…
Häromdagen, såg jag begynnelsen av en tulpan som tittar fram blygt genom kvarlevorna av bladen från en kålplanta som täckt jorden och ger näring. Idag sitter jag på lä sidan, solsidan, gaveln av redskapsboden till kolonilotterna, och ser att det kommit knoppar på syrenbuskarna. Det rör på sig, våren är på väg.
På kaféet sitter två fullt svenska mörkhyade flickor i PRYO-åldern och fnittrar hysteriskt framför sina mobiltelefoner. Jag har undrat det ligger i tonårsflickors DNA att fnittra, för det gjorde de när jag var tonåring också. Utan att ha några som helst belägg för det gissar jag att det tar med utveckling från barn till vuxen att göra, kanske frigörelse? Tonåringar som är killar uttrycker det på annat vis men det är samma process. Jag skulle vilja läsa mer av Roland Paulsen som gör intressanta, reflexioner och frågeställningar kring mycket i tillvaron, bland annat arbete och vad det innebär. Läste nu om 1 maj tåget, och förskjutningarna och de till synes ofrånkomliga glidningarna från revolution till maktmissbruk, bland annat inom fackrörelsen och socialdemokratin i Sverige.
Solen värmer det är några plus inte helt vindstilla. Skuldran är inte helt bra ännu. Hoppas! Snart ska det ju börja grävas. Vet inte om det är bra för skuldran är det dåligt? Vissa rörelser är ju bra. Överlag är det bra att inte sitta still. Härifrån gaveln på redskapsboden är det 50 m till huset där jag bor. Och jag ser mitt fönster, växtbelysning och ljuslykta i fönstret. Se hur köksskåpet har dörren öppen, vilket är lite typiskt för mig. Många skulle bli hysteriska med luckor öppna, det är likadant i hallen . Just nu är det lite mer kaos än vanligt eftersom jag bor i en trång etta och just har jag tvättat en stor byk. Det här har på ett sätt blivit min uteplats nu i och med att jag har ögonkontakt med min lägenhet med den. Skillnaden att det är en lägenhet under min på markplan. Och det är nog bra då slipper jag oroa mig för insyn eller inbrott. Utbrott kan dock förekomma oavsett var jag bor Tydligen är en galen värld. Oftast uttrycker jag mig i ord istället för att gå lös på döda ting eller levande. Men så klart även om gränsen inte har nåtts så finns det en gräns för vad ord kan uttrycka. Det är bara en fråga om hur långt människan förtrycks.
Jag antar att eftersom vissa växter redan börjat komma upp ur backen, så ligger väl vissa djur och insekter i under myllan och yrvaket håller på att inse att det är vår. Men om detta kan jag bara spekulera, har inte fulländad kunskap. Vissa insekter kommer väl kanske inte förrän i maj eller juni? Det var bara några dagar sedan jag satte ner fröna till tomater och purjolök. Och en purjolök och redan börjat titta fram, trots att det skulle kunna ta upp till 14 dagar. Det frö ett visste inte om det som stod på förpackningen.
Kollade på YouTube ett samtal mellan Chloe Valdary och Jordan B Petersson. Titeln på inlägget var missvisande, och ett enl mig oerhört givande samtal/intervju, med två oerhört belästa och tänkande människor. ca 95 minuter.
Jag har ju alltid varit någon av en amatörhypokondriker, orolig i själen, orolig för hälsan. Jag har försökt väga upp det med att lära mig saker vara frågvis och humor. Ibland lyckas det sämre än ibland. Nu har jag haft några månader som jag inte varit på topp. Jag vet egentligen ganska lite om vad som sker i kroppen utöver hur jag mår vad som gör ont och vad jag orkar. Detta trots att jag sedan länge intresserat mig för att läsa om förebyggande, hälsa i kost och motion och det mentala. Däremot är det inte svårt att komma fram till att en pressad situation under vintern med för lite sömn, för hårt fysiskt arbete och mental stress, har brutit ner mig oavsett vilken diagnos jag skulle kunna tänkas få.
Min misstro till auktoriteter, är väl grundad erfarenhetsmässigt på ett personligt plan, och lika mycket på ett nationellt och ett globalt plan och i samhället. Innan år 2020, skulle jag säga att min tilltro till myndigheter låg på 60 till 70 %, min tillit till vårdsystemet, låg på 80 till 90 %, min tillit till politiker låg på 40 till 50 %. Nu, 2025, efter att ha blivit insatt i alla lögner som matat oss under bluffen som de kallade för pandemi, så är tilltron till politiker, 3 %, tilltron till myndigheter, 10 % och tilltron till vården 20 %. Tilltron till vetenskapen är också i paritet med dessa. Att vården trots allt har så höga siffror beror på hängivna arbetare inom vården. Om du frågar mig vad procenten tillit till vårdsystemet är, så är det närmare tre till 4 %
Det komplicerar så klart beslutsprocessen, när man blir dålig. Vem i hela världen kan man lita på? Kan man lita på vetenskapen som sa till oss att det var säkert och effektivt? Svaret är enhetligt nej. Kan man lita på media och politiker som basunerade ut lögnerna? Svaret är enhetligt nej
Kan jag lita på min egen bedömning? Svaret är ja och nej. Ingen känner min kropp bättre än mig, men huruvida jag gagnas av att söka vård eller inte, kan jag inte bedöma. Hur mycket av vår hälsa är helt beroende på förebyggande åtgärder? Och hur hjälpta blir vi av med mediciner? Vad är cancer? Finns virus? Jag är medveten om att nästan alla av er normala människor inte har några frågetecken kring dessa saker. Detta trots att till exempel vaccinerna bevisligen inte har någon positiv effekt att tala om däremot tusentals anmälningar om biverkningar och den hindrade definitivt inte smitta, om det fanns någon smitta, vilket heller inte är vetenskapligt bevisat. Av dem som har fått cancer, hur många procent har avstått från vård, och dött? Hur många procent har avstått från vård och överlevt? Har de som fått vård och överlevt, blivit friska på grund av vården eller trots vården? Har de som fått vård och dött ändå, vilket är ganska många egentligen dött av vården och behandlingen? Så långt jag förstår så är svaren på alla dessa frågor antaganden.
Så vem i hela världen kan man lita på när man blir dålig och sjuk?
Dagligen så möts så jag är fortfarande av människor som påstår att de haft covid, detta trots att testerna som man hävdar visar om man har covid eller inte, varken var avsedda för att detektera sjukdom, eller klarar av det. Det vittnar han som uppfann testerna om . Man kan till exempel med dessa tester hitta covid-19 hos en gurka om man vill.Så vem i hela världen kan man lita på när man blir dålig? Och vad gör man?
Jag möter ganska ofta fortfarande folk som påstår sig ha Post-covid, fast ingen av dem, vet vad det är, eller vad det skulle komma ifrån. Ingen av dem som tänker så eller har fått den diagnosen, finns det några vetenskapliga bevis för att det är ett virus, som heter Corona eller en sjukdom som kallas covid som har orsakat detta. Men nästan alla av dem har tagit vaccin. Man skulle kunna tro och hoppas att folk åtminstone skulle vara öppna för möjligheten att det kan vara vaccinet som har orsakat det som kallas postcovid, men tragiskt nog är så inte fallet
Innerst inne är jag orolig in min själ på det stora hela, jag vill inte bli sjuk, jag är mer rädd för att bli sjuk än för att dö. Det vill säga kroniskt sjukt med mycket lidande. Och det jobbigaste är som sagt var att jag inte vet vad som är bäst för mig med tanke på alla lögner som vetenskapen och vården har ertappats med under de senaste fem åren. Det bor en pessimist långt inne i mig när det gäller min överlevnad och hälsa. Och då har jag ändå kommit väldigt långt i den förebyggande biten i hur jag lever mitt liv. Både genom att läsa, och att prova själv lära känna mig och min kropp.
Imorgon är det tisdag inget speciellt på agendan, men ganska troligt blir det café på förmiddagen. Oftast sitter jag nuförtiden själv. Gubbgänget har näst intill upplösts. En del har gått bort, en del har blivit kära. En del har väl annat att göra. Men det är inget större problem. Jag läser bok, jag läser tidning, jag löser korsord och jag pratar med främmande människor då och då. Och när jag har pratat med dem är de inte främmande längre.
Köpt toapapper, lakritsrots-te, bananer, mjölk, grädde. Dricker en espresso av Arvid Nordqvists grandia. Småsugen att börja sjunga igen, men halsen tillåter inte ännu. Småsugen att börja gå längre sträckor igen, men halsen tillåter inte ännu. Sugen att ta tag i redskapsboden för kolonilotterna, men skuldran tillåter inte ännu. En svår konst att vila sig i form utan att bli helt passivt. Den senaste teorin jag har om skuldran utöver att den orsakades av för tungt bärande under flytten, är att den orsakas av förkorta muskler på framsida axlar. Jag testar att stretcha ett tag så får vi se.