Författare: tomastvivlaren

…
Långsamt, långsamt, så långsamt att man inte riktigt märker skillnaden från dag till dag, utan måste se längre tillbaka… ser jag små förbättringar i hälsa och harmoni, men ännu inte riktigt i närheten av där jag vill vara. Energin är låg, mycket vila, avslappnande övningar både i kropp och tanke. Spikmatta, pussel, korsord. Icke-listan består till stor del av att reducera krav, måsten och mitt engagemang. Framförallt i den mån jag gör något, så får det lov att bli för mitt eget välmående. Ja menar, det är ju vad en överväldigande majoritet av människorna ägnar sig åt en överväldigande majoritet av sin vakna tid ändå så. Så ingen mening att offra sig till förfall, för fullblodsegoister. Egoist är är även det ett ord att begrunda, hur det används och hur det tolkas, och med vilket syfte. Nu använde jag det i affekt, över utebliven hjälp vid stora behov, under en mycket kort tidsrymd.

Men vad betyder det? Hur används ordet? Jag skulle säga att det kan användas just i egenintresse, att anklaga andra för att vara egoister, ur ett egoistiskt perspektiv. Dvs för att få som man vill. Mycket och många ord är det på det viset med. Till ex tolerans. Den queerfeministiska rörelsen kräver att resten av världen ska gissa vilken identitet personer ur den rörelsen har för dagen, annars blir de kränkta och rör upp himmel och jord i press och till och med rättsväsendet. Dvs man kräver att man respekteras deras val och åsikter, men respekterar därmed inte de val andra, heterosexuella, binära människor gör kring identitet och sexualitet. Könstillhörighet, är inte ett val tycker jag, det är ett biologiskt faktum, oavsett hur folk tänker på sig själva. Antagligen kränker det en hel hög människor att jag and´ser att män är män, och kvinnor är kvinnor. Men bara för att nån känner sig kränkt, observera inte ÄR kränkt, utan känner sig kränkt, innebär det inte att man har rätt.

Men ego, och egoism, som är från latinet, och betyder jag, har blivit ett laddat ord, och används som sagt för egna intressen. Men utan ego, utan jag, så upphör individens existens. Jag menar att grundplåten ändå måste vara jaget, egot. Grunden för välmående, måste vara att man tar hand om sig själv, att man ser efter sina grundläggande behov, sin hälsa… och sen har man desto större styrka och kraft att hjälpa sin lokala flock, grannar, vänner, bekanta. Så oftast… jag tänker satt oftast används ordet egoism, med falska förespeglingar och felaktig betydelse, när egentligen andra ord skulle belysa verkligheten och situationen bättre. Felaktigt användande smutskastar både det livsviktiga behovet att ta han om sina grundläggande mänskliga behov, FÖRE det att man offrar sig för andra, SAMT förskönar den verksamhet som hyper-rika människor utnyttjar, förslavar, människor världen runt. Och endast ord, förgiftade ord skyddar dem från att vi ska få veta sanningen om dem, och frigöra oss från deras förtryck.

Stora delar av språket är förgiftat på det viset, och bibehåller massor av illusioner och lögner som krymper våra själar och gör våra kroppar sjuka. Ord som:

– Filantrop
– Forskning
– Fakta
– Feminism
– Jämställdhet
– Solidaritet
– Pengar
– Välgörenhet

etc etc

Ord vi lär oss i skolan i livet, uppfunna och använda av makten att forma oss och styra oss, splittra oss och härska över oss. Skolan, verktyget satt läsa och lära utan att ifrågasätta och förstå, är inget annat än en propaganda-apparat, precis som det som helt felaktigt kallas för ”fri press” … som inte alls är fri. Fri från vad och vilka? Ord som:

– Demokrati
– Arbetsgivare istället för arbetsköpare
– Arbetstagare istället för arbetssäljare

Ord som:

– Arbete, och göra rätt för sig
– ”Rätten till heltidsarbete”

…
Blir fortfarande utmattad av mycket mindre än jag är van vid, både fysiskt och mentalt. Återhämtning gäller. Hur? Det är frågan, och det finns inget facit eller officiell mall, TROTS att jag har mycket erfarenhet i ämnet. Men saker förändras, världen förändras, jag förändras, jag åldras, och nya bättre återhämtningsalternativ, vill jag vara öppen för. I min erfarenhet är det ändå olika i olika situationer. Ren sorg, och saknad, kan jag tänka att det kan vara bra att känna, och till och med gråta ut. Sorg över någon man förlorat,. eller dylikt. När min far dog, blev det tydligt. Det var sorg, och jag grät, sorgen gick över, och saknaden tog vid, men saknaden blir om inte mindre efter förlorad närstående, så åtminstone mer hanterbar.

Rent fysiskt, kan jag tappa krafterna fort nu, som om jag ätit för lite, eller fel. Men det har jag inte, jag gissar att kroppen reagerar så av den långvariga stress, och fysiska utmattning den varit subjekt för. Jag antar. Så vila, samt hitta syften med dagen, och min tid tänker jag är viktigt. Samt att faktiskt inte handlöst släppa allt jag gör för mig. för satt finnas till för andra. Tror jag behöver ta hand om MIG! Och här brukar det agerandet resultera i ökad isolering, eftersom många, många bara umgås när de kan erhålla hjälp. Annars är de oftast mycket upptagna, med SIG. Och min känsla av isolering, ökar således, när jag stänger igen den dörren ett tag. Det är tufft, förvisso.

Men i nuvarande läge, så gagnar det mig inte att sätta mig och gråta, eller lyssna på sorgliga sånger, så som det kan göra när du mist en anhörig,. eller är olyckligt kär. Såna här gånger, är det bättre för mig att liksom bara ”fortsätta simma”

… dvs göra alla vardagliga saker jag gör annars för att få allt att fungera, hälsan, stimuli, sociala möten. Och för att få till sociala möten,. måste jag ”ljuga” lite för de sociala kontakterna, om hur jag mår, annars backar de sociala kontakterna i än större utsträckning än när jag behövde deras fysiska hjälp. ”Fortsätt simma”! Sorg är inte depression påstår jag, men det kan leda till det, beroende på hur man agerar, snarare än hur man reagerar. Så nu håller jag huvudet relativt högt, och ljuger för er om hur jag mår, när jag möter er på gatan, vilket lämnar en klump i bröst och mage. Huvudsaken är att jag inte ljuger för mig själv om hur jag mår, och varför. Huvudsaken är att jag är ärlig inför mig själv om jag som nu, blivit besviken på folk, vänner och bekanta, under flytten. Det är inte en fråga om rätt och fel, ond eller god, just i detta fall. Det är en fråga om vad jag känner. Och även om jag ljuger för er när ni frågar den socialt högst pliktskyldiga frågan, ”hur mår du” utan att vilja få nåt annat svar än ”bra, så ljuger jag inte här på bloggen, och vill ni inte veta, så läs inte bloggen, utan ta min lögn på gatan när vi träffs mer ytligt.

…
En stor ilske-och-frustrations-knut i magen, dröjer sig kvar. Återigen har Tomas Tvivlaren prövats sina gränser. Och världen bryr sig föga om detta, knappt att vänner och bekanta faktiskt skulle ägna sig åt något mer än nån kommentar som friskriver sig själva från något som helst utöver sina egna behov. Ågren har knackat på dörren, men ännu har jag inte släppt in fanskapet. Asgamarna i samhället känner fort doften av blottad strupe, eller skadad individ, och tenderar i större utsträckning hellre hugga åt halsen, än att hjälpa till.

Hårt prövad fysiskt, själsligt, och psykiskt, är jag ännu vid liv, men är inte vid min fulla vigör ännu. Har varit i situationen att försöka hålla högt huvud, och försöka lösa problem, som jag inte besitter makten att lösa, utan mot min vilja försatts i en beroendeställning, där jag inte längre har makten över mitt eget liv. Nån uttryckte det att som förlorat kontrollen över sitt liv. men jag har inte förlorat den, jag har tagits ifrån mig kontrollen. Att omvärlden, och människor bryr sig föga om sådant står alldeles klart. Men mycket tyder på att det finns mäktiga krafter som inte bara vill ha det på det viset, utan agerar aktivt för att vi inte ska ha kontrollen över våra egna liv. Det finns mycket som tyder på det faktiskt.

Jag har burit sönder mig själsligen och kroppsligen, till den grad att jag nu som följd fått neka alla andra hjälp, som jag tidigare oftast villigt utan att blinka erbjudit. Musklerna slut, ont i leder, ont i ryggen, nedtryckt i själen, inre stressen får mig att glömma saker, reser jag mig sakta igen. Under tiden när mycket varit bortom min kontroll, när jag behövt hjälp, har hjälpen varit ytterst begränsad i förhållande till mitt behov. Jag uppskattar att jag inte ens erhållit hälften så mycket hjälp som jag behövt, för att inte trasas sönder i kropp, själ, och psyke. Alldeles oavsett vad de som intet alls hjälpt mig, de som hjälpt mig lite grann, eller han som hjälpt mig mycket tycker och tänker om detta.

Droppen som fick bägaren att rinna över har varit ”Felia” och deras dåliga kundbemötande, inkompetens, och likgiltighet inför problem som de själva orsakat. I början av de dagliga bataljerna med Telecom -jätten, skrev jag ner bataljerna, och de smått surrealistiska svaren jag fick vid telefonkontakt. Och fortsatte anteckna, vilket på ett sätt var tur, för jag hade inte förväntat mig att måsta ringa o bråka med dem varje dag under två veckor. Jag hade först bara tänkt skriva en frustrerad arg-blogg efter två tre dagar av tjafs. Men tjafset drog ut i två veckor, utan möjlighet att kunna betala mina räkningar, bl a till ”Felia”. Och ALLT var faktiskt orsakat av dem själva. Jag återkommer med blogg om det, när jag kan se ned humor på deras inkompetens och likgiltighet, medan de håller en trevlig ton, utan att ens vilja lösa problemen. Droppen har som sagt varit Felia, men grunden har lagts i skrikande grannar, bullrande takfläkt, som resulterat i månader utan riktig sömn, samt att bo nedpackad i flyttkartonger i två månaders tid, och andas in slipdamm, samt, troligtvis till följd av denna prövande situation erhållit det som i allmänt tal kallas för förkylning. Samt att jag även då, under feber, hosta, slem, trötthet och snor, varit tvungen att fortsätta flytta kartonger och möbler… oftast själv, och oftast utan bil.

Av nån anledning, verkar jag varken kunna, orka eller ha lust att hjälpa andra nu. Säg vad kan det bero på ?

…
Ibland har jag i min föreställningsvärld inbillat mig att alla ni därute, som känner mig, ser mina inlägg, blogg och övrigt, ser men vill inte se vad jag skriver. för att det är för jobbigt att ta till sig, eller för att ni helt enkelt tycker att det ’r för galet eller ”extremt”. Jag tror det är delvis sant. men lika sant är det kanske att

…
Det har varit många saker under vår tidsera, som tydligen de allra flesta har förstått sig på, och hållit med om. Men inte jag. Förut , när man formas som människa, så formas man ju efter sin omgivning, men jag hade inga ”formar” i mitt hem, inga direkta förebilder, så jag formades inte… formlös… gavs inga verktyg för att hålla mina gränser, mina inre gränser, om hur man får behandla mig. Faktum är att speciellt en av mina föräldrar faktiskt var en av de stora orsakerna till det. Och trots att det nu för tiden inte är modernt att varken skylla en kvinna för någonting, eller modernt att vara sanningsenlig, inte ens tala sannolikt, som Tage Danielsson, så förtjänstfullt pratade om i monologen ”sannolikhet”…. … trots detta så hävdar jag att det var min moder som va den av mina föräldrar som huvudsakligen lät mig förstå att det inte fanns några gränser gentemot vad man fick göra mot män i allmänhet, och Tomas i synnerhet. Men jag förstod inte det jag skulle förstå, och jag upplevde världen som galen, vilket gjorde att alla som förstod allt det var ålagda att förstå, tyckte att vi som inte förstod var de som var galna, och inte världen. Majoritets-tänket kring att ha rätt eller fel.

Länge, gick jag under tron att det var folkets trender, folkets vilja som skapade politiken, eftersom de förklarat för mig hur demokrati fungerat, i det som folk fortfarande tror är ett väsen för att utvecklas och bli självständig som människa,… skolan, utbildning. !Representativ demokrati” fick jag lära mig att det hette, och att det näst intill var guds gåva till mänskligheten. Det var VI som var politikernas arbetsgivare, de lydde under vår vilja. – Nej!

Och då förvånades jag även hur lättstyrd den ”folkviljan” var och hattade hit och dit i opinionsmätningarna. Ofta om ”politisk skandal” ”inträffat” … så påverkade det opinionen mer än den politik politikerna gavs i uppdrag av folket att genomföra. jag tyckte det var jättekonstigt. Hur kan folk vara så rörliga i sin vilja att förändra något till et bättre, utifrån partitillhörigheten på den som just den gången hängdes ut i medierna. Nu hängs få eller inga politiker ut i medierna, nu hängs vi, folket ut i media. Nu är syndabockarna, skyldiga eller oskyldiga, inte makthavare/politiker. Nu är det könstillhörigheter, i form av toxida män, eller journalister som avslöjar krigsbrott, som hängs ut, fängslas tom utan att blivit dömd. Nu är syndabockarna ”antivaxxare” ”högerextremister” … Nu kallas inte syndabockar längre för ”kommunister”, inte ens Kommunist-kapitalistiska Kina får kontinuerligt denna beskrivning i dålig mening.

Och som jag nämnt några gånger nu, varför pratar INGA svenska politiker längre om att bejaka och stödja småföretagarna. Kommer ni ihåg när de var Sveriges grund till BNP? Tydligen inte längre. Har ni funderat på varför? Och man läser inte om det i medierna, betyder det att småföretagarna inte längre är viktiga? och för vem och vilka var de isf viktiga förr? Och varför upphörde det? Eller är de helt enkelt i vägen för de som styr och bestämmer nu? Är inte bruttonationalprodukten längre viktig? Och beror det på att nationen inte längre är viktig, för de som bestämmer över oss. som om det fortfarande rått demokrati, var tänkt att bestämma över dem?

Muslimer då? Jo, alla inrikespolitiker har låtit anammat SDs politik, men de talar inte om det. På en global nivå, pratas det sällan om det ”muslimska hotet” längre. Inte från makthavarna iaf. Kanske en hel del arga, medborgare fortfarande har det som viktigaste politiska fråga. Hur kommer allt detta sig?

För att se, måste man se till både resultaten av vilka kampanjer som globala makthavare skapar, och om de inte skapar dem, så vilka de stödjer och lyfter fram. SAMT vilken AGENDA de globala makthavarna sätter, och vart det bestäms, och vilka som är där av våra förtroendevalda, utan att vi sänt dem dit för vår räkning. Och man måste lära sig vad deras ord betyder, vad deras löften betyder i verkligheten, … och till sist vad som kommer ut av varje stor ”händelse” som ”pandemin” så som ”Klimatkrisen” så som ”Kriget Ukraina, så som deras ”kamp mot desinformation” och ”hat” ”Kamp mot brottsligheten” vad leder de till? … Alla leder till ökad censur, ökad övervakning, ökad förmögenhetsomfördelning till de rika. Minskat småföretagande, minskat användande av kontanter, eftersom de inte kan kontrollera människor. De leder till nationernas upplösning, demokratins upplösning, samt den biologiska människans slut.

Därför stöttar de eller skapade trans och HBTQ -rörelsen, för att splittra kärnfamiljen, eftersom den är en sammanhållning, som inte är lika lättstyrd, om det finns kärlek, och omtanke för varandra, kan de inte manipulera och styra oss som viljelösa enheter. Därför stöttades feminismen, och hatet mot män också. Därför pratar man inte längre m småföretagarna, man vill ha bort dem, de är för fria krafter, kan inte kontrolleras. Därför presenteras Ryssland som vår fiende nr ett, för att det är en självständig nation, oavsett att det är en diktatur. Därför bekämpar de ”desinformation” … vilket egentligen innebär att de bekämpar fri INFORMATION.
Allt som sker nu, nästan allt i stora världshändelser, lagstiftning, katastrofer etc … är skapade kriser, för att legitimera helt absurda åtgärder för dem….

Nazismen används som benämning på viken av alla ideologier som är värst av de värsta, eftersom den är nationalistisk i grunden, och ideologin på ett annat vis än kommunismen. PGA att det är EN global regering de eftersträvar, och öppet har delgett. Och de vill kontrollera allt och alla in i minsta molekyl. Och då menar de molekyl, cell…. slå upp transhumanism

…
Nästan stjärnklart ute, när jag gick ut bara för att få lite syre, kollade in om nya lägenheten var tömd. Det var den, svårt att avgöra utifrån om den var städad dock. Det drar ihop sig. Många mörka moln i världen. Och inte det mörker de allra flesta går omkring och håller fast vid, det mörker media har talat om för dem att tycka så. Utan ett värre mörker, som kanske aldrig går att återställa. Om folk visste vilka planer ett antal miljardärer och deras nickedockor har för världen, skulle deras ådror frysa till is. Eller skulle de? Jag börjar tvivla på att människor vill ha yttrandefrihet. Jag tror inte de förstår vad frihet är, och därför inte heller förstår vad motsatsen är. Om de lyckas med sina planer, vilka de är delvis öppna med vad de är, så kan de vara över för människan att kunna vara människa i framtiden.

Nästintill alla jag känner, som inte gör som många och bara stoppar huvudet i sanden och hoppas att hoten försvinner… de tar den nya världsordningen som inte längre bara planeras, utan har börjat sättas i bruk… de försvarar sitt slaveri, sin kommande avhumanisering, med näbbar och klor. Vissa blir aggressiva när man ifrågasätter, vissa skakar bara på huvudet och säger att de litar på staten, och på vården, och på politikerna, och på de som inte ens är valda. Och det som är riktigt skrämmande, och paradoxalt, är att den lilla tyranniska minoritet som i praktiken styr världen rakt in i the dark ages 2.0…. är helt beroende av att massorna följer deras direktiv. Om så bara 25 – 30 % vägrar gå med på censurering, frihetsbegränsningar, tvångsmekanismer inom medicin, övervakning, och injicering a substanser i våra kroppar vi inte vet vad de är eller vad de gör med oss. Om så… så skulle de inte ha en chans. Nu hävdar de själva att de har nanoteknik som under rätt omständigheter kan göra att de kan, utan extern teknisk apparatur, övervaka oss vart än vi är på jorden. Det är deras mål, och de säger det själva. Och de är de som har makten att göra det, om tekniken finns. Och om tekniken finns kommer de försöka göra det. Och blir det verklighet, är det goodnight mankind, och wellcome transhumanism, och teknokrati. Då kommer Terminator-filmerna framstå som rätt okej tillvaro, och högst möjliga att vända tillbaka utvecklingen, i jämförelse.

Vi som talar om detta för er, ignoreras, eller hånas, som om vi hittade på. Ändå finns det att läsa och se hos de som planerar detta. Det är som att hålla fram en banan framför ögat på folk, och säga ser ni bananen? Och trots att ni ser att det är en banan, säger att det är en banan, så påstår ni att jag ljuger.

Och stjärnorna i universum ser på….när allt går förlorat, allt mänskligt, allt humant, och mänskligheten villigt går in i ett evigt mörker

…
Jag har intalat mig, att den inte tog så hårt. Lite som vanligt, lite feber, hals-slem, och snor. Och det tre sakerna är sanna. Sedan hur ””allvarlig” ”förkylningen” är, det är ju bara bedömning och upplevelse. Men visst, jag har väl inte varit direkt överaktiv, men idag var första dagen jag inte gick ut en kortare sväng. Jag tror jag har kommit över toppen på den. Egentligen säger ju inte ”förkylning” så mycket, och det är klart att om du verkligen kyler ner kroppen under längre tid, så påverkar det hälsan, det kan jag tänka mig är rimligt.

Man kan t o m börja fundera över begreppet ”sjuk” och ”sjukhus”, hur relevanta och sanna de är. Ordet frisk, är förvisso något av en bedömningssak, men ändå en sak. Men sedan jag kommit fram till att symptom, är nödvändiga, naturliga utkomster av processer som sker och skett i våra kroppar sedan mänsklighetens gryning, så funderar man ju. Det vi kallar sjukdom, är oftast symptomen, och oftast är det dem ”sjukvården” försöker eliminera, INTE orsaken, och därmed bygga friskhet. Symptom … t ex smärta är ju delvis ett varningssystem, som talar om för oss att vi skadar kroppen, eller att det förkommer en obalans, kanske t om livshotande sådan. För även om det skulle kunna chockera väldigt många idag, så är risken eller chansen till att vi en gång dör, nånstans upp till 100 %? Och den andra biten av symptom, är ju restprodukter av kroppens reningssystem/helande system, vilket har utvecklats under några 100.000 år mer, än ”modern sjukvård”

Jag lever fortfarande bland flyttkartonger, och har ännu inte fått flytta. Men sover åtminstone i en säng nu. Så klart dålig tajming, nu när det ska bäras grejer. men det är inte en slump tror jag. Kropp och själ hör i hop. Och bägge samlar på sig gifter, med tanke på den värld vi lever i, och så inihelvete mycket idioter i världen. Och ibland, vid nåt enstaka tillfälle, är man själv en. Maten, nästan all mat, som matindustrin levererar har blivit konstgjord, processad och förgiftad. Det är inte en teori, det är ett faktum. Härom dagen fik jag klart för mig att nästan all ost, tillverkas med ystezym, där svartmögel används för att framställa det. Istället för det traditionella löpet.

Det står ju inte på osten så klart att svartmögel använts, men i andra sammanhang varnar man för svartmögel o det skarpaste:

Svartmögel kan innebära stora hälsorisker
Faktum är att svartmögel inte enbart tyder på en allvarlig vattenskada i hemmet eller skapar en ful missfärgning, utan även kan vara direkt hälsofarligt för den som vistas i närheten av svartmöglet. Svartmögel bildar mykotoxiner, vilket sprider luftburna gifter i gasform

Tillverkarna av osten, försäkrar ju som vanligt att inga spår finns kvar i osten av svartmöglet. Men o andra sidan försäkrade tillverkarna av vaccin att det var säker och effektivt. Så säkert och effektivt att dolt de allra flesta forskningsresultat kring vaccinet för omvärlden, sparkat läkare och forskare som ifrågasatt säkerheten. Men som sagt, kropp och själ. Gifter, mentala och fysiska, till slut måste kroppen och psyket lasta av gifterna, avgifta. Sorg avgiftas ibland med symptom som kallas tårar, där känslan anses av ”sjukvården” vara en sjukdom” att behandlas med kemikalier, som så mycket annat. Helt sjukt ju! Och gifter får jag i mig oavsett hur mycket jag försöker undvika, genom mat, dryck och miljö. Om än förhoppningsvis mindre än de som inte bryr sig alls, och bara konsumerar lögner och gifter som det naturligaste i världen. Så inte så underligt att det slog till nu under flyttkartongs-perioden, med osäkerhet om flyttid, och kroppslig hårdkörning. Jag tror jag peakat nu iaf… men kroppen tar den tid den behöver, likaså själen.

…

…

…… som fortsättning på ”Det måste tangera gränsen till ointelligent….” så vill jag bara utveckla det här med benådningar, och armhälsningar, västvärldens media. Rubrik på rubrik, de flesta låsta artiklar så klart, låtsas uppröra sig, eller faktiskt upprör sig över benådningen från Trump av folk som stormade Kapitolium vid förra valet. Jag kan tänka mig att det finns anledning att uppröra sig över det, även om det så klart finns detaljer kring denna stormning som vi så klart inte är tänkta att få ta del av, som det mesta nu för tiden.

Men hur kommer det sig då, att samma människor inte upprör sig över att Joe Biden benådar din son Hunter Biden för brott han begått, och för alla eventuella brott han ännu inte åtalats för, men om detta görs går det inte att åtala honom? Och hur kommer det sig att Biden benådade Anthony Fauci, som är högst delaktig i massvaccineringarna, framförallt i USA, Fauci som inte är åtalad för något? Vet Biden om något vi inte vet om Fauci?

Och hur kommer det sig att man per automatik anses försvara en nazist-hälsning, när ingen vet om det var en nazisthälsning, och inga belägg för nazistisk läggning presenteras av de som upprörs? Och som sagt var varför upprörs inte de som upprörs över hälsningen, av det globala maktövertagande som gjorts de 4 senaste åren, med censur, övervakning, attack mot småföretagandet världen över?

Hur kommer det sig att folk upprörs över exakt de saker som ägd och korrupt västerländsk media säger åt dem att bli upprörda över, när samma klump är knäpptysta över behandlingen av Assange? Ja som titeln från förra blogginlägget hävdade så….