…..
Hej far !
Det är jag igen som skriver ….
Jag tänker på dig ofta.
Hur har du det på ditt cumulusmoln ? …
Chiefen har väl fullt upp antar jag, att hålla rätt på människorna ?
Här nere på jorden kastas jag mellan hopp och förtvivlan, både för egen del, och för mänskligheten….
Ibland tvivlar jag på om vi kommer klara oss, människan alltså.
Men ibland ser jag oxå osjälviskhet och godhet…. men just nu ser jag väl mycket av egoism och långsiktig destruktivitet.
Men jag dansar väl vidare på sommarlogar i väntan på kärleken… i väntan på medmänsklighetens återtåg…..
Att virvla runt med en kvinna i mina armar, till musik som du far, brukade basa till, det är lycka på jorden…..
Känna hur hon följer dig i minsta steg, hennes hand stadigt tryckas mot min rygg. Och i takt med basen och i känsla med musiken, uttrycker jag min livsglädje och saknad efter kärlek på samma gång…..
Jag vill känna mig behövd och efterfrågad …. det är säkert.
Och far, jag vet att du och mor inte kunde ge mig detta, i mitt bagage och min ryggsäck, som jag hade med mig från barnatid… in i vuxet liv…..
Jag vet detta…. men jag vet oxå far, att du gjorde allt du kunde far, … du hade din egen ryggsäck du bar på, med skuldkänslor och sorg, och längtan….
Bara lite kärlek ….. det är allt jag vill, det borde väl gå att ordna ??… även för en själslig trashank med stort rött hjärta ?
Min största längtan har någonstans i mitt undangömda, varit att bli far själv. Men även en stor rädsla för att inte räcka till….. det är ett stort ansvar.
Hon som jag var tillsammans med för några år sedan har jag kommit över så pass att det inte påverkar mig nämnvärt. Men jag saknar hennes barn, som jag tyckte mycket om…..
… jag har så mycket kärlek inombords att det känns som om det ska svämma över, och jag behöver bara någon att ödsla den på…..
… men som sagt… jag får väl dansa vidare på mina sommarlogar så länge … i väntan….
Mitt i sommarens ljus, gör sig mörkret påmint igen, både inombords, och utanför.
Kvällarna blir lite mörkare igen, och jag välkomnar detta.
Regnet öser ner utanför mitt fönster, och jag välkomnar det.
Salta tårar rinner ner för min kind….. och jag välkomnar det…..
… du far, jag hör av mig igen !