…
I am better than they are – I really am !
Först när jag började skriva ned stödord på anteckningar, på mobilen
till detta blogginlägg, så hamnade jag i ”inte-fällan”, eller
”noll-fällan”: Jag ska utveckla vad jag menar med det. Till en början
kanske första underrubriken låter väl kaxig, eller självglorifierande. Och det är
meningen också…. och jag ska utveckla vad jag menar med det också.
I am better than they are – I really am !
Jag tänker att i vissa fall är det faktiskt på det viset. Det händer ibland att människor dömer andra människor utifrån rykten. Jag gör faktiskt inte det. Helt fördomsfri är ingen, inte jag heller, men från att ha vissa fördomar, till att i tal göra dem till verklighet, och dessutom agera på fördomarna, är det stor skillnad. Som en del i ”the rise of Kai-Tomas”, så ställer jag mig över sådant beteende, jag ställer mig över den typen av människor. Ergo… I am better than they are – I really am !
När man gör något bra, skall man erkänna sig ”skyldig” till det 🙂
Som kategorin antyder: ”Att resa sig” jobbar jag på att just resa mig, från absoluta botten. Och jag har kommit långt, men likt alla andra kommer man aldrig ända fram, man blir aldrig riktigt färdig….. och det är liksom meningen att det ska vara så.
Jag började som sagt var först inlägget med ”inte-fällan”, men kom genast på bättre tankar och skriver kreativt, förändrande, bejakande ord, istället för att beskriva det som varit, hur jag varit, hur jag gjort, och på så sätt cementera det. Eftersom hjärnan inte klara av ”icke-information”. Hjärnan är som en dator på det viset, med ettor och nollor. Ström på, eller ström av, lite förenklat.
Ett exempel på ”inte-fällan” är om du spelar minigolf, och haft en tendens att på en viss bana missa åt vänster, och tänker ”slå inte bollen till vänster” så kan jag garantera att en absolut majoritet av slagen kommer att hamna till just vänster. För hjärnan fungerar inte icke-information, hjärna hör bara ordet ”vänster”. Alltså är det bättre att föreställa sig hur bollen ska gå, se linjen framför sig, och mata informationen till hjärna om hur bollen ska gå. Dvs typ, ”ström på” eller ”1:or”
Man måste alltså säga hur bollen ska slås, inte hur den inte ska slås.
Och så är det nog lite med livet faktiskt.
Just nu agerar jag mer egoistiskt, på så vis att jag utgår från att se till mina grundbehov, min vilja i mitt liv, något som kan låta främmande för många, för att de gör det per automatik, utan att tänka på det. Som exempel städar jag aldrig hemma för att det ska vara fint när nån kommer hit, om nån kommer hit. Jag gör det av respekt till mig själv.Precis som alla andra, bara det att det går per automatik för många. Återigen, vetskapen om min egen vilja, och rätten att följa den,ÄR min största insikt. Nu kan ju viljan ibland gagna andra. Men jag inser att jag ALLTID har ett val, att både välja och välja bort. Ganska basic för många… men för mig är det en liten inre revolution, på ett bra sätt.
Mitt i all detta på papperet egoistiska förhållningssätt, kan jag fortfarande vara lika hjärtlig. Men nu är det ”sustainable/hållbart” … minskar kraschrisken.
The rise of Kai-Tomas !!