Kategori: rapport till himlen

…
Hej pappa !

Läget bland Cumuluskuddarna ?
Har ”Chiefen” blivit utbränd än ?
Gissar det är många som hör av sig till honom,
från en allt mer galen värld,
med allt mer egoism pappa ?

Just nu pappa pågår en tävling,
i att anklaga, och döma män i media,
istället för att hantera rättvisan domstolar
som en gång gjordes.
Den tidning som anklagar mest, vinner,
för då får de fler tidningar sålda.
Heja feminist-media-kapitalismen !

Förresten … sa han inte det den där snickar-pojken,
från Nasaret:

”Den som själv är utan synd kastar första stenen”

Vare sig man är troende eller ateist,
kan jag tycka att de orden inte var helt fel.
Men vad bryr sig väl Lady Dahmer eller media om det ?
För nu är det ”revolution” och ”varje revolution
kräver sina offer, även oskyldiga”, hörde jag nyss,
är en paroll som normaliseras.
Jag gissar pappa, att det bara accepteras om det inte är
”deras egna” som offras i media.

Det är en galen värld pappa.
Hoppas det är fridfullare där du är.

Trump och Kim mäter k-kar,
med jordens säkerhet som insats,
Kristersson vill förbjuda en fattigdom som
hans egen ideologi är huvudorsak till.

Här hemma hos mig är det lugnare pappa.
Även inombords, även om det då och då kokar
av ilska över människors dumhet.

Här brinner det värmeljus i vacker lykta om kvällarna,
Här lagas det vegetarisk mat, ibland med fisk.
Här spelas det boule och fotograferas.
Här äts det middag hos vänner, här njuts det av
långa promenader. Här förundras det över den storslagna
vackra höstnatur som bjuds medan solen ännu är uppe.

Tredje pusslet för i höst är upplagt.
Spelkompisen skulle fått lagt sista biten idag
på det förra pusslet, men hon fick förhinder i sitt eget
”tusenbitarspussel”, livspusslet, med sjukt barn.
jag känner med alla människor med för lite tid,
och för mycket att göra, helt uppriktigt och från hjärtat.

Nä det gick inte att vänta längre,
jag fick luska ut själv vart den sista biten skulle ligga.

…
Hej pappa … blir det höst i himlen ?
Här nere är det snart närmare vinter,
än sommaren som var.
Jag saknar dig pappa,
saknaden försvinner inte.
Men jag saknade dig även långa stunder
medan du var kvar på jorden,
men det vet du ju nu.

När hösten kommer blir mörkret
myskvällar inomhus för många,
tända ljus, höstsoppor, och nå’n
god efterrätt i vardagsrumssoffan….

…om du har ljuset och värmen inomhus,
om du har ljuset och värmen inuti.

Annars tränger mörkret in i själen,
likt vinterkylan i oisolerade kåkar.
Och likt kåkar på våren, när värmen äntligen kommer,
så pressar den in kylan i huset,
innan det blir varmt igen.

Jag är trött och seg pappa !
jag hjälpte Martin att bära sängar och piano idag
nu blir det pussel och tv
resten av kvällen.

…
Hej pappa …
…har du tid en stund ?

Djurgå’rn vann borta mot IFK G igår,
med 3-1 … lie kul. Jag känner mig lite lessen pappa,
lite ensam … lite osynlig stress …å så.

Det är sunt att känna sig lessen ibland, tror jag.
Det är de som aldrig tillåter det,
som går under, inte de som gråter, inte de som pratar,
inte de som skriver som går under i första hand.

Pappa … jag saknar dig… än idag.
Jag saknar Stordegersjön och fiske.
Jag hör inte hemma hos någon… ingen älskar mig.
Jag tror du var den ende som älskat mig pappa,
fast du inte sa orden.

Jag har klippt gräset på minigolfen pappa, skurat i mitt badrum,
ätit omelett, och fikat hos Adam på Lilla Caféet.
När det är stökigt och rastlöst i huvvet,
finner jag gott i att göra mindre stökigt omkring,
att liksom ändå fortsätta gnugga på i vardagen.

Men även känslorna behöver kläs i ord,
och även tårar måste få finnas pappa.
Du vet det nu gissar jag,
nu när du kommit hem till himlen.

Såg ett ungt par på caféet, kramas och pussas…
vackra, oförstörda…. kanske.
Det gör ont pappa, det gör ont…
….att se på. …

Just nu känns det något visset pappa,
Kan du glidflyga ner med änglavingarna och
hålla om mig en stund,
jag behöver bli omhållen en stund pappa…

….känna att någon enda människa bryr sig om mig,
saknar mig, längtar efter mig.

…det räcker inte med disk och gräsklippning
och positivt tänkande …pappa.

…
Jo hej igen pappa !
Har du tid en stund igen ?
Vet ju inte hur linjerna rakt uppåt funkar,
och hur upptagna ni är bland molnen.

Kände mig rejält mentalt degig i kolan,
rostig i kapsylen, när jag vaknade i morse.
Och det har liksom hängt i hela dagen.
Och du vet, still alive kicking, fajtas på, så länge det bara går.
Och vem vet, kanske det blir bra nån gång… snart.

Det är ord jag längtat efter att få höra;

”Det kommer bli bra Tomas, jag tror inte, jag vet”

Men som Janne säger, det är ju saker som är bra oxå,
Och det är sant, även när det känns som mörkast.
Det är ju som mörkast strax före gryningen….

Jag har ju i likhet med dig börjat lira Elbas pappa.
Om du varit kvar ett tag till skulle du kunnat lärt mig ett och annat.
Misstänker dock att du skulle rynkat på näsan lite åt själva anslaget på strängarna.
men kom ihåg: ”Det är ju lättare att spela bas än gitarr… färre strängar”

Och lite piano, men guran fortfarande mitt bästa instrument.

…
Hejsan pappa !

Ågren är ingen favoritpolare direkt.
Ja du kände ju honom du oxå förmodar jag,
Dig fick han ju ibland att ”smaka” och bli bedövad av rusdrycker,
det var så du hanterade Ågren, och jag klandrar dig inte för det.
Hade jag på något sätt kunna lindra Ågren och Dysterqvist med rusdrycker,
så vette tusan om jag inte oxå hade fallit till föga för det.

Jag kan nästan ibland känna avund mot de som har en fobi mot något speciellt,
på så vis att de vet vad de ”slåss mot” och kan styra något bättre,
inbillar jag mig iaf.
Men jag undrar om det inte alltid är så när livet känns mer eller mindre svårhanterligt, att man i tanken är redo att tro att någon annan sorts svårighet vore lättare än det jag går igenom nu. Man blir lätt desperat och vill fly till nästan varje tänkbart pris.
Tex till rusdrycker far. Jag har oxå mina sätt att fly på, och jag vet inte om de är bättre, eller ger mildare ”baksmällor” Man kan fly på tusen sätt.

Idag kom han på besök, Ågren, under några timmar, objuden som alltid. Och jag kände för att lägga benen på ryggen och kuta. Men det var bara det att det inte finns nånstans att kuta, ingenstans att ta vägen, så jag väntade ut, och intalade mig efter bästa förmåga att den objudna Ågren, till slut får ge sig av. Han hindrade mig iaf inte från att göra det jag tänkt, och det är ju en sorts seger.
Och nu på sena kvällen är Ågren inte lika närvarande,
men Dysterqvist har inte dragit än.
Hoppas på en god sömn, och fast och fin avföring innan läggningsdags,
det sägs ska vara den bästa huvudkudden.

Du pappa, hälsa chiefen från mig,
och änglarna.

…
Dä storme ute, å ä plussgrada !

Kast i sä mat’n o strässa
fast ja’int ha nå bråttomt.
Kast opp o tjöjs.
Dä ä liksom krype i en.
Ti’n gå falit langsamt,
å en rakt gruve för mytje,
som gick firnt för barra nåt år sen.

Mytje ha blitt bätter, men int nå mytje bätter
Sola … jo nå hjålp han till nå,
Försök o lape i mä allt som gå tâ solljuse

Hur ha ji nä dänn oppat molna ?
Blåse nä e dänn å ?

Ja ha spikt opp en hylle där vi sänga,
De vart nog bra de.

Ja längtes ti de bli bätter
längtes ti sola lys på insia å.
Längtes till e lugne ne sä
Å en få njute lite å.

…
Det har regnat igen.
Det måste komma regn då och då,
för att vi ska växa.
Så att lera som slammar igen forslas bort

Varje omtanke är ljuset som motiverar
morgondagen. varje värmande gest
är trösten i höstmörkret
Det har regnat igen.

…
Ensam och ledsen

…
Hallå där pappa !

Hur är det där uppe bland molnen ?
Om man skulle ha tron att det åskar när gud(arna) blir arga, ja då lär det varit lätt irriterat antar jag, i himlen. För här har det åskat så det står härliga till. Och regnet har öst ner i omgångar. Tacka chiefen för det !

Livet går vidare nere på jorden far.
Jag plockar bär och rensar själv nu far. Moster har ju flyttat närmare sin dotter, och verkar trivas. Förut under några år, så plockade jag själv, och vi rensade tillsammans. Och hon kokade sylt och saft o dylikt. Nu blir det till att köpa saft-attiraljer o koka svartvinbärssaften själv. Det ska nog gå bra far. Sedan tidigare kan jag ju koka sylt o mos.

Saknar dig far !
Jag är inte perfekt, och du var inte perfekt,
men jag saknar ändå att ringa dig och prata,
Vi löste inga världsproblem. Vi drog dåliga vitsar,
vi pratade musik, och du drömde lätt naivt om ditt Ångermanland,
drömde om att flytta tillbaka.

I all din bräcklighet och litenhet, var du oxå stor, varm och kärleksfull far.
Ibland sårade du ganska plumpt. Men du sade också meningar och ord som jag än idag blir styrkt och rörd av. Som när Faster Karin ville att du skulle komma till henne i Arvika, när jag bestämt med moster, då sa du:

– ”Jag är där Tomas är ”!

Aldrig ska jag glömma de orden far.

Ser ni ner på jordelivet, precis som i vissa amerikanska Hollywoodfilmer far?
Eller flyter ni bara omkring i harmoni och lycka och äter Filadelfia-ost ?
Hur som helst…. jag vill bara låta dig veta att det går bättre och bättre.
När det kommer till självrespekterande beteende, så får jag nog mvg far.
Men fortfarande känns hjärtefrågor svåra far. Svårt att våga känna något positiv, kärleksfulla vänliga gester, vill inte nå riktigt ända in far.
Men tid måste få gå, livet går vidare och troligt kommer det mer och mer glimtar av hjärtlig glädje, och stråk av värme når ända in.

I morgon blir det iaf lite golf, och lite boule….
lär starta dagen med havregryn, russin och blåbär

Gonatt far !…. hoppas det dröjer innan vi ses, trots att jag saknar dig

…
hej far !

Det var länge sedan jag skrev till dig nu.
Livet går vidare här nere på jorden.
Och jag kämpar far, jag kämpar för att leva mitt liv,
finna glädje och mening. Precis som du far,
precis som du.

Jag tror du funnit frid i din himmel far.
Du var älskad far, när du var ibland oss.
Du är saknad far. kanske ses vi igen far, men inte än.
Jag vill leva mitt liv, jag vill känna glädje och gemenskap,
innan jag kommer till dig far.

Men far…. jag undrar om du kände dig älskad när du var här ?
Att vara älskad, och att känna sig älskad är inte alltid samma sak far,
det vet du nu far…och det vet jag.

Varje år i maj, sker ett mirakel här på jorden,
när björk, lönn, rönn slår ut sina knoppar.
Och varje år ser jag med förundran och nyfött hopp på detta mirakel.
helt stum av fascination betraktar jag hur naturen återföds.
Det är inget annat än ett mirakel.

Och far, jag behöver tro på mirakel,
jag behöver hitta hoppet, tända den glöd inuti,
som haft syrebrist under lång tid nu,
få den att flamma upp till liv igen.

Härom dagen gick jag tillsammans med vänner sträckan som tusentals
arbetare gick den 14 maj 1931, där några inte kom hem.
Klasskampen levde då, idag fick 85-årsdagen enbart
rapporterande korta notiser, i bästa fall. Några ur borgerligheten, både i sociala medier och i tidningar.ägnade sig till och med åt historierevision och skuldbeläggning mot arbetarna som demonstrerade. Om du ser Tore Alespång, som blåste eld upphör och blev åtalad för att ha räddat livet på oräkneligt antal fattiga arbetare, där bland molnen, så skicka honom min beundran.

Och jag när jag tänker på Kramfors, kommer jag att tänka på en av dina stora sorger, när du som litet barn tog på dig skuld över att din yngre bror Sture drunknade i hamnen. Hur du grät över det när du tagit dig någon öl,
och aldrig riktigt kom över det.
Men nu har ni ju sedan länge återsetts.
Det är min tro.

Hej så länge far….
jag hoppas det dröjer innan vi ses.
hälsa chiefen !