Hjärtliga surgubbar ?

…
Morfar konkurrerade med fröken ur
Jag minns min morfar Ture Hansson, som en tystlåten,
harmonisk man i det mesta. Kan hända något kuvad för
husfriden. Man kunde ställa klockan efter morfar Ture när
han började skruva på sig o fundera om det inte var nyheter snart.
I synnerhet nyheter på radio.

En tjurig allkonstnär
Utåt sett var han oftast mycket tålmodig och mjuk med oss barn.
Jag kan bara minnas att han brusade upp en enda gång,
under hela min barndom. Men tjurig som få… och det var så han
överlevde mentalt. Morfar kunde allt. Så var det bara. Åtminstone ur vårat
perspektiv som barn. Han var mästerlig byggsnickare, finsnickare,
odlare, fiskare och den obestridlige stick-ut-plockaren, om man fått
sticka i fingret. Han lurade den som fått stickan, med ett lugn och skratt,
så man visste inte när stickan petades ut.

Långsur
Morfar ansågs, i synnerhet av kvinnliga släktingar, hustru, döttrar
som infernaliskt tjurskallig oxå…och långsur ! En gång sade mormor
syrligt åt honom att hon inte gillade att han läste tidningen vid nån
tidpunkt. Varpå morfars vapen då blev att han slutade läsa tidningen
i månader. Men gu så jag förstår morfar, och gud vad många likheter
det finns mellan honom och mig som personligheter. Bortsett då från
vari våra individuella kunskaper och färdigheter ligger.

Kylig
Men jag har kommit att utveckla långsurheten till något annat.
Jag är ju dessutom inte gift eller sambo, vilket ger mig
den friheten och möjligheten. Jag har kommit att helt ignorera
och välja bort människor som inte behandlar mig med respekt,
typ så länge det är på det viset, eller för alltid. Om jag upplever
att inställningen till mitt värde och min tid inte förändras.
Det är vad man skulle kunna kalla tjurig de… eller låååångsur.

Val
Om det inte varit för att jag faktiskt inte är sur, utan bara
väljer bort de som tar min energi och min tid, men inte ger
tillbaka. Det kan möjligtvis uppfattas som känslokallt av de som
blivit ”drabbade” (om de nu ens bryr sig, vilket de flesta nog
följaktligen inte gör, eftersom det är deras kyla som fått respons)
Jag väljer helt enkelt bort dessa, och ställer dörren på glänt
i fall de beslutar sig för att respektera mig, min tid.

Andra sidan av myntet
Men jag tror oxå att de som är mig nära, de som respekterar mig
och min tid,. kan vittna om en mycket god vän, som
ofta finns för dem. Morfar lärde mig mycket, mycket om praktiska
saker, naturen, byggen, odling mm mm. Vilket gjorde min frånvarande
mor vansinnig när vi kom hem, och sa ”men morfar sa, men morfar
tycker” etc etc. Helt i sin ordning att vi beundrade morfar för det,
tycker jag.

Pessimist
Morfar ansågs oxå som en inbiten pessimist, återigen främst av
de kvinnliga släktingarna, hustru och döttrar. Mormor var tex
sportintresserad, och såg allt om Björn Borg som klistrad. Morfar
kunde inte bry sig mindre. Så han kläckte ofta ur sig om svenska hopp,
”Han kommer förloooora”, vilket gjorde att mormor blev i upplösningstillstånd,
och kallade honom för pessimist. När han i själva verket ”småretade” henne
för att få en reaktion, och det lyyyyste i öga på honom när han fick reaktionen.
Humor, för att överleva relation. Men han hade på riktigt en pessimistisk
världsbild, om framtiden. Att det skulle bli tuffare tider för vår generation.

Negativ
Och där kan nog säkert vissa som enkom känner mig via min blogg,
stämma in, och tycka att jag är för dyster, för grubblande,
för negativ. Och jag erkänner, ja är inte optimist i vad som sker i Sverige
och världen. Det finns bara ett sätt att kunna vara det. Och det är att blunda,
stänga öronen och låtsas som om det regnar. Och morfar och jag har väl det
gemensamt att vi följer/följde nyheter, att sätta sig in i världen
och livet. Vilket naturligtvis då kan komma att framstå som
att man är pessimist, när mycket av nyhetsvärde tydligen består
i elände, sensation, och propaganda. Själv tror jag ju att en sk pessimist
i dessa frågor är mera realist än en optimist.

Optimism …. blaha blaha
Om det kommer ett tungt fordon mot mig, och jag väljer att stoppa
huvet i sanden. Så är risken betydligt större att bli överkörd än om
jag ser faran i vitögat, och flyttar på mig, eller på annat vis konfronterar
faran, vilken den än må vara. Därför har jag oerhört svårt för blind positivism
och optimism, som inte har någon som helst grund, utan bara vilar på en naivitet
där man hoppas att ingen är dum mot nån annan, och att allt bara löser sig som
i ett trollslag. OERHÖRT svårt för det. Jag har stött på det allt för ofta,
på allt för många plan i livet….

Hjärta och själ
Vänlighet däremot, empati, solidaritet, medmänsklighet,
skänka, ge bort, utan baktankar, enkelt leverne,
återvinning, Det är min livsfilosofi i stort. Det har inget med
optimism att göra. Det har med hjärta och själ att göra.