Kategori: Detta är bra….

…
Tick tack, tick tack
Tiden tickar vidare, livet levs.
Jag lever livet, efter bästa förmåga. Utan extravagans,
utan dramatik, utan passion. Och jag varken kan eller
vill åka runt och se världen, innan jag ”drar in årorna”.

Upplevd glädje, gladare än hävdad glädje
Man får glädjas åt det som finns anledning att
glädjas över, och den lilla, lilla glädjen kan vara lika stor
som den stora, stora glädjen, sägs ska vara för de som
lever i extravagans, passionerat och dramatiskt.
Om inte större till och med… i UPPLEVD glädje.

Det är ju toppenbra, tycker jag !
Och nu har jag efter en tids outredd ryggont i ländryggen,
återigen rörligheten att kunna ta på mig mina strumpor
utan att ligga till sängs med smärtor i ryggen. Det är ju toppenbra,
tycker jag !

”Du har ju liiiite pengar Tomas!!!”
Jag känner mig rik, även om de flesta inte förstår vad jag snackar
om. – ”VA F-N SNACKAR DU OM TOOOOMAS !!!!…. du har ju liiiiite pengar”!!!”
Ja … na … njää… Inte så lite pengar heller faktiskt. De senaste två åren
är de första i mitt liv som jag inte är black vid månadens slut.
Och det händer att jag kan köpa saker, jag inte kunnat köpa förut!

Låtsasinköp, med leende mun
Det innebär i praktiken att jag går omkring och ”låtsasköper” saker
i mitt huvud, men sällan slår till. Och ler och känner mig rik
bara för att jag KAN köpa vissa saker, som de flesta iofs tar för givna.
Den känslan är endast möjlig om man levt på marginalen,
och ju längre man levt så, desto mer uppskattar man när det blir bättre,
och ju mer man uppskattar, desto lyckligare blir man.

Den som bara har pengar, är inte rik.
Men pengar är verkligen det enda den fattige har, som Staffan Lundgren
citerade om och om igen, och alla tyckte han var mer konstig än innan.
Men så rätt ha hade. Den som bara har pengar, är inte rik.

Som tur var, så visade det sig att promenader hjälpte till att läka ryggen,
även väldigt långa promenader, gjorde att spänningar i ryggmuskler
släppte. Jag är väldigt tacksam för det faktiskt.

Inget ont som inte har nåt gott med sig
Varför är jag inte black nu då, vid månadens slut?
Ja säg det? Jag vet inte i detalj, men minskade utgifter
är den gemensamma nämnaren. Men bara minskat på onödiga
saker… tycker jag iaf. Det är klart … att sluta äta sockerprodukter
i tid och otid, gav inte bara kroppsliga hälsoeffekter, utan drog ner på
kostnaderna drastiskt också. Och att baka 95 % av matbrödet själv,
hjälper säkert till nån krona. Se skulle jag tippa att Coronan,. märkligt
nog hjälper till att dra ner utgifterna, delvis ofrivilligt. Inga
dansutgifter, kraftigt minskade bouleavgifter. Men över lag klokare
inköp när jag köper in oxå.

Jäääävla intressanta bokjävlar!!!
Nu rök det ju lite kosing på bokrean iofs. O ändå har
jag sagt till på skarpen till Jörgen Desen:

– VAD HAR JAG SAGT OM ATT SÄLJA INTRESSANTA BÖCKER !!!

Nå ja … extrapris iaf, men det gick nog nästan tusen kronor
till bokrean. Men då har jag faktisk, hör och häpna,
börjat läsa i de böckerna jag köpt. Jag är väl för snål,
så det ska läsas tills ögonen blöder, om jag väl köpt böcker.
Och ändå klarar jag sällan läsa mer än 30 minuter i sträck
innan jag nickar till, oavsett hur intressant det är.
Ovan läsare, men tjurig också.

The Bucketlist
Ett citat från en av mina favoritfilmer, kan komma väl till pass
i en blogg som denna om lycka, och att leva väl.
”The bucketlist” med Morgan Freeman och Jack Nicholson.
Jag har sett den ett 50-tal ggr, och tröttnar inte förrän DVD ,-skivan är
utsliten.

länk till trailer

(Två dödssjuka män Edward Cole och Carter Chambers
träffar för första gången på varandra när de hamnar i sal på Sjukhus.
den ena miljardär, och den andra bilmekaniker.
De blir väldigt nära vänner, såna vänner som gör allt för varandra och när Carter
börjar prata om sin ”Bucket List” – en lista på saker man ska ha gjort innan man dör,
en idé som kläcktes av en gammal filosofilärare denne hade på collage hakar Edward på.
Han vill göra extravaganta saker och har också de ekonomiska medlen att klara av det med.
Tillsammans försöker de nu beta av alla punkterna på den lista de gemensamt sätter ihop,
allt från jordnära och emotionella önskningar om att skratta tills man gråter,
till äventyrslystna idéer som skydiving. )

Morgan Freemans fantastiska berättarröst introducerar filmen så här:

”Edward Perrimont Cole died in May. It was a Sunday afternoon,
and there wasn’t a cloud in the sky. It’s difficult to understand the sum of a person’s life.
Some people would tell you it’s measured, by the one’s left behind.
Some believe, that it can be measured in faith. Some say by love.
Other folks say, life has no meaning at all.
Me… I believe that you measure yourself… by the people who measure them selfs by you.

What I can tell you for sure…That by any measure, Edward Cole lived
more in his last days on earth…then most people manage can gain, out of a lifetime.
I know that when he died, his eyes were closed…and his heart was open.”

En hake
Men trots att det är en av mina absoluta favoritfilmer, så hakar jag upp mig
på beskrivningen att miljardären Edward Cole, skulle ha levt sitt liv
mer, sina sista dagar på jorden, än de flesta skulle kunna på en livstid.
Jag är nämligen övertygad om att det är ett gravt feltänk att hävda detta.
att om man hinner bränna obegränsat med pengar på saker 99,99 %
inte kan spendera i lyx, så lever man mer? Men så är det också
en amerikansk film,
kanske till och med Hollywood, vad vet jag? …
Och är filmen amerikansk, så kan en regissör nästan aldrig
undgå frestelsen att lägga in propaganda för det kapitalistiska systemet,
i det här fallet, att miljarder dollar = lycka och att leva mer.
Men det hjälps inte, propaganda eller inte, så älskar jag filmen.

Lite som i Clint Eastwoods mästerverk: ”De skoningslösa” eller ”Unforgiven”
Som är genial rakt igenom, ända till slutscenen då han inte kan motstå frestelsen
Clintan både regisserar och spelar huvudroll) … kan inte motstå frestelsen
att agera hämndlysten odödlig cowboyhjälte, och framstå som den gode
genom rättmätigt våld. Men det hjälps inte, jag älskar filmen ändå,
trots det bedrövliga slutet.

Men kontentan av detta inlägg, är att jag vill beskriva
min uppenbarelse sedan länge att den som är utan,
kan många gånger glädjas mer, än den som har. För den som
har, kan inte få…..
Så tiden tickar vidare, livet levs.
Jag lever livet, efter bästa förmåga. Utan extravagans,
utan dramatik, utan passion. Och jag varken kan eller
vill åka runt och se världen, innan jag ”drar in årorna”.

Och just nu kan jag ta på mig strumporna igen, utan större problem!

…
Ganska mycket i människans hjärna fungerar nog typ som en dator, hårddisk, mjukvara (program, och programmering, omprogrammering) Ettor och nollor, virus, virusprogram etc etc.
Fast det egentligen är tvärtom, det är faktiskt datorn som fungerar som en mänsklig hjärna… eftersom det är människor som uppfunnit och skapat datorn.
Men jag kan tänka mig att det har lite med naturlagar o sånt att göra oxå.
Men även om jag nu gör vissa liknelser som framstår som torrt, tekniska och känslokalla, så menar jag eg tvärtom att vårt känsloliv, vår integritet, vår självkänsla, självkärlek, kärlek TILL andra, kärlek FRÅN andra är de viktigaste bitarna i alltihopa.

Uttrycket att ”gå in i väggen” är något som länge officiellt varit förbehållet människor som ”jobbat ihjäl sig”. Haft familj och barn, och stress på jobbet.
Jag och många med mig, vet att det gäller ALLA människor, att man kan ”gå in i väggen” Gammal som ung, arbetslös som arbetstagare, eller företagare…
Det är i realiteten inte förbehållet någon att titulera sig ”utbränd”, som jag ser det.
Det handlar om känslor, tankar, ”felprogrammering” övertrasserad hjärna .. typ.

Började lite googla på ”defragmentera hjärnan” för att se om andra gjort samma liknelse. Och det fanns några. Men bestämde att göra en egen ofärgad tolkning själv först.
Men jag hann se en enklare tolkning, som jag kände var mer för den insnöade karriärs-människan, och den effektive familjemedlemmen. Dvs som jag ser det har fel syfte med analysen och ev ”defragmentering” … att få hjärna överfull på nytt i effektiviseringens likvid-jagande företagares och produktionsenheternas mall.

Jag tänker mig ”defragmentering” av en datorhårddisk som en slags sortering, skapande av utrymme… för smidigare och mindre tungrott användande av den samma. Så om man jämför med mänskliga hjärnan och bloggen jag läste, så tänker jag att man inte ska proppa de nyvunna utrymmena fulla igen.

Jag tänker att det behöver sorteras om, läras om, prioriteras för välmående och livet, inte för producerande och effektivitet. Jag tror nog att varje person kan hitta många olika egna sätt att ”defragmentera” hjärnan. Meditation är nog en form av detta. Mindfulness, en vanlig tupplur, något som över huvud taget får hjärnan i viloläge, eller harmoni. En av mina favoriter till att tömma skallen på trasiga, stressade tankar och känslor, är att massera mina fötter. Fötterna är ju huvudsaken var det nån som sa. Förmodligen en skoförsäljare.

KBT är ju faktiskt mer en sorts ”Antivirusprogram/omprogrammering av felinlärd mjukvara, så som negativa tankar, Plus-fokus etc…. mer än en defragmentering (viloläge, harmoni)
Tex en självbild man blivit inlärd och manipulerad till, av människor som skulle gett en en bra självbild, integritet. Inte helt fel att programmera om sånt inte !

Återigen:

…även om jag nu gör vissa liknelser som framstår som torrt, tekniska och
känslokalla, så menar jag eg tvärtom att vårt känsloliv, vår integritet,
vår självkänsla, självkärlek, kärlek TILL andra, kärlek FRÅN andra är
de viktigaste bitarna i alltihopa.

…
Den hittade hem till mitt bord ändå.
Fantastiskt vacker att titta på, vågar nog inte äta mat med den på bordet nu.
Va mager jag ska bli.

Tack, Karl och Åsa, Anneli, Martin !

Och Jea gav mig idag en ansikts-zonterapi, som släppte många spänningar, och verkligen var terapi. Det vore nåt för den själsliga vården det, både i landsting och privat. Kropp och själ hör ihop, och inga mediciner förbättrar/botar själens vedermödor… människor gör, beröring gör, samtal gör, respekt gör, ge av sin tid.

…
Ibland halkar man liksom in på ett bananskal i situationer man inte föreställt sig att man skulle vara på. Så visade det sig bli på fredagskvällen för Lundin.
Benny ringer och har 2 fribiljetter till något evenemang på Appelbergs Hotell.
Han ville ha sällskap. Och som den godhjärtade människa jag är hakar jag ju givetvis på, utan att ha en aning om vad jag ge mig in på.

Upp på scenen kliver tre yngre herrar. Den längste av dom ser ut som en yngre version av E-type, med långt krulligt hår, en nyckelharpa i näven, och ett typ, E-type-flin på läpparna. Nästa unge man ser ut som han käka taggtråd till frukost, med keps och rutig skjorta och Lech-Walesa-mustasch och en stenhård blick, och den hårdingen spelar tydligen cello. Den kortaste tar tag i en mandolin, och ser ut som en blandning av en nybakad yuppi från handelshögskolan och en blond svärmorsdröm.

Sedan börjar de unga herrarna gnida och knäppa på sina instrument, och jag blir helt hänförd. Lech-Walesa-hårdingen visar sig vara heltidsmusiker och riksspelman, och gör med sin cello vad helst som går att göra med en cello …och lite till faktiskt. Mandolinisten ler heller inte i onödan, men spelar obehindrat och tekniskt väldigt skickligt. Och den leende E-type-typen får nyckelharpan att låta både som temperamentsfullt folkmusikinstrument, ömsint stråke och ibland distat Yngwie Malmsten-solist.

Och här spelar dessa, skulle jag vilja påstå, världsmusiker i vackra, men lilla Sollefteå, och 30 själar kanske har förirrat sig dit. När min spontana reaktion säger mig att det borde varit ett proppfullt Johanneshov eller nåt. Någon hade innan konserten kommit på den mindre lyckade idén att ha en konsertdel på en timme, och paus, och sedan som dra undan stolarna och dansa folkdans. Detta med dans skrämde dock iväg mer än halva människoskaran. Själv kände jag mig både okunnig i den ädla folkdanskonsten, och för stelbent och nykter för att improvisationsdansa. Men jag beslöt mig ändå för att sätta mig i bakgrunden och njuta av de helt fantastiska musikerna leka fram toner och improvisera en hel del.

Efter en fantastisk konsert, den första delen, och en halvtimmes paus kliver svärmorsdrömmen upp på scenen och ser ut över ett tomt dansgolv. Han ser en gubbe med keps, jeans och jeansjacka (undertecknad), några halsmystiska figurer, och en eller 2 tjejer som ser ut att ta ansats till att försöka dansa. Och säger

– Jaha, hur ska vi göra för att göra nåt kul av det här då ?

Jag föreslår högljutt, blyg och försynt som jag är, halvt på skämt halvt på allvar att släppa in halvfulla pubgäster till lokalen. Det mottages inte av någon, varken med någon större entusiasm eller humor.

Men till slut hoppar en som ser ut som lilla My i Mumindalen, fast sötare och en annan tjej, upp och dansar snoa eller schottis till vad än de spelar för sorts folkmusik. Hjältar måste jag säga, när jag själv är för torr, nykter och inbunden för att flumdansa.

Nordic Music tror jag de kallade sig för. Och de ska göra en konsert 3 december med symfoniorkester. Taggtrådsätaren tillika cellisten heter Anders Löfberg och är som sagt riksspelman. Svärmorsdrömmen, Magnus Zetterlund – mandolin, och E-typ-typen heter Erik Rydvall – nyckelharpa.

http://www.norrlandsoperan.se/sve/evenemang/1203-nordic/8080

Jag är lite lur på att åka på det faktiskt 🙂

…
Jag log mig igenom hela programmet.
Och det handlade om Eurovision song contest.
Vad är oddsen ? Nostalgi för hela slanten. Och all Erik-Saade-POP diskvalificerad 🙂

Skäggiga damer. Lönnfeta och till åldern stigna, hjälpligt dansande mormonbröder i gyllene skor. Transvestiter som sjunger Abbas ”waterloo”. Finsk låtsashårdrock i sagan-om-ringen-orcher-dräkter. En praktfull spansk flamenco-inspirerad schlagersångerska i form av Rosa Lopez, med bländvitt leende.

Det bara fortsätter: Vilt sprattlande riverdansben, och stepp i samma nummer, Johny Logans sammetslena vibrerande balladröst. Två danska popartister som var gamla redan när deras låt vann. Dansk folkmusikflöjt. Hanne Kroghs vackra leende till ”svingig” musik. Supergulliga låten ”Kisses for me” framförd av orginalgruppen, helt perfekt, trots att förmodligen färdtjänst väntar efter showen. Och åldrandes med stor värdighet Tysklands enda stora bidrag till världsfreden, Nicole, med ”Ein bisschen Frieden”. När Natasha st Pier sjöng blev jag tillfälligt kär.

Loreens ”Euforia” … ger mig fortfarande rysningar, och är enligt mig tidernas bästa Eurovisionvinnare by far. Och sist men absolut inte minst, fullständigt bedårande vackra, proffsiga och roliga Petra Mede.

Hade ABBA återförenats för detta jubileum så hade hjärtat stannat, och återupplivningsförsök hade fått inledas på herr Lundin

Nu letar jag rätt på filmen om Afzelius på SVT Play, och sover gott på det

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva
Tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår,

skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,

känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm

Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de

hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån

kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?

Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Det är en ynnest att få vandra omkring i detta vinterlandskap…… meterhöga snödrivor utan spår av svarta avgaser eller vinterförstörande salt och sand. Snön lixom omhuldar mig och gör mig lyckligare …ju mer snö ju större leende. Träden vid gängstigar med snötyngda grenar och kvistar bildar naturliga alleer. Och nuu blir det fler och fler soltimmar….. liket lever. 🙂

….
Nu är Kai Tomas i förändringstagen….

Förut har jag ju nyligt kastat ut onödiga prylar från lägenheten, städat och möblerat om, köpt blommor (dom lever alla ännu)

….Gjort det trevligt och mysigt i lägenheten, och praktiskt att hålla ordning…
För att detta skall kunna vara genomförbart, måste det till försakning av tingestar…
…

Idag var det förrådets tur, efter att jag städat ur bilen, och skall hiva den på skroten, så blev det lite prylar från bilen som måste förvaras, och där fanns ingen plats, man såg ej golvet…..

Här är en tredjedel av det som åkte i soporna

Sedan tog jag kameran och fotograferade allt jag har där nere, så nu behöver jag inte leta saker…. typ på det här viset…

och så här

…och så här
osv osv

263 bilder blev det

<!–
WriteFlash('’);
//–>

<!–
WriteFlash('’);
//–>