och jag blir bedrövad av att man lyckats köpa/muta sig till blåa röster pga av att de rika och medelrika fått skattelättnader och mer i plånboken på bekostnad av vad skatteintäkter gett i form av sjukvård omsorg och trygghet…..

Jag skäms ….över att detta har blivit möjligt i Sverige

…. Olof Palme vrider sig i sin grav

….ord är vassare än svärd !…..

Rykten falskare än en landsförrädare.

Vilken skör tråd det är vi vandrar på ändå…..livet.

När som helst kan tråden gå av…..och ändå går vi genom det med illusionen att vi är på fast mark.
En cancerknöl i en kvinnas bröst, ett brustet hjärta i en mans bröst…
…Blodförgiftning på ålderns höst…… eller ett förgiftat ord, utan tanke på att dessa skördar offer ….. lemlästar, tar livet av folk…..

Vilken skör tråd det är vi går på…… livet.

När falska ord tas för sanning, när den rättfärdige offras…..
…när den svage blir den utsatte, och den starke trampar på dess sår….

….. vem skall offras nästa gång ?

Tänk efter…. före !

1 liter mjölk, och en halv vetelängd…..är min tröst i natten.

Fullt medveten om att livet långsamt sipprar ut genom mina fingrar, samtidigt som jag lika långsamt gör upptäckter om mig själv och livet, som inom tid skulle kunna ge mig min frihet…. frihet att älska och älskas….

Fjättrad vid för den tiden osynliga bojor…. osynliga för mina ögon.
Utan att förstå det hade du gett mig bojor, låst och kastat nyckeln…..
Borta för all framtid… för hur kan man hitta en nyckel till bojor man inte vetat att man haft ?….i en värld med miljarder människor och oändliga vidder, skogar och hav……

Och jag fortsatte gå framåt i livet…… för jag visste inget annat. Bojorna, de osynliga gjorde att jag inte tog mig framåt ….inte så fort… inte så fort som förväntades av mig. Inte så fort som krävdes av mig … och jag snubblade , och jag snubblade….och ansiktet träffade marken först varje gång….. inga fria händer att ta emot mig med….

Ingen annan såg heller bojorna du gav mig, eller det osynliga handfängslet….
De såg bara hur fumligt jag förde händerna pga av dem, och hur jag staplade fram genom livet pga av de osynliga fotbojorna…

Några skrattade när jag snubblade, några utnyttjade det faktum att jag var fjättrad…. Några accepterade mig som jag är och som jag var…..
….men ingen såg bojorna…..
…och ingen visste att du hade satt dem runt mina vrister och handleder.
….ingen kunde ens föreställa sig detta….. Du var ju en chef, du såg bra ut, och var trevlig utåt……du var ju en mor !…… eller skulle åtminstone ha varit det.

Jag har inte funnit nyckeln……. men jag har sett bojorna, dom har blivit synliga först nu, och nu kan jag ta en hårnål …. och börja lirka upp dem……
Redan nu innan den fullkomliga friheten ….känner jag en liten, liten doft av frihet.
en frihet som jag skall nå …. om det så blir på min sista dag i livet, så är all strävan värd det……

1 liter mjölk för 17.90, och en vetelängd för okänt pris….