Det här är
mitt liv,
Det här är min kropp.
Min kropp, mitt tempel, där de tidigt bröt sig in utan lov,
och vanhelgade mitt tempel.
Både den som byggde templet, och den som var på besök,
Alla objudna, för att de kunde.
Mitt tempel, där de krympte min själ,
tog ifrån mig min självrespekt.
I mitt tempel bor en liten skrämd, undernärd pojke,
Han bor där livet ut, och han är min vän, han är jag, jag är han.
Här bor också en våldtagen ung man,
Han bor där livet ut, och han är min vän, han är jag, jag är han.
Här bor en vis medelålders man,
Han bor där livet ut, och han är min vän, han är jag, jag är han.
Här bor en furiöst arg misshandlad pojke.
Han bor där livet ut, och han är min vän, han är jag, jag är han.
Här bor kanske en dansgud och humorist
Han bor där livet ut, och han är min vän, han är jag, jag är han.
Här bor en empatisk, kärleksfull man.
Det här är mitt tempel,
Där porten inte är låst,
Men där jag står på vakt, och skyddar
mina väggar, mitt tak, min källare,
och mig som bor där.
Endast de som visar vördnad,
och respekt släpps in i mitt liv.
Så småningom hoppas jag att en äldre harmonisk man,
som kan uppleva att få ta emot kärlek flyttar in,
och att jag är han, han är jag.
Och att han bor där livet ut.