Författare: tomastvivlaren

…
Känslor kan vara sanna, men kan inte vara sanningEN

På ett ett är det synd att inte fler har åtkomst till att läsa artiklar från media man inte håller med om. Så som är fallet med ETC, som, om det inte alltid varit det, blivit en megafon för feminism, HBTQ, och transformers… f’låt trans-kultur kanske är den rätta terminologin? Jag vet inte, det är inte helt lätt att hänga med i köns-cirkusen, där clownen är cirkusdirektör, och alla hästar inte är i stallet så att säga.

Det hade t ex varit lättare att bemöta texter, om man i detalj fick ta del av vilket gallimatias som printades ner. Är det utöver den viktiga finansieringen en annan tanke bakom betalvägg. Endast lika-tänkande är välkomna? Precis som hon den röd-rosa-regnbågsfärgade som uteslöt mig från ett diskussionsforum, första dagen, för att jag tyckte att de fokuserade mer på att hitta nedlåtande ord istället för att debattera faktiska debattämnen. Jag blev inte kränkt av att bli utesluten ur en sådan grupp, kanske nästan en lättnad. Men problemet kvarstår att då sitter de och dväljs i sina egna oluftade tankar och känslor, utan att kunna vädra dem eller testa dem inför världen, och då uppstår situationer som den skärmdump jag här la in i texten ovan. När känslor medvetet eller omedvetet förväxlas med sanning. Nu vet jag ju tyvärr inte detaljerna i texten, och jag kan ju inte tänka mig att finansiera galenskaperna med prenumeration för att få reda på det. Men de som nu gick därifrån gråtande från mässan…. varför grät de? Och om de grät, innebär det då att de per automatik har rätt i sak, i det som togs upp i seminariet? Var det samer som grät? Har samer rätt i allt och rätt till allt som följd av att svenska staten förföljde dem, under 1900-talet? Har samerna rättigheter som inte andra svenskar har? Är tårar ett belägg för någonting annat än att man är ledsen?

Det finns redan en par tusen kilo bakvänd hysch hysch kring sorg och ledsna, deprimerade människor, som i det närmaste har kommit att betraktas som en sjukdom, fast det är det naturligaste som finns, likt glädje, ilska och rädsla. Men med tiden, har den rosa politiken och åsiktskorridorerna gjort det till att en ledsen kvinna, en ledsen minoritet, eller en ledsen – nån av de andra 46 könen – inneburit juridiska rättigheter mot den de pekar ut som orsaken till dennes ledsenhet.

Det är som att om en gråtande kvinna, en gråtande hen, men inte en gråtande man så klart, kommit att utgöra en juridisk grund för vem som felar, och därmed juridiskt sett även bryter mot lagen. Och ovanpå det har sjukligt nog, även massor av lagar förvrängts till absurdum i denna känslostyrda era av bedrövliga rättsövergrepp. Så som det ”samtyckeslagen” vilar på, helt avhängt på vad det påstådda offret bestämmer sig för att i efterhand hävda att de upplevt, inte i huvudsak på vad som hänt eller vad som sagts, eller vad som kommits överens om verbalt, eller genom tyst överenskommelse i agerande.

Denna bakvända offer-rättvise-patos, ser vi i många sammanhang, utöver HBTQ, ”transsexualitet”, tidigare förtryckta minoriteter som samer, etc etc …. t ex i den med avsikt att ta bort fokus på införandet av totalitär globalistisk enpartistat, som nu sker …. när man i frågor kring Israel – Palestina, använder sig av förintelsen som moralisk rättfärdighet att i det närmaste utrota palestinier och Palestina. Allt baserat på känslor, och inverserade offerroller. Det är fullständigt omöjligt att för en svensk reda ut vad som är ”rätt” eller”fel” ur en historisk synvinkel,. som småbarnen som bråkar och skyller på varann om vem av dem som började, och i slutända lessnar föräldern och säjer till bägge att sluta, varpå den som blivit oskyldigt anklagad får svälja o gå vidare. Från vilket årtal i historien, under hur lång tid ska ett land ockuperas innan det betraktas som legitimt tillhöra ockupanten? Hur långt tillbaka i historien kan Sverige t ex hävda att Finland varit Svenskt, och kräva att det åter ska bli så? Kan Norge hävda med samma typ av argument, att Härjedalen och Jämtland en gång varit Norskt och därför bör återlämnas till Norge, om de inte ska invadera Sverige militärt? Allt är en cirkus igångsatt av andra, större aktörer än Hamas eller Israel… med ett helt annat syfte än vad som är rätt eller fel eller rättvist.

Och samerna nu då? Ja Sverige och den svenska regeringen HAR så vitt jag kan förstå, begått grymma förföljelser och oförrätter historiskt. Men när det gäller Samernas kultur, seder och levnadssätt som förvisso är gammal, och naturnära, så handlar det till slut om en form av äganderätt av mark. Och kan man verkligen inte få ifrågasätta att en så liten minoritet ska få styra över så stora arealer, när de allra flesta övriga svenska medborgare inte äger en kvadratmeter? Och isf på vilken grund, hävdar man denna rätt att ”äga” mark för samerna, och deras ”rennäring”? Vilar den påstådda rätten på tradition ?…på samma vis som hur Ukraina, Ryssland, Israel, Palestina slåss för rätten till mark, och naturresurser och rätten att driva bort de andra? Man kan isf driva det hur långt som helst. Vargen är ett hot för rennäringen, och finge man som man ville där, vill nog många där, i likhet med många jägare utrota vargen. Inte för att vargen är ond, inte för att vargen är skadlig utan för att den hotar deras ekonomiska intressen och livsstil. Och vargen var bevisligen där före både samer och jägare. Om man nu grundar det på tradition, och vem som var först?

Även där är tårar, och känslor förstklassiga vapen, mot motståndarna, och för ens eget intresse. Man visar gärna upp jakthundar som är rivna och dödade av vargen, eller boskap, eller då i samernas fall renar. Man anspelar på det grymma sinnet hos vargen som dödar deras domesticerade djur (läs minskar vinst och inkomst) genom att visa upp bilder som är hemska att titta på för oss ”civiliserade” människor. Det beror alltså på vad man har för intressen, hur man beskriver verkligheten utifrån sina egna intressen, och det resulterar allt som oftast i att man gärna förvränger verklighetsbeskrivningen, eller totalt utelämnar parametrar som är av yttersta vikt för helhetsbilden. Vargen är t ex inte ond, den är som rovdjur en del av naturen, som håller efter betande djur och dylikt, så att de inte blir för många och i sin tur betar ner vegetationen till den grad att hela faunan förändras och ibland orsakar förändrade flodfåror, och annan obalans.

Det blir nästan alltid fel, eller katastrof, när man låter känslor diktera, med företräde före verklig forskning, verklig ÖPPEN forskning. När man låter rädsla härska och styra över förnuftet och en öppen diskussion. Det mest fasansfulla exemplet på det i närtid är ju massvaccineringen globalt, där vi var en hårsmån från att låta obligatorisk vaccinering, för all framtid genomföras, enkom baserat på medveten spridd rädsla från auktoriteter, i syfte att centralisera makt och kapital globalt till några få, så de kan styra och ställa över huruvida människor får leva eller dö, utan att bli ifrågasatta. Allt de hävdade var byggt på lögner. Vaccin var inte safe and effective, det hindrade inte smitta, det skyddade inte från allvarlig sjukdom eller död, faktum är att det visar sig att vi konspirationsteoretiker dessvärre hade rätt IGEN, om att det gör miljoner sjuka, och kanske miljoner som dör. Ingen vet? Varför vet ingen? För att de som vill forska i det, riktiga journalister och riktiga forskare förbjuds göra det, och för att medborgare vars egna liv förstörs, inte bemöts med värdighet, avskrivs som inbillade sjuka, med orden om att det inte finns något vetenskapligt belägg för de katastrofala effekterna av massvaccineringen med mRNA – OCH DET BEROR PÅ ATT DEN FORSKNINGEN MEDVETET UTEBLIR, ELLER MEDVETET DÖLJS!!!

Det är ingen bra idé att låta känslor gå före otvivelaktiga bevis. Det är ingen bra idé att låta känslor ta över juridiken. Det är ingen bra idé att låta känslor styra politiken.

Känslor kan vara sanna, men kan inte vara sanningEN

…
Jag tror jag tar och inleder med att citera min vän Lejonets tankar kring vår samtid, i detta blogginlägg:

”Vi lever i inversernas tidevarv. De som talar sig varma om demokrati skyr de breda massornas åsikter och uttrycker rädsla för följderna om folkmakten får styra. De som ropar högt om fascism är de som vurmar för de ”nödvändiga omställningar” som överstatliga organisationer och globalt näringsliv rullar ut genom symbios med nationsstaternas regimer som påtvingar alla institutioner att implementera dessa, helt utan demokratisk process. De som vurmar för mångfald räds åsikter som ifrågasätter, de kräver censur, utfrysning och häxjakt på alla som vågar uttrycka åsikter andra än de tillåtna, politiskt korrekta.

När väldrillade människor ropar ”konspirationsteori”, lydigt enligt CIA-planerat manér i syfte att undvika att för makten farliga stenar lyfts på, låt oss då omfamna detta begrepp enligt dess faktiska betydelse. Må alltfler gräva, lyfta på stenar och blottlägga konspirationer, dra ner byxorna på dem som vill härska över och forma världen i enlighet med egna intressen. Konspirationer råder det ingen brist på, däremot finns ett aldrig sinande behov av fler människor som blottlägger och utforskar, fler som agerar konspirationsteoretiker.”

Stjärnorna vakar över mig på himlavalvet, när jag går till återvinningsstationen vid COOP, med plast, glas och metall. Luften är frisk, och gruset som kommunen och vägverket spred ut för några dagar sedan, när det blev halka efter att första snön tinade, det gruset fryser nu vid minus en grad fast i marken och ger grepp för fötterna. Sådant grepp kan vara förrädiskt dock, om det finns en liten fläck, på ett enda ställe utan grus, där tö-vatten frusit till is utan att synas. När luften är frisk, och det är stjärnklart, och jag ser upp på det oändliga universum, så känner jag mig på något vis som en del av allt, och tillräckligt liten i allt, för att den stunden bli bekymmersfri, och varken livet eller döden är i fokus. Kommer att tänka på Timon, Pumbaa och Zimba i tecknade Lejonkungen, när jag tittar upp mot stjärnorna. Och det är lustigt och olustigt hur precis allting i livet förändras sen du börjat ifrågasätta saker, sen du insett hur mycket man nu VET att de ljugit för oss om, och funderar vad mer de ljugit för oss om, som vi tar för självklara sanningar, vilket så klart gynnar de som berikas av att vi inte ställer frågor, i form av miljarders dollar och oinskränkt makt över människors liv… men även över människors död…. som om de vore gudar.

Den självsäkre Timon, undrar inte vad de små gnistrande prickarna på himlen är, han VET !!Det är eldflugor
Pumba, som är presenterad som den mindre intelligente grisen trodde att det är jättelika gasbollar som brinner miljoner mil bort. Medan Zimba minns vad hans far sa, att det var forna kungar som såg ner på oss därifrån himlen, varpå de andra börjar hånskratta. Jag har sedan skoltiden, då läraren Anders bad oss som hemläxa, leta ut avsnitt ur Utvandrarna av Wilhelm Moberg, som var skrivna som metafor…ända sedan dess haft väldigt nära till att skriva med hjälp av metaforer, och även hitta dem.

Här ser jag Timon, som en företrädare för vad vetenskapen inte borde vara, men dessvärre ÄR, i vår nuvarande, verkliga värld, som självsäkert hävdar saker utan grund, och hånar andra tankar. Den olärde Pumbaa presenterar den för dem galnaste versionen av sanning, vilken vi västerlänningar har lärt oss är en obestridlig sanning. Och Zimba, den blivande Lejonkungen, och hjälten i historien, pratar egentligen om forntida natur-religiösa folktro typ, en som på ett vis hjälper de kvarlevande på ett bättre vis än brinnande gasklot, eller eldflugor, men som avfärdas som nonsens.

Jag förstår ju även jag, när ja är på väg till Återvinningsstationen, som man gör som lydig medborgare, utan att ifrågasätta varför, att det i slutändan har marginell eller ingen positiv inverkan på miljön, att sopsortera. nästan ingenting av det vi återvinner, återvinns, utan bränns upp, vilket jag misstänker blir fallet med de nya direktiven om matavfall också. Det är ett av alla meningslösa trick de har för att skapa illusionen av att de har en uppgift, med sina påhitt, samtidigt som, även om det för miljön är ganska meningslös, har den uppgiften att få oss att räta in oss i ledet, och göra som vi blir tillsagda, lita på auktoriteten, vara upptagen med sådant nonsens som verkar logiskt om man inte synar det, så att vi inte tillbringar vår tid med att tänka själva, upptäcka deras lögner genom ifrågasättande och sunda konspirationsteorier.

Idag tog jag del av en podd från en av de få kvarvarande riktiga journalisterna, Per Shapiro, som grottar ner sig i bl a detta med missbruket av ordet KONSPIRATIONSTEORETIKER. Och efter ett mycket bra avsnitt med grävande journalistik, kring mörkläggningen från stat och Media kring Estoniaförlisningen, så avslutar hamn med ett klipp från, Kanadensiske journalisten James Corbett:

https://folketsradio.se/estonia-och-grindvakterna/?

Per Shapiro:
”Jag gör inga anspråk på att kunna förklara hur Estonia förliste. Men jag tror att om journalistiken ska ha en framtid, och inte reduceras till stenografi åt myndigheter och mäktiga intressen, så är det hög tid att vi tar tillbaka ordet ”konspirationsteori” Kanadensiske Journalisten James Corbett, tror att det är en fruktlös strategi att vägra kallas konspirationsteoretiker, eller att kräva att bli kallad nåt annat istället. Kanske konspirationsanalytiker eller konspirationsforskare. När vi väl hamnat i den diskussionen, har vi redan förlorat

James Corbett:
– You could stop them, and give then a CIA-lecture of that term, and explain what term you prefer to be called by, etc. But I think, we all know how effektive that is, as a retorical taktic. Once they get you to fight over the term it self, the argument has already been lost. Yo see? This is a magical term, by put that spell on you, and you’re trapped by it

Per Shapiro:
Men hur kan vi få ordet att mista den magiska laddningen? Precis som ordet kättare har gjort. Makthavare och förtryckare, använder ju inte det ordet längre. För dom vet att det skulle slå tillbaka på dem själva, som en boomerang. Dom skulle framstå som trångsynta och intoleranta,

James Corbett:
– If we say that this is not something that we have to avoid at all costs, and instead accept it, and embracing it What if I say, I’m say conspiraty theorist, now lets talk about som facts and evidence, here is my theory, here is my evidence, what’s YOURS ?
Once we flip that script, then we can start to change the conversation, – it self.

Just den insikten som james Corbett här talar om, ang vikten av att äga de tänkta smädesord som kastas efter en, i syfte att inte bara tysta mig, utan även alla er som redan är tysta, så att ni inte får för er att tänka själva,. Just i fallet av ordet konspirationsteoretiker, har jag tidigare delat den tanken på Facebook, att jag är en stolt konspirationsteoretiker. Och i blogginlägg förklarat tydligare ordets ursprungliga betydelse, en som har teorier om konspiration. Vilket tidigare, helt neutralt borde haft betydelsen att en som har teorier om konspirationer, per definition, varken per automatik har rätt eller fel, teorierna är ett sätt att avslöja just vem som har rätt eller fel i vad. Detta vill de som konspirerar inte höra talas om, så de har lyckats hypnotisera massorna att kalla alla som ifrågasätter total auktoritet, för konspirationsteoretiker, med betydelsen att det är fel. Dvs inte fel i fakta eller sakfråga, utan att det är fel att ifrågasätta myndigheter och makthavarna. Och vad jag minns, så var det väl bara Lejonet som backade upp mig på min definition av ordet konspirationsteorier, att äga det ordet. Det har även fått mig att reflektera på fler plan kring detta på vilken kedjereaktionen på den typen av metoder för att tysta de som söker sanningar. Vilket tystnaden från 98 % av alla mina FB-vänner bekräftar.

Själv erinras jag ett avsnitt från David Graebers bok, ”Bullshit Jobs”, den bok där hans studier visar att över 30 % av arbetsstyrkan upplever att de har meningslösa ”arbetsuppgifter, eller inga alls. I den boken, och om jag inte minns helt fel, parallellt med den, även Yeonmi Parks ”medan tid ännu är”, hur maktens människor redan tidigt i historien insett vikten av att hålla sina slavar upptagna hela tiden, även om tillagda arbetsuppgifter inte alls är av något gagn för slavdrivaren, för på så sätt finns inte tid eller ork för revolt mot slaveriet.

Det finns ju olika former av censur den som är svart, och direkt och utövas av myndigheter stater och även stora globala företag. Som innebär att mediekanaler stängts ner folk som pratar tystas och hotas. Med den hårdföra typen av censur, följer mer odefinierad censur som kallas självcensur, som gör att massorna blir rädda att upprepa det man vet är sant eller tror sant eller vill ha reda på. till och med inför sig själv. Till följd av detta kommer som följd av allt detta ytterligare en del av en censur den delen där man tror sig vara ensam om att tänka och tycka något om du är en bland 100 000 människor som har kommit fram till något eller upptäckt till och med en sanning och i själva verket det är 40 000 av dessa som har kommit fram till detta, censuren gör att du tror att du är själv totalt ensam om din tanke. Det tar ifrån dig i värsta fall kamplusten att fortsätta, och det vet de som sätter detta i system. Vilket tystnaden från 98 % av alla mina FB-vänner bekräftar.

Apropå metaforer ja, när jag var ute och gick, i trafiken häromdagen, så satte som vanligt min ständigt ifrågasättande, lyriska, berättande, sanningssökande hjärna igång igen, för att försöka få nån slags ordning på min tillvaro här i jordelivet. De egenskaper som faktisk räddat livet, förståndet på mig, och räddat min själ, från att försvinna in i ingentinget. Och jag kom att tänka på livet, jaget, risker, val, mod och ryggrad utifrån, läs och häpna, bilkörning: Jag har med åren utvecklat en kontrollerbar åkräddhet, trots min hjärna förstår att jag inte per automatik är säkrare under en bilfärd om det är JAG som sitter vid ratten. Det handlar om en KÄNSLA av kontroll, som är bedräglig. men om jag själv kör, kan jag sänka hastigheten om jag vill, jag kan fokusera helt på bilkörning, jag sitter vid ratten, och jag kan t o m stanna bilen, eller om en lastbil kör över på mitt körfält i mötande, kan jag välja att köra i diket framför att frontalkrocka mot ett mycket tyngre fordon.

Så det är inte helt utan grund ändå. men jag behöver inte nödvändigt vara en skickligare chaufför. Jag har också tyckt mig märka av en tendens att ”skickliga chaufförer” kan vara livsfarliga, om de tänker att den ”skickligheten” gör att riskerna i trafiken elimineras av deras skicklighet, och därmed tänker att de kan köra i 180, och reda ut alla tillkomna trafiksituationer, inkluderat att en älg hoppar ut framför bilen i 180. Jo då jag har stött på några sådana i mina dagar. Många av dem är till yrket chaufförer oxå. Man kan också i metaforandet tänka sig att livet är själva bilresan, och att om du kör själv, kan du välja vilka vägar du tar i livet, medan om du alltid är en ”passagerare” i livet, så kan du aldrig välja din egen väg. En liknelse till jag kom på, var egentligen från vår kära Faster Ester, som alltid från passagerarsätet stirrade in i hellyset på mätande bilar, och blev förblindad av det, och upplevde att den egna chauffören oxå borde uppleva det som hon gör, och blev rädd. Som tur är förstår de flesta att om man förlorar sikt pga mötande trafik som inte bländar av, så anpassar man hastigheten efter sikten, samt tittar på sidan av vägen, inte in i strålkastarna. Vilket också kan framkalla metaforen till livet, att inte stirra sig blind på faran, utan se vägen istället. Det bländande helljuset kan metaforiseras med propaganda om man vill, statlig såväl som kommersiell. Att komma ihåg, jag är chauffören över mitt eget liv, om jag inte sätter mig i baksätet hela livet, och litar på stat, myndigheter, företag, globala organisationer, oberoende faktagranskare, Gud, WHO, forskare, experter…. alla dessa nämnda är baksätteskörning, där du inte kontrollerar varken vägval, eller säkerhet över ditt eget liv, eller död.

Jag tänker på de exempel av nybliven makt i olika segment av samhället från föreningsnivå, arbetsplats politiker etc. Och ingen kategori tycks vara undantagen, men de nyrika eller de med nylig fådd makt kan många gånger ter sig mera frenetiskt galna än de som är född med makt. Jag tänker på den människan på ditt röda feministiska forumet som stängde av mig för all framtid för att jag ifrågasatt att de som var på forumet använder sig av av ord som ”mupp” om varandra. Och jag blev stängt för att jag jag hade citerat ordet ”mupp”. Det vill säga min åsikt var högst obekväm och hon hade all makt att bara ta bort alla som tänkte olika. Jag tänker på kvinnan som är född in i svågerpolitiken i kommunen och fått en högt uppsatt post på en av de kommunala verksamheterna, och som missbrukar den makten för sin hat mot män. Jag tänker på honom som var någon slags halv kucku på kommunen och utnyttjade ny anställda till att göra skitjobb som var hans medans han åkte iväg och roade sig. Det finns gott om exempel. Makten berusar. Dessa var exempel på samhällets lägre institutioner. När människor får en slags total makt över människors liv och människors död så har det gått väldigt långt. När man ser det som accepterad förlust när miljoner människor dör i deras krig eller deras misslyckade mediciner och vacciner. När man har makt att censurera alla som kritiserar censurera all forskning som mot säger det som de tjänar pengar på. De tycks inte längre ha några problem med ett total-ljuga inför hela jordens befolkning de tycks inte ha några problem med att miljoner människor dör och när så sker så fortsätter de i samma stil.

…
Jag har vid ett par tillfällen hävdat att konsensus är ett av de farligaste tillstånd som existerar, åtminstone i större skala. Men jag fick revidera min initiala teori om att ordet konsensus skulle vara ett av de farligaste orden, till att tillståndet är det. Ord får aldrig betecknas som farliga, då det uppmuntrar till censur, deplattformering, cancelkultur, och i slutändan diktatur. Men det farliga med just tillståndet konsensus, är att man upphör ifrågasätta saker, och upphör man med det kommer inte ondskan knacka på dörren och be om att få komma in, utan innan de vet ordet av det har de redan kommit in och tagit över successivt. OBJUDNA, kan tyckas, men att sluta ifrågasätta auktoritet, ÄR en inbjudan till despoter, och inhumanitet.

Det pågår en del konflikter inuti mig nu, kring mänskligheten, ismer, sanningar, falsk vittnesnörd, demokrati, diktatur, ismer, manligt kvinnligt, hen-ligt. Och ju mer jag ifrågasatt mitt eget delvis cementerade värderingssystem, utifrån ny input, ny information, desto mer frågetecken uppstår ju så klart. Konsten är delvis att leva med dessa frågetecken, och normalisera att man inte vet. Läsandet av två böcker och det kontinuerliga vänskapliga diskuterandet med vän, väckte inom mig en reaktion, som jag tyckte var intressant, och vill klura kring varför det är så? Jag delade min reaktion med den vän som ofta delar samma syn kring allt som hänt de senaste åren kring vacciner, plandemi, krig, WHO, WEF… etc etc … vi har inte uppnått konsensus gud ske pris, men ibland skiljer sig våra tankar mer än ibland, och frågor som inte kan besvaras ställs, och vi får lämna samtalet ”oense”. Min reaktion var till Dr Clare Craigs bok om vacciner, covid, och ”pandemi” SAMT Yeonmi Parks Medan tid ännu är.

Jag tyckte det var märkligt att jag initialt var nästan euforisk över vad de skrev, och hur de förklarade saker på ett mer lättförståeligt vis än jag förmått… (kändes det som) Eller så var det bara glädje och igenkänning över saker som jag i en censurerad, yttrandefrihetsfientlig,. globaliserad värld trott att jag inte fått gehör för? Men nu fann jag mig bli besviken på vissa delar av dessa böcker, vilket är märkligt för en som har ”den som är utan tvivel, är inte riktigt klok” som ledstjärna. Och ibland är det klokt att ”blotta sig” och vara ärlig inför sina reaktioner…. åtminstone inför sig själv, men även ibland inför andra. Det kloka Lejonet, som jag betraktar precis lika klokt som innan kvällens meningsutbyte, uttryckte således saker jag inte höll med om till fullo, samt saker som ingen av oss ännu har något fulländat svar på. Jag sa som det var, att jag till min förvåning reagerade på dessa böckers utveckling med besvikelse, över att de inte var de fulländade svaren på allt, att dessa kvinnor inte i den utsträckning jag trott eller förväntat mig, var inne på samma slutsatser som jag, och att det kom utifrån en påsmugen förväntan att de skulle vara fullkomliga, och vara idoler. Och en undran om dessa orimliga förväntningar kom från en inre längta om att bli ”omhändertagen”.

Men vi har till en början så klart totalt olika bakgrunder i livet Lejonet och jag, vilket sedan format någon slags politisk värderingsgrund, och vi kom från varsin politisk pol kan man säga, för att nu mötas i gemensamma slutsatser kring det dystopiska globalistiska styret som man vill genomföra, ett globalt maktövertagande, av icke demokratiskt valda härskare. Jag har kommit från en tro på vänsterpolitik, han tror jag mer från höger, och Anarkistisk filosofi (Utan härskare) Och säkerligen har det funnits en glasklar logik i varför vi fram till 2020 haft olika världssyn, 2020 när helvetet på jorden började bryta ut i skräckinjagande skala…. och då pratar jag inte om virus, utan om avskaffande av demokratin, i och mänskliga rättigheter med viruset som lam undanflykt. Lejonet, en oerhört dedikerad, intelligent småföretagare, arbetar hårt för det han vill uppnå. Markägare och husägare. Hans familjär historia har vi inte varit inne på så mycket, men min brist på familj har jag ju varit öppen med i denna blogg genom åren.

Och här kom våran bakgrund säkerligen att spela en roll i tolkandet av min ovan nämnda reaktion, som jag frivilligt delade med L, och ville ha respons på, vilket jag fick och tackade för. Vi kom in på två saker: Den ena huruvida en längtan om att vilja bli omhändertagen var en feminin egenskap, eller inte. Vilket jag bestämt hävdar att det inte alls behöver vara. Och att i mitt fall beror sådan tillfällig, kanske inte så konstruktiv längtan på min trasiga föräldralösa uppväxt, och den trygghet som jag borde fått med mig därifrån, men inte fick (Ett konstaterande, hur än man ser och tycke i ämnet)

Men det kan också, istället för en längtan om omhändertagande, vilket ju i sig också borde definieras till vilken grad det ska omhändertas (vilket vi inte gjorde när vi diskuterade) … man kan också anta att det var en längtan efter en ledare, eller bara en visshet om att fler delar våra åsikter, att fler slåss för yttrandefrihet. Och där kan ju då isf längtan efter en ”ledare” bli problematisk om man längtar efter personlig frihet. Men återigen, det krävs då att man definierar vad en ledare är och vilka egenskaper denne bör ha.

Lejonet och jag ser ganska likt på verklighetsbeskrivningen, den som är dold för alla som inget vill veta. Men då och då kan vi ev se annorlunda på vägen ut ur det globala helvete som man försöker införa, men de flesta västerlänningar ännu inte insett att det redan har börjat, och hur mycket värre det kan komma att bli om vi låter dem. L:s tro på marknaden och det kapitalistiska systemet, uppfattar jag som att den är intakt, och en tro på att staten, nationalstaten inte kan bringa något annat än elände. L får mycket gärna korrigera om jag uppfattat det rätt eller inte. Jag har åtskilligt mer frågetecken inför det rena kapitalistiska systemet än L. Och det faktum att jag har dessa frågetecken, och ren kritik till det, har traditionellt per automatik uppfattats som att jag då är för Socialism. Speciellt då om man som jag tidigare röstat på vänsterpartiet i stor utsträckning fram till senaste valet. Så är dock inte fallet. Jag har precis lika mycket att ifrågasätta kring socialism (vilket man OCKSÅ måste definiera för att kunna diskutera) … som jag har kring Anarkism, och ”liberalism”.

Och just frågorna kring Kapitalism, kontra Socialism, tar den Nordkoreanska överlevaren, flyktingen och amerikanska medborgaren Yeonmi Park upp i andra hälften av sin bok, den del som började få mig att motvilligt känna mig besviken, utifrån de förväntningar jag hade innan jag började läsa. Jag hade nog förväntad mig att hon skulle fortsatt i samma andra som första delen av boken, där hon såg likheter mellan dagens USA (Till skillnad från det USA som genom sin konstitutions grundande faktiskt var sinnesbilden för ett he land of the free, där vi faktiskt är mer överens) På ett ställe skriver hon:

”Det finns en efterfrågan på marknaden, producenterna tillgodoser den efterfrågan, ovch konsumenterna gynnas”

Nu är ju det enligt mig inte med verkligheten helt överensstämmande, bara delvis. För med kapitalismens utbredning samt ologiska och ohållbara mål om ständig nationell eller företagsmässig ”tillväxt” så ligger det enligt mig i kapitalismens natur, att se till att SKAPA BEHOV HOS KONSUMENTERNA, SOM VI INTE ALLS BEHÖVER, OCH TILL OCH MED I DEN BLINDA JAKTEN PÅ EKONOMISK AVANS, skapa skadliga produkter, vilket hela Big Pharma och vaccinerna, och den förgiftade matindustrin är ett tydligt exempel på. Och den kommersiella propagandan, som vi kallar för ”reklam” men i själva verket är skadlig propaganda, med syfte att uppnå makt. Precis som den skadliga socialistiska motsvarigheten med statlig propaganda. Bägge bygger på lögner. Staten och kapitalet sitter faktiskt i samma båt, och det är faktiskt inte dom som ror, som ror så att svetten lackar. Och piskan den kittlar faktiskt inte heller deras feta nackar. (Blå Tåget) Och delvis har både Kinas ekonomiska uppsving och västvärldens frihet byggts på slaveri, modernt och historiskt.

Med allt detta sagt, om kapitalismen, och dess brister, och dess paradoxala strävan efter monopol, som den säger sig avsky, så har hon, Yeonmi Park, VÄLDIGT VÄLDIGT rätt i sitt sågande av den socialism hon upplevt, och nu ser träda fram i USA, i institutioner som skolor, vård, parlament etc…

Vi har också , Lejonet och jag mycket kvar att diskutera, kring ägande, ägande av mark, försvarande av mark, vapenlicens, vilka alla är avgörande för att Anarki ska vara en ”lösning” Jag tar den diskussionen när som helst, och det vet jag att Lejonet gör också. Det är ord, tankar, det är fria tankar, det är yttrandefrihet som producerar humanitet, lösningar, utvägar, mänsklighet.

Den enligt mig utopiska hemvisten för att människan ska fungera, är just utopisk, och omöjlig att sträva efter och meningslös i allt annat än just en förklaring om i vilket system människan kan fungera utan härskare, utan förtryck, utan slaveri, utan censur, men inte utan våld. Och det är så som människan en gång kom ifrån, i naturen, med naturen, som samlare och jägare.

Jag kommer få anledning att återkomma till denna viktiga bok otaliga gånger i mina inlägg, och hos mig ställs den i ”referensbiblioteket” 🙂

…
Jag och en av mina närmaste vänner intellektuellt, brukar fundera kring hur vi ska uttrycka oss i frågor som råder tystnadskultur kring, för att få folk att tänka själva, och undersöka själva, läsa, efterforska, ifrågasätta? Om vi bör hålla igen lite med att uttrycka vad vi upptäcker i våra efterforskningar, som ändå helt säkert har en bredare bas än de som aldrig, under hela sitt vuxna liv, ändrar sig på en enda punkt vad gäller värderingar eller verklighetsbeskrivning, eller om vi ska bre på med precis det vi funnit, med vad vi faktiskt avslöjat, och vad vi tycker och tänker kring detta. Vilket sätt är bäst för att inte skrämma iväg folk från idén att ifrågasätta sina djupt rotade föreställningar?

“Those who cannot change their minds cannot change anything.” George Bernard Shaw

Personligen är jag inte riktigt klar över vilket som är bäst, än idag, fast vi klurat på det i flera år, allteftersom jag vänt ut och in på mina egna värdegrunder, samt verklighetsbeskrivningar. Det enda jag kommit fram till, är att INGEN som inte vill ta in någonting som helst som rubbar deras trygghetsbubbla, kommer ta in någonting som helst, alldeles oavsett hur jag och mina vän, och våra fritänkande likar, förmedlar oss. Så det enda vi kan göra, är att ha kontinuitet, leva som vi lär, fortsätta att på olika sätt bryta av folks djupt inrotade föreställningsvärldar, verklighetsbeskrivningar, som i princip alltid är baserade på propaganda, vilket i sin tur är så nära det kan komma, ren lögn. Själv läser jag allt jag kommer över, speciellt sådant som inte uppmuntras av myndigheter, staten, big pharma, big Tech … och övrig global makt.

Jag gör mig så klart obekväm hos en absolut majoritet av hela min omgivning, när jag då och då ifrågasätter saker som de påstår vaa obestridligt sant, utan att egentligen ha tänkt den tanken själv, eller för den delen förkovrat sig i ämnet genom att läsa och ta del av motstridiga utvärderingar, forskningsresultat eller för den delen åsikter och värderingar. Jag gör mig så klart obekväm när jag har med mig korsord, dagbok och böcker på café och lägger synligt upp boktitlar som ”The final Pandemic – an antidote to medical tyranny ”, ”Bullshit jobs”, ”Den verklige Anthony Fauci” ”vaccineffekten, Fallet Julian Assange, och nu nyligt två vittnesmål från nordkoreanska flyktingars berättelser, och varningar över likheterna mellan diktaturen de flytt, och vad som en längre tid implementerats inom västerländska institutioner som utbildning, medicin, stat etc. … ”Medan tid ännu är” och Flickan med sju namn

Det är vardagsmat att få sådana reaktioner för mig nu för tiden, och då håller jag ändå igen, och pratar större delen av tiden jag konverserar med medmänniskor om sådant de är bekväma att prata om. Så sent som idag undrade en äldre, trevlig herre över boken jag läser nu: ”Medan tid ännu är” av den amerikanska medborgaren tillika nordkoreanska flyktingen Yeonmi Park. När jag bara för den äldre mannen antydde det intressanta med de varnande likheterna mellan världens värsta och grymmaste diktatur och den nu alltmer globaliserade västerländska världsmakts-ordningen som öppet själva erkänner att de eftersträvar ”global governing” … så blev det för mycket för honom att kontemplera över. Och såg allvarligt på mig och sa:
– ”Är du säker på att allt som står i sådana där böcker är 100% sanning då?”
Jag svarade att
– INGENSTANS finns att läsa eller höra 100%-ig sanning, och det är därför man måste läsa och lyssna till en bred informationsbas.

Jag gör mig obekväm, och det får jag leva med. För jag klarar inte av att tysta mig själv i saker jag upptäck, jag klarar inte av att vara oärlig gentemot mig själv, och jag kan inte leva fritt om min yttrandefrihet är hotat eller kvävd.

”Om frihet betyder någonting överhuvudtaget så är det rätten att säga till folk vad de inte vill höra.” sa Orwell.

Den stackars gamle mannen, bytte ju så klart ämne som praxis är bland icke fritänkare. Och om den gamle mannen inte vill efterforska saker på egen hand, ifrågasätta vad han dagligen blir matad med, vars opposition konstant och i allt högre utsträckning blir tystad och censurerad… så kommer han inte göra det. Allt vi kan göra, vi som inte vill bli förslavade i en dystopisk teknokrati… är att så frön runt omkring oss, och hoppas på att ibland blir förutsättningarna rätt för att fria tanka ska gro och växa. Från boken ”Medan tid ännu är”:

Detta är alltså skrivet av en ung kvinna som utstått helvetet på jorden, och kommit tillbaka från det, hur hon bl a i Kina blivit såld som sexuell slav och våldtagits. Hon kunde av någon anledning till västerländska lyxfeministers förtret komma till freds med Universitet Columbias beteckning av våldtäkt.

Den stackars gamle mannen på caféet, vars tankar var så hårt självcensurerade, att enkom nämnandet av att författaren var Nordkoreansk, innebar för honom att ingenting hon skrev eller sade kan finnas en gnutta av sanning i. Trots att hon i själva verket hyllat västvärlden och USA, och alla demokratiska friheter som finns/funnits där, i synnerhet den Amerikanska konstitutionen och första tillägget. Men det hon gör, är att hon som utifrån egen erfarenhet sett de strukturer som en totalitär diktatur har, ser varningsflaggorna som vi fredsskadade och rättighets-skadade västerlänningar inte ser – därav boktiteln ”Medan tid ännu är”. Och det här är ett genomgående mönster hos de flesta svenska och västerländska medborgare, att aldrig ifrågasätta auktoriteter, delvis till en följd av att vi likt nordkoreansk skola nu åter igen lär oss att vi INTE ska ifrågasätt auktoriteter. Jag vill tillägga att den här mannen, betraktar jag som en oerhört fin människa, så det är inte ett angrepp alls på hans karaktär, utan ett ex på ett stor fara med vart vi i väst är på väg. ett av miljoner personifierade ex.

Jag har vid flera tillfällen, utifrån Ulf Lundells vardagar-böcker, gett tydliga ex på liknande icke-tänkande. I hans fall egentligen beroende på hans begränsade informationskällor, gammelmedia. När det gäller alla lögner och all propaganda kring vacciner och ”pandemi”. Om och om igen skriver han själv massor med ledtrådar som borde få slanten att trilla ner. Han känns så nära, men ändå så långt ifrån. ”Tagit tredje sprutan, fick covid”. Ändå fortsätter han i bok efter bok spy galla över ovaccinerade, och längta efter nästa spruta. En annan man på cafeet vittnade om relativt unga människor i hans omedelbara bekantskap som dött i turbocancer och hjärtproblem, och att han själv sedan lång tid hade väldigt jobbigt med hälsan, han hade tagit 4 covid-sprutor, men han misstänkte ”postcovid”

Så hur ska bred ifrågasättande information, och frågeställningar kunna nå människor som lider, blir sjuka och dör, när de dyrkar och litar på det och dem som gör dem sjuka? Jag och min intelligente vän, frågar oss det. Och det enda svaret jag har är kontinuitet, och att då och då¨så frön, och hoppas på att jordmånen för att de ska gro vid flera tillfällen skapar förutsättningar för insikter, och viljan att utforska saker själv, UTANFÖR ”oberoende faktagranskare” och ”folkhälsomyndigheten”

Men som folk kanske egentligen känner inför att vi är på väg mot global diktatur, där vi inte har rätt till våra kroppar tankar eller känslor:

”Vem bryr sig!???”

(Detta inlägg väntar på att bli granskad av ”oberoende faktagranskare”) 🙂 ”För information om vaccin besök folkhälsomyndigheten, för där har vi inga otillåtna svar”

Att i tungomål eller skrift yppa sig om genitalier så väl manliga som kvinnliga, har genom historien varit differentierande tabubelagt och tillika sedermera upphov för att humoristiskt låsa upp det som, av anständighet, tabu och kristendom knutits samman i en förbjuden klump av ångest. Så sent som 2002 lanserades av Anna Kosztovic och … jo just det RFSU… ordet snippa som ersättning för det av anständigheten och expertisen mer vulgära ordet fitta, som man inte längre ville hitta, för att tvätta mun och tunga med såpa på de unga. Och de gamla fula gubbar och snubbar som till naturen tillhör det o-täcka könet som logisk följd av att det kvinnliga även betecknats som det täcka könet. Tilläggas bör att ordet vulva inte längre kunde leva upp till den könslöshet och oskuld som krävdes.

//Vi konspirationsteoretiska, högerextremistiska antivvaxxare vill varna känsliga läsare att klicka på länken på Wikipedia till ordet Vulva, eftersom det visar bilder på hur en sådan ser ut i verkligheten, innan den är granskad av oberoende faktagranskare och anses olämplig trots att den är sann (Malinformation)//

Jag har ju inte gjort någon doktorsavhandling i ämnet Kuk-Fitta-Snopp-Snippa, rättat av nutidens facit-hybrider, även kallade för ”oberoende faktagranskare”, vilka allt som oftast är betalda helt oberoende av de som helt allena vill råda över sanning och osanning utifrån egen makt och vinst, samt styra tankarna på hela jordens befolkning, för folkets eget bästa. Men detta till trots delar jag som, galen foliehatt, högerextremist, konspirationsteoretiker och misogyn, antivaxxare och toxisk man, med mig av mina tankar, vad jag upplever, tror och vet, så att de inom sin tid kan censureras av oberoende faktagranskare.

Men utan att fördjupa mig i det, så har jag för mig att huvuddelen av svordomar tidigare var av helvetisk karaktär, knutna till religion, som förklaring på gott och ont, samt kanske skrämselpropaganda för att skrämma folk och barn till lydnad. Numera har vi först och främst skolan till den programmeringen, och TV:n
Efter sekulariseringen mellan kyrka och stat, och vårt avkristnande, och övergång till låtsaskristendom lagom till jul, har vi eventuellt influerats av andra språk, låt oss gissa amerikansk engelska till användning av ”runda ord” så som cirkel och sfär i vårt svärande… eller om det var fitta, kuk och knulla, vad det nu är för runt med dem?

Min dessvärre, ohängde bror blev ertappad som liten med att använda ordet knulla om och om igen, varpå vuxna frågade om han visste vad det betydde? Och självklart visste han det: ”Knallpulver” svarade han självsäkert. En avlägsen släkting hade dessutom i fyllan (då allt är tillåtet enligt svensk sed, och kan förlåtas dagen efter, så länge man inte är nykter när man bryter mot seder och bruk) … i fyllan hade han när hans bror fått på båten av sin hona, slängt upp kuken (snoppen/urinröret) på köksbordet och undrat:
– Duger inte den här då?
Det gjorde den inte, detaljerna kring det har jag blivit besparad.

Nä, det här är allvarliga saker, humor och osedlighet, så jag får försöka hålla mig från humor några rader, om det går. Men vi människor har ju trots en mycket intensiv period av propaganda för att avhumanisera oss till avkönade produktionsenheter, fortfarande spår och gener kvar från hur vi som art överlevde i naturen. På den tiden var kvinnor och män olika till fysiken, och det var allmänt accepterat, att kvinnor födde barn, och att män i genomsnitt var fysiskt starkare än kvinnor, samt att det var vanligt att man visste vilket kön man tillhörde, och att till och med politiker och vetenskapsmän visste om detta. Och dessa spår av beteenden som fortfarande är självklara i naturen, där resten av faunan fortsätter göra vad som var framgångsrikt för sin arts överlevnad… dessa spår skiner igenom fortfarande gud ske pris, och den velige anden, och den omskrivne snickaren från Nazaret o allt det där.

Jag har blivit allt mer varse, eller åtminstone inbillat mig ha kommit på hur det fungerar med ”kukmätning” och rangordning, när vi män sammanstrålar i kvinnofria zoner. (Zoner som kvinnor själva har valt att avlägsna sig ifrån, annars finns inga sådana, enkom mansfria zoner som t ex Emma Knyckare propagerade och planerade för) Mitt självförtroende och min självkänsla har med åren växt, mestadels min egen förtjänst, vilket har fört det med sig att varken män eller kvinnor lika lätt plattar till mig, eller kör över mig. Så istället för att likt Dovhjorten, eller Elefanttjurar mäta sin styrka genom i första hand uppvisningar, och i sista hand dödlig strid, för rätten att få para sig, så ägnade sig länge männen enbart åt uppvisningarna, och de var verbala tester på uthärdande av tråkningar, och lätt mobbing. Men RAK mobbing, vilket skiljer sig från honor i människovärlden, enligt vittnesmål från honorna själva (skvaller) Under lumpen till ex blev jag utsatt för liknande, men var så pass skör, att ”hjorden” av unga ”tjurar” körde ut mig ur ”flocken”. Nu som gammal ointresserad tjur eller ”oxe” (snörpt) spelar jag spelet på en annan nivå. Inte för att vinna min rätt till parning, vilket jag oärligt hävdar är ointressant, utan för att bibehålla min position i flocken av gamla av-toxidiserade, uttjänta ”oxar”. så spelet fortgår nämligen, det är en del av naturen. Kanske inte så najs när man blir utsatt. But there it is.

Så jag behöver inte mäta min kuk längre, gud ske pris, för det är inte kuken (snoppen) som ger rang i avdankade gubbars flock, det är syrligheten, och förmågan att avstå från att bli kränkt, eller hävda sig kränkt. Det är tur för min del. För det är inte mycket bevänt med varken storlek eller uthållighet, eller för den delen fysiskt handgemäng. Men i djurriket är det fysiskt styrka som är den avgörande egenskapen hos hanar för att få föra sina gener vidare, på så sätt blir arten fortsatt stark, frisk och konkurrenskraftig mot allt annat levande som vill äta upp dig eller ta ifrån dig din föda eller köra bort dig från den. Vetenskap och forskning som inte står högt i kurs bland Metoo, feminister, RFSU eller Regnbågsrörelsen… av någon underlig anledning. Vidare är humorn, självdistans, egenskapen att ”äga” vad som än kastas på en i riktad elak humor (nu för tiden kallas det ”kränkningar” om det inte riktas mot män) … samt även egenskapen att kunna ge lika mycket som man tar. Jag tror att det håller på att vattnas ur den yngre generationen hanar, vilket feminismen, regnbågsrörelsen, RFSU, och Metoo, tycker är av godo, eftersom manlighet och skillnader mellan könsroller håller på att avskaffas, till förmån för artificiella livmödrar och 47 olika kön, efter eget val, med början på förskolan. Nutida kukförlängare kan tänkas vara för män att förnedra sin könstillhörighet och vara underdåniga? Som i fallet med konstnären på biblioteket som benämns i detta inlägg.

Kvinnors hierarkier inom kvinnliga gemenskaper kan jag ju egentligen bara vidareföra kvinnliga vittnesmål ikring. T ex kvinnliga arbetsplatser, så är mobbingen inte direkt, så som hos män, utan mer grupperingar, skvaller och baktalande om varann. Illasinnade men troligtvis sanna rykten hävdar att kvinnorna istället ägnar sig åt att baktala varandra med samma syfte att skapa rangordning samt att utnämna sig till alfahonan vars fitta (INTE snippa) ska få snopp, stock eller kuk.

Det har även pratats om kukförlängare, i dylika sammanhang, som en liknelse till vad som gör mannen mer benägen att få fortplanta sig (Numer under förutsättning att kvinnan inte ångrar sig UNDER samlaget, eller EFTER samlaget, till följd av att mannen inte kontinuerligt försäkrat sig om kvinnans intresse, oavsett om kvinnan varit intresserad av sex initialt, eller till och med initierat samlaget, och det ÄR a one way street, för all skuld och allt ansvar vilar på mannen och hans förmåga att läsa tankar, så det inte senare i rättssal kan bedömas som oaktsam våldtäkt – ett begrepp lika ”tydligt” och klargörande som begreppet ”malinformation”, som sägs vara sann information, som kan skada maktens narrativ) ) Så det finns alla sorters kukförlängare än idag, inklusive de klassiska kukförlängarna snygga dyra, bilar och ett fett bankkonto, vilket feminister bedyrar sig inte bry sig om, och sedan i åtmionståne tillräckligt många fall för att det ska vara besvärande för deras sak, går i säng med de mest förlängda kukarna, flyttar ihop med dem, skaffar barn, skiljer sig och blir bittra på män. Jag har tyvärr ingen säker statistik på detta beteende från Folkhälsomyndigheten, som har de enda sanna sanningen, enligt nutidens måttstock på sanning. Men att det förekommer, väljer jag att hävda, helt utan att kunna bevisa, Det är en konspirationsteori jag har.

INNAN Metoo, när det blev lagligt, uppmuntrat samt blev moraliskt rätt och riktigt att offentligt förnedra och anklaga män för allehanda vidrigheter och brott, brukade även jag skämta och driva, i större utsträckning än nu, med ”manlighet” ”machomän” och hö-hö-hö-män. Det är jag fortfarande villig att göra i någon utsträckning, samt bjuda på mins egna otillräckligheter… om jag skulle finna några 😉 Men utifrån att makten, samt galenskaper är de som främst bör hanteras med humor och ironi som vapen, så behöver inte Metoo, maktgalna feminister, könsdystopiska transhumanister någon extra hjälp att platta till manlighet och sudda ut miljoner år av framgångsrik evolution och fortplantning. OCH feminism, transhumanism, etc är politiska rörelser, och är därmed i en fungerande humanistisk, demokratisk värld med yttrandefrihet som motto…. attackerbara, att påstå något annat är att förespråka censur och diktatur…

Att skämta och driva med män och manlighet är oerhört uppskattat bland de moraliskt upphöjda, jag gör det ibland, men inte för dem, utan för att mina koder i hur män beter sig bland män, utifrån att kunna tåla lika mycket som man ger, säger mig att kunna lägga sig platt lika väl som att ge giftiga humoristiska kommentarer.
Ex: På en konstutställning här i staden, i samma lokaler som den viktigt inkluderande mänskliga rättigheten för fd män som kallar sig skamlösa vinhoror att få läsa sagor för barn, och göra dem osäkra på vilket kön de tillhör, i samma lokaler flummade en duktig konstnär i sin presentation runt i upplevelser fria tolkningar så som konstnärer ska göra. Men kände sig tvungen att inflika att kvinnor hade rätt i att ifrågasätta oss män och vår manlighet eftersom vi var män… varpå den kvinnliga delen av publiken fnittrade förtjust över att han hånade sig själv i första hand… personligen tyckte jag bara synd om honom, eftersom jag är toxid.

Men, återigen, för att förtydliga för alla som kan tänkas förklara sig kränkta av min frispråkighet, tafatta humoristiska försök i ämnet kuk-fitta-snippa-snopp, så vill jag förtydliga mina värderingar, mina uppriktiga humorfria värderingar kring ämnet:

Jag är i högsta grad FÖR alla människors rätt att älska vem de vill, och vad folk gör i sina sängkammare har INGEN något att göra med, om inte våld förekommer. Och i synnerhet inte staten, har någon rätt satt lägga sig in vem folk älskar. Just av den anledningen är jag starkt EMOT statlig propaganda för regnbågsrörelsen, sagoläsning av transvestiter för små barn, vilka inte ska behöva ifrågasätta vilket kön de tillhör, pga statlig eller kommunal propaganda i form av biblioteksverksamhet med mera. Inför lagen ska homosexuella eller vem som helst, ha samma rättigheter och skyldigheter som övriga medborgare. Vilket i sin tur är anledningen till att jag är starkt EMOT ” det som missvisande kommit att kallas för samtyckeslagen. Ingen av vilka nystiftade lagar eller kommunala aktiviteter har haft som syfte att uppnå¨någon form av jämställdhet i vilken mån det nu överhuvudtaget är genomförbart o praktiken. Min tydliga uppfattning är att det uppifrån allra högsta ort, som understöder detta, är splittring av familjer, förgörande av traditionell könsidentitet, osäkerhet i syfte att söndra och härska. Och dessvärre har alltför många bland människorna, visat att det fungerar som planerat.

…
Jag kan fortfarande känna, jag kan fortfarande tänka, Ilska, sorg, glädje, rädsla … jag kan fortfarande känna …och för det är jag tacksam. Jag kan fortfarande tänka egna tankar, tack vare min förmåga att ifrågasätta information, alltid vara tvivlande, lätt paranoid. I en värld full av lögner från politiker, media, forskare och företag, är paranoia inte en sjukdom, det är en nödvändighet för att överleva, mentalt, och skulle det visa sig även fysiskt.

Det var grundkänslorna det, sen finns varianter, nyansering, som kanske inte är rena känslor, som ändå är känslobesläktade. Så som likgiltighet, eufori, melankoli, vrede, etc… varianter av grundkänslorna. Tankar kan ibland leda till känslor, alltså ens egna tankar. Så inte enkom externa händelser och icke-händelser, inte enkom människors likgiltighet och ogrundade konsensus. Men tankar är ändå länkade med omvärlden. Det går inte riktigt att kliniskt skilja dem åt. Tankar är svåra, näst intill omöjliga att styra. Oftast är det inte genom att ändra sitt tänkande man kan förändra saker till det bättre. Känslor ska bara finnas där, dem ska jag inte mixtra med, dölja, eller kväva. PÅ sin höjd, efter att ha känt negativa känslor, medvetet lämna dem ett tag igen, för att inte fastna. Men absolut inte förhindra dem, förneka dem eller kväva dem. Där finns en social sjukdom i världen, som gör människor sjuka. Samma sociala sjukdom, vars smittande gift är propaganda och lögner, finns i människors syn på tankar. När tankar låses in, blir de giftiga, när de låses in med hjälp av terror-rädsle-kampanjer globalt… så uppstår gifter i själen och huvudet som gör oss sjuka, utöver de sjukdomar de tvingar på oss via processad mat, giftiga ”mediciner” och vacciner.

Och liknande mönster finns kring den sjuka sjukvården, ägd och styrd av tyranniska, människofientliga, liv-fientliga läkemedelsföretag, och politiker och media som är med på konspirationen. Och det är inte en teori om konspiration, det är verklighet, och sker nu. Men samma här, att låsa in symptom, kroppsliga och själsliga, förgiftar våra kroppar i sig, utöver själva gifterna de påstår är för vårt eget bästa att ta. Man ska aldrig hindra en nysning, fick jag lära mig för länge sedan. Varför ? Jo för att kroppen gör sig av med slaggprodukter, gifter. Lika med snor, och alla symptom. Det är livsfarligt att bekämpa symptomen, istället för att förebygga eller bekämpa orsaken till sjukdomen. Och ändå är det i huvudsak just detta sjukvården gör när de inte förgiftar oss rent fysiologisk… så ”bekämpar de”/kväver symptom, som ger farliga biverkningar, och gör patienten beroende for life. … och till slut death.

Jag kan fortfarande känna, och jag kan tänka egna tankar, och just nu är det utmattning, mental sådan, som uppstår från folks likgiltighet över saker som måste vara viktig för varje levande människa, och i synnerhet varje levande människa med barn eller barnbarn… men fullständig likgiltighet, är det jag möts av varje dag… och det mattar ut mig mentalt. Väldigt få läser eller kommenterar mina inlägg. Jag kan bara dra slutsatsen att de är för obekväma…. och det är lättare att blunda hela vägen in i gaskammaren så att säga. Jag talar och skriver för stängda öron, för döva öron, och blundande ögon. Det är utmattande mentalt. Konsensus är ett av de farligaste tillstånden hos en befolkning, för det är… DET ÄR ett inbjudningskort till ondskan. Och ondskan är redan där innan inbjudningskortet är tryckt och levererat.

Jag ska ändå försöka hitta energin att fortsätta kämpa, om något litet öra hör något litet ord, och börjar undersöka själv, bortom ”oberoende faktagranskare” som egentligen inte är nåt annat än de som censurerar…. jag ska försöka finna energi… för alternativet är otänkbart.

…
När man väl börjat vända på stenar, som de ”allvetande” vetenskapsmännen, politikerna, forskarna, storföretagarna, journalisterna… och de rättstrogna, bokstavstrogna laglydiga … låtit oss veta att det är tabu att vända på… så går det inte att sluta vända på stenar, och finna en massa ljusskygga kryp där. Ja det är en orättvis liknelse att jämföra insekterna under stenar … med de inhumana gärningar och planer som är i rörelse nu… alltså orättvist mot krypen och insekterna. När man väl öppnat ögonen, och öronen, så finns det ingen återvändo till den trygga bubblan av illusioner och saker som inte får pratas om, eller läsas om.

Och de till synes mest fromma budskap, kan i själva verket vittna om raka motsatsen, eller utnyttjas av ondskan, för raka motsatsen. Ta t ex John Lennons ”Imagine”

Imagine (1) there’s no heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us, only sky
Imagine all the people
Livin’ for today
Ah

Imagine (2) there’s no countries
It isn’t hard to do
(3) Nothing to kill or die for
(1) And no religion, too
Imagine all the people
Livin’ life in peace
You

You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will be as one

(4)Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man

Imagine all the people
(5) Sharing all the world
You

You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will live as one

När den den skrevs, under tiden då LSD och dylika preparat var en del av ”fredsrörelsen”/ Hippierörelsen, ”Frigjordhet” ansvarslöshet, promiskuitet som delar av den tidens revolutionära motståndsrörelse. En protest mot krig och etablissemanget. för den generationen tycktes den tiden vara the golden years. Men vad byggde den revolutionen upp? Vad kom efteråt? Vad blev resultatet och varför? Och vilka är ansvariga för vad?

Imagine… titeln = Föreställ er! med uppmanande utropstecken. Ja, dessvärre, kan jag nu föreställa mig dystopin som måhända inte var John Lennons dröm, men resultatet av om hans dröm slår in. Hans drömvärld, har blivit vår mardröm redan, och än värre är den på väg att bli. jag har satt siffror inom parentes på de saker jag IDAG reagerar på i texten från 70-talet.

1) Imagine thers no heaven, and no religion too
Massmördaren Josef Stalin och hans efterföljare förstod tidigt att religion var ett hot mot total makt över folket, dvs om det fanns någon högre dyrkan än ledaren själv, nämligen Gud, och religiösa blev förföljda och religion i många diktaturer förbjudna. Ingen tro, ingen själslig guidning är tillåten i en diktatur. Alla har inte förstått det än, och det kommer vara försent när de förstår, det är precis det som sker nu, med teknokrati som ersättare av gud.

Teknokrati är ett styrelseskick som bygger på tanken att de som har den vetenskapligt bästa kunskapen, utan att vara politiker, ska ha den politiska makten i en stat. Politikernas legitimitet härrör då från deras kunskap, expertis eller förmågor. Ordet teknokrati är en sammansättning av grekiskans techne som betyder skicklighet och kratos som betyder maktutövning.

2) Imagine there’s no countries
I Lennons drömvärld innebar det att alla levde i fred och inte bråkade om gränser och land. Men det var en dröm, en saga, lika trolig som Trollkarlen från Oz, eller Alice i underlandet. Eller Mupparna. En värld utan gränser, utan nationer eliminerar inte girigheten, mördandet, krigandet, eller nationalsocialism/kommunism/fascism, … en sådan värld centraliserar/globaliserar mördandet, krigande, maktmissbruket, censuren… med en liten grupp härskare som styr mänskligheten i minsta detalj, härskare som inte kan avkrävas juridiskt ansvar, eller politisk ansvar för sina mord och missdåd, för de är inte folkvalda i en nation, i en demokrati. Imagine there´s no countries håller på att bli verklighet, en dystopisk verklighet, där medborgare som förut hade väldigt lite att säga till om i sina liv, och sin byggd, inte kommer at ha någonting att säga till om, inte ens makten över sina kroppar och sinnen och hjärtan.

3) Nothing to kill or die for
And nothing to live for … som en biverkning av det

4) Imagine no posessions
Det blir inte mer dystopiskt än så. Och det är även detta ett mål för dagens icke demokratiskt valda härskare, att vi inte ska äga någonting. Klaus Schwab: ”You will own nothing, and you’ll be happy”. Vad de glömmer att berätta med denna dystopiska reklam för agenda 2030, är att DOM ska äga det vi inte kommer att äga.

Till sist bara, ännu en djupt oroande ”annons” (propaganda för big pharma) som så klart är låst

Folk tror fortfarande att vaccinet räddat liv, för de äger både media och forskare såväl som alla politiker vid makten…. när det pågår fruktansvärda konsekvenser till följd av massvaccinering. För hemska för folk att föreställa sig. Vilket är en av orsakerna till att folk fortsätter tro, fast födelsetalen störtdyker i massvaccinerade västliga stater, och överdödligheten är mycket hög, cancer ökar, plötsliga dödsfall ökar, hjärtsjukdomar ovch infarkter ökar dramatiskt etc etc …
Ändå tillåts sådan ”reklam” Det pågår ett folkmord i det tysta and they know that the dead don’t speak, umless we speak for them

Om vi inte gör det… är det vår tur sen… och sedan era barn… folkmord!

Imagine that! if you can?

…
Efter 13 km promenad upp till Hallstaberget en liten sväng till Jan Gullik, och sedan hem och göra middag, diska och läsa tidningen. Efter tre artiklar blir det rullgardin. Jag är trött. Det ska vara så. Det är ändå ganska bra att kunna gå så långt relativt ofta när man är 58 år. Det är också relativt bra att som 58-åring fortfarande ifrågasätta kunskap, ifrågasätta det man tror på, och har trott sig veta. Det vågar jag nog nog sticka ut hakan och säga att det inte är många 58-åringar som gör. Egentligen är det nog inte många ” åringar” alls som ifrågasätter sin tro vad man tror tror att man vet.

Så nu slumrar jag nästan till i hängstolen, men jag tittar på min nya ”tv”. En slags slow tv. Det jag syftar till är utsikten över Ångermanälven i skymning, när neonljusen speglar sig i en krusiga vattenytan medan människor far hem från sina jobb, eller sina låtsasjobb. Det mesta är i livet är ett skådespel väldigt lite är som det verkar. De duktiga och de välavlönade, är kanske inte riktigt så duktiga som de tänker om sig själva eller tycker att de ska ha betalt för. Och de värdelösa utstötta, socialfallen är kanske inte riktigt så dåliga som de tror, eller som de duktiga försöker göra gällande.

Eftersom jag läser boken bullshit Jobs, av David Graeber, blir det som jag misstänkt länge allt tydligare och klarare, när det gäller arbete och jobb. Själva definitionen på arbete och jobb. Det är en galen värld som är helt upp och ner, där nästan ingen går att lita på, vilket gör det ännu viktigare att kunna lita på sig själv. Och där har jag gjort ett jättejobb med mig själv.

Jag finner det lite rogivande att sitta här i hem stolen och titta på när slavarna åker hem från sina jobb eller låtsas jobb, alla i ekorrhjulet så upptagna med det att de egentligen inte vet vad de känner och tycker. Programmerade till att tycka det ska tycka upprepa ord och meningar som från början inte är deras. Och när de är klar med sina låtsasjobb, sätter man sig vid datorn eller mobilen eller tv:n. När jag går mina långa promenader reflekterar jag också när jag tittar in i de fönsterna på alla hus, så fladdrar skenet från tv:n i nästan alla hus. Och det ser ut som, nästan som scenen ifrån filmen Poltergeist, där den lilla flickan Carol Anne sitter och tittar in i tv:n medan det är myrornas krig och sedan blir indragen i onda andars värld. Det ser ut så när man går förbi och frågan är om de tittar på på tv:n eller om tv:n tittar på dem. Man får en bild av att de sugs in i TV-apparaten när man ser skenet åt ansiktet, och det totalt nollställda ansiktsuttrycket. Som om TV-apparaten suger in deras själar in i maskinen (tv:n) Egentligen en alldeles satanistisk, ondsint uppfinning, en propagandaapparat.

Är det så, att jag har första parkett vid min utsiktsplats, på vår civilisation undergång? Eller har jag bara första parkett på en utdragen tillbakagång av densamma? För utvecklas gör vi definitivt inte,

Rullskidspåren uppe på Hallstaberget var isiga, vilket förklarar att jag jag inte mötte en enda rullskidåkare. En traktor går förbi i sakta mak med ett lass långa stockar. Och en annan skogsvandrare gick och korsade ett av spåren. Skyttel trafik upp och ner till Hallstaberget under lunchtid alla körde bil. Jag var ensam som gick.

Det är lite utmattande att vara vetgirig och ifrågasättande under dessa tider. Och speciellt som jag själv ur eget perspektiv ålagt mig att ifrågasätta mina egna värderingar likaväl som andras. Ifrågasätta om allt jag har trott på är sant? Det är svårt att utröna. Närmaste jag kommer tycks vara att det blir tydligt när maktens totalitära män och kvinnor ljuger öppet för oss. Censurerar oss. Sedan måste man hålla koll på ”revolutionsledarna” så att man inte blind följer dem in i nästa totalitära fas. För risken är stor att de som vill leda en revolution blir nästa diktator. Därför är det näst intill ingen chans att en blodig revolution kan utmynna i en demokratisk samhälle.

Jag hade grönkålsutdelning nere på lotterna till Ulla-britt och Folke, Margot, och Margots vackra dotter. Jag mår verkligen gott av att skänka bort något som uppskattas, som dessutom är av giftfri kvalitet. Det är få tillfällen i livet jag är så lycklig som när jag får hjälpa andra eller skänka saker till andra som uppskattas. Jag har vid flera tillfällen nekat försäljning av grönkål. Pengarna jag skulle kunna ta, väger inte upp för ditt arbete jag har gjort. Och de tar ifrån mig glädjen av att glädja andra. Och förresten var Ulla-Britts och Folkes dotter oxå bedrövligt vacker, när jag träffade henne i somras. Jobbade med försäkringar tror jag?

I bakgrunden av mitt liv på en global nivå sker saker som jag inte kan påverka. Till exempel USA USA:s presidentval, som verkar gå illa hur det än går. Det är inte bara USA som land utan hela västvärlden som är riktigt illa ute på grund av deras despotiska egocentriska så kallade ledare. Jag vet inte vad som kommer ske. Och det står bortom min makt

För mig verkar det som att nästan alla alla styrelseskick, har på potentialen att utmynna i diktatur. kommunism, hade väl för avsikt att vara folkets diktatur. Det vill säga att folket hade makten. Vilket är omöjligt som jag ser det. Fascism och nazism, har väl det totalitära inskrivet i sin ideologi. Och nu flämtar liberalismen sina sista andetag som påstått demokratiska och frihetliga. Och även liberalismen har blivit en totalitär styrelseskick.

Den enda som per definition inte är en diktatur den enda ism är väl i så fall anarkismen. Vilket betyder utan härskare. Men att avskaffa alla styrelseskick alla nationer inklusive det globala styret och lämna människor helt till sig själva att överleva, kommer få våldsamma konsekvenser. Det är lite grann som att ett land som alltid har haft alkoholen fri så har det funnits en mera salongsberusad kultur. Medan när den blivit statligt reglerad uppstår huvudlös fylla till helgen. Såsom i Sverige till exempel. Skulle man släppa lös monopolet i Sverige kommer det en period så klart där det eskalerar innan någon tillbakagång ske. Det eskalerande kommer resultera i våld ohälsa och död. Precis samma sak gissar jag skulle ske vid en övergång från de styrelseskick som alltid tycks leda till totalitära samhällen, inklusive liberalism och och ” demokrati ”. Det kommer bli kaos till en början människor kommer lida människor kommer dö, och synnerhet i länder och samhällen som varit trygghetsknarrande och bidragstagande och bidragsgivande, och då inkluderar jag avdrag och bidrag till de rika.

Jag har haft diskussioner med två vänner kring detta med anarki, och ägande,. Jag har ju lagt ut problematiken kring ägandet av mark, när man propagerar för anarki. Vi är väl omkring 8 miljarder människor på jorden, och människor som äger mark och skog äger många gånger långt över genomsnittet för det markägande som skulle uppstå om man delade lika. Det är således en moralisk fråga på ett vis, och en praktiskt fråga i en annan synvinkel. Och båda vännerna kom fram till att det i så fall handlar om att kunna försvara den man hävdar är sin. Detta innebar att försvara den med våld. Nu har jag ingen aning om hur många markägare det finns i världen, men det är ingen svår gissning att säga att de är en liten liten minoritet jämfört med antalet människor. Det skulle innebära ett avskjutande av människor, som som inte äger mark och beträder markägarnas mark. Vilket i sin tur utan svårigheter kan jämföras med en inhuman avfolkningsstrategi de tyranniska globalister tycks ha åtagit sig, när de har olika olika sätt bestämt sig för att minska minska jordens befolkning.

Är det en fråga om mänsklighet, så faller även anarkism som alternativ. Eller som Jack Sparrow sa i Pirates of the Caribbean, ”Det är bara två regler som är viktiga, vad man kan göra och vad man inte kan göra ”. om man tänker så och tror så, så har man också accepterat en slags avhumanisering, och avfolkning.

Ja lite så, sitter jag och tänker här i min hängstol. Jag har druckit upp min espresso med grädde i. Men middan satte sig på ögonlocken. Och jag har ju som sagt i princip slutat se på tv. Jag har min slow tv här med min utsikt över Ångermanälven. Det kommer garanterat sluta med ryggläge och spikmatta och en gubblur.

…
Jag skulle helst bara blogga som jag gjorde förr, om trevliga vardagliga saker, på ett humoristiskt vis. Inte för att det är trevligare för läsaren, eller genererar fler lajks, utan för att jag skulle vilja spendera mer tid med att leva mitt eget liv, och göra det jag tycker är roligt, och det som ger mig glädje och mening i livet.

Men jag är svensk medborgare, jag är människa, och jag är man, hur illa än det kan tänkas påstås kränka folk som inte är det. Och om vi börjar med idén om demokrati, vilket många fortfarande tror vi har, så är själva idén att vi har en representativ demokrati. Dvs att vi vid val, skall välja de som företräder vår vilja. Och med företräder menas egentligen att de ska göra det de kan i sin makt, dessa företrädare för att genomföra folkets vilja.

Det finns många svårigheter som gör det näst intill omöjligt att få det att fungera. Korruption, distansering från medborgarna, samt att folkets vilja inte är en och samma. Med distansering, menar jag att vi väljer personer lokalt, som sedan i Sveriges riksdag ska representera våra lokala intressen. Det sker sällan eller aldrig. Troligtvis pga flera anledningar, vilka jag inte är insatt i alla. Men några är uppenbara: Karriären, och ekonomiska egenintressen, samt det geografiska att våra lokala politiska ”representanter”… som de fakto är arbetstagare, medan vi är deras arbetsgivare… faktiskt tillbringar sin tid geografiskt i Stockholm, och sedan Europa (EMU), och får både mindre kontakt med de som gett dem sin politiska språngbräda uppåt i hierarkin, som i praktiken är allt annat än demokratisk, när allt kommer omkring. OCH det får nya vänner. De fikar, jobbar och äter med en överklass, nedärvd eller karriäristisk överklass, och tenderar inte bara glömma att de är från exempelvis Sollefteå, utan även helt enkelt strunta i de som gett dem biljetten in i maktens korridorer.

Det är därför demokrati knappt fungerar i nationell skala, och än mindre i global skala, med ”globala samarbeten”. Dessa ”samarbeten” är bara en fasad för att centralisera makten globalt. Dvs Hitlers dröm, världsherravälde. Ju fler människor som ska inkluderas, desto fler särintressen, desto fler egna viljor. Vilket i slutändan alltid generar de vi valt, eller deras puppet-masters att behöva ta i med hårdhandskarna mot oss som gett dem deras välstånd. Då börjar de styra oss, istället för att representera oss. Det är så, har alltid varit så, och kommer alltid förbli så. Till vilken grad är upp till oss, arbetsgivarna, de som gett dem deras jobb som politiker som pissar på oss, för att slicka röv på de som ger dem höga positioner, på bekostnad av sina själar, som de en gång eventuellt hade innan de lämnade exempelvis Sollefteå.

Nästa problematik blir att maktens korridorer inte längre ligger i riksdagen, eller hos regeringen. Världen över, inkluderat Sverige, så är politiker inte längre människor med drivkraft och vilja att förändra, som Palme sa, vad man än tycker om honom: ”Politik är att vilja”. Politiker idag, är köpta skådespelare som upprepar det de verkliga globala makthavarna säger åt dem att säga. Och i vissa ”demokratiska” länder sitter det människor som tillsätter och avskedar statsministrar och premiärministrar på löpande band.

Nä jag skulle så klar vilja skriva och engagera mig i mitt odlande, skriva lyriska euforiska inlägg om min styrdans. Jag skulle så klart vilja ägna mig åt att leva livet, och skriva om det, små problem, små glädjeämnen och till och med kärlek, eller saknade av densamma. Men när mänskliga rättigheter tas ifrån oss på global och nationell nivå i en tidigare obevittnad skala, kommer jag inte kunna göra det om ingen försvarar våra rättigheter. Våra mänskliga rättigheter. Dessutom begår jag tjänstefel, som medborgare, människa och man, om jag inte vittnar om brott mot mänskligheten, om jag inte vittnar om hur den mäktiga globala läkemedels och vaccinindustrin medvetet offrar människor på mammons altare, om jag inte vittnar om hur tidigare befrielserörelser som slagits för kvinnlig och manlig rösträtt, fullständigt förlorat förståndet iom regnbågsrörelsens tyranniska direktiv, om jag inte vittnar om lögnerna kring klimatkrisen, om jag inte vittnar om hur alla krig numera är beställda krig,. som offrar människor på plats för att minska befolkningen på jorden, samt hålla folket splittrat så de inte blir ett hot mot makten, utan istället ett hot mot varandra. Tjänstefel – som människa, man och medborgare.

När representativ demokrati inte alls längre praktiken fungerar, om den någonsin fungerat, vad är då alternativet? Ja det kan man undra. Gemene man skyndar sig att skrika ut att alternativet till demokrati nämligen, diktatur inte är bättre. Och det hade man ju haft rätt i om vi hade haft demokrati., vilket vi inte längre har, om vi någonsin haft det? Demokrati från Grekiskan:

”Det svenska efterledet -krati betyder form av
regering eller styre. Ordet härrör sig från grekiskans kratein, ”styra, härska”.
Demos är grekiska för ”de fria medborgarna” och är ett begrepp
för den röstberättigade delen av en befolkning (Wikipedia)

I själva verket lever vi i en teknokrati, ett slags ”Expertvälde” Där ”experterna” själva utser sig till expertis, och lägger till ”oberoende”, trots att de utnämner sig själva, tjänar miljarders miljarder på sina experråd, medan människor dör i miljoner som konsekvens av deras mediciner, av deras vacciner, och av deras censur och nedstängning av tidigare öppen marknad och öppna samhällen.

Teknokrati är ett hypotetiskt styrelseskick som bygger på tanken att de som har den vetenskapligt bästa kunskapen, utan att vara politiker, ska ha den politiska makten i en stat. Politikernas legitimitet härrör då från deras kunskap, expertis eller förmågor. Ordet teknokrati är en sammansättning av grekiskans techne som betyder skicklighet och kratos som betyder maktutövning.

Nu finns det ju andra länkar än Wikipedia. Och Wikipedia är inte, precis som alla andra källangivelser någon absolut garanti för ”obestridlig fakta”. Och specifikt länkningen till ordet teknokrati enl Wiki, visar just på Wikis otillförlitlighet, eftersom man påstår att teknokrati är ett hypotetiskt styrelseskick. När det i själva verket är en dystopisk verklighet. Om man inte förstått det efter utlysandet av global pandemi, och total maktöverföring till WHO, som i sin tur sponsras av Bill Gates Foundation, och Pfizer… ja då hjälper inga länkar/källor i världen. Men det är så här det fungerar med information. INGEN kommer någonsin komma och hälla den absoluta sanningen i era hjärnor. Och de som påstår att de gör det, är ALLTID människor som vill bestämma din tolkning av fakta, sanning, och tillåter ingen annans syn. Det kallas Diktatur, och Teknokrati, är inget annat än diktatur, eftersom det är stater utan folkets medvetna godkännande, och globala Vaccinföretag, som censurerar alla som inte går med på vad de bestämmer är sanning, vad som är desinformation, misinformation, och Malinformation. DET ÄR DIKTATUR VI LEVER I.

NU !

Så vad är alternativet?
För att ens kunna börja fundera över det, bör man fundera kring vad det är man vill uppnå, och en hel del värdemässiga uttryck egentligen betyder och innebär, och om det ens går att enas kring dem, och om det ens är önskvärt att enas. Ett av de farligaste ord som finns för fria, tänkande människor, är konsensus. Ord som

Frihet

Yttrandefrihet

Slav

Leva

Nation

Globalt styre

Privat ägande av mark – och hur det uppstår och försvaras

Det är stora ord, som behövs kontempleras kring, men utan det andra ordet, yttrandefrihet är inget av dem möjligt. Och ni folket, är under psykologisk attack att acceptera att ”bekämpning av desinformation, misinformation och malinformation” är för ert eget bästa. Vad de inte säger, är att det är DOM som enväldigt bestämmer vad om ska betecknas som ”desinformation, misinformation och malinformation” – Så det är i själva verket ett angrepp, ett globalt angrepp på yttrandefriheten, som är totalt nödvändig för att ens kunna prata om vilket styrelseskick vi ska ha… om det är anarki (Ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare eller statsmakt. Malinformation, för den som inte vet, är ett nyskapat ord som betyder att informationen är sann, men skadlig. Dock sällan definierat vem den är skadlig för. Och enligt mig kan sanningen aldrig i långa loppet vara skadlig, även när den är jobbig eller besvärlig.

Så yttrandefriheten är definitivt under attack, men inte i första av ”skumma människor på internet” med bloggar och poddar, utan i första hand hotad av ”oberoende faktagranskare” Big Tech, Big Farma, Main stream media, och dessvärre nu även västerländska regeringar. Och det är verkligen så tyvärr, att om inte DU och JAG inser det och reser oss upp och protesterar. >Så kommer yttrandefriheten vara borta. Att yttrandefriheten försvinner upplevs paradoxalt inte som ett livsavgörande avbräck av oss fredsskadade, västerlänningar… men fråga dem i Öst-Europa, flyktingar från Nordkorea, överlevare av förintelsen, fråga palestinska folket… vad de anser i frågan

Så jag är inte tvungen, men det är min förbannade plikt som människa, man och medborgare att inte enkom blogga om gulliga katter, eller stolt skryta med att man tagit 8e sprutan, medan människor världen över blir sjuka och dör av läkemedel och vacciner. Annars begår jag som människa, man och medborgare tjänstefel, som TÄNKT arbetsgivare åt de ”folkvalda” politikerna.

Och yttrandefriheten är det som möjliggör det. Och den håller med ert goda minne. indignation, passivitet, och likgiltighet på att tas ifrån oss… och era barns framtid.

”Somewhere, some lucky bastard’s having a heart attack right now”/Edward Cole ”The Bucket List

Det är klart, att jämfört med cellgiftsbehandling, kanske man kan känna så. Annars skulle det kunna ses som cyniskt och att utmana ödet, eller att förminska tragedin med hjärtattack? Men vad han menar, är det utdragna lidandet med cancerbehandlingen, jämfört med hjärtattacken. The Bucket List, med Morgan Freeman och Jack Nicholson är en av mina absoluta favoritfilmer. Unforgiven, av och med Clint Eastwood, Nyckeln till frihet, Sagan om ringen, Searching for sugarman,(Rodruíguez) The Green Mile, Dansar med Vargar, Roma, Lion, En man som heter Ove, Intouchables, En enkel till Antibes För en handfull Dollar…. är några andra.

En Peter Lynch 61 år kastades i långvarigt fängelse, 2 år, för denna skylt vid demonstration:

2 års fängelse alltså, vilken under den perioden sägs ska ha tagit sitt eget liv. För 5 år sedan, hade jag bara löpt den informationen pm att han hade tagit sitt eget liv, not any longer. Men, viktigt att påpeka, bara för att jag inte köper påståendet om självmord, innebär inte att jag utesluter den. Sånt här är svårt för gemene man att förstå eller vilja ta till sig har jag kommit att förstå, att man inte tar saker för givet oavsett vilken sida av svart eller vitt man väljer.

MEN, i ett större perspektiv, när man genom egen efterforskning, läsande av böcker, t o m på engelska vilket kan vara svårt, för att få en bredare informationsbas att grunda sina värderingar på, eller verklighetsbeskrivning….. när man gjort det och ser: Att världen går med jättefart mot en global tyrannisk ”regering”, med icke demokratiskt valda makthavare…. och att steg för steg börjar en passiv acceptans för detta infinna sig hos herr och fru ”Svensson”… så finns det goda grunder att ifrågasätta alla sådana dödsförklaringar. Det finns även möjligheten att Lynch faktiskt tog sitt liv, men har blivit så torterad, hotad och misshandlad av fängelsepersonal, polis … militär, förhörsledare etc … att han inte klarade att leva längre. De allra flesta som läser det jag just nu skrev, kommer att rygga tillbaka och instinktivt avfärda dess möjlighet. Vilket i sin tur gör det möjligt. Men OM det skulle vara fallet, att han tog sitt liv till följd av hot, misshandel eller tortyr, så argumenterar jag att det är mer än självmord, att misshandlarna är minst sagt medskyldiga till ”självmordet”

Det är bara att föreställa sig hur svenskar, de svenskar dom kallar sig vanligt hederligt follk, och är feminister, vilket man måste vara om man är hederligt folk, och man är HBTQ-aktivister, vilket man måste vara för att vara hederligt folk, och inte minst mRNA-vaccinerad, och tystad. Det är bara att föreställa sig om en Sverigedemokrat skulle ta hem en transvestit i källaren och tortera vederbörande under en längre tid, varpå denne väljer att avsluta sitt liv, vilka rubriker det skulle bli då. ALLA skulle sluta upp bakom den transvestiten! Nästan ingen svensk, slöt upp bakom Julian Assange, som enligt Nils Melzer i Boken ”Fallet Assange, förklarade att Assange blivit torterad. En bok som jag för övrigt har läst, och blivit djupt illa berörd av. (Nils Melzer är en schweizisk akademiker, författare och utövare inom internationell rätt. Mellan 2016 och 2022 var Melzer FN:s särskilda rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Han är professor i internationell rätt vid University of Glasgow)