Ibland är det bra att tappa saker

…

…tex tappa humöret

Igår tappade jag humöret på boulen.
Kastade i ilska bort klotet utanför spel.
”Big deal?” skulle några säga… och de har inte fel.
De har absolut inte fel !

Det är egentligen ingen ”big deal”, det är mänskligt.
Men jag och många med mig, har såna enorma perfektionskrav på oss själva.
Vissa mer än andra. Den omedelbara reaktionen efteråt var att komma med ursäkter för mitt beteende, tom tanken att ringa upp en av de närvarande som bevittnade mitt lilla utbrott och be om ursäkt för mitt humör. Jag skulle här i detta blogginlägg kunna nämna 4 faktorer som fick humöret att brista. Några externa (lägga orsaken i andras beteende) och några ursäktande utifrån min status, hälsa, ekonomi, trötthet etc. Men då skulle jag genom detta eg be om ursäkt för mig själv, för mitt existensberättigande, indirekt säga till mig själv att det är fel att bli arg, eller än värre, att det skulle vara ”fel att jag ska få bli arg” och till och med visa det, ist för att kväva det.

Ibland är det bra att tappa saker,
…tex tappa humöret

Eg hörs det ju på själva uttrycket ”tappa humöret” hur vi ser på ilska.
Normen och idealet tycks vara att bibehålla lugnet till varje pris, och eg är det då inte humöret vi tappar, utan masken vi använder för att trycka ner våra känslor.
Hade jag i mitt utbrott orättmätigt sagt osanna ofördelaktiga saker om de närvarande, ja DÅ hade det funnits anledning att be om ursäkt… men det gjorde jag ju inte, eftersom jag håller mig själv i så strama tyglar. Tom det, är mänskligt, och ursäkten finns alltid till hands för den som menar det.

Så i teorin verkar jag ju rätt bra på att analysera detta.
I praktiken är det bara att fortsätta praktisera och öva,
dvs fortsätta att leva och pröva.

Ibland är det bra att tappa saker,
tex kontrollen !

Och ibland är det bra att kasta saker,
tex boulekoltet