…
Jag är nästan utan ord … nej det är jag ju givetvis inte, jag har massor av ord.
Efter många regnskurar på vägen neröver mot Gussjö så spricker himlen plötsligt upp och blir näst intill klarblå. Det var nästan magiskt. Och det var inte det enda som var magiskt denna kväll. Så många magiska danser, så mycket kvinnor och så lite tid.
Jag är säker på att den mycket unga sångaren i Umbrella inte alls vill få den här jämförelsen, men det vore nästan tjänstefel som humoristisk bloggare att inte påpeka hans slående likhet med Amy Diamond. 
Men har var ju oerhört charmig på scen, bra kontakt med publik o så. Och faktum är att någonstans fanns där en riktigt lovande sångröst. Idag sprack den tyvärr för hans del några gånger. Men han/de är förlåtna. Han kan ju inte ha kommit ut ur målbrottet riktigt än. Och ur danssynpunkt va de kanonbra.
Mannerz däremot….. var man ju lite orolig för hur det skulle låta, eftersom jag aldrig hört talas om dem. Men så här i efterhand hade jag INGEN SOM HELST ANLEDNING till oro. De kommer i mitt sinne segla direkt upp till den absoluta dansbandstoppen, om de inte faktiskt redan ÄR där … när jag tänker efter. http://www.mannerz.se/
Jag såg Lejonnsson stod ett tag och såg nästan bekymrad ut när Mannerz nyss kommit upp på scenen. Men nu förstår jag, så här i efterhand att det var Lejonets professionella ”beundrarlook” För han blev så paff och överraskad, öste beröm över dem på scen till den milda grad att han glömde av att nämna Umbrella. Men visst …denna kväll var Mannerz en riktigt trevlig överraskning så jag förstår Lejonet.
En av alla fantastiska danser var en vacker kvinna med trådsmal midja, som bjöd upp, och jag tillbaka. Jag skyddade typ hennes huvud från smällar, när det blir trångt. Och då blir det ju över kontakt mellan hand och huvud. Och i ärlighetens namn kan det vara lite mysigt, om man inte är för pryd. Och hon kanske, kanske, kanske tyckte det oxå…och satte upp sin hand mot min svett-ned-dränkta nacke. En hand som lika kvickt for därifrån. Hon glömde i dansivern av sig än en gång, och reaktionen blev den samma, men danserna var nog både hon och jag lika nöjd med. 
Magisk väderförändring till det bättre, Magisk ny musik från scenen, och som sagt en hel hög magiska dansprinsessor, dansälvor och dansgudinnor. Jag tyckte på nåt sätt att jag hade det oförskämt bra. Och njöt oerhört intensivt, trots att mitt goda hjärta näst intill alltid har dåligt samvete för de jag inte hinner dansa med, av dem som gillar att dansa med mig och jag i min tur oxå tycker om. Magin fortsatte faktiskt, det stoppade inte med underbara Linas leende bemötande med en kopp gratiskaffe innan start. Det stoppade inte med magisk väderförändring, med underbar fräsch dansmusik, och dansgudinnor. Utan nu tände Lejonsson eld på stället igen. Ja inte brände ned, utan tände brasor, marschaller, eldar och dessutom blåa el-slingor. Och nu tror man nånstans att det måste ebbas ut … magin över denna underbara kväll, men ….
… på väg hem så lyser en nästan full måne, lite naggad i kanten, upp ett himlavalv där stjärnorna majestätiskt blinkar mot oss, ljusår därifrån. Och till råga på allt så fick vi som ännu höll ögonlocken öppna på hemfärden bevittna ett sprakande vackert NORRSKEN.
Trots att Lejonet förtjänade lite mer klirr i kassan en sån magisk kväll, får vi nog ändå tillstå att solen sken på Lejoninnan, och Lejonet ikväll arrangörsmässigt. Och att Lejoninnan och Lejonet sken tillbaka mot oss dansare … Det var liiiite synd om alla dansare som inte fick uppleva detta arrangemang – tack för denna underbara Gussjö-säsong !
När jag kom hem luktade tröjan som en kombi av 30 parfymer från varje kvinna jag dansat med, och ett antal olika dofter av färsk svett…. och sämre dofter måste jag säga att jag upplevt.