Gubben i Ettan

…
Det var en gång en gubbe…

….som hette morfar…. ja eller Ture som alla
andra kallade honom. För oss var han kort o gott morfar’n
Där N-et på slutet är essentiellt ! Det är inte han som är gubben
Ettan, det är jag som är gubben i Ettan. Morfar’n är sedan länge
en jord-gubbe, likt far, och farfar, morbror.

Skrivklåda under harmonisk feber

Och ”Gubben i Ettan” är så klart en travesti på SVTs
”Gubben i Stugan”, av Nina Hedenius. Och mer om ”Gubben i Ettan”
kommer. Den här gången kommer min skrivklåda av nostalgi i
kombination med feber. Inatt sov jag rekordmånga 10 timmar,
fast i två omgångar. Och med hjälp av Alvedon.
Ofta när jag blir febrig, och snorig, går jag ner
i tempo samtidigt både i kroppsrörelser och själsligt.
Musik, som jag annars älskar, och ofta utövar, eller
omger mig med blir störande. Och tystnaden, lugnet blir som
musik. Ensamheten, blir som …. rofylld.

Då passade den gubben bra

Och då passade ”Gubben i stugan”, på SVT väldigt bra.
Ett kort telefonsamtal om vädret, med någon släkting,
är allt gubben Ragnar säger under 1 timme och 29 minuter.
Lugnt och metodisk, i harmoni med naturen, gör han sina
vardagssysslor. Och skulle stå frågandes inför betydelsen av
ordet stress. Kanske till och med inför ordet: ”Trist-ess” !

All underbar tystnad, och harmoniska ljud

Metalljudet från en skopa, som öser källvatten ur en vattenhink.
Hälls sedan för tusende gången vant i ett kärl bredvid järnspisen,
för att erhålla varmt vatten, att tvätta händer med. Nina klipper hela tiden
in djur och natur kring stugan, i samspel med gubben Ragnar.
Potatis-gräven i fåriga händer, bäddar jord kring pärern
som grodd under vintern. En gammal vevgrammofon med tillhörande
skrapigt knaster, spelar dragspelsmusik, och gubben dansar enkom
med högerfotens tår, … slår dem i takt mot linoleummattan,
och ögonen plirar. En kall sommarkväll, eldar han upp varmt vatten,
och pumpar i kallt, i ett badkar, alldeles intill skogskanten.
Ackompanjerad av fågelkvitter och svajande granar i vinden.
Så enkelt, så självklart, så naturligt.
Allt hade en mening, ett syfte. I harmoni med naturen.
Ingen tillväxt annat än den odlade potatisen då,
men den gick tillbaks till kretsloppet, till skillnad från
det den ekonomiska tillväxten gör.

Likheter och skillnader mellan gubbar

Det finns likheter mellan morfar’n våran, och gubben Ragnar,
men likväl lite som skiljer. Morfar Ture var en praktiker och allkonstnär,
grovsnickare, skogsarbetare, finsnickare. Han fiskade gärna abborre och gädda,
flådde och fileade. Han tillsammans med Mormor Helga hade gröna fingrar.
Även om det mesta av det var nog mormors kunskaper, men delvis
morfarn’s svett ! Och morfar’n bodde i en stad, förvisso i en småstad som Kramfors,
till skillnad från gubben Ragnar i Dalarnas finnskogar. Däremot
mådde morfar’n som allra bäst i sommarstugan vid Stordegersjön,
Med utsikt över sjön, Storön, Ledins-torpet. Tures fåriga ansikte sken som
en sol, när han kastade ut gädd-draget, och andra handen på den vita
Johnson utombordaren, och jag och min bror avgudade honom,
förstår jag nu. Båten byggde han så klart själv. Tvåvåningshuset
på Gumåsvägen 67 i Kramfors likaså. Och så klart även stugan i Stordegersjön,
vid ”tre-kommuns-gränsen mellan Kramfors, Sollefteå och Ö-vik,
nära Sidensjö… eller som det uttalas: Sid’nsjö.

En annan tid, en annan värld

Det finns inte mycket av dessa gubbars harmoni och naturkunskap
i mig, även om jag får mys-rysningar i nackskinnet av människor
med den typen av metodiskt lugn och harmoni. Även om morfar’n
naturligtvis lärde mig väldigt, väldigt mycket jag har nytta av.
Och kanske har jag mer av honom i mig, i mitt liv än jag förstår,
Men jag lever i en annan tid, en annan värld, ett annat samhälle.
En låtsasvärld med ettor och nollor som odlar hat
istället för pärer’n, som manipulerar riksdagsval istället för att
pumpa upp klart och rent källvatten ur en brunn. En värld där du
blir brottsmisstänkt om du har stora belopp i kontanter.
En värld där lögnen håller på att vinna mark ända in i riksdagen,
vilket tedde sig otänkbart efter andra världskrigets fasor och slut.
aldrig mer, sa man unisont…. det är glömt nu.

Jag…. jag är gubben i Ettan

Och jag …. jag är inte gubben i stugan, jag är Gubben i Ettan.
En hyfsat trevlig gubbe med skogs och sjö-längtan.
Som för en till synes omöjlig kamp mot lögner och hat
till stor del genom ettor och nollor i cyberrymdens mörker.
Jag är gubben som drömmer om ett gistet sommartorp
att kalla mitt eget, med egen odlingsbar liten jordplätt.

Gubben som i allt större utsträckning överger slit-och-släng-samhällets
självdestruktiva stress. Som i allt större utsträckning lagar sin
mat från grunden bakar sitt bröd, rör sig för egen maskin,
och undviker att kasta saker. Återvinner gärna. En gubbe
som har vunnit en och annan klokskap genom
åren av skärseldsvandringar. Och delar med sig
till de som vill gitter höra på. Bjuder på ett och annat
hembakt bröd. Gubben i Ettan.