…
Sara Mohammad hade sommarpratet idag.
jag gillar öht sommarprat-konceptet,
men lyckas ändå rätt sällan pricka in o lyssna på det.
Lyssnar för sällan på radio.
Men nu råkade jag vara hos vänner som lyssnade på det programmet, det var väl nån mening med det, för jag kände att det var viktiga saker hon pratade om. Och hon hade mycket vettigt att säga kring det. Och jag slogs av hur oerhört tuff och stark denna kvinna tycks vara. Det är Malala-klass på hennes oräddhet.
Det handlar om ”hederskultur” under hennes sommarprat och alla dess offer. Jag kan fortfarande tycka att det är en felaktig benämning. Det har absolut inget med heder att göra. Det har att göra med små, sjuka människor som använder kultur och religion att gömma sig bakom för att utöva familjeterror, grov brottslighet, hot och förtryck. Jag menar på att man gör förövarna en tjänst genom att kalla det för ”Hederskultur”
Jag är även, om än något mindre starkt kritisk till den andra delen av ordet ”kultur” vilket jag också anser är att göra dessa människorätts-brottslingar en tjänst, och i samma ögonblick blåsa syre i lungorna på rasister och nationalisters svartvita verklighetsbeskrivning.
Men visst är det möjligt att använda suffixet ”kultur” i sammanhanget, utifrån att det är en nedärvd. generationsmässigt återkommande företeelse i vissa områden i världen. Jag vill bara inte ge syre åt nationalismens och rasismens värdegrunder genom att ge dem en förevändning att generalisera, och inkludera alla muslimer, alla kurder, alla mörkhyade till detta usla människoförakt som familjeterrorism är.
Däremot kan jag förstå henne hållning kring slöjan, niqab, burka och hijab, som symbol för förtrycket. Och jag måste ju erkänna efter att ha lyssnat på Sara att min egen förståelse kring detta har varit bristfällig, och att jag nu fått tillfälle att uppdatera min kunskap och hållning till dessa huvudbonader och dess syfte. Och trots att jag är en hängiven vänsterpartist, så uppskattade jag kritiken mot Gudrun Schyman och Jonas Sjöstedt i frågan om religionsfrihet. Sara menar på att vänstern idag indirekt försvarar människor som kommer till Sverige och menar på att de ska i religionsfrihetens namn ha undantag från svensk lagstiftning. Sara menar , liksom jag, att när religionsfrihet används för att förtrycka kvinnors och flickors rättigheter, så är det inte rätt.
Egentligen är det rätt enkelt när det kommer till frågor om integration, assimilering, immigration och rättigheter. I Sverige är det inte svensk kultur som gäller för invandrare, det är svensk lagstiftning, punkt slut. Inga undantag inför lagen pga kultur och religion, och inget tvång på kulturella svenska normer. Svensk lagstiftning är det som gäller !!!
Sara Mohammad förefaller för mig vara en högintellektuell kvinna, men med ett mod utöver det vanliga. Hon berättar om könsstympning så håret i nacken reser sig på varenda människa som har sin själ i behåll. Hon berättar hur hennes far ville att hon skulle få utbilda sig till det hon ville, men att modern, som i sin fruktan för Gud och helvetet, tillsammans med Saras bror och hans Kalasjnikov på ryggen, tvinga henne till underkastelse och bortgifte. Han skulle skjuta henne i huvudet om hon inte gick med på giftermålet, så vägrade hon 2 ggr…. men gick med på det den 3e gången. Och det var oerhört klokt, att svälja stoltheten då, för att rymma och överleva, och hämnas genom att leva i frihet.
Och tänka sig, en kvinna som Sara Mohammad, som upplevt allt detta förtryck mot henne som flicka och kvinna, lyckades trots detta skilja på äpplen och päron genom att inte skuldbelägga alla män, och inte skuldbelägga religionen. Något att lära och ta efter av vissa svenska feminister som tycks ”kämpa för” fler kvinnor i företagsstyrelser i första hand.
Sara Mohammad är en del av lösningen, inte en del av uppdelning, kollektiv skuldbeläggning och lyxfeminism.