Sanning och lögn, orsak och konsekvens

…
”Varje lögn vi berättar medför en skuld till sanningen.
Förr eller senare betalas den skulden.”

En ganska otäck sanning, som gäller på så många plan.
Personligen, politiskt, och för hela mänsklighetens överlevnad.
Själv har jag en teori om att även de som är tillsynes samvetslösa,
hänsynslösa, blir uppätna inifrån, och straffas inifrån. En slags
Karma, if you like.

Inte att nån blixt slår ner i huvudet och dödar
de som begår onda handlingar. Utan att man hur man än försöker,
aldrig riktigt kan fly helt från sig själv. Och att till slut dräneras du
på all mänsklighet, alla varma känslor, all empati, all kärlek,
allt hopp, all längtan…. och då mina vänner, är man död,
vare sig man lever eller inte. Liksom Nasgul i Sagan om ringen,
”They are the Nazgul, Ringwraiths, neither living nor dead.”
Det är metaforiska jämförelser för att beskriva, inte en bokstavlig
tro att saker är si eller så.

Det här med sanning och lögn…. ja ni, hur ska man ens kunna
resonera kring det i dessa tider. När bekanta påstår att de inte behöver se
på nyheter eller läsa, för de får allt de behöver från Twitter och Instagram.
När folk i omgivningen hänvisar till Facebook som källa för att bevisa
att en viss folkgrupp på ett lokalt plan är skyldiga till brott?

För vissa frågor finns ingen absolut allenarådande sanning,
så som, vad är kärlek ? vad är ondska ? Eller hur ont det gör ?
Men det finns rena lögner, gråa lögner, där det inte råder något
tvivel om saken.

Många är de som struntar blankt i Folkhälsomyndighetens
rekommendationer nu. En del säger, ”Det verkar ju vara över nu”
Vissa tycker det är löjligt och att folk ska ju ändå dö. Några känner sig
säkra på att det inte drabbar dem själva, och då finns det ju ingen
anledning att bry sig. Några säger ”Nästan ingen är förkyld ens ju”

Och med det sista, är det lite som när min morbror berättade om
nån som skrutit med att kört till Stockholm på 3½ timme.
Och morbror Rolf sa att det klarade han isf enkom för att
övriga trafikanter gjorde det möjligt, höll sig undan, for ut
på vägrenen och saktade in vid omkörningar. Lite så är det med
Corona, anledningen att det ännu inte har gått helt åt helvete,
är inte de som påstår att det inte är någon fara, och struntar i
rekommendationer. Det är de som iakttagit försiktighet och hänsyn,
som åstadkommit detta. Och slutar vi med detta, då blir det värre,
ganska enkel logik för många. Men helt vansinnigt resonerat
för de som ska till Stockholm på 3½ timme, och för de som
blir förbannad på Tegnell när han vill hjälpa till att minska
smittan.

Själv har jag i vissa sociala sammanhang mött irritation,
när jag försökt hålla avstånd, och antydningar om att jag skulle
vara rädd för dem, med en touch av skuldbeläggning på mig.
Nåja, det biter inte på mig. Jag gör det delvis för egen skull, men mest
av respekt för människor, och för att bidra till att eländet slutar.
Men det är klart, andra tänker annorlunda… så är det ju.