…
Lite gröt, lite kaffe, lite ärtsoppa,
några Svensk-Amerikaner i rutan.
Ett litet schhhh, en mörk promenad,
En tråkig stöld och Graham Norton.
Nu när klockan har bägge visarna rätt uppåt,
och Måndagen blir till tisdag. Kan jag berätta om en helt
vanlig dag, utan hjältedåd, roman eller katastrofer,
i min omedelbara omgivning. Med världen runt omkring
är det en annan historia.
Hatar att ha rätt ibland
Den tråkiga stölden gjorde mig något lite förbittrad.
Jag hade förutsett stölden, och varnat ägaren
Ibland hatar jag att få rätt. Ägaren till Lilla cafet i Sollefteå
hade hittat jättefina antik-hjul, från nån vagn, och hängde upp
dem på staketet in till sitt fik. Samma dag som jag såg dem sa jag
hur snygga de var, och sade med allvarlig röst att du måste låsa fast
dem. De kommer ta dem annars, det där är stöldbegärligt.
Och idag när jag gick förbi var de mycket riktigt borta.
Det känns som jag vill sparka nån på smalbenet ,
med stålhätta.
Scchh-et
Scchh-et var lite gulligare. Det var mitt andra Schhh till dem.
Afrikanska grannfruns tre små ungar är världens sötaste,
MEN livliga och skrikande i trappen ibland. Mamman är liten och
inte jätte-biffig. Släpar allt som oftast upp minst tre tunga kassar,
och tre klängiga små barn upp för trapporna. Och bor naturligtvis
allra högst upp. En gång bad jag om att få bära några kassar.
Tre söta dockor
Idag hörde jag från min lägenhet hur de skrek,
så jag öppnade dörren och såg till att få uppmärksamhet.
Mamman nappade direkt och puffade på sina barn
och pekade på mig, där jag stod med en barnvänlig min
och satte pekfingret för munnen och schhh-ade dem.
Mamman såg så nöjd ut. Och den minsta lilla dockan som
skrek mest, kom av sig, när jag schhh-ade och med jätteglad
röst sa Heeeeej. Hon glömde bort att gråta och skrika och sa
förvånat ”Heeeej” …och vinkade. Efter en stund sa jag hejdå,
och stängde dörren. Och minstingen gjorde ett tappert försök
att fortsätta gråta… men insåg att hon inte var ledsen längre,
eller hade kommit av sig, så hon gav upp.
Jag tror mamman uppskattade det mer än bärhjälpen tom.
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!