…
Tjosan hejsan !
Det vanliga för närvarande, är att dagen startar med att jag känner mig ensam, tristess och orolig. Inte ens nära hur illa det var i vintras förvisso. Men ändock, ganska o-kul.
Men sen ”arbetar jag mig ofta in i dagen”, på nå vis. Gör mina må-bra-rutiner. Ibland träffar man nya människor i korta möten som lättar på tankebördorna. Det kändes till en början inge vidare att ha ideellt bangolfspass i porlande slätregn. Men sen kom några bangolfspelare som inte var gjorda av socker, utan trotsade regnet. Varav en var en äldre ”morfar”, som stannade och surrade lite med mig. Sedan kom Lennart Åberg, bangolfare från Ö-vik och tränade ett varv med mig.
Egentligen tänkte jag bara lägga mig och lura när jag kom hem, för trötthet, och jag var tröööött, brukar kunna öka inre stress, och orsaka sämre humör. Men jag bestämde mig för att baka mandelkubb, hör och häpna. Satte igång ugnen, och blev med ens tvärless på det trånga utrymmet, eller rättare sagt brist arbetsytor i käket, och kom på ide, hade några ”bra-att-ha-kvar-träbitar” i källaren, och snickrade ihop detta….
före:
efter:
Men för att kunna göra det, blev jag varse om hur ostrukturerat jag tyckte verktygslåda och skruvskåp var, så det gick en timme till sortering av det oxå…
Behöver jag säga att det inte hanns med några mandelkubb ikväll. Men när jag väl gör det, kommer jag ha bättre arbetsyta, att ställa ifrån mig saker under köksarbetet.
Sedan på kvällen, när jag skannar nyheterna på nätet, snubblar jag över denna sportartikeln:
Man kan bara konstatera att Gudrun Schyman och Zara Larsson inte upprörs sig över sådant i alla fall, men jädrar om det vore tvärtom som sagt.
Vidare fnyser jag föraktfullt över Strömstedts-fruns snedvridna syn på människor i sin artikel i Expressen.
klicka här
ps: blogginläggstiteln hänsyftar till att det ena leder till det andra för att kunna gå vidare i det man tänkt… äh ni få kolla texten på låten