…
Egentligen är det en alldeles fantastisk vinter
så här långt, om det är det ”egentligen”,
då är det nog så på riktigt. Massor utav snö,
med lekfulla barn som bygger snögubbar.
Och snöbollskastning. Jag minns för några år sedan
hos en vän jag brukade umgås med innan hon
kom på att hon inte hade tid att umgås eller prata längre.
Men det nyåret var vi många vuxna och ett gäng ungar i
10-14 års ålder om jag minns rätt.
Det var whisky, det var musik, och det var tv och tv-spel,
det var renat, öl och det var kakor och kaffe och ett fasligt
vuxen-surr från oss vuxna. Och när jag mitt i nyårsnatten,
sa högt och ljudligt:
– ”Nä nu går vi ut o kastar snöboll ungar”
… så sa äldsta jäntan förvånat och glatt som om
hon inte trodde sina öron:
– ”På riktigt, menar du det?”
Och ungarna var snabb på med vinterpaltorna,
och ut och lekte gjorde barn och några vuxna barn.
Jag minns min pappa, som en gång gjorde snöfästningar
ute på isen i Stordegersjön, och sedan kastade snöboll med oss.
Det var inte ofta vi såg eller träffade vår pappa. Så det var
högtidsstunder. Och pappa var en lekfull man då, precis som
jag är nu. Men ska jag vara ärligt så vågar man nu för tiden som
man knappt skoja med barn, än mindre busa o leka.
Det är synd för barnen, och det är synd för mig.
Världen är bra konstig hörrni. Men det är inte konstigt
att det fattas män i vissa yrken, inte konstigt alls.
Det snöar ute nu, och är runt noll grader.
Mörkret skulle varit kompakt om det inte vore för den
välsignade snön, och alla färger från kraftverket.
Två av tre lyktor tända i mitt vintermysiga hem.
Lite julmusik på Spotify, och lätt grusiga ögon.
Plånboken väger lätt så här mitt i månaden,
och jag får vända på kronorna. Kokade upp 3 liter nyponsoppa
ikväll, så inte bäst före datumet blev överträtt.
Grahamsskorpor med ost på.
Och nu ”The Mentalist”
G’natt