…
Nu ägnar en del rika och medel-rika människor,
åt att skynda sig bort till fjällen för att hinna slappna av.
Många av dessa kör fort på isiga vägar,
och svär åt medtrafikanter, som vore de
mottrafikanter.
Och medan jag inte bara
konstaterar att solen skiner en bra stund efter
klockan 18, utan även till fullo förundras och njuter av
det, som vore det ett årligt återkommande mirakel,
så ägnar sig många, många andra åt att gräma sig över
att snön inte är borta, innan det till sommaren blir så varmt att de
”inte står ut” med värmen.
För några ”mottrafikanter” blir liksom för Jesus, påsken
den sista helgen i livet på jorden, när de svär åt någon
”j-a snigel och söndagsbilist”., kör om och frontalkrockar
med en långtradare.
Min far sa om fart-optimisterna: ”Och det stod på gravstenen:
JAG HADE RÄTT”.
Huruvida de återuppstår
på den tredje dagen likt Jesus påstås ha gjort,
är jag ganska tveksam till. Jag ÄR ju trots allt
Tomas …. tvivlaren. Och det är av godo.
Efter en härlig promenad i vårvintersolen,
och efter en pastamiddag och en kopp kaffe,
läser jag lite om omvärlden på min trötta
out-of-date-dator. Klockan är nu halv sju på kvällen,
och solen skiner ännu. Och trots att massor
av tokigheter spys ut i nyhetsflödet även idag,
bryr jag mig just idag inte om det.
Utan gläds åt att jag slipper stressa iväg till fjällen,
för att skynda mig att ha roligt i snön. Den snö som
även finns här hemma och som nästan alla svär åt.
Och gläds åt att jag så ofta inte har råd med allt
de flesta har råd med, då jag på så vis tillhör de få som
fortfarande gläds när jag väl har råd.
Förälskad i årstiden