…
När värderingar förskjuts, men skalan står still !
Många av oss lever fortfarande politiskt efter en vänster-höger-skala från mitten av 1900-talet. Rent politisk stod då både vänsterpartiet och Socialdemokraterna längre vänsterut. Om man mäter i tex skattefrågor, statens, dvs den i en fungerande demokrati, förlängda armen av folkets vilja. I en stat där regeringen tagit över allt beslutande, och ingen fri företagsamhet förekommer, samt är utan yttrandefrihet och rösträtt är ju diktaturen total.
Vad samtiden dock inte tillstår, är att effekten blir densamma om staten inte har något alls att säga till om, och makten ligger i ägt kapital av enstaka individer som äger mer än hälften av jordens tillgångar., där marknaden bestämmer över folket, staten. Hur högt hade den sk ”mittenfåran” som egentligen per definition är höger, skrikit om en procent av jordens befolkning ägt hälften av jordens tillgångar ägts ”statligt” ??
Även då hade ju tillgångarna ägts av enstaka personer, så som i dåvarande Sovjet och i nuvarande Nordkorea.
Att ge sken av att stå i mitten, när alla flyttat sig högerut
Om man utgår från ramarna på bilden nedan, så står ju A till vänster, inte sant ?
Och D till höger i bild. C står i princip i mitten, och B något till vänster.
Men om vi nu i nedre delen av bilden utgår från ramarna på bilden, så står A nästan i mitten. Men om man i nederkant jämför dem med varann, står A längst till vänster, och B och D till höger, men de räknar sig som mitten, för de står i mitten i förhållande till varann.
Osså översätter vi det till politiska partier, och 40 års förändring av vänster-höger-skalan
Eftersom man allt som oftast inte utgår från bildramen längre, dvs den faktiska politiken, utan istället väljer i dagsläge att utgå från andra partiers position, så kan man hävda att tex vänsterpartiets politik är extrem, och en ytterlighet, trots att de befinner sig i mitten i faktisk politik.
Och på så sätt lyckas S, MP, och M genomföra högerpolitik, och kalla det för mittenpolitik