…
Det få bli en kort en idag.
Laddar om batterierna !
Efter många om och många men, befann jag mig
åter på anrika danslogen Ärstaparken i Kyrkdal, mellan
Kramfors och Sollefteå. Dans-samåkningslogistiken var
inte 100 % synkad för aftonen. För några kom livet emellan,
och andra var väl bara mänskligt kvinnl…. eh veliga. 
Casanovas går rent musikaliskt från klarhet till klarhet,
ett band som förtjänar mer publik än de fick ikväll.
Kanske var det därför basisten tappat sin dansbandsleende.
Han såg ut att vara nån annanstans. Jag tror och hoppas
att Lejonet (Lars-Erik-Jonsson) fick det att gå ihop
i båda ändor. Från början rätt glest, men fylldes på ganska bra.
Så pass att åtminstone ett par tre st andra danspar lyckades
dansa in i mitt ekipage., och DET är officiellt ALDRIG mitt fel. 
Och om det blir väldigt många sammanstötningar,
är det oftast en garant för Lejonets pung. Ja ..penning-pung alltså !
Sluta fantisera nu !!!!!
Jag kände direkt att det skulle bli en tuff kväll rent fysiskt,
då nästan hela mitt ”dansharem” eftersom smög in på det väl
nötta dansgolvet. Och jag visste inte huuur jag skulle få mig att
räcka till. Och för ovanlighetens skull var det fler tjejer, eller som
jag kallar dem, ”tanter i min ålder” än det var gubbar. 
De va a Karin, a Eva-Linda, a Helena, a Krisina, a Helen, a Maria, a Anette,
a Siv, o dotra hennes, a Linda-Marie, a Gunilla a Ann, och a Anne, och ännu fler
osså några utan namnbrickor. Jag gjorde mitt bästa, och kulerskan
Linda-Marie fick dansa med en sliten gammal gubbe på slutet,
dvs jag. Lejonen stod och log med sin man, och hoppade in o dansade
pga av underskottet av karlar/män/gubbar, killar/karlslokar.
Ja .. jo… jag ironiserade när jag skrev att det för en gångs skull
var fler damor än gubar. Det är alltid så!
Va håller övriga gubbar på med eg en sån kväll. Det är ju serverat
ett smärre paradis av vackra tante… eh brudar. som bar står
o inte vill nåt hellre än att hålla ikring er. För faaan gubbar,
släpp kastspöt en enda kväll ! fisken finns kvar i sjön !
Oj oj oj… bar 10 minuter till att skriva på, innan jag
är på andra uppdrag.
a’Ann undrade hur vi killar tänkte vid uppbjudning,
om det var efter hur de såg ut att dansa, eller utseende.
Jag kan ju inte ljuga en dam rätt i ansiktet, för att det ska ske
måste hon vänne rögge te. 
Så jag sa som det va, att när jag var yngre, och testosteronet flödade,
så gick jag på fel kriterier, något som jag utvecklade i en dansblogg nyligt.
Men om man dansar väldigt mycket, med väldigt många, under lång tid, så
behöver man oftast inte bekymra sig så mycket, inte på hemmaplan iaf .
Dock är även min ”spaning” att generellt tittar kvinnor på fötterna,
och männen högre upp när de står och väljer danspartners.
Det ja orkade igår, orkade jag egentligen inte,
de gick på rene tjurda !
väl mött danskamrater !