…
Jag lämnade dig där i mörkret,
för länge,länge sedan, i en annan tid.
En mörk tid och du var ensam, så ensam.
Jag fortsatte bara gå, och såg mig inte om,
Jag mäktade inte med att se mig om.
Du slutade aldrig känna, när jag lämnade
Men jag slutade känna där och då.
Jag dog lite där och då.
Jag överlevde också lite, för att leva en annan dag,
jag längtar ännu efter den dagen,
jag längtar efter dig,
jag har ej glömt dig
bara gömt mig
Nu när du tittar fram ur mörkret,
så måste jag ta emot dig.
Du övergivna, du starka,
du vackra, du är ej längre ensam.
Om du bara förstod,
att du är älskad,
För det är du, du gömde dig,
för att de glömde dig,
kvar i mörkret, i glömskan,
osynlig tills du, du skriker,
osynlig tills du känner,
tills du tar emot,
och förstår du är värd det.
Jag har sett dig ge av dig själv,
långt efter du varit tom
Men jag har aldrig sett dig ta emot,
Nu är det din tur,
Tittut du lilla vän !
Andas den friska luften igen