…
Så sent som igår såg jag en trebarnspappa,
som brukar pulka omkring sina små i snön.
Inte så särskilt utåtriktad iofs,
för han ser mest förskräckt ut när jag som främling,
hälsar och kommer med nån skojig kommentar.
Igår lekte hans tre små här på jordi i snödrivan,
och det gjorde mig så glad, med lekande barn,
kluckande skratt och en som det verkar tålmodig far.
Men annars jag blir lite less på folk emellanåt.
Jag börjar fundera om vi människor föds kloka,
och sedan går det bara utför.
Det stoppas mest in ofiltrerat skräp mellan
öronen på en stor del av vuxenvärlden.
Och vi tvingar barnen att stoppa in en massa
desinformation, och kallar det skolgång.
Nej jag högaktar faktiskt kunskap.
Jag ifrågasätter bara vad som bör räknas som kunskap.
Och den stora massans förmåga att ifrågasätta och tänka
egna tankar som inte nån maktgalen Företagare, Moderat eller
Socialdemokrat, Republikan eller demokrat betalat miljoner
i propagandapengar för att vi ska tro på.
Eller hämndlystna feminister, människoföraktande rasister.
Nja …. jag har för närvarande inte så höga tankar
om gemene mans förmåga att ta till sig information,
och ifrågasätta densamma, vilket är nyckeln till kunskap.
Så då blev jag glad när jag först varit och fikat på
Café Petter, där Sale och Rooney med oförtruten
arbetskapacitet och vänlighet, leende välkomnar,
serverar och bakar, och kutar omkring.
För att sedan på väg tillbaka på gågatan genom
skyltfönstret till Lilla Cafét ser två små flätor, som jag
förstod tillhörde Caféägarens lilla solskensdotter.
Så jag tänker mig bara gå in o säga hej till den lilla här
på jordi, hon som alltid skiner som en sol, som hennes
namn också mycket riktigt berättar om; Solin !
Men godhjärtade pappan Adam på Lilla Cafét häller
upp en kopp bjudkaffe till mig, trots att jag sa att
jag nyss druckit. Så jag pratar lite med solstrålen
om Jul och julklappar. Och jag frågar henne hur många,
julklappar hon kommer få.
Och hon sätter upp fem fingrar i luften. Och funderar ju
givetvis med barns tindrande Julklappsögon, då hur
många jag kommer få. Jag säger som det är, jag varken
får eller ger julklappar på det stora hela, och lade till ”för
att jag är vuxen, och julklappar är för barn” Och plötsligt
ser jag hur det rörs om mellan flätorna och funderar och
funderar tills det kommer:
”Men då ska du få en stor julklapp, från Lilla cafét Tomas”
En dos av di små här på jordi, kan plocka ner mig på jorden,
till nuet, till den öppenhjärtiga gåvan, till det icke beräknande,
bara för att de tycker om. De kan få en att glömma den galna
Trump och Metoo-världen, för en stund.
Bara vara i nuet. Det är barns största gåva
till oss vuxna, att vara i nuet !
Ingen jul kan få stämning utan snö,
och ingen jul kan få julstämning utan
barns tindrande förväntansfulla ögon.
Efter en stund fylls Caféet med massor av gäster.
Adam, Raed, och Yildiz får kuta häcken av sig,
och jag reser på mig för att lämna plats åt nya
fikagäster. Men ler på väg hem.