19.845

…
Det gör ont, och det är vackert.
Minnen, känslor som pulserar i mitt bröst,
i mitt hjärta, och i mitt sinne.

Världen då, var begriplig, men mest troligt för att
man ingenting visste om den då. Då…. då min lilla värld egentligen
var i kaos, men som jag långt efteråt fick sår av. Nu är min värld, den
lilla världen, stabilare, och världen ter sig där ute helt obegriplig.

Idag den 19.845:e dagen i mitt korta, långa liv, som nåt sin mitt,
eller är på sitt slut… idag var en alldeles vanlig dag. Jag
älskar alldeles vanliga dagar, med alldeles vanliga människor,
som inte är ett dugg normala. Jag avskyr normer, jag älskar egenheter.
Till och med när det kommer till ansiktsdrag och karaktärer.
En stor kroknäsa på en vacker stolt kvinna – hubba hubba vad
vackert.

Sorger, svävar förbi i mitt sinne och hjärta, och blir omlindade
av lycka och glada minnen, trygghet och kaos. Allt bor långt ini mig
i min själs minnesbank. Jag ångrar ingenting, eftersom jag alltid
gjort det bästa jag kunnat. Ibland räckte det inte till för alla människor, och
inte helt sällan räckte det inte till mig själv. Men det var vad det var.

Mest är det saknad som fuktar mina ögon när 54 år
har passerat, inte så mycket tröstlös sorg. Människor jag älskade
som inte älskade mig. Vänner som försvann., och nära som inte
längre är med oss. Tider som flytt, som jag kände igen mig i,
och som man i efterhand lätt romantiserar som den gamla goda tiden.
Men det är försköningar. Det är mycket som är bättre nu,
men faktiskt en del som var bättre då oxå.

Det kändes mindre komplicerat, men det är bara en upplevelse. Livet är
oftast mindre komplicerat som ung, men inte lättare nödvändigtvis för det.
Idag var en vanlig dag, inga stora händelser. Men några goda vänner,
lite motion,och egen mat. Det har kunnat vara värre. Jag är övertygad
om att det finns människor som avundas en sådan ”grå vardag”.
Det beror alldeles på nämligen, vart man befinner sig i livet ser ni.
Är man sjuk, så skulle man ge mycket för en ”grå vardag” Med skralt
om pengar och halvt om halvt med stimuli.

Och jag är på riktigt lycklig över att jag har fast och fin avföring.
En dag kan hända ni förstår varför !