Kategori: rapport till himlen

…
Hej far…

hur har har du det i himlen ?

Jag har det tufft nu pappa. Jag känner mig så ensam,
och så ledsen. Jag saknar dig oxå pappa.
Jag håller huvudet högt, men till slut kommer tårarna.

Det är lätt att glömma bort ibland, att jag är fin människa även nu,
att jag är värdefull och älskad omtyckt även nu när jag är ledsen och arg.
Jag behöver höra det pappa.
Kan du lägga en arm om mig nu far.
Jag behöver en arm om mig nu far…

…
Hej far … jag saknar dig fortfarande. Och kommer före alltid så göra.
Jag går ofta omkring här nere på jorden och citerar dig, och alla vitsar du drog.
Berättar om när du gav mig mod att köra inne i Stockholms citytrafik. Hur du ”lurade” in mig till stan, och satt lugnt o tryggt bredvid medan stressade Stockholmare la sig på signalhornet, om det tog 2 tiondelar för lång tid. Du bara log o sa:

– ”låt dom tuta, ta den tid du behöver”

Jag sitter nu i min etta, med magen full av fruktyoghurt och nobless-choklad, vilket jag förmodligen får betala för senare i natt, i form av sura uppstötningar, eller i värsta fall ofrivillig akut ”idisslande”. Jo jag har tröstätit igen far. Det är inte så ofta, nån gång i månaden bara faktiskt. Men jag har Samarin hemma uti-fall-på-att.

Nu och då far, trots att jag har det så bra att jag borde skämmas, så krymper jag ihop till en liten ynklig självömkande rumpnisse inombords. Över nåt så trivialt som kärleken pappa, nåt så trivialt som kärleken. Och jag blir lika intensiv i min självömkan som jag och andra män kan bli vid en riktigt svårartad ”manlig förkylning” om inte värre. Sorry…. men jag är inte större än så.

Det finns så mycket fina människor far, så mycket vackra, goda, omtänksamma kvinnor i min omgivning. Men inte som är lediga, eller intresserade av en sån som mig.
Bara inom det närmsta danssällskapet finns obönhörligt vackra omtänksamma själar, i vackra skal, där godheten lyser igenom redan vackra fodral. Några är upptagna, några är inte intresserade, och nån enstaka passar nog inte ihop med mig. Och många har ju schyssta killar oxå, och barn så … så där vill man ju inte förstöra nåt, ens om jag kunde.
Ja det är väl mitt fel också antar jag. Om jag varit mer man, mer inkomstbaserad, mer produktionsenhet så kanske de hade haft nåt att luta sig mot …. ekonomisk och socialt… antar jag. Men jag tillåter mig älska även de upptagna på avstånd, om än obesvarat, utan att för den skull lägga an på dem… att älska kan ju inte vara fel… eller ?

Få förhållanden är så felfria och rosenröda som en självömkande gammal dansgud går och inbillar sig. De får ofta kämpa för kärleken inbillar jag mig. Men ändå … att vara tvåsam…. i mitt vardagsdrömmande… hmm wow, typ liksom. Hålla händer, äta ihop, bry sig om, bli omhändertagen. ….
vara saknad…. vara saknad… vara ……. saknad.

ha ha … precis nu när jag sitter och längtar efter mer, slumpar shuffle fram ”O sole mio” med Jonathan Antoine på Spotify. Vad är oddsen ?

Skulle allt bli bättre ? skulle allt fungera ? om jag liksom många andra fick uppleva kärlek igen ? … vet inte ,,, kanske inte. Men varenda cell i mig längtar ändå efter kärleken. Så fjollig är jag hörni. Men imorron har jag väl gaskat upp mig igen, satt på mig gladmasken, och agerar barmhärtig samarit igen, för att få känna nån slags själslig tillfredsställelse.

Och nu blev jag tvungen att hälla upp ett glas samarin.
Tror jag ska se på ”Love actually” igen… vilken ”Lip-särring” jag är far.

…
Hej far … har du tid en stund ?

På ett personligt plan, har jag haft en riktigt bra sommar faktiskt.
Dansen och musiken har stått i centrum, plus att jag fått många tillfällen att hjälpa nära och kära, och okända människor, med saker de behövt hjälp med. Sådant gör mig lycklig och hel far ! Jag har gett pengar och mina leenden åt tiggare, jag har vattnat blommor, burit möbler, varit datasupport etc etc…

Du … om du surrar nå’t med chiefen, kan du inte höra med honom, om det kanske var så han hade tänkt det med oss människor, att vi skulle finna glädje i att hjälpa varandra ? Nej jag anser mig inte vara bättre än andra, men pga av att jag får möjlighet att hjälpa, kanske jag blir delvis lyckligare än folk som finner det svårt att hjälpa, svårt att dela med sig. Men det finns oerhört många goda människor oxå. Det vet jag.

Och när de mörka, svarta molnen åter hopar sig över Europa, med rasåtskillnad, segregation, snålhet, hets, hat och främlingsfientlighet som grundtanke, så kommer dessa goda krafter prövas, och övervinna hatet, det tror jag på, men måste vi återigen ner lika djupt som då på 30 och 40-talet innan det vänder far ?
Jag brukar inte lägga människors handlingar på Guds ansvar, och gör det ej heller nu. Men jag önskar innerligt att detta hat upphör…. snälla chiefen, om det är nåt du kan göra, så gör det. Hjälp de goda krafterna, och kasta ljus över de mörka krafterna.

Jo… och far, mitt i allt detta som sker, flyter vardagen på, och jag ska ut på lingonjakt. Hade vart roligt om du kunnat följa med far. Moster är ju lite för ofärdig och för dålig balans, och dessutom 83 år, så hon varken får eller vill följa med. Men hon var med och plockade svartvinbär far… duktig tant det där.
Och det blir högst troligt en sommardans till, fast det är september.
Flitiga biet C och jag åker nog till Jämtland, och kanske får med oss några ”tokiga” styrdansare till. Du hade mått gott av att höra dansbandsmusiken nu… den har blivit bättre tycker jag Och än lever styrdansen far… mycket tack vare eldsjälar som Lejonen, och dansnördar som mig själv, flitiga biet, danskungen och övriga ”kallvattendrickare”

Nä nu jett jag nog slappa framför teven lite, innan jag tittar in i huvet. Sen blir det lingonjakt far… hälsa chiefen !

…
Hej far !

Tänkte komma med en liten rapport igen, om du inte tar en lur där uppe i himlavalvet förstås, eller nå’t. Det var nu 8 år sedan jag såg dig här nere, 8 år sedan du gick och la dig, och inte klev upp mer. Jag tänker på dig då och då, minns både roligt, och sorgligt. Men hur än allt var, så minns jag ditt stora röda hjärta far.

Jag vet ju inte alls hur det fungerar med allt sån’t här, döden och det. Om själen fraktas vidare och får ro ? Om man får syndernas förlåtelse, och träder i evig vila ? Om man återföds till jorden ? Om man får straff för dåligt beteende i efterlivet ? Om man återser sina nära och kära ? etc etc…
Men för mig passar det bra att prata med dig på det här viset, i min blogg.

Som du då kanske vet så har mor min vandrat in i efterlivets värld nu. Jag hade ingen kontakt alls med henne de sista 30 åren av hennes liv, och de senaste 30 åren av mitt. Och det är på många sätt trist och tragiskt, men jag gjorde och gör det bästa jag kunde och kan utifrån de förutsättningar jag fick/har. Och det fanns inget intresse därifrån, det fanns aldrig någon tanke på mitt välmående därifrån, och framförallt det fanns aldrig någon möjlighet att förändra något, eftersom hon aldrig någonsin gjorde något fel. Och lika är det med mina bröder nere i Stockholm, det finns inget att göra åt människor som inte vill eller kan förändra sig, inte förmår känna. Så det enda alternativet för min själsliga hälsa var att lämna det bakom mig och gå vidare, söka en ny familj, nya vänner, nya hjärtan far.

Far … jag hoppas att döden innebär att man blir fri från alla världsliga bekymmer och plågor, att man blir hel, liksom vid en slutstation och finner Nirvana. Jag skulle väl iofs inte ha nåt emot att återfödas till hök eller nåt sånt. Men jag hoppas det för att jag skulle vilja att mor fick lämna alla sina tilltrasslade, bittra känslor och tankar och finna frid.

Far jag har haft en så’n lycklig sommar, den bästa jag kan minnas faktiskt. Jag har dansat otroligt mycket i sommar, och dans är lätt beroendeframkallande. Man får faktiskt självlysande själ av dans far. Och vad jag har lyst i sommar. Massor av fina vackra människor har kommit i min väg, och tillfälligt i min dansfamn. Och i dansen far har jag till slut även känt av vad det innebär att vara eftertraktad och omtyckt… som man, som människa, och som dansare….

Dansen är kommunikation, ett samtal, mellan två kroppar, och två själar. Om kommunikationen stämmer blir det som vacker prosa. Utan ord uttrycker jag passion genom fötter, ben och överkropp och armar. Jag talar, hon lyssnar, hon talar jag lyssnar, med våra kroppar… det är konst, det är närhet, det är tyst kommunikation, det är glädje… och dans ger en självlysande själ.

Far … du sa till mig en gång, när jag var deppig över ännu en kärleksrelation som tagit slut:

– ”Det kommer flera”

Jag vet inte far… det finns flera, det gör det. Men kommer det flera ? och kommer det någon som ser mig och mina behov, som faktiskt accepterar mig och älskar mig precis som jag är nu ? … Och inte går in för att göra om mig till någon de kan älska, eller föreställer sig att de vill ha ? Jag vet inte far. Jag vill så jag skäms, men jag är skeptisk, mycket skeptisk och jag är lätt desillusionerad vad gäller kärleken… jag tror den har blivit kommersialiserad till en marknadsplats där andra kriterier än kärlek och omtanke går först.

Min själ är en samexistens av alla mina känslor och tankar, och sorgen och glädjen finns hela tiden med mig oavsett vilken av dem jag känner av mest för tillfället. Men om man går om än tillfälligt omkring med ”självlysande själ” så kan man faktiskt likt Ulf Lundell konstatera att:

”Det är gott att leva , trots allt”

…
Hej far

Nu har du väl fått sällskap av Rolf Svensson antar jag.

Livet är underligt ibland far. Jag saknar dig ännu, kommer så göra för alltid.
Jag sörjde ett tag och gick vidare då för sju sedan, men saknaden kommer jag aldrig ifrån.

Moster Maggan, som även du tyckte så mycket om, var ju nästan på väg en dag i december. Men något, någon eller några höll henne kvar. Hon säger att hon är redo, den dag det blir tack och adjö. På ett sätt kan jag väl förstå det, om kroppen hänger med allt sämre, yrkeslivet sedan länge avslutat, och hennes barn börjar närma sig pensionsåldern. Och när den dagen kommer, om jag ännu är kvar här nere på jorden vilket jag hoppas, så kommer jag mista min sista riktigt nära familjemedlem. Och det kan säkert bli svårt, och än mer ensamt än jag känner det nu. Men det är då, nu är nu.

Men nu känner jag mig ändå lite ensam far. Lite övergiven och inte så värdefull. Jag känner mig som ”åslappe” (det som blir över). Och ibland hjälper inte vänners och bekantas välmenande ord, när jag för sjuttontusende gången lägger mig ensam. Och ibland är inte ens fantastiska danser tillräckligt, danser med vackra, underbara danserskor en varm sommarkväll, när de sedan går hem med någon annan. Och även om den sång jag sjunger, och de toner jag förmedlar på gitarren räddar mig från att torka ut inombords, så läker de inte öppna sår, och tar inte bort min längtan.

Min kärlek är inte välkommen, min kärlek, min passion kommer aldrig fram till någon att älska. Och likt ett ratat barn, gråter jag invärtes och funderar ofrånkomligt vad det är för fel på mig, varför duger jag inte ? Kanske sitter du på svaren där uppe i din himmel far. Men jag här nere på jorden förstår ingenting. Jag vandrar omkring i ett vackert paradis, jag beundrar, berömmer, älskar. Men ingen adress till mina kärleksbrev.

Och jag känner inte som moster Maggan. Inte heller om jag vore Åttio år gammal. Jag känner mig inte klar. Jag har inte uppfostrat fina barn som hon, som det blivit bra människor av. Jag har inte arbetat rakt igenom mitt liv, lämnat barn på dagis och lekt med dem i parken. Jag har inte suttit uppe och oroat mig för barn som kommer sent hem, inte grälat på dem av kärlek och ombry. Jag har inte mötts av en varm kvinnlig famn, med orden ”Jag älskar dig” inte tröstat densamme när något bekymrat henne far… det är ännu ogjort far. Och jag blir inte yngre….

Jag hade nog inte haft så mycket emot att bli gammal far, om jag hade haft detta i mitt minne, till mitt arv…

Men jag ber inte Gud om detta, det finns folk som svälter, blir våldtagna i världen. Finns folk som dör i svåra sjukdomar fast botemedel finns. Finns folk som har ett par kronor om dagen att leva på. Så jag tycker Gud har nog med tårar för dessa människor. Men önskar och hoppas …. kanske jag någonstans långt, långt inombords gör. Men flamman falnar sakta bort med åren, och förspilld kärlek, är väl det enda som finns att ångra i ett liv… i ett liv som mitt.

Men hälsa chiefen att jag gråter med honom över alla dessa fattiga, sjuka och dödade människor. I kväll spelades tårar på gitarren min.

…
Hej far !

Jag är ledsen och orolig.
Det är svårt att sätta ord på vad jag känner.
Men chiefen vet väl antar jag…. så du kan ju höra med honom.
Jag har inte så många ord ikväll far….
önskar du kunde flyga ner på änglavingar och lägga armen om mig inatt.
För nu är jag rädd, ledsen och orolig.
Den här världen har under stundom farit hårt fram med mig.

Din son Tomas

….
Hej pappa i himlen !

Jag misströstar far. Så mycket våld, så mycket hat odlas om igen på vår jord.
Så många starka krafter som inte bryr sig om att de förstör vår vackra planet.
Har dom inte förstått att paradiset inte är uppe hos dig och chiefen ?
Paradiset vi blivit tilldelade är vår vackra planet. Men lika så om det finns ett helvete, så är det självförvållat av människan, och finns även detta finns på vår jord.

Jag känner mig uppgiven far, över människors fundamentala brist på tankeförmåga, och empatisk förmåga. Jag blir nästan rädd för vad som håller på att hända i Sverige och Europa idag. Folk spottar på människor som rest hit i ren förtvivlan, och blivit tvungna att tigga, mycket pga hur de stängs ute från samhälle efter samhälle i Europa. De är ofta Romer… och behandlas mycket lika som Judarna under 30-talets Europa…

Idag sitter människor i riksdagen, som vill registrera invandrare, människor som steg för steg tar allt djärvare kliv mot en form av segregering som vi aldrig trodde världen skulle behöva uppleva igen. Jag tappar min geist, min tro på människor, när jag ser dessa krafter växa dramatiskt i opinionsundersökningar. Jag kommer dock aldrig ge upp min tro på människors lika värde, hur stora dessa krafter än blir. Inuti sin själ förblir de för evigt små.

Far, vad har chiefen att säga om allt det här ? Han har ju sett historien upprepa sig gång efter annan. Kallar han oss fortfarande ”skapelsens krona”. Eller var det aldrig han som kom på det uttrycket ?

Jag börjar misströsta far, och tror att dessa cyniska människor kommer vilseleda folk in i samma elände en gång till, jag känner mig maktlös far.

…
Hej Far !

Jag har ett litet problem.
Om du skulle kunna snacka lite med chiefens hantlangare, behöver inte störa honom med triviala saker, han har nog att göra ändå kan jag tänka ? Men vore tacksam om jag fick hjälp. Du förresten far, ja du vet ju att jag inte är så mycket för alla kommersiella högtider. Men typ grattis på farsdag kära far i himlen. Jag tänker på dig och saknar dig.

Ja annars är väl allt som vanligt här nere, vintern är i annalkande, bara snön som fattas nu. Och Djurgår’n tog 3 pinnar i kväll. Så helt dålig dag har det inte varit.

…
Hej far !

Jag saknar dig …. jag kommer alltid att sakna dig.
Sorgen är något annat, den kommer man över, och lever vidare.
Nya sorger kommer, och ny lycka. Men saknaden består.
Jag har börjat spela bas nu far… precis som du.
En dag blir jag kanske lika flink på det som du.
Utöver det spelar jag piano rätt hyfsat och gitarr riktigt bra.
Men det här med basen känns rätt….

hälsa chiefen

…
Hej far !

Hur har du det där uppe ?
Nu har du Kjell hos dig oxå, din yngste bror.
Nu kan ni dra historier för varann, och kanske ta en bastu, som ni brukade göra du o Kjelle. För visst måste de väl ha bastu i himlen ?
Jag ska ta mig ner till Stockholm, och ta adjö av bror din, rent ceremoniellt då förståss, eftersom han redan är hos dig och chiefen.
Jag tar med älskade moster som ressällskap neröver, och dumpar henne hos Maj i Östhammar.
Dom har längtat efter varann så …

Det har blivit mindre bärplockande än så länge i år.
Har varit upptagen med annat, lite föreningsgrejer bl a.
Önskar på ett vis att du var här, och vi kunde ta med näverkônten och fylla den med lingbära. Men nu är det som det är med det.

Nu är det valtider igen far, men jag börjar bli rätt uppgiven. Främlingsfientligheten växer i Alliansens ekonomiskt och kulturellt segregerade Sverige. Sverigedemokraterna vinner mark, pga av folks oförmåga att vara källkritiska, pga av folks oförmåga att känna empati. pga av folks oförmåga att förstå att SD ljuger med illa presenterad ”statistik”, utelämnar allt positivt mångkultur och invandring ger oss, och alltid har gett oss.

Och regeringsalternativet Socialdemokraterna flirtar med Folkpartiet. Vänstern står ensam upp för avskaffande av vinster i välfärden, står ensam upp mot rutbidrag och att att rika ska få skatteavdrag för ”tjänstefolk”
Vänsterpartiet kommer förmodligen inte få makt, av den enkla anledningen att det är det enda parti som inte slickar röv på de rika, och det är de med pengar som inte vill dela med sig, som köper politisk makt. Om inte vänstern får 10 % eller mer, kommer de bli bortmanövrerade.

Så nu blir det resa till Stockholm igen. Jag älskar Stockholm, men tycker det är skönt att åka hem till Ådalen igen.
Sverige har blivit kallt, beräknande och egoistiskt.

Vårt kära Djurgår’n storvann mot Mjällby, 4-0.
Sån’t kan ju värma hjärtat lite.

Segla på nu, bland molnen far !