…
Vore det inte bäst om vi skilde oss ?
Det känns som vi har glidit ifrån varann,
och du vill ju ändå ingenting jag vill, o tvärtom.
Vi är ju ständigt i luven på varann, och allt jag gör
är ju faktiskt fel… faktiskt. Och sen behöver vi
ju inte varann längre heller. Det är kanske bäst för alla
parter om vi tog och skilde oss från varann, vi kvinnor och män.
Åtminstone får jag, tycker jag, ganska tydliga vinkar om det
från min omedelbara omvärld, och den stora mediala och politiska
världen där ute.
Nä men allvarligt… om det är så det ska bli, så kan jag leva med detta.
Jag skulle i grunden tycka det vore tråkigt, och kanske till och med dumt
ur många aspekter. Tex våra gemensamma barn. Man skulle väl som
traditionen bjuder här i Metoo… eh förlåt Sverige, bara konstatera
att det enbart är kvinnan som är lämpad att vara förälder, och ge henne
alla rättigheter. Det skulle inte vara någon stor juridisk förändring från
nuvarande genus- rättsläge. Men det krockar en aning mot den självklara
rätten för kvinnor att göra karriär iofs.
Men det löser vi genom dagis och skolor, och kanske lite gammeldags
barnflickor, från klassamhällets tid. Iofs går inte det heller eftersom
det inte är jämställt att flickor ska behöva ta låglöneyrken.
Men det måste ju bli så eftersom män inte är särskilt välkomna i den
typen av yrken, då vi är våldsbenägna och våldtar kvinnor i sömnen.
Ja till och med 18-åriga myndiga flickor. Eller kanske en icke binär människa ?
Nä det är ju också förtryck när jag tänker efter. Ja ja .. nä men det får väl ni
lösa då, om det ska bli som metoo vill.
Det har ju iofs redan främst från kvinnor, lagts in förslag om delade arenor.
Kvinnor på ena sidan och män på andra sidan, vid tex konserter, för att
undvika våldtäkter, eftersom det är sådana vi män är. (länk) Själv kan jag
definitivt gå med på detta. Speciellt som jag inte går på konserter
eller våldtar kvinnor. Och det skulle underlätta betänkligt, då under
själva konserten det inte kan ske någon våldtäkt, eftersom kvinnor
är bra människor. Skulle det mot förmodan utspela sig våld även på
den kvinnliga halvan av publiken, kan vi med gott samvete skylla
det på det så otrevliga patriarkatet. Att våld utspelar sig bland den manliga
halvan av publiken, tar jag som ni förstår för givet. Såna är vi nämligen!
Och Zara skulle kunna ha en 100%-igt kvinnlig publik.
Där hon kan välja om hon vill röka gräs eller bli alkoholist. (länk)
Och sjunga ut sitt hat mot killar (länk), utan att bli ifrågasatt
av patriarkala män. En win win situation. Kanske slå ihop
påsarna med avig Maria/Mia Skäringer ? Nu slutar ju inte vidrigheterna
från oss män med detta att vi inte kan hålla våra fingrar och urinrör i styr,
dessutom sviker vi dessa modiga kvinnor som med rak rygg förnedrar oss på scen
för slutsålda arenor. Vi sviker genom att inte stå och ta emot bannorna på plats. (länk)
Det finns visst inga gränser för hur vi män beter oss. Så kanske det vore en bra idé
att gå skilda vägar? Lägga in om skilsmässa i hela samhället.
Och en ladys nigth är ju bra eftersom det är girlpower när kvinnor sexualiserar
män utifrån kroppar, medan det är kvinnoförtryck att visa kvinnliga kroppar,
även om de flesta av dessa kvinnor själva väljer detta. Till och kvinnokämpar
som just Zara Larsson visar mer än gärna upp sin kropp i sexuell utsmyckning
när hon sjunger ytlig pop. Saken är den att det har hon faktiskt rätt att göra,
skammen ligger hos de män som uppfattar den utstrålade sexualiteten.
Det är nämligen sexistiskt av män att uppfatta det på det viset.
Ja och så lite Chippendales så klart, manliga strippor. Det är också nämligen
girlpower. Medan det faktiskt är sexism, med kvinnliga strippor.
Nu har ju det patriarkala Spotify (länk) dessutom konspirerat
mot den kvinnliga frigörelsen, genom att låta lyssnarna
avgöra vad de vill lyssna på, istället för att ha som utgångspunkt att det är
minst 50 % kvinnliga artister på Spotify-listorna. Helst mer,
för det är också nämligen jämställt, när kvinnor är överrepresenterade
i något positivt sammanhang. Ja det ligger ju i samma självklara kategori
som när man ska krossa patriarkatet i Melodifestivalen. Något
år bestämdes det att det var för gubbigt, och ett annat år
att för många killar gick till final. Det var faktisk patriarkatets fel
att unga tjejer den gången röstade mer
än killar, och röstade på killar de gillade
ur mer än musikalisk synpunkt, törs jag gissa.
Så kanske en festival för manliga, och en för kvinnliga artister
Givetvis får kvinnor rösta i bägge, Medan män bara
får rösta på den manliga, eller ? Och sen har vi ju ytterligare
belägg för att vi kanske borde skilja oss. Tone tex, fick inte samma
uppmärksamhet som Bernie Sanders. (länk) Och det tycker vi är djupt orättvist.
Nu hade iofs Bernie en stor skara välja som var unga kvinnor, men ändå.
att en man ska få så mycket uppmärksamhet, bara för att sitter
i stickade vantar ? … och Tone inte får det.
Ja men så här ser det ut i världen, vi män kommer aldrig bli tillräckligt bra,
så jag tänker att kanske vi borde lägga in om skilsmässa ändå ?
Vi är inte riktigt värdiga kvinnorna.
Kanske kunde denna fällda reklam, på något vis förtydliga
att vi liksom inte drar jämt längre, och vi inte behöver varandra.
att män inte är önskvärda. (länk)
Nu blev reklamen fälld. Men så klart inte utifrån genusperspektiv,
eftersom det var en man som blev utsatt för våld.
Vore det inte bäst om vi skilde oss ?
Det känns som vi har glidit ifrån varann,
och du vill ju ändå ingenting jag vill, o tvärtom.
Vi är ju ständigt i luven på varann, och allt jag gör
är ju faktiskt fel… faktiskt. Och sen behöver vi
ju inte varann längre heller. Det är kanske bäst för alla
parter om vi tog och skilde oss från varann, vi kvinnor och män.